Perfekta Prinsessan Pernilla

Korv och potatis är väl inte det roligaste man kan äta här i världen. Tycker inte jag i alla fall. Därför får man hitta på något roligare istället. I måndags hittade jag på det här, som ju faktiskt är korv och potatis:

Eftersom jag är lite som jag är så slutade jag inte hälla på grädde efter 2,5 dl utan tog en deciliter till. Då blir det såhär mycket sås att gegga runt med. Det gjorde väl kanske inte så mycket, men det hade ju sett lite roligare ut utan extra mycket sås. Gott var det i alla fall. Och roligare än korv och potatis. Tar man falukorv eller en inte så kryddig korv så kanske det kan vara gott att ha i t.ex timjan eller nåt också. För oss gick det bra ändå.

Idag har jag varit och lämnat in den där hemska hemtentan som jag kommer få ett stort Underkänt och ett asgarv på. Nu är jag mest illamående eftersom jag fick lov att sitta baklänges på bussen hem. Störtlöjligt egentligen hur lätt jag blir åksjuk nuförtiden. Jag kan inte sitta baklänges, jag kan inte läsa (inte ens se en rubrik på en tidning, ett sms eller vilken låt det är på mp3-spelaren) och jag kan faktiskt inte ens gunga längre utan att börja må illa. Karuseller går fortfarande bra konstigt nog. Men buss, tåg och bil är hemskt. Jag ska ta en kopp grönt te och hoppas det går över sen.

The Black Keys - You're The One

Haha. Nej. Jag skojar bara. Jag är snarare en riktig svärmorsmardröm. Åtminstone varje gång vi hälsar på i Tidaholm för då lyckas jag alltid bli apfull och kräkas överallt. Typ. I Göteborg kan jag bete mig bättre. Då är jag bara bakfull. Vad jag egentligen skulle komma fram till var att jag inte bara bjöd på tårta i söndags utan på mat också eftersom Jimmys mamma tyckte det kunde vara intressant att smaka på maten jag lagar och inte bara läsa om den. Så jag bjöd på kantareller och champinjoner eftersom både Jimmy och hans lillasyster älskar svamp. Nu ljög jag igen. De tycker faktiskt inte alls om svamp, men jag bjöd på det ändå och det var faktiskt till och med Jimmys idé. För att han tycker om att plåga sig själv med att äta sånt han inte tycker om..?


Det var inte dumt alls. Tyckte jag åtminstone. Och det är väl huvudsaken? Ikväll har jag varit hos Evelina för våran sedvanliga tisdags tv-kväll. Idag skulle vi vara nyttiga och inte äta chips och dip.
Evelina: "Jag har lite hallon hemma som jag skulle behöva göra slut på..."
Jag: "Ja, men ska vi köpa en kladdkaka då och äta hallon till?"
Evelina: "Ja, det gör vi!"
Så jävla nyttigt alltså. Karaktär är ingenting jag tror på. Förresten så är väl hallon nyttigare än dip? Även om kladdkaka faktiskt är onyttigare än chips. Men hallon. Det är bra grejer det. Massor av anti-oxidanter. Jag känner mig som en hel och ren och ny människa.

Biffy Clyro - Saturday Superhouse

Nu har jag suttit i 3 timmar och varit flitig med min tenta så nu behövde jag verkligen en paus från den en stund. Då passar jag på att blogga om någonting annat som också tog 3 timmar. Nämligen chiligrytan vi åt i lördags. I tre timmar ska den koka, men det är lätt värt det. För medan den kokar kan man ju göra massor av andra saker och bara titta till den emellanåt. Sen får man en galet god chili att njuta av. Såhär gjorde jag:

Mmm. Det var så gott. Jimmy åt sin första majskolv i hela sitt liv i lördags. Jag börjar faktiskt undra vilken planet han kommer ifrån. Han har aldrig heller ätit marängswiss. Han vet inte vad Voxpop är och han har aldrig sett The Goonies. Voxpop liksom! Nej. Nu blir jag så upprörd så jag måste återgå till mina anaforer, allitterationer, metaforer, motiv, teman, bildspråk och vafan det nu är jag sysslar med. Men chiligrytan alltså. Gör den om du har 3 timmar över. Gör't. Du kommer att tacka mig efteråt!

