Berätta en saga för mig.

Här satt jag nästan hela dagen igår och gjorde ingenting. På en liten klipphäll vid Stensjön och fick fräknar på näsan. Jag älskar att vi har den här sjön bara 20 minuters promenad från oss, ännu finare skulle det ju vara om man någon gång blev miljonär och hade råd att bo alldeles bredvid sjön. Men det verkar lite skralt på den fronten. Hursomhelst så satt jag där med bara min musik som sällskap och tyckte det var riktigt bra ändå.

Det blev ännu bättre då en familj slog sig ner bredvid mig och började grilla. Sen vet jag inte om de tyckte att jag såg väldigt hungrig och ensam ut för de började bjuda mig på mat. Eller ja, i själva verket var det så att familjen var från Iran och det är tydligen en persisk tradition att om man sitter och grillar eller lagar mat som luktar gott så måste man bjuda alla runtomkring. Fy fabian vilken bra tradition! Det spelade liksom ingen roll att jag var typisk svensk och sa tack men nej tack, det fanns inte inte på kartan att jag inte skulle smaka. Och vilken mat de hade sen, här var det ingen tråkig svenne-grillning inte. De hade gjort olika sorters grillspett med färs och med nötkött, olika sallader och röror, bröd och kryddblandningar och läsk fick jag också. Så himla gott och trevligt. Och lite konstigt. Men mest fint.

Nu ska jag titta på Betnér Direkt och dricka pepsi. Vi har faktiskt tittat på en brasa i Kvarnbyn. Genom fönstret. Den var fin.

Michael Kiwanuka - I'll Get Along

Efter imorgon kommer ännu en ny dag.

Förutom den ganska uppenbara delen av att sluta vara konstant illamående, som alltså är att jag slutat vara konstant illamående, så kommer också lusten och orken att laga och äta mat tillbaka. Och lusten att laga och äta kakor. Okej, lusten att äta kakor försvann kanske aldrig men någon måste ju baka dem också och jag tycker det är så fruktansvärt onödigt att köpa kakor. (Wienerbröd och delicatobollar är undantaget, men inte heller det köper jag ju oftare än 1-2 gånger om året.)

Så idag bakade jag kakor. Jag börjar lite småskaligt med småkakor, men det fick bli en lite lyxigare variant för att ta igen all förlorad baktid och för att mjuka upp frostingknycken i handleden.

Dubbla havreflarn med chocomockakrämfyllning

ca 20 st

200 gr smält avsvalnat smör
2½ dl socker
6 dl havregryn
3 msk ljus sirap
2 msk vispgrädde

Fyllning:
150 gr rumsvarmt smör
1½ dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
2 äggulor
2-3 msk starkt kallt kaffe

Sätt ugnen på 200 grader.
Klä en långpanna med bakplåtspapper.
Häll det smälta avsvalnade smöret i en bunke.
Rör ner resten av ingredienserna i den ordning de står uppräknade.
Bred ut smeten i långpannan.
Grädda i mitten av ugnen ca 12 min.
Låt inte kakan bli alltför mörk.
Skär kakan i små rutor medan den fortfarande är varm.
Låt kakan svalna helt.
Rör samman smör, florsocker, vaniljsocker och kakao till krämen.
Tillsätt gulorna en i taget tills krämen blir luftig.
Smaka av med kaffet.
Lägg ihop rutorna två och två med kräm emellan.
Förvara i kylskåp.

Det räcker att göra rutorna ganska små, för det är mäktiga små kakor detta. Var det gott då? Ja. Vi kan väl säga såhär, vi hade Rickard och Robban på besök tidigare här under kvällen och Robban in princip länsade fatet med kommentaren: "Alltså Pernilla, om du inte redan var förlovad..." Han är väldigt tacksam att baka kakor till får jag lov att säga, tror nästan jag skulle kunna öppna mitt café och leva på att ha bara Robban som kund. Ja, det tåls att fundera på faktiskt.

Nu ska jag titta på filmen som jag somnade ifrån igår, enligt Jimmy var den hur bra som helst så det känns ju som att jag måste se den. Det var ju dessutom jag som valde den, så då är det verkligen inte okej att somna ifrån den!

