Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag har en ursäkt att komma med. Jag känner att jag måste få ur mig den här ursäkten. I flera år har jag gått och förolämpat några utan att alls veta vad jag talar om, jag har svurit och kastat okvädesord omkring mig till några som faktiskt inte alls förtjänat det. De har bara velat finnas där för mig och jag har otacksamt rynkat på näsan tillbaka. Så nu kommer det en offentlig ursäkt här. Till alla mazariner därute, från botten av mitt hjärta: Förlåt. Jag har sagt att ni är asäckliga och överskattade och allt möjligt elakt, jag tar tillbaka det. Jag ber om ursäkt.

Det är faktiskt inte bara mitt fel. När man var liten och var på julfester, midsommardans och liknande så fick man ju oftast en godispåse och en festis när man dansat färdig. Det här var på den tiden då festisen kom i en trekantig förpackning ("va?! vadå trekantig förpackning?" tänker ni som är födda på 90-talet nu. jo. men så var det förr.) och så fick man en godispåse som man trodde att var fullpackad av godis. Sen visade det sig alltid när man öppnade den att hälften av "godiset" var en jävla clementin och en mazarin. En fabriksgjord mazarin, vet ni hur äckliga de är? Väldigt äckliga faktiskt, de smakar nämligen bara socker och papper.

MEN... Häromdagen var jag ute i trädgården och plockade vinbär och sen fick jag av någon anledning för mig att jag skulle göra vinbärsmazariner. Och det var ju riktigt, riktigt gott! Såhär gjorde jag dem:

Jag tror det var syrligheten i bären mot den söta fyllningen som gjorde att jag gillade dessa. Och har ni inte vinbär så går det säkert precis lika bra med hallon eller några andra syrliga bär. Gott var det i alla fall. Det kan jag intyga, och perfekta att ha med som picknickfika på stranden. Nu hade jag inga mazarinformar hemma (eftersom jag aldrig köpt några sådana då jag alltid trott mig avsky mazariner) så jag smorde såna där veckiga små plåtformar och tryckte ut degen i dem istället. Men det gick ju väldigt bra ändå.

Nu ska jag stänga ner här för idag för nu blixtrar och dundrar det här utanför. Sen borde jag väl kanske sova också för jag ska upp tidigt och åka tåg till Sågmyra imorgon. Där finns det massor av vinbär. Och hallon. Och krusbär. Så jag kanske tvingar på er massor av bärrecept inom de närmaste veckorna, eller så glömmer jag av att jag har en blogg eftersom mina föräldrars datorer oftast är väldigt osamarbetsvilliga. Vi får väl se!

Paul Weller - Brand New Start

Ikväll har jag haft Evelina och Jolin här hemma på middag. Till fördrink bjöd jag på mousserande vin med Twister i. Man behöver inte ha Twister, det går bra med vilken isglass som helst att stoppa ner i glaset. Fast ska man bjuda många på fördrink kan det ju vara snyggt med olika färger på isglassarna. Om man nu är sådan som tycker att det är viktigt med det estetiska. Jag kan berätta att det var väldigt gott i alla fall. Det säger väl sig själv såklart. Det är gott med isglass och det är gott med bubbel. "Och så är det roligt, för man får liksom både en drink och en glass!" Som Jolin sa. Japp. Roligt, gott och hur lätt som helst. Det är ju tre önskningar på en och samma gång, det går ju faktiskt inte! Men jo, det gör det faktiskt. En himla bra fördrink alltså.

Alberta Cross - I Believe In Everything

Nu reser vi vidare mot Siófok! Som sagt så gick det väldigt smidigt när vi väl hittade rätt tågstation (vilken stad har tre olika tågstationer anyway? vilket hittepå!). Då var det bara att köpa en tur&retur-biljett för ca 150 svenska kronor sen fick man ta vilket tåg man ville till Siófok och sedan tillbaka till Budapest inom en 2-veckorsperiod. Himla smart, något för SJ att fundera på! Inte minst biljettpriserna... Det var som sagt svinvarmt och mina nya skor hade in princip skavt upp hela mina fotsulor så de var bara två gigantiska blåsor, men när vi kom fram till Siófok hade vi det såhär fint i 6 dagar:

Eftersom våran lilla resa började med att vi flög till Budapest så tyckte vi att det var bäst att stanna en natt i Budapest också innan vi reste vidare till Siófok, och i Budapest såg det ut ungefär såhär:

Nu säger vi hejdå till Göteborg och hejhej till Siófok istället! Där är det 29 grader varmt och soligt. Det kan man leva med. Åtminstone i en vecka. Jag ska bada, bada och bada, testa alla chipssorter som de har att erbjuda och äta gulasch och langós. Jimmy ska dricka en jävla massa öl och bada. Och spana på östeuropeiska brudar i leopardmönstrade bikinis. Men just nu har han mest ångest för flygresan. Jag försöker lugna ner honom med att spela lite Buddy Holly, Ritchie Valens och "The Big Bopper". Jag är väldigt snäll och omtänksam på det viset! Ha det så fint här hemma och var riktigt snälla så kanske jag tar med lite sol hem till er sen.

