Dove hör bön.


Häromdagen gick jag runt och funderade på om jag skulle orka gå och köpa mig en ny duschcréme eller inte då den jag hade nästan var slut. Det slutade med att jag inte orkade. Vilket visade sig vara ganska smart, för dagen efter fick jag hämta ut ett litet paket som innehöll massa duschcréme från Dove. Den ska tydligen göra hyn väldigt mycket vackrare efter några veckors användning. Nu har jag bara använt den 2 gånger så jag kan ännu inte avgöra hur pass bra den är. Men den luktar förbaskat gott och bara det är ju värt några plus. Smaken då? Nej. Jag skojar bara. Trots att det till största delen är en matblogg så tänker jag faktiskt inte provsmaka den. Däremot kan jag ju återkomma om huruvida min hy blivit vackrare eller ej.

Scout Niblett - Kiss

Invigning!

Idag har jag invigt pastatallrikarna jag fick i födelsedagspresent. Pastatallrikar kan ju tyckas vara ganska onödigt, men det tycker inte jag. Jag tycker att pastatallrikar är flott. Speciellt när man äter pasta med någon sås som vi gjorde idag. Jag tror jag ska laga pasta med sås i en månads tid nu bara för att det är så fint med pastatallrikarna.


Pasta i ostsås med vitlök och citron

För 2 port

2 portioner pasta
2 dl matlagningsgrädde
1 dl riven mild ost
½ dl finriven parmesan
2 vitlöksklyftor
1 kruka basilika
rivet skal från 1 citron

Koka pastan.
Koka upp matlagningsgrädde på svag värme.
Blanda ner osten under omrörning.
Rör om tills osten är helt smält.
Pressa ner vitlöksklyftorna.
Hacka basilikan och blanda ner den.
Riv i skalet från citronen.
Låt koka ihop i några minuter.
Servera såsen med pastan och ett vitlöksbröd.

Det där var inte dumt alls det. I kväll har jag mest varit trött och legat i soffan och halvsovit. Nu ska jag dock lägga mig i sängen och helsova. Jag ska upp och jobba imorgon bitti och sen kommer Jimmys pappa med våran nya kamera. Så från och med imorgon kan jag inte längre skylla mina dåliga bilder på kameran utan måste erkänna att jag är en dålig fotograf. Haha. Förresten. Kan ingen lära Finland att spela hockey?

Polarbear - To Touch The Red Brick (From Held On The Tip Of Fingers)

Du, det skiter jag i, nu ska jag gå och duscha!

Den här dagen började ju inte alls bra. Jävla Bengt-Åke. Jävla Foppa. Jävla Lundqvist. Jävla Tre Kronor. Ska det vara såhär? Ska man gå och vänta i fyra år på att se dem åka ur i kvartsfinal? Vad är det för trams? Jag är så grymt besviken på Bengan, han är så jävla dålig. Jag skulle kunna ge på han en smäll. Det är sant det! Så känner jag. Fast jag är mest besviken på Lundqvist. Ut med Lundqvist in med Joel Alme! Joel Alme är min senaste kärlek i musikens värld. Men innan han bestämde sig för att satsa helhjärtat på musiken var han hockeymålvakt, när han slutade fick Henrik Lundqvist ta hans plats. Lite väldigt viktigt vetande såhär på kvällskvisten.

Dagen blev dock bättre då Amanda kom och hälsade på mig på jobbet, så timmarna bara flög förbi. Inte dumt alls. Speciellt som det snöade som tusan utanför så jag knappt hade några kunder överhuvudtaget, då var det kul att ha någonting att fördriva tiden med. Blommor fick jag också som står här bredvid i fönstret just nu. Jag säger ju det, att fylla 25 år inte alls dumt. Igår var jag på middag hos Jolin och fick också presenter. En gullig rosa prickig skål till exempel. Sen att Jolin hade så fula kläder på sig var ju ett litet minus, och att både Evelina och Jolin kan skriva långa listor på vad jag skryter mest om är ju ganska skrämmande. Jaja, det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst. Som Zlatan och Patrik Sjöberg skulle ha sagt.

Idag blev det kylling till middag. Jag har tvingat i Jimmy alldeles för mycket vegetariskt, linser och bulgur på sistone. Så han var värd lite kyckling och hederligt gammalt ris. Ris är han visserligen alltid värd. Björkris alltså. Höhö. Det blev starkt och gott och enkelt. Alla tre favoriterna alltså.

Kyckling med lime och green curry

För 2 pers

2 kycklingfiléer
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
ca 150 gr wokgrönsaker
2 dl matlagningsgrädde
rivet skal och saft från 1 lime
2 tsk green curry-paste
1 msk honung

Skär kycklingen i bitar. Strimla paprikan.
Skala och finhacka vitlöken. Fräs i en djup panna.
Tillsätt wokgrönsakerna när kycklingen är nästan genomstekt.
Tillsätt matlagningsgrädde när grönsakerna har tinat.
Riv ner skalet och pressa ner saften från limen.
Blanda ner honung och green curry-paste.
Låt koka ihop i ca 5 minuter.
Servera med jasmineris.

Nu är det kväll igen. Det är tamejtusan alltid kväll och dags att sova. Tack och lov börjar jag inte jobba förrän 11 imorgon så jag får åtminstone lite sovmorgon, annars känns det som sen kväll och tidiga mornar är det enda dagen består av. Var tar resten av dygnets timmar vägen? Och lite ledsen är jag för att jag måste jobba på lördag och missar att få gå på Passion För Mat och bli bjuden på 3-rätters. Men men. Så är det. Man måste ju försörja sig också, det går ju inte att bara gå runt och äta massa god mat hela dagarna. Tyvärr.


Jag avslutar med ett litet klipp som alltid gör en lika glad och som visar på hur jag kände i morse.

Timothy B. Schmit - One More Mile


Master gave Dobby a sock!

Igår var det dags för ännu en sån där "hur-får-jag-det-här-att-se-gott-ut?"-rätt som serverades till middag. Det fick jag inte. Det var en helt omöjlig uppgift. Däremot smakade det gott och ibland får faktiskt det vara huvudsaken. Som igår till exempel. Jag skyller på linserna, det går ju inte att koka röda linser utan att det blir en enda stor geggamoja av det.


Quorn- & linsgryta

För 2 portioner

½ aubergine
1 gul paprika
ca 150 gr quornbitar
2 msk tomatpuré
1 tsk sambal oelek
santa maria Piri Piri
1½ dl röda linser
4 dl vatten

Koka linserna i vattnet i ca 10 minuter.
Strimla paprikan. Tärna aubergine.
Fräs quorn, paprika och aubergine i en stekpanna.
Krydda med Piri Piri.
Blanda ner tomatpuré och sambal oelek och låt fräsa i någon minut.
Blanda de kokta linserna med quornfräset.
Servera.

