Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt, du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.

Idag är jag hemma med ett hostigt och febrigt barn, så det där kalasandet tog tydligen hårt på henne. Själv är jag nog mest fascinerad över att vi klarade oss så här långt in på höstterminen utan att behöva vabba. Himla tur det med tanke på hur mycket jag behövt jobbat de senaste månaderna. 
 
Förra lördagen var första gången på flera veckor som jag hade tid att laga mat till min familj, jag gick runt i köket och kände mig helt förvirrad. Hittade inte kastrullerna, rotade runt i kylskåpet, fick be Jimmy om hjälp med hur spisen fungerar, lockade håret med elvispen. Nä. Riktigt så illa var det inte. Det sistnämnda har dock hänt på riktigt, fast då var jag 5-6 år och inte 32. 
 
Men nu var det maten vi skulle prata om, jag gick all in på hösttemat och gjorde en viltgryta med kantareller och grejer. Till det: potatismos. Med prästost i. Mhm. Jag vet. Nu snackar vi. 
 
Krämig Viltskavsgryta med Kantareller och Potatis- & prästostpuré
 
4 portioner
 
1 gul lök
240 g viltskav
200 g kantareller
3-4 st enbär
3 dl vispgrädde
1 msk viltfond
en skvätt soja
en nypa timjan
salt & peppar
 
800 g mjölig potatis
ca 50 g riven prästost
mjölk
smör
salt & peppar
 
Börja med att skala och koka potatisen tills den mjuknat.
Under tiden gör vi viltskavsgryta:
Skala och finhacka löken.
Ansa och dela kantarellerna i önskad storlek.
Fräs löken och kantarellerna i smör i en djup stekpanna.
Tillsätt viltskaven.
Sen slänger vi ner enbären och mosar dem lite lätt.
Häll över grädden, viltfonden och sojan.
Låt koka ihop sig och smaka av med timjan, salt & peppar.
Nu är det dags att göra potatispuré.
Mosa potatisarna.
Värm mjölken ihop med smöret och tillsätt i potatismoset tills du har en önskad konsistens.
Blanda ner prästosten och vispa snabbt ihop till en puré.
Smaka av med salt och peppar.
Servera med goda grönsaker och lingonsylt. 
 
Hur gott som helst. Jag borde verkligen dra igång med långkokssäsongen känner jag nu. Man hinner ju knappt blinka nuförtiden så har det ju hunnit bli en ny årstid igen så det är lika bra att dra igång med långkokssäsongen innan det är försent. Nåja. Det får bli en annan dag. 
 
Nu ska jag hjälpa barnet att måla i hennes Trolls-målarbok och kanske stryka en duk eller något annat hushållsnyttigt som man ska passa på att göra när man ändå är hemma och vabbar.
 
Isak Danielson - Your Eyes

Låt mig få sova, ring inte och stör. Blir jag väckt igen är det faktiskt någon som dör.

Puh. 2 kalas på 2 dagar är lite utmattande. Men vi överlevde! I lördags var det släktkalas och det såg ut lite grann på det här viset: 
 
 
Jag hade kapitulerat och insett att jag inte har all tid i världen och tog därför med tårtor hem från jobbet. Mina föräldrar hade med sig Gösta ner från Sågmyra så Ofelia var i extas och vi har knappt sett skymten av henne. Detta beror dock inte enbart på att hon gömt sig bakom en gigantisk ballong utan även för att hon sovit med dem på hotellet i 3 nätter. Annars blir man ju lite full i skratt när hon springer runt i prickig klänning, rött diadem med rosett i håret och ett halsband med en skridsko och en hockeyklubba på. Svårt att neka till att hon är min unge ibland. 
 
Idag var det dags för barnkalas. Vi hade bjudit in hela Ofelias förskoleavdelning (för hur tusan gör man när man bara väljer ut ett fåtal barn?) men det blev tack och lov bara 12 barn som kom. Det räckte nog för det var fullt hus och barn i alla rum och högt och lågt. Men Ofelia hade roligt och det var det som var huvudsaken.
 
 
Trolls-kalas hade Ofelia bestämt så det fick det väl bli då. (Barnkalaset.se is your friend.) Pastasallad ville hon bjuda på och massor av godsaker så det fick det väl också bli. Sen roar sig 12 barn ganska bra på egen hand så jag hade inte faktiskt inte planerat en endaste lek eller någonting, fiskdamm fick det bli innan de gick hem bara. Presentförbud var det också, så istället för tusen små grejer som bara kommer att "tappas bort" hade alla kompisarna ritat varsin teckning åt henne. Tips från mig till er! Nej, vi skrev inte presentförbud på inbjudningskorten. Vi skrev presenter undanbedes, rita gärna en teckning. 
 
Och idag slocknade barnet med en gång när Jimmy nattat henne så nu ska vi titta på Bloodline. Tror jag. Jag ska ialla fall sätta i mig en av de sista tårtbitarna och bara pusta ut. Okej, jag har redan gubbsovit lite i soffan medan Jimmy tittade på hockey, men det behöver vi ju inte berätta för någon.
 

Jag har suttit på de anklagades bänk. Jag har suttit där så länge att jag vet precis hur det känns.

Nä, förlåt hörni. Det var inte meningen att skriva värsta sorgliga blogginlägget och sedan gå upp i rök i över två veckor. Det är inte på grund av att jag mår jättedåligt, det är faktiskt jobbet som tagit all min tid. Jag har jobbat 12 av 14 dagar, minst 9 timmar om dagen så allt utom äta och sova har legat sist på priolistan. Men idag har jag varit ledig och inte hunnit ikapp med någonting alls av allt jag skulle behöva hinna göra inför helgens två kalas. Man får inte vara slö, för då blir man dö! Som Dinkelspiel brukar säga.
 
Hur mår jag då? Ja. Jag vet inte riktigt. Har ju jobbat så mycket att jag inte hunnit känna efter tror jag. På både gott och ont. En dag kom det in en hel mammagrupp på ca 10 mammor med 2-månadersbebisar och skulle fika på jobbet. Då kändes det lite väl övermäktigt får jag erkänna, har liksom svårt för mammor i grupp i vanliga fall och nu kändes det som att jag bara vill springa ner på personaltoan och slå huvudet i spegeln. Det gjorde jag inte. Jag log och var trevlig och överlevde det också. Och som det gamla ordspråket säger: "What doesn't kill you makes you bitter!" 
 
Något som inte gör en bitter är mitt matbloggsgäng. Vi har pratat ibland om att börja kalla varandra för kompisar eftersom knappt någon av oss bloggar längre och vi har hängt ihop i över 5 år nu så vi är väl faktiskt kompisar på riktigt... Men nä. Vi är nog inte riktigt redo för det seriösa steget ännu. Så mitt matbloggsgäng it is. Vi sågs häromveckan hemma hos Charlotta och hade tema veganskt. Jag bjöd på efterrätt! Och med tanke på hur jävla jobbigt jag tycker det är att veganbaka så får jag säga att jag lyckades helt fantastiskt bra för det här var supergott, och helt banan- och dadelfritt. 
 
