Går runt bland de andra clownerna...

Nu är jag tillbaka igen efter en långweekend i Bergen. Jag kom ju hem redan igår kväll faktiskt, fast tåget var försenat och grejer så jag var inte hemma förrän strax innan 22 och då ville jag bara sova. Jag har gått och blivit sjuk nämligen, tyvärr redan när vi var i Bergen så i söndags fick jag mest ligga och vila där också. Men om vi bortser från den lilla detaljen så var det en fin fin helg.

Vissa har ju liiiite finare utsikt från sitt köksfönster än andra...



Sarah tog sig ett bad under övervakning av isbjörnen och gudmor Jenny.
Jag och Jenny blev lite småkära i den där isbjörnen när vi var i tax-free'n så
Jenny var tvungen att köpa med sig en till Sarah,
men det var nog Jenny som kosade mest med den under helgen.


Vi körde übertraditionellt fredagsmys med tacos och Idol.
Här sitter Yoshi, Sarah och jag och rasar över att Linnéa åkte ur.
Åtminstone så rasade jag.






På lördagen gjorde vi kanongod middag + efterrätt på kvällen.
Vilket vi verkligen var värda efter en dag på stan där vi var på "Lysfestivalen"
och det var iskallt ute och massor av folk överallt och jag och Jenny försökte
förgäves sjunga med i de norska julsångerna. Norska alltså, vilket hittepå-språk.
När vi skulle åka hem var folk som galna med att trängas för att hinna med på "Bybanen"
så när Yoshi gick på i förväg med Sarah så blev jag och Jenny kvar på hållplatsen
med en tom barnvagn och fick inte åka med. När vi sedan fick komma med på nästa tåg
så fick vi en och annan undrande blick där vi satt med våran tomma barnvagn,
så till sist fick vi lov att bädda ner Sarahs gosekossa så att det åtminstone såg ut
som att vi hade någon slags bebis med oss.





I söndags tog vi det mest lugnt. Åtminstone jag som var sjukling.
Vi tittade på längdskidor på teven (heja Calle!) och när Yoshi och Jen tog en
tur ner på stan låg jag hemma och sov.
På kvällen bakade vi sjukt god pizza.
Eller ja, jag gjorde pizzadegen och sen skötte de andra resten
och jag satt som snäll matbloggare och berättade för dem om alla fel de gjorde.
Nej, det gjorde jag faktiskt inte men så fort jag tittade på någon av dem sa de nervöst:
"Gör jag något fel?"
Det gjorde de inte. De gjorde allting helrätt. Särskilt Sarah.

Och i måndags var det dags att åka hem igen. Jag lyckades smuggla in en Japp genom säkerhetskontrollen och Jen lyckades smuggla igenom lite schampoo och balsam. Visserligen i en tidning, men nu har vi nog terroriststämpel på flygplatsen i Bergen. Sen var tåget som sagt försenat och strax innan tio var jag hemma och så var det med den fina helgen. Nu är jag sjuk och hängig och har mest sovit hela dagen. Nu ska jag krypa ner i soffan igen och dricka ännu mer te så kanske den jobbiga hostan försvinner någon gång.

Blondie - The Tide Is High

Precis som en kanonkula.

Nu har jag packat färdigt väskan. Nästan. Och adventspyntat en hel del. Eller ja, jag insåg att vi inte har så mycket julpynt. Kanske för att jag varje år har sönder någonting. Men inte år inte! I år var det Jimmy som välte omkull en liten porslinstomte så dennes luva gick i tusen bitar. Jimmy gjorde då som alla riktiga män och dunkade näven i väggen. Så nu har han blodiga knogar och går, också som alla riktiga män, och gnäller om hur ont i handen han har. Hmpf. Det gör ju knappast lika ont i hans näve som det gör i mitt finger.

Nu ska jag sova. Men för att ni inte ska dö av uttråkning under helgen när jag är bortrest så lägger jag ut ett fint klipp från Robins i lördags. Jag skrattade så jag grät när jag såg detta. Så titta, även om ni inte gillar Håkans musik så kan ni titta, för här pratar han nämligen bara. Jag tror jag ska sätta mina framtida barn i samma föräldrakooperativ som Håkan har sina barn på, de verkar ha en sund syn på uppfostran. "Det är slut... Pengarna är slut!" Jag skrattar lika mycket varje gång.

 

Om ni vill se hela intervjun så finns den att beskåda här. Ha en fin första advent nu hörrni. Det är möjligt att det finns Internet och datorer i Norge också, men man vet aldrig, så det är bäst att förtidsönska er en fin advent.

Supertramp - You Win, I Lose

Helt jävla rätt.

Jag nämnde ju långkoket vi hade till middag redan när jag skrev igår. Långkok är nästan ett måste under hösten och vintern. Inte nog med att det doftar himla fint i hela huset av långkok, man får dessutom värme från spisen när man lagar till det. Gör man dessutom ett långkok där allting ska vara i samma gryta så sparar man disk också. Det är alltid populärt. Här är gårdagens långkok:

Köttgryta med vitkål och paprika

För 4 portioner

ca 300 gr grytbitar av nöt
4 st vitlöksklyftor
7 dl vatten
1 msk oxfond
2 msk tomatpuré
1 röd paprika
1 grön paprika
ca 100 gr vitkål
8 st potatisar
en skvätt rödvin
1 liten burk kidneybönor

Skala och finhacka vitlöken.
Bryn grytbitar och vitlök i en gryta.
Häll över vatten, fond och tomatpuré.
Låt koka i ca 30 minuter.
Strimla vitkål och paprika.
Skala och skär potatisen i halvor.
Tillsätt i grytan tillsammans med en skvätt vin.
Koka i ca 30 minuter till.
Tillsätt bönorna, smaka av med salt och peppar.
Låt koka i ca 15 minuter till.
Servera!

