Kapitel 2.

Efter lunch på Max i fredags och lunch på Burger King igår så gjorde jag Tacoburgare idag. Det kanske är sant som de säger att man kan bli beroende av snabbmat? Om jag inte får hamburgare imorgon på jobbet kanske jag blir aggressiv? Eller lägger mig i ett hörn och börjar svettas och skaka av abstinensbesvär? Eller så var jag bara väldigt hungrig och trött och ville göra någonting snabbt efter att vi varit och handlat idag. Men man vet aldrig, imorgon eftermiddag kanske jag står i Brunnsparken och injicerar en tripple whopper, röker en McFeast och snortar ett Frisco-mål. Det sista låter jobbigast. Salta strips i näsan, det lär svida.

 

The Joy Formidable - The Greatest Light Is The Greatest Shade


En ny sång.

Nu är jag hemma och har återhämtat mig tillräckligt efter helgen för att orka berätta om den. Jag rekommenderar verkligen inte att sitta bakfull i en bil i ca 5 timmar, fy fabian! Men det var tydligen självförvållat att jag mådde så dåligt, fast det tror jag inte alls på. Jag skyller på min Storebror. Helgen såg ut såhär ungefär:

I fredags hade jag beordrat mina föräldrar att vi skulle äta fonduegryta. Vi åt det jätteofta när jag var liten, men sen har det liksom försvunnit från matkartan. Nu skrev jag tillbaka det på matkartan igen. Att mumsa oxfilé, fläskfilé och massa olika såser och röror sitter ju liksom aldrig fel.

I lördags fick jag äntligen gå loss på påskpyntet. Jag fick i present av mamma att hon skulle betala för det jag ville ha så jag plockade på mig bäst jag kunde. Hittills har jag bara visat Jimmy 3 av sakerna jag köpte och han var väl kanske inte alls lika lyrisk som jag. Konstigt. Det blev en tur på Lager157 också, jag kände att jag behövde en ny klänning. För jag har ju inte så många klänningar. Hrm hrm. Sen skjutsade mamma in mig till Falun, där vi plockade upp Clara och Sandylicious och åkte hem till Kalix och lagade tacopaj, och det såg ut ungefär såhär:






Egentligen var det mest Sandy som gjorde tacopajen, hon tog liksom över hela jobbet. När hon inte skröt om hur världsvan hon är som varit på Starbucks förstås, Clara får inte ens komma in på Starbucks för att hon är för tattig och jag som aldrig ens varit utomlands fick istället berätta om en gång då jag var i Småland. Men det är ju som Kalix säger, det finns ju frappe på Waynes, vad ska man med Starbucks till? Clara hade också fina teorier om att de flesta människor bor på adresser med C. Detta grundar hon på absolut ingenting, men det stämmer!


Sen skjutsade våran privatchaufför Johnen ner oss till Pitchers där vi träffade Robin Paulsson. Han kan ha hetat något annat, men jag och Storebror tyckte att han hette Robin. Ja, för min Storebror var på Pitchers också. Det var ju roligt att han hade tid att träffa sin syster lite även om det var jag som bjöd in mig själv. Men han fick minsann ett uppslagsverk av mig, så han borde varit glad. Sen kanske det spårade ur lite och vi pratade mest danska och norska. Jag tycker i alla fall att om man avslutar alla meningar med att säga Petter Northug så är det norska. Akkurat nå?

Under bilfärden hem blev vi underhållna av Erik, till och med när jag sprang upp för att låna toan hos Sandy följde han med och underhållde oss. Jag vet inte ens om han tystnade för att andas och till sist tittar Sandra på mig och säger: "Vem är han?"
Jag: "Men det är ju Johans storebror!"
Erik: "Vafan Sandra, kommer du inte ihåg mig?! Våra mammor gick ju på samma mammakurs innan vi föddes!"
Himla dålig stil där av Sandy att inte minnas honom från mammakursen innan de föddes.

Galet rolig kväll. Jag vet inte om det uppvägde hur dåligt jag mådde igår dock. Fy fabian. Jag mådde fortfarande lite dåligt när jag vaknade i morse. Jag är för gammal för sånt här. Nu har jag ju skrivit ungefär en hel C-uppsats här så nu tycker jag att vi håller här för idag.

Toro Y Moi - Good Hold

Jag är redo.

Idag känner jag mig betydligt bättre än igår och i förrgår, bara lite halsont och seg i kroppen. Men jag botar halsontet med te och segheten med... Ja, det återstår att se. En sak som man måste ha när man är lite hängig är i alla fall godis-medicin. Det står också i lagen. (Ni kanske har märkt att det är ganska mycket som står i min lagbok, men bara bra lagar. Förstås.) Så igår slängde jag ihop något av det enklaste godiset som finns, nämligen tryfflar. Och jag gjorde det på ett bra mycket enklare vis än jag brukar göra också, så det var bara hur enkelt som helst och blev såhär fint:

Vit chokladtryffel med lime och kanel

ca 20 st

200 gr vit choklad
1 dl grädde
25 gr smör
1 tsk rivet limeskal
1 tsk kanel

100 gr vit choklad till garnering

Hacka chokladen grovt och lägg i en skål.
Värm grädden på svag värme i en kastrull på spisen.
Häll grädden över chokladen och rör om tills all chokladen smält.
Blanda ner smöret och rör till en jämn smet.
Blanda till sist ner limeskal och kanel.
Lägg plastfolie över skålen och ställ in i frysen ca 2 timmar.
Rulla smeten till bollar och lägg på ett fat.
Ställ in i frysen ca 2 timmar till.
Smält choklad och doppa tryfflarna i med hjälp av en gaffel eller tandpetare.
Ställ dem på bakplåtspapper i kylen och låt dem stelna.
Enjoy!

Det som gör det till extra bra sjuklingsgodis är att man kan vila sig under tiden som tryfflarna står i frysen. Så är man redo för nästa moment sen. Är man inte sjuk så hinner man göra massa andra bra saker under den tiden. Som att diska och städa, det är ju himla kul. Hrm hrm.

Nu ska jag fortsätta att packa min lilla väska för ikväll åker vi till Falköping och imorgon bitti åker vi vidare upp mot Dalarna där jag ska spendera helgen i Sågmyra hos mina föräldrar. Jag ska köpa påskpynt på Trend & Tradition, det tjatar jag om hela tiden. Jag gillar påskpynt mest av alla pynt, det är ulliga gulliga kycklingar, prickigt och färgglatt och vårigt. Och påskharar! Och godis! Ja. Ni fattar ju. Påskliljor också, påskliljor! Vi får se om jag orkar bråka med mina föräldrars ångmaskiner till datorer, isåfall återkommer jag i helgen. Annars får ni ha en glad påsk, tänkte jag skriva. Men en trevlig helg förstås!

