Jag vill hämta våra misstag och sen göra rätt, jag vill inte sitta ledsen på någon efterfest.

Jag gillar mat, det kan vi ju inte komma ifrån. Så en sak som jag faktiskt tänker hålla fast vid är den lilla baklängesmatsedeln. Hur mycket man nu kan "hålla fast vid" någonting man skrivit om kanske 3 gånger tidigare, men nu är det måndag så nu tänker jag ta en snabbgenomgång med vad vi åt och gjorde förra veckan!
 
Måndag är biblioteksdagen för oss. Det svårast med att vara föräldraledig är att Ofelia inte får gå på fritids, så hon ska hämtas varje dag 12.30 och sedan ska hon underhållas hela eftermiddagen och man orkar faktiskt inte ta med kompisar hem varje dag. Så på måndagar går vi till biblioteket. Läser böcker, lånar böcker, hänger omkring. Sedan gick vi hem och åt Rödbetsbiffar med bulgur och tahinidressing. Inte Ofelia. Hon åt två tomater. Hon är ungefär lika stor i maten som Sandra Beijer.
 
I tisdags åkte vi in till stan. Tanken var att köpa fina saker på Emma & Malenas renoveringsutförsäljning och sedan rasta loss Ofelia på lekplatsen i trädgårdsföreningen. Men Ofelia var tvungen att köpa en Fars Dag present, så efter att ha gått runt halva stan och försökt få henne att förstå att Jimmy inte vill ha en glittrande porslinskatt med cylinderhatt hade det redan blivit mörkt så då for vi hem istället. Tisdag är dessutom Ofelias matbestämmardag och hon hade bestämt Köttbullar och potatismos. Med tanke på att hon åt 17 köttbullar var det bra bestämt. 
 
Onsdagen tillbringade vi på hemmaplan efter skolan. Bakade muffins, ritade och pysslade och lite sånt. Sedan åt vi Tagliatelle med kyckling, bacon & champinjoner. Jag trodde tydligen att vi skulle ha en hel armé på middag så jag kokade ca 4 ton pasta. Nåja. Ska det vara så ska det vara. 
 
I torsdagskväll var det bara jag hemma eftersom Jimmy jobbade sent och Ofelia var på disco. Så jag lyxade minsann till det och stekte på lite Quornpytt. Mhm, jag vet minsann hur man festar till det jag. Orkade jag steka ägg till? Näpp. Hade vi några rödbetor? Näpp. Gjorde jag ens dijonkräm? Nä. Jag förstår att människor som äter sådär varje dag tror att det är tråkigt med mat och matlagning. 
 
I fredags var jag på MVC på efterkontroll som mest bestod av att jag och min barnmorska pratade om bullar. Hon gillar bullar. Sen gick jag och Flora och hämtade Ofelia i skolan, så gick vi till vårat stammiscafé och fikade lite. Mycket. Sedan gick vi hem och lagade Fläskkotletter i tomatsås med apelsin och oliver och till det hade vi klyftpotatis. Fläskkotletter måste ju vara det tråkigaste kött som finns i hela världen? Fläskkött överlag skulle jag nog inte sakna särskilt mycket om vi slutade äta det. Tror det är för att det är det enda vi åt under hela min uppväxt. 
 
I lördags hade jag bokat klipptid, jag bokade en tidig tid för Flora brukar vara som gladast på morgonen och det skulle bli så skönt att få gå i väg ensam och vara lite barnfri och bli ompysslad. Klockan 9 hade jag bokat tiden till. Så 8.55 gick jag och Ofelia iväg till frisören...
Sedan ägnade vi förmiddagen åt att uträtta lite ärenden och resten av dagen åt att göra ingenting. Vi var bara hemma och gjorde så lite som möjligt. Till och med middagen blev en enkel historia med Baguette fylld med cole slaw och rostbiff.
 
Söndag var Fars Dag och vi tillbringade några timmar på Göteborgs Stadsmuseum, sen ramlade Ofelia ner från nån grej i lekhörnan och ville inte vara mer "på det här jävla muséet!" så då åkte vi och veckohandlade istället. Sedan åkte vi hem och åt Nachotallrik och till efterrätt åt vi Raspberry Swirl Cheesecake. Men det gjorde vi inte på grund av att det var Fars Dag. Jimmy gick runt hela dagen och tjatade om att vi inte firar Fars Dag, så vi firade väl något annat. Det var tydligen Singles Day också, så det kanske var det vi firade.  
 
Och det var den veckan det. Nu är det måndag igen och jag ska mata det lilla ynket som sitter här bredvid och gnölar. Igår sov hon in princip hela dagen så idag gör hon tvärsom. Kul!
 
Rasmus Hagen - I've Got You Too

Jag bor inte här och är ingen stammis, men om jag bodde här skulle detta vara min favoritbar.

Igår kväll var jag ensam hemma. Eller ja, Flora var ju hemma också men hon är så liten så hon räknas knappt. Jimmy jobbade över och Ofelia var på sitt livs första skoldisco. Nu börjar det alltså. Fester, baler, maskerader, discon, klubbar, festivaler. "Jag vill ha smink! Ögonskugga och blush!" Sa hon. Hur vet hon ens vad det är?! 
 
 
Glittrig ögonskugga och spindelnät på kinden sträckte jag mig till. Ja, det var halloween-tema på discot så hon var utklädd till häxa. De var så gulliga alla små 6- och 7-åringar som stod där och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ja, discot var bara för F-klassen och 1'orna. Det får väl vara så på en skola som trots att den bara är en F-3-skola har 250 elever.
 
