Talar om de fina stunderna.


Idag tog den vegetariska veckan slut. Det blev couscoussallad med kyckling och cashewnötter. Fast det var så lite kyckling så det räknas knappt. Höhö. Okej då, det räknas. Men jag spann åtminstone vidare på lätt sommarmat-temat. Nu ska jag ägna mig åt min favoritstund på dagen, nämligen kvällste och kaka. Yes, jag är en liten tant. Men jag gillar det. Dricka te och äta kaka uppkrypen i soffan, det är faktiskt inte dåligt alls. Jimmy har varit ledig idag och storstädat hela lägenheten. BÄSTA KILLEN! Så nu blir det te, kaka och så ska vi se färdigt på Amores Perros som vi försökt ta oss igenom i några dagar nu. Den är bra, men lång.

Gill Scott-Heron & Brian Jackson - Peace Go With You, Brother

Armband av fingrar.

Vi fortsätter med lätt vegetarisk sommarmat tycker jag. Det är ju ett bra tema. Igår blev det lätt som en plätt-mat och tortellinitisdag. "Nu kommer de som läser din blogg undra hur du gör din egen tortellini!" Sa Jimmy. Ja. Jag går till Hemköp och köper ett paket med färsk tortellini och sen kokar jag den i 5 minuter. Så gör jag. Sen gör jag såhär:


Tortellini med tomat och fetaost

För 2 portioner

2 portioner färsk tortellini
8 st cocktailtomater
1 liten rödlök
½ kruka färsk basilika
150 gr fetaost
salt
peppar

Koka tortellini efter instruktioner på förpackningen.
Hacka tomater, rödlök och basilika.
Blanda ihop och smula ner fetaost.
Smaka av med lite salt och peppar.
Servera tortellinin med tomatröran ovanpå.

Himla gott. Himla snabbt. Himla fräscht. Riktig sommarmat. Jimmy åt med glatt humör trots att han varken gillar lök, tomat eller fetaost. Det måste vara basilikans förtjänst, allt går ner med färsk basilika.

Nu är jag mest sur och ledsen och besviken och har bestämt mig för att bli en bitter sjuksköterska som alltid står ute i foppatofflor och röker mest hela tiden. Det är bra, då får jag nära till jobbet också eftersom vi bor precis bredvid ett sjukhus. Så hinner jag hem på lunchen och lägga i en tvätt också som jag kan hänga när jag kommer hem. Ingår foppatofflorna i arbetskläderna eller måste man stå för dem själv? Hur funkar det?

The Pretty Things - The Journey

Jag skapade lagen.

Men herreguuuud. Vad gör jag inne nu? På årets varmaste dag? Jag har faktiskt en anledning för jag väntar på att mitt te ska svalna så jag kan ställa in det i kylen och göra det till iste. Sådeså. Jag vill mest ha ett hus, med egen trädgård och altaner och balkonger. Då skulle man kunna vara utomhus mest hela dagarna. Sjukt sugen på det här är jag. Fast det ligger i Tidaholm så Jimmy vägrar. Och sen har vi kanske inte 1,3 miljoner att lägga på ett hus heller. Men om vi hade det, och om inte Jimmy vägrade så är det precis ett sånt där litet hus jag skulle vilja ha. Gärna nära en sjö.

Det är alldeles för varmt för att äta tung mat också, så det här med vegetarisk vecka känns fortfarande väldigt logiskt. Igår åt vi en quorngryta som smakade julmat. Ja, varför inte liksom. Man kan ju inte spara alla julkryddorna tills december, då blir de ju gamla.

Quorngryta med äpplen och kikärter

För 2 portioner

½ påse quornbitar
½ gul lök
2 vitlöksklyftor
kanel
chilipulver
spiskummin
2 msk tomatpuré
1 rött äpple
ca ½ dl grovhackade valnötter
½ burk konserverade kikärter
3 dl vatten
½ tärning grönsaksbuljong

Skala och finhacka lök och vitlök.
Fräs löken mjuk i en djup stekpanna.
Tillsätt kryddorna och tomatpuré och låt fräsa med en stund.
Hacka äpplet och valnötterna.
Tillsätt detta, quornbitar och kikärterna.
Tillsätt vatten och buljongtärning och låt koka ihop i ca 15 minuter.
Servera med bulgur.

Finfina grejer. Det här med julsmaker mitt under årets stora värmebölja. Man ska tänka utanför lådan. Nu har nog mitt te svalnat så pass att jag kan hälla upp det i en tillbringare och ställa in i kylen. Sen ska jag bege mig ut i solen igen. Förutom ett hus så önskar jag mig också en pojkvän som inte vuxit fast i sin datastol/sängen och gärna vistas utomhus åtminstone en timme om dagen. Och så vill jag gå på Håkan Hellström på Way Out West, men bara på Håkan Hellström. Och det vetefan om han är värd 1400 kronor. Så mycket pengar som jag lagt ut på den pojken (pojk och pojk, han är ju ändå 36 år, fast det ignorerar jag) under de senaste 10 åren borde jag ju få gratis tycker man.

Idag lunchade jag med Tobias Hyséns kusin. Jag som inte ens vet vem Tobias Hysén är. Typiskt.

Micah P. Hinson - A Call To Arms


Lysande utsikter.

Fint det här. Det här med vädret alltså. Det är fint. Jag har legat i trädgården på en filt och läst bok efter jobbet, jag är sådär äkta helylle sommarsvensk och läser deckare. Det beror mest på att jag håller på att ta mig igenom hela Jimmys bokhylla och den består nog av 90% deckare. När man har läst litteraturvetenskap i 2 terminer så inser man hur skönt det är att läsa "ful"litteratur.

Fast nu var det ju inte alls mina läsvanor jag tänkte skriva om. Jag tänkte dela med mig av en liten kaka som jag bakade igår. Fast den var inte alls så liten, och det var inte heller bara en. Jag gav mig in i tosca-träsket igen, någon gång måste jag ju lyckas med en tosca tänker jag.


Ananas- & kokostosca

2 ägg
4 dl strösocker
6 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
3 dl mjölk
200 gr smör
250 gr ananas, konserverad eller färsk

Kokosglasyr:

4 msk smält smör
1 dl vispgrädde
3 dl ljus sirap
200 gr kokosflingor

Sätt ugnen på 200 grader.
Klä en långpanna med smörat bakplåtspapper, pudra lite kokos i botten.
Smält smöret och låt det svalna.
Skär ananasen i små bitar, låt den rinna av ordentligt om du använder konserverad.
Vispa ägg och socker pösigt.
Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i äggsmeten
tillsammans med mjölken och det avsvalnade smöret.
Bred ut hälften av smeten i långpannan.
Fördela ananasen jämnt över hela ytan och häll över resterande smet.
Grädda mitt i ugnen ca 15 minuter.
Blanda alla ingredienserna till glasyren och låt sakta sjuda i 10 minuter.
Ta ut kakan och bred över kokosglasyren.
Grädda ytterligare 10 minuter.
Skär kakan i rutor innan den kallnar.

Helt ärligt så lyckades jag inte med toscan den här gången heller. Jag och tosca kommer inte alls överens. Sist jag gjorde tosca blev toscaglasyren alldeles för hård så det gick inte att bita i den utan att tappa tänderna. Den här gången då? Jo, kokosglasyren ville liksom aldrig tjockna, så jag tänkte lite naivt att den kanske tjockar på sig i ugnen om jag brer ut den över kakan. Det gjorde den inte. Däremot rann den in under bakplåtspapperet och gjorde så att jag, plåten och diskhon var tvungna att umgås intensivt ett bra tag igår kväll. Men det smakar bra!

Nu är jag quorn-mätt i magen. Jag har hotat Jimmy med en vegetarisk vecka som straff för att han tvingar mig att kolla på fotboll hela tiden... Det kommer nog inte att hålla, men det började ju bra åtminstone. Får man sova nu?

Apples In Stereo - Hey Elevator

Stiletter.

Nu är jag hemma igen efter en midsommar i Skärhamn. Fast egentligen kom jag faktiskt hem redan igår kväll eftersom Jimmy skulle jobba idag. Det var ju inte så farligt alls det här med midsommar utanför dalarna, det var ju faktiskt väldigt trevligt. Även om de reser midsommarstången i förväg och sjunger att man ska gå runt en enebärabuske (enrissnår heter det väl för tusan gubbar?). Men fint har det varit. Fint väder, fint i Skärhamn, god mat, fint sällskap, fint fint fint.




Jag var efterrättsansvarig och gjorde trifle. Det är som tårtbitar i glas ungefär.
Jag varvade sockerkaksbottnar, vispad grädde, vaniljsås och hallonsylt i glaset.
Sedan toppade jag med hallon och pudrade lite kakao över. Fina grejer.



Vi var oförskämt pigga på midsommardagen så vi tog en långpromenad runt Skärhamn. Köpte glass och kände på vattnet, sedan var vi utelåsta i några timmar så vi satt på Fridas föräldrars altan och fick bonnabränna. Jag är alldeles knallröd på mina axlar, men det ger nog med sig snart och blir tokmycket fräknar istället. Solskyddsfaktor 40 nästa.

Nu har jag precis duschat efter en runda i spåret så nu ska jag gå ut i trädgården och läsa lite bok. Idag har jag varit duktig och smort in mig med solskydd också. Fast med solskyddsfaktor 15, inte 40.

The Congos - Fisherman

(ingen sommar utan reggae! som min bästis markoolio skulle säga.)

Gå mot ljuset.

Jag har lite grann tappat blogginspirationen. Det märks kanske, då jag skrivit lika många inlägg på 3 veckor som jag annars brukar skriva på ungefär 1 vecka. Men vad tusan, det är mest jobb och jobb och sen skiner solen och då vill man ju inte sitta framför datorn så det är kanske inte så konstigt.

