Låt gamarna frossa på varandra.

Här kommer en liten torsdagslista för det är kul med listor. 
 
Min senaste skärmdump i telefonen:
För att jag tycker att Sandra Beijers minimala portioner är så fascinerande. Den där lilla lilla biten brieost kan väl inte göra någon lycklig? Så jag var tvungen att skicka denna bilden till Ann och Ebba (som jag inte känner, Ebba alltså, Ann känner jag ju) och diskutera den lite. 
 
Mitt senaste klädköp:
Till mig själv? Absolut ingen aning? Köpte ett par gulliga byxor med pingviner på till Flora förra veckan om det räknas.
 
Min senaste lyssnade podcast:
P3 Dokumentär om bordellhärvan på 70-talet. Har dock inte lyssnat färdigt på hela. Så senaste färdiglyssnade podcast var P3 Musikdokumentär om Petter. Har någon slags tvångstanke om att jag måste lyssna på alla avsnitt av podcasts i ordning så jag har lyssnat på alla avsnitt av P3 Musikdokumentär fastän jag bara ville höra den om The Hives. Fråga mig om Taylor Swift, Kanye West och Beyonce, vet allt om dem nu. Vet till och med allt om Frank Ocean fast jag kan inte nämna en enda låt han gjort.
 
Mitt senast mottagna sms:
"😹😹😹😹😹😹😹" från Charlotta
 
Mitt senast inkomna messengermeddelande:
"Jag kan också" från Johanna
 
Min senast taggade bild på Facebook:
Martina taggade mig och skickade denna till mig på min födelsedag, men den är från när jag var en 21-årig pundare. Nä. Skojar bara. Den är från när jag var 21 och bodde i Brighton. 2006 alltså. Fast tror att just denna bilden är tagen i Edinburgh? Det där håret skulle man ju gärna ha tillbaka. 
 
Min senast pinnade inredningsbild:
Jag har inte pinterest, men min senast sparade inredningsbild är denna:
För jag tänker att min pappa ska bygga nåt liknande i det som eventuellt ska bli Ofelias rum om vi får slänga upp en vägg mellan vardagsrummet och matsalen.
 
Mitt senast skickade mail:
 Den här bilden på Jimmys fredagsfika som jag skickade till mig själv förra veckan.
 
Mitt senaste fynd:
Det var en väldigt bra fråga som jag inte har något svar på.
 
Min senaste tv-serieobsession:
Ser ju som sagt om Friday Night Lights just nu. Tycker den är ännu bättre nu andra gången jag ser den. Behöver eventuellt söka hjälp för min crush på Tim Riggins snart.
 
Min senaste använda emoji:
🙄
 
Min senaste anteckning i telefonen:
"Lime 
Mynta
Sodavatten"
Nej. Det ska inte bli en mojito.
 
Mitt senaste dyra köp:
Tågbiljetter till Sågmyra över påsk. Fortfarande väldigt förbryllad över att det alltid kostar flera 100 kronor mer att åka till Falun än till Borlänge. Undrar vad det är för spännande som händer där emellan?
 
Min senaste lästa tidning:
Buffé. 
 
Min senast sedda film på bio:
Hrm. Kanske Paddington 2? Har inte varit på bio på ungefär ett år...
 
Nu ska jag laga färska vårrullar. Är ungefär lika sugen på det som jag är på att skrubba toagolvet med en tandborste men men. Alltså, är sugen på vårrullarna, orkar bara inte stå och doppa rispapper och vika och greja. Men det blir ju gott sen.
 
Vi avslutar med senast lyssnade låt på spotify:
 
 

katten

 
 hej jag är katte mit riktiga namn är ofelia jag bor i mölndal
 
 
dhär är  flora lila syster
 
mjao hejdå

Han har din parfym, jag förlorar ett hjärtslag.

Oj. Var tog februari vägen? Var tar tiden vägen? Vad har jag för mig som är så himla viktigt? Tänk vad fint det hade varit om jag hade kunnat skriva nu att jag skrivit massor på någon spännande roman eller något, men det hade ju varit rent hittepå så det kan jag inte skriva. Ibland klottrar jag ner nån liten anteckning i ett dokument på mobilen men jag vet inte riktigt vad det är eller ska bli så det blir mest någon liten mening här och där. 
 
Jag har varit konstant förkyld i 3 månader nu. Det började med rethosta, sen blev det vanlig förkylning, så tappade jag smaken i 3 veckor, nu har den kommit tillbaka men nu har jag en stor klump i halsen och har börjat hosta igen. Vad är det frågan om? Har aldrig varit med om något liknande. Lägg därpå till att jag har haft konstant huvudvärk, illamående och ont i nacken de senaste två veckorna så har ni mitt mående i en liten ask. Uppmuntrande läsning va? Fyll inte 34 barn, det är bara besvärligt.
 
Vad gjorde jag i februari då? Jo, Ofelia hade sportlov så vi tog en spontantripp till Sågmyra och överraskade mina föräldrar. Bara stod där i trappan och ropade: "Hallå!" en tisdagseftermiddag. Huruvida de blev glada eller ej vet jag inte riktigt. Mamma sa: "Men vafan?!" och min pappa frågade om jag lyckats få ledigt från jobbet. Jag berättade för honom att jag fått en bebis i augusti och således var mammaledig. Det var nog också en liten överraskning för dem.
 

I Sågmyra fanns det som sig bör på ett sportlov massor av snö. Fan, vad jag älskar snö. Det är ju bara att gå ut i snön så finns det massor av saker att göra. Åka pulka, åka skridskor, gräva snögrottor. Ofelia tycker det är asroligt bara att hoppa runt i snöhögarna. Jag och några kompisar diskuterade en gång hur bortskämd Ofelia är som har årskort på Liseberg och kan gå dit varje helg och blabla, men för Ofelia är det ju å andra sidan hur lyxigt som helst att få leka i snö och hon tycker det absolut roligaste med Sågmyra är att man får gå ut och gå hem till Gösta och fråga om de ska leka utan att någon vuxen måste följa med. Sånt som en annan tog väldigt för givet som barn. 
 
Annan rolig sak som hände var att Ofelia fick reda på att de mött OS-Calles mamma i skidspåren så hon sprang efter henne och stod och diskuterade Calles skidåkning med henne. Vadå, vi tittar ju på Calle på teven varje helg liksom, självklart måste Ofelia ta ett snack med hans mamma. (OS-Calle är alltså mitt smeknamn på Calle Halfvarsson, har kallat honom det sen vi var... Pyttesmå? Och han började snacka om att han skulle bli proffs och jag bara: "Jäjä, right, okej då OS-Calle.." Jag kan helt klart leva med att han hade rätt och jag borde slutat vara en mupp i den här frågan.)
 

Så det var sånt vi ägnade oss åt om dagarna. Alltid när vi är i Sågmyra på vintern säger Jimmy att vi måste flytta till dalarna, sen kommer vi hem igen och det blir vår och så glömmer vi det. Men ja, det är klart det är mycket roligare att bo någonstans där det är snö på vintern. 
 
I februari fyllde jag dessutom 34 år. Det var... som det brukar vara att fylla år nuförtiden. Vi gick ut och åt men jag kände inga smaker överhuvudtaget så jag har ingen aning om huruvida det var bra eller.
 
Dessutom har den här lilla krabaten hunnit bli 6 månader. Vi var på 6-månaderskontroll på BVC i tisdags och konstaterade att hon är precis som vilken 6-månaders som helst. Inget märkvärdigt med henne överhuvudtaget. 

I torsdags överlämnade jag för första gången bägge barnen i barnafaderns vård och åkte hem till Charlotta på MBT. Fick den här bilden skickad till mig så jag antar att allt var i sin ordning på hemmafronten:
 
 
Så jag antar att jag med lugn i själen kan åka hemifrån flera gånger. Har därför bokat mig en resa till Kuba i tidig mors dag-present. Nä. Nu sitter jag här och ljuger igen. Här bokas inga resor, ett visst klimatansvar måste man ju faktiskt ta. Hör just nu Arnie Grape som ropar: "We're not going anywheeereee!" inne i mitt huvud. 
 
Ja. Det var väl det jag hade på hjärtat. Nu ska jag försöka styra upp den här dagen. Skojar bara, det tänker jag faktiskt inte alls göra. Det ösregnar ute och det är lördag, här ska inte styras upp någonting alls.
 

Stjärnorna kvittar det lika om någon är född eller död.

Det visade sig att jag hade fel häromveckan när jag skrev att vi hade haft våran vinter för i år för den valde att komma tillbaka. Den valde dessutom att stanna kvar i flera dagar också. Faktum är att det fortfarande snöar utanför fönstret just precis nu. Jag klagar inte, det är helt klart trevligare att kliva upp på morgonen när världen utanför är vit istället för gråbrun.
 
