Perfekta Prinsessan Pernilla

Fasen vad bra det går det här med vardagsbloggandet. "Ska blogga lite varje dag". Hahahaha. Kul tjej. Jag bloggar faktiskt lite i mitt huvud varje dag om lite alla möjliga saker. Väntar fortfarande på att apple ska uppfinna någon grej som präntar ner ens tankar direkt, så att man kan blogga och laga mat samtidigt till exempel. Eller blogga och ta barnvagnspromenad. Det vore fint. Och kanske lite konstigt, typ: "I går var det fruktansvärt kallt ute och... Men vafan, ska du köra eller gubbjävel? ... Ofelia valde att ta trippla fingervantar istället för... And everytime that you made me feel small.. Tumvantar. La jag ner den där lappen som skulle lämnas in? Gud, vilken gullig hund." Ungefär så skulle det bli. Förutom att jag aldrig någonsin skulle tänka tanken: "gud, vilken gullig hund". 

 

Nej, men nu hörni. Det här åt och gjorde vi förra veckan:

I måndags har jag absolut ingen aning om vad vi gjorde men till middag åt vi min favoriträtt: Fiskpanetter, potatismos och kall dillsås. Finns faktiskt ingenting godare i hela världen. Ofelia äter det också! Bra grejer.

 

I tisdags hängde vi på biblioteket, för vi har tydligen bytt biblioteksdag så nu är jag helt förvirrad hela tiden. Sedan hade Ofelia bestämt Toast till middag. Oklart vad hon fick den idén ifrån? Men tydligen hade hon saknat smörgåsgrillen väldigt mycket. 

 

Natten till onsdag var Ofelia uppe x antal gånger på grund av täppt näsa och på morgonen gäspade hon mest hela tiden så jag lovade henne en hemma-eftermiddag efter skolan. Så vi tog det bara lugnt hela eftermiddagen, tittade på Trolls och ritade. Till middag åt vi Cashewfrikadeller med ugnsrostad potatis. Det var så himla gott så jag länkar receptet till er. Laga det, ät det, bjud någon vego-skeptiker på det!

 

I torsdags ägnade jag förmiddagen åt att baka till Jimmys fredagsfika, det gör jag varje torsdag. Kolla #Jimmysfredagsfika på instagram. Kan vara världens bästa hashtag. Denna veckan blev det kolacupcakes. På eftermiddagen blev det en cykeltur och sedan åt vi Lins- och tomatsoppa till middag. Till den hade vi mjukt bröd och vattenmelon. Det var alltså det Ofelias middag bestod av. Smörgås och vattenmelon. 

 

Fredagen såg ut som fredagar alltid gör. Efter att ha hämtat (en alltid gråtande pga de ska alltid göra asroliga saker på fritids som hon inte får vara med på) Ofelia så gick vi till vårat stammisfik och käkade mellanmål och gick och köpte födelsedagspresent till en av Ofelias kompisar för att sedan gå hem och baka Pizza. Mozzarellan jag hade köpt tidigare på dagen hade gått ut två veckor tidigare och champinjonerna hade möglat så det blev väl inte riktigt den toppingen jag hade velat på pizzan men men... Det blev fredag ändå!

 

I lördags var Ofelias på kalas på O'learys. Ja, det börjar bara tidigare och tidigare. Hon grundade hemma med att sitta och halsa ur en Kahlúa-flaska. Jag kände mig febrig och förkyld så jag satt mest och tittade på sprint, slog in julklappar och sedan tog jag en promenad med Flora och på kvällen gjorde jag en Pasta med Karl-Johansvamp och Västerbottenost. Och när barnen hade somnat käkade vi chips och tittade på andra säsongen av Top Of The Lake. Den är bra. Se den! Börja med första säsongen såklart.

 

Söndagen var ungefär som lördagen, jag kände mig fortfarande febrig och förkyld. Jimmy och Ofelia bryggde öl. Jag hejade på Calle som åkte skidor jättefort, hurra! Jag tog ut barnen på en kort söndagspromenad och till middag åt vi Kycklingrullader i tomatsås och Risoni och efter det blev det Tiramisu.  

 

Det var den veckan med. Vi avslutar med en liten bonusbild på det lilla smörpaketet som blir 3 månader imorgon. Tänkte skriva nåt klyschigt om att tiden går så fort men det tycker jag faktiskt inte att den gör så jag låter bli. 
 

