En ganska stor vegetarisk pastagratäng.

Nu har jag ganska precis kommit hem från ännu ett finkulturellt evenemang. Jag har varit kulturell så att det räcker ett år framåt nu tror jag. Teater i fredags, musikcafé i lördags och så ännu mer teater idag. Nu får det bli lite mer fulkultur istället. Eller så kanske jag tog igen det i eftermiddags när jag tittade på de senaste OTH och GG? Kanske. Nej. Nu var det mat vi skulle prata om. Dagens middag var bra för den gjorde sig helt själv i ugnen nästan medans jag satt och slötittade på serier på datorn. Helt perfekt.


Vegetarisk pastagratäng

För 4 pers

4 portioner okokt pasta
1 röd paprika
1 grön paprika
1 purjolök
1 röd chili
ca 100 gr fryst broccoli
2,5 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
2 frp creme bonjour cuisine vitlök & örter
riven ost

Sätt ugnen på 200 grader.
Kärna ur och finhacka chilin.
Hacka lök och paprika.
Varva pastan och grönsakerna i en smord ugnsform.
Blanda grädden, mjölken och creme bonjour.
Häll det i ugnsformen. Strö över riven ost.
Sätt in i ugnen ca 50 minuter.
Om gratängen blir för mörk, täck över med aliminiumfolie.
Låt gratängen vila några minuter när ni tar ut den från ugnen så att den sätter sig.
Servera.


Jag antar att jag inte ens behöver berätta att Jimmy gillade allt utom broccolin. Att den var vegetarisk gnällde han inte över däremot. Han kanske har gett upp. Jag älskade broccolin. Mm. Broccoli. Tänk att det gick 21 år av mitt liv innan jag lärde mig tycka om det. Jag har så mycket broccoli-ätande att ta igen ju!

Yes. Som sagt var jag på teater under kvällen. En engelskspråkig sådan. Stones In His Pockets hette den. Frida var ljudtekniker så det var därför vi var och tittade. Det var två killar som spelade alla rollerna, tjej som kille, ung som gammal. Puh. Det skulle jag aldrig klara av. Den utspelade sig på Irland så det var massa bra irländsk musik också. Irländska är också en sån där konstig dialekt som man tar efter på två sekunder. 4-5 dagar tog det för mig innan jag började me istället för my, wee istället för little och typ schuuul istället för school. Jag ska nog börja med det igen. Och Ai istället för Yes. Det är ju det bästa. Aaaaii.

Nu ska jag sova. Eller nej. Jag ska titta på teve för jag är ledig imorgon Jimmy ska upp tidigt. Man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Och av vad jag märkt sen vi flyttade till den här lägenheten så är det så Jimmy vill bli behandlad. Eftersom jag råkar vara världens bästa flickvän så gör ju jag som Jimmy vill. Så det blir teven inatt alltså. Fram till klockan två sådär. Det känns lite lagom.

AA Bondy - Mightiest Of Guns

Och så tittar folk på fotboll...

Det här är ju bara hur kul som helst. Jag brukar ju inte vara någon snubbelhumor-tjej. Men ibland så. Och så säger folk att fotboll är roligt? Åååh. Så fel de har.

 

Nu undrar jag varför det regnar så himla mycket ute. Jag känner mig som en dränkt katt. Jag som tänkt ta en promenad efter skolan, men i det här ösregnet? Pyttsan. Nu vill jag bara krypa in under täcket, dricka en stor kopp te och titta på någon dålig serie. Vilket jag tänker göra också. Sen är det bara att hoppas på att det slutar regna innan jag måste gå ut igen.

 

Jag ska vara finkulturell ikväll igen. För att kompensera upp det fulkulturella när vi tittade på Andra Avenyn och Desperate Housewives igår. Och för att jag inte har träffat Evelina på hela dagen, så vi måste gå och titta på lite teater. På engelska dessutom. Toppa den finkulturen om ni kan!


Bee Gees - Tragedy


Snabbmatsoppan.