Ja. Lättare än så blir det väl knappast. Men det allra konstigaste hände nog ändå när jag serverade maten. Det var ett himla gnäll innan från han som jag bor med. Linser är ju inte direkt det bästa han vet. Men han tog en tugga och sa sedan: "Mmm, det var gott!" Jag fick nästan en hjärtattack av chocken. Sedan blev jag lyrisk och blev tvungen att utropa: "Master gave Dobby a sock!" Som den lilla husalfen i Harry Potter när Lucius Malfoy oavsiktligen ger honom en socka som gör så att Dobby blir fri. Så glad blev jag. Nu vet jag hur Dobby kände sig när han fick den där lilla strumpan.

Nu ska jag ta på mig någonting lite finare och sen ska jag åka hem till Jolin på middagsbjudning. Jag vill ha fett. Hoppas det blir något fett. De senaste dagarna har jag gått runt och varit sugen på vispgrädde. Alltså, bara vispgrädde. Jag tycker knappt ens om vispgrädde. Då måste ju kroppen ha enorm fettbrist. Just den biten håller inte riktigt mina kläder med om, men vem ska man lyssna på? Sin kropp eller sina kläder? Lätt kroppen. Den har ju en hjärna, kläderna har ju bara... Tyg. Och alldeles för lite också.

Alkaline Trio - Calling All Skeletons

Songos Ya Mongos!

Nu ska jag bjuda på en försenad söndagsmiddag. Middagen vi åt i söndags alltså. Den var så god, så även fast bilden blev kass så måste jag skriva ut receptet ändå. Man ska dela med sig av sina godsaker.


Apelsin- & kardemummakyckling med bulgur


För 2 port

2 kycklingfiléer
2 vitlöksklyftor
2 dl matlagningsgrädde
1 msk malen kardemumma
1 msk sambal oelek
1 tsk soja
rivet skal och saft från 1 apelsin

Skär kycklingen i bitar.
Skala och finhacka vitlöken.
Fräs i en djup panna tills kycklingen är genomstekt.
Häll över grädden. Blanda ner kardemumma, sambal och soja.
Riv ner skalet och saften från apelsinen.
Låt koka ihop i ca 5 minuter.
Smaka eventuellt av med mer kardemumma.
Servera med bulgur och en sallad.

Receptet kommer ursprungligen från ett mjölkpaket. Sen gjorde jag om det efter eget tycke och smak förstås. Jimmys kommentar var: "Det här får du göra igen någon gång, fast med ris!" Den här anti-bulgur grejen kommer nog aldrig att gå över. Synd för Jimmy. För jag tänker liksom inte ge upp det här med att tvinga i honom bulgur heller. Mouwahahaha.

Nu ska jag ringa några samtal, sen ska jag äta lite innan det är dags att åka och jobba.

Dolly Parton - River Of Happiness

Skorpor och rastlöshet.

Idag är jag arbetslös och rastlös. Mest rastlös. Ute är det iskallt, blåsigt och snöyraså där vill man ju inte vara. Inomhus har jag redan sökt flera jobb, diskat, skrivit matsedel plus inköpslista för veckan och nu börjar jag bli uttråkad. Jaja. Det ska ju vara bra för en att ha tråkigt ibland så att man lär sig att uppskatta när det är roligt.

Förutom bullkakor och mangokaka så bjöd jag också på en sorts kardemummaskorpor på mitt lilla kalas. Enklaste skorporna i världen som inte behöver ligga i ugnen och torka i 12 timmar. Så kan man gå och småknapra på dem hela dagarna eller ta en liten skorpa efter maten till sin kopp te och känna sig så Oh, very british. (Tänk alltså: Söt brittisk liten tant i blommig klänning, Tänk inte: Väldigt full Man. United-supporter med rakad skalle och fällkniv.)


Kardemummaskorpor

1 dl socker
200 gr smör
6 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
en nypa salt
2 tsk mald kardemumma
3 dl mjölk

Sätt ugnen på 250 grader.
Rör socker och smör vitt och pösigt.
Blanda mjöl, bakpulver, salt och kardemumma och tillsätt detta.
Rör ner mjölken. Kavla ut degen på mjölat bakbord.
Ta ut små runda kakor med kakmått eller ett litet glas.
Lägg rundlarna på en plåt och grädda dem i ca 8 minuter.
Klyv kakorna med en gaffel.
Slå av ugnen och låt skorporna torka på eftervärmen.

Det är Jimmy som håller i skorpan. Nej. Jag vet inte heller varför jag skrev det. Jag antar att jag inte vill att ni ska tro att jag har manliga händer. Haha. Nu ska jag försöka hitta mig någonting att äta. Någonting som inte är bullar eller kakor alltså.

Chew Lips - Solo (Tepr Remix)

(sjukt jobbig låt. det känns som man får epilepsi bara av att lyssna på den. ööök. så jag ska alltså sluta lyssna på den nu. men om ni gillar epileptisk musik så kan jag rekommendera den. vem som nu gör det.)

Blir det tårta?!

Nej. Det blidde faktiskt ingen tårta. Jag är ju inte så förtjust i tårta så jag skippade det i år. Men det blev en lite roligare och finare kaka istället. Som nästan är som en tårta men som går betydligt snabbare och enklare att göra.


Mangokaka med kokos

Ca 8 bitar

2½ dl strösocker
2½ dl vispgrädde
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
150 gr fryst tärnad mango
½ dl kokosflingor

Garnering:
Kokosprickar
Hallon

Sätt ugnen på 200 grader.
Vispa ihop socker och grädde.
Blanda mjöl med bakpulver och sikta ner det under omrörning.
Bred ut smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant.
Strö över mangotärningarna och kokos.
Grädda längst ner i ugnen i ca 35-40 minuter.
Låt kakan svalna. Garnera med kokosprickar och hallon.

Byt för allt i världen inte ut grädden mot mjölk. Då får ni en väldigt hård kaka. Tips från en som var dum nog att testa. Men hur skulle det se ut om alla lyckades hela tiden? Man måste göra sina misstag här i livet för att lära sig att inte göra om dem. Oh. Jag är så vis nu när jag är 25 år känner jag. Det är som att en hel bok full av visdomar satt bo i min kropp. Eller ja. Byt bara inte ut grädden mot mjölk.

