Perfekta Prinsessan Pernilla

Oh, en sån produktiv dag jag haft. Upp och hoppa klockan sex i morse, jobba till klockan ett, sedan gå och storhandla, komma hem, baka en kardemummakrans, laga middag och sen till Evelina för den traditionella tevetittardagen. Det sistnämnda var mest produktivt, hoho. Förutom det har jag mest varit en tantmagnet som vanligt. Vad är det med mig och tanter? Ser jag ut som en tant, är det därför de gillar mig? Eller är det min oerhört oskyldiga utstrålning som gör det? Troligtvis är det att jag luktar vetebröd som gör att de älskar mig...

Nu har min kamera fått flytta hem igen också, den trivdes säkerligen bra hos Evelina men det är ju ändå här den hör hemma. Så nu kanske det blir lite mer ordning på det här med maten. Vi har ju inte ätit sen i fredags nu eftersom jag inte kunnat ta kort på maten. Jimmy ligger här bredvid och krampar av hungerkänslor. Men ni får se vad jag åt i torsdags nu åtminstone. Lyllo er. Torsdagens Middag:





Nu ska jag nog dricka en kopp te innan jag kryper till sängs. Imorgon är jag heeelt ledig. Förutom att jag har cirka 300 sidor att läsa tills på torsdag alltså. Men jag ska inte till skolan och inte till jobbet. Och så jobbigt är det ju inte att läsa. Jag kan faktiskt till och med våga mig på att säga att jag är rätt så bra på det. Jag ska nog tvinga ut Jimmy på en promenad också, han börjar bli lite rund om magen. Mmm. Projicering när den är som bäst.

The Move - Omnibus

En sak som jag lever för (förutom chips och dip) är att få Jimmy att ge mig sin trötta blick. Den där blicken som riktigt säger: "Herregud, vad har jag gett mig in på?" Det finns ingenting som är lika underhållande som att få honom att ge mig den blicken. Ta alldeles nyss som exempel när Jimmy stod i hallen och var på väg att gå ut. Då slängde jag mig på honom, gav honom en rejäl kyss och sa med tårfylld röst: "Lycka till i kriget älskling!" Perfekt resultat, blicken visade sig med en gång. Imorgon är det första april, den perfekta dagen för att få den trötta blicken minst 50 gånger. Yes yes oh yay.

Joe Bonamassa - Last Kiss

Det är helt GALET vad mycket vi ska läsa under det här momentet i skolan. Jag kommer att stå med näsan i en bok för jämnan den närmsta månaden. Vilket jag tror att kunderna på konditoriet kommer att finna en aning otrevligt, men vad gör man inte?! Det är hårt att vara en arbetande studerande kvinna. Hrm, hrm.

Eftersom min kamera bor hemma hos Evelina tills imorgon (den behövde miljöombyte) så bjuder jag på en Dagens Middag sen förra veckan, nämligen sen i onsdags. Då var det sån där våffeldag, men eftersom jag avskyr våfflor så struntade vi totalt i det här hemma och åt istället det här:



För 2 Personer

½ aubergine (eller 1 hel om den är liten)
1 st röd chilifrukt
1 gul lök
2 tomater
spiskummin
gurkmeja
koriander
chilipulver
ca 2 dl vatten
saft från 1 pressad citron


Pasta Hjul har vi hemma för att jag för någon månad sen fick för mig att jag var oerhört sugen på det. Varför jag var det vet jag inte riktigt, det är ju inte direkt så att den smakar annorlunda än någon annan pasta. Men men. Nu måste jag läsa lite lyrik från barocken. Tydligen skulle man ha läst massor redan tills idag, och jag som gått och trott att jag haft helt ledigt i helgen. Tji fick jag! Lite lyrik, och sen ska jag nog slå på stort och baka en kardemummakrans. Kanske. Snart dödar jag vår granne, de har fan borrat varenda dag sen vi flyttade in. Inge kuuul!

Joe Bonamassa - Stop!

Och fiskmåsarna skriker som galningar. Jag vet inte vad som flugit (ordvits!!) i dem de senaste dagarna, borde inte de vara nere vid havet och gapa och inte här? De kanske blivit förvirrade av sommartid och Earth Hour och allt annat.

I fredags var det fest hos Evelina, det fanns 2 sorters chips och oompa loompa-dance. Kan det bli bättre? Till och med Jimmy dansade. Och säkert tyckte han att det var roligt också. Vem tycker inte att det är roligt med oompa loompa-dance liksom? Få dansa till trevliga små stycken ur Charlie & The Chocolate Factory med en liten oompa loompa som instruktör. Det är ju ultimat. Jimmy och DJ sprang mest fram och tillbaka mellan Sticky Fingers och Evelinas place, och när alla andra försvann blev jag och Evelina kvar. Vi är dåliga på att komma ut som sagt. Vi tycker det är viktigare att kolla på Potter Puppet Pals, som vi också skulle förklara för dem andra med hjälp av handrörelser och sång istället för att bara visa upp det på Youtube. Ehm. Nej, jag vet inte heller hur vi tänker ibland...

Igår kom Jimmys mamma och hennes sambo på besök så då var vi på Olles (O'Learys that is för er som inte är från landets norra delar) och åt mat och tittade på fotboll. Jag gillar mat, och jag gav faktiskt fotbollen en helt ärlig chans och tittade på heela matchen. 90 jävla minuter utan ett enda mål. Hur orkar folk titta på fotboll? Det händer ju INGENTING! Det enda som hände var att nummer 7 i det röda laget låg på marken hela tiden och hade ont. För att han fick en fotboll på sig, när han spelar fotboll. Mmm. Konstig det där.

Jag läste ett jättebra citat i Q en gång när de hade en intervju med någon gammal brittisk fotbollsspelare som var jättestor på kanske 70-talet, så frågade de honom vad han tyckte var den största skillnaden mellan fotboll nu och då och då sa han: "Ja, på min tid ville man ju absolut inte visa att man fick ont någonstans för man skulle vara så manlig så även om man hade jätteont så fortsatte man spela utan att röra en min, nu slänger spelarna sig på marken så fort någon snuddar vid dem..." Det är verkligen sant. För lite fokus på spelet och bara massa fula tricks hela tiden. Nej, tacka vet jag hockey. Där är det lite smärta och jävlar anamma. Men jag borde ju få en present för att jag för kanske andra gången i mitt liv orkade kolla på en hel match... Jiiiiimmyyyyyy....

När vi sedan skulle gå hem hade personalen i garderoben tappat bort min kofta. Och tyckte att jag skulle vänta tills de hade jobbat klart så skulle de leta rätt på den sen. Klockan var då 12, de ville att jag skulle vänta till 3. Helt sjukt otrevliga var de, nonchalanta och ohjälpsamma. "Flytta på dig, du står i vägen, jag måste jobba!" Ja, och jag måste gå hem så ge mig min kofta som jag betalat för att ni ska ta hand om. De får faktiskt inte ta betalt för garderoben om de inte tar på sig att de ansvarar för ens saker, det är olagligt. (Jag hade ju inte MVG i rättskunskap för intet liksom.) Bredvid mig stod en annan tjej vars jacka de tappat bort, och hon fick samma otrevliga bemötande hon också. Men eftersom jag är så himla bra, och hörde hennes beskrivning av sin jacka och sjal så hittade ju jag hennes jacka hängandes ute vid vakten så efter många om och men fick hon sin jacka. Och då var det en kille i garderoben som ialla fall försökte hitta min kofta eftersom jag hjälpt till att hitta den andra tjejens jacka. Kan ni gissa vart min kofta var? Jo, den hängde på samma galge som den andra tjejens försvunna jacka. Så de hade alltså hängt ihop våra saker, och sen tappat bort dem. Nice. Nej. Det var då sista gången jag går till O'Learys. Hmpf.

Jag ska nog skriva en arg insändare till tidningen också. Passa på samtidigt som jag skriver en arg lapp och sätter i våran trappuppgång då den alltid stinker rök på helgerna. Men det får jag inte för Jimmy, det struntar jag i. Jag ska bli en arg tant som skriver lappar och insändare. Länge leve bittra tanter! Jag älskar faktiskt bittra tanter. Eller bittra människor överlag. Synd att alla, inklusive jag själv, är så himla lyckliga nuförtiden. Det tar liksom udden av bitterheten.