Choklad- & Mandeltarte
 
Botten:
140 g skalade mandlar
90 g mandelmjöl
2 msk ljus sirap
3 msk smält kokosolja
 
Fyllning:
340 g mörk choklad (mjölkfri såklart, Lindts är det till exempel)
1 msk ljus sirap
400 ml kokosgrädde (kokosmjölk funkar också)
 
rostad mandel & flingsalt till topping
 
Sätt ugnen på 150 grader.
Mixa mandeln med mandelmjölet i en matberedare tills det är finmalt.
Tillsätt sirap och den smälta kokosoljan och mixa tills du har en smulig deg.
Tryck ut degen i en pajform, se till att den är hårt packad.
Grädda i ca 15 minuter tills skalet är gyllenbrunt.
Ta ut ur ugnen och låt den svalna under tiden du gör fyllningen.
Hacka chokladen grovt och lägg i en skål.
Häll sirapen över chokladen.
Koka upp kokosgrädden i en kastrull och häll den sedan över chokladen och sirapen.
Rör om tills du har en jämn och glansig smet.
Häll fyllningen i smeten.
Toppa med rostad mandel och flingsalt.
Ställ i kylen minst 3-4 timmar innan servering.
 
 
Banan- & dadelfritt? Vad svamlar hon om? Undrar ni. Ja, men alltid när någon ska bjuda på veganskt eller sockerfritt eller gärna båda två så är det nån jävla skit med banan eller dadlar. Dadlar har jag inga problem med men banan. Banan är ingen sötsak, det är ett straff! Sluta baka med banan. Baka den här godsaken istället om ni ska bjuda på nåt gott. Den är iofs inte sockerfri, den är god istället.
 
Dubbla kalas? Undrar ni också. Ja, Ofelia har fyllt 5 år! (Jag fattar verkligen ingenting, hur gick det till? Kom vi inte hem med henne från BB förra veckan?) Så på lördag blir det släktkalas och på söndag blir det barnkalas. Lite oklart hur jag tänkte när jag bjöd in 25 barn till kalas i vår lägenhet, hur stor tror jag att den är? Hur många stolar tror jag att jag äger? När hade jag tänkt förbereda för kalaset? Ingen vet. På söndag klockan 15 vet vi hur det gick! To be continued...
 

Jag undrar, finns det vildros och kaprifoler, sjöar och gröna skogar, där du är nu?

I helgen hade jag tänkt bjuda Jimmy på middag på Thörnströms Kök och en hotellnatt, men livet blir ju inte alltid som man planerar. Ibland blir det precis tvärsom och man får ställa in alla planer man haft och istället sitta hemma, men samtidigt känna att det är just precis det enda man vill göra just då. Jag har inte riktigt kunna bestämma mig för om jag vill skriva det här blogginlägget eller inte, men i slutänden kom jag fram till att det är ju det jag gör; jag skriver. 
 
Ska vi börja från början? Där i mitten av augusti, när en sticka visar ett plus och man börjar drömma och fantisera om ett nytt litet liv. Har vi plats? Nu måste vi ju ta körkort! Matsalen använder vi ju knappt, går lätt att spika upp en vägg där. Kanske sätta upp den där liggande väggpanelen i vardagsrummet som jag pratat så mycket om. Det är en pojke. Det sa jag med Ofelia också. Det är klart det är en pojke. Det är därför jag inte kräks nånting. Vi bråkade lite om namn. Jimmy hade som vanligt bara fåniga förslag som Svalbard, Ulf och Engelbrekt. Jag åkte till Gotland och mina bästisar gav den smeknamnet "Mandeln" för så liten var den i magen då. Min mamma började fnissa som bara den när jag sa att den var beräknad 21'a april, för det är min pappas födelsedag. 
 
Och så är man plötsligt i vecka 10 och börjar blöda. Först lite grann. Det är ingen fara. Det är normalt. Avvakta lite och se vad som händer. Morgonen efter blöder det inte längre lite grann. Morgonen efter känner du dig som du är med i blodscenen i The Shining, sitter i badrummet i över en timme och bara hoppas att Ofelia inte ska behöva gå på toaletten för det ser ut som du försöker städa upp efter ett styckmord därinne. Lyckas hämta telefonen och ringa 1177. De svarar som alltid med sitt alvedon-tips. "Man blöder när man får missfall, det är inget konstigt, ta en alvedon och försök smälta det!" Jag tänker att det är skillnad på att blöda och att blöda. Sms'ar Jimmy att han måste komma hem och när han ringer upp kan jag knappt prata för jag bara gråter. Tänker på alla praktiska saker som måste ordnas. Ringa jobbet. Klä på Ofelia. Få Ofelia till förskolan. 
 
Sen kommer Jimmy hem och vi försöker ordna allting. Frågar grannarna om de kan skjutsa till sjukhuset, ta hand om Ofelia när vi är där. Måste ringa jobbet. Ofelia står bredvid mig och pratar, pratar, pratar om nåt och sen bara snurrar allting, jag faller ihop på våran telefonbänk och Jimmy börjar ropa till grannarna att de måste ringa en ambulans. Det tar inte många minuter innan det står ambulanspersonal i våran hall och jag tänker att de är så unga. Det hinner jag tänka många gånger under helgen. Att läkare/sjuksköterskor/personal är så unga. Ofelia pratar, pratar, pratar fortfarande. Hämtar sin doktorsväska och ska hjälpa till. Jag tänker att det är skönt att hon bara tycker det är spännande, att hon inte blir rädd. Och att jag måste ringa jobbet.
 
Ligger i ambulansen och hör dem prata om att jag är en "Patient Röd" och jag säger bara att jag måste ringa jobbet, jag börjar ju om en halvtimme. Tjejen som sitter med mig säger att det får vi ordna sen, nu kommer de köra in mig i ett rum med rätt mycket folk så att jag är beredd på det. Jag tror att hon menar ett väntrum, men det visar sig vara ett trauma-rum. Massor av olika sorters läkare med munskydd sätter fast alla möjliga apparater och grejer på mig, presenterar sig och berättar vad de gör. "Var är Jimmy?" "Har nån ringt mitt jobb?" "Har någon ringt förskolan?" "Vad håller alla på med? Är det nån mer patient härinne som varit med i nån bilolycka eller nåt?" Tänker jag. Så ligger man där, någon läkare försöker vara positiv och säga att vi vet ju inte säkert om det är ett missfall. Fast det vet man ju. Såklart man vet.
 
Så lugnar alla ner sig. Försvinner en efter en. Jag rullas ut och vidare någon annanstans. Jimmy kommer ut från ett rum och ser ut som han brukar göra efter en helg på den där ölmässan i Köpenhamn. "Har du ringt mitt jobb? Har du ringt förskolan?" Frågar jag det första jag gör. Det har han. Så blir jag undersökt och får göra ultraljud. Det finns inget foster. Det har jag redan förstått. Nu vill jag bara vila. Åka hem. Vara ifred. 
 
