Ännu en dag i paradiset.

Vad spännande att dagen efter jag skriver i min blogg att jag inte orkar bry mig om huruvida det kommer snö eller ej så kommer det snö. Visserligen bara pyttelite, men tillräckligt för att marken ska bli vit och det ska kännas lite ljusare ute. Nu kommer den väl att regna bort imorgon igen men idag, idag är det minusgrader! Ja. Jag gillar minusgrader. Speciellt när man varit ute och promenerat i dem i en timme och sedan får komma in i värmen. Då gillar jag verkligen minusgrader.
 
När jag gick på låg- & mellanstadiet var -18 grader gränsen för att vi skulle få vara inomhus på rasterna. Var det kallare än så fick vi vara inne, annars var det utelek som gällde. -18 är ju jättekallt. Och barn är sämst i världen på att ha ytterkläder på sig. Hur överlevde vi? Det gjorde vi inte. Det var därför det gick så få barn i Sågmyraskolan, hälften låg döda i snödrivor på skolgården. Jag börjar bli gammal nu så jag har börjat ljuga ihop skrönor om hur hemskt det var när jag gick i skolan.
 
Jag skickade den här bilden till min pappa för ett tag sen:
 
 
Min pappa hade liksom 25 mil till skolan och det var alltid 3 meter snö och -30 grader. Det visste ni kanske inte att Svärdsjö hade polarklimat på 60-talet. Men så var det alltså innan klimatförändringarna. Och att Svärdsjö hade en radie på 25 mil på den tiden, det var en stormakt då.
 
Nähäpp. Nu ska jag rulla polkabollar. Två morgnar kvar, sen är det jullov och vi kan dra oss hur länge som helst. Okej, nu var det kanske Flora som vaknade först i morse. 06.10 började hon pladdra i sin säng och gav ifrån sig väldigt glada utrop, så vad det än var hon diskuterade med sin snutte så var det tydligen väldigt kul. Just fan, tvätten.
 
 

En liten julgran kan lysa upp hela världen så de som är vilsna hittar hem.

Jag har upptäckt att jag efter 10 år i Göteborg väntar jag inte ens på snö till jul längre. Jag har liksom till sist gett upp och förlikat mig med att det är såhär. Jag kommer ju att bli överlycklig om det kommer snö i vinter, men jag sitter inte längre och autistvaggar på golvet för att jag längtar så mycket efter snö. Det blir som det blir. Allra troligast +4 grader, regn och blåst mest hela tiden. Den här vintern ska vi inte upp till dalarna överhuvudtaget så jag bara ignorerar tanken på att det överhuvudtaget existerar snö.
 
Nog om detta. Nu blir det söndagslista!
 
Största bedriften i köket den här veckan?
Ah, jag minns knappt vad vi ätit? Men i onsdagseftermiddag var det ganska fullt upp då Ofelia skulle baka muffins till sitt luciafirande på skolan samtidigt som jag hade ett långkok med asiatisk högrevssoppa på spisen och skulle göra steamed buns. Samtidigt som Flora skulle underhållas. Då hade jag gärna haft typ 6 armar till. Men det löste sig fint!
 
Vad åt ni i helgen?
I fredags åt vi en kikärtsgryta med pumpa och dadlar, till den hade vi bulgur, grönsallad, oliver och créme fraiche. I lördags preppade jag middagen tidigare på dagen så åkte vi till Liseberg lagom tills det blev mörkt ute för att få lite julstämning. Det fick vi inte, vi fick bara klaustrofobi. Men till middag åt vi min favoritsallad med couscous, chévre, svarta bönor, picklade päron och karamelliserade pekannötter. Idag har vi ätit en färsgryta med sötpotatis, palsternacka och morot och till den hade vi ris. Ofelia åt två portioner!!! Hundra utropstecken.
 
Vad bjöd du på för fredagsfika?
Inget alls. Jag har min vanliga decemberdipp och tycker inte att någonting alls är roligt, plus att jag blivit förkyld igen så jag orkade inte göra något fredagsfika. Men jag själv fikade en salt karamell-latte och en kolasnitt på mitt och Ofelias stammisfik. 
 
Och vad blev det för helgsnacks?
Cheez crunchez, de där extraknapriga ostbågarna ni vet. Köpte också några konstiga limited edition-chips med smak av pulled pork & honung, men de behöver ni då rakt inte testa för de var knappt ätbara överhuvudtaget. Hu då. Köpte också två kilo choklad i fredags då det var erbjudande på 10 marabouchokladkakor för 100 kronor på affären. 200 grams chokladkakor. Cray-cray. 
 
Några misslyckanden i köket den senaste tiden?
Jo, det var ju där i onsdags när jag skulle göra allt samtidigt. Så när jag stod där och skulle göra steamed buns-degen så lossnade locket på saltkaret och ja. Ni fattar. Det sjuka är att det här var kanske femte gången jag lagade denna rätten och VARJE gång har jag misslyckats med första omgången steamed buns. Det sjukaste är väl att jag fortsätter att envisas med att göra dem...
 
 
Vad ser du mest fram emot den kommande veckan?
Det kan vara så att jag och Jimmy har lurat i Ofelia att alla köttbullar i affären är helt slut för att alla köpt dem till sina julbord för att vi är så jäkla trötta på köttbullar efter att ha ätit det varje tisdag sen romarrikets fall ungefär, så då valde Ofelia fiskpinnar och potatismos till tisdagsmiddag istället. Hurra! Dessutom ska jag ha julgodisverkstad. Tänker mig att jag bland annat ska göra pepparkakstryffel och saltine toffee (a.k.a Christmas Crack). 
 
Idag har vi klätt granen och tittat på längdskidor. Nu hoppas jag kunna slita Jimmy från sina hjullastare så vi kan se färdigt på Sharp Objects. Ja, ni vet ju hur Jimmy är. Han älskar ju hjullastare och stora maskiner. Snus och hembränt. En rejäl köttbit och Eddie Meduza. Lever efter mottot: Riktiga män luktar diesel. Ha de gôtt! 
 
Billy Eckstine - Christmas Eve

För även om vi vill att du flyttar hit så blir det bra att du stannar kvar, så vi har någon att komma hem till.

Med tio dagar kvar till julafton tänkte jag att det var dags att dela med mig av min önskelista. Min yngsta dotter är av annan åsikt och sitter just nu i mitt knä så vi får väl se hur bra det går. Den äldsta sitter dessutom i stolen bredvid mig och spelar nåt spel som låter så att man får krupp men låt oss göra ett försök.
 
