Skyddade i vår egen lilla värld.
"Du får en månad på dig sen får du fan skärpa till dig!" Sa Kalix när hon var här och hälsade på och jag hade en ful illröd fleecejacka på mig när vi var på promenad. Visserligen hade hon strax innan sagt att jag och Jimmy såg ut som brats och det var då jag som utropade: "JAG HAR EN ILLRÖD FUL FLEECE PÅ MIG!!" Och sen bestämde vi att man får lägga allt åt sidan i en månad efter man fött barn men sen får man skärpa sig. Jag hade väldigt gärna haft finare kläder på mig faktiskt, men det görs inte så många amningsvänliga prickiga klänningar så jag går mest runt och känner mig konstant tråkigt klädd. Och är det något jag avskyr så är det att vara tråkigt klädd. Jag brukar stå och krama klänningarna i min garderob ibland så att de inte tror att jag glömt dem. (Nu tror alla utom Jimmy, Des, Jen och Yoshi att jag överdriver, det gör jag inte.)
Men nu var det faktiskt inte alls det jag hade på hjärtat, utan det var det faktum att något annat som jag inte gjort på en månad är att baka, och på den punkten får man fan också skärpa till sig! Man behöver ju sin kvällskaka. Så igår bakade jag för första gången sen Ofelia föddes. Jag började klockan 12.00 och var färdig strax innan 21. Och på den tiden fick jag till 6 stycken ganska fula bakelser. Och eftersom någon gömt minneskortet till kameran så blir det också en ful bild på de fula bakelserna, men huvudsaken är att det smakar bra. Och det gör det.
Citronbakelser
6 st
Botten:
300 gr mandelmassa
100 gr smör
3 ägg
½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
Citronkräm:
1 dl socker
2 dl vatten
4 msk maizena majsstärkelse
3 st äggulor
1 citron, rivet skal och saft
50 gr smör
Garnering:
Vispad grädde
Gult strössel
Kiwi
Sätt ugnen på 200 grader.
Riv mandelmassan och blanda med smöret.
Rör till en jämn smet.
Tillsätt äggen, ett i taget under omrörning.
Blanda till sist ner mjöl och bakpulver.
Häll smeten i en bakpappersklädd ugnsform (20x30 cm).
Grädda 15 minuter. Låt svalna.
Riv mandelmassan och blanda med smöret.
Rör till en jämn smet.
Tillsätt äggen, ett i taget under omrörning.
Blanda till sist ner mjöl och bakpulver.
Häll smeten i en bakpappersklädd ugnsform (20x30 cm).
Grädda 15 minuter. Låt svalna.
Stansa ut 12 st runda kakor ur botten.
Blanda socker, vatten och maizena i en kastrull.
Låt koka upp under omrörning.
Tillsätt äggulorna och låt sjuda tills krämen tjocknar.
Rör ner citronskalet, citronsaft och smören och rör till en jämn tjock kräm.
Lägg ihop bottnarna två och två med citronkräm emellan och runtom.
Rulla bottnarna i strössel och toppa med en kiwiskiva och spritsad grädde.
Och nu tänker ni såhär: "Fast Pernilla, du behöver kanske inte krångla till det med värsta bakelserna första gången du bakar med en bebis i huset, det kanske hade räckt med en kladdkaka eller nåt..." Ja. Det kan man ju tycka, men var är utmaningen i det? Dessutom är det roligt med bakelser, vad än nån tölig fastighetskonsult från Stockholm påstår. Mmm. Bakelser. Jag längtar redan tills jag får äta en sån här framför Bonde Söker Fru ikväll. Japp. Och det var allt som tant Pernilla 80+ hade på hjärtat idag. På min ära!
Och tiden går allt fortare mellan dig och mig.