Svar till Skylark som undrade vilka mina favoritfilmer är. Just nu är jag lite smått exalterad över att Alice I Underlandet snart har biopremiär, jag har gått och längtat i snart 2 år. Allting av Tim Burton med Johnny Depp och Helena Bonham Carter går hem hos mig. Edward Scissorhands, Charlie & The Chocolate Factory, Sweeney Todd, Sleepy Hollow, Ed Wood, Big Fish, Corpse Bride. Allt med Johnny Depp överlag förstås, utom Pirates-filmerna som jag avskyr, men en stor favorit är Gilbert Grape, och även Finding Neverland och Fear & Loathing In Las Vegas. Sen älskar jag filmer med barn som ger sig ut på äventyr som Stand By Me, The Goonies och den bästaste av dem alla: Now & Then. Oj. Vad många filmer det blev. Men jag måste ju bara nämna fina fina Juno, Nick & Norahs Infinite Playlist och 500 Days Of Summer också.

Nu ska jag sova. Det är ju hockey imorgon bitti klockan 6 och det tär på krafterna att vara 25 år. Mina föräldrar är fortfarande ute på tågrälsen för övrigt. Från halv fem till halv nio fick de sitta i Hallsberg och vänta. Sjukt att det ska ta 11 timmar att åka från Göteborg till Falun...

Kid Cudi - Day 'N' Nite


(uh.)

(Melodi: Svennebanan) "Jagfyllerår, jagfyllerår, jagfyllerår, jagfyllerår."

Det här med att fylla 25 är fasiken inte så dumt ändå. Man får äta kakor, man får presenter, det är snökaos och Sverige tar massor av medaljer i OS. Fina grejer. Fina grejer har jag fått i present också. Som till exempel:



Fina pastatallrikar, 2 i varje färg.


En minihålformsplåt.


En galet fin kakburk som trivs alldeles utmärkt i mitt kök.

Dessutom har jag fått presentkort på favoritaffären Balders Hage, en vetekudde (som jag har längtat och tjatat om en sån), prickiga grytlappar, löpare, necessär, tårtbestick, ännu fler kakformar, tartelettformar och lite annat smått och gott. En halv systemkamera till exempel. Den andra halvan fick Jimmy, men han fyller ju inte år förrän i september, alltså måste det ju vara bara min kamera fram tills dess? Ja, det tycker jag.

Så jag är nöjd. Himlans nöjd. Tack så mycket allihopa. Nu har jag skickat hem mina föräldrar också. Trots snökaos så gick faktiskt deras tåg. Behandlar alla föräldrar sina barn som att de är förståndshandikappade eller är det bara mina? Alltså, jag förstår ju att de alltid tänker att man är ett barn på något vis, speciellt när man är yngsta barnet, men ändå. "Har ni toalettpapper?" Eh. Nej. Vi brukar gå runt med blöjor faktiskt så vi slipper gå på toaletten överhuvudtaget. Fast de tänker väl att jag är som mina storebröder och de är ju lite smått förståndshandikappade. Haha. Haha.

Nu tänkte jag och Jimmy ta en solskenspromenad. Så börjar det snöa bara för det. Vi kanske tar oss ut ändå. Fast det är liksom -12 ute, och då är det inte så skönt om det snöar samtidigt. Jag återkommer med lite kak- och tårtrecept senare. Grattis på min födelsedag!

The Crickets - It's So Easy

Paus.

Eller nja. Paus och paus. Mina föräldrar är här och hälsar på över helgen så bloggen blir nog inte prio 1. Nu ska vi åka till Bagaren och Kocken, helt galet att jag aldrig varit där trots att jag bott här i 1½ år. Imorgon kommer Jimmys föräldrar med tillhörande fruar och sambos och så ska vi fira min födelsedag. Som inte är förrän på söndag egentligen. Jag återkommer nog då. Då blir det tårta. Eftersom det är födelsedag. Då behöver man tårta.

Den här tårtan bjöd jag på förra året. Receptet hittar ni här. Ha en trevlig helg!

Kaka med bullar på.

Helt fantastiskt att klockan snart är fem och det fortfarande är ljust ute. Yaay. Solen skiner dessutom. Det är nästan så att man börjar tro på att det faktiskt kommer att bli vår i år också. Men man ska inte hoppas på för mycket. Först ska det tydligen komma några fler snöoväder. Det är bara för att mina föräldrar ska komma och hälsa på imorgon. Det är alltid dåligt väder när de kommer till Göteborg, det är bara för att de ska kunna ha någonting att klaga på. Annars finns det liksom inte så mycket att klaga på när det kommer till den här stan, så det är ju tur för dem att det finns väder.

Idag har jag bakat en bullkaka. Den var lite för god för mitt eget bästa. Jag som inte brukar tycka om bullar, eller någon av de fyllningarna som den här kakan har. Men tillsammans blev det här förjäkla bra alltså. Jag ska nog ta och skära upp den och stoppa i frysen inför helgens födelsedagskalas, annars har jag en känsla av att den är slut snart.


Bullkaka

24 bitar

50 gr jäst
100 gr smör
4 dl mjölk
1½ dl socker
½ tsk salt
1 ägg
ca 13 dl vetemjöl

Fyllning 1:
3 dl vaniljkräm

Fyllning 2:
100 gr smör
150 gr mandelmassa
1 dl russin

Smula ner jästen i en bunke.
Smält smöret och blanda ner mjölken. Ljumma till 37 grader.
Blanda ut jästen med lite av degspadet.
Tillsätt resten av degspadet, socker, salt och ägg.
Blanda ner vetemjölet, lite i taget. Arbeta ihop till en smidig deg.
Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter.
Blanda vaniljkrämen till fyllning 1.
Vispa ihop smör och mandelmassa till fyllning 2.
Dela degen i 2 delar. Klä en långpanna med bakplåtspapper.
Kavla ut  den ena degbiten till en platta lika stor som långpannan.
Lägg ner degplattan i långpannan. Bred på vaniljkräm på plattan.
Kavla ut resten av degen till en platta och bred på fyllning 2. Strö över russin.
Rulla ihop från långsidan och skär i 24 bitar.
Ställ bullarna i rader 4x6 så att det blir snygga rutor när man skär upp kakan.
Låt jäsa i ca 25 minuter. Pensla bullarna med uppvispat ägg.
Grädda i nedre delen av ugnen på 225 grader i ca 20 minuter.

Vad avancerat det kändes nu när jag skrev ut det. Det kändes inte alls så avancerat egentligen. Nästa gång skippar jag nog russinen förresten, men det är bara för att jag inte gillar russin i kakor. Konstigt att det är gott annars men blir äckligt i kakor.

Nu ska jag fortsätta med tvättandet, städandet och bakandet. Himla omständligt det här med att fylla år. Tur att man bara gör det en gång om året. Fast det är ju inte förrän på söndag som jag fyller år, och inte förrän på lördag som det blir kalas. Men det är ju fint om man är färdig med tvättandet, städandet och bakandet innan man har kalas. Inte minst för gästerna.

