Förstår du vad jag menar?



Jag har fått den äran att få provsmaka Almondys nya moussetårtor, som kommit i tre smaker. Men än så länge har jag bara hunnit med chokladmousse-tårtan, så här kommer en liten recension. Vi kan ju börja med att den faktiskt ser ut precis som på bilden, det är ju alltid ett plus! Ja, om man bortser från att den är pyttepytteliten alltså, det framkommer inte riktigt på bilden.

Smaken då? Ja. Den smakar tyvärr inte så mycket alls tyckte jag. Men så är jag ju också av den åsikten att choklad ska vara riktigt mörk, och den här var mer ljus och ganska trist i smaken. Lite kraftigare chokladsmak hade absolut inte gjort någonting alls, det här smakade typ som vispad grädde med lite o'boy i. Den var absolut inte äcklig, men det var verkligen ingen wow-upplevelse heller.

Så med tanke på att en sån här tårta kostar ca 60 kronor att köpa, och att tårtorna är pyttesmå så skulle jag inte köpa en sån här själv. Däremot skulle jag ju inte tacka nej om någon bjöd mig på den. Betyget får helt enkelt bli 2½ prickiga prickar av 5 möjliga.

Ja. Det var väl det. Jag ber om ursäkt för tråkigt blogginlägg men just för tillfället känner jag mig som en tråkig tjej. Jag vet inte varför jag alltid ser fram emot helgen när jag vet att det alltid slutar med att jag sitter ensam hemma framför teven och gör ingenting. Jag har sån Sågmyra-längt just nu att jag bara vill stoppa huvudet i ugnen, och så vet jag att jag inte kan åka dit förrän om tidigast en månad. Det är så himla okul så att Blondinbellas blogg känns som ett humoristiskt mästerverk i jämförelse. Inget gott att äta på och ingen läsk har jag hemma heller. Blä och hejdå.

Oasis - Stand By Me

Allt jag vill är att uppleva sann kärlek.

Mitt bland alla sillinläggningar, västerbottenpajer, jordgubbsdesserter och bilder på rosé i motljus så kommer jag här och bjuder på lite asiatiskt. Svensk högtidsmat är väl sådär rolig tycker jag och är absolut nöjd med att slippa äta rester från midsommarbuffén på midsommardagen. Därför åt vi detta igår:

Sojamarinerad kyckling och het kålsallad

för 2 portioner

2 kycklingfiléer
2 msk soja
1-2 msk flytande honung
1 pressad vitlöksklyfta

ca 200 gr vitkål
2 st tomater
½ gurka
½ kruka koriander

1 st lime
1 tsk chilipulver
1 msk olja
1 tsk honung

Tärna kycklingen.
Blanda ihop soja, honung och pressad vitlök.
Häll marinaden över kycklingen och låt stå i kylen 1-2 timmar.
Sätt ugnen på 200 grader och ställ in kycklingen i ca 20 minuter.
Strimla vitkål och hacka tomater.
Skala gurkan och skiva den riktigt tunt med osthyvel.
Grovhacka koriander.
Blanda detta till en sallad.
Riv skalet och pressa saften ur limen.
Blanda ner chili, olja och honung.
Häll dressingen över vitkålssalladen.
Servera till kycklingen med eller utan nudlar till.

Det går alltså bra att utesluta nudlarna till, det hade säkert jag också gjort om det inte vore för att jag när jag skulle ta fram mina två kycklingfiléer ur frysen insåg att det bara fanns en kycklingfilé. Så det fanns liksom inte så mycket mat, alltså fick det bli nudlar till. Gott blev det i vilket fall. Det här med vitkål alltså, det är bra grejer. Billigt, gott och lätt att variera.

Nu är det dags att sova så jag orkar jobba imorgon. Gud, vad opepp jag är. Ska man aldrig få semester? Och ska det aldrig sluta att regna? En kombination av semester och att det slutar regna, det vore fint. Tack på förhand!

James Murphy - People

Hon har diamanter på skosulorna.