Bruce Springsteen - Mansion On The Hill

Hinkar fyllda med välgörenhet.

Tack, tack för alla gratulationer. Det är ju inte så farligt det här med att fylla 26 ändå, inte när folk är så himla snälla. Tårtkalas var det däremot lite ont om, man tycker ju att Jimmy kunde fixat någon slags liten tårta ändå, det tycker man ju. Sen att det är jag som är tårtmakaren i hushållet har inte med saken att göra, är det jag som fyller år så är det väl jag som ska få tårta? Fast sen är jag ju å andra sidan inte särskilt förtjust i tårta. Jag gjorde en himla god födelsedagsmiddag i alla fall, som såg ut såhär:

Grekiska köttbullar och pasta

För 4 portioner

400 gr köttfärs
1 vitlöksklyfta
1 lime, rivet skal från
8-10 st soltorkade tomater
100 gr fetaost
1 ägg
2 msk kalvfond

Sås:
1 dl vitt vin
1 dl créme fraiche
2 msk balsamvinäger
1 msk kalvfond
persilja

Pressa vitlöksklyftan i en skål och riv ner limeskalet.
Hacka soltorkade tomaterna och smula ner fetaosten.
Blanda ner ägg och kalvfond och kanske lite salt och peppar.
Tillsätt köttfärsen och blanda väl.
Rulla till köttbullar.
Hetta upp en stor stekpanna och stek köttbullarna i omgångar i smör.
De behöver bara få lite färg, inte bli genomstekta.
Lyft försiktigt de stekta köttbullarna åt sidan på en tallrik eller nåt.
Häll ingredienserna till såsen i stekpannan och blanda om.
Lägg tillbaka köttbullarna i såsen och låt puttra i ca 10 minuter.
Servera köttbullarna med pasta.

Vi hade lite riven parmesan till också, och det var jättegott. Annars har det 26-åriga livet börjat lite sisådär då jag igår vaknade och kände mig alldeles febrig och hängig. Tyvärr har man ju inte råd att unna sig lyxen att vara sjuk så jag fick allt släpa iväg mig till jobbet ändå. Det fick jag igen för ganska rejält sen och låg och sov mellan 15-19 igår eftermiddag för att vakna, äta lite middag och sen mest ligga på soffan. Idag känner jag mig fortfarande rätt febrig och har ont i hela kroppen, så jag vilar mest och hoppas att det går över till helgen då jag ska upp till Sågmyra. Någon aptit har jag inte heller, överhuvudtaget. Så nu ska jag försöka tvinga i mig något ätbart, det ska tydligen vara bra om man vill friskna till.

Clare Maguire - Ain't Nobody (Breakage's Suck It Up Mix)

Jag tror bestämt att...

(Bild lånad från Lanternan.)

Den här 10-poängaren fyller år idag! Hittills har dagen börjat med att det var en sån morgon då allt gick fel, men arbetat sig sakta uppåt. Fint också att det är en sån dag då jag gråter för allt idag; "Åh födelsedagskort, sms och presenter och hälsningar, alla är så himla gulliga, uäääääh..." Så låter det ungefär. Och eftersom det är i min födelsedag idag så bestämmer jag att alla som läser det här måste skriva grattis till mig, ni är flera hundra som är här och läser varje dag utan att skriva en rad och idag bestämmer jag att ni måste skriva grattis. För det står i lagen. Sådeså.

The Smiths - Unhappy Birthday

(fast om ni tänker och känner som the smiths i den här låten så behöver ni inte hälsa grattis.)

Är det så konstigt att jag låter bitter när jag kan känna hur mitt hjärta går i bitar?

Vi avslutar väl söndagen med den goda efterrätten jag bjöd på igår. Jag slängde faktiskt ihop det sista av den när gästerna redan var på plats och slängde in den i ugnen så att de fick den alldeles nygjord och så varm att vi brände tungan både en och två gånger. Glupska? Vi? Nej, man måste ju bara äta upp innan glassen smälter för mycket.

Rabarberkaka med vaniljglass

För 6 st minikakor

150 gr smör
2 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
rabarber
farinsocker

Smält smöret och låt det svalna.
Rör ihop ägg och socker.
Tillsätt det avsvalnade smöret varvat med vetemjölet.
Rör till en slät smet.
Smörj sex stycken portionsformar.
Fördela smeten i portionsformarna.
Täck med skivad rabarber.
Strö över farinsockret.
Grädda i 225 grader, 15-20 minuter tills kakorna fått en fin färg.
Servera direkt med vaniljglass till.

Kakan får gärna vara lite kladdig i mitten, det gör absolut ingenting. Efter att vi hade ätit upp efterrätten så åkte vi vidare på fest hos Kajsa där jag avslöjade att det inte alls var rosévin utan grogg jag drack, där Martin som vanligt inte kände igen mig (men NÄSTA gång) och jag lärde en kille som hette Simon att man aldrig får en andra chans att göra ett första intryck. Sen gick vi faktiskt nästan ut. Mötte upp Jimmy och Robban på Järntorget och ställde oss i kön till Pustervik, där sedan hela sällskapet ändrade sig och ville gå på Nef. Det ville verkligen inte jag och Jimmy, så vi åkte hem istället. Men vi stod i en kö, det är längre än vi kommit på väldigt länge!

Gil-Scott Heron & Jamie XX - NY Is Killing Me


En till dig och en till mig.

Som jag nämnde igår så skulle jag ha lite middag här hemma på kvällen, så det är ju mest det som hela helgen bestått av. 3-rätters middagar. Och det tackar man ju aldrig nej till, så det var en himla fin helg får jag säga. Det var Jolin och Evelina som kom hit på middag och direkt när de kom så bjöd jag på en liten välkomstdrink som såg ut såhär:

Angel

1 drink

2 cl ljus rom
2 cl grand marnier
2 cl tranbärsjuice
2 cl apelsinjuice
en skvätt pressad citron

Blanda allting i en shaker.
Skaka ordentligt och häll upp i finaste glasen.
Kanske med en sockrad kant.