Nu ska jag äta någonting. Just det, jag är med och tävlar hos Nadja om en liten muffinsmix och andra gulliga saker som man har nytta av när man bakar. Och min kamera har flyttat till Evelina i några dagar så det kommer bli lite ont om mat här på bloggen, men jag ska göra mitt bästa. Det finns ju mobilkamera har jag hört. Min är full med bilder på min bästa kompis Märta från alla våra olika äventyr. Till exempel när vi klädde oss fina, hade likadana röda stövlar, paraply och gick på finpromenad i Sågmyra förra våren och åt jordgubbar i solen. Det var en fin dag. Jag saknar Märta.

Aimee Mann - Save Me

Nu lyssnar vi på gubbrock och Jimmy har gubbyxorna på sig. Kan det bli gubbigare? Annars dricker Jimmy och DJ mest öl medan jag lagar mat. Ungefär. Det blev kasslergratäng som tydligen var populärt. Bacon-öl dricker de tydligen också. Vi ska strax till Evelina och lyssna på Rednex och dansa oompa loompa. Det sista vet grabbarna ingenting om, och det kan hända att det blir vår sysselsättning medan de är på Sparzanza. Sparzanza är också gubbrock. Från Karlstad. I Karlstad finns det bara gubbrock och dansband. Nej. Jag vet inte heller vad jag pratar om. Det kan bero på min Aquatini, eller på att min hjärna blivit förstörd av all gubbrock.

Grattis till världens bästa Ceebs på födelsedagen får man säga också. Nu är hon gammal och har börjat tycka det är gott med mandelkubb. Men det gör ju jag också, pensionär som jag är. Både jag och Ceebs är mobbade i skolan. Det måste bero på att vi är lesbiska. Jag ska sätta in en kontaktannons för att få kontakt med andra som är ensamma och lesbiska.

Nu ska jag dricka upp min lilla Aquatini, sen ska vi sätta oss på bussen till Evelina. Ja, vi får vara lata och ta bussen dit idag. Det har gubb-Jimmy bestämt. Hejhopp.

Kan ingen bara sluta att mata Jimmy med kaffe och socker? Okej, det där med sockret är kanske mitt fel eftersom jag tog hem lite överblivet krimskrams från jobbet. Men kaffet är han skyldig till helt själv och nu är han överallt hela tiden. Hoppar upp och ner och springer fram och tillbaka och sjunger och beter sig som en duracellkanin på speed. Jag ska nog slå honom med något hårt i huvudet så att han lugnar ner sig.

Nu är jag snart ikapp. Här är Tisdagens Middag:





Sen våran promenad i skogen har jag tittat på Popcirkus från igår med Håkan Hellström och Moneybrother, varav den senaste tydligen ska börja sälja tomatsoppa. Och Håkan Hellström var gullig som vanligt. Naaaaaw. Nu ska jag titta färdigt på Gilmore Girls och sen ska jag mata Duracellkaninen.

Leonard Cohen - So Long Marianne

Eftersom jag är helt ledig idag och solen strålar så har jag och Jimmy varit ute och gått i skogen, Jimmy skulle ta massa kort till någonting och jag... Ja, jag gick mest omkring. Eller satt på en klipphäll och njöt av solen och tänkte på hur gott det skulle vara med en kexchoklad. Vad det sista kom ifrån vet jag inte riktigt, någon slags flashback till barndomens friluftsdagar. Småfranskor med ost och skinka, kexchoklad och saft i sirapsflaska. Back in the days. Nu ska jag gå och duscha lite så jag blir ren och fin, men först bjuder jag på Måndagens Middag:





Jaha, vad hände med söndagens middag då? Jo, den bestod ju av pizza tillsammans med Evelina på good old Peperoni i våra gamla kvarter. Därför fick fläskfilén som vi egentligen tänkt äta i söndags ätas upp på måndagen istället. God var den också, fläskfilén alltså. Nu är min wienerkam slut så nu kan jag hoppa in i duschen, det är inte så fräscht med blöt smördeg nämligen, så det var ju tur att jag åt upp den först. Visste ni att en vanlig kvinna spenderar 30 år av sitt liv till att banta? Helt galet mycket slöseri med tid. Måste ju finnas något vettigare att göra tycker man. 30 ÅR!

Horace Andy & Ashley Beedle - The Light

Jag fortsätter väl på samma spår som jag var inne på tidigare och bjuder på Lördagens Middag. Vi hade ju Jimmys pappa och hans fru på besök här i lördags så efter jag jobbat färdigt åkte vi till IKEA och sen när vi kom hem så slängde jag ihop den här middagen, jag har inga exakta mått eftersom jag gick mest på känn men jag ska försöka återge receptet så gott det går. Lördagens Middag:





Det gick hem hos alla så jag är nog rätt bra på det där med att gå på känn. Hybris hybris. Nu ska jag sova. Tänk att man ska bli så trött bara för att man går upp tidigt och står och tittar på bakelser hela dagarna. Tur att jag är helt ledig imorgon och får sova hur länge jag vill. Att Jimmy ska upp tidigt gör det ju bara ännu skönare att ligga kvar i sängen, det finns ju inget bättre än att få fortsätta sova när någon annan måste upp tidigt. Konstigt det där.

... And You Will Know Us By The Trail Of Dead - Insatiable Two

Om ni trodde att igår var en bra dag så ska ni bara veta hur bra idag är. Oj oj! Eller ja. Oj i alla fall. Men jag kan ju börja med att berätta att The Hives var The Hives igår, det betyder ju att de spelar bra låtar och att publiken är pepp som fan. Samtidigt som Howlin' Pelle springer runt och skriker att han är bäst, The Hives är bäst och så klättrar han på allt och hoppar, skuttar och skriker. "Jag tog av mig kavajen!" Hybris. Milt sagt. Sen funderar jag på om man skulle stoppa in Pelle och Pippen i samma rum i 24 timmar, vem skulle trötta ut vem? Hyperaktiv är ju att underdriva. Det blev tyvärr inga bilder för vi stod så långt bak så jag såg mest huvuden, och när jag väl såg Pelle så var han ju ändå 5 sekunder senare i andra änden av scenen eller ovanpå trummorna eller nere bland publiken.

Imorse gick jag upp tidigt för att ha tenta. Muntlig tenta. Som jag väl kan erkänna att jag hade pluggat lite sisådär till. Men nog klarade jag av det ändå och fick reda på att jag klarat den förra tentan också. Så det var med glada steg jag studsade hemåt i solskenet. Sen har jag jobbat i 5 timmar och nu är jag långledig. Helt ledig, inte ens något att plugga. Bara ledig. Fast jag kanske måste jobba på fredag i alla fall, men jag trivs på jobbet så det gör ingenting. Jimmy trivs också med mitt jobb, mest för att jag kommer hem med godsaker varje dag. Idag blev det semlor igen. Lyllos Jimmy.

Nu ska jag ta igen lite, bara för att Jimmy säger att jag inte kan ha chibichibimoon som adress om jag ska ha en matblogg, jag ska minsann visa honom. Så nu kommer det massor, massor, massor med mat. Vi börjar med Fredagens Middag, som jag faktiskt redan skrivit ut receptet på en gång men den här gången gjorde jag den lite annorlunda, här kommer varsågod:





Jag vet. Fredag och inte tacos? Vi är fortfarande i chock själva faktiskt. Men som sagt så är herr von Lindroos galet förtjust i grytor, och den här tycker jag också är galet god. Matvete är verkligen inte dumt alls. Nu ska jag fortsätta med våran tjockiskväll. Förutom semlor finns det också chips och dip här i hushållet. Mmm. Chiiiips.

Queen - I Want To Break Free

Är det en vanlig dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för jag ska på The Hives idag, hurra hurra hurra! Egentligen är jag inte så pepp, ÄNNU! Men det kan bero på att jag varit uppe sen klockan sex i morse och jobbat. Jag ska ta en dusch och vila mina fötter och sen kommer jag att bli pepp på riktigt. Fast inte så pepp att jag börjar gråta och hoppar upp på scenen i friar till Howlin' Pelle, då blir nog Jimmy lite arg på mig. Jag ska bli så pepp att jag klappar takten ungefär. Och ni stackare som inte får gå på The Hives idag, ni får hålla till godo med det här:





Oh, jag är så givmild. Hoppas de spelar A Christmas Duel, varför de nu skulle göra det i slutet av mars och utan Cyndi Lauper kan vi ju ta och fundera på... JAG kan ju sjunga hennes delar av duetten istället. "Something, something I slept with your brother something something, please don't excuse your behaviour..." Okej. Jag kanske behöver träna lite på texten först. Men nu ska jag duscha. Sen ska jag plugga till tentan jag har imorgon bitti. Men ikväll; The Hives. DOO-WACKO!