Jag kom hem klockan 18 idag och nu är redan maten i magen och disken diskad. Där kan vi snacka snabbmat. Det kan ju bero lite grann på att jag ringde och bad Jimmy skala lite potatis medans jag satt på bussen. Fast det kan ju inte ha tagit mer än 5 minuter. Så här har ni en snabbmatsoppa för stressiga dagar och glada magar:


Majssoppa

4 portioner

3 potatisar
½ gul lök
2 dl majs
4 dl grönsaksbuljong
2 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk

Skala och hacka löken och potatisen.
Fräs i en stor kastrull.
Tillsätt majsen, buljongen, grädden och mjölk.
Låt sjuda tills potatisen mjuknat. Mixa soppan slät.
Om ni vill, garnera soppan med några extra majskorn.
Servera med ett gott mjukt bröd.

Nu ska jag strax ge mig av till Evelina för våran sedvanliga tisdagskväll. Vi ses alldeles för sällan jag och Evelina. Jag känner att jag inte alls vet vad hon haft för sig den senaste tiden. Sen i söndagsmorse vid halv fyra alltså. Vad har hänt i hennes liv sen dess? Jag vet inte. Men snart får jag nog reda på det. Skönt för Jimmy att slippa mig lite. Jag håller på att tjata hål i öronen på honom om att vi ska gå och titta på pingvinerna. Nu börjar jag fundera på att dra med mig Sandylicious och Hanna dit i helgen istället. Vad förvånade de ska bli när jag säger att vi ska åka och shoppa och så får de istället se på pingvinerna i Slottsskogen. Ja, sån är jag. Full av överraskningar!

Beak> - Pill

För den där Jansson frestar då inte alls.

Jag vet inte om jag skrev det för några veckor sen, men mitt under en lektion fick jag ett sjukt craving efter skinkfrestelse. Nästan så att jag lyckades lura i mig själv att det är det godaste i världen. Så sugen var jag. Sen glömde jag bort det, men la det väl ändå på minnet någonstans att det skulle vara gott med skinkfrestelse. I vissa familjer får man tydligen det på julafton som alternativ till Janssons Frestelse, men inte hemma hos mig. I år tänker jag ändra på det (just det mamma, du läste rätt!) för Jansson Frestelse är bland det äckligaste som finns. Så skinkfrestelse kommer det att bli. Och det var också det vi åt till middag idag.

Egentligen hade jag tänkt göra det igår, det känns som en bra söndagsrätt eftersom den tar sin lilla tid. Men min diskmaskin har fått för sig att det är jätteroligt att spara all disken under en vecka och sen diska allt på samma gång istället. Jag tror att det är för att den då får tillfälle att beklaga sig över hur synd det är om denna som får diska flera timmar i sträck istället för bara en kvart om dagen. Diskmaskinen själv skyller på att det är för att den går i skolan nu och... Ja. Jag vet inte. Det är åtminstone den officiella bortförklaringen som jag får från diskmaskinen. Och jag är inte den som tänker stå och tjata på en diskmaskin liksom. Bara det finns kastruller att laga mat i så är jag nöjd.

Men nu var det inte min diskmaskin jag skulle prata om. Jag skulle prata om skinkfrestelse.


Skinkfrestelse

4 portioner

800 gr potatis
ca 150 gr strimlad skinka
½ purjolök
½ dl hackad gräslök
2 msk vetemjöl
2,5 dl matlagningsgrädde
1,5 dl mjölk
salt
svartpeppar
riven ost


Skala och strimla potatisen, gärna i matberedare så går det undan.
Skiva purjon tunt och fräs den i smör.
Tillsätt vetemjöl. Rör ner grädde och mjölk och sjud ca 5 minuter.
Ta pannan av plattan och rör ner skinkan, gräslök och kryddor.
Häll röran i en en smord ugnsform varvad med den strimlade potatisen.
Strö över riven ost och grädda i 200 graders värme omkring 50 minuter.

Det var gott. Dock inte riktigt så gott som jag fick för mig den där gången i skolan. Men gott ändå. Något som är mindre gott, eller gôtt som vi säger här nere, är att Håkan Hellström tydligen var på Sticky Fingers i lördags. Precis som jag. Men såg jag någon Håkan? Nej. Visserligen var Håkan där och spelade tillsammans med White Moose i typ nio-tiden och vi kom inte till Sticky förrän vid ett - halv två så han var nog knappast kvar då men ändå. Bara tanken på det. Jag hade ju kunnat springa efter honom och ropat: "Hååååkaaan, vi ska inte till Ankeborg!" Och då hade han kunnat tänka: "Oh no, inte hon igen!" Och sprungit därifrån så fort hans hängselbyxeprydda ben bär honom.