Belle And Sebastian - Wrong Love

Ni vet det där gamla ordspråket: "Hjärnan lär sig vid upprepning, hjärtat lär sig aldrig." Det stämmer inte på mig. Min hjärna glömmer ALLTID att jag inte kan pyssla. Det slår aldrig fel. Någon kompis fyller år eller jag är på nåt dagis och jobbar eller något liknande och så får jag för mig att jag ska pyssla. Kanske göra någon personlig fin affisch, en scrapbook eller hjälpa något barn att rita. Jag kan ju inte. Varför inser jag aldrig det? Jag kan inte klippa rakt, jag kan inte skriva fint, jag har världens största klumpigaste fingrar så jag kan inte ens vika ett flygplan för tusan.

Senast min hjärna glömde detta var i söndags då jag skulle baka en födelsedagstårta till Jimmy. Eftersom Jimmy är en oerhört överdriven Leksands-supporter så tänkte jag baka en fin LIF-tårta till honom. Jag köpte vit & blå sugarpaste och så satte jag igång. Resultatet blev väl kanske inte det bästa, mest eftersom jag inte kan skära raka linjer. Men såhär såg tårtan ut iaf:

Det var första gången jag lekte med sugarpaste (det syns nog, haha), men absolut inte den sista. Och Jimmy var såhär glad:

Nu återstår ju bara frågan; vad ska Jimmy göra för en fin tårta till mitt tårtkalas? Jag väntar med spänning!


Ni väl inte missat att nominera eran favoritmatblogg till matbloggspriset 2009? Det kan ni göra här. Om ni känner någon som har en matblogg som ni tycker är fin alltså. Kanske en söt tjej i 24-årsåldern som bor i Göteborg, slavar på ett konditori för 40 kronor i timmen och behöver lite glädjeämnen här i livet. Om ni känner nån sån alltså. Då kan ni ju nominera henne. Faktiskt.

Belle And Sebastian - I Could Be Dreaming

Man har ju aldrig så städat hemma som inför en tenta, sägs det. Här hemma är det faktiskt inte så städat. Men jag har massor av andra bra knep för att undvika mitt tentapluggande. Baka kaka till exempel, det är ett fruktansvärt bra sätt att undvika tentaplugget. I onsdags slängde jag ihop den här lilla godbiten:

Synd för mig att jag inte tycker om banan. Tur för Jimmy att han tycker mycket om banan. Men jag hade ju övermogna bananer och en gräddfil som bara låg och skrek om att få bli använda. Så vad gör man inte. Nu måste jag åka till biblioteket och lämna tillbaka en bok som jag skulle ha lämnat tillbaka igår. Aj aj. Om man har bott ovanpå ett bibliotek hela livet och bara kunnat gå dit och hämta de böcker man vill ha när man vill på dygnet så är man inte direkt van med att behöva lämna tillbaka böcker en viss dag. Undrar om lägga på mitt bredaste dalmål, gråta en skvätt och hulka att: "Jag är från landet, jag visste inte..." för att slippa böter. Det kan funka. Dalmålet fungerar åtminstone på äldre människor, de faller som smör.

Det var min fråga till Jimmy när vi åt den här vegetariska grytan och jag vet fortfarande inte riktigt hur det ska gå till. Så ni får ursäkta att det här inte alls ser apitligt ut överhuvudtaget. Jag kan gå i god för att det är gott däremot.

Det var gott. Men nästa gång tar jag nog i lite mer curry paste och kanske en vitlöksklyfta för att få lite mer styrka på det hela. Jag gillar ju stark mat, och nu var den inte särskilt stark utan bara smakfull på ett milt sätt.

Vi har nyss kommit hem efter att ha varit ute och ätit på Port Arthur då Jimmys pappa med tillhörande fru bjöd på födelsedagsmiddag för Jimmy. Jag har bestämt mig för att börja äta fisk varje gång vi äter ute eftersom vi aldrig äter det hemma då inte Jimmy gillar fisk, så jag åt fish n' chips och det var inte dumt alls. Och nu sitter Jimmy och har precis köpt biljetter till Magnus Betnérs nya föreställning som kommer hit i februari. Ett bra tag kvar alltså men nästa helg ska vi till Stockholm och se Kvarteret Skatans nya liveföreställning på Rival. Och jag som är så rädd för Stockholm. Tur att jag har Jimmy med mig och att Hakim och Maria faktiskt bor där så jag slipper gå vilse.