The Hives - Try It Again

Öööööh. Jag är mätt som en gnu och har ett sockerlager över tänderna. Men pizzan var god, som vanligt på Peperoni. Sen blev det lösgodis framför Beck i tevesoffan. Jag och Evelina borde egentligen inte se på teve ihop för vi tror alltid att allting är på riktigt, nu ska vi ringa till 118 100 och be att få bli kopplade till kommissarie Martin Beck. Och var det inte han som spelade Håkon i Andra Avenyn som var med där i några scener? Vi har en teori om att alla som är med i Andra Avenyn någon gång har haft en biroll i en Beck-film. Fast å andra sidan, vem har INTE haft en biroll i en Beck-film?

Nu ska jag borsta de små tänderna, sen är det nog sängen som väntar. Det nya täcket är helt fantastiskt. Mmm. Bästa köpet någonsin. Jimmy bara skrattar åt mig när jag gosar ner mig i det och ser ut som en spinnande kattunge. Eller ja, så söt är jag nog inte det är nog bara som jag hoppas. Egentligen ser jag nog ut som en älg mitt i en förlossning. Men det hör inte hit, jag känner mig som en spinnande söt kattunge. SÅ fantastiskt är täcket. Jag frös inte en enda gång i natt, det händer fan inte ofta. Heja täcket, heja!

Queen - Bohemian Rhapsody

Just nu växlar jag mellan hockey på teven och anteckningsblocket med termlistor över antiken, medeltiden och renässansen. Lite smått irriterande att vissa ord inte går att hitta i vare sig någon av mina böcker eller på internet. Jag får väl hitta på något själv, eller bygga en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden till dessa tider och höra mig för. När jag var lite sa min Storebror att man inte kan resa tillbaka i tiden, men om man bygger en maskin som får en att färdas snabbare än ljuset så kan man åka till framtiden. Undrar om han fortfarande håller fast vid det? Det går ju inte att resa någonstans som inte har hänt ännu, haaallååå...

Ja, det här är alltså samma bror som gav mig lät mig använda ungefär fyra stycken bitar av träjärnvägen och bara kunde bygga en liten rund cirkel medan han använde alla andra bitarna och byggde en enorm järnväg över hela rummet. Det värsta är ju att jag var nöjd med min lilla cirkel. Ni inser ju själva hur mycket det suger att vara lillasyster, tur att mamma var dagmamma så att jag i min tur hade typ 10 stycken andra yngre barn att lura hejvilt. Inte för att jag skulle göra något sådant förstås, jag var alltid ett mycket snällt barn. Tyst, tillbakadragen, snäll och försynt. Precis som nuförtiden.

U2 - I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight

Nu sitter jag och tittar på American Pie 2, i mina ögon den bästa av dem. Fast det kanske beror på att det är den man sett flest gånger... Dock är jag för trött för att göra någonting annat. Jag började jobba kvart i nio i morse, och sen efter 6 timmars jobb så åkte vi direkt till IKEA, för Jimmys pappa med tillhörande fru var här och hälsade på.

Jag fick presentkort på IKEA av dem i försenad födelsedagspresent, så det var ju lägligt. Nu har vi ett enormt skönt mysigt gosigt nytt täcke som vi slipper slåss om för det är jättestort. Dubbelt så stort som hela sängen nästan. Mmm. Vidare köpte vi nya påslakan, kan ju vara bra att ha något som passar till täcket, och sen gick jag loss på köksavdelningen som vanligt. Det blev dock bara plastskålar som jag kan baka i, en stektermometer och en mortel. En hylla att ha CD-skivor i blev det också, den är skrämmande tom... Men vi har ju hela livet på oss att fylla den.

Efter IKEA blev det hemfärd och middagsdags, men det tar vi lite mer om imorgon. Nu har gästerna åkt hem och vi bara slöar. I morgon är jag ledig och måste plugga som en galning inför tentan på onsdag. Sånt är roligt att ägna sin lediga dag åt. Inte. Men måste man så måste man, och eftersom det är muntlig tenta vill man ju verkligen inte stå där som ett fån och inte kunna någonting. Nej. Nu sova. Mmm. Nya täcket. Mmmm. Myspys. Mmm.

U2 - Moment Of Surrender

Jag vet inte om ni har sett ett Vänner-avsnitt där Rachel börjar på ett nytt jobb och upptäcker att hon är den enda som inte röker, och det är under rökpauserna som alla andra blir vänner, uppdrag delas ut och saker planeras. Så Rachel får inte göra någonting och lär inte känna någon av sina arbetskamrater eftersom hon inte röker. Det är jag i min klass. Jag är Rachel och min litteraturvetenskapsklass är arbetskamraterna.

Jag upptäckte häromveckan att alla i klassen helt plötsligt blivit kompisar, alla vet vad alla heter och de umgås hejvilt på fritiden. Jag vet vad ungefär 7 stycken i klassen heter, och jag umgås inte med någon av dem på fritiden. Så jag blev lite förbryllad. När blev alla vänner? Hur kom det sig att jag blev utanför denna gemytliga gemenskap? Sen insåg jag att hela klassen springer iväg på våra raster och går upp i rök. (Ursäkta ordvitsen, jag bor i Göteborg nu.) Ja, alla röker. Eller nej, hälften röker och den andra hälften dricker kaffe. Jag varken röker eller dricker kaffe, så när vi har rast springer jag varken ut och bekantar mig med folk genom att dra ner gift i lungorna eller lär känna folk i kön till caféterian för att få den dagliga dosen koffein och socker. Ja, för de äter godis i en mängd som får Willy Wonka att verka hälsosam också.

I det där Vänner-avsnittet som jag pratar om så börjar Rachel låtsas-röka för att få vara med. Är det så jag ska göra? Köpa chokladcigaretter och gå ut och prata om vad det nu är de pratar om? Synd då bara att jag är så känslig för cigarettrök att jag inte klarar av att stå bredvid en rökare ens, så den planen går i stöpet. Jag får alltså börja hänga med kaffedrickarna. Hälla coca-cola i en kaffemugg och låtsas att det är kaffe jag dricker. Lära mig namnen på alla de här människorna som ska ha fest i helgen och det fikas hit och filmkvällar här och där. Bli en i gänget liksom.

Men vilken halva av klassen ska jag välja? Ska jag låtsas att jag tog studenten i våras och att jag tycker det är skitcoolt att slösa alla pengar jag har på sprit och snus och sen äta en chipspåse till kvällsmat eftersom jag varken har råd att köpa eller kan laga mat? Eller ska jag vara med den djupa filosofiska svartklädda halvan och diskutera Dostojevskij trots att jag (ve och fasa!) inte ens läst Brott & Straff? Kanske får jag helt enkelt acceptera att jag blivit en ensamvarg. Jag lever lite efter Håkan Hellström-citatet: "Akta dig för människor, för människor gör en illa om de kan" nuförtiden. Och det är ju lite tragiskt att tänka så redan vid 24 års ålder. Men vad ska en stackars flicka göra, när hon varken röker eller dricker kaffe?

Josh Wink - What Used To Be Called Used To Be

Vårat internet har börjat lägga av lite då och då som det själv vill, det är ganska irriterande. Comhem är väl sådär föga intresserade av att hjälpa till tror jag, med tanke på Jimmys frustration då det händer. Då får man slita med honom ut på en solskenspromenad så han blir glad igen, det har jag gjort idag. I två timmar traskade vi runt i Göteborg och mådde bra. Nja, okej då. Den sista halvtimmen var vi mest hungriga och trötta och jag har av någon anledning fortfarande inte ätit något sen vi kom in. Jag fick frispel och började städa istället. Nu ska jag dock baka en sockerkaka för att förbereda efterrätten vi ska bjuda på imorgon. Och er bjuder jag på Gårdagens Middag:




Vi åt det tillsammans med en galet god ciabatta med soltorkade tomater i som jag fick med mig hem från jobbet. Nu har jag fått order hemifrån att ta med mig sånt bröd hem varje dag. Synd då bara att det är månadens bröd och slutar tillverkas om 11 dagar. Undrar hur jag ska kunna berätta det för Jimmy utan att han tar fram elpistolen? Nåja. Vi får se hur det går med det. Fortsättning följer så att säga. Nu ska jag baka sockerkaka som sagt.