Field Music - Something Familiar

Fransk långtradare.

Häromveckan kom Jimmy hem och frågade om jag visste vad en Långtradare var. I maträttsväg alltså. Jag vet ju vad en långtradare som åker på vägen är och vad en långtradare i Ryska Posten är. Men en Långtradare i matväg hade jag aldrig hört talas om. Tydligen är det bara ett roligare ord för falukorv i ugn. För några veckor sen gjorde också Helena som har bloggen Bara En Kaka Till Falukorv Provencale. Det lät roligt tänkte jag, så igår var det min tur att göra samma sak. Falukorv Provencale, eller en Fransk Långtradare om man så vill. Jag ändrade om lite i receptet, hade missat det där med provencalsk kryddblandning (för det var ju inte alls en viktig del av receptet, haha) så jag körde med hemmakryddning istället.


Falukorv Provencale

ca 600 gr falukorv
½ aubergine
½ zucchini
dijonsenap
1 msk olivolja
4 klyftor vitlök
mejram
timjan
rosmarin
dragon
riven ost

Sätt ugnen på 225 grader.
Skiva falukorven nästan hela vägen ner i centimetertjocka skivor.
Skär aubergine och zucchini tunt.
Bred senap mellan falukorvsskivorna. Stick ner grönsakerna.
Pressa ner vitlöksklyftorna i oljan. Pensla korven med vitlöksoljan.
Krydda över korven. Sätt in i ugnen i 10 minuter.
Ta ut och strö över riven ost. Sätt in i ugnen ca 10 minuter till.
Servera med potatismos och en sallad.

Det luktade vitlök i hela våran lägenhet resten av kvällen sen. Men det fick det väl vara värt för det var himla gott. Potatismos är nog lite min grej. Hemgjort äkta potatismos alltså.

Igår läste jag en jättefin gullig kärleksblogg som varje dag har Dagens Kärlekstips. Bloggen drevs tydligen av ett par som har ett passionerat, sagolikt och vackert förhållande. Fan, tänkte jag, jag vill också ha ett passionerat, sagolikt och vackert förhållande! Så jag tog till mig ett av deras Dagliga Kärlekstips som var att man skulle mysa tillsammans på morgonen. Sagt och gjort, jag och Jimmy gick upp klockan fyra i morse. Vi dukade upp en bautafrukost i vardagsrummet och satt och rostade bröd och hade det allmänt jättemys. Nu ligger Jimmy och sover, jag sitter gråtfärdig med världens magvärk av hunger och vet att jag snart kommer att bli jättearg på Jimmy för att han ligger och sover fast att jag egentligen är arg för att jag är hungrig. Tack! Tack för kärlekstipset. Det var verkligen jättefint. Nu har jag ett kärlekstips till er: "När spelade ni Rysk Roulette med eran partner senast?"

Nu kan det ju faktiskt vara så att vi gick upp klockan fyra i morse för att det var hockey på teve också. Men hur passionerat, sagolikt och vackert låter det?

Marina And The Diamonds - I Am Not A Robot

Det verkar som om Måns Zelmerlöw inte behagar infinna sig.

Här kommer lite bilder från helgens festligheter:







Förutom att titta på Melodifestivalen och rasa över allting, Elin och Micke rasade mest för de har gjort sig av med sin teve så de måste rasa massor när de väl sitter framför en teve. Vi tjejer blev kära i Erik Saade, varför är 19-åringar alltid så heta? Jag ska tvinga Jimmy att leka Erik Saade i duschen i flera månader framåt nu. Sen var ju den sista låten väldigt bra också, så himla snygga kläder och vilket framträdande sen! Inte. Det var nog det vidrigaste och värsta jag sett sen förra lördagen då det var en annan tjej som hade ungefär likadana kläder och en lika dålig låt. Vi hejade på Kalle och Orsa Spelmän såklart. Dalarna, Dalarna, Dalarna.

Sen hann vi också med skidskytte, oompa loompa-dance, omgjorda sånger och ja. Balle hade bakat chokladbollar också. Det var inte lite fint det. Sen blev det pyjamasparty. 3 mongon i en soffa och stackars Kvarnström på golvet. Han fick låna Nazistkaninen av mig att trösta sig med. Jag är snäll jag! Undrar varför jag var som mest på G klockan fem på morgonen och varför jag inte varit ett dugg bakis idag?

Ikväll har jag varit på Betnér med Evelina. Hon ställer minsann upp hon! Fastän hon inte är på topp. Ett tag verkade det som att jag skulle få gå ensam, men Evelina hon är bra hon. Nästan så jag vill skriva hennes namn med fetstil så att ni verkligen förstår att hon är min vän. Det hade ju varit lite spännande att gå ensam annars, vi hade så sjukt bra platser. Nästan längst fram och i mitten, och eftersom det var slutsålt tror jag att det hade uppskattats väldigt att jag satt där ensam med en tom plats bredvid mig.

Nu ska jag sova. Man vet aldrig vart man får jobba imorgon. Jag ska försöka se den biten som ett äventyr istället för ett stressmoment.

Creature With The Atom Brain - Darker Than A Dungeon

Det var tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig.

Jag har varit lite frånvarande i helgen då jag haft besök här. Dessutom hann jag med ett litet födelsedagskalas för mig själv, trots att jag inte fyller år förräns nästa söndag. Födelsedagskalaset avslutades som ett pyjamasparty och vi somnade nog inte förrän vid halv sex i morse. Jag och Kvarnström var bäst på att hålla igång festen. Inte ens när Balle försökte hinta att det var dags att lägga ner genom att spela Hallelujah gav vi upp. Det går fint att dansa loss till den också. Man kan allt om man vill.

I torsdags spelade vi in ett litet alla hjärtans dag-reportage till GP-tv. Det blev en väldigt god, och väldigt mäktig chokladkaka. Klicka här om ni vill se resultatet.

Nu ska vi, eller åtminstone jag då det verkar som att Jimmy tänker banga, strax åka iväg för att se Betnér i Konserthuset. Det blir fint det. Betnér har vettiga åsikter om det mesta, och så har han förstått det här med att bitterhet är det enda rätta. Jag älskar bittra människor. Det här med att springa runt och vara snäll, glad och positiv har jag aldrig förstått mig på. Alla Hjärtans Dag har jag aldrig heller förstått mig på. Påhittade himla tramshögtid. Nu ska jag bege mig och ge mig.


Teriyaki-wraps.