Äntligen! Nu är jag här! SOM ni har saknat mig. Not. Men ändå. I'm not here to make friends, i'm here to blog! Eller någonting liknande. En veckas frånvaro och jag har inte åstadkommit någonting vettigt alls. Jag försöker skriva en 8-sidors hemtenta, men det går liksom inte alls för jag har ingenting att diskutera när det gäller att diskutera lyrik. Jag tycker ju ingenting. Det är så jobbigt att bara känna mer och mer för varje dag hur jag vill, vill, vill baka kakor och inte läsa lyrik. Jag vill göra någonting som jag verkligen... VILL. Nåja.

Förra lördagen var jag på kalas. Det var Jolin och Evelina som hade gemensam 25-årsfest och bjudit in 40 speciellt utvalda från hela Sverige. Så där fanns minsann folk från både Blekinge och Vilhelmina. (Ligger Vilhelmina väldigt högt upp, det gör det väl?) Det bjöds på vegetarisk buffé, dans, lekar och mycket annat. Min matlagning var dock inte så populär då Ann slängde en av pajerna jag bakat i golvet på en gång. Jag tycker ju personligen att Ann bara kunde ha berättat för mig att hon tycker att jag lagar äcklig mat, istället för att bete sig på det där viset...

På tal om att bete sig så borde jag ha alkolås på min mun. Jag kan ju inte hålla tyst. Så himla dåååliiig. När någon kom fram till mig på dansgolvet och frågade huruvida Karl hade smink eller ej, så måste jag såklart gå direkt till Karl sen och säga: "Det är några som tror att du har smink på dig!" Och sen tjata om hans smink resten av kvällen typ. Snäll som jag är måste jag såklart också säga till Erik att han har lagt på sig lite (ehm, var då?) flera gånger om. Värst var jag nog ändå mot Martin som jag bestämde att är en ensam och tragisk människa som driver bloggen ensammamäniforshaga.blogg.se. Det här var nog ändå bland det snällaste jag sa. Turligt nog så är ju Martin rätt bra på att käfta tillbaka, så jag tror inte att han tog så illa vid sig. Och om han nu tog illa vid sig så kan han nog ge igen ganska lätt. Alkolås. Ordningsam? Haha.

Men annars så. Ett mycket lyckat kalas. Halv sju på morgonen ramlade jag in här hemma. Jimmy var duktig och åkte hem "redan" halv fyra. Det var inte ens jobbigt att träffa Johanna (förr när vi var kompisar kallade jag henne Muffin). Jag bara insåg hur liten, tragisk och osäker hon är som kommer fram och låtsas som om ingenting och fortfarande inte efter 2 års tid kan tycka att; "joo, det är nog lite fel att ligga med sin kompis ex bara några veckor efter de gjort slut och hon fått reda på att han varit otrogen mot henne med hennes bästa kompis och de båda ljugit för henne om det i 8 månaders tid och sedan säga att det är rätt åt henne". Att det fortfarande inte kan finnas ett förlåt i henne. Då är det ju faktiskt henne det är synd om, som inte ens förstår att det hon gjorde mot mig var fel. Jag hade haft världens ångest innan och knappt kunnat sova på en vecka innan kalaset för jag trodde det skulle bli så jobbigt att träffa henne. Men efter hennes falska hej-hur-är-det-med-dig-show så tänkte jag faktiskt inte ens på att hon var där. Var hon där, hon kanske gick hem sen?

På tal om kalas så fyller Jimmy år idag. Var han är vet jag däremot inte. Ute och ölar med sin klass och jag fick i uppgift att städa eftersom Jimmys pappa med tillhörande fru kommer på besök ikväll. Jag städar ungefär lika mycket som Jimmy städade inför mitt tårtkalas i vintras. Inte alls alltså. SÅ JÄVLA SKÖNT! Jag bara: "Nej. Jag skiter i't." Det är nog min nya attityd. Jag skiter i't. Kan Jimmy skita i allt för att han ska öla med sin klass hela tiden så kan jag fan skita i allt för att jag ska... Se på Greek eller nåt annat intresse som jag har.

Nu tänker jag avsluta med en liten middag vi åt i veckan som belöning för att ni orkat läsa såhär långt. Det har ni inte va? Nåja. En middag vi åt tidigare i veckan:

Yes. Det är mycket latematsdagar nuförtiden. Men nu ska jag nog inte jobba så mycket i fortsättningen så då blir det förhoppningsvis ändring på det. Men fasiken vad jag saknar Willys måste jag säga. Coop är nog inte riktigt min affär. Massa konstigheter men inga vanligheter. Jaja. Man vänjer sig väl så småningom. Nu ska jag lägga mig och sova lite, det är ansträngande att vara på IKEA. Jo. Jag och Evelina tog en sväng förbi där idag. Jag hann med att krossa en glasburk och Evelina hann nästan med att stjäla en gul påse. Så kan det gå!

Jag vet att jag är sämst i världen på att blogga nuförtiden. Jag vet inte vad det beror på och vad jag har för mig som är så himla mycket viktigare. Kanske jobbar och går i skolan förstås. Men nästa vecka jobbar jag bara måndag och har ingen skola alls, förutom en gigantisk hemtenta förstås, så då kanske det blir bättring. Vi får se om jag hinner komma ikapp. Jag börjar i alla fall med att visa tisdagens middag, som väl är lite gammal nu, tur att vi redan ätit upp den.

Jimmy ska ljuga för sina klasskompisar och säga att det är ris och inte bulgur. Varför vet jag inte, jag tror inte man får äta annat än ris, pasta och potatis som tillbehör i hans klass för då räknas man som vegetarian. Och det är i Jimmys värld en grov förolämpning. Trevligt att vi ska på fest ikväll med vegetarisk buffé. Jimmy får ta med ett kilo rå köttfärs att ha i fickan och gå och gnaga på.

Igår hade hela Göteborg Håkan-feber. Helt galet. Till och med våran lärare hade drabbats. Först sa han till en tjej på uppropet som heter Hellström att hon hade passande efternamn, sen var han förstående och förstod att vi inte ville vara i skolan utan springa till Liseberg. Haha. Och överallt man gick hörde man människor bestämma när de skulle ses och ja. Vi hade som vanligt inte lärt oss en läxa utan stod utanför Liseberg halv åtta precis som halva Göteborg och trängdes i en kö som sträckte sig från entrén till Korsvägen. Där stod vi och trängdes och var intima. Mmm. Mysigt.

Vi kom in till sist och då var det bara en enorm publik att trängas med istället. Men men. Det är som det ska vara, som det alltid har varit. Jag är nöjd för att han spelade Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger. Jag är rädd för att det stod en kille bredvid oss som hade en halsduk knuten över ögonen under hela konserten. Varför? Mmm. Håkan. Tänk att det är 10 år sen de spelade in Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg-demon. Jag känner mig så gammal och minns när jag och Malin målade om mina föräldrars hus och hade hans första skiva på repeat varje dag under hela sommaren. Det måste ha varit 2001. Att inte mina föräldrar slängde skivan efter några veckor... Det är ett under.

Idag är det Jolin och Evelinas 25-årsfest. Yaay. Jag har släppt min ångest och blivit pepp istället. Det känns inte lite bra det. Synd att min klänning jag beställde för 2 veckor sen fortfarande inte hittat hit. Nåja. Någonting i garderoben passar nog fortfarande trots mitt konstanta expanderande de senaste månaderna. Haha. Nu ska jag och Jimmy utforska kvarteret. Solen skiner, glada miner!

Jag vet att det är onsdag idag men jag tänker ändå visa upp våran måndagsmiddag. Bara för att vi fuskade så mycket med den. Man får ju faktiskt det när det är måndag och man har varit uppe sen sex på morgonen och jobbat hela förmiddagen för att sedan gå i skola till klockan fyra på eftermiddagen och man sedan kommer hem till ett tomt kylskåp. Ja, det händer faktiskt emellanåt. Då får man springa ner till affären och köpa ihop saker till detta:

En bit av en tårta. Mmm. Tårta. Jag sitter och försöker stå emot mitt sötsug just nu. Hockeyallsvenskan har börjat idag så Jimmy är icke kontaktbar utan sitter mest och svär och suckar. Fast för en stund sen skrek han "JAAAAA!" rakt ut, så jag antar att Leksand har gjort ett mål i alla fall. Nej. Det hjälpte inte alls att skriva om Jimmys hockeyvanor, jag är fortfarande sugen på sötsaker. Just typiskt.

Jag fick kritik häromveckan från en av mina läsare, vi kan kalla henne Evelina, som tyckte att jag alltid bakar så konstiga saker. Antingen sånt med nötter i, som hon är allergisk mot. Eller sånt med sylt i, som hon inte tycker om. Jo, jag har minsann bra koll på mina läsare jag som ni märker! Vet till och med om deras allergier och dylikt. Och eftersom jag tycker det är viktigt att bemöta mina läsares önskemål så bakade jag i lördags en helt vanlig tigerkaka. Helt utan nötter och helt utan sylt är den också.

Så! Nu har jag tillgodosett mina läsares behov. Som om inte det vore nog med att jag bakade denna fina tigerkaka så bjöd jag dessutom hem läsaren som vi kan kalla Evelina och lät henne smaka på tigerkakan. Fast då rostade jag den först, delade den i smala pinnar och serverade den som tillbehör till vaniljglass med varma hallon. Det är faktiskt inte klokt vad snäll jag är mot mina läsare.

Idag är jag mest trött och skulle behöva lite ledigt så jag hinner läsa ikapp allt som jag inte hunnit läsa i skolan. Vi får hemtenta på fredag och jag har fortfarande inte en aning om vad kursen går ut på...  Angst. Angst. Angst. Annars är fredag en fin dag för då är det Håkan på Liseberg. Ingen sommar utan Håkan. Helst flera gånger om, men i år nöjer vi oss med en. Jag tycker att såna som förut ogillade Håkan och gnällde på att han sjunger falskt och så vidare men nu plötsligt har ändrat åsikt och bara ääääääälskaaaar honom borde vara portförbjudna på Liseberg på fredag. Så kan vi som gillar Håkan på riktigt få lite mer plats att röra oss på. Inte så att jag är småsint eller så, det skulle jag aldrig vara. Jag vill bara ha Håkan lite för mig själv. Som den där juli/augusti-natten 2002. Mmm...

Arctic Monkeys - Leave Before The Lights Come On

Jag och Jimmy har tagit ett stort steg och inte ätit tacos på massor av fredagar. I fredags åt vi till exempel fläskfilé. Jojomensan, här händer det grejer! Det största som hände var nog att Jimmy åt upp allting utan att ens gnälla över att det var svamp i. Det är det jag menar med att det händer grejer, annars händer det inte så mycket. Här är i alla fall våran fredagsfilé:

Nu håller Jimmy på att svälta ihjäl så vi ska gå och handla lite så vi har någonting att äta på. Själv håller jag mest på att dö av trötthet men det tänker jag ignorera tills klockan elva ikväll. Puss & kram vi ses på Coop X-tra.

Idag märks det att det är söndag med allt vad det innebär. Huvudvärk, trötthet och illamående som kommer i vågor. Ja. Så går det. Jag hade Jolin och Evelina här på middag igår och sen kom Jimmy och två klasskompisar till honom också. Det var väldigt trevligt även om jag tyckte att jag drack och drack men aldrig blev full. Bakfull blev jag ju däremot ändå, det kan man ju alltid räkna med.

I torsdags mådde jag bättre och bjöd på "lyxmat" som Amanda sa när hon fick reda på vad vi skulle ha till middag. Själv vet jag inte om jag tycker att potatis är speciellt lyxigt, däremot tycker jag att bakad potatis är väldigt gott. I torsdags åt vi det tillsammans med en bacon- & majsröra som såg ut såhär:

Ja, det var i torsdags det. Idag blev det Burger King som fick bjuda på maten. Nu försöker jag tvinga med mig Jimmy på promenad ner till Riverside. Haha. Förlåt, jag kan inte sluta skratta åt det namnet. Så fånigt. Riverside. Så jag säger att vi ska på promenad nere vid vattnet istället. Solen skiner ju! Synd bara att den som kommer att klaga mest på hur dåligt den mår när vi väl börjat gå är jag. Synd för Jimmy alltså som får lov att lyssna på mitt gnäll.