Idag har jag klämt fingret i en dörr så det är svullet som en korv och gör galet ont om man kommer åt det. Lite jobbigt tycker jag som tänkt adventspynta lite idag. Jag ska nämligen ta en välbehövlig utlandssemester denna helgen, man behöver ju komma utomlands såhär års. Så jag ska åka till Norge och hälsa på Yoshi. Imorgon direkt efter jobbet bär det av till Uppsala där jag ska sova över hos Jen innan vi åker vidare till Bergen på fredagmorgon. Alltså måste jag adventspynta och packa hela kvällen. Synd att mitt finger inte alls verkar ha vett nog att förstå det. Nåja, det ger nog med sig snart, annars får jag väl amputera det. Nu ska strykbrädan rotas fram så ska det strykas lite juledukar.

Supertramp - Crime Of The Century

Lilla mörka hjärta.

Igår tvingade jag Jimmy att ägna lite tid åt sin fru. Eller rättare sagt så tvingade jag honom redan i söndags då jag bestämde att vi skulle se på film och göra någonting tillsammans på måndagen. Stackars Jimmy. Han vill ju mest sitta framför sin dator och döda zombies eller titta på zombies i filmer och serier. Störtlöjligt. För att göra Jimmy på lite gladare humör över att han tvingades umgås med mig fjäskade jag till det med att bjuda på efterrätt.

Mjuk Mandelbotten (serverad med hallonsorbet och chokladspån)

½ dl sötmandel
200 gr mandelmassa
2 ägg
1 ½ msk potatismjöl
1 tsk vaniljsocker
½ tsk bakpulver
rivet skal från 1 apelsin

Sätt ugnen på 225 grader.
Mal mandeln fint i en matberedare.
Släng ner restern av ingredienserna och mixa till en slät smet.
Har du ingen matberedare så finhacka nötterna.
Riv mandelmassan på rivjärn och blanda sedan allt till en slät smet.
Häll smeten i en smord och bröad form, gärna med löstagbara kanter.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 12 minuter.
Låt kakan svalna.
Pudra med florsocker och servera med exempelvis glass, färska bär, etc.

Jag serverade som synes med hallonsorbet och mörk choklad som jag rev över. Men själva grejen är ju att det är som en liten pajbotten som du kan servera med vad som helst. Glass och färska bär. Sorbet. Vaniljsås. Chokladsås. Vad du har hemma helt enkelt. Finfint.

Det funkade att fjäska med också kan jag berätta. Nästa gång får nog Jimmy välja film däremot, jag tror han börjar tröttna på Michael Cera. Hur man nu kan göra det, det kan jag omöjligt förstå. Idag har jag konstig värk i nacken och ett fint långkok på spisen. Så nu ska jag gå och titta till det. Sen ska jag nog hem till Evelina och titta på Desperate Housewives. Om nu bussarna vill åka någonstans, det snöar ju faktiskt pyttepyttelite ute.

Penguin Cafe Orchestra - Perpetuum Mobile


(för jag tänker att eric strand snart borde ha hunnit se färdigt på min smala sussie-dvd som han lånade för tre år sen. det blir lätt att man tänker så när man hör den här fina biten.)

Jag kan krypa in i ett skåp, jag kan sova i hallen.

Nu blir det en snabb liten middagsuppdatering innan det är dags för sängen. Jag har ju som bekant varit på jakt efter ett gott lasagnerecept i flera år. Varken jag eller Jimmy är särskilt förtjusta i lasagne, men det finns ju sådan man äter ute eller som mormödrar gör som är helt sinnessjukt god. Så alltså måste det ju finnas ett bra lasagnerecept någonstans. Mitt problem är att de oftast blir för torra, och lasagneplattorna är hårda och töliga. Så idag bytte jag ut lasagneplattorna mot zucchini, och det blev allt annat än torrt. Och kanske inte ens en lasagne egentligen.

Zucchinilasagne

För 4 portioner

1 zucchini
ca 400 gr köttfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
400 gr krossade tomater
1 dl matlagningsgrädde
oregano
paprikapulver
riven ost

Sätt ugnen på 200 grader och smörj en ugnsform.
Hyvla zucchinin i tunna skivor med en osthyvel.
Skala och finhacka lök och vitlök.
Bryn lök, vitlök och köttfärs i en stekpanna.
Tillsätt tomatkross, grädde och kryddor.
Låt koka ihop i några minuter.
Varva zucchini och köttfärsås i ugnsformen.
Toppa med riven ost.
Gratinera i ca 30 minuter.

Så kan man också göra. Det är säkert GI-vänligt också om man bryr sig om sånt. Jag är ganska väldigt dålig på att bry mig om sånt.

Min kväll har jag tillbringat i soffan och mumsat hallonsorbet på mandelbotten (recept kommer senare) och tittat på Scott Pilgrim VS. the world. Ååååh, Michael Cera. Michael Cera är världens bästa 88'a. Jag gillar alla knasiga konstiga underbara filmer som han är med i. Även fast han alltid spelar samma sorts roll, det struntar jag i. Han är ju så fruktansvärt himla söt.

Nu ska jag lägga resterna från dagens middag i matlådor, sen är det faktiskt sovdags för lilla mig. Jag sover himla gott när det snöar ute har jag märkt. Snöa ute. Tack.

Syd Barrett - Wolfpack

Hon skrattade så hon grät och hon grät tills hon började skratta.

Idag har jag en bråkig dator, en bråkig blogg och ett himla bråkigt humör. Det bråkiga humöret kom först, det vaknade jag med i morse. Nej, det där är inte riktigt sant för jag gick faktiskt och la mig med det redan igår kväll. Jag skyller på fotbollen. Förstöra en lördagkväll med fotboll. Inte så konstigt att jag hatar den där jävla Zlatan, han förstör ju så många stunder för en hela jävla tiden. Varför ska jag sitta och bry mig om när Zlatan spelar fotboll? Det är ju inte som att Zlatan sitter och läser min blogg direkt.

