Perfekta Prinsessan Pernilla

Nu åker jag till Tidaholm och går på kalas med tema lila. Jag hittar ingenting lila att ha på mig och jag hatar att packa så jag är på dåligt humör. Förhoppningsvis så släpper det när jag får sitta på tåget och lyssna på musiken på min mp3-spelare som jag inte bytt ut på evigheter så jag kan varenda låt och exakt i vilken ordning de kommer och är aptrött på allihopa. Nu peppar jag upp mig med det här klippet som jag haft på hjärnan sen i somras:

Trevlig helg allihopa!

Här har ni utsikten från vårat köksfönster en dag som denna. Om ni ignorerar det faktum att grannhuset snart kommer ha enorma fuktskador eftersom en tegelpanna halkat ner så kan ni istället skymta Eriksbergs-kranen. På andra sidan om den, tvärsöver Göta Älv alltså, bor Jolin. Jäkligt nära i fågelavstånd. Tar bara 4 minuter med Älvsnabben också. Väldigt praktiskt kan man tycka.

Idag ska jag hem till Jolin på middag. 19.30. Ungefär då som Älvsnabben slutat gå. Så jag måste åka runt hela stan för att komma hem till henne. 40 minuter tar det. Uppvuxen på landet som jag är så är jag ju van vid att sitta 1 timme på bussen för att komma in till "stan" eller vad tusan ni vill kalla det. Falun alltså. Så det är inte det som är det största problemet. Min största skräck idag är att jag ska ta Buss 64 hoppa av på en hållplats, sen GÅ till en annan hållplats för att hitta min spårvagn. Vadå GÅ?! Gå? Jag har aldrig ens varit i den delen av stan som jag ska gå runt i. Det här är alldeles för farligt för mig.

Jag kommer att gå vilse. Enligt Evelina borde jag åka redan nu utifall att för de tänker då inte vänta på mig om jag går vilse. Inte heller tänker de spara maten, utan äta upp och sen anordna skallgångskedja. Jag måste alltså ta med matsäck också. Så. Packa matsäck och sätta mig på bussen. Det är väl det jag får göra helt enkelt. Om jag nu mot all förmodan lyckas hitta rätt och kommer hem till Jolin så lovar jag att återkomma med bilder från hennes middagsbjudning. Om inte så är det jag som går runt i Sandarna i polkagrisrandigkjol, med förvirrad blick och ser väldigt hungrig ut.

När jag tittade på Bonde Söker Fru idag så inser jag hur mycket jag stör mig på tjejer (eller ja, killar också, men det är ju oftast tjejer som säger detta) som säger att de bara kan umgås med såna som är äldre än dem själva för de är så mogna. Ofta flera gånger på raken också. Jag tror det är för att vi andra är så omogna så att vi inte förstår vad de säger första gången så de måste upprepa det. Gärna varje gång man ses. "Jag kan bara dejta äldre killar för killarna i våran ålder de är liksom så himla omogna."

Såhär får jag lust att säga när någon säger så: "Ja, själv umgås jag ju helst med yngre personer eftersom jag känner att jag har mest gemensamt med dem. Helst såna i 2-3 års åldern. Jag skiter ju också ofta på mig, lägger mig gärna på golvet i affären och skriker om jag inte får godis och så tycker jag att det är himla roligt att hälla sand i en hink och sedan tömma ur hinken igen."

En liten tanke bara. Jag känner 25-åringar som beter sig som att de fortfarande är 19. Och jag känner 19-åringar som beter sig som att de är 30. Så jag vet inte riktigt hur man ska bedöma det där. Det är nog framförallt därför jag helst umgås med såna i 2-3 årsåldern. För de beter sig på sin höjd som att de är fem år. Och det kan jag leva med.

Igår kväll innan vi skulle sova frågade jag Jimmy om han ville ha en vegetarisk fänkålsgryta eller bakad potatis med kebabröra till middag idag. Jag trodde faktiskt att jag skulle få ett: "KEBABRÖRA!" Som ekade i hela grannskapet till svar. Istället fick jag en fråga om vad vi skulle äta till fänkålsgrytan. Vi hade ris till. Och såhär gjorde jag den:

Jag hittade receptet hos arla och trixade om det lite. Jag borde ha trixat om det mer för det var inte så himla kul faktiskt. Eller ja. Helt okej vardagsmat, men ingen rätt som jag kommer att gå och längta efter. Stackars Jimmy. Nu ångrar han nog det där med kebaben. Vi får ta det en annan dag helt enkelt.

Nu är det Bonde Söker Fru. Det känns som att jag nyss kom innanför dörren. Efter jobbet fastnade jag hos Amanda, sen när jag väl kom hem gick jag och Jimmy äntligen och pantade alla burkar och flaskor som vi samlat på oss sen vi flyttade hit och det tog ju sin lilla tid. Men nu är jag hemma och ska slöa lite. Vi har köpt chips och dip. För det har jag ju inte ätit sen igår. Haha. Eftersom man bör variera en kost tog jag en annan smak på både chipsen och dipen idag. Man får inte vara dum!

Som det gamla ordspråket lyder. Det är så sant som det är sagt. Jag har varit väldigt i städartagen härhemma idag. Men sen tog jag faktiskt tag i pluggandet också. Så nu har jag 6 sidor med termer som jag ska lära mig utantill att roa mig med. Många av dem kunde jag redan innan, vissa andra går in genom ena örat och ut genom det andra känns det som. Men men. Klarade jag den där hemska lyriken så ska jag nog klara av epiken också.

Nu lagar jag Världens enklaste tomatsoppa som jag ska mata Jimmy med innan han åker iväg för att kolla på fotboll och jag åker till Evelina för att absolut inte kolla på fotboll.

Allt ni behöver. Och så lite bröd till det. En tårtbit, som vi brukar säga. Nu har den kokat färdigt så nu ska vi äta.

The Crimea - Bad Vibrations

Idag var jag lite wild n' crazy och skippade helt pastan. Vi brukar alltid äta pastasallader på måndagar, eller någonting annat med pasta. Men idag busade jag till det lite och skapade fredagsstämning genom att laga enchiladas.

Det här var precis vad min måndagströtta mage behövde. Annars har det mest varit pirr i magen idag. Precis innan jag skulle gå in på lektion fick jag sms om att Ceebs var på väg in på BB för att pluppa ur sig bebisen. Så jag kunde inte koncentrera mig alls på vad vi pratade om under skoldagen. Jag var bara nervös och har så fortsatt vara. Det är ju så när en av ens bästa kompisar ska ha sin första bebis. Man kan ju inte göra annat än att vara nervös. Fram tills att Ceebs och Böte hörde av sig och berättade att allt gått bra. Så nu är jag bara glad och önskar tusen miljoner grattis!