Nu ska jag väl vara ärlig och erkänna att det var Jimmy som blandade drinkarna. Men det var jag som sockrade kanterna på glasen! Den här drinken luktar ungefär sju miljoner gånger mer sprit än den smakar. Men sen smakar det bra. Det är ju klart bättre när det luktar äckligt och smakar gott, än när det är tvärsom. Sen blev det små laxbitar att doppa i limesås till förrätt och chevrépaj till huvudrätt. Efterrätten återkommer jag med i ett annat inlägg, för den tänker jag minsann visa upp och dela med mig av receptet på.

Idag lyckades jag förhandla mig till pizza från Kolgrillsbaren till middag. Tänk så lätt det går när man bara blinkar lite med ögonen och säger: "Men det är ju min fööööölsedag imorgon!" Jag är en sån där riktigt hemsk människa som utnyttjar det faktum att jag har födelsedag helt galet mycket. Gärna flera dagar i förväg och flera dagar efteråt också. Jag brukar försöka köra med att eftersom jag är född för tidigt och egentligen skulle varit född någon gång i mars så är det min födelsedag fram tills den dagen som jag egentligen skulle varit född på. Det funkar sådär... Nu ska jag fortsätta dricka Pepsi Max och zappa.

Chapel Club - Five Trees

Varför ringer du mig aldrig?

Idag är jag lite seg men mycket nöjd för igår var det dags för invigningen av Sju Hos Oss hemma hos Charlotta och Calle. Förutom jag så var det också Sofie från Mumsfilibabba och hennes Johan och Michael på Lanternan som var ditbjudna.


Temat för kvällen var Sverige så först fick vi champagne med lite snittar bestående av bland annat västerbottenost-chips och hembakat knäckebröd med grevékräm. Eftersom både Michael och jag hade våra respektive hemmaliggandes i diverse sjukdomar så bildade vi ett lag, dock slutade tipspromenaden oavgjort då vi till och med gissade lika på utslagsfrågan. Och varför skulle det vara så fruktansvärt otänkbart att jag skulle ha gjort en svensk klassiker? Jag som är världens träningsfreak!


Sen var det dags att sätta sig till bords och hugga in på förrätten. Till förrätt blev det Västerbottencheesecake med sikrom som serverades med snaps och öl från Oppigårds. Jag, Charlotta och Sofie tog sats och satte i oss hela snapsen på en gång, för det ska man ju. Men vad gör killarna? Jo, de sitter och finsippar. Vad är det för stil? Fantastiskt fin förrätt var det i alla fall. Jag är ju varken rom eller öl-fantast men det gick så bra ihop så det gick ner ändå.

Till huvudrätt serverades det Biff Rydberg med dijoncréme och till det ett rött vin. Jag fick lov att äta två portioner så himla gott var det. Och man ska bli mätt när man är bortbjuden på middag, det finns ingenting som heter för mycket mat.

Till dessert vankades det Skånsk äppelkaka med hemmagjord vaniljglass. Äppelkakan hade en topping av kavring och farinsocker och som var jättegod och krispig. Jag är ju inte heller något fan av vaniljglass, men tänka sig; Hemmagjord vaniljglass är bra mycket godare än sån som man köper i affären. Kanske för att det inte är massa konstigheter i den.




Det är fint att ha middag med andra matbloggare, så slipper man känna sig som en nörd när man springer runt där med kameran i högsta hugg, för alla springer runt med kameran i högsta hugg. Kvällens avslutades med att vi fick sätta poäng på hela alltet, men dem avslöjar vi inte förrän alla haft sina middagar. Så det får ni allt vänta på.

Nu har jag en egen middag att ta itu med för ikväll blir det kombinerad födelsedags- och hejdå, ha så kul i afrikat-middag här hemma. Det är jag som fyller år och Jolin som ska till Uganda i några veckor. Så nu är det bara att sätta igång med nästa middag. Det är då för väl, vad skulle jag annars blogga om?

Bright Eyes - A Machine Spiritual (In The People's Key)

Solen har inte synts till på flera veckor.


En annan råkar ju ha födelsedag på måndag och då vill folk tydligen veta vad jag vill ha i present. Jag vill ha de här dessertskålarna från Jelly Bean. I rosa, vitt och turkos. De finns till exempel på Cervera och skulle trivas väldigt bra hemma hos mig. Förutom de här finfina dessertskålarna så önskar jag mig ungefär samma saker som jag önskade mig i julklapp, nämligen:

  • Fler kakburkar, kakfat och tårtfat. Lagerhaus och Indiska har fina grejer.
  • En baksten
  • Säsong 2 av Greek på dvd
  • Håkan Hellströms senaste album, Håkan Hellströms live-dvd han släppte förra året och Håkan Hellströms fotobok: PS. Lycka till ikväll
  • En helt fantastiskt fin sjömansjacka som finns på H&M
Ja. Det var väl ungefär det. Fast egentligen har jag mest ångest för att fylla år. Nu kommer jag aldrig ha råd att åka tåg igen, för att inte tala om att spårvagnskortet kommer att kosta mig över 800 jävla kronor i månaden. Och då ingår inte ens nattaxan längre. Jag tar det som att de på Västtrafik har bestämt att man inte ska vara ute och ränna på nätterna längre efter att man fyllt 26, därför ska jag ränna ute hela nätterna under denna sista helg som ungdom. Jag börjar med att åka hem till Charlotta och Calle på matbloggarmiddag ikväll. Det blir fint det!

Strand Of Oaks - Daniel's Blues

Lek med livet.

Idag är det torsdag, det innebär att jag fortsätter mitt propagerande för soppa. Okej, nej. Det gör jag kanske inte, ni får göra som ni vill med erat soppätande. Men jag lagade i alla fall soppa idag. En enkel soppa av bara sånt där man redan har hemma så man blir av med lite saker i kylskåpet som man skulle fått lov att slänga annars. Gott blev det också, det tyckte till och med Jimmy. Dessutom är jag fortfarande mätt, 3½ timme senare. Igår åt vi risonisallad, då var jag galet hungrig igen 45 minuter efter att vi hade ätit. Mindre sallad, mera soppa:

Den enklaste potatissoppan

För 4 portioner

8 st mellanstora potatisar
2 st salladslökar
3 vitlöksklyftor
2 dl vatten
5 dl mjölk
1 tärning hönsbuljong
salt
peppar
persilja

Strimla salladslöken.
Skala och finhacka vitlöken.
Fräs i olja i en stor kastrull tills löken mjuknat.
Skala potatisen och skär i mindre bitar.
Tillsätt vatten, mjölk, potatis och hönsbuljong i kastrullen.
Låt koka tills potatisen mjuknat.
Mixa soppan slät och smaka av med kryddorna.
Servera soppan med ett gott mjukt bröd.

