Flaska efter flaska men törsten blir aldrig stillad.

Hej mina små kycklingar! Hur har ni haft det den senaste... Eh, månaden? Nej, jag tänker inte ens komma med några ursäkter. Nu är jag här, det är väl huvudsaken. 
 
Vad har jag gjort den senaste månaden då? Jo, jag har firat påsk! Vi skickade iväg Jimmy till London och så kom mina föräldrar och min brorson hit och hängde med mig och Ofelia. Min brorson är i mitt huvud fortfarande ca 4 år och kallas Pippen, i verkligheten heter han Phillip, fyller 12 år i sommar och kan själv googla fram aktiviteter han vill göra när han är i Göteborg. Därför firade vi påskafton på Naturhistoriska och sedan tog han hand om nattningen av Ofelia två dagar på raken, inte dumt alls. Okej, nu är Ofelia väldigt lätt att natta då hon somnar själv så allt man behöver göra är att läsa en saga eller två, säga godnatt och sen gå ut ur rummet och stänga dörren (bästa beslutet vi tagit som föräldrar tror jag, att lära henne somna på egen hand, älskar't!), men ändå!
 
Annars har väl vardagen mest rullat på som vanligt, vi hänger en del på balkongen soliga dagar som dessa, jag är som vanligt upprörd på OLW och Estrella som alltid slutar tillverka mina favoritchips, vi binge-tittar på American Horror Story och i lördags var vi ute och åt på The Barn, rekommenderas! Efteråt var Ofelia lite hög på socker och rusade in i Domkyrkan som ligger nästan mittemot, ställde sig mitt i gången och utropade: "När börjar showen?!" Det gjorde showen inte, så hon hade lite egen show för mig och Jimmy utanför Saluhallen sen istället. 
 
I måndags åt vi min nya favoritsallad, det finns mat som är god, mat som är väldigt god och mat som är beroendeframkallande. Den här salladen är av den senaste sorten. Tror det är det söta ihop med det salta och det mjuka ihop med det knapriga som gör det. Håll i er nu, nu kommer den:
 
Couscoussallad med Picklade Päron, Chevré och Kanderade valnötter.
 
4-5 portioner
 
3 dl kokt couscous
1 förp kokta svarta bönor (ca 400 g)
1 päron
2 tsk vitvinsvinäger
2 tsk flytande honung
1 påse blandsallad (ca 150 g)
1 dl kanderade valnötter
½ dl strösocker
½ msk honung
100 g chevré
olivolja
salt, peppar

Börja med att koka couscous:
Häll okokt couscous i en skål.
Koka upp 3 dl vatten med 1 tärning grönsaksbuljong.
Häll det kokande vattnet över couscousen och täck skålen med plastfolie.
När couscousen sugit åt sig vattnet lägger du ner en klick smör och rör om i couscousen.
Låt couscousen svalna.
Skölj bönorna och låt dem rinna av.
Skär päronet i tunna runda skivor.
Rör ihop vinäger och honung i en skål. 
Blanda ner päronskivorna och låt dem ligga där medan du fixar resten av salladen.
Nu ska vi kandera nötter:
Smält strösockret i en stekpanna tills det har en gyllene färg.
Tillsätt honungen och nötterna.
Rör snabbt runt tills sockret täcker alla nötter.
Upp med nötterna på ett bakplåtspapper och låt svalna.
Nu blandar du ihop couscous, bönor, lite olivolja, salt och peppar.
Sen rör du ner blandsalladen.
Toppa med päronen, chevré och de kanderade nötterna.
 
Så jädra god. Recpetet hittade jag ursprungligen i ett nummer av Buffé, men där var det hirs istället för couscous och ädelost istället för chevré. Men kombinationen chevré, päron och kanderade nötter går ju liksom inte att slå tycker jag. De kanderade nötterna är ju inte bara goda i den här salladen utan lika goda att strö över glass, toppa en kladdkaka eller en chokladmousse med, eller släng ner i vilken vardagssallad som helst för att göra den lite festligare.
 
Nu ska jag titta på Gympaläraren! Ha det gott! /Glenn
 
Meilyr Jones - Strange Emotional

Varje kväll frågar jag mig själv om jag älskat dig tillräckligt mycket.

Nu när vi avklarat alla bloggträffar så får vi väl helt enkelt fortsätta där vi var, vilket kan innebära att jag måste blogga 20 gånger om dagen för att hinna ikapp men det får bli ett senare problem...
 
