Du visste inte hur man gjorde men när fan lär man sig det?

I morse när jag gick till jobbet blev jag lite deprimerad över att det här vädret kommer att vara fram till påska. Samma blåst, samma regn från sidan, samma +4 grader. Den kommer nu. Tiden på året när jag måste flytta härifrån. Och när jag säger flytta härifrån så menar jag inte att jag ska flytta från mörka kalla Sverige till solen, jag menar att jag måste flytta norrut till riktig vinter med snö. Det är ju bara det att jag inte vill bo längre norrut där de har riktig vinter med snö. Jag vill bo här, fast med snö. Kan någon bara styra upp det tack?
 
Det är förresten mitt och Jimmys största dilemma i livet tror jag: Bo här där det finns roliga saker att göra men vi inte har några barnvakter så vi ändå inte kan göra det, eller flytta dit där vi har barnvakter men det inte finns någonting roligt att göra så vi ändå aldrig kommer att behöva några barnvakter?
 
På tal om roliga saker så kan vi ju prata om tårtor. Inte direkt mitt favoritämne då jag tycker att tårta är ganska tröttsamt, tråkigt och trist men det finns ju tårta och så finns det CHOKLADBOLLSTÅRTA. Ja. Det är precis vad det låter som. Jag gjorde en till Ofelias barnkalas och lät Ofelia själv gå loss på att dekorera den. Vilket gjorde att barnen mest slogs om dekorationerna på den. Well well, mer chokladbollstårta till mig. Jag klagar inte. Hur man gör? Ahmen typ såhär va:

Chokladbollstårta
 
300 g smör
10-12 dl havregryn
1 dl kallt kaffe
3 msk vaniljsocker
3 dl socker
5 msk kakao
en nypa salt

Börja med att mixa havregrynen lite grann vetja.
Vispa ihop smör och socker tills det är mjukt och vitt och fluffigt.
Sen tillsätter du resten av ingredienserna och gör till en chokladbollssmet helt enkelt.
Forma till en tårta.
Spara gärna lite av smeten så du kan göra några chokladbollar till dekoration.
Sen slänger du på vad tusan du vill som dekoration.
Strössel, kokos, pärlsocker, choklad, frukt. Kör hårt!
Förvara tårtan i kylen om du inte vill äta hela på en gång.
Det vill du.

Ja. Jag hade bara kunnat skriva: Gör chokladbollssmet. Forma till en tårta. Men då blir ju blogginlägget så himla kort. Och en del kanske inte vet hur man gör chokladbollar. Vissa caféer och konditorier vet verkligen inte hur man gör chokladbollar. Latterian i Antikhallarna har väldigt goda chokladbollar. Så nu vet ni det.
 
Nu ska jag koka soppa på en spik. Eller ett barn. Fast mest på potatis. Och lite kantareller. 
 
Act II - Notes About Freedom

Vi ska också glömmas bort och aldrig talas om igen.

Måndag! Jag är ledig idag, det är därför jag är pepp. Fick knappt kliva upp ur sängen i morse för Ofelia. "Mamma, vi är lediga idag, då ligger vi kvar hur länge vi vill, gå inte upp!" Jag gillar hur hon tänker. Ibland. Men ja, måndag ja. Då brukar vi ju gå igenom vad vi åt förra veckan. Och med "brukar" menar jag att det händer ungefär 3 gånger om året. En av de 3 gångerna är idag, hurra! Jag ber om ursäkt för dålig bildkvalité, dagsljuset är borta, bilderna är gula. Allt är gult. Den gula maten.

Förra veckan började också konstigt nog med en måndag, men då var jag inte ledig så det var Jimmy som stod för matlagandet. Jag sa åt honom att slänga alla rester från Ofelias kalas (matrester, inte resterna från fikabuffén) i en gratängform och blanda ihop med lite créme fraiche och ost och vips hade vi en Pastagratäng med tacofärs. Det var gott. Och korvfritt.
 
I tisdags jobbade jag också sent så Jimmy slängde ihop en Italiensk Lins- & Böngryta med Bulgur. Slängde ihop och slängde ihop vet jag inte, den kanske var jättekomplicerad. God var den åtminstone. Och korvfri. Det blir rätt mycket korv annars när Jimmy lagar mat. "Variation På Korv" kan vi kalla det.
 