Och ni bara: "Vadå? Mellanstora potatisar?" Ja, men typ... Inte åtta stycken bakpotatisar, och inte åtta stycken små färskpotatisar. 8 stycken lagom stora mjöliga potatisar. Tänk typ, såna som ni skulle orka äta två av om de var kokta till söndagssteken. Så nu vet ni.

Förresten så råkade min bebis på Sims bli skickad till militärskolan då det inte skötte vanliga skolan, jag vet inte om jag ska ta det som ett tecken på att jag inte är redo att ha barn. Nu är jag visserligen inte ens nära att lyckas övertala Jimmy till en bebis överhuvudtaget. Igår när han låg och läste så låg jag bredvid och sjöng jättefint (tyckte jag i alla fall) för honom. Då vred han på huvudet, tittade på mig och sa: "Pernilla, för varje ton du tar så lägger jag på ett år tills du får din bebis..." Så fruktansvärt oförskämd. Det var minsann sista gången jag slösade min vackra sångröst på honom. Sådeså.

Nina Kinert - My Girl

Jag vill ha dig.

Igår var jag lite våghalsig i köket och bakade någonting som jag aldrig bakat förut. Däremot har jag ätit det tusen miljarder gånger. Det här känns ju som någonting som man borde ha bakat som liten, eftersom det är så himla enkelt så borde det ju vara någonting av det första man någonsin testar. Men inte jag inte. Jag sparar mina utmaningar till äldre dagar. Sen att det inte var någon utmaning alls är ju en annan historia. Ja, småkakor denna veckan också. Minimal arbetsinsats och massor av kakor, det gillar vi ju. Det är nästan så det känns meningslöst att skriva ut receptet, men man vet ju aldrig. Nuförtiden bland alla macaroons, cupcakes, sugarpaste och surdegsbröd så kan det ju hända att ingen längre vet hur man gör dessa. Därför presenterar jag stolt: Kokostoppar!

Kokostoppar

ca 20 st

50 gr smör
200 gr riven kokos
2½ dl socker
2 ägg

Häll kokos i en bunke.
Smält smöret och häll över kokosen.
Rör ner socker och ägg.
Låt smeten stå till sig i 15 minuter.
Sätt ugnen på 200 grader.
Klicka ut smeten på pappersbeklädd plåt.
Grädda i ca 10 minuter tills kokostopparna fått en fin färg.



Mums, vad gott! Såna här kvällskakor gillar vi. Speciellt när det finns kakor kvar sen förra veckan också, det blir som ett litet barnkalas varje dag. Och det finns ju alltid något att fira! Idag kan man till exempel fira att... Ehm... Ja... Att det är fredag i övermorgon! Det är ju lill-lördag idag dessutom, det kan man också fira. Eller så kan man bara fira att man lever, det är inte heller så dumt.

Cee Lo Green - Everybody Loves You [Baby]

För jag älskar ingen alls, sånt där är slöseri med tid.

När jag var 15 lyckades jag på något sätt lura med mig hela familjen till Marocko på semester, jag tror att det mest var pappa som var på min sida och hur vi fick med oss mamma och Storebror på det hela vet jag inte riktigt. De gillar mest att åka till såna där ställen där allting redan finns på svenska, och helst ska det finnas svenskt kaffe på hotellet också. Själv är jag ju raka motsatsen och får krupp på exploaterade turistställen. Så vi åkte till Marocko och det jag minns mest är att det bodde sköldpaddor ute på hotellets gård, något lyrisk Pernilla där alltså, och att jag så fort min mamma läste en bok sa: "Vill du veta hur den slutar? De SPRÄNGER hela ön i luften!" Plus att vi spelade in en extremt dålig film på balkongen som mest gick ut på att någon i min familj sa: "Var är vi någonstans?" Och någon annan svarade: "Det ser ut som att vi är i Afrika... Men, vi ÄR ju i Afrika!" Den ska jag nog be min pappa att leta fram, jag känner att den skulle kunna vinna en Guldbagge för bästa dokumentär.

Vart vill jag då komma med allt detta babblande om våran semester i Marocko? Nja. Ingenstans alls egentligen, mer än fram till att jag lagade marockansk mat idag och att det var väldigt, väldigt gott. Såhär gjorde jag:

Marockansk kycklinggryta med couscous

För 4 portioner

4 kycklingfiléer
1 gul lök
2 st vitlöksklyftor
kanel
ingefära
spiskummin
paprikapulver
gurkmeja
3 st morötter
1 palsternacka
2 st selleristjälkar
½ dl tomatpuré
1 liter vatten
1 hönsbuljongtärning
5 st cocktailtomater
1 liten burk kikärtor

Skala och finhacka lök och vitlöken.
Dela varje kycklingfilé i 3 delar.
Fräs kycklingen tillsammans med löken i olja i en stor gryta.
Tillsätt kryddorna.
Skala morot och palsternacka och skär i stora bitar.
Skär sellerin i centimetertjocka skivor.
Tillsätt vatten, buljong, tomatpuré, rotfrukterna och sellerin i grytan.
Koka upp och låt koka i 30 minuter.
Dela tomaterna på hälften och tillsätt i slutet av koktiden.
Låt kikärtorna rinna av, tillsätt i grytan och låt dem bli varma innan servering.
Servera med couscous.

Det blev ingen apelsin till efterrätt. När vi var i Marocko skulle vi på traditionell 3-rättersmiddag en kväll, då fick vi en apelsin till efterrätt. Det var det som var den tredje rätten. Nästan sämre än den där hemska människan på Halv Åtta Hos Mig igår. Gott var det i alla fall. Inte apelsinen alltså, utan grytan vi åt idag. Gott och väldigt mättande, varken jag eller Jimmy orkade äta upp. Då är det fan illa.

Nu ska jag duscha, sen ska jag ta hand om min lilla bebis. Ja. På Sims alltså. Det är bara där det blir bebisar gjorda i det här hushållet. Jag har alltid sagt att jag skulle ha mitt första barn när jag var 25, och nu börjar det liksom krisa lite eftersom jag bara är 25 i 6 dagar till. Jag kanske kan kidnappa en bebis någonstans?