Men de som läser min blogg gör ju inte det för att läsa om Zlatan, det förstår jag ju. Så nu ska jag sluta skriva om Zlatan. Nu ska jag berätta om vad jag bjöd på i fredags, förutom drinkar och förrätter. Till huvudrätt blev det en gammal goding, nämligen Quorn Italiano med rostad potatis, fast en helt vegetarisk variant med grönsaksfond istället för kycklingfond. Och till efterrätt blev det någonting nytt och spännande som såg ut såhär:

Päroncarpaccio

För 4 pers

4 st mjuka stora päron
1 dl limesirap
4 msk mascarpone
flytande honung
rostade solroskärnor

Limesirap:
1½ dl vatten
1½ dl socker
1 lime, rivet skal och saften

Koka vatten och socker i 4-5 minuter tills du har en simmig lag.
Tillsätt rivet skal och saft från 1 lime.
Låt svalna.
Skär päronen i tunna skivor på längden och fördela på tallrikar.
Fördela limesirapen på päronen.
Lägg en klick mascarpone på varje tallrik.
Ringla över lite flytande honung.
Strö över solroskärnor.
Servera!

Enkelt och fräscht. I originalreceptet är det rostade pinjenötter, men jag tog solroskärnor istället eftersom jag är rädd om Evelina. Det funkade precis lika bra vill jag lova. Eller vad vet jag, jag har ju aldrig testat den här efterrätten förut så jag vet ju bara att det funkar med solroskärnor. Hursomhelst, gott var det. Alldeles lagom efter den lite tyngre huvudrätten.

Nu hoppas jag att min blogg och min dator bråkat färdig för idag. Själv ska jag sätta mig och dricka lite te och försöka få mitt humör att sluta vara så bråkigt också. Förhoppningsvis är det lite dålig söndagsteve som kan roa mig och få mig på bättre tankar.

The Piney Gir Country Roadshow - Pray I Never Wake To Tell


(jag tror att jag har en inneboende cowboy i mig för jag tyckte att hela det här albumet var himla fint. eller ja, jag vet ju att jag har en inneboende cowboy i mig. jag har alltid varit onaturligt road av att dansa squaredance och på gymnasiet brukade jag springa runt i korridorerna med en knallpulverpistol och cowboyhatt och... ja. jag vet inte. jag hade mycket konstigt för mig på gymnasiet. som att leva ut min inneboende cowboy.)

Vid midnatt stod jag stel som en staty.

Igår kväll bjöd jag ju som sagt Evelina och Jolin på middag här hemma. Det blev 3-rätters, och en fördrink såklart. Och så några flaskor vin till middagen. Fast faktiskt bara två. Vi är för gamla för att orka mer, men vi orkade faktiskt hålla igång till klockan 01.00, så än finns det hopp om oss! Även om det kanske spårade ur lite där mot slutet då Jolin inte visste skillnaden mellan en mazarin och en mandarin och Evelina tyckte att Pandora borde kastat mazariner på sin publik istället för mandariner och jag försökte förklara handlingen i en Harry Potter-film med orden: "Ja, men det handlar ju om att den onda trollkarlen vill döda Harry!" Ja, ni vet, DEN Harry Potter-filmen.

Till fördrink bjöd jag i alla fall på Mandarinmojito efter ett recept jag hittade hos Remsan. Hur gott som helst var det. Yumyum. Jag drack upp min fort som en blixt. Riktigt farligt det där om man har möjlighet att dricka flera, nu hade inte jag det igår och det kanske var tur det. Sen blev det förrätt. Egentligen hade jag tänkt göra gubbröra och servera på ett litet bröd, men sen insåg jag att gubbröra mest innehåller saker som jag inte tycker om så efter att jag gjort om det hade jag något helt annat som blev såhär:

Grabbröra

För 4 port

1 burk tonfisk i vatten
3 dl gräddfil
2 st hårdkokta ägg
ca ½ dl kaviar
ca ½ dl hackad dill
citronpeppar

Skala och hacka äggen.
Blanda alla ingredienserna och smaka av med citronpeppar.
Ställ röran i kylen någon timme så den får gotta till sig.
Fördela röran på en brödbit.
Dekorera med en citronskiva.
Servera.

Lätt som en plätt. Grabbröra alltså. Bättre än gubbröra. Jag måste erkänna att jag är fruktansvärt dålig på förrätter överlag. Det är himla svårt att hitta på goda förrätter, för det känns som alla förrätter innehåller skaldjur och det gillar vi ju inte. Och de som inte innehåller skaldjur har man ju ätit 3000 miljoner gånger redan eftersom fantasin är så dålig. Så; Tips på goda förrätter utan skaldjur, tack!

Nu ska jag titta på Håkan Hellström hos Robins. Jag tror att Jimmy har tröttnat på Junior Eurovision Song Contest som jag tvingar honom att titta på. Konstigt, de som är så... Gulliga. Ali Baaabaaaa! Ryssland var faktiskt skitsöta, så söta kläder och gullig liten dans. Men nu blir det lite Håkan istället. Han har ju också söta kläder och brukar dansa gulliga danser.

Bruce Springsteen - Loose Ends

Du ligger i gränden med blodiga kläder.

Och var i allsin dar har jag befunnit mig de senaste dagarna undrar ni, det undrar jag också lite grann. Jag har faktiskt mest befunnit mig hemma, men ändå varit upptagen. Så vi börjar väl med att redogöra torsdagen, då var jag faktiskt inte hemma.

I torsdags var jag nämligen på tastecasting med Santa Maria Thai. Där fick vi provsmaka och testlaga olika produkter från Santa Marias thaisortiment, lära oss lite om det thailändska köket och så fick man ju chansen att umgås med massor av andra trevliga matbloggare. Vi blev indelade i grupper om 4 och fick laga varsin thailändsk rätt. Gruppen som jag var med i fick laga Pad Thai och förutom jag så bestod gruppen också av Michael på Lanternan, Jessica på Hallon & Blåbär och Charlotta på Matrepubliken.
















