Perfekta Prinsessan Pernilla

Oroa er inte. Jag har inte blivit mördad av mina nudlar, och inte heller dött någon annan död på grund av att jag förätit mig på nudlar. Jag väntar på maten helt enkelt. Och vad det innebär kan ju ni fundera på. I väntan på maten har jag idag tagit en 2 timmars promenad med Evelina i solskenet. Helt galet härligt. Strålande sol, 10 grader varmt och jag hade varken mössa eller vantar och gick i gympaskor och vårjacka. Fåglarna kvittrar och blommorna har börjat blomma. Överallt satt det människor ute och fikade på både bänkar och uteserveringar. Mmm. Göteborg är galet bra.

Igår var det Melodifestival och jag hejade på Måns. Haha. Japp, det står jag för. Men annars var jag nöjd så länge inte där den skrämmande af Ugglas vann. Åååh, vad du är mainstream tänker ni nu. Och ååh, af Ugglas var ju så bra. Näpp! Det är ni som är mainstream, af Ugglas fick ju näst mest röster av svenska folket och Måns fick knappt några alls. Är det då ni eller jag som har gått på medias gullegullande med af Ugglas? Just det. Hon var i en bilolycka, hennes man var otrogen, hon har gummistövlar. Pressen har överöst oss med fjäsk till af Ugglas i flera veckor, så det var ingen slump att hon kom tvåa. Även om ni vill tro att det var en skräll. Jag låter er tro det då.

Annars var det mest roligt att se hur fin Charlotte Perelli var när hon inte var utspökad som en galning. Helt vanligt rakt mörkt hår med liten lugg och en fin klänning, jag förstod inte ens att det var hon först. Det är nästan konstigt hur alla människor är finare i mörkt hår. Rött hår är allra finast förstås, tjockt fint rött hår. Om man ändå hade begåvats med det... Det är förstås min personliga smak, men sönderblekt platinablont dött hår som nästan alla svenska tjejer envisas med att ha är verkligen inte vackert någonstans. Jag är ledsen. 1998 ringde och ville ha sina ideal tillbaka.

Nu ska jag sätta mig på balkongen med en kopp te. Det får man när man gått runt halva Göteborg. Sådeså.

Pearl Jam - I Am Mine