Det får jag inte. Jag får stanna kvar på sjukhuset och inte äta utifall att jag måste opereras. Får tabletter som ska driva ut alla rester ur mig. Om tabletterna inte hjälper måste jag skrapas. Så jag får inte äta. Det är det enda jag säger när de frågar hur jag mår: "Jag är hungrig..." Hungrig. Hungrig. På kvällen vid 22-tiden får jag två skivor vitt formbröd med öst på. Ni vet, sån där skivad ost som är mer plast än ost. Jag och min bror brukar kalla det öst. Det är helt fantastiskt gott. Vid midnatt måste jag börja fasta igen så de där två brödskivorna är det enda jag äter på 36 timmar. 
 
De tar blodprover på mig hela tiden. Varannan, var tredje timme, hela natten. Jag sms'ar och chattar med kompisar. Så många hör av sig och berättar att de varit med om samma sak, inte en eller två av mina vänner, över en handfull av vänner och bekanta. Det är så vanligt och ändå pratas det knappt om alls. Alla sörjer för sig själva, i tysthet. Det gör mig ännu mer ledsen.
 
På lördag förmiddag ska jag få träffa läkaren, men han får ett akutfall på ett annat sjukhus och måste åka iväg. "Du får fortsätta svälta!" Skojar en sjuksköterska med mig. Flera av dem påpekar att det är bra att jag orkar skoja mitt i allt. Jag förstår inte hur folk inte orkar skoja när sådana här saker händer. Till sist kommer läkaren tillbaka, jag blir undersökt igen och allt ser bra ut. Jag får äta och jag ska få åka hem. Ofelia och Jimmy är där. Jag äter två portioner sjukhus-kalops och en portion Ekströms chokladpudding med pulvrig konsistens. 
 
Svärfar med fru kommer och hämtar oss på sjukhuset. Jag har redan betalat för hotellnatten och får inga pengar tillbaka så vi skriver över hotellrummet på dem. Jag vill bara vara hemma. Natta Ofelia. Äta chips. Se på serier. Alla frågar hur jag mår. Och jag vet inte. Jag vet fortfarande inte. Jag tar en promenad i skogen. Jag tänker att nu får jag ju äta brieost igen. Jimmy skojar om att vi kan ställa in moscato d'astin i kylen. En kompis skriver och frågar hur hon någonsin ska våga bli gravid igen och jag svarar att det är väl som med kärleken, precis när det har tagit slut med någon tänker man att man aldrig ska utsätta sig för det igen, men sen går det tag och man tänker att: "Ja okej då, jag testar väl då, det kan ju gå bra den här gången..."
 
Imorgon är det måndag och vardag igen. I torsdags var jag gravid och idag är jag inte det. 
 
 
Anna Ternheim - Shoreline

Men jag gråter inte, se min kind är nu torr, salt och vatten ändrar ingenting.

Ja. Det var jag igen. Nu börjar jag nästan bli lite tjatig. Men Jimmy tittar på hockey och barnet somnade för en gångs skull innan 22 så jag har inget bättre för mig. Eller ja, jag borde ringa min mamma. Men det hinner jag med senare, natten är ung och jag är ledig imorgon! Sen vet man inte alls när jag får vara ledig nästa gång så det gäller ju att leva livet fullt ut. Och då väljer jag att blogga. Jo, jag har ju alltid varit lite wild n' crazy.
 
Så vild och galen att det jag har planerat in att göra för imorgon är att städa lägenheten och baka till Jimmys fredagsfika. (Finns även som hashtag på insta #jimmysfredagsfika, kan vara världens bästa hashtag.) För ganska många veckor sedan bjöds det på brownies på Jimmys fredagsfika, det var tydligen väldigt populärt så jag tänkte dela med mig av receptet här. Det kanske finns fler människor därute som vill ha fredagsfika. Då kan ni göra denna. Eller så gör ni den bara ändå för att den är så himla god. Och snygg. Fotogenisk.
 
Marmorerad Brownie med Pekannötter
 
ca 16 bitar eller ungefär en halv långpanna
 
125 g mörk choklad
100 g rumsvarmt smör
3 dl strösocker
2 ägg
2 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 dl vetemjöl

Till Marmoreringen:
100 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
50 g vit choklad
 
100 g pekannötter
 
Sätt ugnen på 175 grader.
Lägg ett bakplåtspapper i en bakform, ca 24x24 cm.
Smält chokladen.
Rör ihop smör och socker.
Vispa upp äggen i en separat skål.
Arbeta in lite i taget i smörblandningen.
Vänd ner chokladen.
Vänd i kakao, vaniljsocker och vetemjöl.
Häll i smeten i forme, jämna till ytan och grädda mitt i ugnen 25-30 minuter.

Glasyren:
Hacka den mörka chokladen fint och lägg i en bunke.
Koka upp grädden och häll den över chokladen. 
Rör tills du har en jämn fin glasyr och all chokladen smält.
Låt glasyren svalna.
Hacka och smält den vita chokladen.
Häll chokladglasyren över kakan. 
Ringla över den vita chokladen och marmorera med en gaffel.
Lägg på pekannötterna.
Låt glasyren stelna och skär sedan i bitar.
 
Mmmm. Gott va? Ja. Jag vet. Jag sa ju det, god och snygg. På tal om fotogenisk så sa en kille en gång till mig att jag är mycket snyggare på kort än i verkligheten. Det var snällt. Sen påstod han att det var en komplimang?! Jag vet inte riktigt jag. Det är förvisso sant, men det är ju ändå inte särskilt snällt.
 
Annars då? Jovars. Det är snart kanelbullens dag, jag har redan ångest. Sisådär två veckor i förväg. Det känns bra. Men förutom det så är det fint. Jag är ju ledig imorgon! Och i helgen ska vi på hemligt äventyr och fira Jimmys födelsedag. Dessutom ska Ofelia börja på hockeyskola! Jag får inte följa med för Jimmy tror att jag ska "falla in i gamla vanor och gå ner på knä så fort jag kommer in i ishallen". Förstår inte vem det är som tutar i honom en massa dumheter?! Jag ska även jobba, men det väljer jag att inte tänka på. Nu ska jag ringa min mamma och äta choklad. 
 
Isle Of You - 50 + 1
 
(okej, min discover weekly-lista var inte bara knäpp denna veckan, den här fina pärlan var med. lyssna på den och var glad resten av dagen!)

Det är dags att börja tänka om för tiden rinner ut, den kanske snart tar slut.

Min discover weekly-lista på Spotify är så fruktansvärt urspårad nuförtiden. För några månader sen levererade den jättemycket ny bra musik hela tiden men de senaste veckorna bara; "Varsågod, lite Carola, lite Per Gessle, lite Caroline af Ugglas." Misstänker att Jimmy sitter och smyglyssnar på svensktoppen i smyg på min dator när jag jobbar helg för att han inte vill att det ska synas på hans spotify vad han lyssnar på. Själv lyssnar jag bara på Justin Bieber när jag får välja fritt och Ofelia lyssnar bara på Trolls-soundtracket så det kan ju inte vara oss det beror på.
 