  • Lite saker till våran uppkommande tavelvägg. Till exempel den här, den här eller den här.
  • Dessertvinglas, alltså såna där små gulliga gulliga glas som man får moscato d'asti i på Familjen. Ni som vet ni vet. ("De ligger i det röda paketet där borta...")
  • En resa till Edinburgh
  • Jättetaggig stjärntyll
  • Pelargoner (man måste ju rå om sin inre tant)
  • En gul kappa (det har jag ingen aning om var man kan hitta, men jag vet att jag vill ha en och att jag har letat efter en i flera år. tyvärr finns det ju bara kappor som ser ut som att man är prostituerad i öststaterna nuförtiden så det blir nog till att fortsätta leta. leopardmönstrat alltså. det går ju inte att ta på allvar? och det här jävla fluffet på allt? jag är ingen furby.)
Ja. Sen önskar jag mig bara såna där omöjliga saker som lugn och ro, socialism och att O.C ska gå börja finnas på någon streamingtjänst igen. 
 
I morse på morgonpromenaden fick jag upp en notis från spotify att Håkan släppt ett nytt album. Så klickade jag bort notisen och lyssnade inte på albumet. Vad händer härnäst? Kommer jag att börja rösta blåbrunt? Ha väggord? Skaffa en Michael Kors-väska? Kalla mina döttrar för prinsessorna? Äta LCHF? Börja gilla sourcream & onion-chips? Ingen vet. 
 
Nu ska jag laga kikärtsgryta med pumpa och dadlar. Det vet jag åtminstone. 
 
Daniel Norgren - I Waited For You

För jag har inte allt som du behöver och Gud vet, du har inte allt för mig.

Hurra! Idag är det fredag! Vilket betyder absolut ingenting då jag är mammaledig och fredagsmyset nuförtiden oftast består av att natta barn. Meeeen... Nä. Jag har inget men. Den här familjen är i stort behov av jullov. Från varandra. Nä. Jullov i stort tror jag. Lite sovmorgon. Lite mindre stress. Lite mindre saker att behöva hålla reda på. 
 
Förut idag var jag på väg att stoppa in en napp i Ofelias mun. På riktigt. Hon stod bredvid mig och jag stod och fixade med nåt och plötsligt kommer jag på mig själv med att försöka peta in en napp i munnen på henne. Det har varit lite ont om sömn denna veckan. Inatt "sov" jag på soffan med Flora sittandes i mitt knä.
 
Här kommer ett tips om ni vill ha god sömn fastän ni måste sova i vardagsrummet: Bo inte granne med en sjukhusparkering. Det är ett jävla liv. Backande lastbilar, saker som körs på lastkajen, personalen som står och gapar till varandra på lastkajen och nu håller de dessutom på att bygga någonting där så klockan sex drar de igång en stor jävla strålkastare och lite grävmaskiner som bakgrundsljud. Plus att hela den här stan är byggd på lera så huset skakar konstant. 
 
Nä. Men KUL att jag är så positiv tänker ni. Pernilla, hon är alltid så himla glad. Googla på optimist så kommer det en bild på mig. Hoho. Hehe. Jag tror det blir bra med lite helg faktiskt. Vårat äldsta barn har varit ganska påfrestande denna veckan också så jag hoppas på att det är lite helg hon behöver för att lugna ner sig. Så. Nu ska jag laga lite melonsallad med rostad potatis, svarta bönor och fetaost. Sen tar vi helg och hoppas på att nästa vecka blir bättre.
 
 
Jag har köpt chips. Utifall att barnen kanske tänker sova i rimlig tid ikväll. Annars får jag väl hetsäta dem på toaletten medan jag låtsas kissa. Trevlig helg på er kompisar!
 
Ella Rammelt - Måndag
 

Jag ska göra ett blandband till dig där varje sång påminner om något du gjort.

Äntligen stod prästen i predikstolen! Nej. Jag skulle skriva att jag äntligen blivit av med min förkylning, för det var så det här blogginlägget började när jag började skriva på det för en vecka sen. Men det känns ju lite inaktuellt nu. 
 
Det har kommit till min kännedom att mina fans är missnöjda med mitt bloggande och så kan vi ju inte ha det. Det är bara det att Flora inte bryr sig så mycket om min blogg och vill inte alltid sova middag. Så när hon väl sover middag måste det ju städas, tvättas osv osv. (Jimmy bara: "Eh va? När städar och tvättar hon NÅGONSIN om dagarna?") Nä, okej då. Jag måste baka och titta på PLL. Äta måste jag göra också. Man måste äta mycket när man ammar. Ska därför amma Flora tills hon är 25.
 
Angående det här med att skriva så har Ofelia kommit på det enklaste sättet att bli författare. Hon kom nämligen på häromdagen att hon ville bli det. Så hon skrev en bok. Nu ska hon bara ta med sig boken till biblioteket och ställa boken där så att folk kan låna den. Först ska vi framkalla en bild på henne på fotoaffären för längst bak i böcker brukar det ju alltid vara en bild på författaren och stå lite om den. Men när hon är färdig med den sista sidan så ska hon ta med boken till biblioteket så är hon författare sen. Ja, varför krångla till det? 
 
Annars har det blivit december och jag har inte alls blivit färdig med julklapparna redan i november som jag ska bli varje år. Men pengarna tar ju alltid slut innan julklapparna är färdigköpta. Så nu har jag bestämt mig för att sälja Jimmys julklapp på blocket. Eller Flora. Istället för att ha en bebis kan man ju bara lägga ut pyttesmå strumpor lite här och där i lägenheten och låtsas att man har en bebis som sparkar av sig strumporna konstant.
 
Nu ska jag göra färdigt en tårta som jag ska ta med när jag ska på jul-MBT ikväll. Wiieee! Ska få träffa andra vuxna! OCH äta goda grejer. Vilken grej. 
 
Linn Brikell - Without You

Meningen med livet.

Fasen vad bra det går det här med vardagsbloggandet. "Ska blogga lite varje dag". Hahahaha. Kul tjej. Jag bloggar faktiskt lite i mitt huvud varje dag om lite alla möjliga saker. Väntar fortfarande på att apple ska uppfinna någon grej som präntar ner ens tankar direkt, så att man kan blogga och laga mat samtidigt till exempel. Eller blogga och ta barnvagnspromenad. Det vore fint. Och kanske lite konstigt, typ: "I går var det fruktansvärt kallt ute och... Men vafan, ska du köra eller gubbjävel? ... Ofelia valde att ta trippla fingervantar istället för... And everytime that you made me feel small.. Tumvantar. La jag ner den där lappen som skulle lämnas in? Gud, vilken gullig hund." Ungefär så skulle det bli. Förutom att jag aldrig någonsin skulle tänka tanken: "gud, vilken gullig hund". 
 
Nej, men nu hörni. Det här åt och gjorde vi förra veckan:

I måndags har jag absolut ingen aning om vad vi gjorde men till middag åt vi min favoriträtt: Fiskpanetter, potatismos och kall dillsås. Finns faktiskt ingenting godare i hela världen. Ofelia äter det också! Bra grejer.
 
I tisdags hängde vi på biblioteket, för vi har tydligen bytt biblioteksdag så nu är jag helt förvirrad hela tiden. Sedan hade Ofelia bestämt Toast till middag. Oklart vad hon fick den idén ifrån? Men tydligen hade hon saknat smörgåsgrillen väldigt mycket. 
 
Natten till onsdag var Ofelia uppe x antal gånger på grund av täppt näsa och på morgonen gäspade hon mest hela tiden så jag lovade henne en hemma-eftermiddag efter skolan. Så vi tog det bara lugnt hela eftermiddagen, tittade på Trolls och ritade. Till middag åt vi Cashewfrikadeller med ugnsrostad potatis. Det var så himla gott så jag länkar receptet till er. Laga det, ät det, bjud någon vego-skeptiker på det!
 
I torsdags ägnade jag förmiddagen åt att baka till Jimmys fredagsfika, det gör jag varje torsdag. Kolla #Jimmysfredagsfika på instagram. Kan vara världens bästa hashtag. Denna veckan blev det kolacupcakes. På eftermiddagen blev det en cykeltur och sedan åt vi Lins- och tomatsoppa till middag. Till den hade vi mjukt bröd och vattenmelon. Det var alltså det Ofelias middag bestod av. Smörgås och vattenmelon. 
 
Fredagen såg ut som fredagar alltid gör. Efter att ha hämtat (en alltid gråtande pga de ska alltid göra asroliga saker på fritids som hon inte får vara med på) Ofelia så gick vi till vårat stammisfik och käkade mellanmål och gick och köpte födelsedagspresent till en av Ofelias kompisar för att sedan gå hem och baka Pizza. Mozzarellan jag hade köpt tidigare på dagen hade gått ut två veckor tidigare och champinjonerna hade möglat så det blev väl inte riktigt den toppingen jag hade velat på pizzan men men... Det blev fredag ändå!
 
I lördags var Ofelias på kalas på O'learys. Ja, det börjar bara tidigare och tidigare. Hon grundade hemma med att sitta och halsa ur en Kahlúa-flaska. Jag kände mig febrig och förkyld så jag satt mest och tittade på sprint, slog in julklappar och sedan tog jag en promenad med Flora och på kvällen gjorde jag en Pasta med Karl-Johansvamp och Västerbottenost. Och när barnen hade somnat käkade vi chips och tittade på andra säsongen av Top Of The Lake. Den är bra. Se den! Börja med första säsongen såklart.
 
 
Söndagen var ungefär som lördagen, jag kände mig fortfarande febrig och förkyld. Jimmy och Ofelia bryggde öl. Jag hejade på Calle som åkte skidor jättefort, hurra! Jag tog ut barnen på en kort söndagspromenad och till middag åt vi Kycklingrullader i tomatsås och Risoni och efter det blev det Tiramisu.  
 
Det var den veckan med. Vi avslutar med en liten bonusbild på det lilla smörpaketet som blir 3 månader imorgon. Tänkte skriva nåt klyschigt om att tiden går så fort men det tycker jag faktiskt inte att den gör så jag låter bli. 
 
 
Tina Dickow - Adams House

Du lämnade spår ingen förstår, tiden den går.

Så var det måndag igen och dags att gå igenom vad vi åt och gjorde förra veckan. SOM ni har väntat. Gått som på nålar. Knappt kunnat sova. Men nu så:
 
I måndags efter Ofelia slutat skolan var vi på biblioteket och lånade alldeles för många böcker för att knö in under den redan överfulla barnvagnen. Måndag är skridskodag för Ofelias klass så de är i ishallen hela dagen så det ska släpas skridskor och hjälm fram och tillbaka. På kvällen åt vi Broccolisoppa med rostade kikärtor. Soppan gjorde jag på kokosmjölk och smaksatte med ingefära och sambal oelek för lite extra sting. Ofelia smakade en pyttesked och åt sig mätt på smörgås.
 
Eftersom Ofelia lånat massor av pysselböcker på biblioteket på måndagen hade vi hemmadag på tisdagen och skulle ägna oss åt origami. HA! HA! HA! Det var fruktansvärt kul. Inte. Jag är verkligen sämst i världen på att pyssla. Ofelia hade beställt Potatismos och hamburgerbiff till middag. Så där stod jag och gjorde hamburgare bara för att få höra att det hon menade är såna där fabriksprocesserade skosule-hamburgare som hon får hos mormor och morfar. Jag förstår inte ens varför jag anstränger mig? Nåja. Potatismos åt hon åtminstone. 
 
I onsdags gick vi till frisören med Ofelia så hon äntligen fick klippa sig och sen ville hon gå till gallerian så då hängde vi där. Jag är rätt nöjd med att den affären hon vill hänga i på gallerian är bokhandeln så jag känner mig inte helt förtappad när vi hänger där ändå. Någonting måste jag ju ha gjort rätt. På kvällen gjorde jag Jimmy lycklig genom att servera Korv Stroganoff och ris till middag. Tänkte vara lite nytänkande så jag rev ner lite pepparrot i stroganoffen, men jag var nog för snål för det kändes ingenting av det. Ofelia? Ja, hon åt potatismos som blivit kvar sen dagen innan. Och vitkål och morot.
 
Torsdageftermiddag ägnade vi åt att testa varenda lekplats i hela Bifrost. Tappade räkningen på hur många där fanns till slut? Kan däremot berätta hur många andra barn det var på lekplatserna. Noll. Vad gör alla föräldrar med sina ungar på eftermiddagarna? Är de ALLTID på lekland? För ungefär 85% av tiden vi är på lekplatser så är vi där ensamma? Vilket visserligen är skönt för mig för då slipper jag kallprata med andra föräldrar (huu, föräldrar...) men trist för Ofelia som alltid får leka ensam. Nåja. Sen gick vi hem och åt Kycklingpytt för torsdagar är tydligen pytt-i-panna-dagen nuförtiden. Och ja, det äter till och med Ofelia. 
 
