Ta mig till en vacker plats.
Hej kompisar! Nu är jag här igen. Den här gången var bloggpausen faktiskt inte frivillig. Jag blev nämligen kidnappad och instängd i en liten låda. Nej, nu blandar jag ihop mig med Fabian Bengtsson igen, det är alltid lika jobbigt när det händer. Blir så himla konstig stämning. Speciellt när Jimmy kommer hem och jag står och gapar om att han ska köpa våran teve till ett alltid lika lågt pris. Jag blev alltså inte kidnappad.
Det var min dator som bestämde sig för att hastigt och lustigt gå och dö. Fast egentligen var det vare sig hastigt eller lustigt. Den har ju faktiskt visat tecken i flera år på att den inte längre vill vara kvar här på jorden, jag har bara valt att ignorera det. Tänkt att det funkar ju om man bara inte har flera program samtidigt, det funkar ju om man har lite tålamod, det funkar ju om... Ja, till slut funkade den bara ungefär 5 minuter i taget om man absolut inte gjorde någonting alls med den. Så jag sa till Jimmy att jag ville ha en ny dator, den skulle vara precis som den jag hade fast den skulle fungera. Och vara mindre. Så nu sitter jag här med en mindre, fungerande dator som jag ganska ofta bara vill kasta in i väggen för att Windows 8 är ett jävla helvete, men det kommer väl. Jag ska låta kärleken växa fram lite varligt.
Nu skiter vi i det och fokuserar på det som är viktigt: Mat! Det är tydligen fler än jag som har som nyårslöfte att äta mindre och bättre kött, och då tänker jag som så att om vi hjälps åt att peppa varandra och visa massa goda vegetariska recept så kanske det smittar av sig på ännu fler. Jag blev också väldigt förvånad då jag tydligen inte var den enda tofu-oskulden i matbloggsvärlden. Jag skyller det på att tofu är så svårt att hitta i affärerna så det är ingen som bara ser det av en slump och tänker att: "JA! Det ska jag laga!" Men nu är det såhär, att tofu ska ni laga. Det här receptet som följer här nedanför är hur gott som helst, hela familjen gjorde massa tummar upp när vi åt den. Så, varsågoda, mindre kött, mera tofu!
Ingefärstofu Med Morotsnudlar
för 4 portioner
1 pkt fast tofu (ca 270 gr brukar de ligga på)
marinad:
2 st vitlöksklyftor
ca 5 cm riven färsk ingefära
1 msk soja
3 msk rapsolja
250 gr äggnudlar
3-4 st morötter
4 msk pressad citron
1 dl sweet chili-sås
½ msk sesamolja
½ dl rostade och saltade cashewnötter
(ev. 1 kruka grovhackad koriander)
Blanda ingredienserna till marinaden.
Skär tofun i sockerbitsstora bitar.
Lägg tofubitarna i marinaden och låt marinera i minst 10 minuter.
Koka nudlarna enligt anvisning på förpackningen.
Skölj dem sedan i kallt vatten och låt rinna av.
Skala morötterna och fortsätt sedan att hyvla tunna remsor med potatisskalaren.
Stek tofun i marinaden tills den fått fin gyllenbrun färg.
Tillsätt nudlarna och morötter och låt allt fräsa ca 2 minuter.
Tillsätt citron, sweet chili, sesamolja och cashewnötter och låt fräsa nån minut till.
Servera med koriander om du tycker det är gott.
Så, det ser väl inte så svårt ut? Nej, det var det inte heller. Enkelt, gott och vegetariskt. Hur bra som helst!
Nu ska jag fortsätta hinka i mig te, den lilla bejbinen har slutat sova på nätterna så jag känner mig mest som en zombie. Jo, det förstås, hon sover på nätterna om hon får ligga med huvudet inkört mellan min nacke och axel. Väldigt avslappnande som ni förstår. Inte nog med att man är trött som en zombie, man får nackspärr också så man går runt här som Ringaren i Notre Dame. Zombieversionen. Jag får väl börja sällskapa med den knäppa tanten som bara går fram och tillbaka, fram och tillbaka på våran gata hela dagarna. Hon har också puckelrygg. Det värsta med att vara föräldraledig alltså... Man hinner inse att hela ens kvarter består av galningar.