Nå. Nog om detta. Nu ska vi prata om någon som alltid levererar: Tuvessonskan. Jag upptäckte henne först på instagram och via den vägen hittade jag till hennes blogg. Allt hon lagar ser så fruktansvärt gott ut och hon lagar massa klassisk husmanskost och annat gott och enbart vegetariskt, men utan krångel. Så när hon la upp en bild på en kantarellasagne kunde jag bara inte låta bli att testa att laga den själv också. Det var så gott så jag har tänkt på den varje dag sen dess. Det var så gott så min svamphatande sambo snodde med sig matlådan som jag drömt om hela natten till sitt jobb! Och nu tänker jag dela receptet vidare, för det är så vi gör här i bloggosfären:
 
Kantarellasagne med Pecorinokräm, Mozzarella och Tryffel
 
ca 6 portioner
 
700 gr kantareller
(eller blanda lite olika svampar om du inte har/har råd med 700 g kantareller)
2 schalottenlökar, finhackade
80 g bladspenat
250 g mozzarella
 
färska lasagneplattor
 
en stor bit pecorino eller annan god ost du föredrar
8-10 dl mjölk
100 g smör
4-5 msk vetemjöl
salt + grovmalen svartpeppar
några droppar tryffelolja
 

Sätt ugnen på 200 grader. Rensa svampen.
Dela den sedan med händerna i mindre bitar.
Stek i rikligt med smör och finhackad schalottenlök tills att den har vattnat ur och börjat få lite färg.
Vänd i spenaten och rör runt.
Salta och peppra.

Gör pecorinokrämen genom att först smälta smöret i en medelstor kastrull.
När smöret har smält vispar du i vetemjölet tills att det blir en smet.
Ha i lite mjölk i taget och vispa hela tiden och låt den långsamt tjockna ihop.
När du har haft i mellan 8-10 dl av mjölken och är nöjd med konsistensen,
vänder du i osten och låter den smälta in.
Avsluta med att smaka av med salt och några droppar tryffelolja.

När svampen är färdigstekt och såsen är gjord är det dags att komponera lasagnen.
Börja med att lägga ett lager ostkräm i botten.
Ha på ett lager lasagneplattor.
Lägg på ett lager svampblandning,
lite ostkräm och ännu ett lager lasagneplattor.
Lägg på lite ostkräm, dra sönder en mozzarella med fingrarna
och lägg över plattorna och lägg på ännu ett lager lasagneplattor.
Fortsätt att varva sås, svamp och plattor.
Avsluta med att lägga ett lager pecorinokräm över det sista lagret plattor.
Riv över rikligt med ost så att det räcker hela lasagnen:
Placera i mitten av ugnen i ca 25 minuter.

Ja, det är värt varenda litet moment. Tro mig. Laga den i helgen. Laga den till gäster. Laga den till dig själv när du känner att du är värt nåt extra gott. Du är alltid värd nåt extra gott. Håll inte på med nåt jävla unna dig hit och fuska lite dit. Ät god mat. Varje dag. 

Nu är det obehagligt tyst i köket där min dotter leker restaurang så nu ska jag gå och titta vad hon pysslar med. Annars kan jag tänka mig att gå i ide. Äta massor, massor, massor för att lagra mina fettdepåer och sen bara slumra i 6 månader. Vore himla fint. Alternativt flytta till en kvarn, bli självförsörjande och aldrig mer behöva träffa människor. Det vore nåt det!

Owe Thörnqvist - Leyla Lou

(ja. ni märker ju.)


Du skriver som om ingen tid har gått, det står att du vill vara min vän. Att världen saknar oss, då får du förklara vad är det för värld du talar om.

Det är söndag i september. Jag känner mig som den här mamman varje morgon. Speciellt när klockan är åtta på morgonen och Ofelia tycker det är en bra tidpunkt att komma in och spela lite trumma för mig. Ja. Jag vet. Det var jag som köpte trumman. Men jag tänkte kanske att hon kunde använda den lite på eftermiddagarna, eller de helger jag jobbar. 
 
Nåja. Nog om det. Vi tar en söndagslista istället. För när jag väl kommit upp ur sängen och fått i mig lite frukost och en kopp te så brukar jag faktiskt bli ganska snäll igen. Jo. Det är säkert. Äh. Söndagslista. Om mat och grejer såklart. Nu kör vi.
 
Vad åt du senast? 
Såna där Special K-flingor med röda bär i mjölk, fröknäcke med ost och en kopp te. Måste äta nåt mer typ nu.
 
 
Den sista måltiden, om du fick välja?
Fiskpinnar, potatismos, citron och kall dillsås. Kanske älskar fiskpinnar lite för mycket för att det ska räknas som sunt. Dock äter jag det bara 1-2 ggr om året så det kanske är därför jag blir så lyrisk när jag tänker på det.
 
Bästa matstaden?
Det är ju ingen stad men: Sicilien. Fy fasen vad god mat de har där. Blir på riktigt så sjukt provocerad av LCHF'are som åker till Italien och gnäller över att det inte finns någon god mat där. Nä. Tycker du inte om god mat så kanske du inte behöver åka till världens bästa matland heller.
 
Vad orsakade förra bakfyllan?
Alkohol? Jag har lånat den här listan av Sandra Beijer, vi lever inte riktigt samma liv hon och jag. Men det var väl i somras när Julia bjöd på kambodjansk afton, vem hade kunnat ana att de super så mycket i Kambodja?
 
Mat du alltid har hemma?
Det som de flesta har hemma antar jag; pasta, ris, linser, krossade tomater, vitlök, päron, jordgubbe, saltlakrits, etc.
 
 
Vad blir det till middag?
Kikärtsbiffar med halloumi & sötpotatis och till det blir det nog klyftpotatis och nån dip för det är jag sugen på.
 
Mat du hatar?
Pannkaksmat. Plättar, pannkakor, våfflor och sånt där jävla skit. Det är inte mat, det är efterrätt!!
 
Om du bara fick äta en dessert för resten av ditt liv?
Oj. Nåt med choklad får det bli. Nån god chokladmousse kanske, med nåt gott krisp som gärna också får vara lite salt och nån frisk/syrlig bärkompott eller så till. Mmm. Nu blev jag sugen på att ha efterätt idag...
 
Typisk skollunch?
Det som serverades. Var absolut inte en av de där tjejerna som satt och petade i maten eller åt filmjölk till lunch. Ge mig mat för fan!
 
 
Bästa snackset?
Chips. Alltid chips. Tyvärr tar de ju alltid bort mina favoritsmaker så just nu har jag ingen favorit men bästa smaken som någonsin funnits är ju sourcream & cheese. Äckligaste chipssmaken är sourcream & onion eller grill. Dessa göra sig icke besvär.
 
Vad är det knäppaste i din kyl?
Ingen aning? Har nog ingenting knäppt i kylen just nu. Kan ju ligga nån Pingu eller så där ibland för att pingviner vill ha det kallt men just nu är det nog ingenting knäppt där.
 
