Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag har av någon outgrundlig anledning börjat följa Mästarnas Mästare. Ja, jag som är så himla sportintresserad liksom. Hade inte ens hört hälften av de där namnen innan jag började titta på det. Så nu har jag insett att jag återigen missat att födas med någon gen som tydligen resten av Sverige har. Nämligen den genen som gör att man gillar Patrik Sjöberg. Jag tror det är samma gen som gör att man gillar Zlatan, för honom tål jag nämligen inte heller. Jag tycker inte alls det är roligt när människor springer runt och är arroganta, hånfulla och skrytsamma och så fort det går dåligt för dem i en tävling är det alla andras fel.

Jag tycker om ödmjukhet. Jag tycker till exempel om när någon reporter säger till Foppa att han är världens bästa hockeyspelare och han tittar ner i golvet och säger: "Näeeej, men det är väl hela laget som hjälps åt liksom..." Eller när några tjejer står och storgråter när de träffar Håkan Hellström och säger att det är den bästa dagen i hela deras liv och han blir helt generad och svamlar fram att: "Nej men tjejer, det var väl ingenting särskilt, jag är ju bara jag..." Sånt tycker jag om. Inte drygskåp som Sjöberg. Skicka hem honom!

Fast nu var det ju inte alls det jag skulle skriva om. Jag skulle berätta för er om våran soppa vi åt idag. För den var god. Jag åt till och med upp. Det var några dagar sen sist nu. Jag har blivit dålig på att äta. Men nu så, nu börjar det likna någonting igen.

Det här receptet hittade jag på arlas hemsida. Fast jag gjorde om det en del, och så måste jag bara skriva en sak jag funderar på. Förstår inte folk att även om det inte står med några kryddor så kan man krydda själv? Måste de följa ett recept till punkt och pricka? "Det smakar ingenting!" Eh. Nej. Krydda lite mer då? Hur svårt kan det vara? Vad är det för fel på folk? Ursäkta. Jag är lite bitter idag. Förutom en dagligen stigande 25-årskris så har jag också ägnat 3 timmar idag åt att rengöra ugnen. Den är fortfarande inte helt ren. Sånt kan göra en lite bitter. Eller ganska så mycket bitter.

Musee Mecanique - Sleeping In Our Clothes

Sluta snöa. Jag behöver frisk luft. Min mage är hittills väldigt medgörlig idag och frisk luft ska ju vara bra mot allt. Så, sluta snöa. Eller åtminstone blåsa, lite snö skadar ju inte. Nu ska jag sluta babbla om snö och sånt och ta itu med de där awarderna jag fått. Det är faktiskt samma. Jag fick den första från Jessica och den andra från Malin, sen insåg jag att alla som jag ville skicka den vidare till redan fått den. Så jag tänker bara ta åt mig äran och inte skicka vidare. Helt galet osvenskt. Men man kan ju inte låta folk få massa awards flera gånger i veckan, de kan ju få hybris. Kolla bara hur det blev för mig.

Nåja. Jag kan ju säga som såhär, känner du dig manad att skicka awarden vidare så går det till såhär:
1. Kopiera awarden på din blogg.
2. Länka till personen som gett dig awarden.
3. Berätta sju intressanta fakta om dig själv.
4. Välj sju andra bloggare som du vill ge awarden till.
5. Länka till deras bloggar.
6. Lägg en kommentar i deras blogg att du har gett dem denna award.

Här kommer 7 saker som ni förhoppningsvis inte visste om mig:

1. Redan som 16-17 åring skrev jag i min dåvarande blogg (på Lunarstorm ni vet) om hur ointressant det är med dagens outfits och hur jag skulle börja matblogga istället. Då jag började med matbloggandet var det bara för att driva med alla modebloggare och mitt första matinlägg bestod helt enkelt av en bild på fläskkarré, klyftpotatis och bearnaisessås och under stod det: "Dagens potatis: Klyft. Fläsk: Karré. Sås: Bearnaises."

2. Jag är väldigt dålig på att se på film. Jag ser helt enkelt samma filmer om och om igen och har några stycken favoritfilmer som jag sett ungefär 100 gånger. Jag gillar att veta vad jag får helt enkelt, och förstår inte alls mig på folk som kan sitta och se på skitfilmer bara för att ha sett dem. Dessutom tycker jag bara om konstiga filmer som inte handlar om någonting.