Samtidigt Som - Denna Sida Mot Fienden

( ja, men det är vår nu och Samtidigt Som är mitt nya sommarkänsla-band. så jag måste liksom. )

Jag är ju inte snålare än att jag bjuder på Onsdagens Middag när jag ändå är igång:





Vi åt den med fläskkarré och en grönsallad. Men det går som sagt att ha den till allting. Nu ska jag titta på Gordon's Kitchen Nightmares. Kanske med en liten solskensbulle till. Eller åtminstone med en kopp te.

Nu har jag berättat för min mamma att jag har fått jobb. Stackars mamma. Det bästa hon vet är ju att berätta för mig hur dum jag är som flyttade till Göteborg när man kan bo i underbara Falun där ALLA har jobb och det är sååå billigt att bo. Det sista kan vara ungefär världens största lögn, de flesta av mina kompisar betalar mycket mer för sina lägenheter i Falun än vad de skulle fått betala i Göteborg (med tanke på städernas storlek så är det helt sjukt konstigt), men det vill inte mina föräldrar veta av. Och jag vill ju som sagt inte göra min mamma ledsen eller sysslolös, så det är bättre att låta henne leva i ovisshet om sådant som jobb och boende. Så har hon någonting att skälla på mig för varje gång hon ringer. Undrar varför min pappa aldrig ringer mig? Han kanske har slut på argument i Falun Vs. Göteborg diskussionen.

Nu var det inte det jag egentligen hade på hjärtat. Utan det var Tisdagens Middag:





Jag var mest lycklig över att jag lyckades reda en sås, det har aldrig varit min starka sida. Oftast brukar jag blanda i massor med mjöl och mjöl och mjöl eftersom jag inte har vett nog att ha tålamod till att vänta på att såsen tjocknar. Annars var det starkt och gott och jag är ju egentligen ingen lasagneperson, men om man är det och dessutom inte ryggar tillbaka bara för att det är vegetariskt så tycker jag absolut att man ska testa denna. Stark mat är ju alltid gott.

Nu sitter jag med Jimmys hörlurar och lyssnar på Mando Diaos nya album. Det är oväntat bra faktiskt, jag har varit lite trött på Mando Diao de senaste åren. Deras första album är ju hur bra som helst, men sen kändes det bara som att allt lät likadant i några år och albumen var lite halvdana. Men på Give Me Fire finns det faktiskt några godbitar, som är nästan i klass med Lady, Motown Blood och Sheepdog. High Heels till exempel, en riktigt fin bit. När jag gick på gymnasiet gjorde jag en egen Mando Diao t-shirt, jag skrev Mando Diao på framsidan och sen ville jag av någon anledning ha med namnet på deras album också. Så jag skrev Bring 'Em In längst ner på ryggslutet på t-shirten. HUR tänkte jag där? Det var populärt i korridorerna i alla fall. Smart Pernilla. Smart.

Mando Diao - Come On, Come On

Nu har jag precis kommit hem från jobbet och är hungrig. Jag hade dock en lite mindre strejk här för att få Jimmy att göra som jag vill. Nu har Jimmy gjort som jag vill så nu behöver jag inte strejka längre utan kan sätta igång med middagen. Men först bjuder jag på Måndagens Middag:





Mmm. Det var det gott det. Fast säg den paj som inte jag tycker om? Äppelpaj möjligtvis. Idag skulle jag egentligen ha varit ledig men det blev jobb ändå i några timmar på eftermiddagen, istället får jag vara ledig imorgon. Nu ska jag ta itu med maten, det börjar bli lite väl tomt i min mage. Och ändå är jag på glatt humör konstigt nog. Hmm, det är nåt skumt på gång här. Fast jag var å andra sidan på uruselt humör i morse så det kanske väger upp. Eller så är det så enkelt att klockan är över sex och det fortfarande är ljust ute och solen skiner så man kan inte vara annat än glad.

Guns N' Roses - There Was A Time

Nu har jag gjort första dagen på konditoriet. Väldigt trött i fötterna, väldigt mycket att ta in men också väldigt roligt. Jag blev satt med en broschyr på olika bakelser, kakor och tårtor och sen skulle jag lära mig vad allt hette. Så nu kan jag berätta att bullarna på bilden här nedanför heter krämbulle, en pariserbulle är en sådan som jag skulle kalla vaniljmunk, alltså en sån med vaniljkräm inuti och deg runtom. Men om man gör en krämbulle med kokos istället för socker så heter det Skolebulle. Ja, tänk att man lär sig någonting nytt varje dag.

Igår kväll innan jag gick till Evelina blängde Jimmy argt på mig för att jag tog med fem stycken bullar till flickebarnet, det var tydligen otroligt synd om Jimmy då som bara fick ha runt 15 bullar kvar för sig själv. Idag tror jag att han förlät mig då jag kom hem med 3 semlor och två brödpåsar med olika brödsorter. Vad pojken ska med 3 semlor till vet jag inte riktigt, själv är jag inte så förtjust i semlor nämligen. Men jag kanske kan klämma ner en halv till efterrätt sen.

Nu ska jag fortsätta med maten, sen tänker jag bara ligga i soffan och titta på hockey resten av kvällen. Fast jag vet, jag ligger efter igen. Det är inte mitt fel, det är min designers fel. Och honom tar man hem semlor till. Hmpf.

Fever Ray - If I Had A Heart

Idag är det soligt och varmt igen, så jag ska snart tvinga med Jimmy ut på en promenad. Även om min mage fortfarande gör rätt så ont, men jag tänkte försöka gå av mig det. Om inte det fungerar så får vi väl gå hem igen. I söndags var det ju också soligt så jag tyckte det passade sig bra att baka såna här:





Jimmy säger att det heter pariserbullar, det är nog nåt västgötskt påhitt. Själv säger jag fel och kallar dem för solkrämsbullar, vad solkräm är vet jag inte riktigt. Någonting jag själv hittat på, ungefär som köttfärstomater. Vilket egentligen är helt logiskt, eftersom det finns bifftomater. I receptet stod det dock Solskensbullar, så då kallar vi dem väl så. Hur många som finns kvar nu vet jag inte riktigt eftersom de är farligt goda, precis som så mycket annat här i världen. Nu ska jag ut och rasta pojkvännen. Han behöver det.

Andrew Bird - The Barn Tapes

Huuu. Jag har fortfarande jätteont i magen. Ett tag gjorde det så ont att jag fick lov att ligga på soffan och gråta lite. Som tur är så råkar jag har världens bästa pojkvän (jo, det är sant, ni andra kan lika gärna ge upp.) som bäddade ner mig med täcke, kudde och en kopp te. Nu gör det inte så ont att jag måste gråta längre, men det gör fortfarande väldigt ont. Det är nog dags att gå och försöka sova bort det snart. Innan det så ska jag visa er Söndagens Middag:





Jag hade gjort en sjukt god avokadosallad till. Tyckte jag förstås, eftersom jag älskar avokado. Annars var maten överlag god, men fett och friterat brukar ju sällan sitta fel i min mage. Det kanske är på grund av sådant som den vill döda mig nu. Dags att återgå till min tekopp och horisontalläge i soffan.

Marissa Nadler - River Of Dirt

Nu är jag galet hungrig så det kanske är dumt att fortsätta på det här spåret, men jag gör det ändå så jag får det överstökat. Äta hinner man väl alltid göra, när nu tvätten behagar vara färdig och vi har varit och handlat så jag kan laga någonting att äta. I lördags tyckte jag synd om herr von Lindroos eftersom han hejar på ett sånt dåligt hockeylag så då åt vi det här:





Ja, jag vet inte varför han är så förtjust i sån här "farmor-mat" som jag brukar kalla det. Långkok och sånt, för det luktar typ farmor och farfars hus när man lagar sån mat. Jag tycker visserligen också om det, men inte lika mycket som Jimmy. Det är tydligen bra mat att grunda med innan man ska supa, det är därför Jimmy gillar det så mycket. Söp gjorde vi dock inte i lördags även om så var planen från början. Det blev hemmakväll istället, jag låg i sovrummet och tittade på Melodifestivalen på datorn och Jimmy tittade på film på teven. Det är så härligt att vara sambos, då slipper man umgås.