Loosegoats - Hollywood And Mid July

Hoppet är en pärla som du delar med människor omkring dig.

Hejhej hallå dagboken. Just nu önskar jag mig:

1. Det här huset i Gränna. 4,2 miljoner bara för 10 rum fördelade på två lägenheter och fantastisk utsikt över Vättern. Säg till om ni är sugna på lägenheten på nedervåningen så kan vi gå ihop och dela! Relaxavdelningen i källaren och trädgården tänker jag att vi också delar på. Jag har alltid velat bo i Gränna, det är det ultimata cafésamhället. Plus att mina barn skulle få en väldigt rolig dialekt.

2. Att jag kunde förstå varför jag måste sluta på mitt jobb i sommar av den anledningen att det inte "finns några lediga tjänster till hösten" när jag vet att det finns en ledig tjänst på 85% som de inte har tillsatt någon på. Fast kanske ännu mer att jag ska sluta vara så himla ledsen över detta och börja fokusera lite mer på att vara glad över positiva saker som ska hända i höst.

3. Att folk överlag ska sluta ha salami på sina frukostmackor som de envisas med att äta på spårvagnen och bussen tidigt på morgonen. Ät eran salami hemma! Och borsta tänderna efteråt för tusan.

4. Att det ska bli 9'e maj snart så Joel Almes nya album kommer. Jag behöver det!

Hello Saferide - Saturday Nights


(för en gång i tiden bodde jag nästan i Gränna, fast på Visingsö, och då var den här låten min och Martinas themesong. och nu känner jag mig väldigt, väldigt gammal.)

Nu är alla små stjärnor.

Eftersom jag mest tycker att barnmat är gott nuförtiden och ni kanske inte är så överdrivet intresserade av att läsa om macaroni & cheese varenda dag så bjuder jag på ett filmtips istället:





50/50 heter filmen som ni ska se om ni inte redan gjort det. Den gick på bio ganska nyss och har kanske kommit ut på dvd nu. Jag vet inte hur lång tid sånt tar nuförtiden?! Den handlar om en ung kille som får beskedet att han har cancer och 50% chans att överleva. Det är ingen snyftis även om det låter så, det är en riktigt bra och rolig film. Såklart är den lite mörk ibland, men det är ju det som gör den så bra. Jag ger den 5/5 prickiga prickar. Se den idag. Eller imorgon. Eller till helgen. Det där bestämmer ni själva, jag bestämmer bara att ni måste se den.

Pulled Apart By Horses - Wolf Hand

Ta min hand och slut dina vackra ögon.




Här är min frukost i lördags. Alldeles ensam satte jag i mig allt detta och sen sprack jag. Nej. Nu hittar jag på. Evelina, Jolin och Jimmy fick faktiskt också smaka av frukosten och ingen av oss sprack. Tror jag. Man borde alltid äta sån här frukost, då skulle nog världen vara en bättre plats. Framförallt en tjockare och lyckligare plats.

Jag stekte pannkakor för första gången i mitt 27-åriga liv att bjuda på också, det verkar ju vettigt eftersom jag inte ens gillar pannkakor. (Ungefär lika vettigt som att jag köpte en brieost när jag inte ens får äta det just nu.) Pannkakorna blev inte alls sådär som de blir när mamma steker dem, men Evelina och Jolin ljög snällt och sa att de var goda. Ja, de var så goda så att brandlarmet gick när jag stekte dem. Så goda pannkakor gör jag. Men så är jag också tjejen som som 5-åring skrev i min Mina Vänner-bok att jag avskyr: Pippi Långstrump, pannkakor och lekis. Som alla normala 5-åringar.

Vet ni vad det bästa med att bjuda på sån här fin frukost är? Att det fortfarande finns massor av melon, jordgubbar och goda kex kvar. Det fanns wienerbröd och muffins kvar också, men de försvann som av en händelse tidigare under dagen idag. Typiskt Jimmy att äta upp alla wienerbröd. Hrm hrm.

Zooey Deschanel - Sugar Town

Hjärtat är en underlig sak.

