Perfekta Prinsessan Pernilla

Nu ska jag skriva ett av önskeinläggen jag fick från Linda, ett som orsakade stor osämja här hemma då hon skrev såhär: Hur du blev så rolig - är det genetiskt? (dina barn verkar roliga, det kanske Jimmy också är, men jag tror ändå att de har ärvt det av dig?) Vilket gjorde Jimmy mycket upprörd. Jag fick inte ligga på flera veckor. Enligt Jimmy är rolighetsordningen i familjen som följer: 1, Ofelia. 2, Jimmy. 3, Jag. 4, Flora.
Jag skulle nog snarare säga att den är såhär: 1, Jag. 2, Ofelia. 3, Jimmy. 4, Flora.

Det kanske är en aningen orättvist mot Flora, hon har är trots allt bara 2 år och har kanske inte haft fullt lika lång tid på sig att visa sin komiska ådra men hon asgarvar liksom åt grimaser så det känns inte så lovande.

Sen vet jag inte vad jag ska svara på frågan. Man kan ju inte gå runt och säga att man själv är rolig? Det är väl väldigt förmätet av en? Å andra sidan finns det en hel yrkesgrupp som lever på att stå på scen och vara roliga och då måste man ju ändå nånstans tycka att man själv är rolig? Så, vad tror vi om hur man blir rolig? Arv och miljö? Genetiskt? Något man blir eller något man föds till? 

 

Om det vore genetiskt skulle det ju betyda att mina föräldrar också är roliga. Och det är de ju inte. Höhöhöhö. Jag tror att det beror mycket på uppväxten. Att vara uppvuxen i en pytteliten by där du fått umgås med de som finns vare sig ni har så mycket gemensamt eller ej, det enda jag och mina vänner gjort in princip hela vår uppväxt är ju att konstant förolämpa varandra. Det finns inget: "MEN SNÄLLA RARA VAD SNYGG DU ÄR!!" i våra konversationer. Det finns däremot ofta ett: "Ska du se ut sådär?" Det finns en jargong som väl i folkmun skulle kallas "rå men hjärtlig". Och det har jag väl tagit med mig ut i livet. 

 

Det och att jag absolut inte kan prata om känslor överhuvudtaget. Allt som är jobbigt ska skämtas bort. Jag har haft perioder i livet när jag tyckt det var jobbigt att mina kompisar ibland inte berättar känsliga saker för mig, att de inte känner att de vill prata med mig om sånt. Men nu tänker jag på det Vilde sa till Chris i Skam när Chris känner att Vilde inte pratar med henne om jobbiga saker: "Vet du varför du är min bästa vän? För att du får mig att skratta OAVSETT vad som än händer!" Så nu tänker jag att jag är Chris. Totalt ocoolt för man ska ju vara Noora eller eventuellt Sana eller Eva. Fast jag är bra på att skriva om känslor! Så om ni vill prata om jobbiga saker med mig kan vi göra det i messenger för där är jag mycket mer seriös. Mina kompisar just nu ba: "Eh, nej. Det är du inte."

 

Eller så är det bara så simpelt som att jag alltid varit den snygga tjejens fula roliga kompis. JAG VAR TJOCK SÅ DÅ FICK JAG BLI ROLIG ISTÄLLET-klyschan. Förutom att jag inte var tjock. Och att jag dessutom är snygg. Jobbigt för alla jag umgås med att jag är både den snygga och den roliga. Ni kan trösta er med att jag åtminstone inte tjänar några pengar värda att tala om överhuvudtaget. 

 

Så. Nu har jag inget mer att komma med i frågan. Är inte säker på att jag kom fram till något överhuvudtaget? Mer än att jag är en jäkligt självbelåten typ. 

Vargas & Lagola - Always

TACK för all fin respons och alla hundratals önskerubriker ni skickat till mig. Det värmer fint i en medelålders kvinnas hjärta. Skojar. Fick en önskerubrik och den var från Ann. Hon vill att jag skriver om chips. Det ska jag göra. Men inte idag, för jag har tänkt testa massa nya chipssorter i helgen så jag gör't nästa vecka istället.

Nu kör vi vidare på dagboksblogg. Är inte det finast ändå? Misstänker att anledningen till att jag inte minns någonting längre är för att jag inte skriver ner dagens händelser. På gymnasiet kunde jag ju skriva tusen ord bara om bussresan till skolan. Så nu skriver jag ner dagens händelser.

Idag har jag varit ledig! Och utomhus har det ösregnat och blåst för jag bor där jag bor och där ösregnar och blåser det mest hela tiden. Släpade ändå ut den lilla marodören i ovädret en stund på förmiddagen. Hon plaskade i vattenpölar, åkte rutschkana och gungade men var rätt nöjd efter 45 minuter. Eller nöjd var hon ju inte, det var därför vi gick hem. För hon hade "ont i stövlarna och vantarna". Jag tror att det betyder att fötterna och händerna är kalla på Floriska. 