Fredagen hade jag en jättegnölig bebis som grät ungefär konstant medan Ofelia var i skolan. Sedan gick vi för att hämta Ofelia och hittade henne gråtandes i kapprummet. Idel glada miner! Vi gick till vårat stammiscafé och efter en chokladkaka var hon glad igen. Så då gick vi till fiskaffären för att titta på döda fiskar och till ostbutiken för att provsmaka ost. Sen gick vi hem och lagade Knäckepizza som vi toppade med tacokryddad vegfärs, majs, tacosås, creme fraiche och ost. Det gick också hem hos Ofelia. Inte så otippat kanske då hon alltid varit en knäckebrödsälskare av rang.
 
I lördags hade vi besök av svärfar med tillhörande fru så vi tog en tur runt Mölndal och åt på Tony's, jag åt en chèvreburgare som var riktigt god. Sedan gick vi hem och fikade på Flan Parisienne. På kvällen när barnen hade somnat tittade jag och Jimmy färdigt på andra säsongen av Westworld som jag inte förstår någonting av. Jag sitter bara och slänger ur mig repliker från Ondskan varje gång Gustaf Skarsgård är i bild. 
 
Söndagen var som söndagar är mest. Vi tog en långpromenad, inte lång som i bemärkelsen att vi gick en lång sträcka, utan lång i som att det tog oss 1,5 timme att gå 3 kilometer eftersom Ofelia var på sitt allra gladaste humör. Hon skulle cykla men gick mest och släpade på cykeln och var sur. Mmm. 6-åringar. Väl hemma hejade vi på Calle som åkte skidor och byggde torn av kaplastavar. Till middag åt vi Lasagne Arrabbiata som är en vegetarisk lasagne där du varvar tomatsås med chili och ricotta med spenat och toppar med mozzarella. Vi är då alltså jag och Jimmy. Ofelia åt en tomat, några blad vitkål och en morot. Vad mer kan man behöva?
 
Och det var den veckan i korthet. Nu ska jag gå och bråka med Ofelia om att skärmtiden är slut. Hoho. 
 
Laser & Bas - Kan Du Känna Hur Det Blåser

Svält och girighet till ingen nytta.

Nåja. Det går väl lite sisådär med att blogga varje dag, men det är väl som att börja träna: Man ska inte springa en mil på en gång, man måste börja lite smått. Här nedan följer lite saker som jag tänkt mycket på den senaste tiden:
 
1. Delicatobollar. Eller chokladbollar. Men mest delicatobollar. Är sugen på det hela tiden. Eller kaffe latte med grädde på toppen. Bara choklad är jag sugen på också. Jag som bara brukar vara sugen på chips, nu är det choklad. Och kaffe tydligen. Choklad, kaffe och fett i en härlig symbios helt enkelt.
 
2. Sitter män någonsin och diskuterar med sina kompisar att de önskar att deras sambos tog lite mer ansvar på det sociala planet? Att de är trötta på samordnar/projektledarskapet i familjen? För det kommer jag och mina vänner (åtminstone de som har barn) alltid in på. Hur det på något sätt alltid slutar med att vi ordnar kalasen, svarar på inbjudningar, köper presenterna, styr upp semesterresor, etc. Jag försöker säga upp mig från fler och fler av de där uppgifterna men... Ja, ni vet. 
 
3. Ett tips på lite samma ämne: De flesta jag känner får ofta frågan av sina svärföräldrar vad barnen önskar sig i julklapp/har för klädstorlek osv. Att de frågar mig istället för sin egen son och jag fattar att det inte är för att vara elaka. Det går väl på rutin att man frågar mamman (a.k.a samordnaren). Eller som mina föräldrar sa när vi skulle ut och äta när min pappa fyllde 60 och restaurangen ville veta i förväg vad vi skulle äta och jag behövde veta vad mina brorsbarn ville ha för mat: "Bättre vi frågar Niclas tjej om det, det är ändå hon som har koll på det..."  Då kände jag mig tvungen att ryta ifrån och säga att de skulle ringa min bror istället, det är väl det minsta man kan begära av sin vuxna son att han vet vad sina barn gillar för mat? Eller vad de har för klädstorlek? Mitt tips när detta händer är dock att svara: "Fråga Jimmy, han har bättre koll på det än vad jag har." Om fadern till era barn heter Jimmy alltså, annars får ni ju sätta in barnafaderns namn där. 
 
4. Nu byter vi ämne helt för jag har börjat se om PLL. Pretty Little Liars alltså. När man ser hela serien i ett svep blir den väldigt mycket telenovela. Men framförallt har jag bytt favoritkaraktär. Förut gillade jag Aria bäst men nu bara: Hanna Marin. Fan vad rolig hon är, har alltid de bästa replikerna. Hon och Spencers mamma. "Talk to Wren? I'd rather stick a knife in the toaster..."
 
5. Matchapulver. Jag har en känsla av att någonstans i Japan står det ett gäng väldigt rika människor och gapskrattar åt oss puckade västerlänningar. "Vi säljer det här pulvret till dem och säger att det är jättenyttigt, så tar vi högre kilopris än kokain för det så att de VERKLIGEN förstår hur nyttigt det är!" Och vi bara börjar göra glass, latte, kakor, cheesecakes och allt möjligt med det där jävla pulvret som säkert i själva verket är fiskmat som de använder för att göda upp sina guldfiskar i japanska trädgårdar. Jag gjorde precis en matcha-ganache och hällde över en chokladkaka. Den luktar precis som fiskmat. Ganachen alltså, inte chokladkakan. Den luktade choklad. Nu luktar den choklad och fiskmat.
 
Så. Det var allt jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag bära runt på ett skrikande barn som inte förstår att hon borde sova så skulle livet kännas bättre.
 
Albin Johnsén & Mattias Andréasson - Skål För Oss

Jag vill hämta våra misstag och sen göra rätt, jag vill inte sitta ledsen på någon efterfest.