Som ni önskar.
Det finns vissa saker man kan diskutera i evigheter. Som krisen i Mellanöstern, Teodicéproblemet och så det här med att använda sig av frukt i mat. Jag är lite kluven (till det här med frukt i mat alltså, de andra två ämnen tänker jag faktiskt inte gå in på idag). Visst tar jag gärna en pizza med ananas på eller har lite mango i woken, däremot tycker jag ju att människor som lägger varm banan och curry på pizzan borde lobotomeras. Överlag tycker jag ju inte att varm frukt är särskilt gott, det är troligtvis därför jag inte är så förtjust i fruktpajer. Och det här med rabarber, det är ju faktiskt bara gott att äta direkt från trädgården doppat i lite socker. Ingen paj, ingen kräm, ingen saft. Låt min rabarber vara! Så var ju tanken. Men så kom ju den där rabarberkycklingen... Så när jag råkade snubbla över det här receptet av Jamie Oliver så kunde jag bara inte låta bli att testa och det är jag så fruktansvärt glad att jag gjorde! Testa det ni också, ska kan vi diskutera det här med frukt i mat ett varv till sen:
Fläskkarré I Rabarbersås Med Nudlar
4 port
1 kg fläskkarré, skuret i ca 3 cm stora bitar
Rabarbersås:
400 gr rabarber
4 msk flytande honung
4 msk soja
4 st vitlöksklyftor
2 st chilifrukter, urkärnade och delade på längden
fänkålsfrön
kryddnejlika
kanel
vitpeppar
anisfrön
(tillsammans ska dessa kryddor bli ungefär en tsk, så en liten gnutta av varje bara)
(tillsammans ska dessa kryddor bli ungefär en tsk, så en liten gnutta av varje bara)
ca 4 cm färsk ingefära
375 gr äggnudlar
4 st salladslökar, tunt skivade
1 frp ärtskottskrasse
1 kruka persilja (fast i originalreceptet koriander)
Sätt ugnen på 175 grader.
Lägg köttbitarna i en långpanna och ställ åt sidan.
Lägg samtliga ingredienser till såsen i en matberedare och kör tills du har en len kräm.
Häll denna över köttet och tillsätt ett stort glas med vatten.
Blanda ingredienserna väl, täck över pannan noga med ugnsfolie och ställ in i ugnen.
Köttet behöver stå inne i omkring 90 minuter.
När det är färdigt ska det vara mört men inte ha fått färg.
Ta upp köttbitarna ur pannan och lägg dem åt sidan.
Spara såsen för all del, den ska vi ha sen!
Sätt en wokpanna eller stor stekpanna på värmen och häll i en rejäl skvätt olja.
Lägg i fläskköttet och stek några minuter, tills det är knaperstekt och har fått fin färg.
(Stek gärna i två omgångar.)
Koka nudlarna.
Fördela genast nudlarna, medan de ännu är fuktiga, på fyra djupa tallrikar.
Häll ett par generösa skedar rabarbersås över nudlarna.
Lägg köttet överst och avsluta med att strö salladslök, krasse och persilja/koriander över.
Ja, det är lite starkt. Men så himla gott. Antingen väntar ni till det är rabarbersäsong igen, eller så kanske ni har en smart mamma som fryst in lite rabarber sen i somras. Eller, som i mitt fall, en Ica-butik som säljer fryst rabarber. Det går också bra, men kom ihåg att tina rabarbern först då bara.
En liten fråga bara: Hur pedagogisk tycker ni att jag ska vara här? För det är svårt att veta på vilken nivå man ska ligga. Kom att tänka på det häromdagen bara när en kompis frågade om recept på saffransrisotto, och så var jag på väg att svara: "Gör en vanlig risotto men släng i ett paket saffran också!" och sen kom jag på att hon kanske inte alls vet hur man gör en vanlig risotto. Sånt kan man ju inte ta för givet bara för att man själv inte gör annat än att nörda ner sig i mat, samtidigt vill man ju inte dumförklara folk genom att vara överpedagogisk i stil med: "När vattnet bubblar så kokar det..." Så, skriv gärna en kommentar om ni tycker att jag är för övertydlig eller för... eh, undertydlig? Skriv gärna en kommentar om det är någonting annat ni vill se mer/mindre av också så kanske jag får lite liv i den där blogglusten igen. Alternativ tycker att ni är helt dumma i huvudet och slutar blogga för alltid...