Nu ska jag ta itu med disken innan jag slår mig ner i soffan med en kopp te. Jag förtjänar en ledig kväll framför teven innan tentaplugget sätter igång på allvar imorgon.

The Creation - Painter Man

Vi levde inte på tårta igår. Efter tårtbaket åkte vi nämligen hem till Evelina och lagade middag. Det blev det här fina:

Det var inte dumt det. Sen skickade vi iväg Jimmy och Balle på Mustasch medan jag och Evelina fortsatte att förfesta för oss själva. Vid halv tolv kom de tillbaka igen och sedan gick vi till Excet. Det var galet mycket folk där, men vi hittade åtminstone till "vårat" dansgolv nästan på en gång. Vi var lite förvirrade och var på ett annat dansgolv först men sen så.


Det roligaste, eller roligaste och roligaste, klantigaste kanske snarare, var nog när jag och Evelina skulle ropa ut genom fönstret till Jimmy och Balle och Evelina öppnar fönstret lite för mycket så en ljuslykta åker ner och jag får den rakt i huvet. Det var glasbitar överallt sen. Tur att jag hade håret uppsatt i en fluffig frisyr som dämpade fallet, annars hade jag väl haft huvudet fullt av skärsår idag.

Nu ska jag slöa framför teven lite. Fast jag har ju en bok som måste läsas ut innan morgondagen så det är kanske bättre jag ägnar mig åt den. Det är ju till och med en bra bok (Virginia Woolfs Orlando) så det borde inte vara något problem.

Counting Crows - She Don't Want Nobody Near

Igår hade vi lite tårtverkstad här hemma. Eller vi och vi, jag övervakade mest och berättade var saker fanns. Det var mest Balle som hade tårtverkstad. Han bakade sitt livs första tårta. En Scwarzwaldtårta.

Nu ska jag aldrig mer titta på Idol. Jävla Sverige. Hur kan man skicka hem Nicklas före Eddie? Nicklas är ju mitt nya favoritlammkött. Eddie är ju som en sån där sluskig grek som går på stranden på nån sån där typisk grek-ö och ropar: "Vackra svenska flicka!" Eller som ett sånt där äckel som finns på Harrys i Falun som tar för givet att alla tjejer är hans tjejer och absolut inte förstår att ett nej är ett nej. Alltså som alla killar på Harrys i Falun.

Jag har en teori om att det finns ett hemligt Harrys i Falun dit jag aldrig får följa med för mina kompisar. Eftersom de flesta av dem tycker att Harrys i Falun är världens bästa uteställe och en av dem till och med skrev i sin blogg häromveckan att hon längtar tills Harrys öppnar igen för där finns det folk som det går att prata med. Jag bara: What? Var? Hur? Det måste ju finnas ett hemligt Harrys som de undanhåller från mig, där det är roligt, spelas bra musik och finns vettiga människor. För jag har då aldrig träffat någon vettig människa som går att prata med på det Harrys som de tar med mig till. Till det Harrys som jag får gå till finns det bara äckliga sliskar som äckel-Eddie.

Nej. Nu får det vara nog. Nu tänker jag inte titta mer på Idol. Istället tänker jag gå till centralstationen imorgon och möta upp Nicklas när han kommer med tåget från Stockholm. Det är min och Evelinas lördagsplan.

Mmmm. Lammkött. Han kanske inte är 88'a. Men han duger ändå. Man är inte äldre än dem man ligger med som vi brukar säga! Sådan är jag liksom. Jag jagar ungbockar utan jaktlicens. Jag jobbar gärna i fabriker med små små barn. Jag fiskar gärna på alldeles för djupt vatten efter små yngel. För att citera Martin. Jag borde verkligen... Göra någonting helt annat någon helt annanstans.

The Cool Kids - One Two

Nejdå. Riktigt så illa är det inte. Jag kan ju knappt shoppa längre. Varför finns det ingenting fint i butikerna? Jag vill ha nya fina vardagskläder som inte har 3 år på nacken. Men vardagskläder finns det knappt och de som finns är inte fina alls. Jag är nog ingen vardagskläder-tjej. Jag är ju en klännings-tjej. Men det köpte jag inte heller någon eftersom det är lite mer vardagliga kläder jag behöver. Som inte finns någonstans. Jag gillar verkligen inte att gå i affärer. Jag är så långt i från en modebloggsfashionista som man kan bli.

Fast göra slut på pengar kan jag ju. Jag kom hem med tredje säsongen av OC, ett par stövlar, ett par små gulliga kängor, ett skärp med en rosett, ett par strumpbyxor (för har jag ju bara över 30 stycken i olika mönster och färger så det var ju oerhört nödvändigt) och 3 par strumpor. Det sista behövs ju åtminstone i vardagen. Jag tror jag behöver en sån där som går och shoppar åt mig, åtminstone vardagskläder. Nån lite varm och skön tröja, ett par bekväma byxor, en kjol som är lite neutral kanske. Gud. Vad. Tråkigt.

Vi köpte de nya Marabou Sensation också. Den ena smakade blä och den andra ännu mer blä. Toffee & Walnut var hur äcklig som helst. Det borde jag kanske ha förstått eftersom jag avskyr Plopp, Center och Dumle. Hallon & Yoghurt var väl helt okej, men det var ju inte så att jag ville äta upp hela kakan. Eller ens ta en bit till efter den enda biten jag tog. Nej. Mörk choklad ska det vara, annars får det vara. Oftast. Nu är jag hungrig. Det var ju ovanligt.

Mamma Mia Soundtrack - Our Last Summer

Jag är aggressiv just nu för jag har ett sockersug som ligger på 200% och dessutom dunkade jag huvudet ashårt i taket nyss. Hur lång tid kan det egentligen ta att vänja sig vid att bo med snedtak i hela lägenheten? Anledningen till att jag slog huvudet var dessutom att jag fick lov att böja mig ner för att nå in under sängen när jag dammsög. Jag hatar att dammsuga. Min mamma fick all kärlek till dammsugaren i vår familj. Jag blev totalt utan.

Men mätt i magen är jag. Dewdropia skrev så gott om Scans miniköttbullar med chilismak i sin blogg så jag blev nyfiken på att testa dem.