Jag gillar mat, det kan vi ju inte komma ifrån. Så en sak som jag faktiskt tänker hålla fast vid är den lilla baklängesmatsedeln. Hur mycket man nu kan "hålla fast vid" någonting man skrivit om kanske 3 gånger tidigare, men nu är det måndag så nu tänker jag ta en snabbgenomgång med vad vi åt och gjorde förra veckan!
 
Måndag är biblioteksdagen för oss. Det svårast med att vara föräldraledig är att Ofelia inte får gå på fritids, så hon ska hämtas varje dag 12.30 och sedan ska hon underhållas hela eftermiddagen och man orkar faktiskt inte ta med kompisar hem varje dag. Så på måndagar går vi till biblioteket. Läser böcker, lånar böcker, hänger omkring. Sedan gick vi hem och åt Rödbetsbiffar med bulgur och tahinidressing. Inte Ofelia. Hon åt två tomater. Hon är ungefär lika stor i maten som Sandra Beijer.
 
I tisdags åkte vi in till stan. Tanken var att köpa fina saker på Emma & Malenas renoveringsutförsäljning och sedan rasta loss Ofelia på lekplatsen i trädgårdsföreningen. Men Ofelia var tvungen att köpa en Fars Dag present, så efter att ha gått runt halva stan och försökt få henne att förstå att Jimmy inte vill ha en glittrande porslinskatt med cylinderhatt hade det redan blivit mörkt så då for vi hem istället. Tisdag är dessutom Ofelias matbestämmardag och hon hade bestämt Köttbullar och potatismos. Med tanke på att hon åt 17 köttbullar var det bra bestämt. 
 
Onsdagen tillbringade vi på hemmaplan efter skolan. Bakade muffins, ritade och pysslade och lite sånt. Sedan åt vi Tagliatelle med kyckling, bacon & champinjoner. Jag trodde tydligen att vi skulle ha en hel armé på middag så jag kokade ca 4 ton pasta. Nåja. Ska det vara så ska det vara. 
 
I torsdagskväll var det bara jag hemma eftersom Jimmy jobbade sent och Ofelia var på disco. Så jag lyxade minsann till det och stekte på lite Quornpytt. Mhm, jag vet minsann hur man festar till det jag. Orkade jag steka ägg till? Näpp. Hade vi några rödbetor? Näpp. Gjorde jag ens dijonkräm? Nä. Jag förstår att människor som äter sådär varje dag tror att det är tråkigt med mat och matlagning. 
 
I fredags var jag på MVC på efterkontroll som mest bestod av att jag och min barnmorska pratade om bullar. Hon gillar bullar. Sen gick jag och Flora och hämtade Ofelia i skolan, så gick vi till vårat stammiscafé och fikade lite. Mycket. Sedan gick vi hem och lagade Fläskkotletter i tomatsås med apelsin och oliver och till det hade vi klyftpotatis. Fläskkotletter måste ju vara det tråkigaste kött som finns i hela världen? Fläskkött överlag skulle jag nog inte sakna särskilt mycket om vi slutade äta det. Tror det är för att det är det enda vi åt under hela min uppväxt. 
 
I lördags hade jag bokat klipptid, jag bokade en tidig tid för Flora brukar vara som gladast på morgonen och det skulle bli så skönt att få gå i väg ensam och vara lite barnfri och bli ompysslad. Klockan 9 hade jag bokat tiden till. Så 8.55 gick jag och Ofelia iväg till frisören...
Sedan ägnade vi förmiddagen åt att uträtta lite ärenden och resten av dagen åt att göra ingenting. Vi var bara hemma och gjorde så lite som möjligt. Till och med middagen blev en enkel historia med Baguette fylld med cole slaw och rostbiff.
 
Söndag var Fars Dag och vi tillbringade några timmar på Göteborgs Stadsmuseum, sen ramlade Ofelia ner från nån grej i lekhörnan och ville inte vara mer "på det här jävla muséet!" så då åkte vi och veckohandlade istället. Sedan åkte vi hem och åt Nachotallrik och till efterrätt åt vi Raspberry Swirl Cheesecake. Men det gjorde vi inte på grund av att det var Fars Dag. Jimmy gick runt hela dagen och tjatade om att vi inte firar Fars Dag, så vi firade väl något annat. Det var tydligen Singles Day också, så det kanske var det vi firade.  
 
Och det var den veckan det. Nu är det måndag igen och jag ska mata det lilla ynket som sitter här bredvid och gnölar. Igår sov hon in princip hela dagen så idag gör hon tvärsom. Kul!
 
Rasmus Hagen - I've Got You Too

Jag bor inte här och är ingen stammis, men om jag bodde här skulle detta vara min favoritbar.

Igår kväll var jag ensam hemma. Eller ja, Flora var ju hemma också men hon är så liten så hon räknas knappt. Jimmy jobbade över och Ofelia var på sitt livs första skoldisco. Nu börjar det alltså. Fester, baler, maskerader, discon, klubbar, festivaler. "Jag vill ha smink! Ögonskugga och blush!" Sa hon. Hur vet hon ens vad det är?! 
 
 
Glittrig ögonskugga och spindelnät på kinden sträckte jag mig till. Ja, det var halloween-tema på discot så hon var utklädd till häxa. De var så gulliga alla små 6- och 7-åringar som stod där och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ja, discot var bara för F-klassen och 1'orna. Det får väl vara så på en skola som trots att den bara är en F-3-skola har 250 elever.
 
Det är lite skillnad på hur jag hade det som gick i en 1-6-skola med ungefär 50 elever. På HELA skolan. Min årskull var ju hela 11 stycken så vi var ju en stor klass. Min bror som gick året över mig var 4 stycken. Jag fick ha engelska med dem för att jag var bättre än våran engelsklärare på engelska. Vi satt alla 5 runt ett och samma bord och böjde verb. Hela mellanstadiet var en och samma klass. På lågstadiet fanns det två klasser. Vi hade en ensam mattant, Iris, som lagade all mat från grunden. En av de största sakerna som någonsin hände var när vi fick en mjölkmaskin.
 
Men på discofronten såg det dock ungefär likadant ut nu som då. En matsal där stolar och bord skjutits åt sidan, discolampor och popcorndoft. Barn som inte vet riktigt vad de ska göra, så några få dansade och resten sprang runt och jagade varandra. Det var fint att se att vissa saker är precis likadana.
 
Första skoldiscot avklarat alltså, nu står det inte på förrän det ringer någon vakt från ett gymnasiedisco och vi får hämta henne när hon ligger och kräks i en buske! Nä, jag skojar bara. Hon får väl ta sig hem på egen hand. Vi har ju ingen bil.
 