I onsdags var jag ledig! Förutom alla såna där roliga ledighetsgrejer som städa, tvätta och storhandla så var jag och Ofelia ute och försökte lära henne att cykla. Det går bra tills hon upptäcker att man släppt taget då tvärbromsar hon eller kastar sig av cykeln i ren panik. Jaja, det var ju första gången så det är väl kanske inte så konstigt. Till middag gjorde jag i alla fall Pasta Carbonara. Med tagliatelle, är inne i en tagliatelle-period just nu.
 
Torsdagen skulle också varit min lediga dag men ja, ni som hängt med i den här bloggen ett tag eller emellanåt umgås med mig i verkliga livet vet att det sällan blir så. Det blev jobb istället. Fick dock sluta tidigt så jag fick hämta barnet och gå hem och laga Indiska Lammfärsbullar med Rotfrukter i ugn och Vitlökskräm. Fick skäll av Ofelia för att mina hemgjorda köttbullar är så äckliga. Mmm. 5-åringar...
 
I fredags jobbade jag sent och Jimmy skulle baka Pizza. Pizzadegen hade jag satt på kalljäsning kvällen innan så han skulle bara baka ut den, toppa den och grädda den. Strax innan sju fick jag ett sms om att han hatade den jävla degen och gav upp nu. Men sen när jag kom hem stod det ändå en nygräddad pizza på ugnen så jag antar att de kom överens till slut. Sen tittade Jimmy på hockey, jag nattade barn och efter det satt vi uppe jättelänge och bara pratade om gamla ungdomskärlekar och sånt. Jag läste någonstans att man har 3 stora kärlekar i livet, så det känns ju fint att jag har 1 kvar sen när Jimmy dumpar mig för hon med lila håret på Hemköp. 
 
Lördagen bjöd på lördagsjobb. Det är det värsta som finns. Lika mycket att göra som en fredag fast med skillnaden att man är ensam. Så jag hade ingen rast på hela dagen och jobbade över en halvtimme. Då borde man ju beställa hämtmat och inte ställa sig och laga Cornflakespanerad Kyckling med Currydressing och Ris men för att vara jävligt lat är jag ibland fruktansvärt ambitiös. Sen drack vi kaffedrinkar, åt vinägerchips och tittade på Blue Valentine. Se den! Ps. Jag tycker inte att Ryan Gosling är snygg, är det något fel på mig? Snälla, säg inte att jag ska prata med någon vuxen för det har jag redan försökt.
 
Söndagen var ungefär som onsdagen. Fast väldigt mycket regnigare. Jag var ledig, vi övade på att cykla med Ofelia och sen åkte vi och storhandlade. Sen tittade Jimmy på hockey och jag och Ofelia lagade Torskgryta med Räkor och Basilika som vi åt med kokt potatis. Nä, jag förstår fortfarande inte grejen med räkor men det hör ju till sånt som jag vill lära mig att tycka om så jag försöker ibland. Det är inte så att jag spottar ut det, det är bara det att det inte är... Så jävla kul? Sen när barnet hade somnat tittade vi på Bloodline och konstaterade att vi inte känner sympati för en enda karaktär i hela serien. Utom Chelsea O'Bannon. 
 
Det var den veckan det. Nu är det en ny vecka och planen för dagen är att åka in till stan och köpa krimskrams och presenter. Känns som en lagom jobbig måndagsplan.
 

Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt, du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.

Idag är jag hemma med ett hostigt och febrigt barn, så det där kalasandet tog tydligen hårt på henne. Själv är jag nog mest fascinerad över att vi klarade oss så här långt in på höstterminen utan att behöva vabba. Himla tur det med tanke på hur mycket jag behövt jobbat de senaste månaderna. 
 
Förra lördagen var första gången på flera veckor som jag hade tid att laga mat till min familj, jag gick runt i köket och kände mig helt förvirrad. Hittade inte kastrullerna, rotade runt i kylskåpet, fick be Jimmy om hjälp med hur spisen fungerar, lockade håret med elvispen. Nä. Riktigt så illa var det inte. Det sistnämnda har dock hänt på riktigt, fast då var jag 5-6 år och inte 32. 
 