Nu när vi fått barn och blivit en liten familj så tar vi det här med fredagsmys på största allvar. Det är tacos framför teven som givetvis visar Fångarna På Fortet varje fredag och Ofelia får ett litet glas bröstmjölk som jag kört en sväng i Soda Streamen för extra festlig känsla. Ehm, nej. Där skojar jag såklart. Fångarna På Fortet går väl inte ens på teve för tillfället? Det är ju det där nya Idol som ABSOLUT inte är som Idol på teve på fredagkvällarna, och det tittar vi inte på. Vi åt inte tacos i fredags heller, vi åt fredagspasta och det var så himla gott så nu ska ni också få ta del av receptet.
Parmalindad kyckling i dragonsås och pasta
för 2 port
2 kycklingfiléer
4 skivor parmaskinka
4 skivor parmaskinka
2 dl créme fraiche
1 tsk vitvinsvinäger
1-2 tsk torkad dragon
½ dl hackad persilja
½ dl vatten
Linda in kycklingfiléerna i parmaskinka.
Bryn kycklingen i smör i en stekpanna.
Rör ihop resten av ingredienserna i en gryta och låt koka upp.
Lägg ner kycklingen i grytan och låt sjuda tills kycklingen är genomstekt.
Smaka eventuellt av med mer dragon.
Servera med pasta.
Hur gott som helst! Där har ni en fin fredagspasta att mumsa på. En sak som ni inte behöver känna att ni ska mumsa på är Estrellas nya Extra Fine Cheese-chips. Jag brukar ju älska ostchips, men det här var verkligen ingen höjdare. För att citera Jimmy: "De smakar som lättsaltade chips som legat bredvid en hushållsost en stund." Ingen smaksensation där alltså. Nej, jag har sagt det tusen gånger och jag säger det igen: Estrella för fan, ta tillbaka sourcream & cheese-chipsen. Pull yourselves together! Som våran gamla hyresvärd på Viktor Rydbergsgatan skulle uttryckt sig.
Kom och sätt dig och vila vid vattnet en stund.
Lika viktigt som det är med långkok om hösten är det ju med sås resten av året. Sås är alltid viktigt, det har man ju sett i Kockarnas Kamp, och man kan aldrig ha för många bra såser. Vare sig kalla eller varma. Därför kommer här nu ett fint tips på en kall sås från mig. Man kan ha den till vad som helst nästan, men jag tycker att den är godast till laxfilé och lite klyftpotatis. Här hemma åt vi den dock senast till quornfilé eftersom herr von Lindroos vägrar äta fisk. Varsågoda, ett gott såstips:
Ananas- och kokossås
2 dl matyoghurt
1 liten burk krossad ananas
1-2 pressade vitlöksklyftor (beroende på hur mycket vitlökssmak du vill ha)
½- 1 dl kokosflingor
salt
peppar
Låt vätskan till ananasen rinna av.
Blanda ihop yoghurt, ananas och kokosflingor.
Pressa ner vitlöken.
Smaka av med salt och peppar
Varsågoda att servera till vad ni vill. Det går att bre den över t.ex laxen innan man stoppar den i ugnen också och äta den varm, det är inte heller så dumt.
Så var det fredag igen och jag vet inte riktigt vart tiden tar vägen eller vad jag gör under veckorna. Agerar matmaskin mest känns det som. I måndags hade vi besök av Kalix & co. Jill var mest nyfiken på Ofelia, Kalix var mest rädd och vågade bara komma nära när hon låg nedbäddad i sin vagn. Jill är alltså en hund och Kalix är en människa. Typ, hon är från Kalix så hon är väl så mycket människa man kan bli i det fallet, höhö. Och så har vi varit på BVC, nu är det inte långt kvar till 3 kilo! Och då räknas man väl knappast som pyttebebis längre?!
Nu ska jag se om jag får lägga ifrån mig det lilla skrikmonstret och kanske få i mig lite frunch. Det hjälpte ju tyvärr inte att ge henne Jimmys efternamn, hon ärvde mitt humör ändå... Tur för henne att hon är så gullig.