Plus att det blir 5 miljoner gånger lättare att underhålla Ofelia på eftermiddagarna när man bara kan ta med sig mellanmål och pulka och gå direkt till pulkabacken efter skolan. Det har vi gjort tre dagar på raken nu. I tisdags var det -8 och soligt och hur skönt som helst, idag var det 0-gradigt och blåsigt som bara den och jag var redo att gå hem efter ett åk. Det var däremot inte Ofelia då det var ca 50 andra barn där på skolutflykt. Äldre barn dessutom som körde som galningar. Hur kul som helst!
 
Ibland är det ju lite jobbigt det här med att hon är mer vild än tam och att hon inte bryr sig alls om huruvida vi föräldrar är i närheten eller ej, men när hon flyger ur pulkan, snurrar 300 varv och sedan bara reser sig upp och skrattar är det rätt skönt ändå. 
 
Den här lilla lurvtussen sitter nöjt i sin vagn och spanar medan Ofelia röjer i pulkabacken. Är det något som är lite jobbigt med snö så är det väl att folk i den här stan inte kan skotta utanför sina hus. Hur svårt kan det vara? Resten av Sverige klarar det galant? (Tror jag, har inte bott i resten av Sverige, men i Sågmyra klarar folk det ialla fall.) Här får man pulsa fram i 2 decimeter snö på trottoarerna och då har jag ändå en sån där gammaldags barnvagn med fyra lika stora hjul som sitter fast. De som har såna där moderna vagnar med pyttesmå wobbliga hjul där fram kommer ju ingenstans i det här vädret.
 
Helt ärligt förstår jag mig inte på moderna barnvagnar alls? De är gigantiska där nere, alltså dubbelt så breda som våran, men själva delen där bebisen ligger är pytteliten? Vet inte hur många föräldrar som redan när barnet är 6 månader säger att liggdelen blivit för liten? Vad är grejen med att de är jättebreda nedantill och pyttesmå där själva bebisen ska vara? Ska man lägga ner barnet i underredet när det blivit över ett halvår? Så konstigt att folk betalar typ 10.000 kronor för det också? Ingen skulle ju någonsin acceptera att man köper en säng för 10.000 som bara går att använda ett halvår, men när det kommer till barnvagnar är det helt okej? Jag fattar inget!
 
Hursomhaver, när vi tillbringat några timmar i pulkabacken går vi hem igen med rosiga kinder och solsken i blick. För min del får det jättegärna vara såhär ända fram till mars. Sen när man kommer hem kan man gå runt i underställ resten av kvällen och känna sig som världens hurtigaste människa. Där har ni ett tips om ni känner er lite lata och onyttiga, ta på er underställ så går det över! Det spelar ingen roll om ni bara legat på soffan och ätit chips hela dagen, ta på er underställ så känns det som att ni varit ute i 7 timmar och skidat flera mil. Tips tips!
 
Nu ska jag göra blomkålssoppa. Tack och adjö.
 

"Vad vill ni ha till frukost? Ni får vad ni vill utom te, för det vet jag inte hur man gör..."

Det där är en verklig replik ur mitt riktiga liv. 2 sekunder senare fick man en hockeyhandske kastad på sig och ett: "Lukta på den här!" Himla tråkigt att det inte blev nåt med den killen. Vilket liv man hade kunnat leva va?! Strutsfarm i Gagnef och grejer. Han kunde göra pasta med olika sorters dressing åtminstone. Sa han i alla fall. Det hade ju kunnat gå att upplysa honom om att man kokar tevatten på samma sätt som man kokar pastavatten. Minus saltet då. Nåja. Till hans försvar var han 17 år. Nuförtiden kan han säkert koka te. Nu är han ju ändå 18. 
 
Det är torsdag vilket innebär torsdagsblogg med torsdagstankar. Flora sover och Ofelia har stängt in sig på sitt rum för att spela in en video. Hon står just nu och skriker: "Råkka måkkafon!" för fulla muggar. Freestyler. Råkka måkkafon. Var får hon allt ifrån? Häromdagen berättade jag för Jimmy om hur jag och mina kompisar på högstadiet hällde florsocker i små zip-påsar och skrev KNARK på dem för att sedan "råka" tappa dem framför vakterna på högstadiediscon. Vakterna skrattade alltid bara? Såg vi så himla oskyldiga ut? Då fick jag en jättetrött blick, en suck och ett: "Nu vet jag ju var Ofelia får all jävla skit ifrån..." Jag förstår inte alls vad han menar.
 
Idag fick jag för mig att jag skulle göra chokladbiskvier till Jimmys fredagsfika imorgon. Det är ju inte så jobbigt. Nä. Det är inte så jobbigt i ett konditori. Det är ganska jobbigt hemma med en snart 5-månaders bebis. Speciellt om den hemskt gärna vill bli buren på samtidigt som biskvierna ska doppas. Det blev de fulaste små biskvier världen någonsin skådat. MEN... de blev goda åtminstone.
 
Imorgon är det fredag, då hoppas jag att de här chipsen kommit in på Ica Kvantum:
 
Fint att de är grovräfflade. Förstår inte ens varför det finns släta och finräfflade chips? Släta är okej på lantchips. Men finräfflade... Det är fan aldrig okej?
 
Ofelia studsade precis in här med orden: "Jag vill inte bli prinsessa längre, istället tänker jag bli fett cool!" Och med de orden avslutar jag det här blogginlägget. För vad mer behövs egentligen sägas? Nu ska jag göra nudelsoppa. Dagen innan löning i januari. Det är så förtvivlat...
 
Sean Christopher - A Thousand Hues

Ta mig till den plats jag en gång tillhörde.

I tisdags hade vi vinter! Vilket innebär att vi igår hade isbana hela vägen hemifrån till skolan och att halva skolgården var en hockeyplan och den andra halvan var en lerpöl. Idag var allt som vanligt igen, grått och barmark med inslag av isfläckar. Så, nu har vi avklarat den dagen med vinter vi har i denna delen av landet. Nu kör vi vidare med höst i 3 månader till. 
 
Min pappa undrade senast de var och hälsade på varför vi har typ 400 olika sorters ytterkläder hängande i hallen och tyckte att vi kunde hänga undan allt utom vinterkläderna. Men det är ju bara det att vi under en vecka hinner med att använda alla de olika sorters ytterkläderna, det är regnslask en dag, minusgrader en dag, +8 grader en dag. Så det är lika bra att ha regnkläder, fodrade regnkläder, overaller och höst- & vårjackor framme. För du vet aldrig vilka av dem som behövs från dag till dag. Att bo på västkusten är ett ständigt äventyr!
 
Magdalena ringde för några veckor sen och påminde mig om att jag har det rätt bra ändå som har så nära till massor av olika museum och bibliotek och sånt som jag kan underhålla storbarnet med på eftermiddagarna under mammaledigheten, jämfört med dem som har 3 mil till närmsta bibliotek och ett endaste museum. "Ja, ni får skylla er själva som bor ute i småbyarna!" Sa jag då. Nä. Det sa jag inte. (Det sa däremot våran högstadierektor Göran till oss när vi var hos honom för att prata om hur bjursingarna tryckte ner oss konstant för att vi var från Sågmyra. Vilken jävla rövhatt.) Jag har av någon anledning tänkt att det är enklare ute på landet för då kan man bara släppa ut ungarna i trädgården, men ja... Så är det förstås inte. Att ha ett bibliotek är ju alltid fint. Vi hänger på vårat extremt ofta.
 
Gulliga kids på bibliotek.
 
När jag började skriva det här blogginlägget hade jag en tanke på vad det skulle handla om men den har jag tappat bort för längesen så jag tror jag avslutar nu. Ska lägga mig och läsa lite istället. Ofelia har tappat 3 tänder den senaste veckan och har nu bara en glugg istället för framtänder. Flora har bulimi. Jimmy låtsas vara nyttig. Jag är uttråkad och vill resa någonstans. Alternativt flytta till det här huset. Så, nu vet ni hur vi har det. Under His eye.
 
Alida - Something About You

Slösa inte bort dina känslor, ge all din kärlek till mig.

64 stycken böcker hann jag med att läsa under 2018 och det har varit allt från lättlästa ungdomsböcker till tunga klassiker. Biografier och fantasy. Finlitteratur och fulkultur. En salig blanding helt enkelt. Jag får väldigt ofta frågan: "Hur hinner du läsa så mycket? När läser du?" Och då svarar jag lite undvikande och typiskt svenskt men nu tänker jag säga som det är: Jag läser helt sinnessjukt snabbt. Jag lägger alltså inte flera timmar om dagen på att läsa, jag behöver helt enkelt inte särskilt mycket tid för att ta mig igenom en bok. Så om du sitter där och har dåligt samvete för att du inte hinner läsa så mycket så kan du släppa det nu, för det hinner inte jag heller. 
 