Nu ska jag laga klyftpotatis och fläskkotletter. Skojar inte ens. 
 
Albin Lee Meldau - Same Boat
 
(nu vill jag bara klargöra att jag gillade albin innan det blev coolt. redan i våras satt och snyftade framför den här låten. på riktigt alltså, första gången jag hörde den började jag gråta för jag tyckte den var så fin. kan ha varit preggo-hormoner som spelade in också, men det ÄR en fin låt.)

"Mooonlight! Chibidibidoo! Vi var in på era lunarsidor. Ni är... Korta!"

Förra veckan var jag i Sågmyra på höstlov och sprang på min gamla klassföreståndare från högstadiet på stan en dag. Han var också svensklärare och bland det sista han sa till mig innan jag slutade nian var att jag aldrig skulle sluta skriva. Han brukade kalla mig för en liten Selma Lagerlöf och hade mitt 15-åriga jag vetat vilken komplimang det är så hade jag haft hybris som fått Danny Saucedo att framstå som ödmjuk. Bland det första han frågade mig nu såhär 17 år senare var om jag fortfarande skriver. Så nu har jag en livskris. För det gör jag inte. Knappt alls.
 
Så jag tänkte börja här lite försiktigt. Vardagsblogga lite. Jag tycker ju om att skriva, jag skriver i huvudet hela tiden. Jag tar mig bara aldrig tiden att sätta mig ner och få det på papper. Eller dator. När vi var i Sågmyra och Ofelia tjatade om att hon ville ha en målarbok berättade jag för henne att jag bara haft 2 målarböcker som barn. Varpå min pappa sa att det enda jag gjorde var ju att skriva ändå, från den dagen jag lärde mig det. Det kan ligga en sanning i det då det finns hela kartonger i källaren fyllda med mina berättelser och dagböcker. Jag och min barndomsbästis Malin brukade bära våra skrivmaskiner (hur gammal är jag egentligen??) till varandra och sitta bredvid varandra och skriva hela dagarna.
 
Det är ju en ganska tråkig sak att vara bra på, det här med att skriva. Det är sällan du får tillfälle att visa upp det liksom. Är du bra på att sjunga eller spela nåt instrument kan man ju skryta med det lite varsom närsom. Att vara bra på sport är ju också coolt och bra. Tänker på när jag var runt 20 och träffade en kille på krogen som tydligen var bra på hockey och sen frågade han vad jag var bra på och när jag svarade: "Skriva!" Så sa han: "Vad kul! Har du med dig nåt du skrivit?" Och nej. Det har man ju inte. 
 
När man var yngre var det dessutom lite konstigt. När jag var 19 och satt hemma och skrev en vanlig sketen tisdag, så var det en kille som ringde på väg hem från nån hockeymatch och frågade vad jag gjorde.
-Skriver, sa jag.
-Vadå? Pluggar du?
-Nej, jag bara skriver...
-Men vadå skriver?
-En bok eller nåt, jag vet inte vad det blir...
-... Okej.
Tror han hade tyckt det var mindre konstigt om jag sagt att jag stod och tömde kattungar på blod. 
 
Och ja, döm mig inte angående hockeykillarna. Jag är från dalarna, du får välja på hockeykillar och raggare. Och hockeykillarna duschar åtminstone varje dag. Det är därför jag är ihop med en hockeytönt från Tidaholm nu, det blir liksom det bästa av två världar. 
 
Förresten kom vi fram till att Astrid Lindgren inte slog igenom förrän hon var 38, så jag har faktiskt 5 år på mig. "Skriv! Gå hem och skriv!" Sa han. Svenskläraren. Så nu gör jag det. Ska försöka skriva lite varje dag. Tills jag vågar mig på att faktiskt öppna något av de där dokumenten med påbörjade romaner som ligger här på datorn. Men jag börjar här. Lite försiktigt. Nu ska jag vika tvätt. Ja, jag sa ju vardagsblogg. Det kommer att bli skittråkigt, jag varnar er.
 
KAMRYD - I Know

Jag vill veta vad du tänker på ibland när du ser ut som du gör.

Titta vad jag fick i måndags! Fick och fick, jag fick väl klämma ut henne på egen hand. Hon kanske ser ut som en sengångare, men jäklar vad bråttom hon hade. Det var väl som hämnd för att jag gått runt och gnällt så mycket om att hon aldrig ville komma ut. Nåja. Nu är hon här. Vi kallar henne Flora. 
 
Kapten Röd & Håkan Hellström - Rudeboy Love / Gårdakvarnar & Skit (Live Slottsskogen)

Det är tur att jag blivit sårad förr och att jag inte har något emot att stirra rakt in i väggen.

Det står en spjälsäng och ett skötbord i vårat sovrum och det har varit den varmaste sommaren på över 200 år, samtidigt som min mage har vuxit sig större och större och mina fötter har inte fått plats i mina vanliga skor sedan midsommarveckan. Fast det är inte riktigt sant för i måndags regnade det var och var inte mer än 17 grader och då gick de ner till sin vanliga storlek igen. Men idag visar termometern +31 och fötterna är återigen bakpotatisar.
 
Ofelia är uppe hos mina föräldrar och jag räknar ut att min familj under sommaren allt som allt kört ca 300 mil för att underlätta för oss i vardagen. (Och för att de tycker om Ofelia också får man väl anta.) 300 mil. Och om inte bebisen kommer ut inom de närmsta dagarna kommer de inom någon vecka få köra 100 mil till. Jag har lite panik över var Ofelia ska vara när det är dags att åka till förlossningen och den eviga "var ska vi bo egentligen?"-frågan poppar upp allt oftare. Är det inte meningen att man ska ha lite mer koll på livet när man är 33? Ska det liksom inte vara... Färdigt då? Villan och bilen och jobbet och allt sånt ska vara fixat och man ska åka till Cypern eller Grekland på semester varje sommar och allt ska bara rulla på? 
 
 
29'e juni gör jag min sista jobbdag på... Evigheter. Jag drömmer fortfarande stressiga drömmar om att jag är på jobbet. Första veckan på semestern tar Jimmy körkort, vi badar i havet, åker till Varberg, går på Liseberg, min bror kommer ner och hälsar på och för att hämta Ofelia. När de åker upp till Sågmyra åker jag och Jimmy ner till Blekinge och går på Martina och Kims bröllop. Det är tokvarmt och trots eviga timmar av tittande på Skam och Vinterstudion inser jag att mina kunskaper i norska är ytterst begränsade. (Jo, alltså jag vet att de inte pratar norska i Blekinge, det är alltså brudgummen på bröllopet som är norsk och hela hans släkt.)
 