Här kommer en försenad midsommarhälsning från ett regnigt Göteborg. Ja, eller idag regnar det inte. I går regnade det såklart eftersom det var midsommarafton. Vi var inte på parmiddag även fast det kan se ut så. Det var mest någonting som vi lekte emellan maten, musikquizen, jordgubbarna och Martins sillspadssnapsande. Vid 23-tiden gav jag upp, åkte hem och lärde mig att när fulla människor försöker ta sig fram till dörrarna på spårvagnen så låter det precis likadant som när mördare hasar sig fram i skräckfilmer. En skrämmande men nyttig upptäckt. Nu blir det promenad och bara njuta av en ledig dag.

Paul Simon & Ladysmith Black Mambazo - Homeless

Solen fortsätter att skina.

Utsikten från vårat hotellrum i Åhus. Inte så himla pjåkigt. Jag är fruktansvärt imponerad av Åhus,
vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men vad fint det var!
Det är precis sånt här som får mig att ifrågasätta
att man lägger så mycket pengar på att åka med sina barn till all-inclusive hotell,
om ni vill ha det precis som i Sverige på semestern: Semestra i Sverige.
Det finns fantastiskt vackra platser i vårat avlånga land.



Ett litet sommarhus som vi köpte. Nej. Det gjorde vi inte. Men jag ville köpa det.
Det stod liksom där alldeles övergivet, slitet och fruktansvärt vackert.
Så sorgligt att ingen vill ha ett sånt fint hus. Gigantiskt var det också.
Skulle absolut få plats med mina fyra barn i framtiden.

 

Här står jag och tar att vara Snyggtjock till en helt ny nivå strax innan vi begav oss iväg på en sjukt lång promenad för att hitta till rätt strand som vigseln skulle vara på. Jag var inte sådär söt och vän när vi kom fram kan jag berätta. Jag var svettig, kissnödig och hungrig och allmänt arg på min kära fästman. Det var ju tur att det inte var vi som skulle gifta oss.

Här har vi det nyvigda brudparet med lite syskonbarn. Jättefin strand
och fantastisk tur med vädret hade vi också. Lite blåsigt, men det får man ju räkna med vid havet.
Solen sken åtminstone och det var ju huvudsaken.

 

Nu är det tisdag och jag väntar fortfarande på att jag ska piggna till efter helgen, men det verkar gå lite sådär med det. Tur att det bara är två arbetsdagar kvar innan det är dags att festa till det igen. Tyvärr ljög jag sist när jag skrev att det var min sista 04.00-morgon för det blir nämligen en imorgon igen, så nu ska jag bara se ett avsnitt av The Killing och sen ska jag krypa ner i sängen.

 

Linnea Henriksson - Jag Vet Nåt Som Inte Du Vet


Vissa dagar vet jag inte om jag har rätt eller fel.

Häromdagen gick jag omkring på jobbet och var helt sjukt sugen på småkakor. Vilken sort som helst hade gått ner nästan tror jag. Jag tänkte på drömmar, schackrutor, finska pinnar, skorpor och ja. Allting som är litet och knaprigt helt enkelt. Efter de senaste veckornas orgie i mjuka kakor, muffins och sånt med extra mycket allt så var det kanske inte så konstigt heller, ibland vill man ju bara ha något litet till kaffet. Oftast vill man ju inte ha kaffe alls eftersom det är äckligt, så då vill man bara ha nåt litet att knapra på helt enkelt. Så, hem till skafferiet och baka skorpor blev det alltså. Såhär gjorde jag:

Choklad- och mandelskorpor

ca 45-50 st

100 gr smör
1 dl socker
2 ägg
1 tsk bakpulver
3½ dl vetemjöl
ca 100 gr grovhackad sötmandel
ca 100 gr grovhackad mörk choklad

Sätt ugnen på 175 grader.
Rör smöret och socker till en mjuk smet.
Tillsätt äggen och rör smeten porös.
Tillsätt mjöl och bakpulver och blanda väl.
Rör till sist ner mandel och chokladen.
Klicka ut degen på bakplåtspapper i 3 längder.
Grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter.
Ta ur skorporna ur ugnen och slå av den.
Skär längderna i sneda bitar, ca 2 cm breda.
Sätt sedan tillbaka plåten med skorporna i ugnen
och låt dem torka på eftervärmen.