Nu ska jag dricka lite efter-maten-te och titta på Halv Åtta Hos Mig.

John Fogerty - Never Ending Song Of Love

(för det är så självklart med lite country såhär en mörk höstkväll.)

Söndagsinfluensa #48973294.

Såhär hade vi det igår. Haha. Nej. Jag skojar bara. Det är bara en rolig bit. Av Loke, som vi var och tittade på igår. Så det passar sig ju fint.



Kvällen började med pizza hos Evelina. Sen åkte vi till Dubbelgöken, kände oss missanpassade, drack billigt vin och tittade på underhållning. Matilda var jättebra. Sen var det en tjej som var lite för svår för mig så då ägnade jag mig mer åt vinet och salta pinnarna. Loke och Olivia avslutade kvällen och de var jättebra som vanligt. När vi skulle gå därifrån var jag av någon anledning på väg ut med galgen som min jackade hade hängt på. Sen träffade vi en kille som skulle ha 13 barn. 5 med Evelina, 3 med Olivia och 2 med mig. Hur han fick det till 13 vet jag inte riktigt. Och varför ville han ha minst barn med mig? Alltid samma otur.



Sen åkte vi tillbaka till Evelina och drack cider och så kom Jimmy, Robban och Rickard dit också. Jag och Evelina hamnade till sist på Sticky Fingers och där vi dansade loss på både mittengolvet och top floor. Konstigt. Jag brukar aldrig vara där högst upp annars, men men. Ibland måste man testa något nytt. Jag tror inte vi var på Sticky särskilt länge, vi gick hem innan de stängde i alla fall.



Idag mår jag faktiskt helt okej, förutom att jag hade enorm hjärtklappning så fort jag rörde mig i morse. Men nu så. Onaturligt bra med tanke på att jag drack både vin, öl och cider igår. Öl. Stöl. Herregud. Jag tycker ju inte ens om öl. Fast igår var det till och med lite gott. Jag kanske börjar bli vuxen? Eller man. Nu ska jag dricka te och hänga i soffan. Det får man när man har söndagsinfluensa. Det måste ju vara farligare än svininfluensan. Jag känner då betydligt fler som har söndagsinfluensa en gång i veckan än vad jag känner folk som har/har haft svininfluensa. Smittsamt!



Tutankamon - Three Of Us


Old-school obsession


Idag blir det något så old-school som ett webcam-foto för att visa min senaste obsession. Jag är ju i vanliga fall en sån där konstig typ som kan köpa hem choklad och sen ha det i skafferiet i flera månader utan att äta upp det. Speciellt när det är ljus choklad, det är jag inte alls förtjust i. Den här chokladen däremot. Mmm. Mörk choklad med hela hasselnötter i. Det är nästan så att alla 200 gram slinker ner på en gång. Mmm. Den finns att köpa på min älskade fruktaffär som jag brukar tjata om. I vanliga fall 25 kronor styck, men den här veckan 12 kronor. Så nu kan man ju fråga sig varför jag bara köpte en...

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka bli lite fin. Sen bär det av till Evelina för att äta, och sen ska vi till Café Dubbelgöken för att titta på Loke som spelar tillsammans med min klasskompis Olivia som jag skrivit om här, och så spelar Fridas kompis som heter Matilda och en till tjej som jag inte kommer ihåg vad hon heter spelar också. Det blir fint det. Sen ska vi leka krog och dricka full hela natten. Det blir också fint det. Imorgon kanske det känns mindre fint, men det tar vi då.

Johnny Cash - Swing Low, Sweet Chariot

Bebis, jag kan se din gloria.

Nu har jag varit kulturell för ett år framåt tror jag. Eller åtminstone 1½ vecka tills vi ska på teater nästa gång. Jag blev livrädd först när föreställningen började och den var jättekonstig. Jag har lite svårt för sån där experimentiell teater. Men sen blev den bättre och om man bortsåg från alla överdrivet konstiga saker så var den faktiskt jättebra. "Shiieet, vad jobbigt. Nu kommer jag tycka den här suger och resten av klassen kommer att älska den och säga att den var så Kafka-artad och blablabla..." Tänkte jag när den började. Men så blev det alltså inte. Sen sa jag till en tjej i klassen när vi satt på vagnen hem att jag hade tänkt så, och sånt brukar jag inte säga till mina klasskamrater, men hon bara asgarvade och sa att hon hade tänkt likadant. Phu. Tänk om jag hade sagt det till någon i klassen som brukar säga såna där "Kafka"-saker. Undrar om jag hade fått spö då?