Det är lite skillnad på hur jag hade det som gick i en 1-6-skola med ungefär 50 elever. På HELA skolan. Min årskull var ju hela 11 stycken så vi var ju en stor klass. Min bror som gick året över mig var 4 stycken. Jag fick ha engelska med dem för att jag var bättre än våran engelsklärare på engelska. Vi satt alla 5 runt ett och samma bord och böjde verb. Hela mellanstadiet var en och samma klass. På lågstadiet fanns det två klasser. Vi hade en ensam mattant, Iris, som lagade all mat från grunden. En av de största sakerna som någonsin hände var när vi fick en mjölkmaskin.
 
Men på discofronten såg det dock ungefär likadant ut nu som då. En matsal där stolar och bord skjutits åt sidan, discolampor och popcorndoft. Barn som inte vet riktigt vad de ska göra, så några få dansade och resten sprang runt och jagade varandra. Det var fint att se att vissa saker är precis likadana.
 
Första skoldiscot avklarat alltså, nu står det inte på förrän det ringer någon vakt från ett gymnasiedisco och vi får hämta henne när hon ligger och kräks i en buske! Nä, jag skojar bara. Hon får väl ta sig hem på egen hand. Vi har ju ingen bil.
 
Nu ska jag laga klyftpotatis och fläskkotletter. Skojar inte ens. 
 
Albin Lee Meldau - Same Boat
 
(nu vill jag bara klargöra att jag gillade albin innan det blev coolt. redan i våras satt och snyftade framför den här låten. på riktigt alltså, första gången jag hörde den började jag gråta för jag tyckte den var så fin. kan ha varit preggo-hormoner som spelade in också, men det ÄR en fin låt.)

"Mooonlight! Chibidibidoo! Vi var in på era lunarsidor. Ni är... Korta!"

Förra veckan var jag i Sågmyra på höstlov och sprang på min gamla klassföreståndare från högstadiet på stan en dag. Han var också svensklärare och bland det sista han sa till mig innan jag slutade nian var att jag aldrig skulle sluta skriva. Han brukade kalla mig för en liten Selma Lagerlöf och hade mitt 15-åriga jag vetat vilken komplimang det är så hade jag haft hybris som fått Danny Saucedo att framstå som ödmjuk. Bland det första han frågade mig nu såhär 17 år senare var om jag fortfarande skriver. Så nu har jag en livskris. För det gör jag inte. Knappt alls.
 
Så jag tänkte börja här lite försiktigt. Vardagsblogga lite. Jag tycker ju om att skriva, jag skriver i huvudet hela tiden. Jag tar mig bara aldrig tiden att sätta mig ner och få det på papper. Eller dator. När vi var i Sågmyra och Ofelia tjatade om att hon ville ha en målarbok berättade jag för henne att jag bara haft 2 målarböcker som barn. Varpå min pappa sa att det enda jag gjorde var ju att skriva ändå, från den dagen jag lärde mig det. Det kan ligga en sanning i det då det finns hela kartonger i källaren fyllda med mina berättelser och dagböcker. Jag och min barndomsbästis Malin brukade bära våra skrivmaskiner (hur gammal är jag egentligen??) till varandra och sitta bredvid varandra och skriva hela dagarna.
 
Det är ju en ganska tråkig sak att vara bra på, det här med att skriva. Det är sällan du får tillfälle att visa upp det liksom. Är du bra på att sjunga eller spela nåt instrument kan man ju skryta med det lite varsom närsom. Att vara bra på sport är ju också coolt och bra. Tänker på när jag var runt 20 och träffade en kille på krogen som tydligen var bra på hockey och sen frågade han vad jag var bra på och när jag svarade: "Skriva!" Så sa han: "Vad kul! Har du med dig nåt du skrivit?" Och nej. Det har man ju inte. 
 
När man var yngre var det dessutom lite konstigt. När jag var 19 och satt hemma och skrev en vanlig sketen tisdag, så var det en kille som ringde på väg hem från nån hockeymatch och frågade vad jag gjorde.
-Skriver, sa jag.
-Vadå? Pluggar du?
-Nej, jag bara skriver...
-Men vadå skriver?
-En bok eller nåt, jag vet inte vad det blir...
-... Okej.
Tror han hade tyckt det var mindre konstigt om jag sagt att jag stod och tömde kattungar på blod. 
 
Och ja, döm mig inte angående hockeykillarna. Jag är från dalarna, du får välja på hockeykillar och raggare. Och hockeykillarna duschar åtminstone varje dag. Det är därför jag är ihop med en hockeytönt från Tidaholm nu, det blir liksom det bästa av två världar. 
 
Förresten kom vi fram till att Astrid Lindgren inte slog igenom förrän hon var 38, så jag har faktiskt 5 år på mig. "Skriv! Gå hem och skriv!" Sa han. Svenskläraren. Så nu gör jag det. Ska försöka skriva lite varje dag. Tills jag vågar mig på att faktiskt öppna något av de där dokumenten med påbörjade romaner som ligger här på datorn. Men jag börjar här. Lite försiktigt. Nu ska jag vika tvätt. Ja, jag sa ju vardagsblogg. Det kommer att bli skittråkigt, jag varnar er.
 
KAMRYD - I Know

RSS 2.0