Efter lite lunch tänkte jag att Flora skulle sova middag medan jag städade badrummet och läste lite bok. (Obs! Ej samtidigt!) Jag städade badrummet och läste sen bok men Flora sov inte under tiden. Hon satt i sin säng och sjöng Hakuna Matata och utropade: "Nu kör vi!!" med jämna mellanrum. Sen kom Ofelia hem från skolan och då var det liksom ingen idé att försöka få henne att sova överhuvudtaget. 

På tal om att försöka få barn att sova var det min tur att natta Ofelia idag, (Vi nattar ju inte våra barn såsom alla andra verkar göra eftersom det mest verkar vara pest och pina att ligga bredvid sina barn i 2-3 timmar varje kväll och också känns ganska kontraproduktivt eftersom barnen tydligen ändå inte somnar lättare med föräldrar som gör så, utan vi läser ju bara för/med dem och sen säger vi godnatt och går ut ur rummet så får de somna på egen hand. Vilket de oftast gör inom en liten stund.) men jag blev utbytt mot en avokadoplanta. Ofelia har planterat en avokadokärna som nu växt till sig riktigt ordentligt och nu är en 30 cm hög planta, men idag tyckte hon att den verkade ledsen så hon bestämde sig för att läsa för den istället för mig, så hon satte sig på en stol framför fönstret och läste LasseMaja för avokadoplantan. Fint!

Nu tänker jag mig att avokadoplantan också kan ta över flera av mina uppgifter i hemmet. Städa till exempel. Plocka undan leksaker vareviga kväll tycker jag är tråkigast så det kan den få göra. Dammtorka. Rensa i hallen när det är dags för säsongsbyte av ytterkläder och skor. Gå ut med barnen när det är dåligt väder. Ja, men ni fattar. Vi kan börja lite smått med att den ser till att få upp Ofelia ur sängen imorgon bitti. 

 

Nä. Dags att gå och läsa lite norsk hjärndöd deckare. Jimmy har kidnappat teven till handboll. Kanske den tråkigaste sporten som finns att titta på? Tråkigare än fotboll till och med. Vilket mest beror på att jag inte kan handbollsreglerna överhuvudtaget. Mer än att man inte får gå mer än TRE STEG MED BOLLEN! Det har jag lärt mig av Varan-TV och inte på idrottslektionerna i skolan. Säger ju sig självt då jag antagligen sett på Varan-TV fler gånger än jag varit med på idrottslektionerna.

 

Jag fick blogglust. Eller egentligen fick jag mest skrivlust. Men inte på att skriva på någonting påhittat utan på att skriva om mig själv. Jag. Jag. Jag. Jag. Så nu sitter jag här. På min lilla blogg som inte fått någon kärlek på nästan 2 år. Jag blev himla glad när jag såg att jag fått några nya kommentarer.
"Åh! Det är folk som undrar hur jag mår och vad jag håller på med!" Tänkte jag i mitt egocentriska lilla sinne. Det var det inte. Det var mest erbjudanden om gratis porr. Jahapp. Kul att folk bryr sig.

 

Hur mår jag då? Och vad håller jag på med? Äsch. Gud vad tråkigt. Jag har klippt av mig håret och varje gång jag är ledig från jobbet så städar jag. Så jag har väl blivit vuxen eller nåt. Eller bara drabbats av pandemi-uttråkning. 

Tänk om man skulle blogga som förr i tiden! Om vad man gjort under dagen. Det låter jättekonstigt. Så nu gör vi det!

 

Jag kommer inte ihåg hur man gör? Jag kommer inte ihåg saker längre. Jag kan komma ihåg exakt vad som hände en lördagkväll när jag var aspackad som 18-åring men jag minns inte vad som hände i morse. Hur kommer detta sig? Selektivt minne. Det säger ju sig självt att det var roligare en aspackad lördag 2003 än en tisdagmorgon 2021. 

 

Även om den här tisdagsmorgonen faktiskt var helt okej. Ingen grät, ingen skrek, barnen höll sams och det åts faktiskt en hel del frukost. Ofelia kom iväg till skolan ungefär samtidigt som kyrkklockorna ringde vilket borde innebära att hon kom i tid. Fast å andra sidan, det är Ofelia vi pratar om, hon kan lika gärna ha gått en omväg förbi Partille på vägen till skolan. 

 

Sedan har jag varit på jobbet, varit och handlat (vindruvor, fröknäcke, digestivekex och lax- & torsktärningar), städat, gjort en chokladmoussepaj och nu sitter jag här. Ja. Men det här var väl intressant? Nä. Inte det nej.

 

Okej. Vi gör såhär. Ni skriver förslag i kommentarsfältet om vad ni tycker jag ska skriva om. Kom med rubrikförslag så skriver jag! Ja. Kul! Nu kommer jag att få skriva massor av blogginlägg om gratis porr. Längtar redan. Tack för idag då lilla bloggen. 

 

 

Här kommer en liten torsdagslista för det är kul med listor. 

 

Min senaste skärmdump i telefonen:

Oj. Var tog februari vägen? Var tar tiden vägen? Vad har jag för mig som är så himla viktigt? Tänk vad fint det hade varit om jag hade kunnat skriva nu att jag skrivit massor på någon spännande roman eller något, men det hade ju varit rent hittepå så det kan jag inte skriva. Ibland klottrar jag ner nån liten anteckning i ett dokument på mobilen men jag vet inte riktigt vad det är eller ska bli så det blir mest någon liten mening här och där. 