Jag är verkligen ingen köttbulle-människa egentligen. Varken hemgjorda eller färdigköpta och jag AVSKYR brunsås. Men det här var inte så dumt. Små pytteköttbullar med smak av chili. Det var mer min grej det. Plus att jag slapp äcklig brunsås till. Vi hade en burk med en sån där färdigsås från Coops eget märke som vi köpt för flera månader sen av någon anledning som jag verkligen inte förstår så den fick åka med i dagens middag:

Shit. Jag måste verkligen göra någonting åt min matlagningssvacka. Det här håller ju inte. Även om det var gott. Okej då. Det var gott, det var huvudsaken. Man måste få vara lat och inte göra allting från scratch emellanåt. Man behöver inte alltid vara så himla duktig. Jag har varit duktig nog den här veckan förresten för jag blev GODKÄND på min lyriktenta. Det trodde jag verkligen aldrig i hela livet att skulle hända, så jag är så himla glad. Nu är det bara att lägga lyriken bakom sig. Inte mig emot.

Nu har jag helg dessutom. Woohoo. Och imorgon är det löning. (Läs: csn.) Då ska jag i alla fall inte shoppa nya skor. Verkligen inte. Okej då. Det ska jag faktiskt. Men det är bara för att både mina stövlar och mina stövletter har gått sönder. Så jag måste göra det mamma. (Min mamma har börjat läsa min blogg. Så om ni undrar varför jag helt plötsligt blivit nykterist och städnarkoman så är det för att jag ljuger hejvilt.) Men. Nya skor imorgon. Ingen ny klänning, det har jag faktiskt lovat mig själv. Så. Nu ska jag fira in helgen med ett glas Loka.

Coldplay - White Shadows

Just nu är jag i paltkoma efter min goda potatisgratäng. Jag är lite kär i min egen potatisgratäng. Den är alldeles sådär lagom krämig med massor av kalorier. Det är med kalorier som med 88'or, jag har hittills inte stött på en enda jag kunnat motstå. HA! HA! HA! Jag skojar bara. Om 88'orna alltså, kalorierna är det nog värre med. Men vad spelar det för roll, inför döden är vi alla lika. Nej. Nu ska ni få receptet på min goda potatisgratäng istället. Den är verkligen plättlätt. Och sjukt god.

Nej. Vi har ingen lök i för varken jag eller Jimmy är speciellt förtjust i lök. Dessutom SKA man koka potatisen för det gör gratängen så mycket godare och krämigare. Vitlöken kan man ju minska på om man vill. Men det vill man ju såklart inte. Idag hade vi Red Hot Chorizos och en sallad till. Det är ju trots allt bara onsdag så då kanske korv är lite mer lämpligt än oxfilé. För det äter vi ju så ofta annars. Inte.

Nu ska jag dricka te och se på Bonde Söker Fru. Om jag hör någonting det vill säga. Det är derby i vardagsrummet. Leksand - Mora. Snälla. Leksand. Vinn. Jag hejar inte på Leksand, men jag vill ändå att de vinner för det gör min vardag så himla mycket enklare. Te var det ja. Mitt huvud behöver det, det gör ont som faen. Idag igen. Typiskt.

Som vi fick lära oss i Bröllopsfotografen. Jag kom på att jag glömde ge den ett omdöme igår. Den var himla bra. Mycket rolig men också med en mörkare sida. Inte bara all fun alltså, men väldigt mycket roligt. Som att lära sig att Livet är det elände som pågår mellan fyllorna. Det är en vishet man inte glömmer så lätt.

Angående min matlagningssvacka så är den fortfarande kvar. Jag fick tips från Carolina att laga det som jag är sugen på. Problemet är att det som jag är sugen på, och alltid är sugen på, är: chips & dip, chips & dip, chips & dip. Vilket ju stöttar Evelinas förslag att bara vänta ut det tills svackan är över. Och leva på chips och dip så länge. Haha. Idag på jobbet var jag faktiskt sugen på choklad ett tag istället, för de pratade om choklad på radion hur länge som helst. Kuuuul! Kul att stå i ett konditori och vara sugen på choklad. Jag höll emot faktiskt. Mest tack vare att det kom in en snubbe och gav oss massor av smakprover på olika smörgåsröror som han tyckte att vi skulle börja köpa av honom och ha på våra mackor. Det tyckte jag med. Jag älskar röror och geggor.

Trots min matlagningssvacka så har vi faktiskt ätit mat idag. Det blev Mexikansk Bönsoppa. En gammal favorit. Receptet hittar ni: HÄR. Jag vet att jag har skrivit det här förut men ni måste faktiskt testa den om ni inte har gjort det. Det är så fruktansvärt gott och enkelt. Idag blev den dock liiiite i starkaste laget då de bara hade Hot Taco Mix på Coop. Men med lite matlagningsyoghurt att svalka av med så gick det också ner.

Nu ska jag snart åka till Evelina och titta på AA och DH. Hoppas Evelina har tittat ikapp sig på AA. Det har nämligen jag. Man får mycket gjort när man är bakfull och ensam hemma som jag var i lördags vill jag lova. Imorgon har jag sovmorgon ända till klockan 9. Yaay!

Coldplay - The Scientist

Måndag. Pasta. Quorn. Jag känner att jag har tappat matgnistan lite. Det känns som att vi äter samma saker hela tiden. Pasta varje måndag och quorn hit och quorn dit. Det kändes faktiskt inte alls roligt att laga mat idag. Det kändes bara tröttsamt, tråkigt och trist. Maten blev visserligen god, men jag är nog på väg in i en matlagningssvacka. Här är våran vego-monday middag:

Nu kan ju matlagningssvackan också bero på enormt dålig sömn och att jag var uppe klockan sex i morse för att jag skulle jobba heldag. Imorgon ska jag upp klockan sex och jobba halvdag, sen ska jag gå i skolan resten av dagen. Så jag vet inte om det kommer att vara bättre då heller. Vad gör man när man hamnar i en matlagningssvacka? Någon som har något bra tips? Säg inte att jag ska prata med någon vuxen för det går inte. Nej. Men säg inte att jag ska testa nya recept, för det gör jag 5 dagar av 7 ungefär så det är liksom inte det som det hänger på... Nu ska jag sova så jag orkar vara trevlig mot kunderna imorgon.