Foster The People - Call It What You Want

Är ni som jag och tycker att det är väldigt roligt att tjuvkika på vad de som står framför och bakom mig i kassan på mataffären köper? Det är nu ni alla ska svara ja så att jag inte tror att det bara beror på att jag är uppvuxen på landet och inte har något eget liv överhuvudtaget. Något som jag har upptäckt under detta snokande är i alla fall att pensionärerna i Mölndal är fruktansvärt förtjusta i Ambrosiakaka, inte färsk sådan utan sån där som ligger i en plastförpackning och troligtvis håller i 5 år efter tillverkningen. En sån har de alltid i sin lilla kundkorg. Så jag blev lite inspirerad och tänkte att jag vill ju veta vad som är grejen med att de alltid köper sådan, och så bakade jag mig en egen liten en på mitt eget lilla vis.

Ja ni, pensionärer i Mölndal. Jag vet inte riktigt, är det här verkligen så himla spännande det? "Det smakar socker och apelsin" sa Jimmy. Och det har han ju rätt i, men mycket mer än så är det ju inte. Fast å andra sidan kan jag ju verkligen uppskatta den här svenska enkelheten, sånt som serverades på kafferepen förr och som nästan glömts bort idag. Ta bara en sån sak som att detta var första gången i mitt 27-åriga liv som jag smakade en ambrosiakaka, sånt är lite sorgligt...

Nåt som inte är sorgligt är att vi packar och fixar med det sista inför den kommande Ungern-resan. Tjoho! Jag var överlycklig igår för att jag äntligen lyckades hitta kjolar med resår i midjan i olika färger för bara 30:-/st på H&M. Sen kom jag hem och insåg att det var tubtoppar och inte kjolar... Suck alltså. Men, det är ju ingen som vet att det är tubtoppar och de funkar ju alldeles utmärkt att använda som kjol så nu är det alltså kjolar. Punkt slut. Så nu ska jag fortsätta med att packa. Tubtoppskjolar, solkräm, skavsårsplåster, är det något mer man behöver?

The Charlatans - One To Another

I fredags tvingade jag med mig Jimmy till Liseberg för att titta på Joel Alme. Det gjorde jag bannemej väldigt rätt i om jag får säga det själv. För Liseberg var väldigt folktomt och Joel spelade på Taubescenen vilket gjorde att man för en gångs skull kunde se artisten som man var där för att se. Jag är ju lite kär i Joel Alme, det gör inte så mycket att han inte stormtrivs med att stå på en scen utan tvärsom verkar ganska nervös. Det är liksom han röst och den finstämda musiken som gör det. Det är sådär så när jag lyssnar på en låt gör det så ont så det känns som att hjärtat är på väg att brista och jag får lov att påminna mig själv om att jag inte är 17 år och olyckligt kär i nåt pucko. Så låter Joel Alme, som något du vill lyssna på när det är riktigt höstruskigt ute och du vill dricka te och ha tända ljus överallt. Som något du vill lyssna på den här sommaren alltså.

Joel Alme - Lucky Eyes

(för det är min favoritlåt av Joel Alme just för tillfället.)

Vad vi gör om dagarna? Ja. Tittar på djur mest. Igår var vi i Slottsskogen och tittade på alla djuren där. Alltså små killingar, kan man få ha en hemma i vardagsrummet eller? Idag har vi varit på Universeum och tittat på djuren där. Eller försökt titta åtminstone, har aldrig sett så mycket folk där förr. Man fick liksom köa sig fram genom regnskogen. Inte riktigt värt det.

Så har jag köpt en spjälsäng och ett skötbord och känt mig helt förvirrad. Tur då att brorsdottern Elsa var med och kunde styra upp det hela. Hon traskade rakt in på affären, gick fram till ett av affärsbiträdena och sa med hög röst: "Vi behöver köpa en säng till min KASIN, för min KASIN har ingen säng! Den behöver en liten säng, för det är en bebis!" Så nu har "kasinen" en liten säng och ett skötbord, inte dåligt uppstyrt av en 4-åring. Imorgon går vi kanske och tittar på djur någon annanstans, eller så går vi och badar. Mina föräldrar verkar ha lämnat kvar regnet i dalarna, hurra för det!

Sex Pistols - New York

Nu var det längesedan jag bjöd på filmtips. Kanske för att det inte riktigt är meningen att man ska sitta inne och se på film såhär års, men det verkar ju inte vädergudarna vara riktigt med på. Så eftersom det verkar som att herr Ledins gamla dänga ska gå i uppfyllelse i år igen så kan jag väl lika gärna bjuda på ett filmtips då. Taram, taram, I give you: Lars And The Real Girl.