Jag insåg i höstas att jag aldrig tillagat tofu, jag har ätit tofu på restaurang och hos kompisar men aldrig lagat det själv. Vilket ju är jättekonstigt eftersom jag tycker att det är gott, så i höstas tog jag tag i saken och googlade fram lite mumsiga tofu-recept, letade reda på tofu i mataffären (Det skulle de kunna ha som utslagstävling i nån dokusåpa, leta reda på tofun i affären, kan stå vartsomhelst I tell you, vart som helst! På vårat Willys stod den mycket logiskt i tacohyllan. Mm. Precis.) och så gick jag hem och kockade till den här finfina Indonesiska Tofusalladen:
 
Gadogado
för 4 pers
 
300 gr fast tofu
2 msk soja
1 msk riven färsk ingefära
1 tsk tabasco
 
½ litet rödkålshuvud
1 röd paprika
3 st salladslökar
2 st tomater
50 gr babyspenat
2 st avokados
1 mango
1 st lime
 
Jordnötsdip:
2 dl gräddfil
½ dl hackade saltade & rostade jordnötter
1 msk chilisås
 
Börja med att skära tofun i bitar och marinera i soja, ingefära och tabasco.
Blanda sedan ihop dippen och ställ i kylen.
Strimla rödkålen.
Kärna ur och strimla paprikan.
Skiva salladslöken.
Klyfta tomaterna.
Skala, kärna ur och skär avoka­don i klyftor.
Fördela grönsakerna tillsammans med spenaten på ett serveringsfat eller på tallrikar.
Skala, kärna ur och skär mangon i kuber.
Blanda den med skal från 1 lime och 1 msk limesaft.
Strö mangon över salladen.
Stek tofun i olja tills den är gyllene.
Lägg tofun på salladen.
Servera med jordnötsdippen.
 
Nej, såsen på bilden är inte den där jordnötsdippen. Det var en annan kall jordnötssås som hörde till receptet som jag hittade på Allt Om Mat, men den jordnötssåsen smakade lök med lök och lök (och då halverade jag ändå lökmängden) och är verkligen ingenting som jag rekommenderar, därför får ni receptet på en god jordnötsdipp att ha till istället. Ja, jag vet, jag är för snäll.
 
Och eftersom jag är så snäll så kan ju ni också vara det, skänk pengar till våran insamling och hjälp oss att hjälpa Musikhjälpen. Just nu är vi uppe i 800 kronor och det vore ju himla fint om vi kunde komma upp i en tusenlapp redan ikväll. Man kan skänka allt mellan 25 - 500 kronor och om alla skänker lite så har vi ju snart mycket. 100 kronor kan räcka till medicin som förhindrar förblödning vid 100 förlossningar!
 
David Lynch feat. Karen O. - Pinky's Dream

Jag blir hellre bortglömd än ihågkommen som den som gav upp.

Förra veckan var jag hemma hos Charlotta på ostkalas, där vi bland annat lärde oss att nutella är en ost. Vi lärde oss också att man blir väldigt, väldigt, väldigt mätt när (nästan) allting som serveras innehåller ost och att jag tydligen inte alls förstår vad som menas med ostkalas. Att övertala sällskapet om att nutella är en ost var visserligen inte så svårt, men hur jag tänkte då jag också tog med mig en cole slaw helt utan ost är det ingen som vet. Vad jag däremot vet är att den tog slut, så jag tror inte att det gjorde så mycket att den var helt utan ost, den innehöll ju en himla massa annat gott:
 
Ananas Cashew Cole Slaw
 
till ca 8 pers
 
1 dl majonnäs
½ dl äppelcidervinäger
1 tsk sesamolja
½ tsk råsocker
ca 8 dl strimlad vitkål
1 zucchini, grovriven
3 st strimlade salladslökar
1 st finhackad grön jalapeño
½ färsk ananas, skuren i bitar
2 msk kokosflingor
färsk koriander
rostade & saltade cashewnötter
 
Rör ihop majonnäs, vinäger, sesamolja och socker i en stor skål.
Lägg ner vitkål, zucchini, salladslök, jalapeño, ananas och kokosflingor i skålen.
Blanda alltihopa riktigt ordentligt.
Ställ in i kylen i några timmar.
Toppa med koriander och några nävar cashewnötter precis innan servering.
 
Tack för bilden Linda! (Inte ens ta ett eget foto på det jag har med mig kan jag göra, helt hopplös.) Hursomhelst, testa denna. Till pizzan eller hamburgaren eller bara som tillbehör till vilken maträtt som helst när du tröttnat på din vanliga sallad. Tycker du att det är lite för mycket vätska i skålen när den stått någon timme i kylen så kan du bara hälla upp den i ett durkslag och låta den rinna av och sedan lägga tillbaka den i skålen igen.
 
Annars så fortsätter vi kämpa med förkylningarna här hemma, Ofelia fick en helt ny garderob i helgen då hennes farmor och faster var på besök, i måndags var vi på BVC på något försenad 10-månaderskontroll och nu väger lilltjocken minsann 8,7 kg så det kan hända att hon når 10-kilosgränsen lagom till 1-årsdagen! Nu ska jag dricka te och så håller jag på att dö av chipsbrist, det är antingen det eller så har jag fått stigmata nu igen.
 