Nu ska jag nog ta och hoppa ur pyjamasen och klä på mig lite riktiga kläder innan det lilla monstret vaknar från sin förmiddagslur.
Går tillbaka för att finna den plats där jag senast fick vila ut.
Jaha, här kommer jag och är sist på bollen som vanligt då. En sån där årskrönika ska man visst göra och jag är ju som jag är så jag gör min nu när ni andra gått vidare i livet, men man spar ju det bästa till sist! Hur fasiken man nu gör en årskrönika på sitt livs sämsta bloggår, men jag ska minsann ge det ett försök!
Januari: Januari 2013 var inte riktigt som januari 2014, på den tiden fanns det nämligen någonting som hette minusgrader och vinter. Ja, det var tider det. Snön lyste som vanligt med sin frånvaro här på västkusten men kyligt var det allt. Jag minns att jag och Ofelia traskade iväg till BVC en morgon när det var -17 grader. Brrr. Här på bloggen var det den thailändska linssoppan på bilden ovanför som lockade flest klick och det kan man ju förstå, är det kallt så ska man äta god, varm, kryddig soppa.
Februari: I februari tröttnade jag på livet utan snö, tog barnet under armen och rymde upp till Sågmyra där vi stannade nästan hela månaden. Där fanns massor av vit härlig snö och det gillar man ju. Jag och Jocke blev återigen bedrövade över att det inte fanns någon Snickerskaka på Lager157 så vi tog saken i egna händer och bakade egna. Och så fyllde jag 28 år, det firade jag med att åka hem till Sandra på husesyn och bli bjuden på tårta.
Mars: I mars var vi tillbaka i Mölndal igen, jag tog mig i kragen och började gå på Öppna Förskolan och skaffade mig några trevliga mamma- och bebisvänner. Dessutom hade jag önskemiddag för Jolin och Evelina som helt och hållet fick bestämma vad jag skulle laga till dem. Till efterrätt beställde de den alltid lika finfina myntamarinerade melonsalladen som kan vara den efterrätt jag lagat flest gånger här i livet. Och så släppte Håkan första singeln från sin nya skiva och det blev början på ett jädra bra Håkan-år.
April: I april var det fortfarande mest kallt och inte alls vårigt, men jag peppade mig med den här helt fantastiska HCHF-rätten. Pasta med Camembert-sås. Det var hos Mårtenssons jag hittade den. Och senare i april hittade jag även Mårtenssons en fredagkväll hemma hos Russinet då det vankades gigantisk bloggträff för matbloggare från hela Sverige. Vi minglade, åt god mat, njöt av magdans, gick på matvandring runt i Göteborg och hade helt enkelt ett par strålande fina dagar tillsammans.
Maj: I maj var det dags för ett av mina favoritmoment i vardagen: Jimmys fikavecka! Det var visserligen inte den enda gången det hände under året, men just fikat jag gjorde i maj blev jag väldigt nöjd med. En riktigt härlig ambrosiakaka med vaniljkrämsfyllning fick han bland annat med sig och när den var slut hade hans kollegor sagt åt honom att gå hem och säga åt mig att göra en ny. Jag försöker få dem på Jimmys jobb att anställa mig som fredagsfikafixare, men det är tydligen inte "ett riktigt jobb". Hmpf. Alla arbetsplatser behöver väl en fredagsfikafixare?!
Juni: Juni inleddes finfint med en fantastisk Håkan-konsert på Slottsskogsvallen (repris i sommar, yay!). Sedan vankades midsommar så då rymde vi upp till Sågmyra igen, jag har ju liksom svurit på att mitt barn aldrig ska behöva fira midsommar utanför dalarna. När vi firat midsommar i några dagar så skickade vi hem Jimmy medan jag och Ofelia stannade kvar i några veckor till och hade mest långa lata dagar utomhus då vi inte gjorde mycket alls förutom att leka, bada och umgås.