Nu är jag trött på att vara sjuk, det känns som att jag varit sjuk i två månaders tid nu. Vilket jag ju också har fram och tillbaka. Förutom att det är tråkigt och tröttsamt att vara sjuk så är det tråkigt att behöva känna sig som världens sämsta kollega som utsätter sina arbetskamrater för vikariejakt konstant, och tråkigt att vara en usel sambo som mest ligger på soffan och snörvlar och hostar hela tiden. Men nu har jag i alla fall slutat kräkas flera gånger om dagen så nu är det bara den här envisa förkylningen som ska väck också, sen ska jag vara frisk resten av mitt liv. Det har jag bestämt!

Nog med tråkigheter nu, nu blir det roligheter istället. Som att äta kakbuffé och knäckebröd med ett gäng fina matbloggare, det är minsann inte dumt alls. Jag tog mig faktiskt i kragen och bakade någonting jag också, och det gjorde jag tydligen rätt i för enligt Knäckebrödsdrottningen-Johanna stal dessa muffins hennes hjärta:

Kladdkakemuffins med kokostosca

ca 20 st

75 gr smör
2 ägg
3 dl socker
1½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
½ dl kakao
1 tsk vaniljsocker

Kokostosca:
50 gr smör
1 dl socker
¾ dl vispgrädde
½ dl ljus sirap
100 gr kokosflingor

Sätt ugnen på 200 grader.
Smält smöret.
Vispa ägg och socker pösigt.
Blanda de torra ingredienserna.
Vispa ner de torra ingredienserna omväxlande med smöret i äggsockersmeten.
Fördela smeten i muffinsformar och grädda i mitten av ugnen i ca 10 minuter.
Blanda under tiden ingredienserna till toscan i en kastrull.
Koka upp på svag värme under omrörning.
Ta ut muffinsarna ur ugnen och fördela toscan ovanpå.
Sätt in i ugnen ca 8 minuter till, eller tills toscan fått en fin färg.

Lätt som en plätt och hur gott som helst. Det var inte bara jag som bjöd på godsaker på kakbuffén. Rebecka bjöd på jordnötskakor med extra allt. Sofie bjöd på kokoskakor med saltlakrits och citronbiscotti. Och Charlotta som även stod för husrum hade gjort en extremt god lemonad som vi fick dricka ur fina glasburkar med randiga sugrör, precis som det ska vara när det är kakbuffé.

Det är fint att umgås med matbloggare för då är det helt okej att sitta och diskutera vilka mjölsorter som är bra till vad och inte och störiga muffinsformar och knäckformar som inte går att använda till det som de ska användas till utan att någon tycker att man är knäpp i huvudet.

Nu skiter jag i det här, nu ska jag gå och duscha! Som Foppa brukar säga. Eller sa en gång åtminstone.

The Twilight Sad - Sick

Men han gör det jag säger åt honom att göra, även om det är fel.

Titta, hon bloggar! På en fredagkväll. För att liksom visa på hur extremt mycket till liv hon har. För att vara extra rolig tänker jag blogga om nästan exakt samma sak som jag bloggade om sist. Eller snarare näst sist. Men ibland råkar man må dåligt, vara trött, ha ont i halsen, ont om tid och vill försöka få i någon i hushållet grönsaker som den egentligen inte tycker om. Och då råkar det här receptet vara himla bra att ha till hands. Vill man vara lite mindre lat så kan man göra ostsåsen själv, men är man väldigt trött och lat så köper man en färdig förpackning. Det är helt okej, man får det ibland.

Broccolisoppa med ostsmak

för 4 portioner

½ gul lök
500 gr broccoli
6 dl vatten
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl ostsås

Skala och finhacka lök.
Fräs den i smör i en stor kastrull tills den mjuknat.
Häll över vatten och grönsaksbuljong.
Tillsätt broccolin.
Koka i ca 5 minuter till broccolin mjuknat.
Mixa soppan slät.
Tillsätt ostsåsen och låt få ett uppkok.
Smaka av med salt och peppar.
Servera med en ostmacka.