Men nu var det maten vi skulle prata om, jag gick all in på hösttemat och gjorde en viltgryta med kantareller och grejer. Till det: potatismos. Med prästost i. Mhm. Jag vet. Nu snackar vi. 
 
Krämig Viltskavsgryta med Kantareller och Potatis- & prästostpuré
 
4 portioner
 
1 gul lök
240 g viltskav
200 g kantareller
3-4 st enbär
3 dl vispgrädde
1 msk viltfond
en skvätt soja
en nypa timjan
salt & peppar
 
800 g mjölig potatis
ca 50 g riven prästost
mjölk
smör
salt & peppar
 
Börja med att skala och koka potatisen tills den mjuknat.
Under tiden gör vi viltskavsgryta:
Skala och finhacka löken.
Ansa och dela kantarellerna i önskad storlek.
Fräs löken och kantarellerna i smör i en djup stekpanna.
Tillsätt viltskaven.
Sen slänger vi ner enbären och mosar dem lite lätt.
Häll över grädden, viltfonden och sojan.
Låt koka ihop sig och smaka av med timjan, salt & peppar.
Nu är det dags att göra potatispuré.
Mosa potatisarna.
Värm mjölken ihop med smöret och tillsätt i potatismoset tills du har en önskad konsistens.
Blanda ner prästosten och vispa snabbt ihop till en puré.
Smaka av med salt och peppar.
Servera med goda grönsaker och lingonsylt. 
 
Hur gott som helst. Jag borde verkligen dra igång med långkokssäsongen känner jag nu. Man hinner ju knappt blinka nuförtiden så har det ju hunnit bli en ny årstid igen så det är lika bra att dra igång med långkokssäsongen innan det är försent. Nåja. Det får bli en annan dag. 
 
Nu ska jag hjälpa barnet att måla i hennes Trolls-målarbok och kanske stryka en duk eller något annat hushållsnyttigt som man ska passa på att göra när man ändå är hemma och vabbar.
 
Isak Danielson - Your Eyes

Låt mig få sova, ring inte och stör. Blir jag väckt igen är det faktiskt någon som dör.

Puh. 2 kalas på 2 dagar är lite utmattande. Men vi överlevde! I lördags var det släktkalas och det såg ut lite grann på det här viset: 
 
 
Jag hade kapitulerat och insett att jag inte har all tid i världen och tog därför med tårtor hem från jobbet. Mina föräldrar hade med sig Gösta ner från Sågmyra så Ofelia var i extas och vi har knappt sett skymten av henne. Detta beror dock inte enbart på att hon gömt sig bakom en gigantisk ballong utan även för att hon sovit med dem på hotellet i 3 nätter. Annars blir man ju lite full i skratt när hon springer runt i prickig klänning, rött diadem med rosett i håret och ett halsband med en skridsko och en hockeyklubba på. Svårt att neka till att hon är min unge ibland. 
 
Idag var det dags för barnkalas. Vi hade bjudit in hela Ofelias förskoleavdelning (för hur tusan gör man när man bara väljer ut ett fåtal barn?) men det blev tack och lov bara 12 barn som kom. Det räckte nog för det var fullt hus och barn i alla rum och högt och lågt. Men Ofelia hade roligt och det var det som var huvudsaken.
 
 
Trolls-kalas hade Ofelia bestämt så det fick det väl bli då. (Barnkalaset.se is your friend.) Pastasallad ville hon bjuda på och massor av godsaker så det fick det väl också bli. Sen roar sig 12 barn ganska bra på egen hand så jag hade inte faktiskt inte planerat en endaste lek eller någonting, fiskdamm fick det bli innan de gick hem bara. Presentförbud var det också, så istället för tusen små grejer som bara kommer att "tappas bort" hade alla kompisarna ritat varsin teckning åt henne. Tips från mig till er! Nej, vi skrev inte presentförbud på inbjudningskorten. Vi skrev presenter undanbedes, rita gärna en teckning. 
 
Och idag slocknade barnet med en gång när Jimmy nattat henne så nu ska vi titta på Bloodline. Tror jag. Jag ska ialla fall sätta i mig en av de sista tårtbitarna och bara pusta ut. Okej, jag har redan gubbsovit lite i soffan medan Jimmy tittade på hockey, men det behöver vi ju inte berätta för någon.
 

Jag har suttit på de anklagades bänk. Jag har suttit där så länge att jag vet precis hur det känns.

