Alla dessa vackra ansikten som förgyller denna stad.
Om jag någon gång måste inrikta mig på något särskilt inom konditoryrket så tror jag nog att jag ska bli kola-specialist. Inte på det sättet Persbrandt älskar, inte mer åt Werthers-hållet. Dels för att jag tycker det är himla roligt att trolla ihop massa nya kolasmaker och dels för att varje gång Jimmy har med sig kola till fredagsfikat så kommer han hem och överöser mig med komplimanger från sina kollegor. Och det är ju alltid trevligt. Häromsistens hade han till exempel med sig en chokladkola med kakaonibs som gick åt som smör i solen. Vill ni också fjäska för era kollegor eller andra i närheten med väldigt goda kolor? Ja, jag tänkte väl det. Här får ni ett finfint recept på finfina kolor.
Chokladkolor med kakaonibs
ca 30 st
100 gr smör
2 dl grädde
3 dl socker
1 dl ljus sirap
½ vaniljstång eller 1 tsk vaniljpulver
½ tsk flingsalt
3 dl socker
1 dl ljus sirap
½ vaniljstång eller 1 tsk vaniljpulver
½ tsk flingsalt
2 msk kakao
ca 20 gr kakaonibs
300 gr smält ljus choklad
kakaonibs att dekorera med
Koka upp smör, grädde, socker, sirap, vanilj, salt och kakao i en kastrull.
Låt koka till 123 grader.
Låt koka till 123 grader.
Rör ner kakaonibsen.
Häll upp en bakpappersklädd avlång sockerkaksform.
Låt svalna.
Skär i så jämna bitar du kan.
Ställ in i kylen medan du smälter chokladen så går de lättare att doppa.
Smält chokladen och låt den svalna lite.
Doppa kolorna i chokladen och strö över kakaonibs innan chokladen stelnat.
Förra veckan hade Jimmy faktiskt med sig en ugnsbakad vaniljcheesecake som tydligen var uppe på medaljplats av goda grejer jag gjort. Det kan hända att jag återkommer med recept på den också. Själv fick jag ju liksom aldrig smaka den eftersom den var i en form, men jag smakade på smeten och den var god.
Annars så är Ofelia på bättringsvägen och kan nu gå riktigt bra inomhus, däremot har hon fortfarande svårt att gå i skor och i trappor så det blir nog att vara hemma från förskolan resten av veckan. Men hon är på glatt humör och det är skönt att se att hon inte har så ont längre. Min förhoppning är att hon ska sova gott hela natten inatt så jag kan gå till jobbet några timmar imorgon bitti. Därför ska jag vara duktig och förbereda lite för morgondagen nu och sen ska jag krypa ner i min lilla säng. Fridens liljor!
Kanske innan kvällen tagit slut har dina ögon börjat glittra.
För ganska många veckor sen utlovade jag att publicera ett recept på en Toscansk Kycklingsoppa som vi ätit till middag, sen gjorde jag aldrig det. Eller aldrig ska jag ju inte säga, för jag har ju för avsikt att göra det nu. Men jag gjorde det inte då, kanske för att jag gillar att dra ut på saker och hålla er på halster lite. Eller så har jag bara haft andra jätteviktiga saker för mig. Jag är ju lite känd för det, att ha jätteviktiga saker för mig. Den här Toscanska Kycklingsoppan är både LCHF-ig och glutenfri om man tycker att sånt är viktigt, men framför allt så är den väldigt god och sånt tycker jag att är viktigt.
Toscansk Kycklingsoppa
4 portioner
3 st kycklingfilér
1 st paprika
0,5 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
curry
cayennepeppar
4 dl vatten
2,5 dl grädde
4 dl passerade tomater
2,5 msk grönsaksfond
basilika
timjan
salt
Kärna ur och strimla paprikan.
Skala och finhacka löken.
Fräs allt i smör tillsammans med curry och lite cayennepeppar.
Pressa ner vitlöken.
Tillsätt resten av ingredienserna och låt koka 10 minuter.
Ät och må bra!
Vad har jag sysslat med sen sist då? Ja, i lördags fyllde jag 30 år. Det var roligt. Nu har jag en 6-rätters middag på Bhoga att casha in från Jimmy. Och en SPA-weekend i Tällberg att casha in från mina BFF's. Men det bästa med att fylla 30 var att jag fick äta chips för första gången sedan nyårsafton, fy fasen vad gott det var!
Det sämsta med att fylla 30 var att Ofelia fick Henoch-Schönleins purpura så vi fick tillbringa hela lördagsnatten och största delen av söndagen på Östra Sjukhuset. Det är nån knasig sjukdom som man kan få efter man haft en infektion i kroppen, den gör så att fotlederna/benen sväller och man ser lite allmänt blåslagen ut och har jätteont i benen så man inte kan gå. Det går över av sig själv och är inte jättefarligt, men ganska jobbigt. Speciellt för mig som fått lov att bära på henne hela tiden. Men vad stark jag kommer att bli då! Marit Björgens armar kommer se ut som spaghetti i jämförelse med mina. Jag kanske också ska bli längdskidåkare. Jag vann faktiskt Barnens Vasalopp som 4-åring. Mest för att Calle fortfarande inte var född då... Men ändå, jag hade potential! (Nej. Det hade jag inte.)
Det var någonting som fastnade på mig, någonting som aldrig helt försvann.
Nu borde jag egentligen sova eftersom jag ska upp klockan 3 imorgon bitti, men eftersom husreglerna säger "Sover inte Ofelia, sover ingen" så får jag väl vara vaken en stund till. Därför tänkte jag vara snäll och bjuda er på ett filmtips istället såhär inför helgen.
Har man hängt med här ett tag så vet man ju vad jag gillar för slags filmer, och därför kommer det här filmtipset inte att få någon alls att sätta kaffet i halsen. Men jag tipsar om den ändå, för det kan ju finnas någon stackare därute som inte sett den här pärlan ännu. Och då borde ni ändra på det omedelbums!
The Grand Budapest Hotel är det såklart jag snackar om. Ni ser ju själva hur snygg den är. Hela filmen är som ett enda långt ögongodis. Sen är det givetvis knasiga karaktärer, familjefejder, en söt kärlekshistoria och en inte alls särskilt dålig rollista med till exempel Jude Law, Edward Norton, Adrien Brody, Willem Dafoe, Bill Murray, Jeff Goldblum, Tilda Swinton osv. Jag ger den 5/5 jävligt prickiga prickar. Så, nu har ni någonting att titta på i helgen. Ni kan tacka mig sen. Har ni redan sett den så kan ni se den igen. Och så kan ni passa på att se alla andra Wes Andersons filmer också om ni inte redan gjort det. Så jädra fina allihopa. Varsågoda för tipset.
(där har ni ett tips till. jag tror det kommer att bli så jävla bra det här med Joel på svenska. så jävla bra!)
Vänd ansiktet från facebook och slå av din telefon.
Idag är det måndag. Väldigt mycket måndag på alla sätt som går med allt vad det innebär. För min del innebar det att jag större delen av dagen på jobbet kände mig som en 12-åring som är sämst på hemkunskapen och för eran del innebär detta att alla som är härinne och läser det här måste skriva jättefina rader i kommentarsfältet om att jag är awesome på att baka. Sätt igång bara, var inte blyga. Keep it coming!
Eftersom den här måndagen mest är blä och bajs så tycker jag att vi blickar tillbaka till förra veckan istället, den var fin den. Förra måndagen till exempel, då mumsade vi på en Potatiskaka gjord på potatis, sötpotatis, spenat i en äggstanning kryddad med kanel och cayennepeppar. Inte dumt alls och väldigt enkelt också. Funkar som den är och säkerligen som tillbehör till någonting annat också.
I tisdags var jag ju som bekant hemma hos Sofie på #CirkusCitrus, det var fint det. Vill ni läsa mer om det får ni scrolla ner lite grann, det är inte så jobbigt, det orkar ni. Och så får ni ett finfint recept på syltsnittar med lemon curd på köpet. Bara en sån sak.
I onsdags gick jag i skolan och sedan lunchdejtade jag med min fästman på Ölrepubliken. Det kan jag rekommendera som lunchställe. Fin bra husmanskost liksom. Och på kvällen åt vi Toscansk Kycklingsoppa på hemmaplan. Det kan jag också rekommendera, och jag har även en tanke om att publicera receptet här på bloggen så småningom. Jag ska bara bli tidsmiljonär först. Eller pengamiljonär så jag kan anställa någon som skriver mina blogginlägg åt mig. Alternativt gör allting annat åt mig så att jag kan lägga all min tid på att blogga.
Sen blev det torsdag, jag minns liksom ingenting mer av dagarna än vad vi äter nuförtiden. Hjärnan har blivit som geggigt mos av all sömnbrist och semmelmassa. Men vi åt inte geggigt mos i torsdags, och inte semmelmassa heller, vi åt en Korv- & Rotsaksgryta med dijonkräm. Ofelia tyckte att det var veckans bästa middag, eller näst bästa kanske. Jag återkommer med den bästa.
I fredags snöade det massor hela dagen, det var mysigt det och värmde mitt vintriga hjärta. Morgonpromenaden till jobbet har aldrig varit trevligare, vilket kanske beror på att jag har knappt 500 meter till jobbet och kanske om jag hade haft lite längre så hade jag svurit lite mer, jag såg enligt mina kollegor ut som en snögubbe när jag kom fram ialla fall. Och på kvällen åt vi Rödbetsbiffar med Gnocchi och Pumpafröpistou. Pistou är bara ett annat ord för pesto.
I lördags hejade vi på när Calle tog SM-Guld i skidor, ja på teven alltså, sen åkte vi in till stan och gick mest runt, runt och tittade på saker som vi inte har råd att köpa. Sen åkte vi hem och åt en Linsallad Med Halloumi, Avokado, Cashewnötter osv. Det var enligt Ofelia veckans bästa middag. Jag kan nog hålla med henne, vad finns det att ogilla med den middagen liksom? Att halloumin tar slut alldeles för fort möjligtvis.
Igår var det söndag och jag hade Jolin och Evelina (eller Labolina som Ofelia döpte om henne till) hemma hos oss på söndagsmiddag. De fick crostini med olika röror till förrätt, tacogratäng med quinoa från Vardag.nu till huvudrätt och till efterrätt gjorde jag en citronmarängtårta som jag slängde ner i glas. Eller ja, jag gjorde en maräng, en citronkräm och så köpte jag färska jordgubbar och så varvade jag detta i glas. Det var gott. Som efterrätt brukar vara.
Måndag idag som sagt och jag borde verkligen lägga mer tid på att sova. Så det ska jag göra nu. Fast jag är hungrig, men det är jag å andra sidan alltid så det kanske inte riktigt räknas.
(för att det behövs lite Moz en dag som denna. och alla andra dagar.)