Niki & The Dove - DJ, Ease My Mind

Jag vill aldrig förlora dig.

Den här provsmakade jag i lördags; Marabou Sensation Macademia & Honey. Ja, rubriken på inlägget stämmer inte riktigt direkt in på vad jag känner för den här chokladen kan jag säga. Jag har överlag haft svårt för alla Marabou Sensation. Det beror nog mest på att jag inte är så jätteförtjust i ljus choklad, men jag förstår faktiskt inte varför alla Sensation måste vara så himla sötsliskiga? De liksom växer ju i munnen. Den enda som jag gillat någorlunda är den med karamelliserad mandel och havssalt. Så den här kommer nog inte att finnas i vårat godisskåp i framtiden, inte för att vi har ett godisskåp, men om vi hade haft ett så hade vi då inte haft denna i den. Nej. Mörk choklad ska det vara, annars får det vara. Men om ni gillar de andra Sensation-smakerna så kommer ni säkert att gilla denna också.
Jag ger den här chokladen: 2 prickiga prickar av 5 möjliga.

Patrick Wolf - The Magic Position

Tålamod.

Jag sitter och är alldeles sådär gladmätt i magen efter Rotsakspytt med grillad Halloumi. Ringla över lite honung och några droppar av din favoritvinäger också så är du i hamn. Sådär löjligt enkelt och stört gott. Halloumin var visserligen lite bråkig och fick ett tag för sig att den är en sån ost som smälter, men det ordnade upp sig sen. Annars har dagen idag varit faktiskt ganska precis likadan som dagen igår. Med sovmorgon, frukost framför teven, långpromenad i solen och lite hockey på teven. Man bara måste ju älska Stefan Liv. Om han inte säger något helknäppt så lyckas han istället välta sakerna som han står bredvid när han intervjuas. För att inte tala om den gången han glömde sin lillebror i frysen i tre månader. Eller ja, det kanske var jag som missförstod det där lite och det egentligen var fjärrkontrollen som han glömde i kylen i tre månader. Men det är inte många människor som lyckas med det heller. Faktiskt.

Shona Foster - Be Bold



Du har tagit ifrån mig alla drömmar jag någonsin haft.

Igår frågade någon på jobbet mig vad jag skulle göra i helgen. Då svarade jag glatt: "INGENTING!" För jag hade verkligen sett fram emot att bara göra ingenting denna helgen. Gå och lägga mig när jag är trött, sova tills jag vaknar, vakna utan att vara bakfull och bara skrota runt hela dagarna. Idag har verkligen varit en sån dag och det har varit hur skönt som helst. Jag sov 11½ timme inatt. Sen gick jag upp och åt frukost framför en galet sorglig dokumentär på teven och när den var slut så vaknade Jimmy och så gick vi ut på en långpromenad i solen. Sen har Jimmy städat lägenheten medans jag lagade middag och sånt. Till middag blev det långkok, för det gillar vi. Dagens gryta kommer från början från arla, men sen gjorde jag såklart om det lite och så blev det såhär:

Fransk köttgryta med äpplen och valnötter

För 4 portioner

500 gr grytbitar av nötkött
1 gul lök
2 tsk soja
5 dl rött vin
2 st röda äpplen
ca 8-10 st katrinplommon
1 dl valnötter
2½ dl matlagningsgrädde
persilja

Skala och finhacka löken.
Bryn köttet och löken i en stor gryta tills köttet fått fin färg.
Tillsätt soja och rött vin, krydda lite med salt och peppar också vetja.
Låt grytan puttra i ca 1½ timme.
Tillsätt eventuellt lite vatten om vätskan kokat bort.
Skär äpplena i bitar.
Dela plommon och valnötter på hälften.
Tillsätt i grytan och låt puttra en halvtimme till.
Blanda ner matlagningsgrädde och persilja och låt grädden tjocka på sig.
Servera grytan med kokt potatis och lite gott grönt.

Ja. Det var fint. Och galet mättande. Sen har vi inte tittat på Melodifestivalen utan på film istället. Jag är fruktansvärt ointresserad av Melodifestivalen i år, det är nog för att övriga Sverige har så sjukt dålig smak och förra året skickade den mest menlösa och tråkigaste tjejen i världshistorien så jag har liksom gett upp. Liksom, Anna Bergendahl framför Eric Saade? VEM tänker så? Vem vill ha Anna Bergendahl gråtandes i duschen när man kan ha Eric Saade dansandes i duschen? Exactly! Jag får väl titta den veckan som Eric Saade är med. Nu ska vi titta på ännu mera film. Och äta ännu mera chips!

Dolorean - Country Clutter

(det är en fiiiiiiin bit. nästan så man blir lite sugen på att dansa tryckare.)

Försök att sudda bort det här från svarta tavlan.

Idag hade jag faktiskt inte ens tänkt bjuda på en dagens middag, för jag tänkte ändå bara slänga ihop en enkel wok och det är väl inte så mycket att komma med. Men så råkade jag slänga ihop en enkel wok som smakade helt sjukt gott, så då måste jag ju faktiskt dela med mig. Man ska inte sitta och hålla på sånt, det är bara snålt. Och snål, det är jag verkligen inte. Jag är som en enda stor tårta av generositet. Typ. Så nu ska ni också få se det goda jag åt och veta hur jag gjorde, så att ni också kan få laga det. Här kommer, varsågod:

Apelsinwokad lövbiff

För 2 pers

200 gr lövbiff
ca 1,5 cm färsk ingefära
1 röd chilifrukt
3 st vitlöksklyftor
ca 200 gr findus wokgrönsaker gold
1 apelsin
2 msk soja
1-2 tsk sambal oelek
1-2 msk jordnötssmör
(chili lime-krydda)

Skala och finhacka ingefäran och vitlöken.
Kärna ur och finhacka chilin.
Strimla lövbiffen.
Hetta upp olja i en wokpanna.
Låt ingefära, chili och vitlök fräsa i oljan någon minut.
Tillsätt lövbiffen och bryn några minuter.
Tillsätt wokgrönsakerna och låt dem bli genomstekta.
Riv över skalet från apelsinen och pressa ner saften.
Tillsätt soja, sambal och jordnötssmör.
Låt wokas ihop någon minut.
Smaka eventuellt av med lite kryddor.
(Jag tog lite chili lime-krydda.)
Servera woken med jasminris.

