Jag såg dig först.

Idag har jag haft en riktigt bra jädra semesterdag. Sovit tills jag vaknat, gått upp och ätit frukost i lugn och ro, bakat en kaka, spelat gitarr, sprungit ett varv på berget och sedan tillbringat några timmar i och bredvid poolen. Mycket mer än så begär jag inte. Eller ja, det är klart det hade varit skönare att slippa den där springturen och bara slöat hela dagen istället. Men nu kan jag ju gå runt och vara mallig över att jag sprungit istället och skriva någon irriterande statusrad om det på facebook.

En sak som faktiskt inte var så bra idag var att hur jag än försökt så har kameran inte velat samarbeta med mig. Det kan också vara så att kakan i sig inte är en sån kaka som ser särskilt god ut, men den är väldigt god. Och nu när äppletiderna börjar närma sig kan det ju vara väldigt fint med någonting annat än smulpaj på längden och tvären, så här har ni ett tips på någonting gott ni kan göra med era äpplen:

Äppelflarn med pecannötsströssel

Botten:
1 rulle smördeg
(eller 3 plattor fryst smördeg)

Fyllning:
200 gr mandelmassa
2 äggvitor
50 gr finhackade pecannötter

Garnering:
2-3 äpplen
50 gr grovhackade pecannötter
½ dl flytande honung

Sätt ugnen på 175 grader.
Klä en halv långpanna med bakplåtspapper.
Kavla ut eller skär till smördegen så att den passar i långpannan.
Riv mandelmassan och rör ihop med äggvitorna och de finhackade nötterna.
Bred smeten på smördegen.
Lämna ca 1 cm deg fri runtom och vik upp kanterna på degen.
Skala, kärna ur och skär äpplena i tunna skivor.
Lägg dem omlott över mandelmassefyllningen.
Strö över de grovhackade nötterna.
Ringla över hälften av honungen.
Grädda i mitten av ugnen i ca 40 minuter.
Ta ut kakan och ringla över resten av honungen.
Skär upp kakan i rektangulära bitar.

Nu har jag bara ätit kakan som den är, men jag kan verkligen tänka mig att den är väldigt god om man äter den med vaniljglass till när den fortfarande är varm. Som en fin liten efterrätt. Istället för smulpaj med vaniljsås. Förlåt, men jag är så less på smulpaj med vaniljsås. Det är ungefär lika roligt som tacos. Snabbmakaroner och bacon är fan mer exotiskt än tacos these days. Alltså: Nästa gång ni står där med era äpplen och funderar på att göra en paj, så gör den här kakan istället. Det var mest det jag ville säga. Nu ska jag laga tacos. Int'.

Givers - Words

Sjung hem mig igen, innan jag dör.

Igår bakade jag flan. Jag vet inte om det heter en eller ett och efter diskussioner på facebook insåg jag att ingen annan heller vet det. Mest därför att det flesta tror att jag menar flarn. Nej. Inga flarn. Ett havreflarn, flera havreflarn. Det vet väl alla. Men här snackar vi Flan Parisienne. Hur säger man det i bestämd form? Nej. Ingen som visste det nej. Så då får det bara heta flan. Jag bakade flan igår. Vill du ha flan? Nu ska jag äta flan.



Flan Parisienne

ca 8 bitar

3 st frysta smördegsplattor
3-4 röda äpplen
3 msk strösocker
½ dl aprikosmarmelad
rostade mandelspån

Sätt ugnen på 200 grader.
Tina smördegsplattorna i ca 15 minuter.
Lägg dem på varandra och kavla ut till en cirkel, ca 24 cm i diameter.
Nyp upp kanterna så de blir lite högre runtom.
Skala äpplena och skär i tunna klyftor.
Lägg dem tegelpannevis på smördegen.
Strö över socker.
Grädda i ca 25 minuter eller tills äpplena mjuknat.
Värm marmeladen ca 1 minut på full effekt i micron.
Pensla marmelad över kakan medan den fortfarande är varm.
Strö över rostade mandelspån.
Enjoy!



Jag åt min bit med en klick kesella. Det var inte så gott, kesellan alltså, för att äta bara kesella är inte så gott. Så det är nog bättre med lite glass eller möjligtvis vaniljsås. Men smördeg alltså. Smördeg! Hur gott kan det bli?

Nu ska vi gå till biblioteket. Jag är helt slut i kroppen, vi har börjat med storstädning på förskolan där jag jobbar nu eftersom det är så få barn. Så idag har jag skurat väggar i 3½ timme. Härligt! Nåja. Man får åtminstone känna att man lever. Det är ju vackert så. Inatt drömde jag att jag startade ett café med Håkan Hellström. Det var också vackert. Fast han är så disträ så hans bakverk blev inte så himla lyckade. Men han drog kunder, det gjorde han.

Steget - Kom Igen

Vad skulle vi annars göra?

Näeeej, jag har inte dött. Lugna ner er. Bara för att jag inte bloggat på över ett dygn så behöver ni väl inte trakassera mig? Jag har faktiskt bara gått i skolan, jobbat, varit och veckohandlat, lagat mat och sedan ätit mat. Och nu sitter jag här och har både chili och citronsaft i tummen. Ja, jag rev upp ett sår på tummen på rivjärnet. Sen har både chili och citronsaft lyckats ta sig in under plåstret. Mmm, vad skönt det svider. Fast det var faktiskt inte alls det jag egentligen hade på hjärtat.

I fredags åt vi ju som bekant pizza, som jag inte tog kort på, men innan vi bakade pizza hade jag faktisk smygbakat lite tidigare på dagen också i min ensamhet. Ingenting avancerat utan bara den här lilla sötsaken:



Frasiga persikolängder

ca 4 bitar

1 platta smördeg
½ burk inlagda persikor
aprikosmarmelad
1 ägg att pensla med
pärlsocker/mandelspån till garnering

Kavla ut smördegen till en rektangulär platta, dela upp den i 3 lika stora partier.
 Lägg tunt skivade persikor tegelpannevis på biten i mitten. Bred över aprikosmarmelad.
Skär ca 1 cm sneda remsor på sidopartierna och lägg dem växelvis ovanpå persiko/aprikosmarmeladfyllningen.
 Pensla med uppvispat ägg och garnera med pärlsocker eller mandelspån.
Grädda i ugn ca 20 minuter på 225 grader tills kakan är gyllenbrun.
Pensla sedan med smält aprikosmarmelad, servera helst samma dag.

Jag serverade inte samma dag. Vem orkar med bakverk efter pizza? Nej, jag menar det. Inte förrän på lördagen orkade jag ta mig en bit. Nu är kakan dock försvunnen, möjligen uppäten av han som äter upp mitt bröd. Vem han nu än är. Idag på jobbet kom det in en jättesöt liten tant som jag pratade med en lång stund, när jag berättade att jag ville bli konditor tittade hon häpet på mig och sa: "Men hur kommer det sig? Unga människor idag vill väl inte ens lära sig att laga mat eller hjälpa till i köket?" Nej. Vi är helt hopplösa, vi ungdomar idag. Jag skojar bara. Ni kanske är det, men inte jag. Jag är fan bäst. Som en blandning av Martha Stewart och Bree Van De Kamp. En svindlare och alkoholist alltså.

Casiotone For The Painfully Alone - Natural Light

RSS 2.0