3. Som liten var jag väldigt knepig. Förutom att jag lurade i folk att hus var byggda bak-och-fram så påstod jag också att jag hette Anna-Greta Leijon, jag hävdade att jag gick på ett hemlig dagis i USA och jag lurade i alla mina kompisar att MacGyver bodde på våran vind. När jag var arg på min äldsta storebror grävde jag ner vitlökskapslar i hans blomkrukor, som efter några dagar i den fuktiga jorden lukrades upp och gav ifrån sig en hemsk lukt. Han förstod aldrig vad det berodde på och jag hade iiiingen aaaniing.

4. Redan när jag var i 5-årsåldern bestämde jag mig för att jag skulle bo i Göteborg när jag blev stor. Sen dröjde det kanske lite längre än beräknat innan jag hamnade här, men nu så!

5. Jag kan inte koncentrera mig om det är helt knäpptyst. Jag måste ha något ljud omkring mig. Musik på, teven i bakgrunden eller några som sitter och pratar. Är det knäpptyst tappar jag koncentrationen på en halv sekund.

6. Jag mobilvägrade fram tills jag var över 18. När mina föräldrar ändå gav mig en mobil så hade jag den aldrig med mig någonstans, den låg hemma och hade aldrig några pengar på kortet. Själv tyckte jag att det gick väldigt bra ändå. Det tyckte inte de som försökte få tag i mig på mobilen konstigt nog...

7. Jag är inte så kräsen med mat men något som absolut inte går ner är skaldjur och pannkakor, våfflor, plättar etc. Det sistnämnda är nog för att jag inte är så förtjust i sylt och grädde. Det är inte mat. Det är möjligtvis efterrätt, och inte ens som efterrätt är det gott.

På tal om mat så åt vi hemmagjord pizza igår. Det var spännande. Speciellt när det helt plötsligt började brinna i ugnen. Jag fick total kortslutning och kom inte alls ihåg vad man gör med saker som brinner och ropade på Jimmy. "Vad ska jag göra åt det?" Sa Jimmy och där stod jag med en brinnande plåt i handen. Sen upplyste Jimmy mig om att man kan blåsa ut saker som brinner. Så det gjorde jag. Det är så spännande att bo i den här lägenheten, man vet liksom aldrig vad som ska gå sönder nästa gång.

Polarbear - Heavy Paws On The Purple Floor

Det roligaste med att springa runt och vikariera på olika dagis är alla roliga sjukdomar man lyckas dra på sig. Sist var det ju en vanlig släng av förkylning och nu är det någon slags maginfluensa. Åtminstone tror jag att det är det. Det började med att jag fick jätteont i magen och började må illa hos Nina och Frida i lördags, så jag fick åka hem och kräkas. Nu har jag slutat må illa men magont har jag fortfarande till och från. Så jag ligger mest ner och tvingar i mig vatten, för det ska tydligen vara bra för magen har Jimmy bestämt. Alltså... Ska det vara såhär hela våren? Nej. Det måste vara det sista. Förkylning och kräksjuka är väl det som smittar mest på dagis, nu har jag avklarat det så nu borde jag kunna hålla igång resten av våren tycker jag.

Innan jag åkte till Nina och Frida i lördags så bakade jag lite glittriga kakor kvällen till ära. Det var schlagertema hos dem nämligen. Sen att jag glömde kakorna hemma för jag blev så stressad är en annan historia. De finns här i alla fall. Och melodifestivalen håller ju faktiskt på i fem veckor till.

Det är alltså inte olja på, utan gul karamellfärg. Jimmy trodde att jag doppat dem i olja eller flott. Nej. Så brukar jag inte behandla mina kakor. Nu ska jag återgå till horisontalläge med en kopp te. Hoppas ni mår bättre än vad jag gör.

Girls - Big Bad Mean Mother Fucker

(girls är ju riktigt fina grejer. man blir glad i hjärtat och sugen på festival. fast jag är alltid sugen på festival. men ändå. extra sugen på festival. giiiiiiirls. )

Ner på stan, det är frågan. Jag skulle behöva 2 saker nere på stan. Men samtidigt är det ingen världskris och mitt bekväma jag säger att jag kan gå på Systembolaget här bredvid istället och köpa det andra en annan dag. Fast. Nej. Nu ska ni få ta del av våran fredagsmiddag och sen åker jag.

Fy HULINGEN, vad gott det var! Låt er inte luras av det enkla receptet. Det här är bland det godaste jag ätit på väldigt länge. Jag hade säkert i lite andra kryddor också som jag inte minns, men det där var nog själva grundkryddorna. Jag åt upp hela den där monsterportionen på tallriken, och mot slutet var det bara för att det var så gott. Det här kommer att bli en återkommande rätt i vårat hushålle. Mmm...