Nej, nu förgår jag fan av hunger här. Ner i tvättstugan och sedan mot affären. Innan jag blir sur och grinig och den där kexchokladen i skafferiet får sin vilja igenom. Ja, den ropar på mig konstant men jag ignorerar den bättre än en tonårskille som inte törs berätta för en tjej att han helt enkelt inte är intresserad. Inte för att jag har några erfarenheter av det förstås, INGEN DISSAR MIG som vi brukar säga i Sågmyra.

Marissa Nadler - Mary Come Alive

Mycket att ta igen som sagt. Så jag fortsätter väl med middagarna. Fredagens middag kommer inte att vara någon större skräll för någon, jag tar mitt Svensson-liv på allvar som sagt. Fredagens Middag:




Förutom tacos var det mest kvalserienerver här i fredags. Jimmy gick upp klockan fyra på morgonen för han var så nervös inför Leksands första kvalseriematch. Han gick knappt att kommunicera med på hela dagen och när matchen sedan började och det inte alls gick bra för Leksand så var det ett himla liv, och det slutade med att det kastades chips på teven. Några vettiga ord eller meningar går inte heller att få ur honom, möjligtvis ett muttrande och en blängande blick. Om inte Leksand börjar vinna snart så flyttar jag nog hem till Evelina i några veckor, hennes kvalseriernerver märks inte av överhuvudtaget och hon är helt klart kommunicerbar. Det är alltid ett plus hos en sambo.

Raul Malo - Moonlight Kiss

Nu ska jag ta igen lite här. Och inte så lite heller. Vi börjar med Torsdagens Middag:





Ja. Jag vet. Torsdag är ju soppdag, men vi hoppade över det förra veckan. Faktum är att en av sötpotatisarna hade hunnit mögla (på fyra dagar, är det normalt?) i skafferiet så Jimmy åt köttbullar istället. Gissa om han gick runt och beklagade sig resten av kvällen över sin middag? Och han gillar varken bakad potatis eller champinjoner, så han hade nog klagat exakt lika mycket om han ätit samma sak som mig. Jag tror mest att han gillar att få låta lite.

Annars då? Jo, jag har fått jobb på ett konditori så jag är nöjd och glad. OM JAG ÄR! Jag börjar med upplärningen på onsdag eftermiddag, sen ska jag jobba några eftermiddagar i veckan och vissa lördagar. Det är ett gulligt rosa litet konditori där jag ska stå och vara gullig och rosa bland alla chokladbiskvier. Stackars mina föräldrar, nu kommer de ha ännu färre anledningar att berätta för mig hur dum jag är som flyttade från helvetet på jorden. Jag har inte berättat det för dem ännu visserligen, man vill ju inte plåga dem i onödan liksom.

Nu har jag grisont i magen, som vanlig känns det som, så jag ska lägga mig på soffan och dricka lite Ramlösa Mango och läsa Shakespeare. Jag återkommer med lite flera middagar senare.

A Band Called Quinn - Fluff Girl

Oroa er inte. Jag har inte blivit mördad av mina nudlar, och inte heller dött någon annan död på grund av att jag förätit mig på nudlar. Jag väntar på maten helt enkelt. Och vad det innebär kan ju ni fundera på. I väntan på maten har jag idag tagit en 2 timmars promenad med Evelina i solskenet. Helt galet härligt. Strålande sol, 10 grader varmt och jag hade varken mössa eller vantar och gick i gympaskor och vårjacka. Fåglarna kvittrar och blommorna har börjat blomma. Överallt satt det människor ute och fikade på både bänkar och uteserveringar. Mmm. Göteborg är galet bra.

Igår var det Melodifestival och jag hejade på Måns. Haha. Japp, det står jag för. Men annars var jag nöjd så länge inte där den skrämmande af Ugglas vann. Åååh, vad du är mainstream tänker ni nu. Och ååh, af Ugglas var ju så bra. Näpp! Det är ni som är mainstream, af Ugglas fick ju näst mest röster av svenska folket och Måns fick knappt några alls. Är det då ni eller jag som har gått på medias gullegullande med af Ugglas? Just det. Hon var i en bilolycka, hennes man var otrogen, hon har gummistövlar. Pressen har överöst oss med fjäsk till af Ugglas i flera veckor, så det var ingen slump att hon kom tvåa. Även om ni vill tro att det var en skräll. Jag låter er tro det då.

Annars var det mest roligt att se hur fin Charlotte Perelli var när hon inte var utspökad som en galning. Helt vanligt rakt mörkt hår med liten lugg och en fin klänning, jag förstod inte ens att det var hon först. Det är nästan konstigt hur alla människor är finare i mörkt hår. Rött hår är allra finast förstås, tjockt fint rött hår. Om man ändå hade begåvats med det... Det är förstås min personliga smak, men sönderblekt platinablont dött hår som nästan alla svenska tjejer envisas med att ha är verkligen inte vackert någonstans. Jag är ledsen. 1998 ringde och ville ha sina ideal tillbaka.

Nu ska jag sätta mig på balkongen med en kopp te. Det får man när man gått runt halva Göteborg. Sådeså.

Pearl Jam - I Am Mine

Som sagt så får jag väldigt ofta höra att vi verka äta så lyxig mat hemma hos oss. Och att folk tror att vi köper mat för hur mycket pengar som helst varje vecka. Så nu ska jag börja bete mig lite mer som den fattiga student jag är. Det får vara nog med det här ätlyxet, äta gott är överskattat. Därför gick vi i måndags och införskaffade denna:



Ett kilo nudlar för 20 kronor. Det borde ju räcka minst en vecka. Helt perfekt! Nu blir det nudlar med nudlar varje dag hädanefter. Är man student så är man! På fredag kan man ju lyxa till det lite med att krydda med någon lite lyxigare krydda. Oregano kanske?

Som sagt var vi ju på Danko Jones igår. Det är Jimmys stora idol. Ehm. Om nu Jimmy har en stor idol i musikväg så skulle det nog vara Danko Jones i alla fall. Det betyder dock inte att han gråter, skriker och hoppar när han ser honom. Det betyder mest att Jimmy gillar att se honom live, och att jag som supportive flickvän följer med trots att det inte alls är min musiksmak.

Han är så arg Danko Jones. Han sjunger med ett utropstecken efter varje ord. (Ni vet lite grann som att Britney Spears sjunger som att hon står på en sån där löparmaskin, eller Agnes har en strumpa i halsen, Lasse Lindh har gråten i halsen, Darin är i målbrottet, Enrique Iglesias knorrar osv.) Ungefär såhär sjunger i alla fall Danko Jones: "DO! YOU! KISS! ON! THE! FIRST! DATE!?" Igår fick jag lära mig att han pratar likadant också. En väldigt aggressiv kille helt enkelt. Med en galen basist som borde bryta nacken varje kväll så som han håller på, han var rätt rolig att titta på. (Jaaa, ni kan lämna kommentarer om hur självklart det är att jag kollar på basisten och andra sexuella anspelningar längre ner. Varsågoda.)

Men även om Danko Jones inte riktigt är min musik så var det ändå roligt. Han var rolig. Han hade roligt mellansnack, det tråkiga var väl att det var jättelite publik och att de inte var speciellt på G. Publiken alltså. Bandet var på G. Mustasch var där också, jag tror att Jimmy blev mer exalterad när han upptäckte dem där bakom oss än när Danko kom på scenen. 2 låtar in i spelningen utbrister Jimmy: "Men åh! Ska han bara spela låtar från nya skivan!?" Uhm. Ja. Det är lätt att säga 2 låtar in i spelningen. Ett exempel på enorm göteborgshumor blev det sen när spelningen var slut också och halva publiken stod och skrek: "ENGÅNGSGRILL! ENGÅNGSGRILL!" Att de bara orkar. Haha.

Nåja. Överlag en bra kväll. Men The Hives den 24'e kommer att bli en bäst kväll. Mmm. Pelle. Mmmm. Jag är en sån som hoppar, skriker och gråter när jag ser mina idoler. Jag har dock lovat Jimmy att hålla mig i skinnet då. Jag ska göra mitt bästa. Kanske bara skutta lite.

Steve Cradock - It's Transcendental

Det blev inte så mycket bloggande igår. Det blev mer skola, promenad i vårsolen och sen Danko Jones på kvällen. Men jag återkommer om det och börjar med att ta igen de middagar som jag missat. Här är Tisdagens Middag:




Jag insåg i tisdags när vi skulle äta detta att jag måste lida av en lite lättare störning, för innan jag skulle börja laga maten var jag alldeles till mig över att vi skulle äta bacon. Jag skyller på att det var väldigt längesen vi åt bacon sist. Men nu har jag fått äta mina bacon så nu kan jag hålla mig på mattan i några månader till. Eller om vi äter det lite oftare så slipper jag bete mig som en galning när vi väl äter det. Hmm... Det tåls att funderas på.