 

Jag har varit konstant förkyld i 3 månader nu. Det började med rethosta, sen blev det vanlig förkylning, så tappade jag smaken i 3 veckor, nu har den kommit tillbaka men nu har jag en stor klump i halsen och har börjat hosta igen. Vad är det frågan om? Har aldrig varit med om något liknande. Lägg därpå till att jag har haft konstant huvudvärk, illamående och ont i nacken de senaste två veckorna så har ni mitt mående i en liten ask. Uppmuntrande läsning va? Fyll inte 34 barn, det är bara besvärligt.

 

Vad gjorde jag i februari då? Jo, Ofelia hade sportlov så vi tog en spontantripp till Sågmyra och överraskade mina föräldrar. Bara stod där i trappan och ropade: "Hallå!" en tisdagseftermiddag. Huruvida de blev glada eller ej vet jag inte riktigt. Mamma sa: "Men vafan?!" och min pappa frågade om jag lyckats få ledigt från jobbet. Jag berättade för honom att jag fått en bebis i augusti och således var mammaledig. Det var nog också en liten överraskning för dem.

 

Det visade sig att jag hade fel häromveckan när jag skrev att vi hade haft våran vinter för i år för den valde att komma tillbaka. Den valde dessutom att stanna kvar i flera dagar också. Faktum är att det fortfarande snöar utanför fönstret just precis nu. Jag klagar inte, det är helt klart trevligare att kliva upp på morgonen när världen utanför är vit istället för gråbrun.

 

Det där är en verklig replik ur mitt riktiga liv. 2 sekunder senare fick man en hockeyhandske kastad på sig och ett: "Lukta på den här!" Himla tråkigt att det inte blev nåt med den killen. Vilket liv man hade kunnat leva va?! Strutsfarm i Gagnef och grejer. Han kunde göra pasta med olika sorters dressing åtminstone. Sa han i alla fall. Det hade ju kunnat gå att upplysa honom om att man kokar tevatten på samma sätt som man kokar pastavatten. Minus saltet då. Nåja. Till hans försvar var han 17 år. Nuförtiden kan han säkert koka te. Nu är han ju ändå 18. 

 

Det är torsdag vilket innebär torsdagsblogg med torsdagstankar. Flora sover och Ofelia har stängt in sig på sitt rum för att spela in en video. Hon står just nu och skriker: "Råkka måkkafon!" för fulla muggar. Freestyler. Råkka måkkafon. Var får hon allt ifrån? Häromdagen berättade jag för Jimmy om hur jag och mina kompisar på högstadiet hällde florsocker i små zip-påsar och skrev KNARK på dem för att sedan "råka" tappa dem framför vakterna på högstadiediscon. Vakterna skrattade alltid bara? Såg vi så himla oskyldiga ut? Då fick jag en jättetrött blick, en suck och ett: "Nu vet jag ju var Ofelia får all jävla skit ifrån..." Jag förstår inte alls vad han menar.

 

Idag fick jag för mig att jag skulle göra chokladbiskvier till Jimmys fredagsfika imorgon. Det är ju inte så jobbigt. Nä. Det är inte så jobbigt i ett konditori. Det är ganska jobbigt hemma med en snart 5-månaders bebis. Speciellt om den hemskt gärna vill bli buren på samtidigt som biskvierna ska doppas. Det blev de fulaste små biskvier världen någonsin skådat. MEN... de blev goda åtminstone.

 

Imorgon är det fredag, då hoppas jag att de här chipsen kommit in på Ica Kvantum:

 

I tisdags hade vi vinter! Vilket innebär att vi igår hade isbana hela vägen hemifrån till skolan och att halva skolgården var en hockeyplan och den andra halvan var en lerpöl. Idag var allt som vanligt igen, grått och barmark med inslag av isfläckar. Så, nu har vi avklarat den dagen med vinter vi har i denna delen av landet. Nu kör vi vidare med höst i 3 månader till. 

 

Min pappa undrade senast de var och hälsade på varför vi har typ 400 olika sorters ytterkläder hängande i hallen och tyckte att vi kunde hänga undan allt utom vinterkläderna. Men det är ju bara det att vi under en vecka hinner med att använda alla de olika sorters ytterkläderna, det är regnslask en dag, minusgrader en dag, +8 grader en dag. Så det är lika bra att ha regnkläder, fodrade regnkläder, overaller och höst- & vårjackor framme. För du vet aldrig vilka av dem som behövs från dag till dag. Att bo på västkusten är ett ständigt äventyr!

 

Magdalena ringde för några veckor sen och påminde mig om att jag har det rätt bra ändå som har så nära till massor av olika museum och bibliotek och sånt som jag kan underhålla storbarnet med på eftermiddagarna under mammaledigheten, jämfört med dem som har 3 mil till närmsta bibliotek och ett endaste museum. "Ja, ni får skylla er själva som bor ute i småbyarna!" Sa jag då. Nä. Det sa jag inte. (Det sa däremot våran högstadierektor Göran till oss när vi var hos honom för att prata om hur bjursingarna tryckte ner oss konstant för att vi var från Sågmyra. Vilken jävla rövhatt.) Jag har av någon anledning tänkt att det är enklare ute på landet för då kan man bara släppa ut ungarna i trädgården, men ja... Så är det förstås inte. Att ha ett bibliotek är ju alltid fint. Vi hänger på vårat extremt ofta.