Idag blev det onsdagsteriyaki. Det är det senaste. Fast det var nog sista gången för jag gjorde slut på teriyakin. Jimmy är helt förstörd. Slut på teriyakin! Hur ska det gå? Nu försöker han övertala mig att vi måste gå och köpa en ny flaska med en gång, för det går inte att ha ett kylskåp utan teriyaki. Jag tror att både Jimmy och kylskåp klarar sig utmärkt utan teriyaki. Och om någon av dem dör av teriyakibrist... Ja, då vet vi ju att jag trodde fel.


Teriyaki-wraps

För 2 pers

2 tortillabröd
2 bitar lövbiff
1 röd paprika
3 st salladslökar
1 dl teriyaki-sås
2 msk soja
isbergssallad
gurka
tomat

Strimla lövbiff och paprika. Hacka löken.
Fräs lövbiff, paprika och salladslök i en stekpanna.
Häll över teriayki och soja. Låt koka ihop i några minuter.
Ställ sedan av stekpannan från plattan. Hacka sallad, gurka och tomat.
Servera teriyaki-fräset tillsammans med grönsakerna i varma tortillas.

Det var lite starkt. Men det var gott. Snabbt gick det att göra också. Det uppskattas efter 9½ timmars arbete. Nu är jag sjukt trött och fryser som en gnu. Hur fan kan det bara vara -6 ute? Det känns som -16. Nu ska jag ta mig en varm kopp te. Jag är fortfarande bitter. Undrar hur länge det kommer att hålla i sig? Vi ska på Betnér på söndag, så mitt undermedvetna kanske försöker få mig i rätt stämning. Isåfall kommer jag alltså att vara bitter tills på måndag. Det tvivlar jag på. Jag tror att jag kommer att vara bitter längre än så.

Lonelady - Early The Haste Comes

Jag gillar inte kisen, kisen är inte skön.

Jag har av någon outgrundlig anledning börjat följa Mästarnas Mästare. Ja, jag som är så himla sportintresserad liksom. Hade inte ens hört hälften av de där namnen innan jag började titta på det. Så nu har jag insett att jag återigen missat att födas med någon gen som tydligen resten av Sverige har. Nämligen den genen som gör att man gillar Patrik Sjöberg. Jag tror det är samma gen som gör att man gillar Zlatan, för honom tål jag nämligen inte heller. Jag tycker inte alls det är roligt när människor springer runt och är arroganta, hånfulla och skrytsamma och så fort det går dåligt för dem i en tävling är det alla andras fel.

Jag tycker om ödmjukhet. Jag tycker till exempel om när någon reporter säger till Foppa att han är världens bästa hockeyspelare och han tittar ner i golvet och säger: "Näeeej, men det är väl hela laget som hjälps åt liksom..." Eller när några tjejer står och storgråter när de träffar Håkan Hellström och säger att det är den bästa dagen i hela deras liv och han blir helt generad och svamlar fram att: "Nej men tjejer, det var väl ingenting särskilt, jag är ju bara jag..." Sånt tycker jag om. Inte drygskåp som Sjöberg. Skicka hem honom!

Fast nu var det ju inte alls det jag skulle skriva om. Jag skulle berätta för er om våran soppa vi åt idag. För den var god. Jag åt till och med upp. Det var några dagar sen sist nu. Jag har blivit dålig på att äta. Men nu så, nu börjar det likna någonting igen.


Tortellinisoppa

För 4 port

2 msk vetemjöl
2 msk kallt vatten
1½ liter grönsaksbuljong
250 gr färsk tortellini
2 dl cremé fraiche
1 dl riven ost
salt
grovmalen svartpeppar
timjan
gräslök

Rör ut vetemjöl i kallt vatten i en kastrull.
Häll över grönsaksbuljongen och låt koka upp.
Häll i tortellinin och koka efter anvisningar på förpackningen.
Ta av kastrullen från plattan och blanda ner créme fraiche och ost.
Smaka av med kryddorna.
Servera med ett gott bröd.

Det här receptet hittade jag på arlas hemsida. Fast jag gjorde om det en del, och så måste jag bara skriva en sak jag funderar på. Förstår inte folk att även om det inte står med några kryddor så kan man krydda själv? Måste de följa ett recept till punkt och pricka? "Det smakar ingenting!" Eh. Nej. Krydda lite mer då? Hur svårt kan det vara? Vad är det för fel på folk? Ursäkta. Jag är lite bitter idag. Förutom en dagligen stigande 25-årskris så har jag också ägnat 3 timmar idag åt att rengöra ugnen. Den är fortfarande inte helt ren. Sånt kan göra en lite bitter. Eller ganska så mycket bitter.

Musee Mecanique - Sleeping In Our Clothes

Nej, se det SNÖAR!

Sluta snöa. Jag behöver frisk luft. Min mage är hittills väldigt medgörlig idag och frisk luft ska ju vara bra mot allt. Så, sluta snöa. Eller åtminstone blåsa, lite snö skadar ju inte. Nu ska jag sluta babbla om snö och sånt och ta itu med de där awarderna jag fått. Det är faktiskt samma. Jag fick den första från Jessica och den andra från Malin, sen insåg jag att alla som jag ville skicka den vidare till redan fått den. Så jag tänker bara ta åt mig äran och inte skicka vidare. Helt galet osvenskt. Men man kan ju inte låta folk få massa awards flera gånger i veckan, de kan ju få hybris. Kolla bara hur det blev för mig.


Nåja. Jag kan ju säga som såhär, känner du dig manad att skicka awarden vidare så går det till såhär:
1. Kopiera awarden på din blogg.
2. Länka till personen som gett dig awarden.
3. Berätta sju intressanta fakta om dig själv.
4. Välj sju andra bloggare som du vill ge awarden till.
5. Länka till deras bloggar.
6. Lägg en kommentar i deras blogg att du har gett dem denna award.


Här kommer 7 saker som ni förhoppningsvis inte visste om mig:

1. Redan som 16-17 åring skrev jag i min dåvarande blogg (på Lunarstorm ni vet) om hur ointressant det är med dagens outfits och hur jag skulle börja matblogga istället. Då jag började med matbloggandet var det bara för att driva med alla modebloggare och mitt första matinlägg bestod helt enkelt av en bild på fläskkarré, klyftpotatis och bearnaisessås och under stod det: "Dagens potatis: Klyft. Fläsk: Karré. Sås: Bearnaises."

2. Jag är väldigt dålig på att se på film. Jag ser helt enkelt samma filmer om och om igen och har några stycken favoritfilmer som jag sett ungefär 100 gånger. Jag gillar att veta vad jag får helt enkelt, och förstår inte alls mig på folk som kan sitta och se på skitfilmer bara för att ha sett dem. Dessutom tycker jag bara om konstiga filmer som inte handlar om någonting.