Annars låg jag mest i soffan hela kvällen. Somnade till och med i soffan. Jimmy har köpt en kabel som gör att vi kan koppla in teven direkt tills hans dator. Oh joy! Njae. Jag vet ju hur det kommer att bli. Nu kommer även min teve att bli övertagen. Det började med att min dator blev utskickad till köket för att Jimmy plötsligt skulle ha två datorer så min fick inte plats i vardagsrummet längre. Nu kommer även min teve bli ett offer. Det kommer att vara hockeymatcher på min teve dygnet runt. Jag gillar visserligen hockey, men inte dygnet runt. Hejdå teven. Vi hade det bra ihop. Precis som gräs och en antilop. (Ja Des, jag snodde din fina diktrad där.)

Nu måste jag klä på mig. Folk blir så upprörda när man springer runt på stan i pyjamas.

Dirty Projectors - No Intention

Inte nog med att jag skippar onsdagskycklingen, jag hoppar över torsdagssoppan också. Istället blev det fläskfilé. Mitt i veckan. Inte kloookt. Fast de sålde fläskfilé för 69:-/kg på vårat Coop denna veckan så vi fick lov att köpa 1 kilo. Bara för att vara ekonomiska. Annars brukar den kosta över 100:-/kg på Coop. Coop är en dyr affär. Men nu skulle jag inte beklaga mig över dyra Coop utan dela med mig av fläskfilén.

Det var inte dumt alls det. Saker med timjan, citron och vitlök är sällan dumt. Där har ni 3 smaker som passar bra ihop. Eller gifter sig som det så fint ska heta. Men man får ju faktiskt inte gifta sig 3 personer i Sverige så jag säger att de passar bra ihop. För säkerhets skull.

Nu ska jag nog snart gå och sova. Jag ska upp jobba på en förskola imorgon bitti. Sen klockan 17 blir det helg. En helg utan jobb dessutom. Det är minsann inga dåliga grejer det! Sovmorgon på en lördag. Mmm. Men först ska vi ta itu med morgondagen. Just det, jag vet att jag har fått awards också. 2 stycken till och med. Jag ska ta itu med dem också. Jag lovar. Det är sånt man har lediga lördagar till. Sweet.

Jimi Hendrix Experience - Stone Free

Jag sa ju att jag skulle sluta med onsdagskycklingen. Och tänk, ibland jag gör jag faktiskt som jag själv säger! Den här veckan åtminstone. Så det blev ingen onsdagskyckling utan onsdagswok istället. Man måste ju variera sig lite. Såhär gjorde jag onsdagswoken:

Lätt som en plätt. Marinaden fixade biffen, så att säga. Förbaskat bra marinad. Och så blev Jimmy lycklig över att det var teriayki i maten också. Det är skönt att ha en sån lättroad sambo. Ge honom lite teriyaki så springer han runt och sjunger och gör om filmscener till att handla om teriyaki i flera veckor efteråt. Favoriten är att göra om Caramia av Måns Zelmerlöw och sjunga: "Come closer teri - teriyaki, teri- teriyaki, you're the one for me!" Det kan han roa sig med flera timmar i sträck.

Nu väntar jag på att dagens middag ska bli färdig och så klurar jag över om jag ska åka till Norge eller inte i mars. Det vore jätteroligt att hälsa på Yoshi och få träffa Sarah, hon är liksom 1½ år nu och jag har aldrig ens träffat henne! Dessutom känner jag verkligen att jag skulle behöva resa bort någonstans och se något annat lite. Men sen kommer ju den ekonomiska biten in och det är där det krånglar. Pengar alltså. Det är bara till bekymmer. Jag ska klura lite till. Jag fyller ju faktiskt år snart. Då kanske man kan få en slant. Av någon okänd välgörare som stulit pengarna för att ge dem till en fattig. Alltså jag. Nu är maten klar!

Cass McCombs - You Saved My Life

Det tog mig väldigt lång tid att bestämma mig för vad jag skulle kalla de här små sötsakerna. Minibrownie-muffins? Minimuffin-brownies? Brownie-minimuffins? Så där höll jag på ett tag. Sen kom jag på att a name is just a name. What's in i name? A rose by another name would smell as sweet. Nej. Jag ställde mig faktiskt inte och citerade Shakespeare, jag bestämde mig helt enkelt. När jag gick på gymnasiet hade jag en svensklärare som kunde citera hela Hamlets monolog på flera olika språk. Leif, vilken kille! Alla borde ha en lärare som Leif nångång i livet. Förlåt. Muffins. Jag ska skärpa mig.