Så nu har jag en hel kakburk full med skorpor. Och på pendeltåget på väg till jobbet i morse blev jag sjukt sugen på mazariner. Som jag tycker att är asäckligt. Tack och lov höll det suget i sig ungefär tills jag klev av tåget, det var då för väl så jag slapp gå hem och baka mazariner. Usch och blä. Tacka vet jag mina fina gulliga små skorpor.

Idag på jobbet fick vi soppa till lunch. Jag ställde fram en soppskål på ett bord, vände mig om ställde fram en soppskål på bordet bredvid också. När jag vänder mig tillbaka till första bordet har en kille på 2½ år tagit av sig sina strumpor och sitter och doppar dem i soppskålen. Mmm. Dopp i grytan. Ibland vill man bara flytta in i deras små huvuden och förstå vad som händer därinne. Och så är det sjukt svårt att skälla på någon när man håller på att bryta ihop av skratt. Det var liksom den lunchen det.

Nu ska jag sluta skjuta upp det jag egentligen borde göra, vilket är att packa min väska. Imorgon åker jag och Jimmy till Åhus över helgen. På lördag ska nämligen en av Jimmys bästa kompisar gifta sig där. Vigsel på stranden blir det. Så vi håller en tumme för fint väder i Åhus i helgen, okej?! Förutom lyxen att få gå på bröllop så ska vi bo på asfint hotell och äta hotellfrukost. Mmm. Hotellfrukost. Och så får man ha ny klänning! Flera dagar i rad!

Of Monsters And Men - Lakehouse

Hur ska jag kunna veta om jag älskar dig?

Det är en sak som jag verkligen inte förstår, och det är hur det kan komma sig att semestern känns längre och längre bort ju närmare den kommer? Jag har liksom slut på energi och skulle behöva ha lite semester här och nu omedelbums. Eller kanske bara en liten sovmorgon, jag är så dålig på att sova på nätterna och sover alltid så himla mycket bättre efter att väckarklockan ringt på morgonen.

Något annat jag är dålig på nuförtiden är att äta kyckling. Det har jag ju nämnt tidigare, att jag inte alls tycker att det är lika gott som jag brukar tycka. Men jag vet ju att jag egentligen tycker om det, så jag lagar det ändå. Idag blev det faktiskt riktigt gott, och skulle nog vara ännu godare med ett annat tillbehör till. Så vill ni ha en enkel och snabb vardagsrätt så kan ni göra detta, gör den med pasta till vetja, jag tror att det höjer den ännu ett snäpp!

Kycklinggryta med citron och parmesan

för 2 portioner

2 st kycklingfiléer
1 vitlöksklyfta
svartpeppar
paprikapulver
1 citron, rivet skal ifrån
ca 1 dl färskriven parmesan
ca 2½ dl matlagningsgrädde
en skvätt vitvinsvinäger

Tärna kycklingfiléerna.
Finhacka vitlöken.
Fräs kycklingen och vitlöken i smör i en djup stekpanna.
Krydda med svartpeppar och paprikapulver.
Häll över matlagningsgrädden.
Sänk värmen och riv ner citronskalet och parmesan.
Låt parmesanen smälta och smaka av med vitvinsvinäger.
Servera med couscous/ris/pasta och en god sallad.

Vi åt det som synes med couscous, men det blev faktiskt lite torrt (couscous suger ju i sig vätska nåt så fruktansvärt) så nästa gång ska jag testa med pasta.

Så måste jag göra ett litet tillägg om inlägget jag skrev igår också: Jag förstår givetvis att livet kommer att bli annorlunda när man får barn, så naiv är jag inte att jag tror att allting kommer att vara solsken, regnbågar och enhörningar som äter sockervadd. Jag inser ju att det krävs vissa förändringar, det händer ju att jag umgås med småbarn och småbarnsföräldrar emellanåt. Sisådär 8-9 timmar om dagen. Och det var ingenting passivt aggressivt överhuvudtaget med blogginlägget, det var helt och hållet bara aggressivt.

Nu ska jag tvinga med Jimmy ut på kvällspromenad och sen ska jag äta choklad- & mandelskorpor som jag nyss bakat medans jag läser biografin om Metallica som jag köpte idag. Nybakade choklad- & mandelskorpor, blir det mer hårdrock än så?!