Jag hade sett fram emot min första lediga helg på länge den här veckan, och så blev det som det alltid blir när man sett fram emot något och jag måste jobba imorgon trots allt. Jag som ville ha en riktigt skön sovmorgon. Men icke. Nåja. Jag lever i alla fall. Och är inte riktigt lika bitter längre. Halva september har ju nästan gått så jag är bara hälften så bitter Typ.

I onsdags lagade jag canneloni. Där kan vi snacka trotsig pasta. Pasta ska ju följa två regler; 1. Det ska gå fort. 2; Det ska vara enkelt. Det gick verkligen inte fort och det var inte lätt alls. Är det verkligen meningen att man ska koka den innan man fyller den? Det går ju inte alls att fylla dem då? Ja. Det var första gången jag försökte, så jag antar att jag behöver lite mer träning. Gott blev det i alla fall. Såhär gjorde jag:

Det var gott och lite lagom starkt. Inte ens anti-vegetarianen Jimmy hade någonting att klaga på.

Idag i mataffären hittade vi någonting spännande som såg ut såhär:

Chips med smak av bearnaisessås. Det är ju helt ultimat. Chips. Bearnaise. Och jag äter dem JUST NU! Vill ni veta en till sak: Det är tamejfan gott. Jag gillar dem. Bra. Jag har längtat efter en ny chipssort som jag verkligen gillar. Mmm. Nu ska jag återgå till att äta chips och titta på Idol. Ha en bra fredag!

Som jag nämnt tidigare så håller vi ju på med lyrik just nu. Jag förstår ingenting. Jag kan inte ta det till mig, jag kan inte analysera det och hur mycket jag än läser eller läraren förklarar så känner jag mig ändå så himla korkad. Poesi är inte min grej tänker jag. Fast sen ändrar jag åsikt lite när jag hör den här tjejen som får poesi att bli intressant och roligt:

 

Hon heter Olivia och går i min klass och. Ja. Hon är så sjukt jävla duktig. En dikt som man suttit och försökt läsa och ta till sig och tyckt att är jättedålig får liksom en helt annan klang när hon läser den. Jag funderar på att hyra in henne och låta henne läsa all lyrik högt för mig. Hon har vunnit SM i Poetry Slam och har såklart skrivit dikten hon läser i det här klippet själv. Själv får man väl klura vidare på det här med lyriken och känna sig som ett fån. För jag föredrar sån här poesi framför den svenska femtiotalslyriken. Det må jag säga.

Såhär har jag känt mig de senaste dagarna. Nej. Nu ljög jag. De senaste veckorna faktiskt. Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Jag är mer bitter än jag varit på länge, plus att jag är elak mot stackars oskyldiga vänner. Jag vill nog mest få den här månaden överstökad. För mycket jobb och för lite lek. Jag mår nog inte bra av att gå upp tidigt på morgonen, speciellt inte när jag inte kan sova på nätterna. Plus att jag inte har en aning om vad vi sysslar med i skolan. Lyrik är inte min grej. Speciellt inte konkret poesi.

Nåja. Det blir nog bättre snart. Nu är jag i alla fall mätt i magen efter kycklingwraps och ska strax åka iväg till Evelina för att titta på säsongstarten av Idol och Andra Avenyn. Tur att det finns lite lättsammare saker som en stackars liten kulla som jag också kan förstå sig på. Snart är det oktober. Då blir det epik, mindre jobb och kanske lite mer sömn. Fast forward please!

Söndag är en bra dag för långkok. Söndag är en bra dag överlag för att bara göra långsamma saker. Eller roliga saker så man slipper söndagsångesten. Jag har idag både ägnat mig åt långkok och roliga saker. Här presenterar jag långkoket:

Efter långkoket var det dags för roliga saker. Jag och Evelina hade tänkt gå på bio men sen berättade Jolin om en gratisfestival i Flunsåsparken så det var där vi hamnade till sist. Musik tycker vi ju om och gratis är gott. Bäst var nog Curly Lou, en kompis till Ann som sjunger finfina sånger från förr i tiden. Synd att Jimmy är så obstinat annars skulle jag hyra in henne till vårat bröllop. Men nu får vi väl ha Emil Nilsén som underhållning istället.