Så himla enkelt. Så himla lite ingredienser. Så himla gulliga små bebismuffins. Så himla goda. Ibland behövs det inte mer än så. Jag skulle kunna äta upp allihopa idag. Men det tänker jag inte göra. Jag ska faktiskt åka hem till Evelina snart och titta på Andra Avenyn. Jag har hittat Lotta Björn förresten! Hon gömmer sig inte alls utomlands, hon gick förbi utanför mitt jobb igår. Jag funderade på att springa ut efter henne och be henne ange sig själv till polisen. Andra Avenyn är väl en dokumentärserie? Eller?

Kid Cudi Feat. Common & Kanye West - Make Her Say

(jimmy är inte hemma så jag hip-hop'ar mig. fast nu blev jag rädd för lady gaga. hon är skitläskig ju. sandra sprang runt och jagade mig på juldagen och lekte lady gaga. inge kul! skitläskigt var det! jag måste byta kanal på radion när jag hör introt till bad romance, så rädd är jag för lady gaga.)

Idag är jag arbetslös. Då får man göra massor av roliga saker, som till exempel... Sova ända till halv elva. Det var skönt. Sen var det slut på roliga saker visserligen. Men ändå. Sovmorgon, är inte så dumt. Speciellt när jag knappt kunde sova på hela natten eftersom jag inte visste om jag skulle få sovmorgon eller ej.

Igår var jag inte arbetslös. Dessutom fick jag för mig att vara extra experentiell i köket. Min kompis Gordon, eller Gordie som vi som känner honom säger, brukar göra zucchini-pasta på sin restuarang The F-Word så igår gjorde jag samma sak. Det var faktiskt gott, det tråkiga var bara att det blev väldigt lite zucchinipasta. Jag vet inte, det kanske är så med sån där LCHF-mat? Därför skriver jag ut det dubbla receptet här, för att bara göra för 2 personer gör då inte 2 personer mätta.

Vi åt fetaostfyllda köttfärsbiffar till. Och en gigantisk sallad eftersom det blev så lite zucchinipasta. Men det var gott det lilla vi fick, och väldigt väldigt starkt. Men nu räcker det med bokstavsmat för oss, vi återgår till våran High Carb High Fat-metod. Man ska plocka lite grann från alla dieter som finns, då får man bäst resultat. Nu ska jag snart gå till arbetsförmedlingen på möte, det är sånt man gör när man är arbetslös. Men först lite frunch.

Buddy Holly - True Love Ways

Min dator verkar vara på lite bättre humör idag. Peppar peppar. Alltså som i kryddan, inte som när man är pepp. För det är väl kryddan man syftar på när man säger peppar, peppar? Eller? Det här måste jag göra lite efterforskningar angående insåg jag nu. Men, just nu är datorn snäll i alla fall och har inte stängt av sig en enda gång under kvällen.

Angående dagens middag så hittade jag ett recept från Arla som jag sedan gjorde om lite och så blev det till dagens middag. Gott och enkelt, precis som det ska vara. Enligt Jimmy var det godare än han väntat sig. Enligt mig var det precis så gott som jag väntat mig, som en lathundsrisotto, men 100 gånger mer mättande. Det är ju en bra sak, då får man mat över och kan ta med det i sin lilla matlåda till jobbet.

Nu är det sovdags. Även imorgon väntar en tidig morgon. Förhoppningsvis utan en bussresa som tar en timme. Jag vet inte om jag ska ställa klockan på halv sex istället och ta en tidigare buss för säkerhets skull. Men... Nej. Imorgon får faktiskt bussarna ha vant sig med snön. Det ska ju komma ny snö imorgon eftermiddag förresten, så då borde de ju se till att bussarna går som de ska på morgonen istället. Tycker jag. Ja, det tycker jag.