Är ni allergiska mot jordnötter så skippa det bara, det blir nog lika gott ändå. Och angående kryddan så tog jag så lite så jag vet inte om det gjorde sån skillnad, så känn inte att ni ska behöva springa ut och köpa en sån om ni inte har den. Fast den är å andra sidan en jäkla fin krydda, så den är värd ett köp. Synd bara att jag lagat en sjukt god middag och så ligger Jimmy och sover så jag fick äta den ensam. Han borde ha på plytet. Och det ska han få sen också.

Nu ska jag titta på På Spåret, dricka te och äta choklad. Jag tror jag är allergisk mot jordnötter, nu kliar det som tusan på kinderna. När vi var hos Jimmys mormor åt jag jordnötter och fick värsta utslagen runt hela munnen som försvann på en gång över natten sen när jag slutade äta. Fast det brukar ju gå bra att äta det i kakor och sådär. Konstigt det där. Nu börjar det!

Pearl Jam - Yellow Ledbetter (Live on 10 Legs)


(och ibland undrar jag hur många år det ska behöva gå innan jag kan lyssna på pearl jam utan att få en klump i magen. fler än 8 tydligen.)

Skuggor och former.

Det här är köttfärssås och bulgur. Min matlagningsfantasi har tagit semester verkar det som. Vilket är rejält störigt för jag skulle verkligen behöva den där matlagningsfantasin just nu. Min fantasi överlag är lite på semester, tillsammans med min energi. Jag går mest runt som en zombie och är allmänt asocial. Otrevlig är jag nog också, eller bara allmänt illa omtyckt. Balle sov hos oss inatt, och imorse åkte vi med samma spårvagn och stod och pratade på hållplatsen innan. Sen när vi gick på spårvagnen och jag satte mig ner så gick han och satte sig någon annanstans. Den dissen är fan inte dålig. Den är värre än när han blockade mig på fejsbuck. Undrar om han kanske är kär i Jimmy, och det är därför han ogillar mig så starkt? De går faktiskt på Gretas tillsammans skrämmande ofta...

Ben Ottewell - Lightbulbs

Det finns ingen morgondag.

Idag gjorde jag det till sist. Jag tog mig i kragen, ryckte upp mig och tog mig ur vetebrödsträsket. Jag sa ju att jag skulle klara det! Istället blev det en annan gammal goding och klassiker som fick flytta in i kakburken. När jag och Storebror var sisådär 16-17 hade vi en peroid då vi bakade såna här nästan varje dag. Problemet är ju att har man väl tagit en så går det knappt att sluta, så därför fick vi lov att göra nya hela tiden. Plus att de går så himla snabbt och enkelt att göra, så det finns liksom ingen anledning till att inte göra dem. På en halvtimme har man ca 60 kakor, det är tamejtusan inte illa. Då kallade vi dem chokladsnitt, men enligt receptet jag använde mig av idag så heter de skurna chokladbröd.

Skurna Chokladbröd

ca 60 st

200 gr kallt smör
2¾ dl strösocker
ca 4 ½ dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 ägg

garnering:
1 uppvispat ägg
pärlsocker

Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda snabbt samman alla ingredienser till en deg i en matberedare.
Har du ingen matberedare går det väldigt lätt med händerna också.
Dela degen i sex bitar.
Rulla bitarna till längder och lägg på pappersbeklädd plåt.
Platta ut längderna något, med handflatan går jättebra.
Pensla med uppvispat ägg, strö över pärlsocker.
Grädda kakorna i ca 15 minuter.
Skär kakorna i sneda bitar medan de ännu är varma.

Så enkelt är det. Och så frukansvärt gott. En annan god sak som jag gjorde förut är att skippa pärlsockret och servera dem till citronpaj som man gjort i små portionsformar. Det blir jättefin brytning till det syrliga i citronpajen. När Jimmy kom hem från jobbet idag gick han direkt till kakburkshörnet och började ruska på burkarna tills han hittade burken med kakorna i och jag bara stod och tittade på honom eftersom jag inte ens nämnt för honom att jag bakat. "Jag kände i trappan att det luktade kakor!" Ehm... Ja. Okej.

Fy fabian, vad jag ska duscha och sova nu. Det gick ju inte att sova inatt för vinden ven så det visslade i hela lägenheten. Men nu verkar det ha lugnat ner sig, så inatt ska jag sova. Sådeså.

White Noise Sound - Don't Wait For Me

Varför ska det vara så svårt?

Trots att igår var en sån där lite halvseg dag så lyckades jag faktiskt ta mig i kragen och laga middag, och då passade jag på att testa att laga ett nytt tillbehör som jag inte lagat förut. Jag hittade receptet i en av Jimmys mormors tidningar, och Jimmy såg ganska skeptisk ut när jag stod och lagade till det. Men det var jättegott, så den skeptiska minen fick han minsann äta upp. Tillsammans med den goda potatismuffinsen, som såg ut såhär:

Potatismuffins

för 4 stycken

800 gr mjölig potatis
1 dl mjölk
2 msk smör
1 äggula
salt
peppar
persilja
ca 50 gr fetaost

Skala och skär potatisen i mindre bitar.
Koka potatisen tills den är mjuk.
Mosa potatisen och blanda med mjölk och smör tills du har ett fint mos.
Blanda ner äggulan och kryddorna.
Fördela moset i stora muffinsformar. Skär fetaosten i bitar och smula över.
Gratinera i 225 grader tills muffinsen fått fin färg, ca 20 minuter.
Servera som tillbehör till kött, kyckling, fisk eller vad du vill.
Kanske inte lasagne.

Jag serverade dem tillsammans med lövbiffsgryta och mumsig sallad. Hur gott som helst.

Annars låg jag mest i soffan hela dagen igår. Tittade på längdskidor och hejade på Calle. Får jag säga det själv så hejar jag sjukt bra, silver i sprinten i lördags och 11'a igår. Himla bra hejat av mig. Det och att jag kallat honom OS-Calle sen han var typ 5 år kanske, och det vet ju alla att om man får höra nåt tillräckligt mycket så börjar man tro på det. Alltså; nästa vinter-OS händer det. Fuck you Northug! (Jag är mest rädd för att jag nuförtiden vet vad massa skidåkare heter och hur de ser ut. Och att jag igår tänkte att Hellner är rätt snygg. Vad är det som händer med mig?) Nu ska jag äta frukost och titta på One Tree Hill.

Gruff Rhys - I Totally Understand

En vän i natten.