 

64 stycken böcker hann jag med att läsa under 2018 och det har varit allt från lättlästa ungdomsböcker till tunga klassiker. Biografier och fantasy. Finlitteratur och fulkultur. En salig blanding helt enkelt. Jag får väldigt ofta frågan: "Hur hinner du läsa så mycket? När läser du?" Och då svarar jag lite undvikande och typiskt svenskt men nu tänker jag säga som det är: Jag läser helt sinnessjukt snabbt. Jag lägger alltså inte flera timmar om dagen på att läsa, jag behöver helt enkelt inte särskilt mycket tid för att ta mig igenom en bok. Så om du sitter där och har dåligt samvete för att du inte hinner läsa så mycket så kan du släppa det nu, för det hinner inte jag heller. 

 

Nu blir det boktips på de sju bästa böckerna jag satte i mig förra året.

*Sätter mig i en koffert och flyger iväg*

 

Det är hockey på min teve, Ofelia följde med sin mormor och morfar för att sova på hotell och Flora ligger och snusar i sin säng så jag tänkte fira in det nya året med en liten årskrönika. Häng med vetja!

 

Åt bipollen! Det känns som att jag alltid svarar att jag ätit någonting jag aldrig testat förut på den här frågan. Jag födde barn helt utan bedövning också, det rekommenderar jag inte. Sa några dagar innan förlossningen att jag inte trodde lustgas gjorde särskilt mycket till eller från. Jag tar tillbaka det uttalandet. 

 

Nä. Verkligen inte. Hade som nyårslöfte att gå på fler föreställningar, pjäser, musikaler, konserter och jag har inte varit på en endaste på hela året så... Nej. Tur att jag utnyttjar den här stadens nöjesliv så mycket när jag alltid använder det som argument till att inte flytta härifrån. Hoho.

 

Var det någon jag känner som INTE fick barn? Har fan aldrig varit med om en sådan babyboom. Alla i mitt gamla högstadiegäng fick barn, halva vårat MBT-gäng fick barn, in princip halva min bekantskapskrets fick barn. Och de som inte fick 2018 ska ju ha 2019... Håhåjaja.

 

Nej.

 

Inte ett endaste. Så sjukt less på alla kändisar och influencers som koketterar om att de ska ha ett flygfritt år som att de gör världens största jävla uppoffring. De flesta år i mitt liv har varit flygfria, kan man få ett jävla diplom eller? 

 

Lugn och ro. Tid. Fritidsplats till Ofelia, haha. 

 

1-3 juni när mina Sågmyratjejer var nere och hälsade på, det var tokvarmt och soligt och vi badade i poolen, åt massa god mat och bara hade det jättebra hela helgen. 7 juli när Martina och Kim gifte sig i 30 graders värme precis vid strandkanten av en sjö. 27 augusti när Flora kom till världen.

 

Flora såklart. Hon är ju så himla gullig. Speciellt nu när hon sover.

 

 

Kanske när jag köpte hem en kanelbulle till Jimmy och tog en brownie till mig själv. Det var tydligen helt fruktansvärt av mig. Idag tänkte jag safe'a och köpte både en kanelbulle och en brownie till honom, men det var tydligen helt fruktansvärt av mig det också då det fanns semlor...

 

Jimmys körkort! Helt klart väl investerade pengar. 

 

Läs svaret på föregående fråga. Annars: mat. Pysselböcker till Ofelia. 

 

Mat. Chips & dip. Är det meningen att man ska svara någon specifik händelse som hänt under året på denna frågan? Har aldrig förstått den riktigt?

 

Nä. Var höggravid i den varmaste sommaren på 200 år, men det räknas ju inte. Även om det var ganska okul. Har ni tänkt på vad länge folk är höggravida nuförtiden förresten? Jag tänker att man är höggravid typ vecka 36-40, men andra människor bara: "Jag är höggravid!" Och man bara: "Fast det är januari nu, du ska ha barn i mars/april?" Måste vara jättejobbigt att vara höggravid i typ sexton veckor? Tungt framför allt...

 

 

Maia Hirasawa - Aldrig

Säkert! - Modifiering

Johannes Räihä - Sjöarna I Idaho

Albin Lee Meldau - Same Boat

James Smith - T-Shirts

Brother Leo - Strangers On An Island

HUMAN - TOMORROW

 

Mådde nog bättre... Var ju väldigt trött där i början på graviditeten och tyckte det var jättejobbigt psykiskt också, vågade liksom inte vara sådär "wooho! vi ska ha bebis!"-glad förrän väldigt långt in på graviditeten men annars mådde jag bra.

 

Nä? Jo, men kanske skulle ha skrivit lite mer. Och bakat lite mer. Med mina arbetstider blir det ju aldrig att jag hinner baka eller laga mat hemma och nu när jag är mammaledig och hinner göra såna saker inser jag hur mycket jag saknar det. 