Refused - Tannhauser/Derrive

Skimrar som guld.

Dagens middag: Halloumi med Päron- & melonsallad. Passar alldeles utmärkt när det är +26 grader i skuggan och man helst bara vill leva på glass och Fanta citron och inte stå vid spisen alls. Släng ihop en sallad och stek på lite halloumi, och på fem minuter har du en middag. Så kan man roa sig med roligare saker istället, som att ligga i poolen och svalka sig. Eller vara ute på gården på jobbet och bli friterad, knappt en vindpust hittar in på den gården så det är som en bastu där och jag är fräknig. Galet fräknig. "Hur många prickar har du på din kropp egentligen?" Frågade ett barn mig idag. Jag skulle ha bett henne att räkna dem så hade hon haft någonting att sysselsätta sig med i några dagar. Den här värmen gör ju dessutom så att man glömmer bort att man har både blogg och twitter och allt sånt där, men det gör ju inte så mycket tänker jag för det är nog likadant för de flesta. Nu ska jag dricka limevatten och stoppa huvudet i frysen.

The Cribs - Confident Men

Vilka är alla dessa bortskämda barn och varför får de så mycket uppmärksamhet?

Vi försöker krama ur det allra sista ur sommaren och har idag därför ätit en sallad med fetaost, nektariner och parmaskinka. Lite somrig mat kanske kan locka sommaren att stanna kvar några veckor till. Jag tror det fungerar ganska bra då solen under eftermiddagen/kvällen har strålat på riktigt bra.

 

Annars var dagens finaste kanske när en mamma sa till mig idag på jobbet: "Vad fina kläder du har, du känns lite Håkan Hellström-inspirerad..."
- Tack, svarade jag.
- Gillar du Håkan Hellström?
- Ja, det gör jag!
- Vad bra, då känns det tryggt att lämna barnet hos dig!


Helt rätt tänkt. Så ska jag också tänka när jag skaffar barn. Man vill ju inte lämna bort sitt barn till någon som gillar Lady Gaga eller David Guetta eller sån musik, det kan ju smitta av sig! Fast mest hade jag ju tänkt fixa in mina barn på samma föräldrakooperativ som Håkans barn går på, om vi snabbar oss och får en dotter blir hon ju i alldeles lagom ålder för att bli ihop med Julius sen när de blir lite äldre. Mmm. Vilka mysiga jular vi skulle ha...

 

The Dead Trees - Punch For Punch


Flyg som en örn.

Nu är det vår och på våren ska man äta lätt och snabblagad mat så att man är riktigt hungrig sen när grillsäsongen börjar. Det är väl det de menar på alla löpsedlar när de skriver att man ska komma i form inför sommaren? För att dra mitt strå till stacken så gjorde jag en slags omelett idag, receptet kommer från början från arla och är annars jättesvårt att komma på själv. Jag tyckte mest att det var ett roligt namn, det var därför jag lagade den:

Chilisofritas

För 4 pers

1 gul lök
1 gul paprika
ca 6 st cocktailtomater
100 gr Keso Chili Chipotle
6 st ägg
1 dl vatten
salt
peppar

Skala och hacka löken.
Fräs den mjuk i olja i en stekpanna.
Skär paprika i bitar och halvera tomaterna.
Klicka ut keso mellan grönsakerna.
Vispa ihop ägg, vatten och kryddorna.
Häll över grönsakerna och lyft dem lite så att äggsmeten når överallt.
Stek tills omeletten stelnat, ca 15 minuter.
Servera med sallad och mjukt bröd.

Jag hade nog egentligen kunnat använda mer Keso, det hade kanske inte skadat alls. För att uppväga (den egentligen inte alls) nyttiga middagen så gick jag sedan hem till Evelina och bakade chokladbollar som vi åt upp framför Desperate Housewives. Jag kan inte ens minnas när jag bakade chokladbollar senast innan idag? Konstigt, för det är ju faktiskt sjukt gott. Men men, man hinner ju faktiskt inte baka allt. Tyvärr måste man ju göra andra saker också.

Nu måste jag till exempel sova, jag är troligtvis ledig imorgon men man kan ju aldrig vara riktigt säker.

Dutch Uncles - Lovebone

Hoppet är det sista man förlorar.


Här är en middag vi åt igår: omelett fylld med ost, grillad paprika och cocktailtomat med chorizo och melon. Kanske inte det mest hälsosamma eller lyxiga som man kan äta, men det var gott. Jag vet inte varför jag har en fix idé om att alltid servera melon till omelett. Jag har säkert sett det på någon av mina amerikanska serier och fått för mig att det är skitcoolt.