Nu blir det boktips på de sju bästa böckerna jag satte i mig förra året.
*Sätter mig i en koffert och flyger iväg*
 
En Droppe Midnatt - Jason Timbuktu Diakité
I den här boken söker Jason "Timbuktu" Diakité efter sina rötter då han aldrig riktigt känt sig helt svensk eller helt amerikansk. Han söker en familjehistoria som börjar i slaveriets USA och slutar i en förort till Lund, han reser tillbaka till USA och inser att rasismen där fortfarande är väldigt stark och försöker förstå hur det kommer sig att så många svarta röstade på Trump. För mig som är väldigt svensk, väldigt vit och uppvuxen i en väldigt liten by där 95% har efternamn som slutar på -sson är det här ingen igenkänningshistoria utan en aha-upplevelse. Och det är väl en anledning om någon till att läsa den här boken. 
 
 
Små Stora Saker - Jodi Picoult
Här fortsätter vi på temat rasism i en bok som handlar om Ruth som jobbar som barnmorska och en dag möter ett par som är vit makt-anhängare och inte vill låta en färgad person ta hand om deras barn. Så en dag när Ruth är ensam på avdelningen slutar deras bebis andas och Ruth vågar inte röra barnet, när hon väl sätter igång med räddningsförsöken är det redan försent och bebisen dör. Barnets föräldrar anklagar då Ruth för mord. Vi får följa Ruth, Ruths advokat och pappan till bebisen och deras tankar och känslor under rättegången. Väldigt bra bok, med lite fånigt slut. För er som inte orkar läsa så kommer den snart som film med bland annat Julia Roberts i en av rollerna.Men läs helst boken.
 
Ett Jävla Solsken - Fatima Bremmer
Ett jävla solsken är en biografi om Ester Blenda Nordström som jag inte hade en susning om vem det var innan jag läste den här boken. Vilket är jättesorgligt för hon gjorde så jäkla mycket bra och coola saker, under en tid då kvinnor verkligen inte fick göra bra och coola saker. Ester Blenda var journalist som låtsades vara piga på en bondgård för att skriva ett reportage om hur pigorna egentligen hade det, hon reste med tredje klasspassagerarna som emigrerade till Amerika för att se hur det var, levde ett halvår med samerna, räddade svältande människor i Finland under inbördeskriget och en massa andra grejer. Läs den bara och fascineras över hur en människa som gjorde allt detta kan ha blivit bortglömd. Hade hon haft snopp hade vi ju pratat om henne konstant på historie- och svenskalektionerna...
 
Ibland Är Man Lessen Ibland Är Man Glad - Martina Montelius
Ibland är man lessen ibland är man glad handlar om 32-åriga Rakel som har så mycket issues så hälften vore nog. Hon är konstant rädd för att hennes kropp ska lägga av, hon avskyr sitt jobb och sina kollegor och hon skriver brev till någon som aldrig svarar. Jag älskar Martina Montelius sätt att skriva, det är ett konstant gapskratt som fastnar i halsen på något vis och är du inte van att läsa den här sortens böcker så kommer du nog bara att tänka WTF (det betyder What The Fuck, mamma) men jag tycker att det är en av de bästa böckerna jag läst.
 
Pappaklausulen - Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen handlar om en pappa som är en son som söker bekräftelse konstant, en pappa som är en farfar som en gång om året kommer hem till Sverige och vill få allt serverat, en syster som är en dotter men inte längre någons mamma. Den handlar om en familj helt enkelt och allt som det innebär. När jag läste recensioner om den här boken var det någon som hade gett den ett lågt betyg med motiveringen att vardagsskildringarna från den föräldrarlediga pappan är alldeles för tråkiga och likt hennes eget liv för att hon skulle orka läsa det, men jag gillade just det. Kände igen mig så mycket i det här med att stå vid en lekplats och bara vilja dö av uttråkning och att vilja ta upp sin mobil och titta på den istället men samtidigt veta hur mycket man avskyr andra föräldrar som bara glor på sina mobiler istället för att passa sina ungar. 
 
I Vilt Tillstånd - Roxane Gay
I vilt tillstånd handlar om Mireille som kommer från en rik familj på Haiti men numera bor i USA med man och barn. När de är och besöker hennes föräldrar på Haiti blir Mireille kidnappad. I 13 dagar kämpar hennes man för att få henne fri medan hennes pappa vägrar betala lösensumman på 1 miljon dollar. Boken utspelar sig i 2 delar, första delen som handlar om kidnappningen och andra delen om hur Mireille ska försöka återvända till sitt vanliga liv igen efter kidnappningen. Jag kan egentligen inte rekommendera någon att läsa den här boken för den är så jävla hemsk. Rå, brutal och totalt ångestframkallande. Jag hade ont i magen konstant när jag läste den. Men det är ju en jävligt bra bok.
 
Comedy Queen - Jenny Jägerfeld
Comedy Queen handlar om 12-åriga Sasha vars mamma har tagit livet av sig så Sasha skriver en lista med punkter för att inte bli som sin mamma. En av punkterna är att bli comedy queen, alltså vara en sådan som får människor att skratta istället för att gråta som hennes mamma fick människor att göra. Det jag gillar med Jenny Jägerfeld är att hon tar jobbiga ämnen och skriver om dem på ett självklart sätt. Fastän den här boken är väldigt sorglig så fick den mig också att skratta högt flera gånger. Borde vara obligatorisk läsning i alla mellanstadieklasser. Eller ja, borde vara obligatorisk läsning för alla faktiskt.
 
Så. Det var de sju bästa böckerna jag läste under 2018. Alltså de sju som jag gav 5/5 i betyg. De sämsta böckerna jag läste var Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman och Gengångare av Jo Nesbø. Tänker att jag inte ska läsa några deckare i år. Åtminstone inte några deckare som handlar om macho män som löser brott och ligger med kvinnor som har midjor som de kan nå runt med händerna. Snark. Borde inte den genren vara utdöd snart? Vi låter den dö ut tillsammans med KD och SD. Tack.
 

De säger att jag är ute alldeles för sent och inte har någonting i skallen.

Det är hockey på min teve, Ofelia följde med sin mormor och morfar för att sova på hotell och Flora ligger och snusar i sin säng så jag tänkte fira in det nya året med en liten årskrönika. Häng med vetja!
 
Gjorde du något 2018 som du aldrig har gjort förut?
Åt bipollen! Det känns som att jag alltid svarar att jag ätit någonting jag aldrig testat förut på den här frågan. Jag födde barn helt utan bedövning också, det rekommenderar jag inte. Sa några dagar innan förlossningen att jag inte trodde lustgas gjorde särskilt mycket till eller från. Jag tar tillbaka det uttalandet. 
 
Höll du några av dina nyårslöften?
Nä. Verkligen inte. Hade som nyårslöfte att gå på fler föreställningar, pjäser, musikaler, konserter och jag har inte varit på en endaste på hela året så... Nej. Tur att jag utnyttjar den här stadens nöjesliv så mycket när jag alltid använder det som argument till att inte flytta härifrån. Hoho.
 
Fick någon du känner barn?
Var det någon jag känner som INTE fick barn? Har fan aldrig varit med om en sådan babyboom. Alla i mitt gamla högstadiegäng fick barn, halva vårat MBT-gäng fick barn, in princip halva min bekantskapskrets fick barn. Och de som inte fick 2018 ska ju ha 2019... Håhåjaja.
 
Dog någon som stod dig nära?
Nej.
 
Vilka länder besökte du?
Inte ett endaste. Så sjukt less på alla kändisar och influencers som koketterar om att de ska ha ett flygfritt år som att de gör världens största jävla uppoffring. De flesta år i mitt liv har varit flygfria, kan man få ett jävla diplom eller? 
 
Är det något du saknade 2018 som du vill ha 2019?
Lugn och ro. Tid. Fritidsplats till Ofelia, haha. 
 
 
Vilket datum kommer du alltid att minnas?
1-3 juni när mina Sågmyratjejer var nere och hälsade på, det var tokvarmt och soligt och vi badade i poolen, åt massa god mat och bara hade det jättebra hela helgen. 7 juli när Martina och Kim gifte sig i 30 graders värme precis vid strandkanten av en sjö. 27 augusti när Flora kom till världen.
 
Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Flora såklart. Hon är ju så himla gullig. Speciellt nu när hon sover.
 
 
 
Vilket var ditt största misstag?
Kanske när jag köpte hem en kanelbulle till Jimmy och tog en brownie till mig själv. Det var tydligen helt fruktansvärt av mig. Idag tänkte jag safe'a och köpte både en kanelbulle och en brownie till honom, men det var tydligen helt fruktansvärt av mig det också då det fanns semlor...
 
Vilket var ditt bästa inköp?
Jimmys körkort! Helt klart väl investerade pengar. 
 
Vad spenderade du mest pengar på?
Läs svaret på föregående fråga. Annars: mat. Pysselböcker till Ofelia. 
 
Vad gjorde dig riktigt glad?
Mat. Chips & dip. Är det meningen att man ska svara någon specifik händelse som hänt under året på denna frågan? Har aldrig förstått den riktigt?
 
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä. Var höggravid i den varmaste sommaren på 200 år, men det räknas ju inte. Även om det var ganska okul. Har ni tänkt på vad länge folk är höggravida nuförtiden förresten? Jag tänker att man är höggravid typ vecka 36-40, men andra människor bara: "Jag är höggravid!" Och man bara: "Fast det är januari nu, du ska ha barn i mars/april?" Måste vara jättejobbigt att vara höggravid i typ sexton veckor? Tungt framför allt...
 
(obligatorisk gravidbild: hippie på fält.)
 
Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2018?
Maia Hirasawa - Aldrig
Säkert! - Modifiering
Johannes Räihä - Sjöarna I Idaho
Albin Lee Meldau - Same Boat
James Smith - T-Shirts
Brother Leo - Strangers On An Island
HUMAN - TOMORROW
 
Mådde du bättre eller sämre under 2018 än vad du gjorde 2017?
Mådde nog bättre... Var ju väldigt trött där i början på graviditeten och tyckte det var jättejobbigt psykiskt också, vågade liksom inte vara sådär "wooho! vi ska ha bebis!"-glad förrän väldigt långt in på graviditeten men annars mådde jag bra.
 
Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nä? Jo, men kanske skulle ha skrivit lite mer. Och bakat lite mer. Med mina arbetstider blir det ju aldrig att jag hinner baka eller laga mat hemma och nu när jag är mammaledig och hinner göra såna saker inser jag hur mycket jag saknar det. 
 
Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Tjata. Städa. Underhålla barn. Är så trött på att försöka bräcka fritids i roliga grejer att göra varje eftermiddag. Sjukt jobbigt att stå och höra alla Ofelias kompisar och lärare stå och babbla om allt roligt de ska göra på fritids varje dag vid hämtning och så ska man försöka trösta henne för att hon inte får vara med och försöka bräcka det roliga med nåt ännu roligare. Bah. Och säga åt andras barn! Det är jag också så jävla trött på.
 
Hur var din julafton?
Den var bra! Läs föregående blogginlägg för en mer ingående beskrivning.
 
Blev du kär?
 
Nä. Fortsatte vara kär i Jimmy fast han är en douchebag. Men har man satt Fan i båten får man ju se till att ro den i land. Bara att hålla ut i ca 50 år till. 
 
Vilket program har varit det bästa på tv?
Vi har ju ingen linjär TV, men tittar ju på desto fler tv-serier ändå. Vi kollade igenom hela Sopranos, det var bra. The Deuce. Sharp Objects. New Girl. Top Of The Lake. Narcos har vi kollat på också. Jag är lite kär i Jorge. 
 
Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag är för gammal för sånt där.
 
Vilken var den bästa boken du läst under året?
Jag läste 64 böcker 2018, tänkte skriva ett separat blogginlägg om vilka jag tyckte var de bästa. Inte för att någon bryr sig, finns inga instagraminlägg som får så få likes som de om vilka böcker jag läser, men eftersom det är min blogg så bloggar jag om vad jag vill. Sådeså.
 
Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Oj, ingen aning. Albin Lee Meldau. I våras!! Innan Så Mycket Bättre! VIKTIGT!! Har också gått och repeat-lyssnat på någon Brother Leo och sen fick jag reda på att det var Idol-Ola som var Brother Leo. Foudbåll! Det gör inget, jag gillar Ola. 
 
Vilken var årets bästa film?
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
Get Low
The Killing Of A Sacred Deer
Isle Of Dogs
 
Vad gjorde du på din födelsedag?
Eh, jag vet inte? Jag var ledig minns jag. Köpte fika på Brogyllen och typ.. åt fikat?
 
Hur skulle du beskriva din klädstil?
Har ju varit gravid och inte alls orkat köpa några gravidkläder så... I somras hade jag typ inga kläder på mig överhuvudtaget? Annars har det varit gulliga klänningar som vanligt. Har lämnat det prickiga lite och gått in lite mer på paljetter. Lite varning för 50+are på finlandsfärja men vafan. Det bjuder jag på.
 
Vilken kändis var du mest sugen på?
Här hade jag ett bra svar förut men det har jag glömt nu. 
 
Vem saknade du?
Same old, same old. Alla som bor alldeles för långt borta. Sluta med det. Alla borde flytta till Mölndal!
 
Vilka var de bästa restaurangerna du åt på?
SK. Bhoga. Piga. Björk & Bambu.
 
Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag vet inte riktigt. Mitt nyårslöfte är att jag ska välja glädje! Jimmys nyårslöfte är mer luder och ladd, och det är ju också att välja glädje på sätt och vis så jag tror det blir ett väldigt glatt år. 
 
Mina riktiga nyårslöften är att skippa onödiga mejeriprodukter och läsa mer lyrik, sen insåg jag att jag kan vara världens mest pretentiösa människa så jag la till att jag ska skriva mer. Allså inte blogga mer utan skriva mer epik. Ehm. Oklart om detta gör mig mer eller mindre pretto, det märker vi väl om ett år!
 
DJ Khaled feat. Justin Bieber, Quavo, Chance the Rapper & Lil Wayne - I'm The One
 
(kul att det är andra året på raken jag har en justin bieber-låt som mest lyssnade... det om något måste väl dra ner på det pretentiösa?)
 

Grattis till julen!

 
"Ulf vände foten upp och ner. Nu är julen slut." 
Har ni inte sett Kvarteret Skatans julspecial ännu så tycker jag att ni ska göra det. Finns på SVT Play. Har ni sett den så kan ni se den igen. 
 
Vi har kommit hem från vårat julfirande i Tidaholm. Där var det full rulle sådär som det blir med fem barn. De två stora är förstås ganska självgående men med den lilla tjejligan med en 13-månaders, en 9-månaders och en 4-månaders var det alltid någon som skulle sova, äta, byta blöja eller bara bäras på. Som det ska vara alltså, men man hade ju liksom glömt det sen sist vi hade bebis. Nåja, det gick bra ändå förstås. Alla fick mat och julklappar även om inte alla fick dem på samma gång. Ofelia tyckte det var bästa julen EVER då hon fick en barbiedocka.
"Tror du att Flora också tycker att det är bästa julen EVER?!" 
Jo, jag skulle gissa på det faktiskt.
 
Tomten fick sparken. Det kom en liten tomtenisse och skulle dela ut alla paket istället, så tomten fick snällt lämna över paketen till henne och gå vidare. Ofelia missade detta spektakel då hon var och köpte tidningen just då, typiskt. Själv missade jag Karl-Bertil Jonsson Jul då jag var tvungen att mata och natta bebis just då. Vad sa du att du gjorde sa du? Jo. Det är sant.
 
Och nu är vi hemma och jullovar oss. Ofelia peppar för nyårsafton så hela lägenheten är helt glittrig. Inklusive Flora. Hon ser ut som en discokula i huvudet. Eventuellt struntar vi i att bada henne innan vi åker till Jönköping så att det verkligen syns att hon ska fira nyår. Min plan för dagen är att vi ska befinna oss på systembolaget redan klockan 10 så vi slipper trängas. Så nu ska jag börja klä på barn och sucka stressat framför Jimmy så han får panik. Ät upp nu så vi kan tacklas sen.
 
CHINAH - Away From Me

Ännu en dag i paradiset.

Vad spännande att dagen efter jag skriver i min blogg att jag inte orkar bry mig om huruvida det kommer snö eller ej så kommer det snö. Visserligen bara pyttelite, men tillräckligt för att marken ska bli vit och det ska kännas lite ljusare ute. Nu kommer den väl att regna bort imorgon igen men idag, idag är det minusgrader! Ja. Jag gillar minusgrader. Speciellt när man varit ute och promenerat i dem i en timme och sedan får komma in i värmen. Då gillar jag verkligen minusgrader.
 