TLC - Ain't 2 Proud 2 Beg

Den motvilliga mammabloggen*.

Finns det någon sorts människor jag verkligen är allergisk mot på facebook så är det alla dessa blivande- och nyblivna mammor som av någon outgrundlig anledning tror att hela världen är intresserade av att höra om deras förstoppningar/deras barns förstoppningar/nariga bröstvårtor och andra osmakliga detaljer som de tycker att de måste skriva om 300 gånger om dagen. För att inte tala om alla dessa nakenbilder på sig själva som gravida som de måste lägga upp, när de aldrig någonsin skulle komma på tanken på att lägga upp något liknande när de inte är gravida.

Som ni förstår har jag alltså inte nämnt någonting om vad som för tillfället pågår i min mage på facebook, jag har berättat personligen för dem som jag vill att ska veta. Det hindrar ju dock inte människor som jag knappt känner överhuvudtaget att tycka att det är helt okej att skriva om det öppet på min facebooksida när de hört om det från någon som känner någon som känner mig, och det är jag också allergisk mot. Jag har faktiskt ignorerat flera stycken "SKA NI HA EN BEBIS?! :) :) :)" och "Har jag missat nåt nu?!" bara för att jag inte tycker att de har med det att göra överhuvudtaget. Vad är grejen med att tro att man har rätten att veta allt om allas privatliv bara för att man är vänner på facebook?!

Men värst av alla sorters människor man stöter på är ju dessa allvetare som med nedlåtande röst säger sitt: "Vänta ni bara tills bebisen kommer..." Då ska jag tydligen enligt dessa allvetare ändra åsikt om allting. När bebisen kommer ska jag tydligen tycka det är asjobbigt att bo i en jättefin lägenhet med 3 rum, trädgård och pool bara för att det råkar vara två trappor upp till lägenheten. När jag får barn så ska jag tydligen sluta gå ut på riktiga restauranger och bara gå på McDonalds istället, varför jag nu skulle utsätta mitt barn för att äta på McDonalds när jag själv tycker att det är asäckligt vet jag inte riktigt. Jag tycker det låter himla konstigt. När jag får barn kommer jag plötsligt över en natt ändra åsikt och tycka att all-inclusive hotell på svennebanan-turistställen är sååå värt att lägga tiotusentals kronor på, för jag kommer tydligen inte vilja att mitt barn ska uppleva någonting nytt. Varför i hela friden jag skulle börja känna så bara för att jag har barn vet jag inte riktigt, men så är det tydligen.

De skulle lika gärna kunna säga: "Vänta du bara tills bebisen kommer, då kommer du att börja rösta på Moderaterna / gilla Lady Gaga / tycka att Sex & The City är en sååå givande tv-serie / bara att klä dig i svart och grått..." Jag ska få en bebis, jag ska för i helvete inte lobotomeras.

Scissor Sisters - Self Control

*tack Jolin för inspiration till rubriken på inlägget.

Du tror att du kan köpa dig ett förlåt.

Nu är jag hemma i Göteborg igen efter en liten weekend i Karlstad, så nu behöver jag inte åka dit igen på 2½ år. Vi kom fram till i helgen att senast jag var där var nyår för 2½ år sen och gången innan dess var sommaren 2007, så det känns som att jag är regelbunden i mina besök. Snart kanske jag lär mig att hitta någonstans också, hoho.

Men nu tycker jag att vi tittar på lite bilder från anledningen till att vi åkte dit, jag har stulit de här bilderna från Ann utan att ens fråga om lov, men jag bestämmer att det är okej för att ni ska få se hur fint det är i hennes nyöppnade butik Tidens Melodi:






Ann har åkt runt i säkert över ett halvår och köpt upp vintagekläder och saker från olika personer så det fanns så mycket fina saker att titta på. Jag och Jolin var ansvariga för snittarna (ja, såna man äter alltså, inte människor som går runt och snittar folk) så vi var i butiken i x antal timmar men ändå lyckades vi få syn på nya fina klänningar som vi inte sett innan lite då och då under tiden vi var där. Så har ni vägarna förbi Karlstad så tycker jag absolut att ni ska ta en titt in i butiken. Mer info finns här: www.tidensmelodi.se

Tyvärr är det ju inte riktigt världens bästa tidpunkt för mig att prova kläder för tillfället, fastän alla går runt och påpekar att jag är sååå liten för att vara i vecka 22 så finns det faktiskt en liten mage där i vägen när jag ville testa fina prickiga klänningar. Och Ann ville inte hänga undan en klänning åt mig i sisådär ett år. Men jag kom hem med ett par fina skor och en liten sjömanskavaj-väst-aktig grej åtminstone så jag är nöjd ändå.