Idag har det varit en riktig latmaskdag. Det har inte gått i många knop idag kan jag erkänna. Jag drog med mig Jimmy ut på en promenad nere vid vattnet i alla fall, man får ju passa på när solen skiner. Jag tog med mig latmask-temat när det kom till middagen också. Jimmy beställde Biff Stroganoff till middag och jag var extremt lat och köpte en Arla Stroganoff Panna.

Anledningen till att bilden ser ut som den gör är att jag började äta innan jag kom ihåg att fota. Så går det om man är glupsk. Ska jag vara ärlig så smakade inte den där Stroganoff Pannan inte mycket alls, det var därför jag tillade tomatpuré. Nästa gång ska jag vara mindre lat och göra det från scratch, det är inte jobbigt alls egentligen det vet jag ju. Och så smakar det mycket mer också.

Angående gårdagen så lyckades jag somna till sist. Med lampan tänd, nazistkaninen under armen och efter att ha slöläst lite i Håkan Hellström - Texter Om Ett Popfenomen. Man måste ta till sånt som gör en lugn och glad efter att ha skrämt upp sig hela natten.

Nu ska jag göra mig i ordning för jag ska iväg och se Bröllopsfotografen tillsammans med Evelina, Jolin och Stina. Eftersom Smala Sussie kan vara en av de bästa filmerna som gjorts så är förväntningarna på topp. Men jag tror inte jag kommer att bli besviken. Alla som har sett den säger ju att den är bra. Vilket brukar vara ett tecken på att jag kommer att tycka det är dåligt iofs. Men nej, inte idag. Idag blir det bra. Yes.

Ikväll har jag egen tid. Jimmy är på fest med sin klass och jag passar på att titta på vad jag vill utan att få höra: "Vad är det här för jävla skit?" Vad väljer jag då att titta på? Jo. Jag bestämmer mig såklart för att titta på alla avsnitt av Mannen Under Trappan eftersom jag hört att det ska vara så himla bra. Hittills har jag bara sett de två första avsnitten och nu fick jag lov att ta en paus till Robins för att lugna ner mig lite. Jag förstår inte varför jag ALLTID ska skrämma upp mig själv när jag är ensam hemma. Men det är bra, det är det. Jonas Karlsson är inte dum han. Har ni inte sett Mannen Under Trappan så gå in på SVT Play och titta. Det är 4 delar bara så ni behöver inte vara rädda att fastna i något. Däremot kan ni vara beredda på att bli uppskrämda. Hu.

Igår var vi på Henriksberg för att titta på Mama Kin. Det var Jolin som drog med oss eftersom Mama Kin, precis som Jolin, är från Karlstad. Det är inte riktigt min musik egentligen men de var faktiskt bra. Annars så var det mest så att Jimmy vägrade gå med på att jag är en poptjej och försökte hävda att jag är en rocktjej, jag försökte lära Kvarnström att dansa bugg, sen visade jag, Evelina och Kvarnström upp hur fint det var när vi sjöng E-Type på Vasagrillen, Jolin träffade mannen i sitt liv (enligt honom i alla fall) och en konstig kille tyckte det var helt okej att dra upp min klänning och titta på... ja, hela mig. Jag blev inte så förvånad förstås, det är väl sånt som killar från Karlstad gör helt enkelt. Själv får man ju bara tacka och ta emot.

Nu ska jag titta färdigt på Robins, sen ska jag fortsätta skrämma upp mig själv genom att se de sista 2 delarna av Mannen Under Trappan. Haha. Anna Blomberg är sjukt bra som Anna Anka och Maria Montazami ju.

Det är ganska tragiskt egentligen att alla svenskar har exakt samma fredagstradition; Tacos. När vi var på Coop idag och handlade så hade alla (och jag skojar inte ens!) som stod i samma kö som oss ingredienser till tacos i korgarna. Eftersom jag och Jimmy inte har någon egen vilja så gjorde vi exakt likadant och köpte nachochips och guacamole-grejer. Man vill ju inte sticka ut från mängden. Men det blev inga traditionella tacos utan istället något som jag från början hittade hos Kardemumma Gumman. Jag gjorde om receptet lite förstås och till sist blev det såhär:

Det var galet gott. Men också oerhört mäktigt. Jag orkade 1½ knyte så det blev några över. Men som sagt. Oerhört gott. Har ni inte testat det ännu; gör det. Lite roligare än de gamla vanliga tacosen. Nu ska jag kanske börja fixa till mig lite. Jag och Evelina ska se en dokumentär om schimpanser tillsammans med Kvarnström och Martin ikväll. Eller så var det någonting vi hittade på igår för att retas med Jolin. Egentligen ska vi faktiskt hem till Jolin och titta på Idol, dricka full och leka krog. Jimmy ska också följa med. Men han ska inte titta på Idol, han ska bara dricka full. Jag har minidisco med Per Gesslo i köket. Woohoo.

Per Gessle - Do You Wanna Be My Baby?

Häromdagen skulle jag skriva tips om matställen i London till Carro som ska åka dit snart. Sedan började jag själv drömma mig tillbaka till mat som jag saknar från England. Sakna mat från England? Tänker ni nu lite skeptiskt. Ja. Det är inte mycket man saknar förstås. Men vissa saker saknar jag faktiskt. Till exempel:

Mumsiga mumsiga minipringles. Av någon anledning smakar de mycket bättre när de är så små. Och varför finns de inte i Sverige? Vi vill väl också äta små små små saker. Minipringles. Gimme! Jag har försökt tvinga Sandylicious att köpa såna när hon åker till England på söndag och jag hoppas att hon tar mina hot på allvar. Nu har jag visserligen inte hotat henne... Ännu.

Något slags mazariner fast utan den äckliga mandelmassan och fast de heter Cherry Bakewell Tarts så smakar de inte körsbär alls. Jag brukade få såna här i min packed lunch på lördagarna som pudding.

Popcorn Chicken Meal från KFC. Ja, jag vet att KFC är ett hemskt och ont företag men de har ju så himla goda buckets och popcorn chicken... Ja. Det är ju bara för gott för att låta bli att äta. Jag saknar att köpa en stor bucket med Evelina och Martina och gå och tjocka i oss den i någon park och bli omyndighetsförklarade av personalen som oftast inte alls pratade bättre engelska än oss men som gärna ville låtsas.

Sunday Roast Dinner. Mmm. Speciellt Yorkshire Pudding med lite gravy i. Det var minsann inte dumt. Och Roasted Potatoes, det brukar vi visserligen göra härhemma också men Yorkshire Pudding är det lite mer ont om.