När jag gick på låg- & mellanstadiet var -18 grader gränsen för att vi skulle få vara inomhus på rasterna. Var det kallare än så fick vi vara inne, annars var det utelek som gällde. -18 är ju jättekallt. Och barn är sämst i världen på att ha ytterkläder på sig. Hur överlevde vi? Det gjorde vi inte. Det var därför det gick så få barn i Sågmyraskolan, hälften låg döda i snödrivor på skolgården. Jag börjar bli gammal nu så jag har börjat ljuga ihop skrönor om hur hemskt det var när jag gick i skolan.
 
Jag skickade den här bilden till min pappa för ett tag sen:
 
 
Min pappa hade liksom 25 mil till skolan och det var alltid 3 meter snö och -30 grader. Det visste ni kanske inte att Svärdsjö hade polarklimat på 60-talet. Men så var det alltså innan klimatförändringarna. Och att Svärdsjö hade en radie på 25 mil på den tiden, det var en stormakt då.
 
Nähäpp. Nu ska jag rulla polkabollar. Två morgnar kvar, sen är det jullov och vi kan dra oss hur länge som helst. Okej, nu var det kanske Flora som vaknade först i morse. 06.10 började hon pladdra i sin säng och gav ifrån sig väldigt glada utrop, så vad det än var hon diskuterade med sin snutte så var det tydligen väldigt kul. Just fan, tvätten.
 
 

En liten julgran kan lysa upp hela världen så de som är vilsna hittar hem.

Jag har upptäckt att jag efter 10 år i Göteborg väntar jag inte ens på snö till jul längre. Jag har liksom till sist gett upp och förlikat mig med att det är såhär. Jag kommer ju att bli överlycklig om det kommer snö i vinter, men jag sitter inte längre och autistvaggar på golvet för att jag längtar så mycket efter snö. Det blir som det blir. Allra troligast +4 grader, regn och blåst mest hela tiden. Den här vintern ska vi inte upp till dalarna överhuvudtaget så jag bara ignorerar tanken på att det överhuvudtaget existerar snö.
 
Nog om detta. Nu blir det söndagslista!
 
Största bedriften i köket den här veckan?
Ah, jag minns knappt vad vi ätit? Men i onsdagseftermiddag var det ganska fullt upp då Ofelia skulle baka muffins till sitt luciafirande på skolan samtidigt som jag hade ett långkok med asiatisk högrevssoppa på spisen och skulle göra steamed buns. Samtidigt som Flora skulle underhållas. Då hade jag gärna haft typ 6 armar till. Men det löste sig fint!
 
Vad åt ni i helgen?
I fredags åt vi en kikärtsgryta med pumpa och dadlar, till den hade vi bulgur, grönsallad, oliver och créme fraiche. I lördags preppade jag middagen tidigare på dagen så åkte vi till Liseberg lagom tills det blev mörkt ute för att få lite julstämning. Det fick vi inte, vi fick bara klaustrofobi. Men till middag åt vi min favoritsallad med couscous, chévre, svarta bönor, picklade päron och karamelliserade pekannötter. Idag har vi ätit en färsgryta med sötpotatis, palsternacka och morot och till den hade vi ris. Ofelia åt två portioner!!! Hundra utropstecken.
 
Vad bjöd du på för fredagsfika?
Inget alls. Jag har min vanliga decemberdipp och tycker inte att någonting alls är roligt, plus att jag blivit förkyld igen så jag orkade inte göra något fredagsfika. Men jag själv fikade en salt karamell-latte och en kolasnitt på mitt och Ofelias stammisfik. 
 
Och vad blev det för helgsnacks?
Cheez crunchez, de där extraknapriga ostbågarna ni vet. Köpte också några konstiga limited edition-chips med smak av pulled pork & honung, men de behöver ni då rakt inte testa för de var knappt ätbara överhuvudtaget. Hu då. Köpte också två kilo choklad i fredags då det var erbjudande på 10 marabouchokladkakor för 100 kronor på affären. 200 grams chokladkakor. Cray-cray. 
 
Några misslyckanden i köket den senaste tiden?
Jo, det var ju där i onsdags när jag skulle göra allt samtidigt. Så när jag stod där och skulle göra steamed buns-degen så lossnade locket på saltkaret och ja. Ni fattar. Det sjuka är att det här var kanske femte gången jag lagade denna rätten och VARJE gång har jag misslyckats med första omgången steamed buns. Det sjukaste är väl att jag fortsätter att envisas med att göra dem...
 
 
Vad ser du mest fram emot den kommande veckan?
Det kan vara så att jag och Jimmy har lurat i Ofelia att alla köttbullar i affären är helt slut för att alla köpt dem till sina julbord för att vi är så jäkla trötta på köttbullar efter att ha ätit det varje tisdag sen romarrikets fall ungefär, så då valde Ofelia fiskpinnar och potatismos till tisdagsmiddag istället. Hurra! Dessutom ska jag ha julgodisverkstad. Tänker mig att jag bland annat ska göra pepparkakstryffel och saltine toffee (a.k.a Christmas Crack). 
 
Idag har vi klätt granen och tittat på längdskidor. Nu hoppas jag kunna slita Jimmy från sina hjullastare så vi kan se färdigt på Sharp Objects. Ja, ni vet ju hur Jimmy är. Han älskar ju hjullastare och stora maskiner. Snus och hembränt. En rejäl köttbit och Eddie Meduza. Lever efter mottot: Riktiga män luktar diesel. Ha de gôtt! 
 
Billy Eckstine - Christmas Eve

För jag har inte allt som du behöver och Gud vet, du har inte allt för mig.

Hurra! Idag är det fredag! Vilket betyder absolut ingenting då jag är mammaledig och fredagsmyset nuförtiden oftast består av att natta barn. Meeeen... Nä. Jag har inget men. Den här familjen är i stort behov av jullov. Från varandra. Nä. Jullov i stort tror jag. Lite sovmorgon. Lite mindre stress. Lite mindre saker att behöva hålla reda på. 
 
Förut idag var jag på väg att stoppa in en napp i Ofelias mun. På riktigt. Hon stod bredvid mig och jag stod och fixade med nåt och plötsligt kommer jag på mig själv med att försöka peta in en napp i munnen på henne. Det har varit lite ont om sömn denna veckan. Inatt "sov" jag på soffan med Flora sittandes i mitt knä.
 
Här kommer ett tips om ni vill ha god sömn fastän ni måste sova i vardagsrummet: Bo inte granne med en sjukhusparkering. Det är ett jävla liv. Backande lastbilar, saker som körs på lastkajen, personalen som står och gapar till varandra på lastkajen och nu håller de dessutom på att bygga någonting där så klockan sex drar de igång en stor jävla strålkastare och lite grävmaskiner som bakgrundsljud. Plus att hela den här stan är byggd på lera så huset skakar konstant. 
 
Nä. Men KUL att jag är så positiv tänker ni. Pernilla, hon är alltid så himla glad. Googla på optimist så kommer det en bild på mig. Hoho. Hehe. Jag tror det blir bra med lite helg faktiskt. Vårat äldsta barn har varit ganska påfrestande denna veckan också så jag hoppas på att det är lite helg hon behöver för att lugna ner sig. Så. Nu ska jag laga lite melonsallad med rostad potatis, svarta bönor och fetaost. Sen tar vi helg och hoppas på att nästa vecka blir bättre.
 
 
Jag har köpt chips. Utifall att barnen kanske tänker sova i rimlig tid ikväll. Annars får jag väl hetsäta dem på toaletten medan jag låtsas kissa. Trevlig helg på er kompisar!
 
Ella Rammelt - Måndag
 

Jag ska göra ett blandband till dig där varje sång påminner om något du gjort.

Äntligen stod prästen i predikstolen! Nej. Jag skulle skriva att jag äntligen blivit av med min förkylning, för det var så det här blogginlägget började när jag började skriva på det för en vecka sen. Men det känns ju lite inaktuellt nu. 
 
Det har kommit till min kännedom att mina fans är missnöjda med mitt bloggande och så kan vi ju inte ha det. Det är bara det att Flora inte bryr sig så mycket om min blogg och vill inte alltid sova middag. Så när hon väl sover middag måste det ju städas, tvättas osv osv. (Jimmy bara: "Eh va? När städar och tvättar hon NÅGONSIN om dagarna?") Nä, okej då. Jag måste baka och titta på PLL. Äta måste jag göra också. Man måste äta mycket när man ammar. Ska därför amma Flora tills hon är 25.
 