Onsdagens Middag kommer ni titta på och tänka att det är köttfärssås och spaghetti. Ha! Det är det inte! Fast det såg precis ut som det, men smakade inte precis som det. Fast kanske inte så långt ifrån. Här är den i alla fall, Onsdagens Middag:

Nu skurar Jimmy golven och jag tittar på. Aah. Jämställdhet när den är som bäst. Ja, det är det ju faktiskt eftersom vi städat hälften var ungefär. Och nu är det bara golvskurandet kvar. Själv ska jag gå till Evelina nu och titta på massa bra teve. Ehm, bra och bra. Teve i alla fall. Så medan Jimmy fortsätter skurandet så går jag, och så kommer jag hem till ett skinande rent hem. Det är precis så det ska vara. Väldigt vad jobbigt det låter att skura golven, det är ett himla suckande, stönande och svärande... Tur att jag slapp undan det den här gången. Det verkar väldigt mödosamt. Jag håller mig till att skrubba ugnen jag, det verkar lite mindre slitsamt.

Den här lilla godsaken bakade jag i söndags. Söndagar är så mycket bättre mysdag än fredag, på fredagar är man ändå bara trött. På söndagar har man alltid ångest över att nästa dag är måndag, så då kan man lika gärna göra något bra av dagen. Som att äta något gott och göra en god efterrätt till. Härmed inför jag söndag som mysdag. Ingen mera söndagsångest!

Idag storstädar vi. Jag har skrubbat ugnen i över en timme, fy farao. Annars har jag mest dammsugit, dammtorkat, rensat frysen och rengjort behållaren till soppåsarna. Det sistnämnda var minst roligt. Nu är jag värd en promenad, solen skiner ju dessutom! Ut med mig.

Nu ska jag komma ikapp med middagarna på riktigt. Därför kommer nu två middagar på en gång, igen. Vi börjar med Söndagens Middag:



Jaaa. Vi unnade oss en plankstek. Eller två faktiskt, för vi fick ju varsin. Det här är min. Och Jimmys såg exakt likadan ut. Jag räknade ut att även om det är fruktansvärt dyrt med entrecote så blir det ju ändå ännu dyrare att köpa hem pizza som man oftast brukar göra på söndagar när man varit ute dagen innan. Därför kan man unna sig en plankstek emellanåt. Och här har ni Dagens Middag:





Ja, jag vet. Jag skulle ju ställa undan couscousen, men den här gången blev det mycket godare än förra veckan. Tyckte både jag och Jimmy. Sen att det aldrig kommer att bli någon storfavorit det kan jag leva med. Nu kan jag ställa undan den i någon vecka till och leva med att det är helt okej när man äter den med rödbetsfräs. Och nu har vi 1 kilo rödbetor i skafferiet, någon som vet vad man kan använda dem till? Tips mottages gärna. Nu ska jag dricka mer te.

The Move - Move

Nu mår jag bättre. Jag har ingen aning om vad det var för anledning till det tidigare illamåendet, jag kanske helt enkelt blev inspirerad av Jimmy. Eller så var det havregrynsgröten som gjorde att jag blev bättre igen. Visserligen åt jag bara några tuggor av den innan jag tröttnade men ändå. Och nu när jag ändå tänker på det så blev jag ju för många veckor sen utmanad av Katinka att lista saker jag absolut inte tycker om att äta, så nu tänker jag ta tag i det.

Skaldjur - Uuuh. Denna styggelse går absolut inte ner i min mage. Fisk går jättebra, men skaldjur fungerar inte alls. Bara att sitta bredvid någon som äter räkor får mig nästan att kvälja.

Körsbär - Jag antar att det beror på att penicillinen jag blev itvingad som barn hade smak av körsbär, men det går absolut inte heller ner. Jimmy har köpt någon äcklig saft nu med körsbärssmak och bara lukten av den var blääää.

Pannkaka - Även plättar och våfflor ingår här. Jag tror det har att göra med att jag inte är så förtjust i vare sig sylt eller grädde, och så tillsammans med någon söt sladdrig degbit. Nej tack. Det är inte mat. Och det är inte heller gott som efterrätt.

Rotmos - Bara lukten får ju en att vilja lägga sig ner och dö. När jag var liten skrev jag en lapp på en kålrot som låg i kylskåpet och på lappen kunde man läsa: "Hej Monica! Jag tycker inte om Pernilla, så jag vill inte att hon ska få smaka på mig. Därför vill jag helst att ni äter mig någon gång när inte hon är hemma. Mvh. Kålroten." Min mamma förstod för en gångs skull vinken och lät mig slippa undan den gången.

Annars är det mest vanliga saker som blodpudding, raggmunk, kålpudding och sånt där som folk i allmänhet inte tycker om. Äppelpaj är jag inte så förtjust i heller faktiskt, men det beror nog mer på att jag tröttnat på det än på att jag tycker att det är äckligt. Nu tittar vi på hockey som vanligt och jag kan inte sluta skratta åt att Växjö har en spelare som heter McNevin för jag tänker bara på McLovin' i Superbad varje gång kommentatorerna säger hans namn. McLovin'. Hoho.

Joe Bonamassa - Feelin' Good

Okej, okej. Jag kanske inte skulle ha varit så nöjd igår när Jimmy mådde dåligt. Jag kanske inte skulle ha retat honom för att han hängde med huvudet över toalettstolen halva dagen. Inatt fick jag nämligen äta upp mina ord då jag vaknade i 4-tiden och mådde helt galet illa. Så 2 minuter senare var det jag som hängde med huvudet över toalettstolen, sen låg jag och mådde illa halva natten. Eller ja, det som var kvar av natten. Lyckades somna till lite på morgonkvisten och blev hemma från skolan. Just nu är det väl sådär med illamåendet, jag ska försöka få i mig lite havregrynsgröt så det blir någonting i magen i alla fall. Jag hoppas verkligen inte att det är någon magsjuka som bestämt sig för att stanna. På onsdageftermiddag har jag tid sa jag, inte nu!

Kristy Maccoll - They Don't Know

(favoritlåten med moneybrother fast på engelska ju! och det tog mig över en minut att inse det. tragiskt...)

Nu har jag varit dålig på matfronten igen, men det är faktiskt inte mitt fel. Men nu är det dags att komma ikapp, så nu kommer det att komma två stycken middagar på en gång. Först kommer Fredagens Middag:





Pesto och paj. Hur bra kan det bli? Det bästa är att halva pajen ligger i små portionsbitar i frysen så att jag kan ta med mig en pajbit till lunch i skolan i morgon. Mmm. De andra barnen i klassen kommer att titta så avundsjukt på mig och jag kommer att skratta åt deras nyinköpa dyra lunch. Jajamensan. Det kan de gott ha! Köpa lunch sådär. Hmpf. Lika bra att vi tar itu med Lördagens Middag på en gång:



Vi bakade pizza här hemma och det här är min. Jag hade mozzarella, champinjoner, jalapeños och tomat på min. Vi fuskade faktiskt lite och köpte färdig pizzamix, men det får man göra när det är lördag och man ska ut på galej. Nu ska jag dricka te för nu har jag ont i huvudet. Läsa läxor borde jag göra också, och skriva ut mitt schema. Vi börjar med att dricka te, resten tar vi när det kommer.

Grandaddy - So You'll Aim Toward The Sky

Eftersom en bild säger mer än tusen ord så bjuder jag på bilder från gårdagkvällen:





Jimmy fick låna en fin randig bandana av Ann. Sen huruvida bandanan var ett inne-plagg under 90-talet vet jag faktiskt inte riktigt. Axl Rose kör ju fortfarande med det så det borde ju vara ständigt populärt. Hoho. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag tycker mest synd om Martina som fick lov att lyssna på ett hemskt mobilsvars-meddelande från mig och Evelina när vi sprang runt på någon stig och skrek: "We're on the secret path! The orchs are coming!" Någon borde verkligen sluta ge oss alkohol. Kanske vi själva. Sen lyckades vi glömma att gå av spårvagnen vid Vasaplatsen så Jimmy fick stå där och se oss åka vidare. Vi återvände dock ganska snart då Valand inte är alltför långt borta.