Bilder säger ju mer än 1000 ord. Så det var sådär det såg ut. Vi hade fruktansvärt roligt i våran grupp, eller jag hade väldigt roligt i alla fall jag kan ju inte svara för de andra. Att testa nya recept och nya maträtter är ju alltid lika roligt, och thaimat sitter ju verkligen aldrig fel. Även om vi ett tag började fundera på om vi kommit fel och hamnat på ett swingersparty istället, och dessutom hade de glömt att lägga ner flygbiljetterna till Thailand i våra goodiebags. Det enda som inte riktigt föll mig i smaken var väl den där frukten här ovanför som ser ut som en igelkott. För det första kan man ju inte äta nåt som ser ut som en gullig igelkott, för det andra så luktade den blaj och smakade rå lök. Huu. Men mest av allt var det en himla trevlig kväll med roligt sällskap.

Nu ska jag dricka coca-cola och flytta upp min dator från vardagsrumsgolvet där den stått sen igår kväll då jag hade Evelina och Jolin här på middag, men det är en annan historia. Och OJ, vilken historia sen!

The Pretty Things - Summer Time

Men de är inte redo att acceptera din dröm ännu.

Jag har ägnat kvällen åt att bråka med en glasyr till en morotskaka. Den blev verkligen aldrig som jag ville. Töligt eftersom morotskakan inte ens var till mig. Men jag hoppas det blir bra med att den blev nästan som jag ville till sist. Men nu är det inte morotskaka vi ska prata om här utan pasta. För vi åt så himla god pasta idag här hemma. Såhär gjorde jag den himla goda pastan:

Spaghetti med bacon och paprika

För 4 portioner

4 portioner spaghetti
1 paket bacon
1 röd paprika
6 st cocktailtomater
1 vitlöksklyfta
1 msk vetemjöl
2 dl mjölk
ca 75 gr mozzarella

Koka spaghettin efter instruktioner på förpackningen.
Strimla baconet.
Kärna ur och strimla paprikan.
Dela tomaterna på mitten.
Skala och finhacka vitlöken.
Fräs på bacon, paprika, tomat och vitlök i en djup stekpanna.
Strö över mjöl och häll över mjölken.
Låt koka upp och puttra några minuter.
Tillsätt mozzarellan och låt den smälta.
Blanda ner den kokta spaghettin med baconröran.
Servera och njut!

Gôtt. Var det. Klart det var. Det är ju inte direkt så att jag lagar äcklig mat. Det får andra göra. Jag har inte tid med sånt. Jag har fullt upp med att laga och äta god mat.

En sak som jag funderat på idag är; Varför i hela friden är svensk postorder så jävla seg? Om man beställer kläder från ett svenskt företag tar det nästan en månad innan kläderna kommer hem. Om man beställer från t.ex Asos.com, som ligger i England, så tar det 3-4 dagar. Hur kan det går fortare att skicka hit kläder från England än från Borås? Vad håller de på med egentligen? Paketet jag väntar på nu är visserligen från Lund, så det är ju lite längre bort än Borås. Men ändå. Jag bara undrar. Vad är det som tar sån tid? Klipper de fåren, kardar ullen, väver tyget och syr kläderna EFTER att man beställt kläderna?

Nu ska jag sova. Jag är upprörd för att grannarna redan julpyntat i fönstren. Inte okej, grannar, inte okej! Fast det är å andra sidan samma grannar som när fönsterlampan ramlat ut genom fönstret lät den hänga där i sladden i över en vecka. Och vad frugan sysslar med utan underbyxor framför sin webcam om nätterna utan att dra för rullgardinen eller ens släcka ner lamporna lite ska vi inte ens gå in på. UPPRÖRANDE! Som sagt.

UB40 - Don't Slow Down

Kärlek och döden.

Idag känner jag mig mest hängig och schleten så vi dregglar över lite hus istället. Den här lilla pärlan ligger utanför Borås och den hälsar att den vill att jag och Jimmy ska flytta dit. Bara 1,3 miljoner så det är ju mycket billigare än det där huset i Kvarnbyn jag ville ha, så alla ni som inte skänkte en krona då kan ju göra det nu istället. Nu tittar vi:

Finfin entré



Ännu finare hall. Jag dör lite av de där antika dubbeldörrarna.


Köket kanske är lite litet, men det har ju rutigt golv så jag kan leva med det.


Ett av sovrummen. Extremt plottrigt och man tänker på en liten brittisk tant.
Jag gillar små brittiska tanter.
Jag tror att den inre tanten som bor i mig är lite brittisk.
Det märks ju på mina fräknar och det röda i håret.

Och om ni vill se fler bilder, vilket jag ju vet att ni vill så klickar ni bara här. För att få Jimmy lite mer positiv så visade jag honom vinkällaren, och undvek att berätta var huset låg. Får Jimmy bestämma så kommer vi att bo kvar i den här lägenheten tills vi är 65 och då kanske vi kan börja fundera på det här med giftermål och att skaffa barn. Jimmy får inte bestämma. Jag bestämmer, jag är ju trots allt äldst och klokast.

Ebo Taylor - Mizin

Snälla, snälla, berätta när det roliga börjar.

Ah. Det är så härligt att sitta här och skriva lite till ljudet av när Jimmy diskar. Tänk att det alltid är så härligt att göra ingenting när någon annan arbetar. Det är ju inte alls lika roligt att göra ingenting om ingen annan gör någonting tråkigt samtidigt. Visste ni förresten att dammsugaren drar fem gånger så mycket el som teven? Där har ni ett fint energispartips. För vi ska ju spara på energin, det har vi ju fått lära oss.

Och så ska man ha meat free monday, då sparar man också på miljön. Så det hade vi idag. Jag hittade ett recept på någonting som heter "Förälskade Kräftstjärtar" som tydligen ska vara kanongott. Men kräftstjärtar kan ju omöjligt vara kanongott tänkte jag, så jag gjorde det med quorn istället. Och såhär gör man då:

Förälskade quornfiléer och bulgur

För 3-4 portioner

4 st quornfiléer
1 gul lök
4 st champinjoner
2 dl lätt créme fraiche
1 vitlöksklyfta
½ msk vitvinsvinäger
dragon
persilja

Skala och finhacka löken.
Skiva champinjonerna.
Dela quornfiléerna i bitar.
Fräs detta i en djup stekpanna tills quornen tinat.
Häll över créme fraiche.
Pressa ner vitlöken.
Blanda ner vitvinsvinäger och smaka av med örterna.
Servera med bulgur eller pasta och en god sallad.