Och vad har du i grönsakslådan?
Just nu är den ganska tom för vi veckohandlar alltid på söndagar, men där finns nog vitlök, gurka, sallad, champinjoner, palsternacka, morot och rödbetor just nu.
 
Och ost?
Edamer, mozzarella, parmesan och taleggio just för tillfället.
 
Bästa stället att handla mat?
Utomlands! Älskar att gå i supermarkets utomlands och köpa massa konstiga grejer som inte finns i Sverige. Annars är ju Ica Focus i Göteborg en himla trevlig mataffär. 
 
Mat som du önskar att du var allergisk mot?
Pannkaka. Nä. Är väldigt glad över att jag inte är allergisk mot någonting faktiskt.
 
Vem får äta från din tallrik?
Ingen! Ingen rör min mat. Nädå. Vill man smaka så får man smaka. Älskar människor som vågar testa ny mat och vågar smaka saker. Har sjukt svårt för människor som inte gillar mat. Ni är läskiga.
 
Så. Det var den söndagslistan det. Nu ska vi gå till Universeum och titta på hajar och lemurer. Härrå!
 
Anna Ternheim - Hours
 
 

Jag kommer att behöva hans styrka varje dag i resten av mitt liv.

Jag tänkte börja skriva någon slags lam ursäkt till varför jag inte bloggat på länge igen, men det börjar bli lite tjatigt så jag hoppar över det idag. Låt oss bara säga att jag levt. Och med levt menar jag jobbat. Och varit på Gotland! Det var första gången i livet. Det var Sågmyraveckan i Visby. Inte världens bästa uppslutning kanske då det bara var jag, Jenny och Desireé där. Och en taxichaufför som brukade vara i Rättvik på somrarna när han växte upp. Men roligt hade vi.
 
Nu var det dock inte det vi skulle prata om. Eftersom det börjar bli höst ute tänkte jag att vi skulle prata om film. Det var ju ett tag sen och jag vet ju att när jag inte tipsar er om bra filmer så tittar ni bara på massa skräp istället och så kan vi faktiskt inte ha det. Så nu blir det filmtips!
 
Har man hängt med i bloggen ett tag, eller känner mig på riktigt, så vet man att de filmer jag älskar mest handlar om typ ingenting, har knasiga karaktärer och snygga miljöer. Men förutom det så älskar jag också brittisk misär. Det finns fasen inget tyngre. Det är så grått, så rått, så mörkt. Och ofta också med en så himla svart humor som man inte kan låta bli att älska. Och det här, det är brittisk misär när det är som allra mest miserabelt:
 

 Stuart: "I was really surprised, Alexander, to be honest... I thought that middle class people had something wrong with them, you know?... But they're just ordinary, aren't they?"


Stuart: [pointing to a book titled 'Mauve'] "This one... what's this one about?"
Alexander: "The colour mauve."
Stuart: "How do they fucking get away with this?"

 

 
Ja! Det är Benedict Cumberbatch och Tom Hardy! Stuart - A Life Backwards heter filmen. Den är baserad på en biografi från början och producerad av och för BBC, så om ni undrar varför i hela friden ni aldrig hört talas om den så är det för att den inte gått på bio. Den handlar om Alexander, en författare som bestämmer sig för att skriva en bok om en hemlös alkoholist, Stuart, för att ta reda på varför hans liv blivit som det blivit. Tom Hardy alltså, han spelar så jädra bra. Nä, det är ingen feelgood-film. Det gör ont i hela jävla kroppen att se den, men gör det ändå. Ibland behöver man det. Jag ger den 5 av 5 prickiga prickar och säger bara: Se den! 
 
Se den inte om du gillar dåliga filmer. Ibland när jag har tråkigt brukar jag läsa kommentarsfältet i Matplatsen-bloggen när hon ber om filmtips. Det är helt sjukt fascinerande vad mycket skit folk frivilligt tittar på och tycker att är BRA?! Det är ungefär lika fascinerande som folk som går in på konditorier och frågar efter nåt sockerfritt.
"Jag försöker undvika sötsaker..."
Mmm. De brukar ju inte ha så mycket sånt på konditorier.
Som att gå till systembolaget för att man försöker undvika alkohol. Bah. Folk. FOLK!! Se på film istället.
 

Vi kommer tillbaka när vinden vänder och för oss tillbaka till vår familj och våra vänner.

Jaha, då var det måndag igen då. Måndagar är ju en alldeles ypperlig dag att gå igenom vad vi åt förra veckan. Vi har tydligen inte ätit någonting alls sen i januari så jag tyckte att det var dags att ge min familj lite mat förra veckan, de började se lite undernärda ut. Tycker de har hållt ihop bra ändå med tanke på att det är över ett halvår sen... Ofelia har ju förvisso ett förråd med flingor och knäckebrödssmulor på golvet mellan soffbordet och soffan så hon kanske varit där och knaprat på dem. Och Jimmy har ju en hel kyl full med öl i sin man cave. Men som sagt, förra veckans matsedel kommer nu:
 
I måndags var det måndag, kanske inte the mondayest monday that ever mondayed, men ändå måndag. Det var lite mulet och lite tröttsamt och jag hade jobbat helg så när klockan ringde 04.30 kände jag mig lagom utvilad. Då räcker det faktiskt med att slänga ihop en Pastasallad Med Grillad Kyckling, Fetaost och Cashewnötter. Alla nöjda, glada och mätta.
 
I tisdags var det riktigt fint sommarväder så jag och Ofelia hängde i poolen hela eftermiddagen och sen åt vi Köttfärsgratäng på balkongen. Det blev en sån variant med köttfärsås varvad med tunt skivad potatis toppad med grädde och 100 kilo ost, in i ugnen knappt en timme och sen äter man upp den. Gott tyckte jag och Jimmy. "Jag tycker bara om vanlig kokt potatis och inget kött!" Tyckte barnet och sprang runt, runt på balkongen och lekte Spiderman istället.
 
På onsdagen försökte jag locka tillbaka sommarvädret från tisdagen igen genom att göra en Sallad Med Parmaskinka, Jordgubbar, Fetaost och Avokado. Är alla svenska jordgubbar slut nu förresten? Hittade bara spanska eller nåt sånt på vårat lokala Hemköp och fick betala en exorbitant summa pengar för 400 gram. Hade lika gärna kunnat slänga ner ätbart guld i salladen liksom.. Det är visserligen inte lika gott som jordgubbar men det kanske hade blivit glittrigt och snyggt.
 
Torsdagen bjöd återigen på riktigt sommarväder så vi multitaskade lite. Bakade till Jimmys fredagsfika och badade i poolen medan kakorna stod i ugnen. Sedan gjorde jag något så ovanligt som pannkakor till middag. Visserligen Indiska Linspannkakor Med Tomatsallad & Matyoghurt men ändå; pannkakor! "Wow! Det ska jag berätta på förskolan imorgon!" Ja, hon får inte pannkaka särskilt ofta vårat barn. Eftersom det var garam masala i så tyckte Ofelia att det var pepparkakspannkaka. Ja, det smakade ju lite pepparkaka. Mätt blev man också. 
 