Igår kväll var vi bjudna hem till Evelina på tapaskväll. Jag hade väldiga bekymmer i flera dagar innan för jag fick tapas-prestations-ångest. Jimmy hade väldiga bekymmer i flera dagar innan för att han inte trodde att han skulle bli mätt på tapas. Man kan väl säga att vi bägge två bekymrade oss ganska mycket i onödan. Lite grann såhär såg maten och kvällen ut:






Ja. Jag vet att jag är himla gullig. Mätta blev vi och det blev massor av mat över, så Evelina kan vara mätt i flera dagar till också. Min favorit var nog de panerade fetaost-stängerna som Robban hade med sig. Yumyum. Dem har jag gått och drömt om idag också. Förutom att äta tittade vi också på slutet av Melodifestivalen, och hade intro-tävling. Sedan spårade det ur lite grann till någon Kvarteret Skatan-liknande parmiddag och jag försökte rädda det hela med en dans. Det gick sådär. Överlag; En sjukt bra kväll alltså. God mat och fint sällskap. Mycket mer än så begär jag inte.

Toro Y Moi - Blessa

Så ärlig som jag kan vara.

Titta, vilka fina gummistövlar jag köpte igår! Jag kände igår morse när jag kom till jobbet och var blöt upp över fotknölarna att jag måste köpa mig ett par gummistövlar. Så hittade jag de här fina prickiga och så var det liksom inte så mycket mer att fundera på. Vi trivs bra ihop jag och gummistövlarna. Det är vuxenpoäng att köpa gummistövlar, mitt yngre jag hade ju hellre köpt ett par nya converse och varit blöt om fötterna hela vintern. Min inre tant älskar att vara varm och torr om fötterna. Jag köpte till och med ett par sulor att ha i stövlarna så det skulle bli skönare att gå i dem. Inte så illa.

 

Igår hade vi helt vanlig svensson-fredag här hemma. Åt texmex-gryta, tittade på På Spåret och åt chips. Sen tittade vi på film också; The Killer Inside Me. Idag har jag sovit jäääättelänge, tagit en promenad och fixat med tapas inför kvällen då vi är bortbjudna på tapaskväll. Jimmy har fått för sig att han ska dricka rödvin, så jag ser mest fram emot att se honom sitta och försöka plåga i sig det. Och att se de andra plåga i sig mina ynkliga försök till tapas. Ha en fin lördag allihopa, så hörs vi imorgon!

 

Bruce Springsteen - My Father's House


Efter översvämningen.

Det blev en klassiker till middag idag. Ja, alltså inte en klassiker i allmän mening men något som vi brukar äta ganska ofta i det här hushållet. En sån där rätt som går relativt snabbt och är enkel att göra och dessutom alltid är god. Dessutom går det enkelt att variera tillbehören då det mesta passar till; pasta, ris, bulgur, potatis, klyftpotatis, etc. Därför trodde jag att jag väl lagt ut det här receptet flera gånger om, men det hade jag tydligen inte alls det gjort så därför lägger jag ut det nu.

Fläskfilégryta med citron och timjan

För 4 portioner

ca 400 gr fläskfilé
1 gul lök
2 st vitlöksklyftor
ca 8 st färska champinjoner
3 dl matlagningsgrädde
1 köttbuljongstärning
½ citron, rivet skal och saften
timjan

Putsa fläskfilén och skär den i bitar.
Skala och finhacka lök och vitlök.
Skiva champinjonerna.
Bryn köttet tillsammans med löken och champinjonerna.
Tillsätt grädde, buljong och skal och saft från citronen.
Låt puttra i 10-15 minuter.
Smaka av med timjan.
Servera med en god sallad och ris, pasta eller vad du vill.

Ja. Det var gott som vanligt. Jag stod och åt upp den andra halva citronen rakt upp och ner sen. Hade glömt bort hur gott det är med citron. Ja, jag är en sån som kan äta citron helt vanligt som den är på fruktstunden. Om jag nu hade haft någon fruktstund att äta den på alltså.

Nu har jag nyss tittat på Landskampen och hejat på Foppa. Då kom jag på mig själv med att tänka att det var ju tur att jag inte blev bra på någon vintersport (för det var ju himla stor chans att jag skulle bli bra på någon sport överhuvudtaget, verkligen), för jag hade ju aldrig kunnat sitta där helt lugnt vid frukostbordet om Foppa hade stövlat in genom dörren och sagt hej. Nu när jag tänker efter hade det ju varit bra mycket roligare om han hade gått in och sagt: "Sitter ni här och ljuger nu igen?" Fast så hade han ju inte sagt, han skulle ju ha sagt: "Neej men, absolut. Sitter ni här och ljuger nu igen?" Foppa inleder alltid alla meningar med att säga: "Nej men, absolut." Ja. Då var det alltså konstaterat, jag har inget liv överhuvudtaget. Då tycker jag att vi håller här för idag.

Chapel Club - All The Eastern Girls

Jag vill veta vad du heter.

Är man sjuk och hängig ska man äta kycklingsoppa, det står i lagen. Och så har vi fått lära oss det i alla amerikanska serier och filmer sedan barnsben. Chicken Soup, det är det enda som gäller. Idag har jag varit hängig och idag har jag ätit kycklingsoppa. Fy fabian, så gott det var.

Kyckling- och nudelsoppa

För 4-6 portioner

2 st kycklingfiléer
1 purjolök
1 st vitlöksklyftor
ca 6 st färska champinjoner
1 röd paprika
2 st blekselleristjälkar
1 liter vatten
2 st hönsbuljongtärningar
ca 100 gr äggnudlar
2 dl matlagningsyoghurt
ca ½ dl sweet chili-sås

Skär kycklingen i bitar.
Strimla purjolöken och paprikan.
Skiva champinjonerna och sellerin.
Skala och finhacka vitlöken.
Bryn kycklingen i olja i en stor kastrull tills den fått fin färg.
Tillsätt grönsakerna och låt fräsa med en stund.
Tillsätt vatten och smula ner buljongtärningarna.
Tillsätt nudlarna när vattnet börjar koka.
Koka tills nudlarna är mjuka.
Blanda ner matyoghurt och sweet chili-sås och låt det bli varmt.
Servera soppan med ett gott bröd.