 

Tjata. Städa. Underhålla barn. Är så trött på att försöka bräcka fritids i roliga grejer att göra varje eftermiddag. Sjukt jobbigt att stå och höra alla Ofelias kompisar och lärare stå och babbla om allt roligt de ska göra på fritids varje dag vid hämtning och så ska man försöka trösta henne för att hon inte får vara med och försöka bräcka det roliga med nåt ännu roligare. Bah. Och säga åt andras barn! Det är jag också så jävla trött på.

 

Nä. Fortsatte vara kär i Jimmy fast han är en douchebag. Men har man satt Fan i båten får man ju se till att ro den i land. Bara att hålla ut i ca 50 år till. 

 

Vi har ju ingen linjär TV, men tittar ju på desto fler tv-serier ändå. Vi kollade igenom hela Sopranos, det var bra. The Deuce. Sharp Objects. New Girl. Top Of The Lake. Narcos har vi kollat på också. Jag är lite kär i Jorge. 

 

Jag är för gammal för sånt där.

 

Jag läste 64 böcker 2018, tänkte skriva ett separat blogginlägg om vilka jag tyckte var de bästa. Inte för att någon bryr sig, finns inga instagraminlägg som får så få likes som de om vilka böcker jag läser, men eftersom det är min blogg så bloggar jag om vad jag vill. Sådeså.

 

Oj, ingen aning. Albin Lee Meldau. I våras!! Innan Så Mycket Bättre! VIKTIGT!! Har också gått och repeat-lyssnat på någon Brother Leo och sen fick jag reda på att det var Idol-Ola som var Brother Leo. Foudbåll! Det gör inget, jag gillar Ola. 

 

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Get Low

The Killing Of A Sacred Deer

Isle Of Dogs

 

Eh, jag vet inte? Jag var ledig minns jag. Köpte fika på Brogyllen och typ.. åt fikat?

 

Har ju varit gravid och inte alls orkat köpa några gravidkläder så... I somras hade jag typ inga kläder på mig överhuvudtaget? Annars har det varit gulliga klänningar som vanligt. Har lämnat det prickiga lite och gått in lite mer på paljetter. Lite varning för 50+are på finlandsfärja men vafan. Det bjuder jag på.

 

Här hade jag ett bra svar förut men det har jag glömt nu. 

 

 

 

Vad spännande att dagen efter jag skriver i min blogg att jag inte orkar bry mig om huruvida det kommer snö eller ej så kommer det snö. Visserligen bara pyttelite, men tillräckligt för att marken ska bli vit och det ska kännas lite ljusare ute. Nu kommer den väl att regna bort imorgon igen men idag, idag är det minusgrader! Ja. Jag gillar minusgrader. Speciellt när man varit ute och promenerat i dem i en timme och sedan får komma in i värmen. Då gillar jag verkligen minusgrader.

 

När jag gick på låg- & mellanstadiet var -18 grader gränsen för att vi skulle få vara inomhus på rasterna. Var det kallare än så fick vi vara inne, annars var det utelek som gällde. -18 är ju jättekallt. Och barn är sämst i världen på att ha ytterkläder på sig. Hur överlevde vi? Det gjorde vi inte. Det var därför det gick så få barn i Sågmyraskolan, hälften låg döda i snödrivor på skolgården. Jag börjar bli gammal nu så jag har börjat ljuga ihop skrönor om hur hemskt det var när jag gick i skolan.

 

Jag skickade den här bilden till min pappa för ett tag sen:

 

Jag har upptäckt att jag efter 10 år i Göteborg väntar jag inte ens på snö till jul längre. Jag har liksom till sist gett upp och förlikat mig med att det är såhär. Jag kommer ju att bli överlycklig om det kommer snö i vinter, men jag sitter inte längre och autistvaggar på golvet för att jag längtar så mycket efter snö. Det blir som det blir. Allra troligast +4 grader, regn och blåst mest hela tiden. Den här vintern ska vi inte upp till dalarna överhuvudtaget så jag bara ignorerar tanken på att det överhuvudtaget existerar snö.

 

Nog om detta. Nu blir det söndagslista!

 

Ah, jag minns knappt vad vi ätit? Men i onsdagseftermiddag var det ganska fullt upp då Ofelia skulle baka muffins till sitt luciafirande på skolan samtidigt som jag hade ett långkok med asiatisk högrevssoppa på spisen och skulle göra steamed buns. Samtidigt som Flora skulle underhållas. Då hade jag gärna haft typ 6 armar till. Men det löste sig fint!

 

I fredags åt vi en kikärtsgryta med pumpa och dadlar, till den hade vi bulgur, grönsallad, oliver och créme fraiche. I lördags preppade jag middagen tidigare på dagen så åkte vi till Liseberg lagom tills det blev mörkt ute för att få lite julstämning. Det fick vi inte, vi fick bara klaustrofobi. Men till middag åt vi min favoritsallad med couscous, chévre, svarta bönor, picklade päron och karamelliserade pekannötter. Idag har vi ätit en färsgryta med sötpotatis, palsternacka och morot och till den hade vi ris. Ofelia åt två portioner!!! Hundra utropstecken.