Så var det måndag igen och dags att gå igenom vad vi åt och gjorde förra veckan. SOM ni har väntat. Gått som på nålar. Knappt kunnat sova. Men nu så:

 

I måndags efter Ofelia slutat skolan var vi på biblioteket och lånade alldeles för många böcker för att knö in under den redan överfulla barnvagnen. Måndag är skridskodag för Ofelias klass så de är i ishallen hela dagen så det ska släpas skridskor och hjälm fram och tillbaka. På kvällen åt vi Broccolisoppa med rostade kikärtor. Soppan gjorde jag på kokosmjölk och smaksatte med ingefära och sambal oelek för lite extra sting. Ofelia smakade en pyttesked och åt sig mätt på smörgås.

 

Eftersom Ofelia lånat massor av pysselböcker på biblioteket på måndagen hade vi hemmadag på tisdagen och skulle ägna oss åt origami. HA! HA! HA! Det var fruktansvärt kul. Inte. Jag är verkligen sämst i världen på att pyssla. Ofelia hade beställt Potatismos och hamburgerbiff till middag. Så där stod jag och gjorde hamburgare bara för att få höra att det hon menade är såna där fabriksprocesserade skosule-hamburgare som hon får hos mormor och morfar. Jag förstår inte ens varför jag anstränger mig? Nåja. Potatismos åt hon åtminstone. 

 

I onsdags gick vi till frisören med Ofelia så hon äntligen fick klippa sig och sen ville hon gå till gallerian så då hängde vi där. Jag är rätt nöjd med att den affären hon vill hänga i på gallerian är bokhandeln så jag känner mig inte helt förtappad när vi hänger där ändå. Någonting måste jag ju ha gjort rätt. På kvällen gjorde jag Jimmy lycklig genom att servera Korv Stroganoff och ris till middag. Tänkte vara lite nytänkande så jag rev ner lite pepparrot i stroganoffen, men jag var nog för snål för det kändes ingenting av det. Ofelia? Ja, hon åt potatismos som blivit kvar sen dagen innan. Och vitkål och morot.

 

Torsdageftermiddag ägnade vi åt att testa varenda lekplats i hela Bifrost. Tappade räkningen på hur många där fanns till slut? Kan däremot berätta hur många andra barn det var på lekplatserna. Noll. Vad gör alla föräldrar med sina ungar på eftermiddagarna? Är de ALLTID på lekland? För ungefär 85% av tiden vi är på lekplatser så är vi där ensamma? Vilket visserligen är skönt för mig för då slipper jag kallprata med andra föräldrar (huu, föräldrar...) men trist för Ofelia som alltid får leka ensam. Nåja. Sen gick vi hem och åt Kycklingpytt för torsdagar är tydligen pytt-i-panna-dagen nuförtiden. Och ja, det äter till och med Ofelia. 

 

Fredagen hade jag en jättegnölig bebis som grät ungefär konstant medan Ofelia var i skolan. Sedan gick vi för att hämta Ofelia och hittade henne gråtandes i kapprummet. Idel glada miner! Vi gick till vårat stammiscafé och efter en chokladkaka var hon glad igen. Så då gick vi till fiskaffären för att titta på döda fiskar och till ostbutiken för att provsmaka ost. Sen gick vi hem och lagade Knäckepizza som vi toppade med tacokryddad vegfärs, majs, tacosås, creme fraiche och ost. Det gick också hem hos Ofelia. Inte så otippat kanske då hon alltid varit en knäckebrödsälskare av rang.

 

I lördags hade vi besök av svärfar med tillhörande fru så vi tog en tur runt Mölndal och åt på Tony's, jag åt en chèvreburgare som var riktigt god. Sedan gick vi hem och fikade på Flan Parisienne. På kvällen när barnen hade somnat tittade jag och Jimmy färdigt på andra säsongen av Westworld som jag inte förstår någonting av. Jag sitter bara och slänger ur mig repliker från Ondskan varje gång Gustaf Skarsgård är i bild. 

 

Söndagen var som söndagar är mest. Vi tog en långpromenad, inte lång som i bemärkelsen att vi gick en lång sträcka, utan lång i som att det tog oss 1,5 timme att gå 3 kilometer eftersom Ofelia var på sitt allra gladaste humör. Hon skulle cykla men gick mest och släpade på cykeln och var sur. Mmm. 6-åringar. Väl hemma hejade vi på Calle som åkte skidor och byggde torn av kaplastavar. Till middag åt vi Lasagne Arrabbiata som är en vegetarisk lasagne där du varvar tomatsås med chili och ricotta med spenat och toppar med mozzarella. Vi är då alltså jag och Jimmy. Ofelia åt en tomat, några blad vitkål och en morot. Vad mer kan man behöva?

 

Och det var den veckan i korthet. Nu ska jag gå och bråka med Ofelia om att skärmtiden är slut. Hoho. 