Sist av allt: Profiteroles. Mmm. Helst ska de vara med chokladmousse i och chokladsås på för en chocoholic som jag. Men finns inte det så funkar ju vaniljmousse också, i värsta fall. Turligt nog för mig så hittade jag ett recept på profiteroles i en av mina tusen kokböcker här hemma så det ska nog testas på snart. Men är du i England och ser såna här på efterrättsmenyn: DO IT!

Wir haben hunger. Men det kanske märks. Tur för mig att jag är bjuden hem till Evelina på middag ikväll. Det ska bli spännande att se vad hon har att bjuda på. Har ni tur så kanske ni också får veta det lite senare.

Ibland när man ska laga mat och det tar så fruktansvärt lång tid, eftersom man såklart måste tina kycklingen innan den går att tillaga, så undrar man varför man gör det överhuvudtaget. Sen när man smakar på maten man lagat så förstår man varför. Idag var det en sån dag.

Mmm. Så himla gott. Och matlådor blev det också. Tur för oss! Eller ja, mest Jimmy för det är bara han som har så långa dagar. Jag går ju bara 3 timmar åt gången i skolan. Utom idag förstås och imorgon eftersom vi ska ha muntlig redovisning. Jag har lyckats undvika att läsa så till den milda grad att jag till och med tittade på fotbollen i en kvart. Då insåg jag hur jäkla dålig självdisciplin jag har och gick och satte mig och läste istället.

Vad jag läser? Oh. En liten bok på 500 sidor om huruvida handlingen i en berättelse är viktig eller ej, vilka olika sorters berättarröster det finns och så handlar det lite om den temporala aspekten också. Oerhört intressant är det. Ja. Nämnde jag att boken är på engelska också? På fackspråk på engelska, jag förstår inte ens fackspråk på svenska. Och det ska jag ha en muntlig redovisning om imorgon. Min grupp satt och grät ikapp i skolan idag. Jahapp. Nej. Men då fortsätter vi med läsandet då.

The Clash - Bankrobber

(är det meningen att Pokerkväll I Vårbygård ska ha exakt samma melodi?)

Ja, men varför inte. En pastasallad till kan vi ju alltid bjuda på. Det finns ju bara sjuhundra innan på den här bloggen. Men idag var en stressig dag, och är fortfarande, så då blev det som enklast så.

Ja. Så var det med det. Jag kladdade ner hela min med Thousand Island-dressing också. Det blev liksom roligare så. Nu ska jag stressa vidare. Det blir liksom så när man inte har någon pli på sig själv och dessutom har en muntlig redovisning på torsdag. Stress, stress. Vi ses imorgon!

Om jag nu ändå skulle passa på att gifta mig och bli helt och hållet som Madame Bovary så vill jag också ha ett minnesvärt bröllop. Någonting som de här:

Eller kanske möjligtvis som det här paret:

Det är inte samma bröllop. Och den översta är det väl ingen som har missat, men jag bju'r på den ändå för man kan ju se den igen. Och bli sådär glad i magen. Den understa blir man också glad i magen av. Undrar just hur man får Jimmy att gå med på en sån sak? Just det. Man övertalar honom med hjälp av hans kompisar Jack Daniels och Captain Morgan. Så var det ja. Ska nog jobba lite på det. Än så länge har jag fullt upp med att jobba på att få honom att fria överhuvudtaget...

Eftersom det inte åts någon soppa i torsdag så åt vi soppan idag istället. Nu kommer jag att vara helt dagvill resten av veckan och tro att det är fredag imorgon och. Ja. Ni förstår. Men nu har vi åtminstone ätit veckans soppa.

Ett gott bröd kan till exempel vara ciabatta. Det åt vi. Mest för att jag fick med mig det hem från jobbet idag. Nu ska jag titta på Halv Åtta Hos Mig sen ska jag läsa lite Madame Bovary. Det är en himla bra bok faktiskt. Det känns skönt att ha fått sätta igång med epiken. Madame Bovary. Jag känner verkligen igen mig i henne. Ja. Inte i allt. Men i det där med att bygga luftslott och romantisera saker. Inte i att känna avsky gentemot min man. Men så är vi ju inte gifta heller. Det kanske kommer då. Haha.

Huuuu. Vad dåligt jag har mått i dag. Jag låg i sängen till klockan 18. Eller ja, emellanåt sprang jag ju på toaletten och hängde med huvudet i toastolen. "Man blir ju inte bakfull av cider." Herregud. Jag ljuger så bra. Gårdagen började åtminstone fint med att jag och Jimmy åt god mat här hemma. Det här åt vi:

Mmm. Det var gott. Synd för Jimmy att han är så förkyld att han inte känner någon smak. Efter middagen rymde jag till Evelina för att inte titta på fotboll. Vi drack oss full och sen gick vi till Excet istället. Jag måste nog gå till Excet igen någongång när jag är nykter för det var ingen dålig labyrint därinne. Jag tror vi hann vara där i 1½ timme bara innan vi hittade till ett av dansgolven bland alla trappor, barer, terasser och hemliga små hörnor.

Vi hann också med att träffa en kille som presenterade sig som Henrik Zetterberg. Han var faktiskt jävligt lik också men han hade blå ögon, och när jag sa: "Nej för du har inte bruna ögon!" Såg han mest paff ut. Haha. Försöka lura mig med hockeyspelare funkar liksom inte. Evelina var snäll och sa att han var mer lik Foppa. Sen blev vi kompisar med nattklubbschefen och slapp betala i baren. Vi terroriserade de flesta vi mötte och jag kan omöjligt förstå att jag och Evelina aldrig får några nya kompisar? Eller ja. Vi fick ju massor av nya kompisar, bara det att alla stack ifrån oss så fort de fick chansen. När det var dags att åka hem hittade jag en tjej på spårvagnshållplatsen som bodde nästan där jag bor så vi delade en taxi hem eftersom det var typ hundra år kvar till nästa spårvagn gick. Eller åtminstone en halvtimme. Vi diskuterade fotboll med taxichauffören, vi var hans bästa kunder under hela kvällen. Klart vi var.

Och idag har jag mått dåligt, sämre, sämst. Och Stephen Gately är död! Jag var askär i honom som 11-årig liten tjej. Sen kom det ju ut att han var homosexuell, men han var ändå min Boyzone-favorit. Jag älskade Boyzone, alla andra gillade Backstreet Boys och Spice Girls och jag som alltid haft tvångstankar och måste vara tvärtemot älskade Boyzone istället. Åkte till Stockholm och såg dem live på Hovet. Åååh. Stephen. Jag sörjer lite här för mig själv i min ensamhet. Snyft.