Idag har jag söndagsmys med mig själv, jag får det sa damen på närköpet här nere eftersom det är så fruktansvärt dåligt väder. Dip-väder kallade hon det. Grått neverending ösregn kallar jag det. Jimmy växlar mellan sängen och huvudet över toastolen. Hans sällskap är därmed inte att räkna med. Tur att jag är bra på att roa mig själv. Nu ska jag till exempel diska. Yes, yes oh yay.

The Electric Soft Parade - Silent To The Dark

När jag vill jävlas med Jimmy på fredagar så brukar jag kalla honom för Fredagsmyset med min allra gulligaste bebisröst, när jag vill jävlas med Jimmy på lördagar så brukar jag kalla honom för Lördagsgodis med min allra gulligaste bebisröst,
idag är nog det mest passande smeknamnet på honom; Söndagsångest. Fast det tänker jag förstås inte kalla honom så att han hör. Då klappar jag honom bara på huvudet och lyssnar snällt när han säger att han aldrig ska dricka igen. För sån är jag. En väldigt söt, förstående inte alls skadeglad flickvän. That's me.

Bell X1 - Blows In

Nu har vi varit på långpromenad till Systembolaget och jag funderar på att gå och duscha, men å andra sidan kanske det kan vänta lite. Ikväll ska vi på Skoldisko på Röda Sten. För er som inte vet vad det är så är det precis vad det låter som. En hyllning till den lyckligaste tiden i våra liv, då det kostade 10 kronor i inträde och man fick köpa popcorn, läsk på glasflaska ur läskback och tokdansa till Rednex, Scatman, Melodie MC och gud vet vad. Fast nu kostar det 60 kronor, och vi dricker alkohol istället för päronsoda, men 90-talsmusiken kommer vi åtminstone få avnjuta. Om man vill får man vara riktigt seriös och ha sin snyggaste 90-talsoutfit också. Jag funderar starkt på att leta rätt på våffeltången. Men först ska jag dricka coca-cola.

Horace Andy & Ashley Beedle - Rasta Don't

Jag brukar tjata på Jimmy om att jag vill ha en bebis, det går sådär måste jag säga. Ibland försöker jag få honom att kidnappa bebisar eller små barn på spårvagnen eller i mataffären som går runt ensamma, men Jimmy hävdar att man inte får det. Inte ens på sin födelsedag. Trams säger jag, det man hittar det får man! Väl? Nu försöker jag övertyga honom om att vi skaffa olika husdjur istället. Och ett djur som jag är lite extra förtjust i är igelkottar. Såna finns inte uppe i Dalarna där jag kommer ifrån, så varje gång jag ser en igelkott blir jag alldeles till mig av lycka. Det finns ju inget gulligare. Nu vill jag ha en igelkottbebis istället. En liten en som går runt här i lägenheten och gnagar lite på små brödsmulor som jag räcker åt honom, eller henne.



Okej, precis som nyfödda är de kanske alltför gulliga, fast titta på de små tassarna, man vill ju bara skaka hand med dem. Och sen några veckor senare:



En liten igelkott är ju inte alls mycket begärt tycker jag. Om han är för snål för att ge mig en bebis så borde jag åtminstone kunna få en igelkott som håller mig sällskap i köket när de arga gubbarna skriker för full hals härute.

Queen - Headlong

Igår kväll var jag hemma hos Evelina där hon och Jolin hade fixat ett litet kalas för mig. Det var det fint det vill jag lova! Bara en sån sak som att de hade prickiga ballonger gav ju hela kvällen en tia i mina ögon. Det började med att jag fick en välkomstdrink (som hade parasoll och jordgubbar i sig!) och beställa min alldeles egen special pizza. Sen medan Jolin och Evelina turades om med att pizzabakandet så fick jag sitta och knapra chips & dip. Sjukt god förrätt må jag säga, den hade de verkligen lyckats med!

Sen fick jag mumsig pizza, jag hade paranoida tankar om att Jolin och Evelina skulle smyga in räkor på min pizza för att Evelina tycker att jag ska börja tycka om räkor, men om de hade gjort det så märktes det då inte så det gjorde inget. Men jag tror inte att de hade gjort det. Jolin kanske hade lagt på en amöba eller något annat konstigt djur visserligen. Tydligen har de sjukt konstiga husdjur i Karlstad som ligger i glassburkar och delar på sig. Nej, jag vet inte heller vad hon pratade om. Jag och Evelina försökte berätta för Jolin om katter och hundar men jag vet inte riktigt om hon förstod vad vi menade...

Efter pizzan hade de förberett små diskussionskort, eftersom vi inte brukar umgås när vi är nyktra så måste vi ha såna för att hålla samtalet igång när det väl händer. Eller kanske inte. Vi diskuterade i alla fall allt från vilka låtar vi önskar att vi skulle ha skrivit till frikort. Evelina har Jimmy som frikort, tur för mig att Evelina är singel och därför inte kan använda sitt frikort då. Hoho. Jag ska byta frikort från Howlin' Pelle till Mark In Da Park. Fast den 24'e ska jag byta tillbaka till Howlin' Pelle igen.

Sen blev det ostbricka till efterrätt, synd att man var så sjukt mätt bara. Men några kex och lite ost gick allt ner. Jag ger kvällen i helhelt en 10'a, det var god mat, trevliga värdar och just ja; Jag fick en tiara att ha på mig under hela middagen! Prickiga ballonger och en tiara, ja det vill jag lova. De där tjejerna vet hur det ska vara. Jag känner mig härmed trygg med att lämna min möhippa i deras händer. (Nej, bli inte arga, ni faluflickor ska också få hjälpa till, och nej, det kommer nog att dröja alldeles för många år ännu.) Här kommer lite bilder:



Nu ska jag äta någonting och sen ska jag gå ut och gå. Huvudet känns fortfarande lite tungt men det tänker jag ignorera. Om jag låtsas som att jag inte är sjuk så blir jag nog inte heller sjuk. Det kan bero på att jag är hungrig också. Ja, det gör det nog alldeles bestämt. Det bestämmer jag.

Starsailor - Boy In Waiting

Uuuuh. Jag börjar nog bli sjuk. Vaknade i morse med världens huvudvärk och varm som en bastu. Så jag bäddade ner mig och Jimmy matade mig med värktabletter och sen låg jag i sängen till två. Nu känner jag mig fortfarande tung i huvudet som en gnu men inte lika varm. Tung i huvudet kan visserligen bero på att jag har Jimmys hörlurar på mig, de väger fan ett ton. Värktabletterna är slut nu dessutom så jag får helt enkelt hålla ut.

Snart ska jag dessutom iväg till Evelina för hon och Jolin ska bjuda mig på födelsedagsmiddag. Tur att jag inte valde en utekväll då, fast å andra sidan skulle jag bara kunna låtsas att jag redan blivit bakfull i såna fall. Men lite mat i magen kan nog göra mig piggare. Jag har faktiskt inte tid att bli sjuk nu, det är ju faktiskt helg snart. Och efter helgen måste jag gå i skolan. På onsdageftermiddag kan jag bli sjuk, tills dess vill jag vara pigg. Tack.

Vetiver - Rolling Sea

Idag på eftermiddagen tog jag och Jimmy en promenad på en och en halvtimme i vårvädret. Det var roligt tills det började blåsa och mina öron dog. Ungefär. Plus att jag blev hungrig också, och jag är inte så trevlig när jag är hungrig. Jimmy är egentligen ännu värre, men det skulle han aldrig erkänna. Det är därför jag håller honom konstant mätt. När vi kom hem igen så fick jag ialla fall lagat mat så då lagade jag det här:





Man blev mätt. Och det var gott. Och blogg.se är mongo och tar bort halva inlägg av sig självt bara sådär så nu tänker jag gå och läsa läxor. Almtunas målvakt är knasig. Även känd som Mark In The Park från Idol 2007 eller när det nu var. Haha. Kul kille. Just det. Sova ja. Eller nej. Läsa om de gamla medeltida gubbarna först. Eller snarare läsa saker som de gamla medeltida gubbarna skrivit. Nu dog Jimmy. Bäst att kolla hur det gick till.