Det ska alltså egentligen vara 200 gram kräftstjärtar istället för quorn, om någon känner för att göra det på riktigt. Så ska det serveras med pasta också. Men jag tyckte att vi åt alldeles pasta alldeles nyss så det fick bli bulgur istället. Gott var det i alla fall. Dragon är ju oftast goda grejer.

Nu har Jimmy diskat färdigt så nu är det inte alls roligt att sitta här längre. Plus att Halv Åtta Hos Mig har börjat, så jag ska dricka lite rött julte och titta på det. Ja, har alla andra matbloggare börjat ta ut julen i förskott så tänker tamejfan jag också göra det. Sådeså.

Orange Juice - Blokes On 45

Säg vad du vill, jag förlorar aldrig ett vad.

Igår var jag så himla upptagen hela dagen. Otroligt upptagen var jag. Verkligen. Så jag hade inte tid att blogga. Jag hade absolut ingenting att göra förrän vid 21 då Jimmy kom hem från jobbet och vi skulle äta middag och sedan åka och träffa svärmor med tillhörande sambo på stan. Så ni förstår ju själva hur upptagen jag var hela dagen. Hrm hrm. Eller kanske inte. Ska man äta middag så pass sent så får det bli något såhär enkelt:

Lövbiff med mozzarella i ciabatta och så lite grönt och massa såser och gegga på det. Nomnomnom. Så härligt med middagar som tar 10 minuter att laga. Fint också att jag ganska många timmar senare när vi ska gå och sova plötsligt ångrar att jag inte tog någon hot chili-sås på min. Vettig sak att känna ånger angående. Jag tycker ju inte ens om sån chilisås, jag tycker bara att det smakar ketchup. Gå och lägg mig. Fast inte nu. Nu ska jag nog dricka lite mer te innan det är dags att bege sig ner på stan och gå på bio och titta på Cornelis. Man måste göra någonting roligt på söndagarna, annars får man bara söndagsångest och det är inte roligt.

Jenny And Johnny - While Men Are Dreaming

Men om jag ser tillbaka på det nu så tror jag det är dags att skratta åt alltihop.

Dagens latemat gjorde jag genom att steka wokgrönsaker tillsammans med vitlök och ingefära, hälla över Kelda Spicy Thai-soppa och smaka av med lite kryddor. Lite jasminris till det så var middagen i hamn. Så kan man också göra. Om man är lat. Som jag är på fredagar. Jag är så lat att jag fick lov att lura ut min egen kropp på promenad. Jag lurade den att vi bara skulle gå en vända runt spåret, och sen när jag väl var i spåret drog jag med den på en mycket längre promenad. HA! Tur att den är lättlurad åtminstone, den där kroppen. Nu är det dags för Idol. Heja Jay, ut med tönt-Elin. Elin är en sån där brud som hävdar att hon är värsta rockbruden för hon bara ääälskar P!nk. Det är som att jag skulle påstå att jag är värsta hiphop-bruden för jag lyssnar på Markoolio. Sån är Elin. Tråkig.

Ibland tänker jag att Jocke är en himla bra kompis bara för att han är så sjukt lättroad. Det är bara därför jag är kompis med honom, för att han är så lätt att roa. Såhär lätt är det:

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om han faktiskt lagt till henne som vän nu också. Bara därför att. Nu har Idol börjat. Woohoo!

Band Of Horses - Blue Beard

Din popularitet försvinner lika fort som isbitar i ett glas.

Igår var det wrappel-dags här hemma. Med kanske världens enklaste recept, perfekt som latemat. Vi ska äta latemat idag också faktiskt, men det är en annan historia. Nu koncentrerar vi oss på gårdagens latemat, som alltså var wraps.

Nacho Cheese chicken-wraps

1 kycklingfilé per person
1 påse Nacho Cheese-dipmix
ca 3 dl lätt créme fraiche
ev. ca ½ dl riven ost
gurka
sallad
tomat
majs
riven ost som tillbehör
tortillabröd

Tärna kycklingen.
Bryn den i en djup stekpanna.
Häll över dipmixen.
Rör ner créme fraiche.
Blanda ner riven ost om du vill.
Låt osten smälta.
Lägg röran på tortillabröd
tillsammans med valfria tillbehör.
Enjoy!

























Det var gott det. Tyckte vi. Man får givetvis ha precis vilka grönsaker man vill i, jag bara tog det vi hade hemma. Men jag hade inte tackat nej till lite avokado eller paprika. Speciellt inte avokadon. Vi äter alldeles för lite avokado i det här hushållet. Det är ju skandal!

Nu ska jag skrubba ugnen. Himla bra sätt att inviga helgen på. Stå på knä och skrubba en flottig ugn. Speciellt som jag inte ens kan stå på mitt ena knä utan att det känns som att det går i tusen bitar. Läkaren måste ju ha glömt en skalpell eller nåt därinne. Eller satt tillbaka knäskålen upp och ner. På höger sida om knä't kan man sitta och slå hur hårt som helst för där har jag ingen känsel överhuvudtaget, men mitt på knä't gör det helt galet ont bara man kommer åt det lite grann. De kanske tog all känsel från höger sida och sydde fast i mitten? Det låter logiskt. Så var det nog. Lägg märke till hur sjukt bra jag är på att skjuta upp det här med skrubbandet...

Elton John & Leon Russell - There's No Tomorrow

Jag faller och har tappat alla ord.