Jag är inte född till att vara ledare.
I söndags gjorde vi allt sånt där som man ska göra på söndagar. Vi sov jättelänge (till klockan 13 faktiskt, fast vissa av oss tog ju några matpauser under natten), tog en söndagspromenad och så långkokade vi. Det måste man göra på söndagar, speciellt på hösten. Det var faktiskt mest Jimmy som fixade långkoket, jag gav honom bara receptet och svarade på frågor som han hade emellanåt. Och till slut fick vi en sån här god, mör och lite kryddig gryta:
Gryta Africana
för 4 portioner
800 gr grytbitar av nötkött
2 msk curry
1 gul lök
2 st vitlöksklyftor
1 röd chili
1 grön chili
2 tärningar köttbuljong
2 msk paprikapulver
ca 15 dl vatten
ca 2-3 msk mango chutney
Till servering:
Torkade aprikoser
Torkade aprikoser
Färsk ananas i bitar
Rostade cashewnötter
Quinoa
Hetta upp en gryta och stek köttbitarna så att de får en fin stekyta.
Lyft ur köttbitarna.
Häll i mer olja, fräs curry i oljan ca 2 minuter.
Lyft ur köttbitarna.
Häll i mer olja, fräs curry i oljan ca 2 minuter.
Lägg i lök, vitlök och chili och låt fräsa i någon minut.
Tillsätt köttet, buljongtärningar, paprikapulver och vatten.
Låt koka på medelvärme ca 2 timmar.
Späd eventuellt med mer vatten.
När köttet är mört och lätt att tugga och buljongen tjocknat är grytan klar.
Smaka av med mango chutney.
Servera grytan med ananas, aprikoser, cashewnötter och quinoa.
Låt koka på medelvärme ca 2 timmar.
Späd eventuellt med mer vatten.
När köttet är mört och lätt att tugga och buljongen tjocknat är grytan klar.
Smaka av med mango chutney.
Servera grytan med ananas, aprikoser, cashewnötter och quinoa.
Ja, vi hade gurka till också. Det måste man inte, det är frivilligt, men vi ville det.
Nu skriks det väldigt mycket här så nu måste jag springa, om sisådär ett halvår kanske jag har tid att svara på en kommentar eller två här...
Det verkar som att hon tror att alla löv är fjärilar.
Jimmy: "Ska jag köpa med mig något från Maxi på vägen hem?"
Jag: "Blöjor och något gott..."
Jimmy: "Okej, nåt speciellt gott?"
Jag: "Pepsi, Sprite, delicatobollar, dubbla chokladflarn, marianne-godis, dillchips med fresh island-dip, vickningschips med ranchdip, nötmix, kexchoklad, ostbågar och viol- & saltlakritspolkastång är det som jag är sugen på just nu..."
Jimmy: "Ojdå..."
Jag: "Men du behöver ju inte köpa allt det..."
Jag: "Blöjor och något gott..."
Jimmy: "Okej, nåt speciellt gott?"
Jag: "Pepsi, Sprite, delicatobollar, dubbla chokladflarn, marianne-godis, dillchips med fresh island-dip, vickningschips med ranchdip, nötmix, kexchoklad, ostbågar och viol- & saltlakritspolkastång är det som jag är sugen på just nu..."
Jimmy: "Ojdå..."
Jag: "Men du behöver ju inte köpa allt det..."
Sen kommer Jimmy hem med två kassa fullproppade med detta.
Jag: "Köpte du ALLT?!"
Jimmy: "Neeeej! De hade inga viol- & saltlakritspolkagrisar... Och hon i kassan tittade jättekonstigt på mig när jag lastade upp allt detta och paket blöjor..."
Jimmy: "Neeeej! De hade inga viol- & saltlakritspolkagrisar... Och hon i kassan tittade jättekonstigt på mig när jag lastade upp allt detta och paket blöjor..."
Really?! Hon ringde säkert soc sen också som följde efter Jimmy hem och nu bara står utanför våran dörr och bara väntar på att någon ska gå ut så de kan störta in och ta bebis ifrån oss.
Men alltså. Amningscravings. Hundra gånger värre än gravidcravings. Kanske för att jag inte hade några gravidcravings. Nu däremot. Jag vill ha typ ALLT. Hela tiden. Nomnomnomnomnom. Och så är det fascinerande att någon som är så liten och sover så mycket kan ta så mycket plats och tid. Så tills vi får ordning på rutiner och vardag så blir det väl lite sisådär med bloggandet. Det är lite sisådär med allting faktiskt, men det är väl så det ska vara. Idag kommer mina föräldrar ner och hälsar på över helgen och jag ska försöka att inte somna med huvudet i soppskålen. Det blir nog ganska lätt då jag inte tänkt bjuda på någon soppa.
(för det är en sån himla bra pepp-låt. pepp! pepp! så orkar man vara vaken i några timmar till.)
För många turer i pappas Jaguar.
Jaja, det här med att ha en liten bebis hemma är ju kul och så, men en annan jävligt fin grej med att ha bebis på utsidan istället för på insidan är ju att man får äta brieost! Mmm. Brieost. Som jag har saknat dig. Som jag har längtat efter dig och drömt om dig och tänkt på dig sen vi sågs senast. Och nu, äntligen, kan vi vara tillsammans igen. Riktig drömfrukost i morse alltså. Brieost på Tuc Paprika-kex. Nomnomnom!
Vi har alltså fått komma hem från BB nu, det är verkligen inte dumt alls. Så vi har avklarat den där första barnvagnspromenad och idag fick Ofelia sina första gäster då Evelina och Jolin kom förbi. Inte ett skit brydde hon sig, hon låg på soffan och sov konstant. Inte ens tack för presenten sa hon, det där får vi ju ta och göra någonting åt snarast. Otacksamma barn, det är ju det värsta som finns! Så tack för alla fina kommentarer och grattis vi har fått!
Hoppla, hoppla!
Ja, att ta två Alvedon och gå och sova funkar väl sådär bra när någon bestämde sig för att det var väldigt bråttom att komma ut. I måndags morse 8.17 var det klart och jag hade visat Jimmy och sjukhuspersonalen att jag kan väldigt många fula ord. Förutom det gick allt bra och vi mår bra allihopa, men är kvar på bb så bebis får tjocka på sig lite. Så, säg hej till Ofelia hör ni!
Och ingenting är flashigt här.
Det är en sån där dag och jag halvligger mest under täcket i soffan med vetekudden och tänker på att andas. "Ta två alvedon och försök sova!" Jag skulle också kunna jobba som sån där som man ringer till när man undrar om saker i sin kropp, för det spelar ingen roll vad man än lider av så ska man alltid ta två alvedon och försöka sova. "Hejhej, jag blev precis överkörd av en traktor och foten liksom hänger efter mig i köttslamsor när jag går..?" Ja. Ta två alvedon och försök att sova lite. Bah.
Igår var det bättre, då åt vi kyckling med parmesansås. Det var gott. Såhär gjorde jag:
Persiljemarinerad kyckling med parmesansås
för 2 port
2 st kycklingfiléer
Persiljemarinad:
½ citron, rivet skal och saften
2 st pressade vitlöksklyftor
1-2 msk sambal oelek
2 msk persilja
1 msk olivolja
Parmesansås:
½ gul lök
1 vitlöksklyfta
5 dl kycklingbuljong
1 dl vispgrädde
1 msk maizena
50 gr finriven parmesan
Rör ihop ingredienserna till marinaden.
Låt kycklingfiléerna ligga i marinaden i några timmar i kylen.
Sätt ugnen på 200 grader.
Stek kycklingen i ugnen i ca 20 minuter eller tills filéerna är genomstekta.
Skala och finhacka lök och vitlök.
Fräs i olja i en kastrull tills löken mjuknat.
Häll över buljong och grädde och låt koka ca 5 minuter.
Red av med maizenan.
Riv ner parmesanen och smaka eventuellt av med salt och peppar.
Servera kycklingen med såsen och ugnsbakade rotfrukter.
Mmm. Mumsig sås. Så kan man såklart ha en god sallad till också, så blir det både mer gott och en roligare tallrik, men jag hade en sån där dag då jag tycker att det tråkigaste som finns är att göra sallad. Jag brukar ha såna någon dag i veckan. Har man tur så sammanfaller den dagen med soppdagen så spelar det liksom ingen roll, har man otur så blir det som igår.
Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Tönt-Zlatan är på min teve. Jag vill köpa ett Zlatan-filter och sätta in i teven, så varje gång det blir någonting på teven som Zlatan är med i så byts det ut till en Tim Burton-film eller en Håkan Hellström-konsert. Det vore väldigt fint faktiskt.
Det finns saker som du jagar efter och saker som jagar dig.
Fredagkväll och på facebook har barnfamiljerna tävling i vilka som myser mest och resten i vem som kan tagga flest kompisar i vilken fredagsaktivitet de nu ägnar sig åt. Själv äter jag zoo-klubba, dricker pepsi och sitter faktiskt inte och stirrar på pappersbollarna som hänger i taket i vårat sovrum, det var bara det att de är lite mer estetiskt tilltalande än Criminal Minds som jag egentligen tittar på.
Ja, jag är ensam hemma förresten. Jimmy är på AW och frågade till och med om lov innan. Jag svarade att jag väl ringer om det är bebis på G så får han sitta och vara full på förlossningen. "Ja, det måste jag nog vara ändå om jag ska klara av den pärsen!" Säger han då. Om HAN ska klara av den pärsen?! Det är väl ändå mig det kommer att vara jobbigt för, eller har jag missat någonting i evolutionen?
Bebis är fortfarande pluttig dessutom, så jag får åka och göra CTG, gå på UL och mäta magen 3 ggr i veckan tills den behagar att komma ut. Så nu har jag nåt att göra de flesta av veckans dagar, och så slipper vi köpa en badbalja för bebis kan bada i en tekopp. Men den mår bra och är pigg. 26 rörelser/timmen är det ungefär där i magen tydligen, inte underligt att man vaknar x antal gånger varje natt. Och nej, jag skojar om det där med tekoppen. Så liten är den faktiskt inte. Eller så stora tekoppar har jag faktiskt inte, beroende på hur man ser på saken.
Annars så har jag knappt gjort någonting alls på hela dagen, jag gick till Ica Maxi och handlade mig lite fredagsgott. När jag stod i kassakön så ställde det sig två poliser bakom mig och jag stod och skickade önsketankar till alla jag känner att de skulle ringa mig just då, bara för att det hade varit så himla roligt att svara i telefonen, titta lite nervöst på poliserna och sedan viska högt i telefonen: "Jag kan inte prata om det just nu, jag står lite dåligt till!" Men ingen ville ringa. Det var just typiskt, aldrig får man ha riktigt roligt.
Full rulle kanelbulle!
Idag är det tydligen full rulle, kanelbulle som gäller! Men jag är ju inte särskilt förtjust i kanelbullar så det sket väl jag i. Alltså, jag äter ju en om jag blir bjuden emellanåt, men jag skulle absolut aldrig köpa en på café och det är (till Jimmys stora förtret) väldigt sällan som jag bakar det hemma. Här får ni istället lite tips på goda bullar som jag gärna både äter och bakar:
Så. Nu kan ni gå ut i köket och baka någonting som är godare än kanelbullar. Själv tänker jag bädda ner mig under täcket i soffan och titta på obscent många avsnitt av Mad Men. Jag får det för jag är alldeles genomblöt då himlen tyckte det var en jättebra idé att öppna sig precis samtidigt som jag var utomhus. Ja, det är roligt nästan jämt!