Ännu mer nöjd skulle jag vara om fotbolls-EM tog slut snart. Kan vi inte bara sluta låtsas att svenska fotbollslandslaget är bra? Det är ju lika pinsamt varje gång det är nåt mästerskap när folk håller på och blir förvånade och ledsna för att Sverige åker ur direkt i gruppspelet. "Men vi tog ju faktiskt brons 94!" Ja. 94. Det finns säkert de som spelar i landslaget nu som inte ens var födda då. Släpp det, gå vidare, Sverige är inte bra på fotboll. Jag är inte heller bra på fotboll, det är inget att skämmas över. Det är liksom bara att erkänna, acceptera och leva med det.

Terrible Feelings - Rest In Peace

En ensam dam.

Tänk om man alltid var ledig på onsdagar, vad snabbt veckorna skulle gå. Det skulle vara fint. Sa hon som har jättemycket ångest för att hon snart kommer att vara ledig alla dagar. Men så har jag å andra sidan aldrig påstått att jag är konsekvent i mina tankegångar heller. Det enda jag är konsekvent med här i livet är min kvällskaka. Så igår när det var ledig dag passade jag på att fixa mig en riktigt god sån. Det fick bli en sån där variant med extra mycket allt denna veckan, och så blev det kvällsmuffins och inte kvällskaka.

Nutellamuffins

ca 12 st

75 gr mörk choklad
100 gr smör
1¼ dl socker
2 st ägg
1²/³ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
ca 100 gr nutella (eller annan chokladnötkräm)

Topping:
100 gr mörk choklad
1 dl vispgrädde
ca ½ dl nutella

grovhackade hasselnötter att garnera med

Sätt ugnen på 180 grader.
Smält chokladen och låt svalna något.
Vispa smör och socker till en vit, pösig smet.
Slå i äggen, ett i taget, under omrörning.
Vänd ner mjölet och bakpulvret.
Rör till sist ner den smälta chokladen och rör till en jämn smet.
Fördela hälften av smeten i muffinsformar på en plåt.
Klicka ner en sked nutella i varje form.
Häll över den resterande muffinssmeten.
Grädda i mitten av ugnen i ca 18 minuter.
Låt muffinsarna svalna.
Värm grädden till toppingen i en kastrull tills den nästan kokar.
Bryt ner chokladen och rör till en slät kräm.
Blanda ner nutellan och låt krämen svalna och tjocka på sig.
Bred sedan toppingen på muffinsen och garnera med hackade hasselnötter.

Mmm. Jag unnar mig lite vardagslyx. Fy fan, vad jag hatar den meningen. Eller som Jimmy brukar säga: "I det här huset unnar vi oss fan inte saker, här bara GÖR vi!" Så sant, så sant. Unna sig. Bah. Nu ska jag fortsätta att packa min väska. I morgon direkt efter jobbet ska jag nämligen unna mig att åka till Karlstad och gå på invigningen av den fina vintagebutiken Tidens Melodi, och nej, jag är faktiskt inte ett dugg partisk. Det är väl självklart att det blir en finfin butik! Så nu får ni ha en riktigt trevlig helg, för det tänker jag ha!

Linnea Henriksson - Lyckligare Nu

(en fin bit. ett bra debutalbum överlag tycker jag. lyssna!)

Varje dag är som en semester.

Här är min nationaldagsfrukost. Gottgott! Egentligen borde man kanske äta sill, gräddfil och knäckebröd till frukost på nationaldagen, men det är ju inte så himla gott så jag är lite osvensk och äter HCHF-frulle istället. Och så dricker jag citrusdryck i champagneglas, det måste man ju göra när det är ledig dag. Eftersom jag inte är världens mest morgonpigga så åt jag frukosten framför Sunes Sommar på teve, och mer svenskt än Sunes Sommar kan det väl knappast bli. Så nu tycker jag att jag har gjort en värdig insats för att fira vårat land!