Nej. Jag vet, det är knappt ett recept. Men det är liksom helt okej ändå. För det är så man får sin sambo att äta broccoli, och då får man vara nöjd med det. Det är så man får sig själv att äta också these days, och då får man vara nöjd med det också.

Idag har jag varit på bio och sett på Hungerspelen, jag blev mest irriterad för att den onda killen (som såklart hette Cato) såg ut precis som den jättesnälla killen så jag blev lite förvirrad då och då. Men annars var den helt okej. Jag gillar ju inte filmer med handling i, så jag blev inte lika förtjust som jag blev i böckerna. För böcker tycker jag att ska ha en handling av någon anledning, filmer är helt okej om de inte handlar om någonting alls.

Nu ska jag nog sova lite, jag har ju faktiskt varit vaken sen klockan 5 i morse. Dessutom ska jag tydligen orka gå på stan imorgon. Jag har vuxit ur alla mina kläder så jag måste köpa nya. Konstigt det där att trots att jag kräkts flera gånger om dagen i två månaders tid så blir jag bara tjockare och tjockare. Himla mysko, nästan så att man kanske skulle gå till doktorn och kolla upp det...

Leonard Cohen - Anyhow

Ingenting kan stoppa mig nu.

Nu har jag varit på rymmen igen. Jag har varit i Sågmyra och fikat. I flera dagar, bara fikat och fikat. Ibland åt jag riktig mat också, men mest fika. I fredags åt jag mat med min familj. I lördags var vi på husesyn hos Yoshi, Andreas och Sarah och fikade med Jenny och Tobias. Sen gick vi till Lager157 och fikade med Asper och Jocke. Sen gick vi hem och åt mat. I söndags åt vi mat, sen åkte vi hem till Ceebs, Böte och William och fikade med Kalix och Clara. Det är gott med fika. Och nyttigt att umgås med finfint folk. Clara ska köpa Sågmyra IF och bli fotbollsmiljonär. Jag unnar henne det! Det var nog nyttigt för mig att åka någonstans där det inte går några bussar eller spårvagnar heller, där man liksom får vara där man är helt enkelt. Solen sken mest hela tiden också, det var inte heller så dumt. Idag har vi åkt sardintåg och trängts med resten av Sverige som också ville åka hem, men nu är jag hemma och ska krypa upp i soffan och dricka te och titta på serier. Nya avsnitt av The Killing. Mmm. Te. Mmm. Serier. Mmm. The Killing. Mmm. Joel Kinnaman.

Gretchen Peters - Hello Cruel World

Amen.

Igår var jag för en gångs skull riktigt pigg och alert efter jobbet så jag lagade mat, kors i taket och kling i karamellen! Mexikansk Bönsoppa blev det. Med en god klick fet créme fraiche och ugnsvarma tortillachips. Nomnomnom. Har ni inte testat denna ännu så gör det! Det är gott. Det är vegetariskt och det är precis så onyttigt eller nyttigt som man vill ha det. Idag har jag fått ångra gårdagens frimodigheter då jag mått piss hela dagen, men nu börjar det bättra sig. Bra det, för jag ska nämligen snart hem till Evelina och bli bjuden på 3-rätters och då kan man minsann inte må dåligt! Så nu grundar jag med rostemackor och o'boy.

Dessutom har jag nyss varit hos frisören. Jag har ju varit på jakt efter en bra frisör i... 27 år nu. Ungefär. Och idag kände jag att jag hade kommit rätt. Hon var trevlig utan att vara sådär överjobbigt pratsam, hon lyssnade precis på vad jag sa och klippte mig som jag sa åt henne att klippa mig (sen att jag ändå inte ser ut som Zooey Deschanel är väl kanske inte hennes fel) och allt var toppen. Tills radion började spela en Håkan Hellström-låt, då gick människan och bytte kanal. Jag. Är. Så. Fruktansvärt. Besviken. Här trodde jag att jag hittat the frisör of my life. Men neeej då. Aldrig får man vara riktigt nöjd! Tur att jag fick en fin frisyr och en godis i alla fall.

We Are Augustines - Chapel Song

RSS 2.0