Tysta nätter och tomma gator.

Idag vill jag inte alls skriva om mat. Idag är jag bara ledsen för att den här killen omkom i en flygolycka i eftermiddags. Bästaste Stefan Liv, honom brukar jag ju nämna ibland här i bloggen. Dels för att han var en fruktansvärt bra hockeymålvakt, men också för att han alltid hade de bästa citaten. Som när han efter att ha förlorat en SM-final mot Färjestad där Jörgen Jönsson också spelade sin sista match, och en reporter efteråt säger: "Jag såg att du åkte fram till Jörgen efter matchen, vad sa du till honom?" Och Stefan svarar: "Eeeh... Grattis." Eller den gången när han blev intervjuad på OS senast och klagade lite på att det inte fanns så mycket att göra där förutom att spela hockey, och efter att ha tänkt efter en stund lägger till: "Fast... Det är ju därför vi är här." Och bara en sån sak som att han en gång tappade bort sin fjärrkontroll och tre månader senare hittade den i kylskåpet. Så nu är jag mest deppig. Och har gråtit en skvätt. R.I.P Stefan Liv, du var bäst när det gällde! Och hockeysverige har verkligen förlorat en av de finaste.

Duffy - Too Hurt To Dance


Längre ner i Vasastan.

Efter att ha jobbat bort hela helgen så varvar jag nu ner i soffan framför hockey-VM. Eller... Varvar ner och varvar ner, när det står 1-1 så känns det ju inte direkt avslappnat. Men jag får åtminstone sitta ner och behöver inte stå eller gå. Så nu håller vi tummarna för svenskt guld. Om Finland vinner får den där fjärdedels finnen som jag bor ihop med sova på soffan i natt, det kan inte hjälpas att han hejar på Sverige, någon måste straffas! Finland är ett hockeybockeylag, hockeybockeylag, hockeybockeylag. Kämpa Sverige, in med pucken, hej hej!

Niclas Frisk - Callboy

Det kommer att träffa dig som en stor våg.

 

Jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den här reklamen. Den blir liksom aldrig tråkig. Dessutom vill jag vinna heldagen med Foppa! Jag känner att resan till jobbet skulle bli himla mycket roligare om Foppa satt där bredvid i full hockeymundering. För det kommer han väl att ha? Sen skulle det ju underlätta en hel del på jobbet också, jag tror Foppa är lite starkare än mig. Dessutom känner jag att det skulle vara himla trevligt att dricka te och äta kvällskaka med Foppa framför Idol. Tyvärr är jag helt galet sämst på det där spelet som man ska spela för att vinna en heldag med Foppa. Men skam den som ger sig! Det är bara att fortsätta öva. Kul va?!

 

(Ni ser ju själva, det finns ingen som förtjänar en heldag med Foppa lika mycket som jag!)


Och så tittar folk på fotboll...

Det här är ju bara hur kul som helst. Jag brukar ju inte vara någon snubbelhumor-tjej. Men ibland så. Och så säger folk att fotboll är roligt? Åååh. Så fel de har.

 

Nu undrar jag varför det regnar så himla mycket ute. Jag känner mig som en dränkt katt. Jag som tänkt ta en promenad efter skolan, men i det här ösregnet? Pyttsan. Nu vill jag bara krypa in under täcket, dricka en stor kopp te och titta på någon dålig serie. Vilket jag tänker göra också. Sen är det bara att hoppas på att det slutar regna innan jag måste gå ut igen.

 

Jag ska vara finkulturell ikväll igen. För att kompensera upp det fulkulturella när vi tittade på Andra Avenyn och Desperate Housewives igår. Och för att jag inte har träffat Evelina på hela dagen, så vi måste gå och titta på lite teater. På engelska dessutom. Toppa den finkulturen om ni kan!


Bee Gees - Tragedy


Kyss mig, åh kyss mig.

Fredagkvällen har vi ägnat åt att titta på hockey. Det var Leksand - Malmö och det blev förlängning och det blev straffar och mot slutet stod Jimmy på alla fyra framför teven med en intensiv blick. Leksand vann tack och lov. Det innebär att vi slipper svordomar och smällande med näven i möbler. Det värsta är dock framför oss. Nu är det två veckors uppehåll och sen är det dags för kvalserie. För er som inte hänger med i hockeyvärlden så är det så att Leksand vill tillbaka upp i Elitserien, något de har försökt med de senaste åren och det har väl gått... Sådär. Om två veckor ska det kvalas igen. Oooh.

Detta kommer innebära mycket heta känslor här vill jag lova. Det kommer att vara en kamp på liv och död vill jag lova. Matchdagar kommer att vara heliga dagar. Jag kommer att få höra svordomar och skrik och förhoppningsvis blir det mest glädjetjut. Om inte Leksand går upp till elitserien kommer det att bli många dagars deppande. Allting kommer att vara fel. Jag kommer att få gömma alla vassa föremål, snaror och starka tabletter. Så vi hoppas på att det kommer att gå bra. Och jag kommer nog att få flytta in min dator till köket eller sovrummet för att få någonting gjort, och hålla alla bitska kommentarer långt, låååångt inne i några veckor. Men fram tills dess; 2 veckors hockeysemester. För min man alltså. Själv har jag ju ett slutspel att titta på. Var är min FBK-mössa?

