Perfekta Prinsessan Pernilla

Nu kommer här något så ovanligt som gårdagens middag! Jag ligger ju några veckor efter med det här bloggandet, men nu tänker jag lite som SJ, det tåg som är mest försenat prioriteras sist så att åtminstone något tåg kommer i tid. Alltså, gårdagens middag först, så får sånt som jag gjorde för några veckor sen ligga några veckor till och skramla i matbildsmappen. Mest för att det var flera stycken som skrev på instagram igår när jag la upp en bild på middagen där att de ville ha receptet och jag är ju så snäll och omtänksam, så nu kommer den: Gårdagens middag. Helt knasig kombo, helt galet gott. Det här kommer vi att äta igen!

 

Jag är ingen frukostmänniska, har aldrig riktigt förstått mig på de där som går upp en timme tidigare och fixar värsta finfrukosten en vanlig tisdag. Det är jag alldeles för morgontrött för, hade jag däremot haft någon som gick upp och fixade finfrukost till mig så skulle jag ju absolut gärna äta den. Man borde ju egentligen äta helgfrukost på vardagarna, då skulle man ju vara på så himla mycket bättre humör. För några helger sen var jag sådär redig och ställde mig och bakade scones på lördagmorgonen. Och det kan jag säga, att hade jag fått de här nybakade sconesen en måndagmorgon klockan sex så hade jag nog varit bra mycket gladare hela veckan sen. För det var inte bara nybakade scones, det var nybakade c h o k l a d s c o n e s.

 

De senaste dagarna har det varit fruktansvärt mycket rasistiska kommentarer på min facebook, det har spridit sig som algblomning och känns ungefär lika kul också. Jag är så trött på det så jag funderar starkt på att bara ta bort alla som kläcker ur sig hemskheter som "apjävlar" och "skjut ihjäl dem" och annat trams, vare sig det är någon ytlig bekant eller någon närstående släkting. Jag vet att man ska ta diskussionen, men det är väldigt svårt att ta diskussionen med någon som tror att det heter diskution. Igår när jag var som tröttast på det hela (för jag var dum nog att försöka ta "diskutionen" med en tjej) kände jag till och med att jag orkar inte åka upp till Sågmyra i flera veckor i sommar, senast jag var där var det en konstant gnölande om dessa "hemska nysvenskar". I 18 dagar var jag där och jag såg lika många invandrare under dessa 18 dagar som jag såg enhörningar. Så de skulle ju lika gärna kunna lägga ner den energin och ilskan på enhörningar istället, det är ungefär lika vettigt. Men helst skulle man ju kunna sluta vara så hatisk överhuvudtaget och kanske ta och läsa en bok eller nåt istället.

 

Idag är jag lite gladare igen och kommer ihåg att de flesta i världen faktiskt inte är inskränkta knasbollar utan normala trevliga människor. Och normala trevliga människor kanske vill ha lite god mat att mumsa på. Jag har nyss lärt mig att man inte bara behöver steka eller grilla halloumi och äta som den är, man kan slänga den i grytor också. Det är helt galet gott. Man kan göra lite på det här viset:

 

Jag lovade er en valborgsdessert och här kommer den! Jag fick Roy Fares bakbok Sweet i julklapp av Jimmys lillasyster och sen dess har jag väl bläddrat fram och tillbaka i den ungefär 100 gånger men inte tagit mig för att göra någonting ur den, men på sista april tog jag äntligen tag i saken. Den där Roy alltså, han kan verkligen sina grejer. Men även om Roy verkligen kan sina grejer så fick jag ju lov att ändra om lite, fast inte så mycket. Det enda jag ändrade var att jag marinerade äpplena i äppeljuice istället för i calvados, för jag köper inte en hel flaska calvados för att jag ska använda en matsked i ett recept. Men om ni vill göra det, så tycker jag att ni ska göra det. Men framförallt så tycker jag att ni ska göra den här desserten. Såhär sa Jimmy när vi åt den: "Det är så gott så att man vill gråta!"

Just fan, jag har ju en bloggjävel. Men hur ska man kunna komma ihåg det när det är 30 grader varmt OCH hockey-VM OCH eurovision på en och samma vecka? Nej, det går ju faktiskt inte. Men idag är det bara 16 grader varmt och både VM och eurovision-cirkusen är slut, så då får jag väl ta och ge den här negligerade lilla bloggen lite uppmärksamhet.