 

Nåja. Det går väl lite sisådär med att blogga varje dag, men det är väl som att börja träna: Man ska inte springa en mil på en gång, man måste börja lite smått. Här nedan följer lite saker som jag tänkt mycket på den senaste tiden:

 

1. Delicatobollar. Eller chokladbollar. Men mest delicatobollar. Är sugen på det hela tiden. Eller kaffe latte med grädde på toppen. Bara choklad är jag sugen på också. Jag som bara brukar vara sugen på chips, nu är det choklad. Och kaffe tydligen. Choklad, kaffe och fett i en härlig symbios helt enkelt.

 

2. Sitter män någonsin och diskuterar med sina kompisar att de önskar att deras sambos tog lite mer ansvar på det sociala planet? Att de är trötta på samordnar/projektledarskapet i familjen? För det kommer jag och mina vänner (åtminstone de som har barn) alltid in på. Hur det på något sätt alltid slutar med att vi ordnar kalasen, svarar på inbjudningar, köper presenterna, styr upp semesterresor, etc. Jag försöker säga upp mig från fler och fler av de där uppgifterna men... Ja, ni vet. 

 

3. Ett tips på lite samma ämne: De flesta jag känner får ofta frågan av sina svärföräldrar vad barnen önskar sig i julklapp/har för klädstorlek osv. Att de frågar mig istället för sin egen son och jag fattar att det inte är för att vara elaka. Det går väl på rutin att man frågar mamman (a.k.a samordnaren). Eller som mina föräldrar sa när vi skulle ut och äta när min pappa fyllde 60 och restaurangen ville veta i förväg vad vi skulle äta och jag behövde veta vad mina brorsbarn ville ha för mat: "Bättre vi frågar Niclas tjej om det, det är ändå hon som har koll på det..."  Då kände jag mig tvungen att ryta ifrån och säga att de skulle ringa min bror istället, det är väl det minsta man kan begära av sin vuxna son att han vet vad sina barn gillar för mat? Eller vad de har för klädstorlek? Mitt tips när detta händer är dock att svara: "Fråga Jimmy, han har bättre koll på det än vad jag har." Om fadern till era barn heter Jimmy alltså, annars får ni ju sätta in barnafaderns namn där. 

 

4. Nu byter vi ämne helt för jag har börjat se om PLL. Pretty Little Liars alltså. När man ser hela serien i ett svep blir den väldigt mycket telenovela. Men framförallt har jag bytt favoritkaraktär. Förut gillade jag Aria bäst men nu bara: Hanna Marin. Fan vad rolig hon är, har alltid de bästa replikerna. Hon och Spencers mamma. "Talk to Wren? I'd rather stick a knife in the toaster..."

5. Matchapulver. Jag har en känsla av att någonstans i Japan står det ett gäng väldigt rika människor och gapskrattar åt oss puckade västerlänningar. "Vi säljer det här pulvret till dem och säger att det är jättenyttigt, så tar vi högre kilopris än kokain för det så att de VERKLIGEN förstår hur nyttigt det är!" Och vi bara börjar göra glass, latte, kakor, cheesecakes och allt möjligt med det där jävla pulvret som säkert i själva verket är fiskmat som de använder för att göda upp sina guldfiskar i japanska trädgårdar. Jag gjorde precis en matcha-ganache och hällde över en chokladkaka. Den luktar precis som fiskmat. Ganachen alltså, inte chokladkakan. Den luktade choklad. Nu luktar den choklad och fiskmat.

 

Så. Det var allt jag hade på hjärtat idag. Nu ska jag bära runt på ett skrikande barn som inte förstår att hon borde sova så skulle livet kännas bättre.

 

Jag gillar mat, det kan vi ju inte komma ifrån. Så en sak som jag faktiskt tänker hålla fast vid är den lilla baklängesmatsedeln. Hur mycket man nu kan "hålla fast vid" någonting man skrivit om kanske 3 gånger tidigare, men nu är det måndag så nu tänker jag ta en snabbgenomgång med vad vi åt och gjorde förra veckan!

 

Måndag är biblioteksdagen för oss. Det svårast med att vara föräldraledig är att Ofelia inte får gå på fritids, så hon ska hämtas varje dag 12.30 och sedan ska hon underhållas hela eftermiddagen och man orkar faktiskt inte ta med kompisar hem varje dag. Så på måndagar går vi till biblioteket. Läser böcker, lånar böcker, hänger omkring. Sedan gick vi hem och åt Rödbetsbiffar med bulgur och tahinidressing. Inte Ofelia. Hon åt två tomater. Hon är ungefär lika stor i maten som Sandra Beijer.