3. Som liten var jag väldigt knepig. Förutom att jag lurade i folk att hus var byggda bak-och-fram så påstod jag också att jag hette Anna-Greta Leijon, jag hävdade att jag gick på ett hemlig dagis i USA och jag lurade i alla mina kompisar att MacGyver bodde på våran vind. När jag var arg på min äldsta storebror grävde jag ner vitlökskapslar i hans blomkrukor, som efter några dagar i den fuktiga jorden lukrades upp och gav ifrån sig en hemsk lukt. Han förstod aldrig vad det berodde på och jag hade iiiingen aaaniing.

4. Redan när jag var i 5-årsåldern bestämde jag mig för att jag skulle bo i Göteborg när jag blev stor. Sen dröjde det kanske lite längre än beräknat innan jag hamnade här, men nu så!

5. Jag kan inte koncentrera mig om det är helt knäpptyst. Jag måste ha något ljud omkring mig. Musik på, teven i bakgrunden eller några som sitter och pratar. Är det knäpptyst tappar jag koncentrationen på en halv sekund.

6. Jag mobilvägrade fram tills jag var över 18. När mina föräldrar ändå gav mig en mobil så hade jag den aldrig med mig någonstans, den låg hemma och hade aldrig några pengar på kortet. Själv tyckte jag att det gick väldigt bra ändå. Det tyckte inte de som försökte få tag i mig på mobilen konstigt nog...

7. Jag är inte så kräsen med mat men något som absolut inte går ner är skaldjur och pannkakor, våfflor, plättar etc. Det sistnämnda är nog för att jag inte är så förtjust i sylt och grädde. Det är inte mat. Det är möjligtvis efterrätt, och inte ens som efterrätt är det gott.

På tal om mat så åt vi hemmagjord pizza igår. Det var spännande. Speciellt när det helt plötsligt började brinna i ugnen. Jag fick total kortslutning och kom inte alls ihåg vad man gör med saker som brinner och ropade på Jimmy. "Vad ska jag göra åt det?" Sa Jimmy och där stod jag med en brinnande plåt i handen. Sen upplyste Jimmy mig om att man kan blåsa ut saker som brinner. Så det gjorde jag. Det är så spännande att bo i den här lägenheten, man vet liksom aldrig vad som ska gå sönder nästa gång.

Polarbear - Heavy Paws On The Purple Floor

Barnsjukdomar.

Det roligaste med att springa runt och vikariera på olika dagis är alla roliga sjukdomar man lyckas dra på sig. Sist var det ju en vanlig släng av förkylning och nu är det någon slags maginfluensa. Åtminstone tror jag att det är det. Det började med att jag fick jätteont i magen och började må illa hos Nina och Frida i lördags, så jag fick åka hem och kräkas. Nu har jag slutat må illa men magont har jag fortfarande till och från. Så jag ligger mest ner och tvingar i mig vatten, för det ska tydligen vara bra för magen har Jimmy bestämt. Alltså... Ska det vara såhär hela våren? Nej. Det måste vara det sista. Förkylning och kräksjuka är väl det som smittar mest på dagis, nu har jag avklarat det så nu borde jag kunna hålla igång resten av våren tycker jag.

Innan jag åkte till Nina och Frida i lördags så bakade jag lite glittriga kakor kvällen till ära. Det var schlagertema hos dem nämligen. Sen att jag glömde kakorna hemma för jag blev så stressad är en annan historia. De finns här i alla fall. Och melodifestivalen håller ju faktiskt på i fem veckor till.


Schlagerkakor

2½ dl vetemjöl
½ dl socker
1 tsk nystött hel anis
1 äggula
100 gr smör

Glasyr:
1 dl florsocker
1 msk vatten
½ tsk stött anis
gul hushållsfärg
rosa strössel
silverkulor

Sätt ugnen på 200 grader. Stöt anisen i mortel.
Blanda mjöl, socker och anis i en matberedare.
Tillsätt äggulan och smöret.
Blanda ihop ingredienserna till en smidig deg.
Låt vila i kylskåp 1 timme.
Kavla degen några mm tjock.
Ta med mått ut runda kakor.
Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper.
Grädda kakorna mitt i ugnen ca 7 minuter. Låt dem svalna.
Rör samman florsocker, vatten och anis till en glasyr.
Färgsätt med hushållsfärgen.
Glasera kakorna och dekorera med strössel och silverkulor.

Det är alltså inte olja på, utan gul karamellfärg. Jimmy trodde att jag doppat dem i olja eller flott. Nej. Så brukar jag inte behandla mina kakor. Nu ska jag återgå till horisontalläge med en kopp te. Hoppas ni mår bättre än vad jag gör.

Girls - Big Bad Mean Mother Fucker

(girls är ju riktigt fina grejer. man blir glad i hjärtat och sugen på festival. fast jag är alltid sugen på festival. men ändå. extra sugen på festival. giiiiiiirls. )

Att åka eller inte åka...

Ner på stan, det är frågan. Jag skulle behöva 2 saker nere på stan. Men samtidigt är det ingen världskris och mitt bekväma jag säger att jag kan gå på Systembolaget här bredvid istället och köpa det andra en annan dag. Fast. Nej. Nu ska ni få ta del av våran fredagsmiddag och sen åker jag.


Dragonkyckling med rostad potatis


För 2 portioner

2 kycklingfiléer
2 dl lätt créme fraiche
1 dl matlagningsgrädde
1 tärning kycklingbuljong
1 msk dragon (minst!)
svartpeppar
vitlökspulver

Skär kycklingfiléerna i bitar.
Genomstek dem i djup stekpanna.
Häll över créme fraiche och matlagningsgrädde.
Smula ner buljongtärningen.
Smaka av med kryddorna.
Servera med en sallad och potatis.

Fy HULINGEN, vad gott det var! Låt er inte luras av det enkla receptet. Det här är bland det godaste jag ätit på väldigt länge. Jag hade säkert i lite andra kryddor också som jag inte minns, men det där var nog själva grundkryddorna. Jag åt upp hela den där monsterportionen på tallriken, och mot slutet var det bara för att det var så gott. Det här kommer att bli en återkommande rätt i vårat hushålle. Mmm...

Annars låg jag mest i soffan hela kvällen. Somnade till och med i soffan. Jimmy har köpt en kabel som gör att vi kan koppla in teven direkt tills hans dator. Oh joy! Njae. Jag vet ju hur det kommer att bli. Nu kommer även min teve att bli övertagen. Det började med att min dator blev utskickad till köket för att Jimmy plötsligt skulle ha två datorer så min fick inte plats i vardagsrummet längre. Nu kommer även min teve bli ett offer. Det kommer att vara hockeymatcher på min teve dygnet runt. Jag gillar visserligen hockey, men inte dygnet runt. Hejdå teven. Vi hade det bra ihop. Precis som gräs och en antilop. (Ja Des, jag snodde din fina diktrad där.)