Juli: I juli åkte vi tillbaka hem till Göteborg igen för då fick Jimmy semester. Jag hade lyckats tjata till mig en vecka i Gränna där vi gjorde sånt som man gör i Gränna. Åt polkagrisar, promenerade, badade i Vättern, åkte över till Visingsö, åt pizza i Gränna-hamnen och sånt där. Och hemma åt vi sötpotatisfalafel som hela familjen gav tummen upp. Har ni inte testat det ännu så gör det! Så gott!
Augusti: I augusti vägrade sommaren ta slut och det gjorde inte särskilt mycket alls, några fler dopp i poolen, ännu mer varma sommarkvällar och många fler goda tårtor. Här är Oscar II's Tårta som jag helst åt tillsammans med jordgubbar medan solen gick ner utanför fönstret och bejbinen sov så gott i sin säng.
September: I september började jag tröttna på det här med sociala medier riktigt rejält (som ni har märkt så håller det fortfarande i sig en del), men något jag inte tröttnade på var att gå på mumsiga bloggträffar. På en av våra träffar konstaterade vi kort och gott att Nutella Är En Ost, vilket innebär att det är helt okej att ta med sig Nutellafyllda Kanelmuffins på en bloggträffa med tema Ost.
Oktober: I oktober fyllde otroligt nog Ofelia 1 år, det är kanske inte så otroligt eftersom hon föddes i oktober 2012, det som var mer otroligt var hur fort hennes första år gick. Vi firade på hemmaplan med en gigantisk kakbuffé och hela tjocka släkten. Någon helg efteråt åkte jag upp till Karlstad för att jobba en helg på Tidens Melodi. Jag var nöjd för att jag fick baka kakor iklädd klänning. Vilket drömjobb!
November: I november var det helt dött här. Inte ett ljud hördes. Jag och Ofelia åkte upp till Sågmyra och var där hela månaden och jag tyckte att det fanns massor av saker som var roligare att göra än att blogga. I slutet av oktober hade vi en bloggträff med Skördetema, då tog jag med mig denna Kanel- och Sötpotatislimpa som var fantastiskt god och som jag borde baka igen, snarast.
December: I december började det julstökas och mumsas som vanligt i alla hem och stugor. Och bloggar. Vi hade bloggträff med jultema såklart och jag hade med mig dessa, det är inte pizzabullar, det är Saffransbullar Med Vit Choklad och Mandelmassa Med Toscaglasyr. Här har jag gått hela livet och trott att jag inte gillar saffransbullar för det bara är torrt och tråkigt. Icke! Det finns fantastiskt goda saffransbullar. Här har ni beviset.
2014? Mitt nyårtslöfte är att jag ska köpa bättre kött och rösta fram en ny regering. Det sistnämnda kanske jag inte lyckas med helt på egen hand, men det första ska jag nog klara av. Mindre titt på prislapp, mer tittande på kvalitet och ursprung. Eftersom vi inte äter så fruktansvärt mycket kött så kan vi gott äta bra kött när vi väl gör det. Hellre det än att slöäta falukorv och färdiga köttbullar bara för att man måste äta kött. Det måste man inte. Inte varje dag i alla fall. Och så måste jag klippa håret och skaffa mig ett jobb. Men det kan gott vänta några månader. Åtminstone jobbdelen, min lugg däremot börjar bli i bråkigaste laget.
Och så kanske, kanske ska jag blogga lite mer. Men jag lovar ingenting. Tack för 2013 kompisar!
(för det var den enda låten som inte var en Håkan-låt som lyckades leta sig in på min topp 10 över mest lyssnade låtar på spotify. men å andra sidan så finns det en rad i låten som går såhär: "som Håkan sa: Jag hatar att jag älskar dig" så jag vet inte. antingen lyssnar jag på håkan eller på låtar där någon sjunger om vad håkan sjunger. känns helt friskt.)
