Under många av mina mörkaste timmar har jag funderat på detta.

Igår var jag på matbloggsträff hemma hos Sofie med tema citrus. Eller cirkus. Det beror lite på hur man läser och tolkar så det fick helt enkelt bli Cirkus Citrus av det hela. Jag är väldigt glad och tacksam att jag fortfarande får komma trots att mitt bloggande är väldigt sporadiskt nuförtiden, men det är ju fint att det finns människor som aldrig ger upp hoppet om en. Som vanligt när vi ses så dukades det upp ett enormt buffébord med vegetarisk mat, där fanns allt från fänkål i tomatsås till broccolibiffar, baguetter med citron och rosmarin, potatisbullar, vitkålssallad med äpple och persilja, savoykålssallad med fetaost och apelsin, fröknäcke med ost och apelsinmarmelad och massa annat gott.
 
 
Detta följdes sedan av en kakbuffé med sötsyrliga citronformar, brownies med apelsin och kardemumma, citronrutor och så mitt lilla bidrag:
 
Syltsnittar med Lemon Curd
ca 35 st
 
150 gr smör
1½ dl socker
1 ägg
ca 3½ dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
ca 4 msk lemon curd
 
Sätt ugnen på 200°.
Rör smör och socker poröst.
Rör ner ägget.
Blanda mjöl och bakpulver och rör sedan ner i degen.
Dela degen i 3 bitar.
Rulla till längder och lägg ut på bakpappersklädd plåt.
Gör en liten fördjupning längs längden och platta sedan försiktigt till.
Lägg lemon curd i skåran.
Grädda i nedre delen av ugnen ca 10-12 minuter.
Skär i sneda bitar medan kakorna fortfarande är varma.
 
Och samtidigt som vi satte i oss detta och berömde oss själva för våran storhet så diskuterade vi alla världens frågor och skrattade så vi fick ont i magen. Som det brukar vara alltså.
 
Annars så har jag ett friskt barn (peppar, peppar!) och har nyss varit i skolan och haft en redovisning om matförgiftning. Mums! På jobbet är det mest semlor i långa rader och jag försöker lära mig att göra snygga Budapestbakelser, det går väl... Kanske inte alltid som jag vill. Ikväll ska vi äta toscansk kycklingsoppa och nu ska jag hämta Puffransson på förskolan. Thank you for listening, over and out.
 
Buddy Miller - Is That You

Alla är så vana med att alltid behöva kämpa.

Jag tänkte skriva en sån där årskrönika. Men så har jag ju knappt bloggat nåt förra året, vilket i sin tur gör att jag knappt kommer ihåg vad jag gjorde förra året och desto mer jag tänkte på det desto mer skrivkramp fick jag. Så det blir ingen årskrönika, det blir faktiskt en helt vanlig "Vad vi åt förra veckan" istället. Har ni några problem med det så får ni ta det med min advokat.
 
I måndags åt vi söndagsmiddag, för jag blev hembjuden till Jolin på middag på söndagen så då fick vi helt enkelt spara söndagsmiddagen till måndag istället. Därför satte vi oss Schnitzel med potatisgratäng sådär som man alltid gör på måndagar. Vet ni vad jag gjorde mer? Håll i hatten och sätt er ner nu... Jag vabbade!
 
 
Det fortsatte jag med på tisdagen (och resten av veckan) också, fast på tisdagen gick jag upp och jobbade några timmar innan Jimmy skulle jobba så att jag åtminstone hinner lära mig någonting annat än hur man vabbar under det här året. På kvällen åt vi tacosoppa med gräddfil, det var fint det. Tyckte jag och Jimmy. Ofelia tyckte det var gott med gräddfil.
 
Ja, onsdagen var som sagt en vab-dag det med. Och med ett barn med 39,5 graders feber så gör man inte särskilt mycket annat om dagarna än att ta det lugnt, försöka få i barnet vätska och läsa Belle & Boo tills man blir alldeles galen. Sen på kvällen äter man Kycklingsallad med ris och currydressing.
 
I torsdags åt vi inte soppa, nej för det gjorde vi ju i tisdags, i torsdags åt vi istället Linsbiffar med dadlar och ugnsrostade morötter, palsternackor och sötpotatis. Varför har ingen berättat för mig hur sjukt lätt det är att göra linsbiffar? Bara koka röda linser lagom mjuka, krydda med goda kryddor och sen forma till biffar och steka. I dessa hackade jag ner bitar av dadlar också för att göra det hela ännu godare. Jag är inte så förtjust i att äta dadlar som de är, men ihop med salta grejer... Mums!
 
Sen blev det fredag. Jimmy åkte till Stockholm och Ofelia var feberfri och kom i trotsåldern. Det kom verkligen som en käftsmäll... Nu blir det ett himla liv om man råkar lägga vindruvorna på ett fat när hon vill ha dem i en skål, och det här med att klä på henne är som ett styrkepass på gymmet. Om min mamma stornjuter för att jag äntligen får igen för hur jag var när jag var liten? Jotack. Jag lyckades ialla fall göra en pastagratäng med bacon, broccoli och ädelost och mat kan ju vara behövligt när man ska tampas med en liten viljestark person.
 
 
I lördags ägnade jag mig åt det som de flesta föräldrar gör på lördagar, försökte trötta ut mitt barn. Var ute på lång promenad, letade efter hararna som bor i trädgården, plockade massor av löv och grävde massor. Eftersom Jimmy var bortrest passade jag och Ofelia på att äta varmrökt lax med kokt potatis och romsås  bättre än så blir det ju inte. Skulle kunna leva på varmrökt lax. Och Ofelia skulle kunna leva på kokt potatis så det var ju en win-win!
 
Igår var det söndag och maten var slut. Och pengarna är slut. Eller ja, mest var det väl energin som var totalt slut. Så Ofelia åt pastagratängsrester och jag åt mackor. Hejhej, snart 30-årig tjej! Ibland får man faktiskt leva på mackor, brödet hade till exempel papaya, plommon och ingefära i sig så det täcker ju nästan hela kostcirkeln. Ja. Det var den veckan det. Gott nytt år på er!
 
Grouper - Holding

RSS 2.0