Det var längesen jag kände såhär för någon senast.

Det är väl ingen hemlighet att vi är allergiska mot alla hjärtans dag i det här hushållet. Eller ja, mest är det jag som är allergisk och Jimmy som är glad över att slippa engagera sig i skiten antar jag. Jag tycker ju bara att det är ett himla jippo och ståhej. Så jag tänkte slå ett slag för de som inte får så mycket kärlek här i livet, eller ja, de får åtminstone inte vakna upp bredvid sin kärlek varje morgon. (Även om de kanske skulle hävda att deras kärlek finns runtomkring oss hela tiden, men sånt trams lyssnar vi inte på.) Så mitt bidrag till Valentin-hysterin blir: Munkar!

Äppelmunkar

ca 15 st

1 dl mjölk
25 gr jäst
5-6 dl vetemjöl
75 gr smör
2 msk socker
1 ägg
½ citron, rivet skal från
äppelmos

ca 1 liter rapsolja att fritera i

socker att rulla munkarna i

Värm mjölken till 37°.
Smula ner jästen i en bunke.
Häll mjölken över jästen och rör tills den är upplöst.
Arbeta in mjölet till en deg.
Rör smör och socker poröst i en annan bunke.
Blanda i ägget och tillsätt blandningen i degen.
Knåda ihop degen på bakbordet.
Kavla ut den till ca 1 cm tjock.
Ta ut ca 30 runda kakor med hjälp av ett kakmått eller glas.
Lägg en klick äppelmos på hälften av dem.
Lägg resten ovanpå och tryck försiktigt ihop dem.
Låt munkarna jäsa under duk i ca 1 timme.
Värm oljan till 180 grader.
Fritera munkarna tills de har en fin färg.
Låt dem rulla av på hushållspapper och rulla i socker.

Så. Nu har jag gett lite kärlek till munkarna i världen på denna dag också. Det var väl snällt av mig? Det hjärtformade fatet har jag fått av svärmor. Oroa er inte om munkarna ser ut som hej kom och hjälp mig precis när ni tryckt ihop dem, det går över när de jäst och tjockat på sig lite. Sen går det över ännu mer när man friterat dem. Sen är det bara att äta och njuta. Nomnomnom.

Jag är lite sur och tvär idag så nu ska jag slänga mig i soffan och äta en sån här liten godbit samtidigt som jag tittar på puckade brudar i Top Model Sverige. Det är möjligt att det gör mig ännu mer sur och tvär, eller så blir jag bara glad för att jag inte är som dem. Jag hoppas på det sistnämnda. Tack och hej från en bitter tjej.

Azari & III - Infiniti

Allt det här kan gå sönder.

Igår var jag en hemsk människa och bröt ett löfte. Ja, jag skrev ju här i förrgår att jag skulle återkomma med vad det var för någonting gott som jag mumsade på framför Robinson nästa dag. Men det gjorde jag ju inte alls det. Fy mig! Nåja, bättre sent än aldrig. Här kommer, varsågod:

Chokladmunkar

ca 12 st

25 gr jäst
40 gr smör
1 ¼ dl mjölk
¼ dl socker
en nypa salt
1 tsk vaniljsocker
1 äggula
ca 5 dl vetemjöl

1 liter olja att fritera i

glasyr:
100 gr mörk choklad
1 dl vispgrädde

Smula ner jästen i en bunke.
Smält smöret och blanda med mjölken till 37°.
Rör ut jästen med en del av degspadet.
Tillsätt resten av spadet och blanda ner socker, salt, vaniljsocker och äggula.
Arbeta in mjölet tills du har en blank och smidig deg.
Låt jäsa under duk i ca 1 timme.
Dela degen i 12 bitar och rulla ut.
Forma sedan till ringar och se till att skarvarna sitter väl ihop, annars lossnar de i friteringen.
Värm oljan i en kastrull och fritera munkarna tills de har en fin färg.
Smält chokladen och blanda med vispgrädde till en jämn, blank glasyr.
Doppa munkarna i glasyren och låt den stelna.
Ät och njuuuut som faen.

Alltså, jag älskar verkligen chokladmunkar. Helt galet mycket. När jag var liten och vi var på Gran Canaria åt jag chokladmunkar och apelsinjuice till frukost i två veckor. Jag får lov att springa förbi Jafaris Donuts i Brunnsparken varje gång jag är där för att inte köpa massor av munkar. Så ni förstår ju själva att det inte finns särskilt många munkar kvar här hemma nu. Men det finns faktiskt några och en av dem ska jag njuta av nu, framför Robinson. "Jag har för fan också barn hemma, jag längtar också efter mina barn! Det är väl ingen ursäkt?!" Heja Paolo! Ge dem vad de tål!

Laura Marling - New Romantic

(LYSSNA nu då. det är faktiskt en av världens bästaste låtar. en dag ska jag lära mig att spela den på min lilla gitarr.)

Flôtt är gôtt.

Idag har varit en sån där konstig effektiv människa. Gått i skolan. Handlat frukt och grönt på hemvägen. Kommit hem och bakat. Tagit en promenad medans degen jästen. Kommit hem och bakat färdigt. Diskat och städat. Nu är jag nyduschad och ska ta och stoppa in det mesta av det jag bakade i frysen. Vad bakade jag för fint då? Jo. Här ska ni få se:


Aniskammar

Ca 60 st

100 gr smör
2½ dl mjölk
25 gr jäst
1 ägg
3/4 dl socker
en nypa salt
1 tsk stött anis
8 dl vetemjöl

Olja till fritering

Strösocker till garnering

Smält smöret. Häll på mjölken och ljumma till 37 grader.
Smula jästen i en bunke. Häll över degspadet och lös upp jästen.
Tillsätt ägg, socker, salt och anis. Arbeta in mjölet.
Dela degen i två delar. Kavla ut degen till två avlånga plattor. Ca 12x40 cm.
Skär varje platta i fyra stycken 3 cm bred remsor.
Dela sedan varje remsa i 8 delar. Skär några jack i varje bit.
Låt bitarna jäsa i 1 timme.
Fritera några kammar i taget i olja tills de får en gyllenbrun färg.
Låt dem rinna av på hushållspapper.
Doppa kammarna i socker.
Om du inte ska äta alla på en gång kan du spara dem,
värma dem och doppa dem i socker när du ska äta dem.

Såhär tänkte jag när jag började baka: "Vad fan ska jag med 60 stycken kammar till?" Sen såg jag vilka gulliga små minikammar det blev och då kändes det bättre. Efter att jag smakat på den första sockerdoppade kammen tänkte jag: "Hur fan ska jag kunna hålla mig ifrån att äta upp alla redan ikväll?" Så gott var det. När jag hade friterat 40 stycken till var jag däremot inte alls lika sugen längre. Men efter maten sen ikväll slinker det säkert ner en eller två till. Jag är nog lite för förtjust i friterade saker för mitt eget bästa.

Nu ska jag dricka lite te. Det är så fruktansvärt kallt i våran lägenhet hela tiden. Och jag har fortfarande inte hittat några varma sköna vinterkläder, det är bara glitter och paljetter överallt. Jag antar att man ska frysa i höst.

Yacht - Psycic City

RSS 2.0