 

I tisdags åkte vi in till stan. Tanken var att köpa fina saker på Emma & Malenas renoveringsutförsäljning och sedan rasta loss Ofelia på lekplatsen i trädgårdsföreningen. Men Ofelia var tvungen att köpa en Fars Dag present, så efter att ha gått runt halva stan och försökt få henne att förstå att Jimmy inte vill ha en glittrande porslinskatt med cylinderhatt hade det redan blivit mörkt så då for vi hem istället. Tisdag är dessutom Ofelias matbestämmardag och hon hade bestämt Köttbullar och potatismos. Med tanke på att hon åt 17 köttbullar var det bra bestämt. 

 

Onsdagen tillbringade vi på hemmaplan efter skolan. Bakade muffins, ritade och pysslade och lite sånt. Sedan åt vi Tagliatelle med kyckling, bacon & champinjoner. Jag trodde tydligen att vi skulle ha en hel armé på middag så jag kokade ca 4 ton pasta. Nåja. Ska det vara så ska det vara. 

 

I torsdagskväll var det bara jag hemma eftersom Jimmy jobbade sent och Ofelia var på disco. Så jag lyxade minsann till det och stekte på lite Quornpytt. Mhm, jag vet minsann hur man festar till det jag. Orkade jag steka ägg till? Näpp. Hade vi några rödbetor? Näpp. Gjorde jag ens dijonkräm? Nä. Jag förstår att människor som äter sådär varje dag tror att det är tråkigt med mat och matlagning. 

 

I fredags var jag på MVC på efterkontroll som mest bestod av att jag och min barnmorska pratade om bullar. Hon gillar bullar. Sen gick jag och Flora och hämtade Ofelia i skolan, så gick vi till vårat stammiscafé och fikade lite. Mycket. Sedan gick vi hem och lagade Fläskkotletter i tomatsås med apelsin och oliver och till det hade vi klyftpotatis. Fläskkotletter måste ju vara det tråkigaste kött som finns i hela världen? Fläskkött överlag skulle jag nog inte sakna särskilt mycket om vi slutade äta det. Tror det är för att det är det enda vi åt under hela min uppväxt. 

 

I lördags hade jag bokat klipptid, jag bokade en tidig tid för Flora brukar vara som gladast på morgonen och det skulle bli så skönt att få gå i väg ensam och vara lite barnfri och bli ompysslad. Klockan 9 hade jag bokat tiden till. Så 8.55 gick jag och Ofelia iväg till frisören...

Sedan ägnade vi förmiddagen åt att uträtta lite ärenden och resten av dagen åt att göra ingenting. Vi var bara hemma och gjorde så lite som möjligt. Till och med middagen blev en enkel historia med Baguette fylld med cole slaw och rostbiff.

 

Söndag var Fars Dag och vi tillbringade några timmar på Göteborgs Stadsmuseum, sen ramlade Ofelia ner från nån grej i lekhörnan och ville inte vara mer "på det här jävla muséet!" så då åkte vi och veckohandlade istället. Sedan åkte vi hem och åt Nachotallrik och till efterrätt åt vi Raspberry Swirl Cheesecake. Men det gjorde vi inte på grund av att det var Fars Dag. Jimmy gick runt hela dagen och tjatade om att vi inte firar Fars Dag, så vi firade väl något annat. Det var tydligen Singles Day också, så det kanske var det vi firade.  

 

Och det var den veckan det. Nu är det måndag igen och jag ska mata det lilla ynket som sitter här bredvid och gnölar. Igår sov hon in princip hela dagen så idag gör hon tvärsom. Kul!

 

Igår kväll var jag ensam hemma. Eller ja, Flora var ju hemma också men hon är så liten så hon räknas knappt. Jimmy jobbade över och Ofelia var på sitt livs första skoldisco. Nu börjar det alltså. Fester, baler, maskerader, discon, klubbar, festivaler. "Jag vill ha smink! Ögonskugga och blush!" Sa hon. Hur vet hon ens vad det är?! 

 

Glittrig ögonskugga och spindelnät på kinden sträckte jag mig till. Ja, det var halloween-tema på discot så hon var utklädd till häxa. De var så gulliga alla små 6- och 7-åringar som stod där och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ja, discot var bara för F-klassen och 1'orna. Det får väl vara så på en skola som trots att den bara är en F-3-skola har 250 elever.