Nu måste jag klä på mig. Folk blir så upprörda när man springer runt på stan i pyjamas.

Dirty Projectors - No Intention

Fläskfilé? På en torsdag? Ja, här var det fest!

Inte nog med att jag skippar onsdagskycklingen, jag hoppar över torsdagssoppan också. Istället blev det fläskfilé. Mitt i veckan. Inte kloookt. Fast de sålde fläskfilé för 69:-/kg på vårat Coop denna veckan så vi fick lov att köpa 1 kilo. Bara för att vara ekonomiska. Annars brukar den kosta över 100:-/kg på Coop. Coop är en dyr affär. Men nu skulle jag inte beklaga mig över dyra Coop utan dela med mig av fläskfilén.


Fläskfilégryta med citron, timjan och vitlök

För 2 pers

ca 250 gr fläskfilé
6 st champinjoner
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
3 dl matlagningsgrädde
1 tärning köttbuljong
1 citron, saft och rivet skal
timjan

Putsa fläskfilén och skär i ca 1 cm tjocka skivor.
Banka ut skivorna lite.
Skala och finhacka lök och vitlök.
Skär svampen i klyftor. Stek fläskfilén. Tillsätt lök, vitlök och svamp.
Häll över matlagningsgrädde och smula ner buljongen.
Riv ner citronskal och blanda ner saft.
Låt puttra i ca 15 minuter. Smaka av med timjan.
Servera med tagliatelle och en sallad.

Det var inte dumt alls det. Saker med timjan, citron och vitlök är sällan dumt. Där har ni 3 smaker som passar bra ihop. Eller gifter sig som det så fint ska heta. Men man får ju faktiskt inte gifta sig 3 personer i Sverige så jag säger att de passar bra ihop. För säkerhets skull.

Nu ska jag nog snart gå och sova. Jag ska upp jobba på en förskola imorgon bitti. Sen klockan 17 blir det helg. En helg utan jobb dessutom. Det är minsann inga dåliga grejer det! Sovmorgon på en lördag. Mmm. Men först ska vi ta itu med morgondagen. Just det, jag vet att jag har fått awards också. 2 stycken till och med. Jag ska ta itu med dem också. Jag lovar. Det är sånt man har lediga lördagar till. Sweet.

Jimi Hendrix Experience - Stone Free

Hejdå onsdagskyckling, välkommen onsdagswok!

Jag sa ju att jag skulle sluta med onsdagskycklingen. Och tänk, ibland jag gör jag faktiskt som jag själv säger! Den här veckan åtminstone. Så det blev ingen onsdagskyckling utan onsdagswok istället. Man måste ju variera sig lite. Såhär gjorde jag onsdagswoken:


Wokad biff med jasmineris

För 2 port

ca 150 gr lövbiff
ca 200 gr wokgrönsaker
2 vitlöksklyftor

marinad:
4 msk teriyakisås
1 msk tomatpuré
1 msk sambal oelek
1 tsk rödvinsvinäger
ca 1 msk maizena
svartpeppar

Strimla lövbiffen.
Blanda ihop marinaden och lägg köttet i marinad ca 1 timme.
Skala och finhacka vitlöken. Woka biffen och grönsakerna.
Blanda ner vitlöken.
Woka tills köttet är genomstekt och grönsakerna krispiga.
Servera med jasmineris och lite soja.

Lätt som en plätt. Marinaden fixade biffen, så att säga. Förbaskat bra marinad. Och så blev Jimmy lycklig över att det var teriayki i maten också. Det är skönt att ha en sån lättroad sambo. Ge honom lite teriyaki så springer han runt och sjunger och gör om filmscener till att handla om teriyaki i flera veckor efteråt. Favoriten är att göra om Caramia av Måns Zelmerlöw och sjunga: "Come closer teri - teriyaki, teri- teriyaki, you're the one for me!" Det kan han roa sig med flera timmar i sträck.

Nu väntar jag på att dagens middag ska bli färdig och så klurar jag över om jag ska åka till Norge eller inte i mars. Det vore jätteroligt att hälsa på Yoshi och få träffa Sarah, hon är liksom 1½ år nu och jag har aldrig ens träffat henne! Dessutom känner jag verkligen att jag skulle behöva resa bort någonstans och se något annat lite. Men sen kommer ju den ekonomiska biten in och det är där det krånglar. Pengar alltså. Det är bara till bekymmer. Jag ska klura lite till. Jag fyller ju faktiskt år snart. Då kanske man kan få en slant. Av någon okänd välgörare som stulit pengarna för att ge dem till en fattig. Alltså jag. Nu är maten klar!

Cass McCombs - You Saved My Life

Mini-muffnies? Mini-broffins?

Det tog mig väldigt lång tid att bestämma mig för vad jag skulle kalla de här små sötsakerna. Minibrownie-muffins? Minimuffin-brownies? Brownie-minimuffins? Så där höll jag på ett tag. Sen kom jag på att a name is just a name. What's in i name? A rose by another name would smell as sweet. Nej. Jag ställde mig faktiskt inte och citerade Shakespeare, jag bestämde mig helt enkelt. När jag gick på gymnasiet hade jag en svensklärare som kunde citera hela Hamlets monolog på flera olika språk. Leif, vilken kille! Alla borde ha en lärare som Leif nångång i livet. Förlåt. Muffins. Jag ska skärpa mig.


Brownie - Minimuffins

12 st

75 gr mörk choklad
75 gr smör
3/4 dl strösocker
1 ägg
½ dl vetemjöl
ca 50 gr hackade valnötter

Sätt ugnen på 175 grader.
Smörj en minimuffins-form.
Smält choklad och smör i vattenbad.
Vispa ihop strösocker och ägg. Blanda ner mjöl.
Blanda ner choklad- och smörblandningen.
Vänd till sist ner nötterna.
Skeda upp smeten i muffinsformarna.
Grädda i ca 18 minuter tills muffinsarna fått en krispig yta.

Så himla enkelt. Så himla lite ingredienser. Så himla gulliga små bebismuffins. Så himla goda. Ibland behövs det inte mer än så. Jag skulle kunna äta upp allihopa idag. Men det tänker jag inte göra. Jag ska faktiskt åka hem till Evelina snart och titta på Andra Avenyn. Jag har hittat Lotta Björn förresten! Hon gömmer sig inte alls utomlands, hon gick förbi utanför mitt jobb igår. Jag funderade på att springa ut efter henne och be henne ange sig själv till polisen. Andra Avenyn är väl en dokumentärserie? Eller?

