Perfekta Prinsessan Pernilla

I tisdags hade vi vinter! Vilket innebär att vi igår hade isbana hela vägen hemifrån till skolan och att halva skolgården var en hockeyplan och den andra halvan var en lerpöl. Idag var allt som vanligt igen, grått och barmark med inslag av isfläckar. Så, nu har vi avklarat den dagen med vinter vi har i denna delen av landet. Nu kör vi vidare med höst i 3 månader till. 

 

Min pappa undrade senast de var och hälsade på varför vi har typ 400 olika sorters ytterkläder hängande i hallen och tyckte att vi kunde hänga undan allt utom vinterkläderna. Men det är ju bara det att vi under en vecka hinner med att använda alla de olika sorters ytterkläderna, det är regnslask en dag, minusgrader en dag, +8 grader en dag. Så det är lika bra att ha regnkläder, fodrade regnkläder, overaller och höst- & vårjackor framme. För du vet aldrig vilka av dem som behövs från dag till dag. Att bo på västkusten är ett ständigt äventyr!

 

Magdalena ringde för några veckor sen och påminde mig om att jag har det rätt bra ändå som har så nära till massor av olika museum och bibliotek och sånt som jag kan underhålla storbarnet med på eftermiddagarna under mammaledigheten, jämfört med dem som har 3 mil till närmsta bibliotek och ett endaste museum. "Ja, ni får skylla er själva som bor ute i småbyarna!" Sa jag då. Nä. Det sa jag inte. (Det sa däremot våran högstadierektor Göran till oss när vi var hos honom för att prata om hur bjursingarna tryckte ner oss konstant för att vi var från Sågmyra. Vilken jävla rövhatt.) Jag har av någon anledning tänkt att det är enklare ute på landet för då kan man bara släppa ut ungarna i trädgården, men ja... Så är det förstås inte. Att ha ett bibliotek är ju alltid fint. Vi hänger på vårat extremt ofta.