 

Inget alls. Jag har min vanliga decemberdipp och tycker inte att någonting alls är roligt, plus att jag blivit förkyld igen så jag orkade inte göra något fredagsfika. Men jag själv fikade en salt karamell-latte och en kolasnitt på mitt och Ofelias stammisfik. 

 

Cheez crunchez, de där extraknapriga ostbågarna ni vet. Köpte också några konstiga limited edition-chips med smak av pulled pork & honung, men de behöver ni då rakt inte testa för de var knappt ätbara överhuvudtaget. Hu då. Köpte också två kilo choklad i fredags då det var erbjudande på 10 marabouchokladkakor för 100 kronor på affären. 200 grams chokladkakor. Cray-cray. 

 

Jo, det var ju där i onsdags när jag skulle göra allt samtidigt. Så när jag stod där och skulle göra steamed buns-degen så lossnade locket på saltkaret och ja. Ni fattar. Det sjuka är att det här var kanske femte gången jag lagade denna rätten och VARJE gång har jag misslyckats med första omgången steamed buns. Det sjukaste är väl att jag fortsätter att envisas med att göra dem...

 

Det kan vara så att jag och Jimmy har lurat i Ofelia att alla köttbullar i affären är helt slut för att alla köpt dem till sina julbord för att vi är så jäkla trötta på köttbullar efter att ha ätit det varje tisdag sen romarrikets fall ungefär, så då valde Ofelia fiskpinnar och potatismos till tisdagsmiddag istället. Hurra! Dessutom ska jag ha julgodisverkstad. Tänker mig att jag bland annat ska göra pepparkakstryffel och saltine toffee (a.k.a Christmas Crack). 

 

Idag har vi klätt granen och tittat på längdskidor. Nu hoppas jag kunna slita Jimmy från sina hjullastare så vi kan se färdigt på Sharp Objects. Ja, ni vet ju hur Jimmy är. Han älskar ju hjullastare och stora maskiner. Snus och hembränt. En rejäl köttbit och Eddie Meduza. Lever efter mottot: Riktiga män luktar diesel. Ha de gôtt! 

 

Hurra! Idag är det fredag! Vilket betyder absolut ingenting då jag är mammaledig och fredagsmyset nuförtiden oftast består av att natta barn. Meeeen... Nä. Jag har inget men. Den här familjen är i stort behov av jullov. Från varandra. Nä. Jullov i stort tror jag. Lite sovmorgon. Lite mindre stress. Lite mindre saker att behöva hålla reda på. 

 

Förut idag var jag på väg att stoppa in en napp i Ofelias mun. På riktigt. Hon stod bredvid mig och jag stod och fixade med nåt och plötsligt kommer jag på mig själv med att försöka peta in en napp i munnen på henne. Det har varit lite ont om sömn denna veckan. Inatt "sov" jag på soffan med Flora sittandes i mitt knä.

 

Här kommer ett tips om ni vill ha god sömn fastän ni måste sova i vardagsrummet: Bo inte granne med en sjukhusparkering. Det är ett jävla liv. Backande lastbilar, saker som körs på lastkajen, personalen som står och gapar till varandra på lastkajen och nu håller de dessutom på att bygga någonting där så klockan sex drar de igång en stor jävla strålkastare och lite grävmaskiner som bakgrundsljud. Plus att hela den här stan är byggd på lera så huset skakar konstant. 

 

Nä. Men KUL att jag är så positiv tänker ni. Pernilla, hon är alltid så himla glad. Googla på optimist så kommer det en bild på mig. Hoho. Hehe. Jag tror det blir bra med lite helg faktiskt. Vårat äldsta barn har varit ganska påfrestande denna veckan också så jag hoppas på att det är lite helg hon behöver för att lugna ner sig. Så. Nu ska jag laga lite melonsallad med rostad potatis, svarta bönor och fetaost. Sen tar vi helg och hoppas på att nästa vecka blir bättre.

 

Äntligen stod prästen i predikstolen! Nej. Jag skulle skriva att jag äntligen blivit av med min förkylning, för det var så det här blogginlägget började när jag började skriva på det för en vecka sen. Men det känns ju lite inaktuellt nu. 

 

Det har kommit till min kännedom att mina fans är missnöjda med mitt bloggande och så kan vi ju inte ha det. Det är bara det att Flora inte bryr sig så mycket om min blogg och vill inte alltid sova middag. Så när hon väl sover middag måste det ju städas, tvättas osv osv. (Jimmy bara: "Eh va? När städar och tvättar hon NÅGONSIN om dagarna?") Nä, okej då. Jag måste baka och titta på PLL. Äta måste jag göra också. Man måste äta mycket när man ammar. Ska därför amma Flora tills hon är 25.

 

Angående det här med att skriva så har Ofelia kommit på det enklaste sättet att bli författare. Hon kom nämligen på häromdagen att hon ville bli det. Så hon skrev en bok. Nu ska hon bara ta med sig boken till biblioteket och ställa boken där så att folk kan låna den. Först ska vi framkalla en bild på henne på fotoaffären för längst bak i böcker brukar det ju alltid vara en bild på författaren och stå lite om den. Men när hon är färdig med den sista sidan så ska hon ta med boken till biblioteket så är hon författare sen. Ja, varför krångla till det? 