Boyzone - Arms Of Mary

för att det är en himla fin bit. de har många fina bitar. faktiskt. fina irländska bitar.

Igår var nog världens lataste fredag här hemma. Eller nja. Jag tvingade ju faktiskt med Jimmy ut på långpromenad i solen. Sen åkte vi till Backaplan och hängde på Coop Forum. Så det var kanske inte en så lat fredag ändå. Men jag borde ha läst lite läxor, och det gjorde jag inte. Istället började jag hänga i Café World på Facebook. Så himla dumt. Man blir ju fast på en gång och sitter och ska bara och ska bara. När vi var på Coop Forum så blev Jimmy döende av svält så det blev till att skynda hem och laga någonting snabbt. Så det blev detta:

Sådär. Frid och fröjd och lyckan är gjort. Eller ja. Jimmy dog åtminstone inte av svält.

Idag är jag trött. Har så sjukt svårt att somna nuförtiden och inatt när jag precis hade somnat så blev jag telefonterroriserad. Johan, nu är det Krig! Haha. Hoho. Nu var jag så himla rolig.
"Johan, gå och lägg dig och skäms!" Sa jag.
"Men vadå? Jag är ju vaken, hur ska jag då kunna sova?" Fick jag till svar.
Ni ska veta att han inte ringde en gång. Utan många gånger. Många långa gånger. Vad roligt att jag tänker ringa honom inatt när jag går hem från krogen. Vad roligt att uteställena här stänger mycket senare än de i Falun. Yes. Mycket, mycket roligt kommer det att bli. Mouwahahaha.

Nu ska jag gå till Systembolaget. Jag ska dricka full och INTE titta på fotboll. Jag hatar fotboll. Jag hoppas att Sverige förlorar så jag slipper höra om det där jävla VM. Hm. Undrar om jag behöver lite mer sömn. Eller mat kanske. Jag känner mig en aning bitter och aggressiv.

Calexico - House Of Valparaiso

Jag kan rekommendera Café Villekulla om ni bor i Göteborg, eller är i Göteborg någon gång och är sjukt fikasugna.

Kakbuffén kostar 45 kronor och då får man köpa dricka till för 10 kronor. Annars kan man göra som vi gjorde och slå på stort genom att ta en Villekulla Special. Då får man mat + dricka + kakbuffé + latte (eller te eller choklad eller kaffe) för 115 kronor.

Så jag mumsade grillad ciabatta med pesto & mozzarella och sen blev det kakor till tusen. Och där satt vi och skrattade och skvallrade och hade det mysigt i värmen, hela cafét var jättemysigt faktiskt.

Jag glömde att ta kort för jag blev så till mig över alla kakor så bilderna är lånade från Café Villekullas hemsida.

Min Storebror ringde mig igår igen. Han var lite arg på mig.
Storebror: "Du får inte skriva om mig i din blogg!"
Jag: "Vad har jag skrivit nu då?"
Storebror: "Du skrev ut ett samtal vi hade..."
Jag: "Jaa?"
Storebror: "DET VAR FAKTISKT PRIVAT!"
Det privata samtalet kan ni ta del av här. Jag känner att jag är en hemsk människa faktiskt. Oerhört hemsk.

Nu sitter jag ensam hemma i mörkret och tittar på Criminal Minds. Skitsmart när man är livrädd för allting som jag är. Jag hoppar högt av min egen sms-signal på mobilen ju. Hittills har jag sprungit och känt så att dörren verkligen är låst 3 gånger. Jag funderar på att titta i skrubben också så att ingen står där. Men jag törs liksom inte så jag springer förbi den dörren istället. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Buraka Som Sistema Feat. Deize Tigrona - Aqui Para Voces

Ja. Här skulle det egentligen ha varit ett sopp-recept. Men efter att jag skyndat hem igenom en hagelstorm för att hinna koka soppa innan jag skulle iväg igen så kommer jag hem till en Jimmy som inte hinner med att äta för att han ska ut och öla med sin klass. Jävla Jimmy. Det kunde han väl ha kläckt ur sig typ... I morse? Eller åtminstone innan jag skyndade mig hem som en skållad bäver för att vara snäll och mata honom innan jag skulle iväg.

Tur för Jimmy att jag ska iväg annars hade jag blivit arg på honom på riktigt. Men nu är det faktiskt som så att jag ska iväg och äta kakbuffé på Café Villekulla. KAKBUFFÉ! KAKBUFFÉ! För 60 kronor får man äta huuuuur mycket hembakta maffiga bulliga gulliga chokladiga och andra kakor som man vill. Då behöver man ju egentligen ingen soppa. Så jag ska äta mig mätt på kakor istället med Jolin och Evelina. Jag tar med mig kameran så kanske ni får se lite finfina bilder på det här tabberaset senare under kvällen. KAKBUFFÉ!!! Ja. Ni har fattat grejen nu antar jag.

Idag har jag haft en depression för att mitt favoritte Citron&Yoghurt tog slut här hemma. Har ni fortfarande inte testat det så gör det för tusan gubbar! Det är som att dricka citronmarängpaj. Mmm. För att lindra depressionen fick jag lov att köpa mig något fint på Balders Hage. Det är en livsfarlig butik att gå in i. Så galet fina saker, jag skulle kunna gå runt där i evigheter och bara titta och peka på saker jag vill ha. För jag vill ha ungefär hela butiken. Men idag nöjde jag mig med dessa:

Det är fat som man lägger tekulan eller tepåsen på när man inte vill ha den i koppen längre och inte vill plaska ner hela bordet. Så himla söta. Det fanns fyra olika att välja på och nu ångrar jag starkt att jag inte tog en av varje. Varför gjorde jag inte det? Jag är så dum! Inte för att jag någonsin kommer att ha nytta av fyra stycken tefat (?)
men ändå. De var ju så söta. Det räcker ju med att titta på dem för att bli glad. Nu bor de i min tehörna;


Eller på min tehörna kanske man säger. På hyllan nedanför bor ungefär 10 tesorter till. Så blir det när man är beroende, och har en svärmor som har en butik som säljer te. Det är en himla bra kombination faktiskt. Eller så är det en dålig, om man vill bli av med beroendet. Det vill inte jag för det är det enda nyttiga beroende jag har. Chips och dip känns inte alls lika hälsosamt.