Fever Ray - If I Had A Heart

Och jag går bara ner mig.

I väntan på Melodifestival så har jag tittat på hockey med min man. Även fast det är jag som är uppvuxen i en by 2 mil utanför Leksand så är det Jimmy som är Leksands-fanet. Själv har jag ju haft mina tvångstankar om att alltid vara tvärsom ända sen jag var liten, så eftersom alla andra hejade på Leksand så skulle jag såklart heja på något annat lag. Som 7-åring gjorde jag då det kloka valet att välja favoritlag efter vilka som hade finast färger. Lila och gult är ju fantastiskt fina färger tänkte mitt 7-åriga jag och sen dess håller jag på Färjestad. Och jag kan ju inte ändra mig nu efter 17 år. Även om FBK har bytt färger och nu inte alls är fina gula & lila längre.

Däremot tycker jag det är betydligt mycket bättre när Leksand vinner än när de förlorar. Men det beror ju mest på att herr von Lindroos humör beror ganska mycket på huruvida Leksand vunnit eller ej. Ni som är ifrån mina trakter vet ju hur överdramatiska de är de där Leksingarna. Kommer ni ihåg när de hade flaggorna på halv stång i hela Leksand när de hade åkt ur elitserien? Ungefär så är det här också när Leksand förlorar en match. Det är tunga suckar och svordomar så det står härliga till. Nu ser han tydligen fram emot att få ta ut lite ilska på dåliga låtar i Melodifestivalen. Själv säger jag bara att hade de haft Eddie Läck i målet så hade det här aldrig hänt. Och så viskar jag lite tyst: "Leksand Är Ett HockeyBockeyLag!"

Jenny Wilson - Bitter? No I Just Love To Complain

Och det är så jag säger det...

Nu tittar vi på hockey och jag känner mig krasslig. Det började med illamående, och nu är det tungt huvud och halsont. Uäh. Inge kul. Och inte har det Stefan Liv i mål heller. Vad är det för stil? Och så säger de att de har en väldigt speciell gäst i studion, en av de största hockeyspelarna från Sverige någonsin. Jaaaa, FOPPA! Tänker jag. Näej. Jörgen Jönsson säger de. Jörgen Jönsson? Han var ju ingen stjärna i TV-Pucken. Det var faktiskt han själv som sa det! Jaja. Visst. Foppa har väl annat för sig. Och Jögga är ju en trevlig kille, det vet ju alla vi som känner honom. Ehm. Just det. Nu säger Jimmy att jag är ett mähä. Jävla Jimmy. Jag ska bli ihop med Jörgen Jönsson istället. Han skulle aldrig kalla mig för ett mähä. Neej. En riktig familjeman är vad han är. Jögga.

The View - Shock Horror

Neonskyltar på gatorna, sänder ljus till mig och skatorna.

Det är en slö lördag med JVM i hockey och chips och dip. Jimmy dricker öl också. Så manlig är inte jag. Jimmy däremot, han är så manlig att han bara börjar skratta när hans stackars flickvän druttar omkull på isen utanför Willy's. Hmpf. Jag ska nog döda honom inatt. Inte bara för att han skrattar när jag ramlar, utan även för att han går runt och låter som ett lodjur hela tiden. Bara för att vi råkade titta på Sundsvall - Troja/Ljungby i eftermiddags och i Sundsvall spelar Niklas Bröms, och när jag var sådär 17-18 tyckte jag att han var jäkligt snygg och hade sen nån sinnessjuk nästan-sex-dröm där jag av någon anledning var ett lodjur. Varför jag ens berättade det för Jimmy från början är ju den största frågan. Inte varför jag har våta drömmar om lodjur, det är fullt normalt. Det är det! ... Väl?!

Annars har jag idag tagit en lååååång promenad i solen, gjort mat bestående av matvete, lövbiff, aubergine och avokado i en härlig röra och nu är det JVM. Tevekväll. Konstigt att man inte orkar ta sig för och göra något, men jag skyller fortfarande på eftersviterna av nyårsafton. Det tar ett tag att hämta sig, speciellt nu när man börjar komma upp i åren.

Är det inte lite lustigt förresten att Aftonbladet har en artikel om att Niklas Wikegård är en mobbare, när han säger vad han tycker, och samtidigt har Alex & Calle Schulman ANSTÄLLDA för att mobba folk?! Fast just ja, det är ju HUMOR. Hela Aftonbladet är fanimej humor. Oh, jag vrider mig av skratt.

RSS 2.0