I helgen hade vi besök av en godisråtta här hemma. Godisråttan sprang mest fram och tillbaka mellan olika platser i lägenheten och kakburken. Godisråttan var helt lyrisk över mina havrekyssar och skulle sedan åka hem till sig och baka egna havrekyssar efter en nyttig ostbåge-frukost. Man kan kalla godisråttan för Clara också. Clara bad nog om ursäkt till Jimmy 100 gånger för att hon åt upp alla kakor. Jimmy svarade med att säga att det inte gjorde nåt för jag blir bara glad när jag får baka nya kakor. Det blir jag faktiskt. Jag blir alltid glad när jag får baka kakor. Så det gjorde jag idag och de såg ut såhär:

Nötchokladtrianglar

200 gr rumsvarmt smör
3 dl socker
2 ägg
2½ dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
¾ dl kakao
1 tsk bakpulver
50 gr hasselnötter

Garnering:
150 gr hasselnötter
strösocker
kardemumma

Sätt ugnen på 200 grader.
Vispa smör och socker poröst.
Tillsätt äggen ett i taget under omrörning.
Blanda ner mjöl, vaniljsocker, kakao och bakpulver.
Hacka hasselnötterna och rör till sist ner dem.
Bred ut smeten i bakpappersklädd långpanna.
Hacka resten av nötterna och strö över kakan.
Grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter.
Pudra över socker och kardemumma direkt du tar ut kakan ur ugnen.
Låt svalna och skär upp i trekanter.

Gottgott. Jag undrar om det var ungefär såna här min mamma brukade baka när jag var liten som vi kallade för "Asfaltskaka"? Schysst namn. Asfaltskaka. Asfaltskaka var i vilket fall som helst också gott. Men säg den kaka med choklad och nötter i som inte är god. Nej. Det kunde ni minsann inte!

"Varför får aldrig jag vara med på bild i din blogg?" Sa den här killen idag när jag fotade våran middag. Det hade jag inget bra svar på så nu får han vara med på bild i min blogg. Han är ju så himla dulli' liksom. BÄSTA KILLEN! Som har varit lite tjurig idag för att han var så trött eftersom han fick lov att väcka sin flickvän x antal gånger i natt då hon drömde mardrömmar. Det är Julie Coopers fel. "Imagine having to wake up every day being Julie Cooper..." - Jimmy Cooper. Mm. Just det.

Warpaint - Lissie's Heart Murmur

Även om du befinner dig tusentals mil härifrån så påminner du mig om guld.

Det är någonting som inte riktigt stämmer idag, jag är nämligen pigg som en lärka och har varit det hela dagen. Mätt också, jag har varit mätt som en gnu hela dagen. Fast det kan också vara så att mina byxor är för små så att det bara känns som att jag är mätt. Jag är inte bra på det här med att ha byxor. Däremot är jag himla bra på att äta paj. Och på att göra paj. Idag gjorde jag en köttfärspaj på det här viset:

Köttfärspaj

För 4-6 personer

Pajskal:
100 gr smör
2 dl grahamsmjöl
1 dl dinkelmjöl
3 msk vatten

Fyllning:
ca 300 gr köttfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 dl gröna linser
½ dl tomatpuré
timjan
oregano
tacokrydda
paprikapulver
cayennepeppar
spiskummin
2 ägg
1½ dl mjölk
riven ost

Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda ihop pajdegen och tryck ut den i en form.
Nagga med gaffel och förgrädda skalet i ca 8 minuter.
Skala och finhacka lök.
Stek lök och köttfärs i en panna.
Koka linserna.
Pressa ner vitlök i köttfärsröran.
Tillsätt tomatpuré och smaka av med kryddorna.
Tillsätt de kokta linserna.
Häll röran i pajskalet.
Vispa ihop ägg och mjölk till en äggstanning.
Häll över fyllningen och strö över osten.
Grädda i ca 25 minuter.
Servera pajen med en god sallad.

Jag hittade receptet på fyllningen på tasteline från början, sen byggde jag om det lite. Det var himla gott, och man blev väldigt mätt på grund av linserna som var i. Men nästa gång ska jag nog krydda lite mer, vi gillar ju stark mat i det här hushållet. Kanske en jalapeño eller två skulle göra sig fint i det där sällskapet.

Anledningen till att jag är så pigg kan ju vara att jag sov som en stock hela natten. Det var längesen sist. Inatt blir det nog värre. Idag på Ghost Whisperer var det nämligen med både spökhus, spökbarn, läskiga leksaker, gungstolar och Julie Cooper. Höhö. Okej, det sista var inte så läskigt. Spökbarn däremot. Huuuu. Det värsta är ju att när jag går upp klockan fem på morgonen är det kolsvart ute, så jag springer ut och tänder lamporna i köket/vardagsrummet och sen blir jag rädd för att det är mörkt i datarummet så jag ser inte vad som är därinne så jag måste stänga dörren in dit. Sen måste jag öppna dörren till badrummet på vid gavel och tända lamporna där inne också. Helst skulle jag ju väcka Jimmy och tvinga honom att äta frukost med mig, men han är inte alls pigg på den idén utan tycker istället att jag ska sluta titta på Ghost Whisperer. Himla dålig idé av Jimmy, min idé är ju mycket bättre. Det förstår ju vem som helst.

Nu ska jag äta melon och titta på Halv Åtta Hos Mig.

Darkstar - North

Du vet att du inte är död.

Idag fick indiska tisdagen lämna rum åt Pasta med Zucchinisås. Vi försöker ju ha lite som grej att testa minst två nya maträtter i veckan, men på sistone har fantasin börjat tryta så det blir lite gamla godingar istället. Fast det här är ju mest en goding för mig, han som jag bor med är ju lite rädd för vegetariska saker. Det får jag väl leva med, precis som han får leva med att jag är mörkrädd och drömmer mardrömmar mest hela tiden. Nu ska jag gå ut och gå i "snökaoset". Fast det är inget kaos, det flyter på fint, det är nog bara i inlandet de sysslar med snökaos idag. Jag ska gå ända hem till Evelina och äta massa gott och titta på Desperate Housewives. Det är sånt man gör när det är nästan-snökaos.

The Jam - But I'm Different Now

Blinkande grisar.

Annat som kan hända när man är borta från bloggvärlden en hel helg är att man blir utmanad. Jag blev utmanad av Malin. Och matutmaningar antar jag gärna. Mode-, outfit- och stilutmaningar är det lite sämre med för jag har alltid bara svaret att jag har på mig det jag tycker är fint som svar på alla frågor. Men nu så; utmaningen.