 

Annars har det blivit december och jag har inte alls blivit färdig med julklapparna redan i november som jag ska bli varje år. Men pengarna tar ju alltid slut innan julklapparna är färdigköpta. Så nu har jag bestämt mig för att sälja Jimmys julklapp på blocket. Eller Flora. Istället för att ha en bebis kan man ju bara lägga ut pyttesmå strumpor lite här och där i lägenheten och låtsas att man har en bebis som sparkar av sig strumporna konstant.

 

Nu ska jag göra färdigt en tårta som jag ska ta med när jag ska på jul-MBT ikväll. Wiieee! Ska få träffa andra vuxna! OCH äta goda grejer. Vilken grej. 

 

Nåja. Det går väl lite sisådär med att blogga varje dag, men det är väl som att börja träna: Man ska inte springa en mil på en gång, man måste börja lite smått. Här nedan följer lite saker som jag tänkt mycket på den senaste tiden:

 

1. Delicatobollar. Eller chokladbollar. Men mest delicatobollar. Är sugen på det hela tiden. Eller kaffe latte med grädde på toppen. Bara choklad är jag sugen på också. Jag som bara brukar vara sugen på chips, nu är det choklad. Och kaffe tydligen. Choklad, kaffe och fett i en härlig symbios helt enkelt.

 

2. Sitter män någonsin och diskuterar med sina kompisar att de önskar att deras sambos tog lite mer ansvar på det sociala planet? Att de är trötta på samordnar/projektledarskapet i familjen? För det kommer jag och mina vänner (åtminstone de som har barn) alltid in på. Hur det på något sätt alltid slutar med att vi ordnar kalasen, svarar på inbjudningar, köper presenterna, styr upp semesterresor, etc. Jag försöker säga upp mig från fler och fler av de där uppgifterna men... Ja, ni vet. 

 

3. Ett tips på lite samma ämne: De flesta jag känner får ofta frågan av sina svärföräldrar vad barnen önskar sig i julklapp/har för klädstorlek osv. Att de frågar mig istället för sin egen son och jag fattar att det inte är för att vara elaka. Det går väl på rutin att man frågar mamman (a.k.a samordnaren). Eller som mina föräldrar sa när vi skulle ut och äta när min pappa fyllde 60 och restaurangen ville veta i förväg vad vi skulle äta och jag behövde veta vad mina brorsbarn ville ha för mat: "Bättre vi frågar Niclas tjej om det, det är ändå hon som har koll på det..."  Då kände jag mig tvungen att ryta ifrån och säga att de skulle ringa min bror istället, det är väl det minsta man kan begära av sin vuxna son att han vet vad sina barn gillar för mat? Eller vad de har för klädstorlek? Mitt tips när detta händer är dock att svara: "Fråga Jimmy, han har bättre koll på det än vad jag har." Om fadern till era barn heter Jimmy alltså, annars får ni ju sätta in barnafaderns namn där. 

 

4. Nu byter vi ämne helt för jag har börjat se om PLL. Pretty Little Liars alltså. När man ser hela serien i ett svep blir den väldigt mycket telenovela. Men framförallt har jag bytt favoritkaraktär. Förut gillade jag Aria bäst men nu bara: Hanna Marin. Fan vad rolig hon är, har alltid de bästa replikerna. Hon och Spencers mamma. "Talk to Wren? I'd rather stick a knife in the toaster..."

5. Matchapulver. Jag har en känsla av att någonstans i Japan står det ett gäng väldigt rika människor och gapskrattar åt oss puckade västerlänningar. "Vi säljer det här pulvret till dem och säger att det är jättenyttigt, så tar vi högre kilopris än kokain för det så att de VERKLIGEN förstår hur nyttigt det är!" Och vi bara börjar göra glass, latte, kakor, cheesecakes och allt möjligt med det där jävla pulvret som säkert i själva verket är fiskmat som de använder för att göda upp sina guldfiskar i japanska trädgårdar. Jag gjorde precis en matcha-ganache och hällde över en chokladkaka. Den luktar precis som fiskmat. Ganachen alltså, inte chokladkakan. Den luktade choklad. Nu luktar den choklad och fiskmat.

 

Så. Det var allt jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag bära runt på ett skrikande barn som inte förstår att hon borde sova så skulle livet kännas bättre.

 

Igår kväll var jag ensam hemma. Eller ja, Flora var ju hemma också men hon är så liten så hon räknas knappt. Jimmy jobbade över och Ofelia var på sitt livs första skoldisco. Nu börjar det alltså. Fester, baler, maskerader, discon, klubbar, festivaler. "Jag vill ha smink! Ögonskugga och blush!" Sa hon. Hur vet hon ens vad det är?! 

 

Glittrig ögonskugga och spindelnät på kinden sträckte jag mig till. Ja, det var halloween-tema på discot så hon var utklädd till häxa. De var så gulliga alla små 6- och 7-åringar som stod där och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ja, discot var bara för F-klassen och 1'orna. Det får väl vara så på en skola som trots att den bara är en F-3-skola har 250 elever.

