Perfekta Prinsessan Pernilla

Som jag nämnt tidigare så håller vi ju på med lyrik just nu. Jag förstår ingenting. Jag kan inte ta det till mig, jag kan inte analysera det och hur mycket jag än läser eller läraren förklarar så känner jag mig ändå så himla korkad. Poesi är inte min grej tänker jag. Fast sen ändrar jag åsikt lite när jag hör den här tjejen som får poesi att bli intressant och roligt:

 

Hon heter Olivia och går i min klass och. Ja. Hon är så sjukt jävla duktig. En dikt som man suttit och försökt läsa och ta till sig och tyckt att är jättedålig får liksom en helt annan klang när hon läser den. Jag funderar på att hyra in henne och låta henne läsa all lyrik högt för mig. Hon har vunnit SM i Poetry Slam och har såklart skrivit dikten hon läser i det här klippet själv. Själv får man väl klura vidare på det här med lyriken och känna sig som ett fån. För jag föredrar sån här poesi framför den svenska femtiotalslyriken. Det må jag säga.