 
Sedan åker vi också upp till Sågmyra. Vi gör inte mycket alls. Badar och badar och badar. Jag har glömt hur rent och friskt vattnet i Årbosjön känns. Ofelia simmar ut till mitten av sjön och är totalt orädd. Från bergen runt sjön ser man rök från skogsbränder och brandbilar fyller på sina vattentankar nere vid Leksandsbron. 
 
 
Vi åker vidare till Stockholm, under de dagarna vi är där uppmäts de varmaste temperaturerna där sedan de började mäta någon gång på 1800-talet. Det är 34 grader en dag och vi går mellan 20 - 25 tusen steg om dagen. Det gör vi alltid när vi är på semester, men det brukar inte vara så varmt och jag brukar inte vara gravid i vecka 35. "Vad allt är vackert här, mycket finare än i Sverige!"  Säger Ofelia när vi går runt vid slottet. När vi förklarar att vi är i Sverige säger hon att hon menar att det är finare än i Göteborg och vi hotar med att göra henne arvslös. 
 
Sen åker vi hem. Jimmy börjar jobba igen och jag och Ofelia badar, går på museum, bibliotek, picknick. Jag får slut på inspiration och ork och mina föräldrar erbjuder sig att komma ner och hämta Ofelia så hon kan få vara med dem ett tag. Så kommer de ner någon dag och sedan åker de iväg igen. Plötsligt har jag all tid i världen att vila och slappna av och fixa inför bebis. Jag inser att jag blivit en sån där människa som jag aldrig varit, en sån som inte kan slappna av. Jag går ut och går långa promenader, dammsuger, städar ur skåp, byter gardiner, tvättar sängkläder, handlar och fixar knappt alls inför bebis. Önskar att det gick att anställa en baby planner, som en wedding planner fast den fixar med alla bebisgrejer istället. Jag undrar om det är något fel på mig som inte tycker att allt sånt här bebisrelaterat är sååå mysigt och roligt och Jimmy påminner mig om att jag inte tyckte det när jag väntade Ofelia heller. Alla är väl inte preg- och momzillas helt enkelt.
 
Det är några veckor kvar av sommaren. Den har varit varm och evighetslång. Folk grinar om grillförbud. Vi grillar aldrig, sjukt omständigt sätt att laga mat på? "Hoppas det aldrig tar slut!" Säger folk om vädret. Nä. Det är ju så vackert med det gula torkade gräset och att marken redan är täckt av torkade löv fastän det är början av augusti och inte oktober. På fredag kommer Ofelia hem igen. Innan dess ska vi ha hunnit se färdigt Sopranos. Det är ungefär så långt det går att planera vardagen just nu.
 
Har jag ätit något gott på sistone? Jo. Vi var på Björk & Bambu i lördags. Rekommenderar det varmt. Annars har jag mest ätit vattenmelon hela sommaren. Och druckit fanta. 
 
Moto Boy - Yesternite

Alla har vi en ryggsäck, låt mig få bära din ett slag.

Jag läste någonstans att något av det douchigaste man kan skriva tydligen är "förlåt att jag inte uppdaterat bloggen på länge" och man vill ju inte vara någon Douchy McDouche så det tänker jag absolut inte skriva. Och klaga på värmen får man inte heller göra så nu vet jag inte alls vad jag skriva överhuvudtaget. Hejdå!
 
Nä. Jag tänkte att vi tar en liten snabbgenomgång över vad jag haft för mig för matrelaterat de senaste månaderna:
 
Under påskhelgen hade Sanna sitt årliga knytis och jag tog med mig en kavringspaj med kallrökt lax, avokado och räkor. Förutom det bjöds det på så himla mycket gott som alltid så jag minns ens hälften. Nackdelen med fester där ungefär halva sällskapet är konditorer är att du inte kan ta den enkla vägen ut och imponera med en efterrätt, fördelen är å andra sidan att de efterrätter och sötsaker som finns på festen är top notch. Jobbigt bara att maträtterna också var det så det knappt fanns plats i magen för efterrätt. Jag skulle åka hem i tid och bete mig som folk, kom väl hem vid 2-tiden och har väl aldrig någonsin kunnat bete mig som folk.
 
I början av april hade vi MBT hemma hos mig med temat Gult & Fräscht. Jag bjöd på Tårta Med Kokosmousse och Lemon Curd-grädde. Vad det bjöds på mer minns jag inte alls, men det var en hel del citrongrejer. Och en massa skratt och konstiga diskussioner som vanligt.
 
Jag har infört min favoritsallad på menyn på jobbet. Ni vet den med Couscous, svarta bönor, picklade päron, chévre och kanderade valnötter. Vet ni inte så hittar ni receptet HÄR! Eller så kommer ni förbi mitt jobb och äter den till lunch. Det kan man också göra. Passa på innan 1'a juli för då går jag på evighetslång semester och mina kollegor tycker den här salladen är alldeles för jobbig att göra så de kommer de passa på att ta bort den från menyn igen. Så då får ni komma hem till mig och äta den istället.
 
För några veckor sen åkte jag och Ofelia upp till Sågmyra i några dagar och gjorde mest ingenting. Förutom att jag tvingade mina föräldrar att köra till Mora för att fika och sedan hem igen. Det är bara 7 mil till Mora från Sågmyra så det är ju helt normalt. Det är sånt jag tycker att är helt rimligt när jag är uppe hos mina föräldrar. När jag är hemma i Mölndal orkar jag inte åka 5 kilometer in till Göteborg för att köpa saker jag behöver fastän spårvagnen går var femte minut och går och suckar hela tiden över hur jobbigt det är att det inte finns nåååååågra affärer i Mölndal. Men nog om det, och mer: Varför finns det inga konditorier i Göteborgs-trakten som har glasswienerbröd? Det gillar man ju. Heter det kanske något annat här nere? Wienerbröd fyllda med massa jädra vaniljgrädde? Har jag ens letat? Nä. För jag är ju sjukt sällan ute och fikar. 
 