Sedan blev det fredag. Jag hade till och med äran att få vara ledig under helgen så det var riktig fredagsfeeling där! Det firade vi med Laxsmörgås med Sparris och Dillsås. Hrm. Ja, jag och Ofelia var nöjda åtminstone. Jimmy behöver vi inte ens prata om. HUR kan man inte gilla lax? Och sparris? Och dill? Sen hade jag och Ofelia myskväll och tittade på Bambi och när hon somnat drog jag och Jimmy några avsnitt av Bloodline.
 
I lördags åkte vi in till stan för att bortbytingen som är en superhjältenörd (vad kommer det ifrån?!?!) skulle få träffa Spiderman och Batman och Superman och Ironman och Turtleboy och allt vad de heter. Sedan strosade vi bort till Linné och åt glass på Råda Gelato och trängdes med alla Way Out West-hipsters. Efter det började det regna så då åkte vi hem och åt Ryggbiff med Potatisgratäng och Grönpepparsås.
 
Söndagen skulle Jimmy ägna åt ölbryggning och då vill man helst inte vara hemma överhuvudtaget så vi drog till Sjöfartsmuséet istället för att titta på båtar och bläckfiskar och sjöhästar och allt sånt där som de har där. När vi strosat runt där i några timmar åkte vi hem och åt Kalvfärsbullar fyllda med Ost, Citron och Basilika. Till det hade vi bulgur. Sen tittade jag på The Affair och åt Dulce De Leche-Cheesecake medan Jimmy var ute och sprang och Ofelia låg och sov. Eller ja, jag trodde att hon sov. Sen kom hon ut i vardagsrummet och jag försökte gömma cheesecaken och hon bara tittade på mig och sa: "Varför har du ställt cheesecake under bordet?" 
 
Och det var allt från förra veckans matsedel det. Hoppas den är till glädje/inspiration/intresse. Denna veckan jobbar jag sent mest varje dag så det blir nog olika varianter av korv till middag. Det fungerar bra det också! Så. Tills vi hörs igen kära vänner! Det kan bli imorgon eller kanske framåt jul, det vet man aldrig med mig, men det vet ni väl vid det här laget. 
 

Du kan inte lova någon att du kommer att älska den hela livet.

Pernilla, har du verkligen ingenting vettigare att göra en fredagkväll än att blogga? Jo, det är väl klart att jag har men just nu har jag fullt upp med att prokrastinera. Stör mig inte. 
 
Så. Fredag. Ni vet vad det innebär: #flamingofredag! Såhär års är det är semestertider har vi ju flamingofredag mest hela tiden, men vi kan ju försöka ha lite ordning och reda här i bloggen åtminstone så här får det hålla sig till fredagar som vanligt. Jag vet inte riktigt vilken som är den här sommarens innedrink? Aperol Spritz var ju det enda folk tjötade om för nån sommar sen, och sen var den nån flädersaft och mousserande vin-grej nåt annat år? Själv är jag som vanligt så-jävla-efter (tänk: David Hjortkloe)så jag har ingen aning. Men om det nu råkar vara så att denna sommaren inte har någon innedrink ännu så har jag ett förslag här. Den är somrig, den är läskande, den innehåller mynta! Det ska väl sommardrinkar göra? Okej, nu kommer den:
 
Fifty P
 
1 drink
 
4 cl Xanté
8-10 myntablad
4 limeklyftor
sodavatten
 
Muddla mynta och lime, tillsätt Xanté Poire au Cognac.
Skaka och häll i ett longdrinkglas.
Fyll upp med krossad is och toppa med soda.
Garnera med en kvist färsk mynta.
 
Så. Varsågoda. Den kan ni gott bjuda på nästa gång ni har middagsgäster vid grillen. Annars kan ni bjuda på en Absolut Mixt, det är någon ny alkoläsk som har kommit och som är riktigt fin. Den finns knappt på några Systembolag alls (inte ett enda i hela Göteborg faktiskt) men den finns t.ex i Leksand. Så har ni inte haft en anledning att åka till Leksand innan så har ni en nu!
 
Nu ska jag sluta prokrastinera och gå och packa min lilla resväska. Imorgon ska jag åka och hänga med Rolli! Och Thomas och Jessika och vad tusan de nu hette. Auf Wiedersehen! 
 
Justin Bieber - Baby
 
(ja, det är ju fredag! och jag har blivit en belieber. leker vi. äh. jag tillägnar den till kalix, ceebs och clara. det är de värda!)

Alla blickar på oss hela kvällen, vi har något som de inte har.

Jaha, här sitter jag mitt i semestern. Mitt i livet. Mitt i veckan. Mitt i Mölndal. Vi kom hem igår efter 9 dagar i Sågmyra där vi hunnit med att både bada, gå på tipspromenad, klättra i berg, borsta åsnor, titta på strutsbebisar och gå på Troliga Torsda'n. Som också kan heta Roliga Torsda'n, det beror lite på vem man frågar. 
 
Så mycket semester vet jag dock inte om jag haft då jag tillbringat oerhört mycket tid i köket och bakat både tårtor, kakor och muffins. Dels så fyllde min bror år så vi gjorde en chokladtårta-extra-allt och så hade min föräldrar + morbror och hans fru fest för att fira sina 40-åriga bröllopsdagar så det gjordes tårtor till den festen också. Jag tycker att tårtor är mer jobb än gott faktiskt. Jag gillar mer dessert, riktigt dessert. Panna Cotta till exempel.
 
Ja, jag vet. Jag är övergångarnas drottning. Nu blir det nämligen panna cotta-recept. Helt ärligt är jag egentligen inte världens största panna cotta-fantast heller, tycker oftast mest det blir stabbigt och för mycket. MEN! Sen kom jag på att man kan byta ut lite av grädden mot vanlig mjölk (ser framför mig hur Paolo Roberto rasar i detta nu) så det blir lite lättare och luftigare. Så tar man i lite lime också så blir det friskt och gott. Och då får man den här goda och enkla efterrätten:
 
Lime Panna Cotta med Kanelkokta Jordgubbar
 
för 4 portioner

Panna Cotta
2 st gelatinblad
2½ dl grädde
1½ dl mjölk
1½ dl strösocker
1 lime, rivet skal från

Jordgubbstopping
250 gr jordgubbar
3 msk strösocker
1 kanelstång
½ msk potatismjöl
lite vatten att röra ut det i

Lägg gelatinbladen i kallt vatten i några minuter tills de mjuknar.
Koka upp grädde och mjölk tillsammans med socker och limeskal. 
Dra kastrullen åt sidan och tillsätt de mjuknade gelatinbladen. 
Rör tills de har smält ordentligt. 
Fördela i fyra glas och ställ in i kylen, 
minst 4 timmar men gärna över natten. 
Dela jordgubbarna i bitar. 
Lägg i en kastrull tillsammans med socker och kanelstång.
Rör ut potatismjölet i några droppar vatten och tillsätt det. 
Låt det få ett uppkok. 
Ta bort kanelstången och fördela toppingen på panna cottan vid servering.
 