Nä, förlåt hörni. Det var inte meningen att skriva värsta sorgliga blogginlägget och sedan gå upp i rök i över två veckor. Det är inte på grund av att jag mår jättedåligt, det är faktiskt jobbet som tagit all min tid. Jag har jobbat 12 av 14 dagar, minst 9 timmar om dagen så allt utom äta och sova har legat sist på priolistan. Men idag har jag varit ledig och inte hunnit ikapp med någonting alls av allt jag skulle behöva hinna göra inför helgens två kalas. Man får inte vara slö, för då blir man dö! Som Dinkelspiel brukar säga.
 
Hur mår jag då? Ja. Jag vet inte riktigt. Har ju jobbat så mycket att jag inte hunnit känna efter tror jag. På både gott och ont. En dag kom det in en hel mammagrupp på ca 10 mammor med 2-månadersbebisar och skulle fika på jobbet. Då kändes det lite väl övermäktigt får jag erkänna, har liksom svårt för mammor i grupp i vanliga fall och nu kändes det som att jag bara vill springa ner på personaltoan och slå huvudet i spegeln. Det gjorde jag inte. Jag log och var trevlig och överlevde det också. Och som det gamla ordspråket säger: "What doesn't kill you makes you bitter!" 
 
Något som inte gör en bitter är mitt matbloggsgäng. Vi har pratat ibland om att börja kalla varandra för kompisar eftersom knappt någon av oss bloggar längre och vi har hängt ihop i över 5 år nu så vi är väl faktiskt kompisar på riktigt... Men nä. Vi är nog inte riktigt redo för det seriösa steget ännu. Så mitt matbloggsgäng it is. Vi sågs häromveckan hemma hos Charlotta och hade tema veganskt. Jag bjöd på efterrätt! Och med tanke på hur jävla jobbigt jag tycker det är att veganbaka så får jag säga att jag lyckades helt fantastiskt bra för det här var supergott, och helt banan- och dadelfritt. 
 
Choklad- & Mandeltarte
 
Botten:
140 g skalade mandlar
90 g mandelmjöl
2 msk ljus sirap
3 msk smält kokosolja
 
Fyllning:
340 g mörk choklad (mjölkfri såklart, Lindts är det till exempel)
1 msk ljus sirap
400 ml kokosgrädde (kokosmjölk funkar också)
 
rostad mandel & flingsalt till topping
 
Sätt ugnen på 150 grader.
Mixa mandeln med mandelmjölet i en matberedare tills det är finmalt.
Tillsätt sirap och den smälta kokosoljan och mixa tills du har en smulig deg.
Tryck ut degen i en pajform, se till att den är hårt packad.
Grädda i ca 15 minuter tills skalet är gyllenbrunt.
Ta ut ur ugnen och låt den svalna under tiden du gör fyllningen.
Hacka chokladen grovt och lägg i en skål.
Häll sirapen över chokladen.
Koka upp kokosgrädden i en kastrull och häll den sedan över chokladen och sirapen.
Rör om tills du har en jämn och glansig smet.
Häll fyllningen i smeten.
Toppa med rostad mandel och flingsalt.
Ställ i kylen minst 3-4 timmar innan servering.
 
 
Banan- & dadelfritt? Vad svamlar hon om? Undrar ni. Ja, men alltid när någon ska bjuda på veganskt eller sockerfritt eller gärna båda två så är det nån jävla skit med banan eller dadlar. Dadlar har jag inga problem med men banan. Banan är ingen sötsak, det är ett straff! Sluta baka med banan. Baka den här godsaken istället om ni ska bjuda på nåt gott. Den är iofs inte sockerfri, den är god istället.
 
Dubbla kalas? Undrar ni också. Ja, Ofelia har fyllt 5 år! (Jag fattar verkligen ingenting, hur gick det till? Kom vi inte hem med henne från BB förra veckan?) Så på lördag blir det släktkalas och på söndag blir det barnkalas. Lite oklart hur jag tänkte när jag bjöd in 25 barn till kalas i vår lägenhet, hur stor tror jag att den är? Hur många stolar tror jag att jag äger? När hade jag tänkt förbereda för kalaset? Ingen vet. På söndag klockan 15 vet vi hur det gick! To be continued...
 

RSS 2.0