Innan jag åkte på teater hann vi faktiskt med en fredagsmiddag härhemma. Ja, till och med min mycket frånvarande man hann hem och vara med på middagen. Yaaay.


Senapspanerad skinkschnitzel med ugnsrostade rotfrukter

För 2 port

2 skinkschnitzlar
1 ägg
1 msk dijonsenap
vetemjöl
ströbröd

2 morötter
1 palsternacka
5 potatisar
flytande honung
kryddor

Sätt ugnen på 225 grader.
Skala morot och palsternacka. Skär dem i stavar.
Klyfta potatisen. Lägg i en ugnsform.
Ringla över flytande honung och krydda med dina favoritkryddor.
Sätt in i ugnen ca 35 minuter.
Banka ut schnitzlarna så att de blir tunna.
Vispa ihop ägg och senap.
Häll ut vetemjöl på en tallrik och doppa schnitzlarna i mjölet.
Doppa dem sedan i äggblandningen.
Häll ut ströbröd på en tallrik och doppa schnitzlarna där.
Stek schnitzlarna på medelvärme några minuter på varje sida.
Paneringen ska få en fin färg.
Servera schnitzlarna till rotfrukterna och med bearnaisessås.

Jag lyckades inte riktigt med att få paneringen att stanna kvar på köttet. Men men. Man kan inte lyckas med allt. Jag lyckades däremot hitta ett par öronmuffar så nu är jag och mina öron glada. Vi är också glada över att Eddie åkte ur Idol, jag och mina öron. Nu ska vi väl sova, jag och mina öron. Jimmy har redan gått och lagt sig för han ska till den där jävla mässan imorgon igen. Så vi kommer väl inte ses förrän i övermorgon. Kul. Kul kul. Det där var ett bittert och ironiskt kul kul, för jag är lite sur. Kom med nåt nytt, du är ju jämt sur. Tänker ni nu. Ja, det är jag faktiskt. Det är det som är charmen med mig.

Det är något magiskt i luften.

Yeees. Det snöar nämligen. Visserligen pyttepyttelite, och det smälter ju innan det ens nuddar marken. Men det snöar åtminstone och det är minsann fina grejer det. Jag har dessutom köpt en vinterkappa idag. Jag rände runt halva Göteborg efter en speciell kappa som jag lagt ögonen på.

Sitter ni ner? Håll i er nu; Jag köpte den på *trumvirvel* Gina Tricot. Gina Tricot är min hataffär. Jag tycker de har sjukt tråkiga kläder och ingenting som tilltalar mig alls. Jag har nog också blivit avskräckt efter att vissa av mina kompisar gått in på Gina Tricot och köpt likadana klänningar, tillsammans. För mig är det helt jättekonstigt för jag avskyr att ha likadana kläder som någon annan. Eller ens kläder som liknar någon annans.

Men. Jag såg en jättefin kappa på någons blogg, och den tjejen hade köpt den på Gina Tricot så det var väl bara till att ge sig in i lejonkulan. Spelar de askass musik på Gina Tricot bara för att göra upplevelsen ännu mer obehaglig? Jag vet inte. Jag vet att jag hittade min kappa. Fast i rött blev det när jag egentligen ville ha en svart. Nu ljög jag. Jag har väl aldrig velat ha någonting hellre i svart än i färgglatt, men svart är mer praktiskt. Nåja. Nu har jag den i alla fall. I rött. Så nu kan jag undvika Gina Tricot i några år till. Phu.



Crap, nu såg jag att det här tydligen är "höstens jacka" enligt någon sån där tidning som bestämmer sånt. Jag kanske ska lämna tillbaka den? Man vill ju inte gå runt och se ut som alla andra. Nu har jag visserligen inte sett en enda kotte som har en sån här kappa, men å andra sidan är jag ju aldrig ute bland folk heller. Det här med att alltid vara tvärtom, det är fanimej jobbigt ibland.