 

Det är lite skillnad på hur jag hade det som gick i en 1-6-skola med ungefär 50 elever. På HELA skolan. Min årskull var ju hela 11 stycken så vi var ju en stor klass. Min bror som gick året över mig var 4 stycken. Jag fick ha engelska med dem för att jag var bättre än våran engelsklärare på engelska. Vi satt alla 5 runt ett och samma bord och böjde verb. Hela mellanstadiet var en och samma klass. På lågstadiet fanns det två klasser. Vi hade en ensam mattant, Iris, som lagade all mat från grunden. En av de största sakerna som någonsin hände var när vi fick en mjölkmaskin.

 

Men på discofronten såg det dock ungefär likadant ut nu som då. En matsal där stolar och bord skjutits åt sidan, discolampor och popcorndoft. Barn som inte vet riktigt vad de ska göra, så några få dansade och resten sprang runt och jagade varandra. Det var fint att se att vissa saker är precis likadana.

 

Första skoldiscot avklarat alltså, nu står det inte på förrän det ringer någon vakt från ett gymnasiedisco och vi får hämta henne när hon ligger och kräks i en buske! Nä, jag skojar bara. Hon får väl ta sig hem på egen hand. Vi har ju ingen bil.

 

Nu ska jag laga klyftpotatis och fläskkotletter. Skojar inte ens. 

 

 

Förra veckan var jag i Sågmyra på höstlov och sprang på min gamla klassföreståndare från högstadiet på stan en dag. Han var också svensklärare och bland det sista han sa till mig innan jag slutade nian var att jag aldrig skulle sluta skriva. Han brukade kalla mig för en liten Selma Lagerlöf och hade mitt 15-åriga jag vetat vilken komplimang det är så hade jag haft hybris som fått Danny Saucedo att framstå som ödmjuk. Bland det första han frågade mig nu såhär 17 år senare var om jag fortfarande skriver. Så nu har jag en livskris. För det gör jag inte. Knappt alls.

 

Så jag tänkte börja här lite försiktigt. Vardagsblogga lite. Jag tycker ju om att skriva, jag skriver i huvudet hela tiden. Jag tar mig bara aldrig tiden att sätta mig ner och få det på papper. Eller dator. När vi var i Sågmyra och Ofelia tjatade om att hon ville ha en målarbok berättade jag för henne att jag bara haft 2 målarböcker som barn. Varpå min pappa sa att det enda jag gjorde var ju att skriva ändå, från den dagen jag lärde mig det. Det kan ligga en sanning i det då det finns hela kartonger i källaren fyllda med mina berättelser och dagböcker. Jag och min barndomsbästis Malin brukade bära våra skrivmaskiner (hur gammal är jag egentligen??) till varandra och sitta bredvid varandra och skriva hela dagarna.

 

Det är ju en ganska tråkig sak att vara bra på, det här med att skriva. Det är sällan du får tillfälle att visa upp det liksom. Är du bra på att sjunga eller spela nåt instrument kan man ju skryta med det lite varsom närsom. Att vara bra på sport är ju också coolt och bra. Tänker på när jag var runt 20 och träffade en kille på krogen som tydligen var bra på hockey och sen frågade han vad jag var bra på och när jag svarade: "Skriva!" Så sa han: "Vad kul! Har du med dig nåt du skrivit?" Och nej. Det har man ju inte. 

 

När man var yngre var det dessutom lite konstigt. När jag var 19 och satt hemma och skrev en vanlig sketen tisdag, så var det en kille som ringde på väg hem från nån hockeymatch och frågade vad jag gjorde.

-Skriver, sa jag.

-Vadå? Pluggar du?
-Nej, jag bara skriver...

-Men vadå skriver?

-En bok eller nåt, jag vet inte vad det blir...

-... Okej.

Tror han hade tyckt det var mindre konstigt om jag sagt att jag stod och tömde kattungar på blod. 

 

Och ja, döm mig inte angående hockeykillarna. Jag är från dalarna, du får välja på hockeykillar och raggare. Och hockeykillarna duschar åtminstone varje dag. Det är därför jag är ihop med en hockeytönt från Tidaholm nu, det blir liksom det bästa av två världar. 

 

Förresten kom vi fram till att Astrid Lindgren inte slog igenom förrän hon var 38, så jag har faktiskt 5 år på mig. "Skriv! Gå hem och skriv!" Sa han. Svenskläraren. Så nu gör jag det. Ska försöka skriva lite varje dag. Tills jag vågar mig på att faktiskt öppna något av de där dokumenten med påbörjade romaner som ligger här på datorn. Men jag börjar här. Lite försiktigt. Nu ska jag vika tvätt. Ja, jag sa ju vardagsblogg. Det kommer att bli skittråkigt, jag varnar er.

 

Titta vad jag fick i måndags! Fick och fick, jag fick väl klämma ut henne på egen hand. Hon kanske ser ut som en sengångare, men jäklar vad bråttom hon hade. Det var väl som hämnd för att jag gått runt och gnällt så mycket om att hon aldrig ville komma ut. Nåja. Nu är hon här. Vi kallar henne Flora.