En annan sak som vore bra att ha på söndagar är Håkan Hellström som pojkvän. Nu lyckades ju Evelina paxa honom först så det blev ingenting mer med det. Synd för mig och Kajsa liksom. Vi ska söka jobb på Håkans föräldrakooperativ istället och skämma bort Håkans barn som fan. "Nu vill Sigge ha den leksaken så ge honom den nu!" "Jaaahaa Julius, vill du inte ha några grönsaker eller potatis utan bara korv? Klart du ska få det!" Jag får gå med Evelina på Håkan på Liseberg. Sweet. Jag var lite rädd att jag skulle få lov att gå ensam. Eller med en person som jag tycker mindre om. Då hade jag hellre gått ensam faktiskt. Eller med Håkan själv kanske. Suttit bredvid honom på scenen.

Nu ska jag sluta tjata om Håkan Hellström. Jag slutar fan aldrig när jag väl sätter igång. Jag ska fortsätta titta på den spännande virus-serien på fyran. Det där med spännande kan vara ironiskt. Jag har inte bestämt mig ännu.

En kopp te. Mjölk och flingor. Gigantisk chokladmuffin som jag inte ens orkade halva. Är man ledig så är man.

Har ni sett den här trailern? Det är en svensk film som kommer på bio snart. Med Luke Perry! What the fuck gör han där liksom? Han ska ju vara i Beverly Hills och vara bedrövad och kär i Brenda. Men nejdå. Plötsligt är allas våran Dylan ute i svenska skärgården och ja. Vad gör han där egentligen? Hur illa ställt är det egentligen med amerikansk ekonomi? Nog för att jag visste att det var illa men SÅ illa att deras gamla avdankade skådisar söker sig till Sverige för att få jobb? Eller gjorde SF nån byteshandel med Warner Brothers, lite såhär: "Oookej då, ni får ta Malin Åkerman och Alexander Skarsgård. Men då ska vi fanimej ha Luke Perry!" Jag känner... Dålig deal SF. Dålig deal.

The Arcade Fire - No Cars Go

Igår hade jag ju egentid. Eller ja; jag var lite småmobbad sådär och hade ingen att leka med. Så då blev det egentid. Men det gick ju också bra. Jag fick till exempel äta lax, sen fick jag lyssna på min absolut egen BRA musik istället för arga gubbar, sen fick jag titta på Greek. Och så tyckte jag lite synd om mig själv och beställde hem lite kläder. Och sen bakade jag bullar. Det måste ju provbakas i nya köket. Så det blev såna här fina godsaker:

Som ni ser på bilden glömde jag bort florsocker-delen. Jag får väl ordna med det nästa gång jag ska servera några. Det blev nämligen några påsar i frysen som ni förstår. Idag var jag upp med tuppen för att jobba men imorgon är jag faktiskt helt ledig. Förutom skolarbete förstås. Så vi får se om jag hittar på någonting roligt ikväll eller om jag förblir lika mobbad som igår. Just nu är jag mest trött men ska ta en dusch så kanske jag blir lite piggare sen. Jag vill ha en garderob och slippa ha mina kläder i resväskor och sopsäckar. Ja. Seriöst. I sopsäckar.

Anna Ternheim - That's Life

Eftersom det är fredag och jag sitter ensam hemma och är mobbad så blir det inget roligare än en sån där inga lista. Fast de är ju rätt underhållande. Så det får liksom duga.

Nej, det blir det faktiskt inte. Inte riktigt. Det blir bara en liten fråga: Vad är det för ungefärliga priser på United Colors Of Benetton? Jag har googlat och googlat men hittar ingenting. Jimmy säger att det inte är så dyrt. Herr von Lindroos alltså. Inte så dyrt kan lika gärna betyda 3000 kronor för en piké. (Och nåde dig om du kallar det för t-shirt, när det är en piké!) Inte så dyrt för kommunist-Pernilla är runt 300 kronor. Nej, men säg 500 kronor för en klänning. Och en klänning är det som jag fått span på. En klarröd jättefin med runda knappar som jag åker förbi varje morgon på väg till skolan. Så jag ser bara klänningen, inte prislappen.

Det är ju därför man har en blogg för att dela med sig av sina kunskaper och tips. Så nu får ni dela med er till mig och berätta vad en klänning kan tänkas kosta på United Colors Of Benetton. Det kan ju vara på tiden att börja utnyttja att man bor i en stor stad med roliga affärer och inte bara handla på H&M eller barnavdelningarna på KappAhl och Lindex. Men ni vet hur det är det där med gamla hundar och sittandet. De sitter helst i mattes favoritfåtölj. Eller något liknande. Ordspråk är till för att omformuleras!