Angående det här med att skriva så har Ofelia kommit på det enklaste sättet att bli författare. Hon kom nämligen på häromdagen att hon ville bli det. Så hon skrev en bok. Nu ska hon bara ta med sig boken till biblioteket och ställa boken där så att folk kan låna den. Först ska vi framkalla en bild på henne på fotoaffären för längst bak i böcker brukar det ju alltid vara en bild på författaren och stå lite om den. Men när hon är färdig med den sista sidan så ska hon ta med boken till biblioteket så är hon författare sen. Ja, varför krångla till det? 
 
Annars har det blivit december och jag har inte alls blivit färdig med julklapparna redan i november som jag ska bli varje år. Men pengarna tar ju alltid slut innan julklapparna är färdigköpta. Så nu har jag bestämt mig för att sälja Jimmys julklapp på blocket. Eller Flora. Istället för att ha en bebis kan man ju bara lägga ut pyttesmå strumpor lite här och där i lägenheten och låtsas att man har en bebis som sparkar av sig strumporna konstant.
 
Nu ska jag göra färdigt en tårta som jag ska ta med när jag ska på jul-MBT ikväll. Wiieee! Ska få träffa andra vuxna! OCH äta goda grejer. Vilken grej. 
 
Linn Brikell - Without You

Svält och girighet till ingen nytta.

Nåja. Det går väl lite sisådär med att blogga varje dag, men det är väl som att börja träna: Man ska inte springa en mil på en gång, man måste börja lite smått. Här nedan följer lite saker som jag tänkt mycket på den senaste tiden:
 
1. Delicatobollar. Eller chokladbollar. Men mest delicatobollar. Är sugen på det hela tiden. Eller kaffe latte med grädde på toppen. Bara choklad är jag sugen på också. Jag som bara brukar vara sugen på chips, nu är det choklad. Och kaffe tydligen. Choklad, kaffe och fett i en härlig symbios helt enkelt.
 
2. Sitter män någonsin och diskuterar med sina kompisar att de önskar att deras sambos tog lite mer ansvar på det sociala planet? Att de är trötta på samordnar/projektledarskapet i familjen? För det kommer jag och mina vänner (åtminstone de som har barn) alltid in på. Hur det på något sätt alltid slutar med att vi ordnar kalasen, svarar på inbjudningar, köper presenterna, styr upp semesterresor, etc. Jag försöker säga upp mig från fler och fler av de där uppgifterna men... Ja, ni vet. 
 
3. Ett tips på lite samma ämne: De flesta jag känner får ofta frågan av sina svärföräldrar vad barnen önskar sig i julklapp/har för klädstorlek osv. Att de frågar mig istället för sin egen son och jag fattar att det inte är för att vara elaka. Det går väl på rutin att man frågar mamman (a.k.a samordnaren). Eller som mina föräldrar sa när vi skulle ut och äta när min pappa fyllde 60 och restaurangen ville veta i förväg vad vi skulle äta och jag behövde veta vad mina brorsbarn ville ha för mat: "Bättre vi frågar Niclas tjej om det, det är ändå hon som har koll på det..."  Då kände jag mig tvungen att ryta ifrån och säga att de skulle ringa min bror istället, det är väl det minsta man kan begära av sin vuxna son att han vet vad sina barn gillar för mat? Eller vad de har för klädstorlek? Mitt tips när detta händer är dock att svara: "Fråga Jimmy, han har bättre koll på det än vad jag har." Om fadern till era barn heter Jimmy alltså, annars får ni ju sätta in barnafaderns namn där. 
 
4. Nu byter vi ämne helt för jag har börjat se om PLL. Pretty Little Liars alltså. När man ser hela serien i ett svep blir den väldigt mycket telenovela. Men framförallt har jag bytt favoritkaraktär. Förut gillade jag Aria bäst men nu bara: Hanna Marin. Fan vad rolig hon är, har alltid de bästa replikerna. Hon och Spencers mamma. "Talk to Wren? I'd rather stick a knife in the toaster..."
 
5. Matchapulver. Jag har en känsla av att någonstans i Japan står det ett gäng väldigt rika människor och gapskrattar åt oss puckade västerlänningar. "Vi säljer det här pulvret till dem och säger att det är jättenyttigt, så tar vi högre kilopris än kokain för det så att de VERKLIGEN förstår hur nyttigt det är!" Och vi bara börjar göra glass, latte, kakor, cheesecakes och allt möjligt med det där jävla pulvret som säkert i själva verket är fiskmat som de använder för att göda upp sina guldfiskar i japanska trädgårdar. Jag gjorde precis en matcha-ganache och hällde över en chokladkaka. Den luktar precis som fiskmat. Ganachen alltså, inte chokladkakan. Den luktade choklad. Nu luktar den choklad och fiskmat.
 
Så. Det var allt jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag bära runt på ett skrikande barn som inte förstår att hon borde sova så skulle livet kännas bättre.
 
Albin Johnsén & Mattias Andréasson - Skål För Oss

Jag bor inte här och är ingen stammis, men om jag bodde här skulle detta vara min favoritbar.

Igår kväll var jag ensam hemma. Eller ja, Flora var ju hemma också men hon är så liten så hon räknas knappt. Jimmy jobbade över och Ofelia var på sitt livs första skoldisco. Nu börjar det alltså. Fester, baler, maskerader, discon, klubbar, festivaler. "Jag vill ha smink! Ögonskugga och blush!" Sa hon. Hur vet hon ens vad det är?! 
 
 
Glittrig ögonskugga och spindelnät på kinden sträckte jag mig till. Ja, det var halloween-tema på discot så hon var utklädd till häxa. De var så gulliga alla små 6- och 7-åringar som stod där och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ja, discot var bara för F-klassen och 1'orna. Det får väl vara så på en skola som trots att den bara är en F-3-skola har 250 elever.
 
Det är lite skillnad på hur jag hade det som gick i en 1-6-skola med ungefär 50 elever. På HELA skolan. Min årskull var ju hela 11 stycken så vi var ju en stor klass. Min bror som gick året över mig var 4 stycken. Jag fick ha engelska med dem för att jag var bättre än våran engelsklärare på engelska. Vi satt alla 5 runt ett och samma bord och böjde verb. Hela mellanstadiet var en och samma klass. På lågstadiet fanns det två klasser. Vi hade en ensam mattant, Iris, som lagade all mat från grunden. En av de största sakerna som någonsin hände var när vi fick en mjölkmaskin.
 
Men på discofronten såg det dock ungefär likadant ut nu som då. En matsal där stolar och bord skjutits åt sidan, discolampor och popcorndoft. Barn som inte vet riktigt vad de ska göra, så några få dansade och resten sprang runt och jagade varandra. Det var fint att se att vissa saker är precis likadana.
 
Första skoldiscot avklarat alltså, nu står det inte på förrän det ringer någon vakt från ett gymnasiedisco och vi får hämta henne när hon ligger och kräks i en buske! Nä, jag skojar bara. Hon får väl ta sig hem på egen hand. Vi har ju ingen bil.
 
Nu ska jag laga klyftpotatis och fläskkotletter. Skojar inte ens. 
 
Albin Lee Meldau - Same Boat
 
(nu vill jag bara klargöra att jag gillade albin innan det blev coolt. redan i våras satt och snyftade framför den här låten. på riktigt alltså, första gången jag hörde den började jag gråta för jag tyckte den var så fin. kan ha varit preggo-hormoner som spelade in också, men det ÄR en fin låt.)

"Mooonlight! Chibidibidoo! Vi var in på era lunarsidor. Ni är... Korta!"

Förra veckan var jag i Sågmyra på höstlov och sprang på min gamla klassföreståndare från högstadiet på stan en dag. Han var också svensklärare och bland det sista han sa till mig innan jag slutade nian var att jag aldrig skulle sluta skriva. Han brukade kalla mig för en liten Selma Lagerlöf och hade mitt 15-åriga jag vetat vilken komplimang det är så hade jag haft hybris som fått Danny Saucedo att framstå som ödmjuk. Bland det första han frågade mig nu såhär 17 år senare var om jag fortfarande skriver. Så nu har jag en livskris. För det gör jag inte. Knappt alls.
 
Så jag tänkte börja här lite försiktigt. Vardagsblogga lite. Jag tycker ju om att skriva, jag skriver i huvudet hela tiden. Jag tar mig bara aldrig tiden att sätta mig ner och få det på papper. Eller dator. När vi var i Sågmyra och Ofelia tjatade om att hon ville ha en målarbok berättade jag för henne att jag bara haft 2 målarböcker som barn. Varpå min pappa sa att det enda jag gjorde var ju att skriva ändå, från den dagen jag lärde mig det. Det kan ligga en sanning i det då det finns hela kartonger i källaren fyllda med mina berättelser och dagböcker. Jag och min barndomsbästis Malin brukade bära våra skrivmaskiner (hur gammal är jag egentligen??) till varandra och sitta bredvid varandra och skriva hela dagarna.
 