Perssons Pack - När Du Är Ung

Ni vet det där jag skrev för någon vecka sen om att vi har hockeysemester nu fram tills den trettonde. Det var en lögn. Nu är det ju play-off! Så det är hockey på teven mest hela tiden ändå. Tur för Jimmy att han har en hockeyintresserad fru. Tur för mig att jag är hockeyintresserad, annars hade jag nog flyttat härifrån för längesen. Alternativt slängt ut Jimmy, det är ju trots allt min teve. Men nu har vi inte det problemet. Nu sitter vi istället båda två med varsin chipspåse, varsin öl, med bara kalsongerna och brölar ikapp. Nja. Det sista kan vara lite hittepå. Jag är fullt påklädd, Jimmy äter visserligen chili cheeze doodles men själv får jag festa loss med en kopp te. Brölar gör vi kanske, men det gör vi ju jämt.

Jenny Wilson - Porcelain Castle

Av någon anledning tycker jag inte om kanelbullar, däremot tycker jag jättemycket om te med kanel i eller hårda kakor med kanel, choklad med kanelsmak etc. Av samma konstiga anledning tycker jag inte om vaniljsås, vaniljglass eller andra saker som smakar vanilj. Förutom just; vaniljbullar. Vad det beror på för en konstig muterad gen vet jag inte riktigt, men just nu är jag förbaskat glad över att de här finns:



Mmm. Gott och nyttigt. Eller nja. Om man håller det på en sund nivå och inte sätter i sig hela paketet på en gång alltså. Det går förvånansvärt bra må jag säga. Hittills har jag ätit bara 2 stycken. Och fler blir det inte idag. För då har jag ju ingenting att se fram emot imorgon när jag kommer hem från skolan. Ja, det är inte alls svårt att göra mig nöjd. Lite cellofanstrutar, lite kanelknäcke eller lite chips & dip så skiner jag som en sol sen.

Det blev Desperate Housewives till sist. Andra Avenyn går ju att se på SVT Play. Och ja, visst kan man ladda ner DH också men det är liksom mitt tv-program. Jag har redan OTH, Gossip Girl, Lost, Kyle XY och Greek att titta på framför den här lilla skärmen. Så DH är mitt teveprogram, något att se fram emot liksom. Istället för att kunna se det när jag vill. Shit, gör jag ingenting annat än att fylla huvudet med amerikanska skräpserier? Nej. Vafan. Mitt liv är ju stabilt nuförtiden så då får jag gotta mig i andras olycka istället. På tal om stabilitet så kommer Dagens Middag här:



Det är faktiskt ingen spya. Det är fajitas, fyllda med strimlad lövbiff kryddad med fajitas-kryddmix, gul & grön paprika, majs, gräddfil & tacosås. Det var det gott det. Jag tror vi måste sluta äta taco-mat så ofta, annars kommer jag nog att tröttna totalt på det. Sådär som jag gjorde för några år sen när Ankan & Debbie ville äta tacos jämt så vi åt det hela tiden. Varför jag nu påverkas av att min kusin och en av mina bästa vänners lillasyster alltid vill äta tacos är en lång historia. Lång historia, liten by så att säga. Nu ska jag vika tvätt så att jag kan lägga mig i sängen och läsa läxor.

Placebo - Every You, Every Me

Nu ska jag gå till Evelina och titta på Andra Avenyn. ELLER Desperate Housewives. Hur ska man kunna välja? Hur kan de lägga två serier som vi vill se exakt samtidigt? Det är vad jag kallar dålig stil! Vi ska skriva brev till tittarombudsmannen och klaga. Eller leta rätt på någon i Andra Avenyn och berätta för dem hur sjukt många tittare de kommer att förlora på detta. Detta är vad vi kallar Dagens I-Landsproblem. Och det är inget litet problem vi har. Oh nej.

Scott Weiland - Beautiful Way

Idag är jag ledig och tvättar. Ah, vilka saker man hittar på för att slippa plugga. Nu är den bästa ursäkten dock slut, att jag inte haft några böcker. Jag var nyss och hämtade böckerna, 100 kilo jävla böcker! Så nu är det bara att sätta igång med läsningen. Litteraturhistoria I Världen. Det är en tjock röd bok som väger nästan lika mycket som TSS. Och dessa två böcker ska vi släpa omkring på hela dagarna. Jag säger som en kille i klassen: "Vi borde få godkänt bara för att vi orkar bära med oss de här böckerna överallt!" Nu ska vi fixa det sista med tvätten. Jippie-kay-ey!

Yeeees. Restveckan är över! Jag får laga riktig mat igen istället för att gräva i frysen. Vilket vi visserligen bara gjorde 2 gånger, men det hör inte hit. Det var dyrt med restvecka, eller åtminstone inte alls billigare än vanlig vecka. Men nu är jag tillbaka där jag hör hemma; Framför spisen! Här är Dagens Middag:





Att marinera kycklingen i dipmix var inte alls dumt kan jag berätta. Däremot blir jag alltid lika förvånad över hur couscous inte alls blir lika gott hemma som på restaurang. Varför är det så? Vad har de för hemlig krämig couscous på restauranger? Nåja. Nu får nog couscousen stå undangömd i skafferiet ett tag tills jag återigen lyckas glömma bort att det inte alls är gott hemma igen. Åh, vad ledsen Jimmy blir nu, han älskar couscous så mycket. Nej. Jag tror han har sorterat in det under kategorin vegetariskt.

Nu ska jag lyssna på Jimmy när han är pigg. Förresten är jag med i en tävling på Hallon & Blåbär så att jag kan vinna en mumsig bok med mumsiga recept. Mmm. Typiskt också att sötebrödsdagarna är över...

Andrew Bird - On Ho!

Gah. Jag har en huvudvärk från helvetet. Den är kvar sen igår. Eller när det nu var jag hade huvudvärk. Det började fan i lördags och har fortfarande inte gått över. Nu har jag tagit en tablett och dricker te, men den verkar inte vilja försvinna ändå. I morse tänkte jag nästan stanna hemma från skolan för det gjorde så ont och sen gick allting fel här hemma.

Först blev min gröt alldeles lös och vattnig, så när jag ställde in den i micron igen så satte jag mig och åt på min knäckemacka med mjukost och små cocktailtomater på och bredvid mig hade jag en kopp te. Jag har en förmåga att bli väldigt rädd vid oväntade ljud, och nu kanske man kan tycka att det inte är så oväntat att micron plingar efter att man ställt in något där men det tyckte jag, så jag ryckte till och mackan flög iväg och hamnade såklart upp och ner ovanpå tekoppen. Vilket innebar att längst ner på tekoppens botten låg fyra små tomathalvor och hånlog mot mig. Så det var bara att börja om från början igen med te och macka.

Detta var lite för mycket för mig så tidigt på morgonen så jag började såklart gråta som en gnu som jag alltid gör när jag är trött och någonting går lite emot mig. Sen satt jag där och åt min havregrynsgröt med tårarna rinnandes nerför kinderna. Till sist kom jag iväg till skolan i alla fall. Och alldeles nyss kom jag hem. Så nu ska jag diska min lilla matlåda och sen ska jag nog... Ingen aning. Förhoppningsvis sluta ha ont i huvudet. Bajs.

Lily Allen - Everyone's At It

Nu är det mars och sötebrödsdagarna är över. Vilket innebär att jag åt havregrynsgröt till frukost i morse och att jag återinfört mina dagliga promenader. Annars är det ingen större skillnad, inte än så länge i alla fall. Jag gick upp före 11 idag också, det är inte helt likt mig. Men jag fick ju lov att se på Vasaloppet och heja på Daniel Tynell. Det var jag tydligen bra på för han vann ju. Nej, jag är inget galet längdskidåknings-fan, men han är ju från grannbyn och vi från Dalarna är ju så patriotiska tydligen. Ja. Det är vi. Klart vi är. Vi räddade för fan Sverige från danskarna. Sen att det var sisådär massa hundra år sen är helt oviktigt. Sveriges kulturella frysbox.

Nu tittar jag på hus. Jag hittade en gammal skola i Blekinge på sisådär 375 kvadrat som jag tyckte vi skulle flytta in i. Jimmy delar inte min fascination för gamla fallfärdiga trähus så han tyckte inte samma sak. Det är tur att det är några år kvar tills vi ska köpa hus, om vi någonsin ska göra det. Inte för att vi kommer att vara mer överens om hur vi vill inreda saker och ting då, men det går ju att skjuta upp det ett tag till åtminstone. Eller så får vi göra som vi gjort nu, ta varsitt rum.

Just ja, jag har svartbrunt hår igen nu. Med ljusbruna fläckar i luggen. Det sistnämnda var inte med mening, men om någon påpekar fläckarna så tänker jag säga att jag blivit emo och att det visst var med mening.

Frida Hyvönen - Why Do You Love Me So Much?