 

Jag insåg att jag ju inte ens delat med mig av våran valborgsmiddag och det var ju liksom några veckor sen det var valborg. Så nu får jag väl vara snäll och göra det då. Det här ska väl egentligen helst göras på grillen, men om det är dåligt väder eller om du inte har tillgång till en grill så går det precis lika bra att göra i ugnen, vilket vi gjorde på det här viset:

 

Strax innan jul fick jag ett litet paket på posten från Ann, i paketet låg den väldigt snygga boken "Kolor, jazz & bakverk" som tjejerna på Pärlans Konfektyr gjort. Det är en sån bok som man blir glad av även om man inte är ett dugg intresserad av vare sig kolor eller kakor, för den är så snyggt gjord. Jag blev alltså extra glad eftersom jag dessutom gillar kolor och kakor. Däremot så har jag ju en liten bebis, vilket inte är ultimat om man vill koka kola. För några veckor sen gav jag mig på det ändå, men använde mig av ett lite enklare recept än de som finns i boken och använde helt enkelt boken som smakinspiration. Resultatet blev såhär:

 

Jaha, så har föräldrarna och storebrorsan åkt hem, Ofelia sover och lugnet har lagt sig över lägenheten. Här på bloggen verkar det ju däremot ha varit allt annat än lugnt de senaste dagarna... Vad har jag nu gjort? Nåja, det spelar väl ingen roll, det är ju bara trevligt.

 

Något annat som är trevligt är ju när man upptäcker att man tycker om saker som man trodde att man inte tyckte om. Som när vi hade matbloggsträff hos Kim med tema Tant för några månader sedan och Sofie hade med sig en grönkålspaj med ädelost. "Jag tycker ju varken med grönkål eller ädelost..." Tänkte jag skeptiskt men smakade förstås ändå. Och jo, jag tycker tydligen visst om både grönkål och ädelost. Kan man tänka sig. Så jag satte glatt i mig både en och två bitar av pajen, och för någon vecka sen så lagade jag den här hemma också för jag hade tänkt på den så mycket. Paj alltså, världens bästa mat! Och ja, jag ändrade liiite i receptet, här kommer min version:

 

Jag måste erkänna att det blivit lite sisådär med fredagspastan på sistone, jag vet faktiskt inte ens när vi senast hade det. Men eftersom det är fredag för många idag så bjuder jag i alla fall på ett pastarecept, jag tror inte att vi åt detta en fredag, men det var gott ändå! Det är dessutom fint för den går precis lika bra att äta kall som varm, och kan alltså vara helt perfekt att ta med som picknickmat nu när det äntligen blivit varmt ute!

 

Det bästa med Jimmys jobb (förutom det faktum att han får jobba med det han verkligen vill jobba med) är att ungefär varannan/var tredje månad sådär så ska han ha med sig fredagsfika. Jag vill också ha ett jobb med fredagsfika sen. Och kanske måndags-, tisdags-, onsdags- och torsdagsfika. Men vi kan börja med fredagsfika. Jaja, ska vi vara riktigt noga kan vi ju börja med ett jobb överhuvudtaget. Men åter till fredagsfikat, sist det var dags för Jimmys fredagsfika så slängde jag ihop en ambrosiakaka med vaniljkrämsfyllning.

 

Nu är det redan maj och jag kanske sa någonting i mars om att man bara får äta långkok så länge det är Vinterstudion på tv fortfarande. Men jag säger så himla mycket dumt så hälften vore nog. Om våren dröjer så får man givetvis äta långkok längre än så, man får helt enkelt passa på att göra det så länge man fryser och behöver en värmande gryta i magen. Jag behövde ett värmande långkok i magen för ungefär två veckor sedan, jag behövde dessutom lite pasta till så då passade jag på att göra en god grekisk gryta.

 

Ni som inte var med på den där bloggträffen förra helgen tror kanske att det gick så vilt till så jag liksom försvann från jordens yta. Och ni som var med kanske tror att ni lyckats skrämma bort mig från bloggosfären för alltid. Då kan jag berätta att alla hade fel. Så lätt blir ni inte av med mig! Jag tänkte bara låtsas att jag har ett liv en stund, det gick inte alls särskilt bra så nu är jag tillbaka igen. Och nu tänkte jag visa upp den där fina bloggträffen ur min synvinkel, för ni har ju liksom inte alls redan läst om den 3289483348 gånger redan. Eftersom jag nuförtiden är alldeles för lat för att ta med mig den stora finkameran ut så får ni hålla till godo med instagrambilder: