Det är alltid bättre där du är.

För 100 år sen, eller i alla fall ett halvt, fick jag ett kilo älgfärs av min svärmor. Eftersom det var ett helt kilo visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med det, det är ju sällan jag och Jimmy äter ett kilo färs på en gång och jag ville inte riktigt bara slänga ner det i en köttfärssås eller chili con carne. Men sen kom ju mina föräldrar och min Storebror på besök för några veckor sedan, och eftersom jag försöker få dem att förstå att de ska sluta plåga sig själva och sin omgivning med färdiga hamburgare från frysdisken så bjöd jag dem på älgfärsburgare med massa goda tillbehör.
 
Älgfärsburgare med Lingonchutney, Pepparrotsdressing & Rotfruktschips
 
för 8 burgare
 
1 kilo älgfärs
1 pkt bacon
2 äggulor
1 msk viltfond
1 finhackad gul lök
timjan
salt
peppar
 
Lingonchutney:
250 gr frysta lingon
½ rödlök
1 lagerblad
1 kanelstång
1 cm färsk riven ingefära
3 msk flytande honung
1-2 tsk sambal oelek
 
Pepparrotsdressing:
1 dl creme fraiche
1 dl majonnäs
1 msk riven pepparrot
 
Tillbehör:
Bondbröd
Västerbottenost
Rotfruktschips
Gurka
Tomat
Sallad
 
Strimla baconet till burgarna.
Blanda alla ingredienserna till burgarna.
Forma 8 lika stora burgare och stek dem i smör.
Skala och hacka löken till lingonchutneyn.
Fräs löken i olja i en kastrull.
Tillsätt lingon, lagerblad, kanelstång och ingefära.
Låt koka ihop i ca 10-15 minuter tills vätskan försvunnit och det börjat tjockna.
Smaka av med honung och sambal oelek.
Blanda ihop ingredienserna till pepparrotsdressingen.
Servera burgarna i rostat bondbröd tillsammans med chutneyn, dressing, västerbottenost och grönsaker.
Servera gärna rotfruktschips vid sidan om.
 
Väldigt gott, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Naturligtvis går det lika bra med någon annan sorts färs om ni inte har några svärmödrar som ger er älgfärs. Det är ju inte alla som har en sådan ynnest.
 
Vad har jag roat mig med sen sist då? I lördags grillade vi och hängde i trädgården hela kvällen, i måndags var Hakim och Maria här och hälsade på så då hängde vi på stan hela dagen och åt middag på Pinchos bland annat och sen blev jag sjuk. Eller ja, jag fick bara feber och inga andra symtom alls. Så i tisdags låg jag mest på soffan hela dagen och försökte få Ofelia att förstå att det är jätteroligt att bara ligga still och göra ingenting alls, det förstod Ofelia inte alls utan hon var mest på jakt efter att dra ur alla kontakter, dra ner sin pappas playstation i golvet och stoppa allting i munnen som vanligt...
 
Nu börjar det dock gå åt rätt håll (med mig alltså, Ofelia kryper fortfarande mest omkring och pillar på allt hon inte ska) och det är då för väl det. Det är ju för bövelen dags för Håkan-konsert på lördag, då måste man vara pigg och kry! Idag är det nationaldagen och vi ska baka pizza, bara så att ni vet.
 
Stor & Juice BC - Zattla Doft

Ännu en frukost med dig.

Idag är det söndag och på söndagar äter vi mat! Resten av veckan lever vi ju på kakor, chips och glass men på söndagar.... Då är det minsann lyxigt värre med riktig hemlagad mat. Åtminstone så kan man tro det om man läst den här bloggen på sistone, det har bara varit kakrecept, chipstips och serienörderi. Plus middag en gång i veckan då. Jag lagar faktiskt mat alla andra dagar i veckan också, men det har mest blivit gamla godingar på sistone. Idag blev det riktigt mustig höstmat, inte alls fel då taket är på väg att blåsa av och regnet piskar på fönsterrutorna.

Höstig viltragu med potatismos

för 2 portioner

1 pkt viltmästareskav
2 dl créme fraiche
1 tsk kinesisk soja
1 msk kalvfond
4 msk svarta vinbärsgelé
timjan

Bryn köttet i en djup stekpanna.
Rör i crème fraiche, soja, kalvfond och gelé.
Låt koka ca 5 min.

Smaka av med timjan.
Servera med potatismos, grönsaker och kanske lite mer gelé vid sidan om.

Hur lätt som helst alltså. Mätt blev man också. Potatismos är fina grejer. Viltragu också förstås. Jag tror jag måste ta mig i kragen och göra lite långkok snart. Nu är det ju faktiskt höst på riktigt, jag har till och med haft höstjacka på mig i helgen för första gången i höst. Och där satte jag nog nytt rekord i hur många gånger man kan nämna ordet höst i en enda mening också.