Nu är vi tillbaka hos Sanna igen. För 2 veckor sedan bjöd hon nämligen på polsk afton. Jag har noll koll på vad de äter i Polen kan jag säga. Men vi fick saltgurkssoppa, vilket låter väldigt knasigt men var väldigt gott. Och efterrätten ser ni på bilden här ovanför. Det var någon slags friterad äppelpannkaks-munk som serverades med grädde och äppelkompott. Väldigt, väldigt gott och väldigt mättande. 
 
Avslutar med en bonusbild på den lilla fashionistan jag närt vid min barm. Det är ju inne att lägga upp bilder på sina barns outfit och medan alla andra barn ser prydliga och fashionabla ut i färgglada MiniRodini-kläder eller ljusa skira Newbie-outfits så klipper mitt barn hål i papperskassar och går runt i. Glöm inte vart ni såg det först! 
 
Det var väl det. Nu ska jag laga middag! Sen hoppas jag att Ofelia somnar innan 23 idag så jag kanske hinner sitta ner och typ.. prata med min kille i några minuter innan läggdags. Och med prata menar jag ligga. Nä. Jag skojar bara. Herregud, vi har varit ihop i över 10 år. Vi ligger såklart inte. Vi äter chips och tittar på Sopranos. 
 
Puss å kram å hejdå hejdå!
 

Vi frös och vi svalt, ja i Skottland var det kallt.

Nä. Jag har inte varit i Skottland. Eller jo, det har jag visst men det var 12 år sen. Fast jag frös rätt mycket då. Svalt minns jag inte. Jag minns att jag och Martina skulle vara "ekonomiska" en dag så vi gick in på £1-store och köpte varsin 10-pack chokladbars och skulle leva på under en dag. Jag har inte ätit en Twix sedan dess kan jag säga.
 
Nu var det varken Skottland, Twix eller mina dumdristiga idéer som 20-åring vi skulle prata om. Jag tänkte vi skulle ta och se hur det går med Restaurangburken egentligen. En årlig uppdatering. För er som inte vet vad jag pratar om nu så tar vi en snabbgenomgång. 
 
Vad är Restaurangburken?
Restaurangburken är en burk (nähä?!) som jag för ungefär två år sen la 20 lappar med namn på olika restauranger i. Det är restauranger vi vill testa, restauranger vi gillar, hamburgerhak, pizzaställen, michelinkrogar och ja... En salig blandning helt enkelt. Sedan har planen helt enkelt varit att vi drar en lapp ur burken när vi ska ut och äta och så går vi helt enkelt dit restaurangburken för oss.
 
Tanken är egentligen att vi ska komma ut och äta en gång i månaden, det går väl sisådär skulle jag vilja säga. Vissa restauranger vill man har barnvakt när man ska äta på, och ibland lyckas man dra 3 michelinkrogar på raken och då kan också ekonomin dra lite i handbromsen. Så nä, vi har inte varit på 12 restauranger sedan jag senast skrev om den. Vi har varit på fyra. 
 
 
Vi börjar på Market som vi besökte i april förra året. Market är ett komex-ställe, vilket betyder att det är en fusion mellan det mexikanska och koreanska köket. Vi beställde in en gemensam måltid och fick så sjuuuukt mycket mat. I grunden är det ris, tortillas, sallad, grönsaker och olika såser. Sen får alla i sällskapet beställa varsitt protein och varsitt tillbehör. Vi var två vuxna och en Ofelia och det blev rätt mycket mat. Det var gott, men ingen wow-upplevelse och lokalen känns som en skolmatsal så det är väldigt slamrigt och högljutt. Det är ett helt okej ställe, men ingenting jag längtar efter att besöka igen och inget jag skulle säga till någon att DIT måste ni gå.
 
Sedan dröjde det ända till november innan vi kom iväg någonstans igen och då var det Thörnströms Kök som fick stå för middagen. Här på bilden ser ni desserten, som var en fantastiskt chokladig historia. Michelinkrog till trots så kändes det inte alls som att man måste sitta och viska och bete sig som en fin dam som det kan kännas ibland (ja, Koka, jag tittar på dig) utan det kändes avslappnat och trevligt. Ett minus som väl egentligen ska vara ett plus är väl att man fick en hel öl till varje rätt. Vilket innebar att den i sällskapet som drack ölmeny till maten var väldigt rund om fötterna när middagen var slut. Den i sällskapet som drack mustmenyn var också väldigt mätt i slutet eftersom man fick en hel must till varje rätt också, 6 flaskor must är rätt mycket så den sista smakade jag bara på sen fick den stå där. Fast den var god! Men, ja. Det var gott och det var trevligt, däremot kände både jag och Jimmy att vi inte behöver gå dit igen. Jag skulle absolut rekommendera ett besök men jag är inte så nyfiken på att gå tillbaka igen.
 
I februari hamnade vi på SK - Mat & Människor för att fira 10 år som par och fira att jag fyllt 33 år. Ännu en Michelinkrog alltså. Men ÅH! Vad bra det var. Så himla god mat. Så trevligt ställe. Så bra service när jag var tvungen att krångla lite med menyn. Gå dit, kommer jag att säga till alla människor som frågar mig vart de ska äta i Göteborg i resten av mitt liv. Drick den mousserande vita vinbärs-drycken! Den lappen går vidare till restaurangburken 2.0 vill jag lova.
 
För några veckor sen hoppade vi på båten över Göta Älv och åkte till Piga. Vilken undangömd liten pärla. Eftersom den ligger på Hisingen så har jag inte hört så mycket om den, men tydligen ändå lagt en lapp med den i vår restaurangburk så någonstans måste jag ju ha hört om den. Jag åt en jättegod röding med gulbetor och grillad gurka och massa annat gott. Jimmy åt korv och makaroner. Typ. Han åt en vildsvinskorv, långbakad vildsvinsnacke och mac n' cheese. Till Ofelia plockade de ihop en liten plocktallrik med olika ostar, chark, bröd, oliver och sånt där som hon gillar. Men annars kunde man få alla rätter i barnportion. Mmm. Älskar ställen som inte har en särskild barnmeny. Jättetrevlig lokal var det också. Så ja, Piga är också med i restaurangburken 2.0.
 
Ja. Det var det. Nu har vi Björk & Bambu som står på tur, jag hoppas att vi hinner med den innan augusti men eftersom det är en restaurang jag gärna besöker utan barn så får vi väl se hur det blir med den saken. Det är ju så mycket som ska hinnas med under sommaren och jag vet inte alls vad det är vi ska hinna med ens. Det märker vi väl. Tack och hej kompisar, vi hörs snart igen!
 
 

RSS 2.0