4 mat-tv-program jag gärna ser

Halv Åtta Hos Mig
Allt med Jamie Oliver
Allt med Gordon Ramsay (men Hell's Kitchen känns lite urvattnat nu...)
Primo Paolo (såklart!)

4 saker jag ätit idag
Flingor & Mjölk
Clementin
Indisk korvgryta & ris
Rödbetssoppa med fetaost


4 s(m)aker jag längtar efter

Chips & dip (ja, det räknas som en smak nu)
Avokado
Pesto
Marabou Premium Lemon & Ginger

 

4 saker på önskelistan
En balkong
En resa till Prag
En rosa jättefin köksvåg som finns på Cervera
Ett walk in-skafferi

4 s(m)aker jag avskyr ogillar
Körsbärssmak (inte färska, utan sånt som ska smaka körsbär)
Rosmarin
Center, Plopp, Dumle etc. (ljus choklad med kola i helt enkelt)
Skaldjur

 

Sådärja. Det var ju inte så himla svårt. Nu utmanar jag: Mårtenssons Kök, Malin på Cannolis Blogg och Remsan. Imorgon ska det tydligen bli snö här i Göteborg, så jag laddar upp med rödbetssoppa. Det vet man ju hur det blir i den här stan så fort det kommer en snöflinga eller två; Kaos till tusen. Då gäller det att vara laddad och förberedd.

Elliott Smith - Clementine

Ett avslut.

Sådär. Nu har jag beskrivit hela min helg med en enda bild. Finbesök av Clara. God restaurangmat på Chateau Beirut, rekommenderas varmt! Och så Håkan Hellström på Scandinavium i lördags förstås. Åh. Så fint. Jag till och med grät en liten skvätt. Fast å andra sidan gråter jag alltid en skvätt när han spelar Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger för det är en av de finaste låtarna någonsin. Fint också att vi inte ens märkte när Håkan kom in på scenen.
- Är det Håkan där i svart?
- Neej, brukar inte han ha finare kläder?
- Jaaa... Det kanske är Alf Robertson...
- Han är död.

Hur skulle jag kunna veta det? Jag vet att Michael Jackson är död. Räcker det inte så? Och jo. Det var Håkan i svart. Jag tycker det gulligaste med Håkan är att han står kvar på scenen när konserten är slut, lamporna är tända och alla är på väg ut och vinkar till alla. Som en liten farmor eller en dagisfröken. Fint. Nu ska jag ta en promenad i höstsolen.


Håkan Hellström - Brännö Serenad


(för att det var den enda som fattades för att det skulle bli ultimat.)

Här sitter jag och väntar på att få hålla om dig.

Idag tänker jag vara kärringen mot strömmen (som vanligt alltså) och visa en bild på mina misslyckade kakor. Alla matbloggare ska alltid bara visa upp fina saker, eller så skriver dem att maten inte såg god ut så det blir ingen bild. Nu tänker jag visa upp fula kakor som kanske inte ser alls goda ut, men de var goda och bara för att mina blev misslyckade behöver det ju inte betyda att era blir det. Jag har förövrigt fastnat i syltkake-träsket.

Havrekyssar

ca 40 st

200 gr smör
2 dl socker
5 dl havregryn
1 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker

röd sylt till fyllning

Sätt ugnen på 200 grader.
Rör ihop smör och socker tills det blir poröst.
Tillsätt resten av ingredienserna och arbeta snabbt ihop till en deg.
Rulla bollar av degen och lägg på pappersbeklädd plåt.
Gör en fördjupning i varje boll och fyll med sylt.
Grädda 10-12 minuter.

Svårt va? Nej. Inte särskilt. Och så namnet också. Havrekyssar. Hur fint som helst. Man kan ju fylla dem med sylt som inte är röd också, men då blir det ju inte så lämpligt att kalla dem för havrekyssar. De ska ju vara lite mer fylliga och tjocka egentligen. Inte som havreflarn som nån klickat ut lite sylt på. Men smaken är det inget fel på. Jag bjuder på en fin bild från min kakburks-hörna också. Bara för att jag är så himla snäll.

Mitt favorithörn i köket. Tyvärr syns inte de fina rosaprickiga muggarna som hänger på krokar ovanför på den här bilden. Men ni får helt enkelt visualisera det själva.

Nu ska jag sova. Det har varit väldigt dåligt med sömn veckan. Är det inte rethosta så är det regn som slår mot fönstret så att det låter som en kulspruta där utanför. Och imorgon kommer Clara och ska man orka med en helg med henne så måste man vara utvilad. Clara vill mest hångla med fyra 14-åringar på en kväll. Är det någon som vet var man hittar 14-åringar i Göteborg? Nej. Inte jag heller. Så jag går och lägger mig lite istället och gör mig redo för HÅKANPEPPEN!!

Bryan Ferry - Tender Is The Night


(kan man säga bryan ferry utan att råka säga fel och säga björn ferry? jag kan inte ens tänka bryan ferry utan att det blir björn ferry. blueberry ferry!)

Jag blir aldrig kär i någon, sånt där är slöseri med tid. Men då slösar vi bort våra liv.

Tråkig bild på tråkig mat en tråkig dag. Quornfilé under ett täcke av créme fraiche tomat & basilika och mandelspån. Oh. Som jag ansträngde mig. Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag. Jag är bara trött. Jämt trött. Och trött på att alltid vara trött. Ännu mer trött på att alltid ha ont i nacken, ryggen, axlarna och huvudet för jag lyfter och drar och släpar runt på saker som egentligen är alldeles för tunga för mig varenda jävla dag. Men jag lyssnar på musik och dricker väldigt gott Hallon & Granatäpple-te och tänker att det är väldigt billigt att bo på hotell i Prag. Men desto dyrare att flyga dit. Nej. Nu ska jag gå och dra täcket över huvudet. Lite sömn kanske gör mig till en gladare människa igen. Eller så är det helt enkelt så att jag var bara inte gjord för dessa dagar, och dessa dagar är inte gjorda för mig. Fast det vetetusan om det finns någon överhuvudtaget som är gjord för regniga novemberdagar?