Nu vill jag ha ett par öronmuffar. Det är gulligt. Och omöjligt att få tag i tydligen. Det ser jag som en utmaning. Nu ska jag gå och köpa chips och grejer till fredagsmyset. Visserligen ska jag inte ha något fredagsmys för jag ska nämligen vara finkulturell och gå på teater ikväll. Det är med klassen eftersom vi läser dramatik nu. Så ikväll blir det stadsteatern istället för Idol.

Girls - Hellhole Ratrace

Hot, hot, hot!

Nu är jag inte trött igen. Jag var trött som en gnu efter jobbet och nu är jag pigg igen. Typiskt. Förhoppningsvis är jag trött egentligen och däckar om jag lägger mig ner. Jag har åtminstone inte druckit något te efter klockan åtta idag. Jag har däremot fått massa svidande utslag längs hela vänstra sidan av ansiktet. Jag misstänker en liten allergi mot chili. Eller någonting annat som vi hade i middagen idag.

Det blev någon slags vegetarisk chili, egentligen mest olika saker jag hittade i kylen och skafferiet. Jag orkade inte gå och handla efter jobbet och Jimmys klass har någon monter på Utbildningsmässan så han kom inte hem förrän efter åtta. Alltså inte riktigt läge att dra igång något långkok. Lustigt ändå att saker man hittar i kyl och skafferi kan bli så gott ihop när man bara går lite på känn.


Het vegetarisk chili med bulgur


För 3-4 portioner

1 rödlök
1 vitlöksklyfta
1 röd chili
1 gul paprika
½ zucchini
1 burk krossad tomat
1-2 msk hot chipotle-sås
2 dl vatten
1 msk rödvinsvinäger
1 msk flytande honung
1 liten burk kidneybönor
kryddor efter behag

Skala och finhacka löken.
Kärna ur chilin och finhacka den.
Tärna paprika och zucchini.
Häll över krossad tomat, vatten och chipotle-sås.
Blanda ner vinäger och honung. Låt koka ihop i cirka tio minuter.
Häll i kidneybönorna. Koka tills bönorna är varma.
Smaka av med kryddor. Servera tillsammans med bulgur.

Det här var galet starkt så det är nog bra att ha en liten klick créme fraiche till eller nåt. Det hade inte vi men vi drack mjölk till maten som svalkade lite. Dessutom gjorde ju bulguren också så att det blev lite mildare. Men gott var det. Utslag till trots. Nästan så att det kan komma att bli ett återkommande inslag på middagsbordet när man behöver något snabbt och gott. Billigt blir det ju också.

Imorgon ska jag till skolan i två timmar. Två timmar är sådär lagom länge att gå i skolan. Speciellt när det är mellan 10-12, då kommer man upp i tid också. Så kan man göra massor av nyttiga saker resten av dagen. Höhö. Haha. Hoho. Jag är så fruktansvärt rolig ibland. Något annat som är roligt är att se Jimmy göra pastasallad. Det gör han nu. Han borde vara lite av en expert på det, innan han träffade mig levde han på pastasallader. Nuförtiden lever han bara på pastasallader på måndagarna. Nu ska jag göra mig i ordning för sängen. Kanske läsa lite läxor, det borde få mig att somna.

Nicolai Dunger & Nina Persson - Tears In A Childs Eye


(för att nicolai dunger spelar på pustervik imorgon men jag missar det för jag ska vara finkulturell.)

Hejsan, hoppsan falle ralle ra!

Jag har fortfarande inte lärt mig hur man somnar. Fast det gör det å andra sidan mycket lättare att gå upp klockan sex på morgonen om man inte ens har somnat då. Nu ska jag försöka hålla mig vaken till läggdags för då MÅSTE jag ju somna av ren utmattning. Himla smart strategi jag har där.

Idag på jobbet insåg jag att även om de har en del mystiska saker för sig på det där stället så är det ändå väldigt trevligt och man får väl helt enkelt ta det för vad det är. Idag fick jag till exempel gosa med en liten bebis som inte hade några strumpor eller skor. Bebisfötter alltså, finns det nåt bättre? Helt fantastiskt att det finns så söta saker som bebisfötter. Och bebisar överhuvudtaget. Sen ringde chefen till bageriet och tjatade på dem att jag ska få komma dit och hänga med dem och få göra det jag tycker om och verkligen vill, vi får väl se om det går med på att jag får hänga där ibland, de skulle återkomma på fredag. Så nu håller vi tummar och tår, okej?