Kid Cudi Feat. Common & Kanye West - Make Her Say

(jimmy är inte hemma så jag hip-hop'ar mig. fast nu blev jag rädd för lady gaga. hon är skitläskig ju. sandra sprang runt och jagade mig på juldagen och lekte lady gaga. inge kul! skitläskigt var det! jag måste byta kanal på radion när jag hör introt till bad romance, så rädd är jag för lady gaga.)

High Carb, High Fat.

Idag är jag arbetslös. Då får man göra massor av roliga saker, som till exempel... Sova ända till halv elva. Det var skönt. Sen var det slut på roliga saker visserligen. Men ändå. Sovmorgon, är inte så dumt. Speciellt när jag knappt kunde sova på hela natten eftersom jag inte visste om jag skulle få sovmorgon eller ej.

Igår var jag inte arbetslös. Dessutom fick jag för mig att vara extra experentiell i köket. Min kompis Gordon, eller Gordie som vi som känner honom säger, brukar göra zucchini-pasta på sin restuarang The F-Word så igår gjorde jag samma sak. Det var faktiskt gott, det tråkiga var bara att det blev väldigt lite zucchinipasta. Jag vet inte, det kanske är så med sån där LCHF-mat? Därför skriver jag ut det dubbla receptet här, för att bara göra för 2 personer gör då inte 2 personer mätta.


Zucchinipasta

För 2 pers

2 zucchinis
2 vitlöksklyftor
1 röd chilifrukt

Kärna ur och finhacka chilifrukten.
Hyvla tunna skivor av zucchinin med hjälp av en osthyvel.
Ta med skalet och sluta när du kommer till kärnhuset.
Stek zucchinistrimlorna tillsammans med chilifrukten i olja.
Pressa ner vitlöksklyftorna. Rör om hela tiden så det inte bränns.
Servera till vad du vill.

Vi åt fetaostfyllda köttfärsbiffar till. Och en gigantisk sallad eftersom det blev så lite zucchinipasta. Men det var gott det lilla vi fick, och väldigt väldigt starkt. Men nu räcker det med bokstavsmat för oss, vi återgår till våran High Carb High Fat-metod. Man ska plocka lite grann från alla dieter som finns, då får man bäst resultat. Nu ska jag snart gå till arbetsförmedlingen på möte, det är sånt man gör när man är arbetslös. Men först lite frunch.

Buddy Holly - True Love Ways

Grönsaksrisoni.

Min dator verkar vara på lite bättre humör idag. Peppar peppar. Alltså som i kryddan, inte som när man är pepp. För det är väl kryddan man syftar på när man säger peppar, peppar? Eller? Det här måste jag göra lite efterforskningar angående insåg jag nu. Men, just nu är datorn snäll i alla fall och har inte stängt av sig en enda gång under kvällen.

Angående dagens middag så hittade jag ett recept från Arla som jag sedan gjorde om lite och så blev det till dagens middag. Gott och enkelt, precis som det ska vara. Enligt Jimmy var det godare än han väntat sig. Enligt mig var det precis så gott som jag väntat mig, som en lathundsrisotto, men 100 gånger mer mättande. Det är ju en bra sak, då får man mat över och kan ta med det i sin lilla matlåda till jobbet.


Grönsaksrisoni

För 4 portioner

2 morötter
2 dl risoni
1 liter vatten
2 tärningar grönsaksbuljong
ca 8 stycken färska champinjoner
1 purjolök
3 vitlöksklyftor
ca 2 dl riven ost
2 dl lätt créme fraiche
ca 1 dl cashewnötter

Skala och skär morötterna i små bitar.
Koka upp vatten med grönsaksbuljong.
Låt risoni och morötter koka tillsammans i buljongen i ca 10 minuter.
Skala och finhacka vitlöken. Strimla purjolöken. Skiva champinjonerna.
Fräs lök och champinjoner i en stekpanna.
Häll av buljongen från risonin.
Blanda ner lök- & champinjonfräset.
Blanda ner créme fraiche och riven ost och rör om ordentligt.
Smaka av med salt och peppar.
Strö över cashewnötter precis innan servering.

Nu är det sovdags. Även imorgon väntar en tidig morgon. Förhoppningsvis utan en bussresa som tar en timme. Jag vet inte om jag ska ställa klockan på halv sex istället och ta en tidigare buss för säkerhets skull. Men... Nej. Imorgon får faktiskt bussarna ha vant sig med snön. Det ska ju komma ny snö imorgon eftermiddag förresten, så då borde de ju se till att bussarna går som de ska på morgonen istället. Tycker jag. Ja, det tycker jag.

Spoon - The Mystery Zone

Håller andan.

Just nu håller jag andan och tummarna att min dator inte ska stänga av sig själv just när jag bloggar. Annars får den gärna stänga av sig. Inte. Jag skyndar mig och visar vilka fina bilder jag tog i lördags:


Till förrätt fick vi gratinerade nachochips med quornfärs.



Till huvudrätt blev det en quorngratäng med ris.
Jag vet inte riktigt vad som var i gratängen men den var jättegod.
Lite basilika minns jag att Evelina pratade om. Basilika lägger jag alltid på minnet.



Sen fick vi nachos och grönsaker att dippa och lite choklad också.

Sen tog jag inga fler bilder. Evelina, Jolin och Jenny var inte så intressanta som maten. Haha. Vi satt och pratade och drack och jag var ordentlig och åkte hem tidigt. Ja, alltså Göteborgs-tidigt. Jag tog bussen hem klockan två. Det var ju faktiskt tidigt. På sitt sätt.

På tal om bussar så gör de inte alls som jag vill nuförtiden. Jag brukar ju tjata om hur tråkigt det är med vintrar utan snö, och mina vänner söderifrån brukar tycka att jag är helt knäpp som gillar snö. Jag förstår dem nu. De kan ju inte handskas med snö här nere. Jag bara: "Sanda? Grusa? Ploga? Vinterdäck?" Göteborgarna bara: "Ha? Vadå? Plogbil?" Idag tog det mig 1 timme att åka till jobbet. 1 jävla timme. Det brukar ta 25 minuter. Jag brukar vara där 20 i 8 och kunna öppna 8. Idag var jag framme 8.15. Klart man inte gillar snö när det är såhär.

Nu ska vi modeblogga: Ett litet svar till Emelie som undrade vart jag hittat några klänningar som varit med i tidigare blogginlägg. Jag har hittat dem på Melba.se och på Asos.com. Nu är det slut på modebloggandet.

Nu ska jag mata min sjuka man sen ska vi gå och handla.

Corinne Bailey Rae - I'd Like To

RSS 2.0