Nyss försökte jag ta itu med den där bloggutmaningen jag fått av Ann. Det gick sådär. Förlåt Ann. Jag blir bara hemskt uppkäftig när jag ska skriva om kläder. Det slutade med att jag skrev att min stilikon är Mimmi Pigg, att jag influeras av kidsen på dagis och att jag uppfann min klädstil igår kväll när jag rökt för mycket braj. Det enda jag egentligen kan svara på när det gäller min stil och varifrån jag fått den är att jag gillar fina kläder som gör mig glad.

Nu måste jag äta någonting. Min uppkäftighet kan också bero på hunger.

Gogol Bordello - Trans-Continental Hustle

(för att det svänger och jag gillar när det svänger, katten.)

Jag har tappat livsgnistan.

Idag har jag tappat bort min livsgnista. Jag tappade bort den någonstans på bussen på väg hem från jobbet. Så om ni hittar en livsgnista någonstans mellan Landala och Eriksberg så är den min. Just nu tycker jag att det är dödstrist i skolan och det är dödstrist på jobbet. Eller ja. Jobbet är mest jobbigt, inte så trist. Jag vill ju bara baka kakor. Hela da'n varje da'. Jag struntar i lyrik, epik och dramatik. Jag struntar i huruvida jag packar ner brödet på jobbet tio i fem eller fem i fem. Att sånt spelar roll är ju förövrigt en stor anledning till att folk tappar livsgnistan tror jag.

Nåja. Efter jobbet skyndade jag mig hem och lagade snabbmat. Den största utmaningen idag var nog att få det att se aptitligt ut. Jag tror inte jag lyckats, men ni får hålla till godo ändå.


Omelett med kassler, paprika och fetaost

För 2 port

4 ägg
2 msk vatten
kryddor

1 vitlöksklyfta
ca 150 gr kassler
3 st grillade paprikor
½ paket fetaost

Tärna kassler, paprika och fetaost.
Finhacka vitlöken. Fräs vitlök, kassler och paprika.
Vispa ihop ägg, vatten och kryddor.
Häll över äggblandningen och fetaosten.
Stek upp till en omelett.
Lycka till med att vända omeletten utan att den går sönder.
Går den sönder så se bara till att allt är genomstekt och ät sedan.

Enkelt, snabbt och gott. Inte så mättande dock, hade nog varit bättre som en liten lunch. Tur för mig att jag åkte till Evelina efteråt och blev matad med fruktsallad. Och cola. Så vi får väl se om jag kan sova inatt. Det har varit ont om sömn de senaste nätterna så förhoppningsvis somnar jag av ren utmattning. Annars vet jag inte vad som är fel, jag har nog glömt hur man gör när man somnar helt enkelt. Tappat det tillsammans med livsgnistan. Jag ska nog gå i ide. Det här mörkret kan omöjligt vara bra. Godnatt alla barn och vuxna i vårt avlånga land.

Lätt som en plätt fast det var omelett.

Egentligen ska man ju äta soppa på torsdagar, men ibland får man fuska lite. Ibland kan vara när man har gått i skolan halva dagen, sedan jobbat till fem och kommer hem strax innan klockan sex och nästan dör av hunger. Då får man göra något snabbt och enkelt om man vill. Fast det ska vara gott också, glöm aldrig det. Det viktigaste med mat är att det ska vara gott! Det ska vara roligt att äta. Och laga. Här är våran middag:


Örtomelett med sweet chili-skinka

För 2 pers

5 ägg
1 dl créme fraiche franska örter
salt
6 skivor sweet chili-skinka (Jacobsdahl tror jag det var)

Blanda ägg, créme fraiche och salt i en bunke.
Stek upp i två tunna omeletter.
Servera omeletterna med skinka, sallad och honungsmelon.

Ni behöver ju inte servera dem med skinka, sallad och honungsmelon. Men det gjorde jag och det var väldigt gott. Nu vill jag ha mer melon men den är slut. Typiskt. Något som däremot är bra att det är slut på är Andreas saker i skrubben. Nu är skrubben helt tömd och förrådet överfullt så vi vet inte riktigt vart vi ska göra av våra saker. Men det löser sig väl. Det är ju bara lite tomma kartonger, det går nog att stuva iväg någonstans.

Nu ska jag läsa läxor och dricka te. Imorgon är det skola och sen jobba. Lördag är också jobb. Jobb och jobb och jobb. Och Jimmy har en sån där konstig klass där folk vill bli kompisar så han ska ut och supa hela helgen. Det är möjligt att folk vill bli kompisar i min klass också bara det att inte jag vill det. Jag tycker ju inte om unga människor. Jag tycker bara om barn och pensionärer. Från barn och gamla får man höra sanningen. Människor i min ålder ljuger mest hela tiden. Vadå? Bitter? Jag? Inte då. Realist heter det.

RSS 2.0