Det är ju en ganska tråkig sak att vara bra på, det här med att skriva. Det är sällan du får tillfälle att visa upp det liksom. Är du bra på att sjunga eller spela nåt instrument kan man ju skryta med det lite varsom närsom. Att vara bra på sport är ju också coolt och bra. Tänker på när jag var runt 20 och träffade en kille på krogen som tydligen var bra på hockey och sen frågade han vad jag var bra på och när jag svarade: "Skriva!" Så sa han: "Vad kul! Har du med dig nåt du skrivit?" Och nej. Det har man ju inte. 
 
När man var yngre var det dessutom lite konstigt. När jag var 19 och satt hemma och skrev en vanlig sketen tisdag, så var det en kille som ringde på väg hem från nån hockeymatch och frågade vad jag gjorde.
-Skriver, sa jag.
-Vadå? Pluggar du?
-Nej, jag bara skriver...
-Men vadå skriver?
-En bok eller nåt, jag vet inte vad det blir...
-... Okej.
Tror han hade tyckt det var mindre konstigt om jag sagt att jag stod och tömde kattungar på blod. 
 
Och ja, döm mig inte angående hockeykillarna. Jag är från dalarna, du får välja på hockeykillar och raggare. Och hockeykillarna duschar åtminstone varje dag. Det är därför jag är ihop med en hockeytönt från Tidaholm nu, det blir liksom det bästa av två världar. 
 
Förresten kom vi fram till att Astrid Lindgren inte slog igenom förrän hon var 38, så jag har faktiskt 5 år på mig. "Skriv! Gå hem och skriv!" Sa han. Svenskläraren. Så nu gör jag det. Ska försöka skriva lite varje dag. Tills jag vågar mig på att faktiskt öppna något av de där dokumenten med påbörjade romaner som ligger här på datorn. Men jag börjar här. Lite försiktigt. Nu ska jag vika tvätt. Ja, jag sa ju vardagsblogg. Det kommer att bli skittråkigt, jag varnar er.
 
KAMRYD - I Know

Jag vill veta vad du tänker på ibland när du ser ut som du gör.

Titta vad jag fick i måndags! Fick och fick, jag fick väl klämma ut henne på egen hand. Hon kanske ser ut som en sengångare, men jäklar vad bråttom hon hade. Det var väl som hämnd för att jag gått runt och gnällt så mycket om att hon aldrig ville komma ut. Nåja. Nu är hon här. Vi kallar henne Flora. 
 
Kapten Röd & Håkan Hellström - Rudeboy Love / Gårdakvarnar & Skit (Live Slottsskogen)

Det är tur att jag blivit sårad förr och att jag inte har något emot att stirra rakt in i väggen.

Det står en spjälsäng och ett skötbord i vårat sovrum och det har varit den varmaste sommaren på över 200 år, samtidigt som min mage har vuxit sig större och större och mina fötter har inte fått plats i mina vanliga skor sedan midsommarveckan. Fast det är inte riktigt sant för i måndags regnade det var och var inte mer än 17 grader och då gick de ner till sin vanliga storlek igen. Men idag visar termometern +31 och fötterna är återigen bakpotatisar.
 
Ofelia är uppe hos mina föräldrar och jag räknar ut att min familj under sommaren allt som allt kört ca 300 mil för att underlätta för oss i vardagen. (Och för att de tycker om Ofelia också får man väl anta.) 300 mil. Och om inte bebisen kommer ut inom de närmsta dagarna kommer de inom någon vecka få köra 100 mil till. Jag har lite panik över var Ofelia ska vara när det är dags att åka till förlossningen och den eviga "var ska vi bo egentligen?"-frågan poppar upp allt oftare. Är det inte meningen att man ska ha lite mer koll på livet när man är 33? Ska det liksom inte vara... Färdigt då? Villan och bilen och jobbet och allt sånt ska vara fixat och man ska åka till Cypern eller Grekland på semester varje sommar och allt ska bara rulla på? 
 
 
29'e juni gör jag min sista jobbdag på... Evigheter. Jag drömmer fortfarande stressiga drömmar om att jag är på jobbet. Första veckan på semestern tar Jimmy körkort, vi badar i havet, åker till Varberg, går på Liseberg, min bror kommer ner och hälsar på och för att hämta Ofelia. När de åker upp till Sågmyra åker jag och Jimmy ner till Blekinge och går på Martina och Kims bröllop. Det är tokvarmt och trots eviga timmar av tittande på Skam och Vinterstudion inser jag att mina kunskaper i norska är ytterst begränsade. (Jo, alltså jag vet att de inte pratar norska i Blekinge, det är alltså brudgummen på bröllopet som är norsk och hela hans släkt.)
 
 
Sedan åker vi också upp till Sågmyra. Vi gör inte mycket alls. Badar och badar och badar. Jag har glömt hur rent och friskt vattnet i Årbosjön känns. Ofelia simmar ut till mitten av sjön och är totalt orädd. Från bergen runt sjön ser man rök från skogsbränder och brandbilar fyller på sina vattentankar nere vid Leksandsbron. 
 
 
Vi åker vidare till Stockholm, under de dagarna vi är där uppmäts de varmaste temperaturerna där sedan de började mäta någon gång på 1800-talet. Det är 34 grader en dag och vi går mellan 20 - 25 tusen steg om dagen. Det gör vi alltid när vi är på semester, men det brukar inte vara så varmt och jag brukar inte vara gravid i vecka 35. "Vad allt är vackert här, mycket finare än i Sverige!"  Säger Ofelia när vi går runt vid slottet. När vi förklarar att vi är i Sverige säger hon att hon menar att det är finare än i Göteborg och vi hotar med att göra henne arvslös. 
 
Sen åker vi hem. Jimmy börjar jobba igen och jag och Ofelia badar, går på museum, bibliotek, picknick. Jag får slut på inspiration och ork och mina föräldrar erbjuder sig att komma ner och hämta Ofelia så hon kan få vara med dem ett tag. Så kommer de ner någon dag och sedan åker de iväg igen. Plötsligt har jag all tid i världen att vila och slappna av och fixa inför bebis. Jag inser att jag blivit en sån där människa som jag aldrig varit, en sån som inte kan slappna av. Jag går ut och går långa promenader, dammsuger, städar ur skåp, byter gardiner, tvättar sängkläder, handlar och fixar knappt alls inför bebis. Önskar att det gick att anställa en baby planner, som en wedding planner fast den fixar med alla bebisgrejer istället. Jag undrar om det är något fel på mig som inte tycker att allt sånt här bebisrelaterat är sååå mysigt och roligt och Jimmy påminner mig om att jag inte tyckte det när jag väntade Ofelia heller. Alla är väl inte preg- och momzillas helt enkelt.
 
Det är några veckor kvar av sommaren. Den har varit varm och evighetslång. Folk grinar om grillförbud. Vi grillar aldrig, sjukt omständigt sätt att laga mat på? "Hoppas det aldrig tar slut!" Säger folk om vädret. Nä. Det är ju så vackert med det gula torkade gräset och att marken redan är täckt av torkade löv fastän det är början av augusti och inte oktober. På fredag kommer Ofelia hem igen. Innan dess ska vi ha hunnit se färdigt Sopranos. Det är ungefär så långt det går att planera vardagen just nu.
 
Har jag ätit något gott på sistone? Jo. Vi var på Björk & Bambu i lördags. Rekommenderar det varmt. Annars har jag mest ätit vattenmelon hela sommaren. Och druckit fanta. 
 
Moto Boy - Yesternite

Alla har vi en ryggsäck, låt mig få bära din ett slag.

Jag läste någonstans att något av det douchigaste man kan skriva tydligen är "förlåt att jag inte uppdaterat bloggen på länge" och man vill ju inte vara någon Douchy McDouche så det tänker jag absolut inte skriva. Och klaga på värmen får man inte heller göra så nu vet jag inte alls vad jag skriva överhuvudtaget. Hejdå!
 
Nä. Jag tänkte att vi tar en liten snabbgenomgång över vad jag haft för mig för matrelaterat de senaste månaderna:
 
Under påskhelgen hade Sanna sitt årliga knytis och jag tog med mig en kavringspaj med kallrökt lax, avokado och räkor. Förutom det bjöds det på så himla mycket gott som alltid så jag minns ens hälften. Nackdelen med fester där ungefär halva sällskapet är konditorer är att du inte kan ta den enkla vägen ut och imponera med en efterrätt, fördelen är å andra sidan att de efterrätter och sötsaker som finns på festen är top notch. Jobbigt bara att maträtterna också var det så det knappt fanns plats i magen för efterrätt. Jag skulle åka hem i tid och bete mig som folk, kom väl hem vid 2-tiden och har väl aldrig någonsin kunnat bete mig som folk.
 