Ja, jag har bloggat om den här förut. Men det var över 5 år sen och då är det okej att återblogga. Hade förresten totalt glömt att jag bloggat om den förut fram tills Jennys 30-årsfest där i början av juni då hon bjöd på den som efterrätt, och om till och med jag som har bloggen har glömt det så borde det väl verkligen vara dags att blogga om det igen. Ja? Då säger vi det.
 
Nu ska jag carpa järnet ur denna första semesterdag på hemmaplan. Och med det menar jag att jag ska titta på Pretty Little Liars och sen skriva en inköpslista och gå och handla lite för vårat kylskåp ekar helt fruktansvärt tomt. Lika tomt som vår balkong där varenda liten blomma och odling dött av uttorkning medan vi varit borta. "Du får ju påminna mig!" Tyckte Jimmy. Ska jag också börja med. "Ofelia? Skulle hon följa med till Berlin? Du får ju påminna mig!" "Vadå? Får jag inte ligga med Loui Eriksson? Du får ju påminna mig!" Kødder da. Jag får ju visst ligga med Loui, han är ju mitt frikort. 
 
Miss Li - Bonfire

Och det liv du har valt är det du måste leva med.

För en vecka sen var det midsommarafton. Det var fint. Superfint faktiskt. Vi hängde i Brandstorp, det ligger vid Vättern fast på fel sida. (Dvs. inte Gränna-sidan.) Men det var fint ändå. Det fanns sol, pool, god mat och massa andra grejer. En svärmor till exempel. Som tvingade i mig prosecco redan klockan 10 på förmiddagen. Ja, jag säger då det. 
 
Nu kan det förvisso vara så att jag tvingade min svärmor att köpa vindruvor, vodka och prosecco för att vi skulle göra en god grej jag spanat in på internetz. Och när vi dragit igång det lilla projektet så blev det prosecco över så vi tänkte att det var lika bra att dricka upp det. Är det midsommar så är det. (Tror svärmor ångrade sig sen på kvällen när jag ville gå och basta med de 15-åriga grannkillarna, men det är ju en annan historia.)

Nu ska vi prata om prosecco-druvorna! Det är sommarens tilltugg, just sayin'! Kom ihåg var ni såg det först och så vidare. Såhär gör ni om ni vill imponera på alla i er omgivning:
 
Prosecco-druvor
 
1 frp gröna vindruvor
½ flaska prosecco
1 skvätt vodka
strösocker
 
Börja med att plocka och skölja vindruvorna ordentligt.
Lägg dem i en skål. Täck med prosecco och vodka.
Ställ in i kylen 1-2 timmar.
Låt dem rinna av.
Rulla i socker.
Ät som godis.
 
Annat fint vi gjorde på midsommar: badade i Vättern. Badade i pool. Spelade basket. Slöade enormt mycket. Åt jordgubbar. Åt jordgubbstårta. Åt godis. Åt. Åt. Åt. Vissa var såhär snygga:
 
 
Nu då? Hörde jag SEMESTER? Jajamensan! 3 veckor med första stoppet i Sågmyra på söndag. Där blir vi minst en vecka för hopp och lek, dricka drinks med konstiga människor och dansa till Despacito på stången på Pallan, njuta av skog och sjö och tyst och lugnt, fira mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag och ja. Sånt där ni vet. Hör av er om ni vill leka vetja! 
 
 
(så himla fin bit! älskar fina bitar.)

Så jag ger mig in i elden, jag tar allt jag får.

En tråkig sak med att jag inte bloggar så ofta längre är att jag inte heller läser så många matbloggar längre. En tråkig sak med att inte läsa så många matbloggar längre är att man inte heller får lika mycket tips och idéer om nya maträtter längre. Till mitt försvar får väl också sägas att nästan alla matbloggar jag brukade läsa har lagt ner... Vad hände egentligen? Men vissa håller fortfarande igång och i helgen tog jag för första gången på evigheter och lagade till en maträtt efter ett recept jag hittat hos några matbloggskollegor.
 
Det var Anki och Håkan i Mårtenssons Kök som häromveckan hade lagat vegetariska biffar som lät så himla goda så jag var tvungen att testa dem också. Vi snackar kikärtor, vi snackar sötpotatis, vi snackar halloumi. Bara goda grejer samlade i en och samma vegbiff alltså. Så himla bra. Så i lördags slängde jag ihop min egen lilla variant av dem och då blev det såhär:
 
Kikärtsbiffar med Halloumi & Sötpotatis
 
ca 8 stycken
 
1 paket kokta kikärtor (ca 240 g brukar de ligga på)
200 g grovt riven sötpotatis
200 g grovt riven halloumi
½ dl hackad gräslök
½ dl hackad persilja
½ citron, saften (och skalet om man vill)
1 tsk vitlökspulver
½ dl ströbröd
1 ägg
 
Sätt ugnen på 225 grader.
Låt kikärtorna rinna av och skölj dem väl. Mixa dem släta.
Tillsätt övriga ingredienser. Smaka av med lite salt och peppar vetja.
Låt smeten stå och svälla några minuter.
Forma smeten till lagom stora biffar.
Lägg på bakpappersklädd plåt och stek dem ca 10 minuter på varje sida.
 
Servera dem som du vill, vi hade dem i hamburgerbröd med majskolv till som synes på bilden. Men tror de fungerar utmärkt till ris eller nudlar och sånt också. Hur gott som helst var det i alla fall. Hela familjen gav tummen upp. Vilket kan bero på att vi inte berättade för Ofelia att det var sötpotatis i, vi sa bara att det var kikärtor och halloumi som hon älskar.
 
Köttpotatis tror Ofelia att det heter, vet inte om det är därför hon inte vill äta det. Annat roligt som Ofelia tror är att det heter "kaosa" och inte "pausa". Så hon ska hela tiden kaosa om hon tittar på nåt och ska gå på toaletten till exempel. Hon tror också att Svampbob Fyrkant är en ost och att Patric Stjärna är en snopp(??!!) och så har hon väldigt svårt att förstå att det också finns en plats som heter Leksand och att det inte bara är ett hockeylag. Besvikelsen i påskas när vi skulle åka till Leksand och hon inte fick gå på hockey...
 
Idag ska Ofelia gå till tandläkaren. Peppen alltså! Jag mötte 3 olika pedagoger som sa: "Åh, är det äntligen dags för tandläkarbesöket nu?" när jag hämtade på förskolan nyss. Älskar ändå att hon pratar med allt och alla om allt. (Hrm, nåja, oftast åtminstone.) Förra veckan mötte vi ett gäng killar i 16-årsåldern, varav en åt glass och då spände hon ögonen i honom och sa: "Varför äter du glass? DET ÄR INTE LÖRDAG IDAG!!" Han blev ganska ställd men hans kompisar hakade genast på och började tjoa: "Ja, vad håller du på med Emil?" "Du kan ju inte gotta dig idag!!" "Vad ska din mamma säga?" Ofelia blev toknöjd. Stollekorven.
 
Imorgon har jag namnsdag. Alla måste gratta.
 
Olle Nyman - Don't Let Those Bastards Reel You In
 
(för någon vecka sen ringde det en kund till jobbet som hette Nyman i efternamn och började bokstavera det för mig. hur många alternativa stavningar finns det på Nyman? Nyhmáan? Pnyman? Såhär många gånger har jag nog inte skrivit Nyman i ett blogginlägg sen jag var 18...)

Man får inga favörer av folk som vill ligga längre.

Det är söndag och jag ska strax gå till jobbet och titta på mammor som blir uppvaktade med goda tårtor, lyxfrukost och finpraliner på Mors Dag. Men jag är INTE bitter. Nä, sånt ligger ju faktiskt inte för mig. Verkligen inte, hrm hrm.
 
Det var ett tag sen vi hördes så jag tänkte att vi tar en lite söndagslista för att komma på banan igen. Sist jag hade söndagslista längtade jag förresten till den tiden på året när jag inte förstår hur folk kan bo någon annanstans än här. Den är här nu. Det är fint! Blommor! Sol! Hav! Uteserveringar! Trevliga människor! 
 
Största bedriften i köket den här veckan?
Jadu, det här mest blivit vardagliga rätter denna veckan, men i onsdags svängde jag ihop en lime-pannacotta innan jag gick till jobbet, sen på kvällen kokade jag ihop jordgubbar med en kanelstång och lite potatismjöl och toppade den med. Det var gott. Okej, pannacotta är kanske världens simplaste dessert men ändå. Någonting måste jag ju credda mig själv för.
 
 
Vad åt ni i helgen?
Till skillnad från resten av Sverige så har vi inte haft någon lyxig långhelg, jag har inte haft helg överhuvudtaget faktiskt. Men i fredags efter jobbet blev det fredagspizza. Jag hade brieost, champinjoner och pesto på min bit. I lördags, dvs igår, jobbade jag ett härligt 10-timmarspass och var väl inte direkt jättesugen på att ställa mig och laga mat när jag kom hem. Men äta bör man osv, så jag gjorde kikärtsbiffar med sötpotatis och halloumi i efter ett recept jag hittat hos Mårtenssons Kök. Dem åt vi i hamburgerbröd och till det hade vi majskolv. Idag ska jag hem till Evelina och äta middag så idag vet jag inte alls vad det blir, jag förväntar mig en 8-rätters. Minst!
 
Vad bjöd du på för fredagsfika?
En Vanilla Golden Pound Cake, som alltså är en amerikansk sockerkaka med sinnessjuka mängder smör och socker och inget bakpulver så den är kompakt som Paolo Robertos magmuskler (eller skalle...), fick Jimmy och hans kollegor mumsa på i fredags. 
 
Några misslyckanden i köket den senaste tiden?
Nä, jag tror inte det? Gjorde Ängamat häromveckan, det är verkligen inte min grej. Inte för att jag misslyckades utan för att det är som välling med grönsaker i. Jag vet inte, det är nånting med såna där redda saker som jag inte klarar av. Samma sak med stuvade makaroner, det är ju liksom inte... Gott? Alls?
 
Vad du mest fram emot den kommande veckan?
I matväg? Oklart. Har en känsla av att ingen kommer att göra nån veckohandling så det blir nog kylskåpsrens, men jag har grejer hemma till en fänkålssoppa med kallrökt lax så det får det nog bli nån dag i veckan åtminstone. I icke-matväg ser jag mest fram emot att jag ska åka upp till Sågmyra på fredag för att fira Jenny som fyller 30 i dagarna 3. Nej, hon fyller inte 30 i 3 dagar men hon ska firas i 3 dagar. Oklart hur hon kan fylla 30 redan då det var typ 1 år sen hon och Des hade 18-årsfest i Gopa Bystuga och vi halsade Sourz Pineapple, dansade till Alexander Kyckling och ja.. Ni vet hur det brukade sluta. 
 
Nu ska jag klä på mig, snygga till mig och gå till jobbet. Bidra lite till välfärdssamhället. Hade!
 

Det finns en plats där mitt inget blir allt.

Det är fredag! Flamingofredag! Jag är ledig i helgen! Och de säger att det kanske ska bli solsken! Det låter inte särskilt troligt när man tittar ut på ösregnet utanför fönstret men man vet aldrig, det kan faktiskt hända att den där våren äntligen behagar dyka upp, på måndag är det ju faktiskt redan maj. Det borde ju bli vår i maj åtminstone. Eller?!
 
Sen jag skrev här senast har jag varit en riktig globetrotter. Jag har minsann varit i både Jönköping och i Sågmyra. Jag har till och med varit ute och druckit drinkar i Falun! Det var tamejtusan fruktansvärt många år sen senast. Jag och Clara konstaterade att det är så himla skönt att gå ut i Falun nu när man är gammal och inte känner igen någon längre. Väldigt mycket mindre drama. Jag har också fått 32-årskris och börjat projicera över alla mina gamla hångel på Clara. Det är jättebra eftersom Clara inte har så bra minne så när jag säger: "Men VARFÖR hånglade du med HONOM?!" Så blir hon först lite förvirrad och osäker innan hon inser att jag bara hittar på. Bra grejer.
 
Min 32-årskris fick mig också att läsa igenom alla gamla dagboksinlägg från lunarstorm-tiden, leta fram gamla fotoalbum hos mina föräldrar och gå igenom min hemliga låda. När jag läste igenom de gamla dagboksinläggen insåg jag att jag var helt dum i huvudet när jag var 19-20 och att jag borde ha umgåtts mindre med fuckboys och inte varit så fruktansvärt jädra full hela tiden, när jag tittade igenom mina gamla fotoalbum tänkte jag att jag hade väldigt fint hår och att jag borde lagt mindre tid på att tro att jag var tjock. Och när jag letade igenom min hemliga låda hittade jag en 14 år gammal polkagris och Foppas (riktiga) autograf! Den sistnämna undrar jag verkligen varifrån den kommer? Jag vet ju alldeles säkert att jag inte träffat Foppa, men vem känner jag som gjort det och sen varit så snäll och gett mig den? 
 
Nu spinner vi vidare på polkagris och fylla-spåret, för nu blir det fredagsdrink! Det blir en liten sötsak som både jag och Jimmy var väldigt skeptiska till när jag blandade till den men som sedan överraskade oss väldigt positivt. Så, testa denna. Efter maten. Eller som lördagsgodis.
 
Pineapple Polka
 
1 drink
 
2 cl mintuu
2 cl malibu
ananasjuice
mjölk
 
Skaka baby skaka, framåt och tillbaka!
Och servera med en gullig liten polkakäpp.
 
Ja. Jag vet, det låter mysko. Det ser rätt mysko ut också när man först blandar ihop den. Men den är god! Jag lovar! Nu ska jag laga parmalindad fläskfilé med ärtguacamole och klyftpotatis. Trevlig helg på er kompisar!
 
Teddy Thompson - Never Knew You Loved Me Too

RSS 2.0