Nu lagar jag kycklinggryta med tomat och selleri och det ska bli himla gott faktiskt. Om mina smaklökar minns rätt, och det gör de nog. Lårbenshalsen är fortfarande bruten, men inte lika allvarligt som igår. Dags att titta till grytan.

Bruce Springsteen - Rosalita (Come Out Tonight)

Fy fabian, vad ont i min höft jag har. Jag känner mig som en gammal tant som brutit lårbenshalsen. Det gör verkligen jätteont och jag får typ gå helt snett för att inte dö av smärta. Ungefär. Det värsta är att jag inte förstår var det kommer i från heller? Jag är faktiskt bara 24 år, jag ska inte lida av sånt här ännu. Räcker det inte med att jag har ett knä som börjar värka så fort det börjar bli lite kallt, ska man behöva gå runt med brutet lårben nu också?!

Vi har ätit middag idag också. Vi åt ju inte björnbäronpaj till middag, det förstår ni väl själva. Nej. Idag blev det vegetarisk wok. Såhär enkelt var det:

Om jag vill att Jimmy ska vara lycklig ska jag sluta laga couscous och bulgur, det var Jimmys kommentar om maten. Ja. Ni förstår ju själva vad jag har att tampas med. Men jag fortsätter tvinga i honom couscous och bulgur emellanåt, det är säkert nyttigt på något sätt. Kvällen har jag tillbringat hos Evelina. Dagens stora dilemma är: Varför är det ingenting bra på teve på tisdagar klockan 20.00? Nu ska vi börja titta på Andra Avenyn då istället eftersom Desperate Housewives är samtidigt som Andra Avenyn. Sååå hiiimlaaa smaaaart.

Ute regnar det katter och hundar och att försöka skynda genom det med ett brutet lårben är inte det lättaste vill jag lova. Men när jag väl lyckats ta mig hem så torkade Jimmy håret på mig och fixade mig en kopp te, jag antar att han tycker synd om sin gamla gumma. Förhoppningsvis går det över tills imorgon. Både regnandet och det här med höften alltså. Annars får jag väl stjäla en rollator av någon av pensionärerna på Kyrkbytorget.

The Bronx - Spanish Handshake

Jag vet att det är kanelbullar som gäller just nu, men jag tycker ju inte om kanelbulle. Jag vet att förutom kanelbulle så är det äpplen hit och äpplen dit som man ska baka med. Men jag tycker ju inte om äpplen i bakverk. Så jag har ju inget annat val än att vara precis tvärsom. Därför blev det idag efter skolan en helt vanlig smulpaj. Smaksatt med björnbär och päron. En björnbäronpaj helt enkelt. Enligt Kalix ska det vara en mycket bra kombination av smaker, och jag litar ju på Kalix. Såhär ser den ut:

Plätt som en lätt. Och ingen kanelbulle eller äppelpaj så långt ögat kan nå. Någon annan dag kanske. Ibland måste man ju tillfredställa sina behov istället för att anpassa sig efter säsong. Undrar varför man ens skriver ut ett recept på smulpaj egentligen, det vet väl alla redan hur man gör? Fast det här receptet var ju faktiskt utan havregryn. Vilken revolution!

Det bästa med måndagar är att det är 7 dagar till nästa måndag, sa någon klok människa. Det bästa med den här måndagen är nog att det praktiskt taget blev bestämt att Storebror och Jocke kommer och hälsar på nästa helg. Shit. Vilken lekstuga. Jag, Jimmy, Storebror och Jocke i samma lägenhet. Jag ringde min Storebror idag.

Storebror: "Jag vet inte vem jag ska ta med mig..."
Jag: "Jag känner nog ingen som kan missa en helg på Harry's..."
Storebror: "Men Harry's finns inte längre!"
Jag: "Nej just ja, är det kaos?"
Storebror: "JA! Och dessutom har Systembolaget flyttat så ingen vet var det är, första nyheten på GävleDala häromdagen var att det var kaos i Falun för att ingen hittade parkeringsplats när de skulle på Systemet..."
Jag: "Ehm... Trots att ni har en kvinnomördare som springer runt och hävdar att han blivit bortförd av den kinesiska maffian?!"
Storebror: "MEN DET FANNS JU INGA PARKERINGAR TILL SYSTEMBOLAGET!"

Nej. Just det. Jag är så dum. Jag måste verkligen lära mig att prioritera rätt. Alkohol först. Sen människor. Just det. Det är så det är. Nu har jag lärt mig.

Idag har jag och Jimmy ätit korv- och böngryta. Fast med potatis istället för potatismos. Nu ska jag dricka min kopp med kvällste och se efter om Jimmy lever. Jag ser honom knappt nu när jag och min dator flyttat in i köket.

The Bronx - Enemy Mind

 

Jag kan liksom inte för mitt liv förstå hur jag kan ha haft Little Jackies album liggandes skräpande i flera månader utan att lyssna på det. Shit, vad jag har missat grejer! Jag har till exempel missat den här låten här ovanför. Det känns hemskt. Och det är ju ändå bara en av låtarna jag missat, det är ju massa fler också. Vi måste verkligen göra någonting åt det här med jämställdheten av musikspelande i vårat hem. När jag inte ens har lyssnat på flera skivor jag har men däremot lärt mig massa Mustasch, Danko Jones och andra skrikande arga gubbars texter utantill. Då är det liksom inte riktigt rätt. Men nu bor jag och min dator i köket och lyssnar ikapp oss. Gör det ni också.

Little Jackie - I Liked You Better Before

Nu är jag hemma igen efter en helg i Stockholm. I Stockholm är det redan jättemycket höst och iskallt. Så det var vantar och halsduk som gällde. Brrr. Annars var det nog första gången som jag var i Stockholm och inte kände mig som en överstressad iller. Jag lät alla stressade stockholmare stressa för sig själva istället. Men vad är det som de har så bråttom till?

I lördags var vi och tittade på Kvarteret Skatan Live på Rival. Jag var ju och tittade på deras förra liveshow 2007 också, så Jimmy har försökt få mig att bestämma mig för vilken som var roligast. Men det är lite svårt, det roliga med den här var ju att allt material var helt nytt. Så det var roligt. Och ja, SE DEN om ni har chansen. Vi skrattade så vi grät vid vissa tillfällen. Och annars satt jag och småfnissade hela showen igenom. Missa inte chansen att se David Batra spöa Kikki Danielsson. Haha.