Du har fått tillbaka ditt leende.
Jag är väldigt dålig på att återanvända efterrätter även om jag tycker att de är väldigt goda. Så mycket att baka, så lite tid, som sagt. Jag vill ju bara testa det receptet, och det receptet och det där receptet. Och så hittar man konstant nya recept som också måste testas. Så glömmer man liksom av den där sjukt goda desserten, pajen, kakan som man gjorde fastän man just när man åt den tyckte att man dött och hamnat i sötsakshimlen.
Men igår rotade jag faktiskt i receptgömmorna här hemma och återanvände ett recept som vi hade som efterrätt på nyårsafton... För 4 år sen. Då hade jag och Jimmy precis flyttat ihop i en andrahands-tvåa i övre Krokslätt och där firade vi nyår tillsammans med Hakim, Maria, Jolin och Evelina. Med tanke på det lilla sällskapet trodde vi nog mest att vi skulle äta god mat, säga Gott Nytt År och sen skulle det vara godnatt och hejdå. Klockan sju på nyårsdagens morgon åkte Jolin och Evelina med första morgonbussen hem och vi andra gick och la oss. Jag vet inte riktigt vad vi sysslade med hela natten, men jag tror att den här finfina efterrätten hjälpte oss att hålla igång!
Frusen Citrondessert
1 paket Maryland Cookies (eller liknande kaksort)
2 st äggulor
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 citron
2 dl créme fraiche
2 dl vispgrädde
2 st äggvitor
mixade jordgubbar
Täck bottnen av en rund smord form med hela cookies.
Vispa ihop äggulor, socker och vaniljsocker för hand.
Smaksätt med rivet skal och saften från citronen.
Blanda ner créme fraiche.
Vispa grädden ganska hårt med elvisp.
Rör ner den i citronsmeten för hand.
Vispa äggvitorna till hårt skum, med elvispen igen.
Vänd försiktigt ner äggvitorna i smeten.
Häll smeten över cookie-bottnen.
Täck formen med plastfolie och ställ in i frysen några timmar.
Servera sedan med mixade jordgubbar.
Den var precis lika god när jag gjorde den igår som jag mindes den. Perfekt efterrätt när man ska ha middagsbjudning. Och faktiskt precis lika perfekt när man sitter ensam i soffan och tittar på Halv Åtta Hos Mig, det vet jag för jag testade det för en timme sen ungefär. Det var en himla tur det för den där chokladnötknäckskakan de åt till dessert där såg så fruktansvärt god ut så nu måste jag leta fram receptet på den, så kanske vi kan äta den på nyårsafton 2016!
Hjärndöd till följd av uttråkning.
Nej. Vet ni vad. Ni kan gräma er hur mycket ni vill över att det är höst och att det snart blir vinter. Själv hittade jag helt galet goda satsumas idag på fruktaffären och DET får man bannemej inte tag i under sommartider. Det enda som grämer mig är att jag inte vågade köpa så många för jag var inte säker på att de var goda ännu, men det var de! Så nu ångrar jag ju att jag inte köpte typ... 5 kilo. Men fruktaffären (och förhoppningsvisen frukten) finns ju kvar imorgon också. Och få nu inte för er att ni ska åka till Mölndal och köpa alla mina satsumas, då blir jag jättearg på er och ni får aldrig komma på mitt kalas!
Annars så är det oktober nu och den här månaden ska jag tydligen ha en bebis. Knasligt. Idag fick vi se den i 3D när vi var på UL och den såg ut som Jimmy. Så nu kan han minsann inte skylla ifrån sig längre! Jag hävdar däremot fortfarande att den inte är min. Röra på sig frivilligt och inte vilja vara med på bild? Inte direkt de 2 sakerna jag är mest känd för...