Spoon - The Mystery Zone

Just nu håller jag andan och tummarna att min dator inte ska stänga av sig själv just när jag bloggar. Annars får den gärna stänga av sig. Inte. Jag skyndar mig och visar vilka fina bilder jag tog i lördags:

Jag var ju bortbjuden på middag igår hos Evelina, dessutom var jag för en gångs skull jätteduktig och fotade alla rätterna. Men... De fotona ligger på min dator, och min dator får vila idag eftersom den verkar vara på dåligt humör så jag återkommer med dem imorgon. Om min dator vill funka då vill säga. Tills dess fortsätter jag att kidnappa Jimmys mac och bloggar om våran söndagsmiddag så länge. Det blev fläskkotletter med senapssås. Vi hade lite ont om potatis men jag vägde upp det med att göra alldeles för mycket sås istället.

Om jag var lördagspepp igår så är söndagsångesten idag ett faktum. Jag är inte bakfull eller så, det är bara en riktig skitdag. Eller så är det en skitvecka, kanske en skitmånad. Jag vet inte. Det har nog gått neråt ett bra tag, jag har bara varit duktig på att ignorera det. Jag är nog mest bara jävligt trött på hur fruktansvärt oförstående människor är inför varandras känslor. Det är nog lika bra att sluta prata om hur man mår och hur man känner överhuvudtaget och bara prata om... Trädgårdstomtar.

Som att inte det vore nog så vill inte min dator leva med mig längre. Den stänger av sig själv när den själv vill. Bara stänger av sig, ingen varningsruta, den hänger sig inte innan, den bara stänger av sig själv. Så nu sitter jag på en av Jimmys datorer. Vi kommer inte överens. Jag och datorn alltså. Jimmy blir nog mest trött för att jag inte kommer överens med den och sitter och pratar om hur himla mycket bättre min dator är. Om man bortser från det faktum att den inte fungerar alltså, men det är ju bara en liten detalj.

Vad gör man om man är ledsen då? Jo. Förutom att flamstramsa med Kalix och Ceebs på msn och facebook så bakar man såklart en kaka. Jag fick ju 2 finfina bakböcker av Hanna i julklapp, en med Mjuka kakor & tårtor och en med Muffins. Så idag invigde jag den med mjuka kakor och tårtor och bakade en riktig goding. Nu tycker jag att vi ignorerar den konstiga bilden, så fruktansvärt svårt att få fina bilder när det är mörkt ute, och fokuserar på själva smaken istället.

Här kommer jag med en fredagsmiddag och lite lördagspepp. Vi börjar med fredagsmiddagen. Efter några månaders utsvävningar så gick jag tillbaka till Svensson-livet. Åtminstone halvvägs. Det blev inte tacos, men inte så långt ifrån. Det blev nämligen quesadillas.

Det var gott det. Jag har lagat quesadillas förut med kycklingröra i, då misslyckades jag dock med att få dem att hålla ihop. Den här gången gick det vägen, nu har jag fått in snitsen. Bra det. Och lätt är det att göra också.

Idag har jag jobbat och nu är jag nyss hemkommen. Ikväll blir det middag och festligheter hos Evelina. Pepp pepp och jag peppar med min nya favoritlåt. På repeat, om och om igen. Skaka baby skaka, framåt och tillbaka! Tyvärr finns den inte på Spotify ännu, men det finns ju alltid MySpace. Tur det. För då kan jag pepp-fuldansa hur mycket jag vill här i köket. Fast nu ska jag pepp-fuldansa i duschen istället. Sweet.

Babian - Ingenting + Ingenting

Jag skrev ju igår att jag inte skulle laga röd mat mer den här veckan. Jag ljög. Eller, kanske inte direkt. Maten idag blev nog mer åt det rosa hållet och det sa jag ju faktiskt ingenting om. Man måste ju ha rosa om man ska vara fin, som min bästis Märta brukar säga.

Okej. Jag ska ge mig med onsdagskycklingen. Det bara blev så när jag slutade med fredagskycklingen. Eller... Varför ska jag ge mig med onsdagskycklingen? Det är ju gott med kyckling. Jag ska bara ge mig med att kalla den onsdagskyckling. Kanske. Eller så fortsätter jag bara för att irritera mig själv. Här är veckans onsdagskyckling i alla fall:

Det var starkt gott och jag fick utslag. Så allt var som vanligt alltså. Jag känner att veckans tema är tomatsåser med vitlök. Jag tänker bryta veckans tema imorgon. Man kan inte äta röd mat varje dag. Ibland måste man äta grön eller gul mat också. Nu undrar jag mest varför jag sitter här och räknar upp vilka färger jag kan när jag ska upp klockan sex imorgon bitti. Så nu blir det sängen för mig så jag orkar jobba 7.30 till 17 imorgon.

Amanda Jenssen - Morninglight