 

Det är lite skillnad på hur jag hade det som gick i en 1-6-skola med ungefär 50 elever. På HELA skolan. Min årskull var ju hela 11 stycken så vi var ju en stor klass. Min bror som gick året över mig var 4 stycken. Jag fick ha engelska med dem för att jag var bättre än våran engelsklärare på engelska. Vi satt alla 5 runt ett och samma bord och böjde verb. Hela mellanstadiet var en och samma klass. På lågstadiet fanns det två klasser. Vi hade en ensam mattant, Iris, som lagade all mat från grunden. En av de största sakerna som någonsin hände var när vi fick en mjölkmaskin.

 

Men på discofronten såg det dock ungefär likadant ut nu som då. En matsal där stolar och bord skjutits åt sidan, discolampor och popcorndoft. Barn som inte vet riktigt vad de ska göra, så några få dansade och resten sprang runt och jagade varandra. Det var fint att se att vissa saker är precis likadana.

 

Första skoldiscot avklarat alltså, nu står det inte på förrän det ringer någon vakt från ett gymnasiedisco och vi får hämta henne när hon ligger och kräks i en buske! Nä, jag skojar bara. Hon får väl ta sig hem på egen hand. Vi har ju ingen bil.

 

Nu ska jag laga klyftpotatis och fläskkotletter. Skojar inte ens. 

 

 

Förra veckan var jag i Sågmyra på höstlov och sprang på min gamla klassföreståndare från högstadiet på stan en dag. Han var också svensklärare och bland det sista han sa till mig innan jag slutade nian var att jag aldrig skulle sluta skriva. Han brukade kalla mig för en liten Selma Lagerlöf och hade mitt 15-åriga jag vetat vilken komplimang det är så hade jag haft hybris som fått Danny Saucedo att framstå som ödmjuk. Bland det första han frågade mig nu såhär 17 år senare var om jag fortfarande skriver. Så nu har jag en livskris. För det gör jag inte. Knappt alls.

 

Så jag tänkte börja här lite försiktigt. Vardagsblogga lite. Jag tycker ju om att skriva, jag skriver i huvudet hela tiden. Jag tar mig bara aldrig tiden att sätta mig ner och få det på papper. Eller dator. När vi var i Sågmyra och Ofelia tjatade om att hon ville ha en målarbok berättade jag för henne att jag bara haft 2 målarböcker som barn. Varpå min pappa sa att det enda jag gjorde var ju att skriva ändå, från den dagen jag lärde mig det. Det kan ligga en sanning i det då det finns hela kartonger i källaren fyllda med mina berättelser och dagböcker. Jag och min barndomsbästis Malin brukade bära våra skrivmaskiner (hur gammal är jag egentligen??) till varandra och sitta bredvid varandra och skriva hela dagarna.

 

Det är ju en ganska tråkig sak att vara bra på, det här med att skriva. Det är sällan du får tillfälle att visa upp det liksom. Är du bra på att sjunga eller spela nåt instrument kan man ju skryta med det lite varsom närsom. Att vara bra på sport är ju också coolt och bra. Tänker på när jag var runt 20 och träffade en kille på krogen som tydligen var bra på hockey och sen frågade han vad jag var bra på och när jag svarade: "Skriva!" Så sa han: "Vad kul! Har du med dig nåt du skrivit?" Och nej. Det har man ju inte. 

 

När man var yngre var det dessutom lite konstigt. När jag var 19 och satt hemma och skrev en vanlig sketen tisdag, så var det en kille som ringde på väg hem från nån hockeymatch och frågade vad jag gjorde.

-Skriver, sa jag.

-Vadå? Pluggar du?
-Nej, jag bara skriver...

-Men vadå skriver?

-En bok eller nåt, jag vet inte vad det blir...

-... Okej.

Tror han hade tyckt det var mindre konstigt om jag sagt att jag stod och tömde kattungar på blod. 

 

Och ja, döm mig inte angående hockeykillarna. Jag är från dalarna, du får välja på hockeykillar och raggare. Och hockeykillarna duschar åtminstone varje dag. Det är därför jag är ihop med en hockeytönt från Tidaholm nu, det blir liksom det bästa av två världar. 

 

Förresten kom vi fram till att Astrid Lindgren inte slog igenom förrän hon var 38, så jag har faktiskt 5 år på mig. "Skriv! Gå hem och skriv!" Sa han. Svenskläraren. Så nu gör jag det. Ska försöka skriva lite varje dag. Tills jag vågar mig på att faktiskt öppna något av de där dokumenten med påbörjade romaner som ligger här på datorn. Men jag börjar här. Lite försiktigt. Nu ska jag vika tvätt. Ja, jag sa ju vardagsblogg. Det kommer att bli skittråkigt, jag varnar er.