Take That - Back For Good

(det finns för lite pojkband nuförtiden. och emd räknas inte. de ska vara fem. annars räknas det inte.)

Alltid en orkan i hälarna, aldrig kunnat stanna någonstans.

Nu blir det Lady och Lufsen-middag. Åh, vad mysigt! Okej, kanske inte så mysigt. Men himmel vad gott det var. Hittade receptet på tasteline från början och gjorde om det ganska mycket så blev det till sist såhär gott:

Köttbullar i tomatsås och spaghetti

För 4 portioner

Köttbullar:
ca 500 gr köttfärs
½ finhackad rödlök
1 msk vatten
1 msk olivolja
2 pressade vitlöksklyftor
3-4 msk finriven parmesan
svartpeppar
cayennepeppar

Tomatsås:
1 burk krossade tomater
½ dl tomatpuré
1 dl vatten
1 tärning köttbuljong
2 st vitlöksklyftor
1 msk sambal oelek
cayennepeppar
oregano
svartpeppar
flytande honung
½ dl vispgrädde

Blanda ihop alla ingredienserna till köttbullarna.
Rulla till lagom stora köttbullar.
Stek dem i smör, låt dem få stekyta men inte mer.
Häll över tomatkross, tomatpuré, vatten och buljongtärning.
Låt puttra ihop i ca 10 minuter.
Pressa ner vitlök och blanda ner sambal oelek.
Låt puttra i 15 minuter till.
Smaka av med kryddorna.
Ringla över lite honung.
Tillsätt grädden och låt puttra ca 5 minuter till.
Servera med spaghetti och lite extra parmesan.

Så himla gott! Det roligaste är ju att det är första gången jag ens gör köttbullar sen jag och Jimmy flyttade ihop. Det kan alltså betyda att det var första gången jag gjorde köttbullar någonsin. Om jag inte gjort det hemma som liten eller på hemkunskapen, det är inget jag lagt på minnet i alla fall. Men hursomhelst så blev det galet gott, så jag är nog en naturbegåvning på det här med köttbullar i tomatsås helt enkelt.

Idag har jag vaknat av att Jimmys klocka ringde, försökt somna om trots att det bara var en halvtimme tills jag skulle upp, inte lyckats somna om. Ätit frukost, gått i vattenpölar på väg till vagnen bara för att jag kunde utan att bli blöt, lyssnat på samma Håkan Hellström-låt på repeat hela vägen till jobbet. Jobbat och jobbat och burit och burit och diskat och diskat. Blivit dränkt som en liten katt på vägen hem i snålblåst och regn. Tittat på ett avsnitt av Glee. Handlat på Willys, vi glömde bort att köpa Danmark som Jimmy skrivit upp på inköpslistan. Mest för att ingen av oss vet på vilken avdelning Danmark finns. Åkt hem och blivit dränkt som en liten katt i snålblåst och regn. Tittat på Ghost Whisperer fast jag inte får. Lagat middag. Ätit middag. Duschat. Och nu sitter jag här och ska sluta skriva innan jag spårar ur och det blir en hel roman. Så nu vet ni det.

Håkan Hellström - Det Dom Aldrig Nämner

(det var inte den som jag lyssnade på hela vägen till jobbet. men den här är också bra fin. "vad är det som inte kan repareras, censureras, som inte har någon rättvisa. som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna." ah. när jag blir stor ska jag också kunna skriva texter som håkan. snart är det lööördag!)

Och jag vet inte ens vilket landskap jag befinner mig i.

Jag kan vara bäst i världen på att säga att jag ska börja baka mitt eget bröd och sen aldrig göra det. Förut, när jag jobbade på konditoriet, fick jag ju alltid med mig bröd hem från jobbet så då behövde jag aldrig ens tänka på det. Sen äter jag väldigt sällan mjukt bröd själv så det blir oftast Jimmy som köper något. Och varje gång han köper ett bröd så tänker jag att jag ska baka bröd. Precis som varje gång jag ser ett gott brödrecept i någon blogg. Men jag gör det aldrig. Men plötsligt händer det! Igår tog jag mig i kragen och bakade ostgifflar, perfekt om man har en ostskalk liggandes i kylen som det börjar bli brått att göra sig av med:

Ostgifflar

16 st

3 dl grahamsmjöl
4-5 dl vetemjöl
½ paket jäst
2½ dl mjölk
1½ dl riven ost
1 ägg
1 uppvispat ägg till pensling

Smula ner jästen i en stor degbunke.
Värm mjölken till 37°.
Rör ut jästen med lite av mjölken.
Tillsätt resten av mjölken, osten och ägget.
Arbeta in mjölet lite i taget tills du har en blank och smidig deg.
Låt degen jäsa till sin dubbla storlek, ca 50 minuter.
Knåda upp degen och dela den i två delar.
Kavla ut varje del till en stor rundel på mjölat bakbord.
Skär varje rundel i 8 snibbar.
Rulla ihop till gifflar och låt dem jäsa på pappersbeklädd plåt i ca 20 minuter.
Sätt ugnen på 225 grader.
Pensla med uppvispat ägg.
Grädda gifflarna 8-10 minuter.

Yum yum. Ta en ost med lite smak och ha i vetja. Dela dem på längden och mumsa med lite philadelphia. Fina grejer. Nu har jag varit duktig och behöver inte baka bröd på ett år framåt igen. Det tragiska är att jag tittade i arkivet här nu och insåg att det faktiskt var 11 månader sedan jag bakade bröd senast...

Nu har jag nyss kommit hem från stan där jag var och köpte två par stövlar då mina svarta stövlar är så trasiga som de kan vara. Så nu har jag slängt dem och köpt ett par nya fina svarta. Dessutom köpte jag ett par fodrade stövlar också, fantastiskt moget beslut av mig. Nu är jag hungrig och ska äta av mina ostgifflar och njuta av min lediga dag.

I Blame Coco - Please Rewind

RSS 2.0