Testa denna vetja. Mums, vad gott. Förresten fick jag en finfin kommentar från Hogie angående om huruvida man blir mätt på soppa eller ej: "Och angående att man inte blir mätt på soppa. Det är faktiskt, enligt vetenskaplig forskning, den bästa lunchmaten för man håller sig mätt och har energi längre. OM den är rätt tillagad vill säga. I den forskningen jag pratar om så gav de en grupp människor maten som den var, på tallrik. Den andra gruppen fick exakt samma mat fast i soppform. De mixade alltså ned allting och hällde på lite vätska. Soppgruppen var mätta och hade energi mycket längre."

Jag har massor av soppor under min kategori som heter just Soppa, som man blir kanonmätt av. Speciellt såna med linser i, eller mixade soppor är för det mesta väldigt mättande. Pulversoppa och grönsakssoppa med bara buljong och lite grönsaker i blir väl ingen mätt på, det förstår man ju. Men riktig soppa. Skitbra! Förresten sparar man flera hundra i månaden på att äta soppa en dag i veckan, och vegetariskt en dag i veckan. Har forskarna också kommit fram till. Så, införskaffa en mixer och börja soppa!

Själv har jag tapas-problem. Jag är jättedålig på tapas. På lördag ska vi på tapaskväll och ha med oss kanske en 3-4 rätter. Så tapas-tips mottages tacksamt! Det ska alltså helst vara sånt som jag kan tillaga här hemma och bara kanske behöver värma på när vi kommer fram, eller som kan serveras kallt. Ingenting med skaldjur, tack.

Jessie J - Do It Like A Dude



Du skulle vara den första som fick veta.

Usch och blä, idag har jag haft ont i huvudet och känt mig hängig hela dagen. Nu börjar huvudvärken tack och lov släppa. Det jobbigaste var nog ändå att när jag låg där i soffan och drack te och tänkte titta på dåliga serier hela dagen så la jag märke till hur skitigt det var överallt. Så till sist fick jag lov att ta fram dammsugaren och dammsuga lite för jag blev så irriterad. Det hjälpte inte så himla mycket mot huvudvärken, men det blev ju mindre dammigt i alla fall.

Sen insåg jag att jag alldeles totalt glömt bort att visa upp världens fulaste bullar som jag gjorde häromdagen här i bloggen. Okej, åtminstone Mölndals fulaste bullar. De blev så himla knubbiga och fula, sen när jag hade dekorerat dem med kaffeglasyren blev de om möjligt ännu fulare. Men men, kvällsbulle måste man ha. Och skönhet kommer inifrån, så en ful bulle är alltså också god. Och ser ut såhär:

Plommonbullar

20 st

½ pkt jäst
50 gr smör
6 dl mjölk
¾ dl strösocker
en nypa salt
2 ägg
75 gr hackade katrinplommon
50 gr hackade valnötter
ca 1 kg mjöl

Glasyr:
225 gr florsocker
1 tsk kaffepulver
15 gr smör
en skvätt mjölk

Smula jästen i en bunke.
Smält smöret i en kastrull, tillsätt mjölken och värm till 37°.
Häll lite av degspadet över jästen och rör ut det.
Tillsätt resten av degspadet och socker, salt, ägg, katrinplommon och nötter.
Arbeta in mjölet lite i taget tills du har en smidig deg.
Låt jäsa under duk i 40 minuter.
Ta upp degen och knåda den blank.
Dela degen i 20 bitar. Rulla varje del till en smal längd.
Gör en knut av varje längd och lägg på pappersklädd plåt.
Låt bullarna jäsa på plåten i 20 minuter.
Sätt ugnen på 200 grader.
Grädda bullarna tills de fått en fin färg, ca 10-15 minuter.
Värm florsocker, smör och kaffe till glasyren sakta i vattenbad.
Tillsätt mjölken och rör tills du får en jämn fin glasyr.
Glasera de varma bullarna.

Glasyren ser verkligen inte god ut alls. Men det är den. Ja, jag verkar ha gått ner mig i vetebrödsträsket igen. Det är så lätt att hamna där. Jag ska försöka ta mig ur det snart tror jag. Men det är ju så lugnande att gosa med vetedegen. Där har ni en deg som nästan alltid gör som man vill, inget tjafs och krångel. Inte blir man kladdig heller. Men nu räcker det nog. Kanske. Jag lovar ingenting. Nu ska jag återgå till soffan.

Wanda Jackson - Thunder On The Mountain

Någon ropar på mig.

Men vad roligt att det blev höst såhär i februari helt plötsligt. Och så oväntat också. Konstant ösregn från 11 fram tills nyss ungefär. Självklart missade jag tåget hem från jobbet också och fick lov att gå ner till bussterminalen i det härliga vädret. Det börjar verkligen bli dags att införskaffa det där paraplyet som jag pratat om sen jag flyttade ner hit... Jag tänker mig det här, eller kanske detta eller möjligtvis det här som matchar min handväska så fint. Det är fint att Forever21 öppnat europeisk webshop så man slipper den där jävla tullen. Och just det, jag fyller år den 21'a. Hint, hint.

Okej. 'Nuff with the fashion, lite mer food glorious food istället. Idag har jag lärt mig att det är jobbigt att riva rotselleri, och ännu mer att det är jobbigt att man luktar rotselleri i 200 år efter att ha tagit i en rotselleri. Jag gjorde pastagratäng idag, efter ett recept jag hittade på tasteline och faktiskt inte gjorde om ett endaste dugg. Det ni!

Italiensk Pastagratäng

För 4 portioner

4 portioner pasta
100 gr riven rotselleri
200 gr riven morot
1 gul lök
150 gr strimlad rökt skinka
1½ dl matlagningsgrädde
persilja
riven ost

Sätt ugnen på 250 grader.
Koka pastan enligt instruktioner på förpackningen.
Skala och finhacka löken.
Fräs lök, rotselleri och morot i en stekpanna tills löken mjuknat.
Tillsätt skinka, grädde och persilja.
Varva pasta och skinkfräset i en smord ugnsform.
Toppa med riven ost.
Gratinera i ugnen tills osten fått fin färg.
Servera med en god sallad.

Pastagratäng är också en sån där rätt som är svår att få till på bild. Lite som soppa. Idag tänkte jag på att det är roligt när folk säger att de inte tycker om soppa. Är inte det en jättekonstig sak att säga? Det finns ju 2924092 miljoner olika sorters soppor. Det är som att säga att man inte gillar dryck. Nej, jag gillar inte dryck. Ingen dryck överhuvudtaget, absolut inte, nej nej.

Nu ska jag duscha en liten sväng innan Halv Åtta Hos Mig börjar.

The Decemberists - Rise To Me

RSS 2.0