Annars har jag haft en halvproduktiv dag. Jag låg i sängen till efter klockan ett, fastän jag inte ens var ute igår, men sen tog jag mig faktiskt ut och sprang några kilometer och så fixade jag fika till planeringsmötet på jobbet imorgon kväll. Så avslutade jag kvällen med en Zoo-klubba och en film i soffan. Flipped hette filmen och den var så himla bra! Tyckte jag, som älskar filmer som utspelar sig på 50 - 60-talet och inte har så mycket handling. Se den! Jag vill se den igen, typ nu. Men det ska jag inte för nu ska jag borsta tänderna och sen ska jag sova.

The Horrible Crowes - Last Rites

Har stått i regnet så länge att jag börjat krympa.

Jag har inte lagat någon vettig mat sen i måndags. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag varit sjuk, men ändå. Man måste äta ordentligt om man ska bli riktigt frisk. Så idag fick det minsann bli riktig mat. Eller ja, lite fusk blev det väl men man får ju ta det lite lugnt i början. Man går ju inte ut och springer ett marathon när man inte tränat på 1 år. Gud, vilken bra metafor. Helt fantastiskt. Nu till fredagsmiddagen, som inte blev fredagsmys utan fredagsvilt.

Viltpanna med skivad potatis

1 pkt fjällskav (240 gr)
1 röd lök
1 msk vetemjöl
3 dl matlagningsgrädde
1 tsk balsamvinäger
1 tsk kinesisk soja
2 tsk svartvinbärssaft (koncentrat)
1 tsk stötta enbär
1 tärning köttbuljong
timjan

Stek köttet i en stekpanna.
Skala och finhacka löken.
Tillsätt i pannan och fräs till löken mjuknat.
Strö över vetemjöl.
Tillsätt resten av ingredienserna.
Smaka av med timjan.
Låt koka ihop i ca 5 minuter.
Servera med ugnsstekt skivad potatis och en god sallad.

Receptet är från arla från början, men jag har byggt om det lite. I originalreceptet är det renskav. När vi stod i affären och tittade på alla olika sorters skav så tyckte Jimmy att vi skulle ta fjällskav i stället. Med motiveringen: "Jag har alltid velat äta hjortkött, de är så himla gulliga när de står där på fjället!" Man får ju hoppas att vi inte får gulliga barn, det vore jobbigt att komma hem en dag och så står Jimmy och är i full färd att göra söndagsstek av dem...

Den här helgen tänker jag inte göra någonting annat än att sitta och lyssna på Håkan Hellströms nya album. Bara rakt upp och ner ska jag sitta här och lyssna. Okej, kanske gör jag någonting annat också. Men mest ska jag lyssna. Åh. Så mycket kärlek.

Håkan Hellström - Jag Vet Vilken Dy Hon Varit I

(alltså. det är så fint så jag slutar andas lite. nu får det faktiskt bli sjätte november snart. tack.)

Civilisationen dör.

Jag tycker nog att det här har varit en riktigt fin lördag även om det inte blivit så mycket gjort. Eller kanske just därför. Jag sov tills jag vaknade av mig själv, gick runt och skrotade i bara pyjamas hur länge som helst och sen mötte jag upp Elin för en promenad runt Safjället. Det kändes som en alldeles lagom ansträngande dag.

Under kvällen har jag och Jimmy käkat renskavskebab. Skönt att bara hacka grönsaker, blanda till en kebabsås, värma lite pitabröd och fräsa på renskav så har man en middag sen. Kändes alldeles lagom.

Sen tittade vi på film. La Cité des enfants perdus fick det bli, så den här veckans tema när det kommer till filmer blev drömstölder. Fast jag skulle ju ljuga om jag skrev att Vi såg på film, för Jimmy gick därifrån efter en kvart då han tyckte att filmen var alldeles för konstig. Den var konstig. Men jag gillar ju konstiga filmer. Nu ska jag återigen fortsätta att göra ingenting. Jag gillar't.

The Hives - Early Morning Wake Up Call


(för att the hives alltid passar bra och för att howlin' pelle alltid kommer att vara bland det snyggaste som går i ett par, även dem alltid skitsnygga, skor. och jag har inte sett the hives live en enda gång i år. det är ju skandal!)


Oh, deer.

Äntligen! Nu är jag här! SOM ni har saknat mig. Not. Men ändå. I'm not here to make friends, i'm here to blog! Eller någonting liknande. En veckas frånvaro och jag har inte åstadkommit någonting vettigt alls. Jag försöker skriva en 8-sidors hemtenta, men det går liksom inte alls för jag har ingenting att diskutera när det gäller att diskutera lyrik. Jag tycker ju ingenting. Det är så jobbigt att bara känna mer och mer för varje dag hur jag vill, vill, vill baka kakor och inte läsa lyrik. Jag vill göra någonting som jag verkligen... VILL. Nåja.