Dessutom är det snart jul. Då önskar jag mig en klocka så att jag lär mig att komma i tid.



Till exempel såhär kan klockan jag vill ha se ut. Faktiskt så ser klockan jag vill ha ut precis sådär för det är den där klockan jag vill ha. Nu ska jag krypa ner under en filt i soffan, titta på OC och dricka te. Mycket te behövs om jag inte ska somna. Kanske bäst att strunta i det där med filten, för så länge jag fryser kan jag ju inte somna.

J. Tillman - Howling Light

Charlotte Russe.

Om man har tappat livsgnistan och går och tänker att det enda man vill göra är att baka kakor, då säger det väl sig självt att det man ska göra för att få tillbaka livsgnistan är att baka. Så det har jag gjort idag. Jag slängde ihop en Charlotte Russe. Det gjorde ju inte att jag blev mer sugen på att läsa litteraturvetenskap, men det gjorde mig lite gladare i hjärtat. Och nu tänker ni: "Vad fan är en Charlotte Russe?" Jo. Det ska jag visa er.


Charlotte Russe


För 8 personer

1 rulltårta

Citronkräm:
2 äggulor
1 1/4 dl strösocker
1 citron
4 gelatinblad
2 äggvitor
3 dl vispgrädde

Klä en slät rund bakform med plastfolie.
Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 30 minuter.
Smält sedan i vattenbad på låg värme. Låt gelatinet svalna.
Skär rulltårtan i ca ½ cm tjocka skivor.
Jag hade en rulltårta med hallonsylt i för jag tycker att hallon passar bra med citron.
Täck botten och kanterna av bakformen med rulltårtskivor.
Vispa ihop äggulor och socker.
Blanda ner rivet skal och saften från citronen.
Vispa ner gelatinet.
Vispa äggvitor till ett hårt skum. Vispa grädde.
Rör ner äggvitan och vispgrädden i citronkrämsröran.
Häll i bakformen. Stöt till formen i bordet så att citronkrämen når ner överallt.
Ställ in i frysen ca 1 timme för att stelna.
Stjälp upp tårtan på en kall tallrik med hjälp av plastfolien.
Enjoy!



Varför det heter Charlotte Russe? Det finns lite olika teorier om det, en är att det från början hette Charlyt som på gammelengelska betyder " en rätt med vaniljsås i" som sedan blivit omgjort till Charlotte i modernt språk. Men det finns också teorier om att det var nån kokerska till en rysk tsar som hittade på den och på någon vänster blev Tsar Russe till Charlotte Russe. Och så finns det en tredje teori om att den är döpt efter George III hustru Charlotte. Så. Nu är historielektionen slut för idag. Tänk om man fick lära sig sånt här i skolan, det skulle allt vara något att skriva B-uppsats om!

Jo. Det blir en del disk, men det är det värt. Jag som brukar leva efter mottot: "Varför gör man ens efterrätter som inte innehåller choklad?" tyckte att det här var jättegott. Så nu står den i frysen och väntar på att bli helt uppäten. Den är mäktig förstås, så det räcker med en liten bit. Nu ska jag titta på fortsättningen på Morden och gömma mig för Jimmy för det verkar som att AIK knappat igen på den där 4-0 ledningen som Leksand hade nyss.

Bosque Brown - Phone Call

Jag har tappat livsgnistan.

Idag har jag tappat bort min livsgnista. Jag tappade bort den någonstans på bussen på väg hem från jobbet. Så om ni hittar en livsgnista någonstans mellan Landala och Eriksberg så är den min. Just nu tycker jag att det är dödstrist i skolan och det är dödstrist på jobbet. Eller ja. Jobbet är mest jobbigt, inte så trist. Jag vill ju bara baka kakor. Hela da'n varje da'. Jag struntar i lyrik, epik och dramatik. Jag struntar i huruvida jag packar ner brödet på jobbet tio i fem eller fem i fem. Att sånt spelar roll är ju förövrigt en stor anledning till att folk tappar livsgnistan tror jag.

Nåja. Efter jobbet skyndade jag mig hem och lagade snabbmat. Den största utmaningen idag var nog att få det att se aptitligt ut. Jag tror inte jag lyckats, men ni får hålla till godo ändå.