Annars gjorde vi mest vanliga saker. Åt och åt och åt. Shoppade. Hängde på Hakims kontor. Helt galet kontor där han jobbar. Mitt på Stureplan och så hade de ett "lekrum" på kontoret med biljardbord, fussball och rockband. Rockband! På kontoret! Det ska jag föreslå till min chef, det vore något det. Så nu har jag spelat rockband för första gången i mitt liv. Jag var basist, eftersom det är allmänt känt att basisten alltid får ligga mest. Och varför har aldrig någon berättat för mig att man ska slå på den där grejen i mitten och inte bara trycka på de färgglada knapparna? Nu inser jag ju varför jag alltid haft 0% träffade noter när jag spelat Guitar Hero. Tack Hakim!

Men helgens höjdpunkt var nog ändå när vi stod på H&M och Bengt-Åke Gustafsson kom in och skulle handla med sin dotter. Jag blev helt lyrisk och skulle försöka få Jimmys uppmärksamhet eftersom Jimmy stod en bit bort: "JIMMY! BENGAN! BEEENGAAAN!" Stod jag och mimade och hoppade lätt upp och ner. Såhär i efterhand kan jag ångra lite grann att jag inte gick fram och sa hej och snodde hans mobiltelefon. Fatta vilka nummer han har i mobilen; Foppa! Zäta! Sudden! Stefan Liv! Henrik Lundqvist! Jaja. Det är ju lätt att vara efterklok.

På tal om att vara efter; varför stänger uteställena i Stockholm två eller tre? Ska inte det vara Sveriges hufvudstad? I Göteborg stänger väl de flesta ställen runt fyra. I Stockholm är det ju bara bratställena på Stureplan som har öppet så länge och dit vill man ju absolut inte gå om man vill socialisera sig med vettiga människor. Vad är grejen?! Stänga tre? Visserligen var vi på nåt bra Soulställe när jag var i Stockholm sist för massa år sen, det hade öppet till fyra men jag hade ju ingen aning om namnet på det så då var det inte så lätt att hitta dit...

En annan bra sak var att de hade Estrellas Sourcream&Cheese-chips på mataffären närmast Hakim och Maria. Jag har längtat och letat efter de chipsen i flera år ju. Så det satt fint i magen. Nu sitter det fint i magen att vara hemma i gôa glada Götet. Borta bra men hemma absolut bäst. Nu blir det en kopp te och kanske dags att leta rätt på ett litteraturschema inför nya momentet. Epik - äntligen!

The Brighton Port Authority feat. Jaime T - Local Town

Zablagione är ett roligt ord. Någon gång ska jag ta reda på hur det uttalas också. Idag åt vi det till efterätt. Ja, inte bara det förstås det hade ju varit lite väl. Jag gjorde en fruktsallad med vindruvor, jordgubbar, nektariner, kiwi (KIRI, som Pippen säger) och päron och sen hade vi limezablagione på fruktsalladen. Såhär fint var det:

Mmm. Det var gott. Fast man knappt ser såsen på bilden. Jag hade nog kunnat låta den tjocka på sig lite till. Men det får bli nästa gång, idag hade jag bråttom för att Idol började. Tur att man prioriterar så bra. Nu ska jag fortsätta med att försöka packa. Vi ska dela resväska. Vems dumma idé var det? En resväska? Så himla dumt. Nåja. Det ska nog gå bra. Det är mest smink och smycken och sånt som jag hatar att packa för jag packar alltid ner sånt jag inte vill använda och det jag vill använda ligger kvar hemma. Det slår aldrig fel! Så nu ska jag packa ner det som jag inte vill använda när jag packar. Eller nåt.

Trevlig helg om vi inte hörs något mer!

För att relatera till en väldigt dålig reklam som gick på lokalreklamradion när man var ung. Jag minns inte mycket mer än att det var reklam för Mats Bilar och att någon bara åt toMATSoppa för att det var hans favoritaffär. Eller någonting liknande. Idag har vi i alla fall mumsat tomatsoppa. En ny version. Jag vet inte hur många olika sorters tomatsoppor vi testat under året. Men här kommer ännu en:

Yes. Det var gott. Fastän receptet var inte riktigt sådär från början, men det var sådär jag gjorde det och jag tyckte att det var gott. Jimmy tyckte också att det var gott. Nu tittar jag på Idol och hejar inte på någon. Vad hände med Gabriel egentligen? Honom gillade jag! Nej. Nu ändrar jag mig mitt i meningen för den där Tove-tjejen var ju faktiskt cool. En liten rock-tjej mitt bland alla tråkbrudar. Sånt gillar vi.

Nu blir det Criminal Minds och vi får se om jag hinner blogga någonting mer innan vi åker bort. Ja. För som jag nämnt tidigare så åker jag och Jimmy till Stockholm imorgon. Vi ska hälsa på Hakim och Maria och så ska vi se Kvarteret Skatan på Rival, äta god mat och säkert festa och shoppa lite också. Men vi åker inte förrän imorgon eftermiddag, så det kan hända att jag slänger in ett litet recept på våran goda efterrätt vi åt nyss innan vi far iväg.

Bloc Party - Hunting For Witches

Är det meningen att det ska bli såhär kallt över bara en natt? Det var visserligen inte inatt, utan natten till tisdag tror jag. Plötsligt var det iskallt när man gick ut och från att ha kunnat gå utan jacka behöver man plötsligt till och med dra fram tjocka höstjackorna. Nu när jag bor här nere agerar de som vinterjackor också. Det är det som är det läskiga. Förresten vill jag ha riktigt höstrusk. Ska det vara kallt så kan det väl lika gärna regna lite också så man slipper få dåligt samvete för att man sitter inne och inte gör ett skit. Nu när solen skiner måste jag ju röra på mig. Och det är faktiskt farligt. Titta bara hur det gick för Uffe Larsson!

Igår gick jag loss med ingefäran. Och chilin som vi inte är säkra på huruvida den är ätbar eller ej. Haha. Jodå. Den är ätbar. Sjukt stark är den också. Vi fick den av Evelina och Jolin i inflyttningspresent och sen sa Jimmys mamma att det inte är säkert att man kan äta sån chili. Men vi googlade lite igår (efter att vi redan ätit av den flera gånger såklart) och den var helt klart ätbar. Jag använde den i en wok.

Starkt, gott och enkelt. Nu ska jag hoppa in i duschen innan det är dags att ta tag i dagens middag. Det blir soppa, eftersom det är torsdag var det kanske inte så svårt att räkna ut det. Men det blir ett senare kapitel. Först duschen.

Sarek - Genom Eld Och Vatten

(den var ni fanimej inte beredda på!)