Förra lördagen var jag på kalas. Det var Jolin och Evelina som hade gemensam 25-årsfest och bjudit in 40 speciellt utvalda från hela Sverige. Så där fanns minsann folk från både Blekinge och Vilhelmina. (Ligger Vilhelmina väldigt högt upp, det gör det väl?) Det bjöds på vegetarisk buffé, dans, lekar och mycket annat. Min matlagning var dock inte så populär då Ann slängde en av pajerna jag bakat i golvet på en gång. Jag tycker ju personligen att Ann bara kunde ha berättat för mig att hon tycker att jag lagar äcklig mat, istället för att bete sig på det där viset...

På tal om att bete sig så borde jag ha alkolås på min mun. Jag kan ju inte hålla tyst. Så himla dåååliiig. När någon kom fram till mig på dansgolvet och frågade huruvida Karl hade smink eller ej, så måste jag såklart gå direkt till Karl sen och säga: "Det är några som tror att du har smink på dig!" Och sen tjata om hans smink resten av kvällen typ. Snäll som jag är måste jag såklart också säga till Erik att han har lagt på sig lite (ehm, var då?) flera gånger om. Värst var jag nog ändå mot Martin som jag bestämde att är en ensam och tragisk människa som driver bloggen ensammamäniforshaga.blogg.se. Det här var nog ändå bland det snällaste jag sa. Turligt nog så är ju Martin rätt bra på att käfta tillbaka, så jag tror inte att han tog så illa vid sig. Och om han nu tog illa vid sig så kan han nog ge igen ganska lätt. Alkolås. Ordningsam? Haha.

Men annars så. Ett mycket lyckat kalas. Halv sju på morgonen ramlade jag in här hemma. Jimmy var duktig och åkte hem "redan" halv fyra. Det var inte ens jobbigt att träffa Johanna (förr när vi var kompisar kallade jag henne Muffin). Jag bara insåg hur liten, tragisk och osäker hon är som kommer fram och låtsas som om ingenting och fortfarande inte efter 2 års tid kan tycka att; "joo, det är nog lite fel att ligga med sin kompis ex bara några veckor efter de gjort slut och hon fått reda på att han varit otrogen mot henne med hennes bästa kompis och de båda ljugit för henne om det i 8 månaders tid och sedan säga att det är rätt åt henne". Att det fortfarande inte kan finnas ett förlåt i henne. Då är det ju faktiskt henne det är synd om, som inte ens förstår att det hon gjorde mot mig var fel. Jag hade haft världens ångest innan och knappt kunnat sova på en vecka innan kalaset för jag trodde det skulle bli så jobbigt att träffa henne. Men efter hennes falska hej-hur-är-det-med-dig-show så tänkte jag faktiskt inte ens på att hon var där. Var hon där, hon kanske gick hem sen?

På tal om kalas så fyller Jimmy år idag. Var han är vet jag däremot inte. Ute och ölar med sin klass och jag fick i uppgift att städa eftersom Jimmys pappa med tillhörande fru kommer på besök ikväll. Jag städar ungefär lika mycket som Jimmy städade inför mitt tårtkalas i vintras. Inte alls alltså. SÅ JÄVLA SKÖNT! Jag bara: "Nej. Jag skiter i't." Det är nog min nya attityd. Jag skiter i't. Kan Jimmy skita i allt för att han ska öla med sin klass hela tiden så kan jag fan skita i allt för att jag ska... Se på Greek eller nåt annat intresse som jag har.

Nu tänker jag avsluta med en liten middag vi åt i veckan som belöning för att ni orkat läsa såhär långt. Det har ni inte va? Nåja. En middag vi åt tidigare i veckan:



Renskavspanna med kokt potatis

1 pkt renskav (240 gr)
1 röd paprika
1 knippe gräslök
1 förpackning Arla skogssvampspanna

Bryn renskaven enligt förpackningen.
Strimla paprikan och hacka gräslöken.
Blanda ner det i stekpannan.
Häll över skogssvampspannan. Smaken i locket, glöm ej!
Servera med kokt potatis, morotsstavar och lite annat grönt.

Yes. Det är mycket latematsdagar nuförtiden. Men nu ska jag nog inte jobba så mycket i fortsättningen så då blir det förhoppningsvis ändring på det. Men fasiken vad jag saknar Willys måste jag säga. Coop är nog inte riktigt min affär. Massa konstigheter men inga vanligheter. Jaja. Man vänjer sig väl så småningom. Nu ska jag lägga mig och sova lite, det är ansträngande att vara på IKEA. Jo. Jag och Evelina tog en sväng förbi där idag. Jag hann med att krossa en glasburk och Evelina hann nästan med att stjäla en gul påse. Så kan det gå!

RSS 2.0