Men nu ska jag inte hålla er på halster längre heller, rätt svar på måndagens tittarfråga ska såklart avslöjas. Det man hade vunnit om man hade svarat rätt var att få följa med oss på resan, nu var det tyvärr ingen av er som gissade rätt så ni får stanna hemma. Tråkigt för er. Även om Mårtenssons gissning på Göta Kanal fick mig att skratta högt så var det fel. Rätt svar är nämligen Siofók, det ligger vid Balatonsjön i Ungern. Det ska bli fint! Inga svenska inkastare eller all-inclusive hotell så långt ögat kan nå.

Nu ska jag fortsätta att vara ledig. Imorgon gör jag troligtvis min sista 04.00-morgon någonsin på jobbet, sweet!

Bee Gees - First Of May

Det är sånt här som får mig att orka.






Igår bokade jag och Jimmy en resa hit, där vi ska vara i en vecka i mitten av juli. Idag står termometern på det här stället på 22 grader. Lite varmare än Göteborgs 15 grader alltså. Fast ändå inte sådär så att man dör av värmeslag. Någon som vågar sig på en gissning om vart det är vi ska? Det är inom Europa, så mycket kan jag ju kosta mig på att avslöja. Klara, färdiga, Gissa!

Of Monsters And Men - Yellow Light

(och så påminner jag er igen om att ni måste lyssna på of monsters and men. så himla bra!)

Jag iakttar er allihopa och ser hur ni sjunker.

Det finns människor som inte tycker om äppelkakor. Jag har en liten känsla av att det är samma sorts människor som inte tycker om rabarberpaj. Jag grundar detta på att jag är en av dem. Jag har aldrig lärt mig att älska äppelkakor och äppelpaj med vaniljsås, jag tyckte det var så fruktansvärt tråkigt varje höst i skolan när vi av någon anledning skulle baka tråkiga äppelkakor och äppelpaj. Jag tror det är någonting med de där mjuka äpplena som gjort mig skeptisk. Det blir ju inte bättre av att jag inte tycker om vaniljsås heller. MEN! Nu har jag hittat ett recept på äppelkaka som till och med fått mig på fall. Hemligheten tycks vara honung och pepparkakskryddor i en härlig symbios.


Äppelkaka med honung och valnötter

2 dl flytande honung
120 gr smör
1¾ dl ljust muscovadosocker
2 st ägg
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk pepparkakskryddor
2 st äpplen, skalade och hackade
100 gr grovhackade valnötter

Sätt ugnen på 180 grader.
Lägg honung, smör, socker och ägg i en skål.
Sikta i mjöl, bakpulver och pepparkakskryddor.
Vispa på elvispens lägsta hastighet tills allt är välblandat.
Rör ner äppelbitar och valnötter.
Häll smeten i en smord och bröad rund sockerkaksform och jämna till ytan.
Grädda i 50-55 minuter i mitten av ugnen.
Låt svalna något i formen innan du stjälper upp kakan.
Pudra kakan med florsocker.
Servera gärna kakan ljummen med en klick vaniljglass till.

Man kan för all del skippa valnötterna om man är nötallergisk, det blir nog lika gott ändå. Och ja, det är helt okej att baka äppelkakor i början av sommaren och att baka saker med pepparkakssmak är också helt okej. Det bestämmer faktiskt jag, det kan vara bra att få i sig lite pepparkakskryddor såhär års också så att man inte glömmer bort att vara snäll.

Nu ska jag faktiskt gå ut i solen på en kort liten lördagspromenad, det är så fint väder så jag kan inte låta bli. Fastän att jag är så förkyld så att jag faktiskt inte har någon röst överhuvudtaget, den försvann under natten. Måste varit den vilda AW'en jag och Evelina var på igår som är skyldig. Nåja, lika glad är jag för det, men gladast är nog Jimmy.

Here We Go Magic - Make Up Your Mind

RSS 2.0