Söderns konung.

Jag har inte fått en tung kittel över mig och krossats till döds, eller bränt ihjäl mig i ugnen, fryst ihjäl i frysen, fått astma av mjöldamm eller ätit ihjäl mig på wienerbröd (fast just det är nog mest troligt). Inte heller jag jag dött av sömnbrist eller hjärnan imploderat av att lära sig massa nya saker hela tiden. 
 
 
 
Jag lever! Även fast det just nu mest känns ungefär såhär:
-Vad jobbar du med?
-Jag jobbar med VAB... Och ibland är jag konditorlärling.
Herregud, vad den lilla korven har varit sjuk på sistone. Idag är vi hemma med magsjuka. Den bröt ut i fredagskväll vid 21-tiden, det var extra roligt eftersom Jimmy var bortrest. Så Ofelia kräktes halva natten och jag tvättade hela natten. Kul! 
 
Men hallå, det skiter väl vi i. Tänker ni nu. Vi vill veta hur du har det på din lärlingsplats. Ja. Det vet jag väl. Så jag tar väl och svarar på de frågor som brukar komma upp helt enkelt.
 
Hur går det?
Det går bra. Hade säkert gått ännu bättre om jag var där ibland. Höhö. Nejdå. Men det går bra tycker jag! Jag trivs väldigt bra med gänget jag jobbar med, jag försöker hänga med i tempot och jag tycker att jag börjar få bättre koll på grejerna för var dag som går. Sen är det väl klart att jag har såna där dagar ibland då det känns som att jag kan absolut ingenting och bara är i vägen, men då gäller det ju att påminna sig själv om att jag faktiskt är lärling och är där för att lära mig.
 
Är det som du hade tänkt dig?
Ja. Och nej. Det är roligt, det hade jag tänkt mig. Det sjungs väldigt mycket hela tiden, det hade jag tänkt mig. Eftersom jag alltid sjunger själv hemma när jag bakar, så då borde det ju sjungas en del. Men det är väldigt mycket tyngre än jag tänkt mig. Tunga plåtar, tunga kittlar, tunga stick, tunga boxar, tunga påsar med mjöl och socker. Mycket tunga lyft helt enkelt. Men det är väl bra för då blir jag tuff och stark. Hrm...
 
Hur orkar du gå upp så tidigt på morgonen?
Welll... Bara för att jag står och går betyder ju inte det att jag är vaken... Nejdå. Jag har kommit fram till att det inte är så himla jobbigt, det spelar ju egentligen ingen roll om klockan ringer klockan 03 eller 07, det är ju alltid jobbigt när klockan ringer. Det jobbiga är ju eftermiddagarna när man ska vara tålmodig och glad mamma och rolig sambo fast man helst bara vill krypa ner i sängen och göra ingenting. 
 
Är det här du vill göra resten av livet?
Ja. Just nu är det det ialla fall. Sen vet väl inte jag hur jag känner om 20 år, då kanske jag hellre hoppar framför ett tåg än gör en till prinsesstårta. Men just nu känns det absolut som att jag kan göra detta resten av mitt liv. Gärna mot betalning då förstås...
 
Så. Det var väl det som det brukar frågas om oftast. Annars har jag inget liv överhuvudtaget. Fast det hade jag visserligen inte förut heller så det var väl inget nytt. Nej. Jag menar det. Snart är det jul. I julklapp önskar jag mig en bra kavel, ett doppgaller, en riktigt bra tårtkniv, Roy Fares senaste bok och en inkomst. Fast jag har ju å andra sidan redan fått tågbiljetter i julklapp av mina föräldrar så vi kan åka upp till Sågmyra över jul. Det ska bli fint. Hoppas det finns snö! Annars kräver jag en ursäkt! Det ska man tydligen göra nuförtiden, kräva ursäkter för allting hela tiden. Be om ursäkt!
 
Big K.R.I.T - Mt. Olympus (Reprise)

RSS 2.0