Omelett med kassler, paprika och fetaost

För 2 port

4 ägg
2 msk vatten
kryddor

1 vitlöksklyfta
ca 150 gr kassler
3 st grillade paprikor
½ paket fetaost

Tärna kassler, paprika och fetaost.
Finhacka vitlöken. Fräs vitlök, kassler och paprika.
Vispa ihop ägg, vatten och kryddor.
Häll över äggblandningen och fetaosten.
Stek upp till en omelett.
Lycka till med att vända omeletten utan att den går sönder.
Går den sönder så se bara till att allt är genomstekt och ät sedan.

Enkelt, snabbt och gott. Inte så mättande dock, hade nog varit bättre som en liten lunch. Tur för mig att jag åkte till Evelina efteråt och blev matad med fruktsallad. Och cola. Så vi får väl se om jag kan sova inatt. Det har varit ont om sömn de senaste nätterna så förhoppningsvis somnar jag av ren utmattning. Annars vet jag inte vad som är fel, jag har nog glömt hur man gör när man somnar helt enkelt. Tappat det tillsammans med livsgnistan. Jag ska nog gå i ide. Det här mörkret kan omöjligt vara bra. Godnatt alla barn och vuxna i vårt avlånga land.

Det är matchips!

Egentligen är det meningen att jag ska vara på Kellys och dricka cider och sjunga karaoke nu. Men eftersom jag ska jobba imorgon och bakfylla + jobb aldrig varit en bra kombination så är jag hemma istället. Ja. Man är ju inte 19 längre. Tänk när man var 19 och vaknade dagen efter och var pigg som en lärka, kunde köra tvådagars utan att ens blinka. Jag visste knappt vad bakfylla var på den tiden. Jag får väl säga att jag tagit igen det med råge de senaste åren istället. Suck.

Jag och Jimmy umgås väldigt bra ikväll. Han sitter framför datorn och kollar på Family Guy och jag sitter framför teven har har OC-maraton. Jimmy sitter dessutom och äter nachochips med ursäkten att "det är matchips och inte riktiga chips." Jag låter honom hållas. Det är ju faktiskt matchips på sätt och vis, för den enda gången vi köper hem det är när vi ska ha det i mat. Som idag till exempel då jag bjöd på detta:


Tacosoppa med ost och varma nachos

För 4 port

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
6 dl vatten
1 kycklingbuljongtärning
1 burk (350 gr) Chunky Salsa
1 liten burk kidneybönor
maizena redning, brun

riven ost
nachochips

Sätt ugnen på 125 grader.
Finhacka lök och vitlök.
Fräs löken mjuk i en stor kastrull.
Tillsätt vatten, buljong, salsa, bönor och redning.
Låt sjuda i 15 minuter.
Lägg chipsen i en ugnsform och värm i ugnen ca 10 minuter.
Häll soppan i skålar.
Strö över riven ost och stoppa i några varma chips. Enjoy!

Oh. Det var så gott. Jag satt och berömde mig själv hela måltiden igenom för att jag är så duktig på att laga mat. Jimmy berömde mig också lite grann, men inte lika mycket som jag berömde mig själv. Haha. Nu ska jag dricka lite mer te, det är så kallt i våran lägenhet så man måste dricka te hela tiden. Och springa runt i jättetjocka tröjor och med tumvantar inomhus. Det sista var hittepå, men kallt är det indeed. Ska inte värme stiga uppåt? Borde det inte vara varmt i en vindsvåning då? Jag ska nog skriva till Hjärnkontoret och fråga.

Espers - Caroline

Keep it simple, simple.

Det blev ingen utgång igår. Varje gång jag började försöka göra mig i ordning fick jag så ont att jag fick lov att lägga mig ner igen. Efter tredje försöket gav jag upp och tillbringade resten av kvällen i tevesoffan med Jimmys ostbågar. Idag har jag fortfarande ont i ryggen men inte i magen. Har tagit det lugnt hela dagen idag också så förhoppningsvis känns det bra imorgon. För att ta det lugnt så krävs det lätt-som-en-plätt mat och det blev det också.


Tandooriquorn med ris

För 2 port

4 quornfiléer
2 dl matyoghurt
1 påse tandoori mix (santa maria)

Kall sås:
2 dl matyoghurt
saften från 1 pressad citron
1 msk ingefära
1 pressad vitlöksklyfta

Marina quornfiléerna i matyoghurt blandat med tandoorimixen,
minst 3 timmar innan det ska ätas.
Blanda ingredienserna till den kalla såsen.
Smaka eventuellt av med lite salt.
Stek quornfiléerna.
Servera med jasminris, den kalla såsen och en sallad.

Jag tycker det är så lustigt med folk som säger att quorn inte smakar någonting. Nej. Men det är ju som såhär att om du tar vanlig kycklingfilé och bara steker den rakt upp och ner utan kryddor eller marinad så smakar inte den heller någonting. Hur kan man inte förstå det? Du måste ju själv använda din lilla fantasi för att få smak på saker och ting. Seså. Nu har jag tagit den ursäkten ifrån er också. Jobbigt läge.

Nu ska jag nog återgå till soffan. Eller duschen. Fast i duschen blir man så blöt. Det är jobbigt. En annan jobbig sak är att Loka Skogsbär smakar som när man råkar få parfym i munnen. Usch. Hur kunde jag glömma det? Hur kunde jag glömma och säga det till Jimmy när jag bad honom köpa någon slags Loka eller Ramlösa till mig? Nåja. Nu kommer jag nog aldrig att glömma det igen. Parfym i munnen. Blää. Nej. Jag tror det blir soffan. Duschen finns ju alltid kvar imorgon.

The Reindeer Section - You Are My Joy

Game On, Biatch.

Jag sitter och bestämmer mig för huruvida jag ska gå ut eller inte idag. Det är 12-årsjubileum på Gretas och jag är sugen på att gå ut. Nackdelen är att jag har sjukt ont i magen och ryggen. I morse var det huvudet också men det har gått över. Jag tänkte det skulle gå över med mat i magen, men det gjorde det inte. Inte heller dricka te, klappa på magen och ryggen eller tabletter har hjälpt. Så samtidigt som det skulle vara kul att gå ut och dansa, så är det ju inte roligt om man har så ont att man inte kan dansa... Hm. Jag kanske gjorde illa mig ändå när jag ramlade ner för trappan igår.

Sen att mat i magen inte hjälpte kan ju kanske bero på att vi inte åt det hälsosammaste i världen. Vi åt langós. Jimmy hade aldrig ätit det förut så jag kände att han måste testa. Jag börjar fundera på om det här med att han kommer från Tidaholm verkligen är sant, jag börjar misstänka att han faktiskt är från en annan planet. Killen vet inte ens vad marängswiss är. Nåja. Nu har han ätit langós åtminstone. Receptet på deg snodde jag från Kardemumma Gumman.


Langos

4 st

2 stycken kokta potatisar
25 gr jäst
3 dl mjölk
3 msk florsocker
6 dl vetemjöl

Mosa potatisen. Värm mjölk till 37 grader.
Lös upp jästen i mjölken och blanda ner florsocker.
Blanda mjöl med potatis och gör en grop i degen.
Häll ner jästblandningen där och arbeta ihop degen.
Låt jäsa i ca en timme.
Forma 4 tunna kakor av degen.
Fritera i olja tills de är gyllenbruna.

Vi hade vitlökssmör, gräddfil, skinka och ost på våra. Så finns det ju såna där konstiga människor som vill ha räkor och rom och rödlök och äckliga saker på. Det bryr vi oss inte om. Man ska ha goda saker på sin langós. Och nej, vi orkade bara en var så resten hamnade i frysen. Dör jäst i frysen? Hm. Sånt borde jag ju veta. Äh. det återstår väl att se.

Nej. Nu orkar inte jag sitta upp längre, det gör alldeles för ont i rygg och mage. Åh. Jag som vill dansa i en prickig klänning. Det får väl bli en annan dag. Det kanske är min kropp som säger att den inte orkar vara full en helg till. Den har varit full varenda helg i två månaders tid nu. Shit. Jag är för gammalt för sånt här. Uppenbarligen. Ska nog försöka mig på ännu en värktablett. Puh.

Håkan Hellström - Kom Igen, Lena!


(inte ens håkan hjälper liksom. då är det illa. nu kan man förresten klicka på låten så kommer den upp i spotify. ah. teknikens under. vad de hittar på!)

RSS 2.0