"Det måste ju vara en dröm..."
Inatt drömde jag att jag, Des, Denise och Jossan var och kollade på The Hives som av någon sjuk anledning skulle spela i Falun. När det är dags för "Try It Again" blir jag och Des uppdragna på scenen för att sjunga med i refrängen. Den biten där det låter som cheerleaders som sjunger skulle tydligen jag och Des stå för. När Howlin' Pelle dragit upp mig på scenen står han och tittar fascinerat på mig ett bra tag, mumlar sedan någonting om hur vacker jag är och hånglar sedan upp mig inför hela publiken. Oh my! Sedan är det alltså meningen att jag och Des ska sjunga, strax efter att jag blivit rejält upphånglad av Howlin' Pelle. Jag börjar inse att det måste vara en dröm och nyper mig i armarna för att se efter, men det gör minsann ont i armarna så det kan inte vara en dröm.
- Desireé, vafan är det här? Det måste ju vara en dröm! Säger jag.
- Neeej, det är det inte! Säger hon.
- Men... Varför skulle vi helt plötsligt vara på en The Hives-konsert? Vi har ju inte pratat någonting om det och nu helt plötsligt är vi bara här!
- Äh! Skit i det! DU HAR FÖR FAN HÅNGLAT MED HOWLIN' PELLE!!! Skriker Desireé exalterat.
Så vi sjunger glatt med i låten och efter spelningen kommer Pelle fram till mig och ger mig en lapp med sitt nummer, ber mig att ringa någon gång och hånglar upp mig igen. Strax efter kommer Nicholas Arson fram, dunkar mig på axeln och säger: "Shit! Vad han blev förtjust i dig!" Så gör han tummen upp och går därifrån.
Sen vaknar jag i min säng och inser att jag hade rätt hela tiden. Nu har jag gått och varit kär i Howlin' Pelle hela dagen. Mer än vanligt. Jag fick till och med fjärilar i magen när min mp3-spelare började spela en The Hives-låt. Den här drömmen slår till och med den andra hemliga drömmen jag hade häromdagen. Oh. Pelle Pelle Pelle. Hur länge har du egentligen tänkt hålla mig på halster?
- Desireé, vafan är det här? Det måste ju vara en dröm! Säger jag.
- Neeej, det är det inte! Säger hon.
- Men... Varför skulle vi helt plötsligt vara på en The Hives-konsert? Vi har ju inte pratat någonting om det och nu helt plötsligt är vi bara här!
- Äh! Skit i det! DU HAR FÖR FAN HÅNGLAT MED HOWLIN' PELLE!!! Skriker Desireé exalterat.
Så vi sjunger glatt med i låten och efter spelningen kommer Pelle fram till mig och ger mig en lapp med sitt nummer, ber mig att ringa någon gång och hånglar upp mig igen. Strax efter kommer Nicholas Arson fram, dunkar mig på axeln och säger: "Shit! Vad han blev förtjust i dig!" Så gör han tummen upp och går därifrån.
Sen vaknar jag i min säng och inser att jag hade rätt hela tiden. Nu har jag gått och varit kär i Howlin' Pelle hela dagen. Mer än vanligt. Jag fick till och med fjärilar i magen när min mp3-spelare började spela en The Hives-låt. Den här drömmen slår till och med den andra hemliga drömmen jag hade häromdagen. Oh. Pelle Pelle Pelle. Hur länge har du egentligen tänkt hålla mig på halster?
The Lord Took Him Away From Me.
För att idag är det 5 år sen men det känns som att det var igår.
För att ironiskt nog när jag slog på bilradion idag spelade de
"Cant Get You Out Of My Head" - Kylie Minouge
och jag började skratta och tänkte på den gula kaninen som hoppade i skogen.
För att ingen någonsin kommer att kunna få mig att skratta lika mycket.
För att Sourcream & Cheese-chips framför Robinson var det som gällde varje lördag.
För att han var den enda som kunde slösa bort 30 000 Simdaler på att bygga en vägg.
För att i alla andra år har jag önskat att Erik fanns kvar hos oss,
men den här hösten har jag mest önskat att jag fick komma till honom.
För att jag absolut inte kan komma på vad som var så roligt med A-Asi
men ändå skrattar varje gång vi säger det. Precis som:
"Ska du ha en häst?
"Vad gör ni däruppe?"
"Jag har bakat en kaka jag men det är ingen som vet vad den innehåller."
"Jag orkar inte med någon mer Brutosauris Bruxus!"
För att stolen bredvid mig på släktkalas, dop, begravningar och bröllop
nu för tiden alltid står obehagligt tom.
För att jag inte kan glömma när han satt bredvid mig på engelskan och imiterade allt
som Egon sa fast med en indisk accent och jag skrattade så tårarna rann.
För att vi andra blir äldre och vuxna medans Erik alltid kommer att vara 18 år.
För att det är så förbannat orättvist att han inte fick vara med när vi tog studenten,
att han inte får se sin lillasyster växa upp och att han försvann innan livet ens hann börja.
För att han alltid kommer vara världens bästa kusse.
Someday you'll be a beautiful star in somebody elses sky.