Egentligen ska man ju äta soppa på torsdagar, men ibland får man fuska lite. Ibland kan vara när man har gått i skolan halva dagen, sedan jobbat till fem och kommer hem strax innan klockan sex och nästan dör av hunger. Då får man göra något snabbt och enkelt om man vill. Fast det ska vara gott också, glöm aldrig det. Det viktigaste med mat är att det ska vara gott! Det ska vara roligt att äta. Och laga. Här är våran middag:

Ni behöver ju inte servera dem med skinka, sallad och honungsmelon. Men det gjorde jag och det var väldigt gott. Nu vill jag ha mer melon men den är slut. Typiskt. Något som däremot är bra att det är slut på är Andreas saker i skrubben. Nu är skrubben helt tömd och förrådet överfullt så vi vet inte riktigt vart vi ska göra av våra saker. Men det löser sig väl. Det är ju bara lite tomma kartonger, det går nog att stuva iväg någonstans.

Nu ska jag läsa läxor och dricka te. Imorgon är det skola och sen jobba. Lördag är också jobb. Jobb och jobb och jobb. Och Jimmy har en sån där konstig klass där folk vill bli kompisar så han ska ut och supa hela helgen. Det är möjligt att folk vill bli kompisar i min klass också bara det att inte jag vill det. Jag tycker ju inte om unga människor. Jag tycker bara om barn och pensionärer. Från barn och gamla får man höra sanningen. Människor i min ålder ljuger mest hela tiden. Vadå? Bitter? Jag? Inte då. Realist heter det.

För att få små barn att äta mer grönsaker kan man till exempel skära morötterna i stavar. Det har jag läst någonstans. Så det gjorde jag igår. Eller så gjorde jag det för att jag själv tycker att det är gott och för att jag köpt massor av morötter av någon anledning som jag inte riktigt vet. Till morötterna åt vi det här (eller om det var det här vi åt morötterna till):

Falukorv med paprika i ugn, potatismos & senapsås

Det finns ju inte så mycket att skriva om det kom jag på. Alla kan väl skära snitt i en falukorv, stoppa ner lite paprika i mellanrummen och gratinera den i ugnen i 225 grader tills den är klar. Koka potatis och förvandla det till mos. Det man kan skriva om är kanske såsen, jag hittade nämligen en sån här i affären:

Bostongurka med jalapeños. Det passar ju hemma hos oss där vi gillar stark mat. Så den fick åka ner i varukorgen och blev en sås gjord såhär:

2 dl gräddfil
1 dl bostongurka med jalapeños
1 msk dijonsenap

Det var väldigt mycket senapssmak för att vara så lite senap. Och barnsligt gott med korv och mos. På tal om korv så är det hockey på teve nu. Ja, alltså att man äter korv på hockeymatcher. Själv ska jag ställa mig i köket och laga mat så jag får väl inte se så mycket. Nåja. Foppa är ju ändå inte med. Hockey utan Foppa är ju som Idol utan Darin. Eller Johan Palm kanske. Varför har de Tellqvist i mål? Var fan är Stefan Liv? Har han glömt att han skulle på hockeyturnering och låst in sig själv i kylen?

Nu är åtminstone köket såpass ordningställt att det går att laga mat där så jag är glad. Sen att vardagsrummet fortfarande ser ut som ett bombnedslag behöver vi ju inte prata om. Balle var faktiskt här igår kväll så han och Jimmy bar iväg med Andreas säng och teve, så nu är det i alla fall inte överbelarmat här längre. Men nu var det mat vi skulle prata om. Couscous är våran nya snabbmat härhemma, och jag har ju till och med börjat tycka att det är riktigt gott. Så igår blev det couscous för hela slanten.

Jag trodde jag skulle få höra både: "Vadå, blir det inget kött till?!" Och: "Åååh nej, inte couscous!" Men det enda som kom var ett pyttelitet muttrande om ruccola. Jag borde ha låtit Jimmy börjat skolan för längesen om det är såhär det ska låta i fortsättningen. Ja, Jimmy är alltså fortfarande min pojkvän. Inte min 7-åriga son. Han är faktiskt inte 7 år alls. Även jag har mina gränser.