En sån här dag när solen har strålat från en klarblå himmel hela dagen och det har varit sådär alldeles perfekt väder för att grilla så... Har vi naturligtvis inte grillat. Alla andra har ju grillat och det är ju tråkigt att vara precis som alla andra, det får alla andra vara. Men jag lagade karibisk mat, och det passar väl också fint en sån här sommardag. Såhär gjorde jag:

Tidigare i veckan bakade jag rulltårta för första gången sen jag var 12 år. Jag har liksom aldrig riktigt förstått grejen med rulltårta, kanske för att jag inte förstår grejen med sylt och för att jag inte riktigt varit medveten om att det tar 5 minuter att vispa ihop smeten och sedan 5 minuter till i ugnen så är rulltårtan färdig sen. Men nu vet jag, och nu förstår jag varför folk gör rulltårta så ofta. Man behöver ju dessutom inte fylla dem med sylt, jag fyllde min med chokladkräm och det vet ju alla att är hur gott som helst. Möjligheten finns alltså att det kommer att bli fler rulltårtor framöver utan att det behöver dröja 15 år mellan gångerna.

Annars är det mest en väldigt fin dag. Jag har köpt nya fina krukväxter och på spisen står Världens Bästa Chili och puttrar. Är det semester så är det och pengar är inget problem. Än.

Rizzle Kicks - Mama Do The Hump

Om någon nu har råkat missa det så var det USAs nationaldag i onsdags, och min Storebrors födelsedag (också viktigt!) och då var jag och alla coola kids i Göteborg inbjudna till Lounge(s) på BBQ-fest som anordnades av Hellmanns. Ja, de med majonnäserna och såserna ni vet. Det var första gången i mitt liv som jag överhuvudtaget besökte ett uteställe på Avenyn, ni må tro att jag kände mig hipp!

Det var superfint väder, fruktansvärt trångt, väldigt god mat, gratis drinkar (och det fanns mumsiga alkoholfria alternativ, yay!), jättecoola innemänniskor som vet hur man klär sig rätt. Det vet uppenbarligen inte jag, åtminstone tolkade jag det så när Rebecca Simonsson (hon är inne, det har jag googlat upp!) mest tyckte att min nya klänning dög till att ha som askfat. Och så var Stiflers mum där! Eller åtminstone en kvinna som var galet lik henne, jag tyckte att Jimmy skulle gå fram till henne och ropa: "Stiflers mum!" Det tyckte inte Jimmy.

Vad jag tycker om pannkakor, våfflor, plättar och sånt där är väl vid det här laget ingen hemlighet. Det är ju helt fruktansvärt äckligt och borde inte få kallas för mat överhuvudtaget, tycker jag. Fast egentligen är det ju sylt och grädde som jag inte är så förtjust i, pannkakor i sig är ju mest... Smet i en äcklig konsistens. Ändå får jag ibland för mig att jag ska testa att göra någon sorts pannkaksmat, för man vet ju aldrig om just DEN HÄR sorten är den som jag kommer att gilla. Så ikväll blev det polentaplättar till middag, såhär gjorde jag dem:

Vi har ju av naturliga skäl ingen plättlagg, så jag gjorde dem i vanlig stekpanna vilket såklart gjorde dem lite större i storleken. Var det gott då? Ja, det var faktiskt helt okej. Det smakade ju inte pannkaka alls, det var mer som en omelett med osten och majsen i. Sen om jag bara kunde lära mig att steka såna här grejer utan att de blir helt enormt tjocka och utan att sätta igång brandlarmet så skulle det vara ännu bättre. Men jag har ju hela livet på mig! Och eftersom jag övar ungefär en gång om året så kommer det troligtvis ta hela livet för mig att lära mig det också...

Och vet ni? Nu är jag lite gladare igen. Jag har inte gråtit på hela två dagar! Berätta inte det för Jimmy bara, det är ju ganska trevligt det här när han knappt vågar säga emot mig överhuvudtaget i rädsla för att jag ska få ett sammanbrott. Jag bara: "Jimmy, nu ska vi lyssna på Håkan Hellström varje dag, dygnet runt, jämt! Jimmy, nu ska vi bara se på filmer med Michael Cera! Jimmy, nu ska vi bara äta broccoli, champinjoner och lax! Jimmy, du måste köpa massor av prickiga klänningar till mig! Jimmy, vi ska gifta oss nästa vinter!" Och han svarar direkt: "Javisst älskling, självklart älskling!" Nu ska jag äta glass för det är jättevarmt ute. Och inne.

Grizzly Bear - Southern Point

Jag vet att jag brukar klaga på tacos ganska ofta, men det är faktiskt inte för att jag tycker att tacos är äckligt utan för att jag tycker att det är tråkigt. För att vissa människor bara kan föreslå tacos så fort man ska äta någonting och inte riktigt vet vad och det är så himla fantasilöst. Jag tycker ju faktiskt att smaken av tacos är helt okej, speciellt när man gör någonting roligare än att bara servera det som vanligt tråkigt fredagsmys-tacos. Idag blev det söndagsmys-tacoknyten, det är himla gott det. Såhär gör man: