"Vad vill ni ha till frukost? Ni får vad ni vill utom te, för det vet jag inte hur man gör..."

Det där är en verklig replik ur mitt riktiga liv. 2 sekunder senare fick man en hockeyhandske kastad på sig och ett: "Lukta på den här!" Himla tråkigt att det inte blev nåt med den killen. Vilket liv man hade kunnat leva va?! Strutsfarm i Gagnef och grejer. Han kunde göra pasta med olika sorters dressing åtminstone. Sa han i alla fall. Det hade ju kunnat gå att upplysa honom om att man kokar tevatten på samma sätt som man kokar pastavatten. Minus saltet då. Nåja. Till hans försvar var han 17 år. Nuförtiden kan han säkert koka te. Nu är han ju ändå 18. 
 
Det är torsdag vilket innebär torsdagsblogg med torsdagstankar. Flora sover och Ofelia har stängt in sig på sitt rum för att spela in en video. Hon står just nu och skriker: "Råkka måkkafon!" för fulla muggar. Freestyler. Råkka måkkafon. Var får hon allt ifrån? Häromdagen berättade jag för Jimmy om hur jag och mina kompisar på högstadiet hällde florsocker i små zip-påsar och skrev KNARK på dem för att sedan "råka" tappa dem framför vakterna på högstadiediscon. Vakterna skrattade alltid bara? Såg vi så himla oskyldiga ut? Då fick jag en jättetrött blick, en suck och ett: "Nu vet jag ju var Ofelia får all jävla skit ifrån..." Jag förstår inte alls vad han menar.
 
Idag fick jag för mig att jag skulle göra chokladbiskvier till Jimmys fredagsfika imorgon. Det är ju inte så jobbigt. Nä. Det är inte så jobbigt i ett konditori. Det är ganska jobbigt hemma med en snart 5-månaders bebis. Speciellt om den hemskt gärna vill bli buren på samtidigt som biskvierna ska doppas. Det blev de fulaste små biskvier världen någonsin skådat. MEN... de blev goda åtminstone.
 
Imorgon är det fredag, då hoppas jag att de här chipsen kommit in på Ica Kvantum:
 
Fint att de är grovräfflade. Förstår inte ens varför det finns släta och finräfflade chips? Släta är okej på lantchips. Men finräfflade... Det är fan aldrig okej?
 
Ofelia studsade precis in här med orden: "Jag vill inte bli prinsessa längre, istället tänker jag bli fett cool!" Och med de orden avslutar jag det här blogginlägget. För vad mer behövs egentligen sägas? Nu ska jag göra nudelsoppa. Dagen innan löning i januari. Det är så förtvivlat...
 
Sean Christopher - A Thousand Hues

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0