I början av april hade vi MBT hemma hos mig med temat Gult & Fräscht. Jag bjöd på Tårta Med Kokosmousse och Lemon Curd-grädde. Vad det bjöds på mer minns jag inte alls, men det var en hel del citrongrejer. Och en massa skratt och konstiga diskussioner som vanligt.
 
Jag har infört min favoritsallad på menyn på jobbet. Ni vet den med Couscous, svarta bönor, picklade päron, chévre och kanderade valnötter. Vet ni inte så hittar ni receptet HÄR! Eller så kommer ni förbi mitt jobb och äter den till lunch. Det kan man också göra. Passa på innan 1'a juli för då går jag på evighetslång semester och mina kollegor tycker den här salladen är alldeles för jobbig att göra så de kommer de passa på att ta bort den från menyn igen. Så då får ni komma hem till mig och äta den istället.
 
För några veckor sen åkte jag och Ofelia upp till Sågmyra i några dagar och gjorde mest ingenting. Förutom att jag tvingade mina föräldrar att köra till Mora för att fika och sedan hem igen. Det är bara 7 mil till Mora från Sågmyra så det är ju helt normalt. Det är sånt jag tycker att är helt rimligt när jag är uppe hos mina föräldrar. När jag är hemma i Mölndal orkar jag inte åka 5 kilometer in till Göteborg för att köpa saker jag behöver fastän spårvagnen går var femte minut och går och suckar hela tiden över hur jobbigt det är att det inte finns nåååååågra affärer i Mölndal. Men nog om det, och mer: Varför finns det inga konditorier i Göteborgs-trakten som har glasswienerbröd? Det gillar man ju. Heter det kanske något annat här nere? Wienerbröd fyllda med massa jädra vaniljgrädde? Har jag ens letat? Nä. För jag är ju sjukt sällan ute och fikar. 
 
Nu är vi tillbaka hos Sanna igen. För 2 veckor sedan bjöd hon nämligen på polsk afton. Jag har noll koll på vad de äter i Polen kan jag säga. Men vi fick saltgurkssoppa, vilket låter väldigt knasigt men var väldigt gott. Och efterrätten ser ni på bilden här ovanför. Det var någon slags friterad äppelpannkaks-munk som serverades med grädde och äppelkompott. Väldigt, väldigt gott och väldigt mättande. 
 
Avslutar med en bonusbild på den lilla fashionistan jag närt vid min barm. Det är ju inne att lägga upp bilder på sina barns outfit och medan alla andra barn ser prydliga och fashionabla ut i färgglada MiniRodini-kläder eller ljusa skira Newbie-outfits så klipper mitt barn hål i papperskassar och går runt i. Glöm inte vart ni såg det först! 
 
Det var väl det. Nu ska jag laga middag! Sen hoppas jag att Ofelia somnar innan 23 idag så jag kanske hinner sitta ner och typ.. prata med min kille i några minuter innan läggdags. Och med prata menar jag ligga. Nä. Jag skojar bara. Herregud, vi har varit ihop i över 10 år. Vi ligger såklart inte. Vi äter chips och tittar på Sopranos. 
 
Puss å kram å hejdå hejdå!
 

Vi frös och vi svalt, ja i Skottland var det kallt.

Nä. Jag har inte varit i Skottland. Eller jo, det har jag visst men det var 12 år sen. Fast jag frös rätt mycket då. Svalt minns jag inte. Jag minns att jag och Martina skulle vara "ekonomiska" en dag så vi gick in på £1-store och köpte varsin 10-pack chokladbars och skulle leva på under en dag. Jag har inte ätit en Twix sedan dess kan jag säga.
 
Nu var det varken Skottland, Twix eller mina dumdristiga idéer som 20-åring vi skulle prata om. Jag tänkte vi skulle ta och se hur det går med Restaurangburken egentligen. En årlig uppdatering. För er som inte vet vad jag pratar om nu så tar vi en snabbgenomgång. 
 
Vad är Restaurangburken?
Restaurangburken är en burk (nähä?!) som jag för ungefär två år sen la 20 lappar med namn på olika restauranger i. Det är restauranger vi vill testa, restauranger vi gillar, hamburgerhak, pizzaställen, michelinkrogar och ja... En salig blandning helt enkelt. Sedan har planen helt enkelt varit att vi drar en lapp ur burken när vi ska ut och äta och så går vi helt enkelt dit restaurangburken för oss.
 
Tanken är egentligen att vi ska komma ut och äta en gång i månaden, det går väl sisådär skulle jag vilja säga. Vissa restauranger vill man har barnvakt när man ska äta på, och ibland lyckas man dra 3 michelinkrogar på raken och då kan också ekonomin dra lite i handbromsen. Så nä, vi har inte varit på 12 restauranger sedan jag senast skrev om den. Vi har varit på fyra. 
 
 
Vi börjar på Market som vi besökte i april förra året. Market är ett komex-ställe, vilket betyder att det är en fusion mellan det mexikanska och koreanska köket. Vi beställde in en gemensam måltid och fick så sjuuuukt mycket mat. I grunden är det ris, tortillas, sallad, grönsaker och olika såser. Sen får alla i sällskapet beställa varsitt protein och varsitt tillbehör. Vi var två vuxna och en Ofelia och det blev rätt mycket mat. Det var gott, men ingen wow-upplevelse och lokalen känns som en skolmatsal så det är väldigt slamrigt och högljutt. Det är ett helt okej ställe, men ingenting jag längtar efter att besöka igen och inget jag skulle säga till någon att DIT måste ni gå.
 
Sedan dröjde det ända till november innan vi kom iväg någonstans igen och då var det Thörnströms Kök som fick stå för middagen. Här på bilden ser ni desserten, som var en fantastiskt chokladig historia. Michelinkrog till trots så kändes det inte alls som att man måste sitta och viska och bete sig som en fin dam som det kan kännas ibland (ja, Koka, jag tittar på dig) utan det kändes avslappnat och trevligt. Ett minus som väl egentligen ska vara ett plus är väl att man fick en hel öl till varje rätt. Vilket innebar att den i sällskapet som drack ölmeny till maten var väldigt rund om fötterna när middagen var slut. Den i sällskapet som drack mustmenyn var också väldigt mätt i slutet eftersom man fick en hel must till varje rätt också, 6 flaskor must är rätt mycket så den sista smakade jag bara på sen fick den stå där. Fast den var god! Men, ja. Det var gott och det var trevligt, däremot kände både jag och Jimmy att vi inte behöver gå dit igen. Jag skulle absolut rekommendera ett besök men jag är inte så nyfiken på att gå tillbaka igen.
 
I februari hamnade vi på SK - Mat & Människor för att fira 10 år som par och fira att jag fyllt 33 år. Ännu en Michelinkrog alltså. Men ÅH! Vad bra det var. Så himla god mat. Så trevligt ställe. Så bra service när jag var tvungen att krångla lite med menyn. Gå dit, kommer jag att säga till alla människor som frågar mig vart de ska äta i Göteborg i resten av mitt liv. Drick den mousserande vita vinbärs-drycken! Den lappen går vidare till restaurangburken 2.0 vill jag lova.
 
För några veckor sen hoppade vi på båten över Göta Älv och åkte till Piga. Vilken undangömd liten pärla. Eftersom den ligger på Hisingen så har jag inte hört så mycket om den, men tydligen ändå lagt en lapp med den i vår restaurangburk så någonstans måste jag ju ha hört om den. Jag åt en jättegod röding med gulbetor och grillad gurka och massa annat gott. Jimmy åt korv och makaroner. Typ. Han åt en vildsvinskorv, långbakad vildsvinsnacke och mac n' cheese. Till Ofelia plockade de ihop en liten plocktallrik med olika ostar, chark, bröd, oliver och sånt där som hon gillar. Men annars kunde man få alla rätter i barnportion. Mmm. Älskar ställen som inte har en särskild barnmeny. Jättetrevlig lokal var det också. Så ja, Piga är också med i restaurangburken 2.0.
 
Ja. Det var det. Nu har vi Björk & Bambu som står på tur, jag hoppas att vi hinner med den innan augusti men eftersom det är en restaurang jag gärna besöker utan barn så får vi väl se hur det blir med den saken. Det är ju så mycket som ska hinnas med under sommaren och jag vet inte alls vad det är vi ska hinna med ens. Det märker vi väl. Tack och hej kompisar, vi hörs snart igen!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0