Idag har jag lagat mat för första gången på evigheter känns det som. Det blev mycket äta ute när mamma och pappa var här. Vilket man ju inte tackar nej till när det bjuds. Igår när vi hade varit på Liseberg mötte vi upp Ninni och så gick vi och åt på "Svarta Grisen" igen. När vi gick hemåt därifrån utbrast Jimmy: "Nu ska vi fan äta smalmat i en vecka!" Så idag blev det soppa, vegetarisk sådan också. Kanske inte sådär ultimat att äta varm soppa i det här vädret, men det funkade liksom.

Fransk grönsakssoppa

4 port

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
½ zucchini
½ aubergine
250 gr cocktailtomater
1 burk kikärter (410 gr)
1 liter grönsaksbuljong
dill

Skala och finhacka lök och vitlök.
Fräs löken tills den mjuknat i en stor kastrull.
Tärna zucchini och aubergine och blanda ner i kastrullen.
Dela tomaterna på mitten och lägg ner i kastrullen.
Häll över grönsaksbuljongen, dill och kikärter.
Låt koka upp och koka i ca 15 minuter.
Servera med ett gott bröd.

Jag köpte en färsk grov baguette och serverade till. Det var inte dumt alls det. Fast kanske passar det sig bättre en regnig dag, eller framåt hösten.

Igår var vi som sagt på Liseberg. Pippen gjorde en favorit i repris, fast den här gången var det Lisebergsbanan han fegade ur på istället för Flume Ride. Och det var Jimmy som fick gå ur karusellen med honom istället för mig. Sedan vägrade alla att ens köa med Pippen till Flume Ride så han fick åka bebiskaruseller så länge. Haha. Han vet hur man gör sig populär på ett nöjesfält den killen.

Imorgon är det midsommarafton. Jag har haft ångest över att för första gången i livet fira midsommar utanför Dalarna, men nu har ångesten släppt och utbytts i nyfikenhet. Imorgon åker vi nämligen till Tjörn för att fira midsommar där, på äkta västkust-vis. Enligt Evelina. Så jag litar väl på henne då. Fast nog känns det allt lite konstigt att fira midsommar utan Sågmyrakollektivet, det ska jag inte sticka under stol med. Så nu ska jag leta reda på min sovsäck och sedan ska jag packa lite. Midsommarpeppen!

Ha en trevlig midsommar allihopa. Vi hörs på lördag, om jag inte ramlat ner i havet när jag leker Pripps Blå-reklam.

Television Personalities - The Good Anarchist

På egen hand.

Igår bakade jag kakor. Jag har nog brist på fantasi för det blev nästan exakt samma sorts kakor som sist jag bakade, fast kanske inte riktigt ändå. Min sprits har gått sönder, så det blev inte riktigt som jag ville heller. Typiskt. Jag älskade ju min lilla fula orange'a sprits. Men men, nu får jag väl skaffa såna där spritspåsar och tyllar som normala människor har. Eller försöka laga den jag har, så farligt kan det ju inte vara...

Nåja. Det jag bakade var i alla fall chokladcigarrer, eller strass med choklad kallas det visst också. Men jag vill kalla det för chokladcigarrer, så kan jag sitta och smutta på en sån samtidigt som jag tvinnar min mustasch och skrockar förnöjt för mig själv framför den öppna spisen.


Chokladcigarrer

ca 30 st

200 gr smör
1 dl florsocker
1½ msk vaniljsocker
2 1/4 dl potatismjöl
2½ dl vetemjöl

Chokladkräm:
50 gr smör
1 dl florsocker
2 msk kakao
2 tsk vaniljsocker

ca 100 gr mörk choklad

Sätt ugnen på 200 grader.
Rör smör, flrosocker och vaniljsocker vitt och poröst.
Tillsätt potatismjöl och vetemjöl lite i taget.
Arbeta ihop till en smidig deg.
Spritsa ut degen på en bakpappersbeklädd plåt.
Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter. Låt kakorna svalna.
Gör under tiden chokladkrämen:
Rör smör och florsocker poröst.
Tillsätt kakao och vaniljsocker.
Lägg ihop kakorna två och två med chokladkrämen emellan.
Smält chokladen och doppa änden på kakorna i den.

Gott gott. Men det visste jag ju redan. Visserligen kanske ännu godare än dem jag gjorde förra veckan då dessa är doppade i choklad också, det gör ju ingenting sämre om man säger så.

Nu är det dags att lägga sig och läsa lite innan det är sovdags. Bara två tidiga mornar till och sen tre dagars ledigt. Jag är helt sjukt förvirrad och förstår inte hur jag ska kunna fira midsommar utanför dalarna. Hur gör man? Jag frågade Jimmy om det kanske fanns någon majstångsresning här i närheten. Det trodde Jimmy inte. Nähä? NÄHÄ?! Det borde man ju förstått. I resten av landet tror de ju att man ska ta ner midsommarstången när midsommar är slut också. Uhm. Nej. Hallå. Det är väl ingen jävla julgran heller? Året om ska den stå för bra skörd!

Sarah Blasko - At Your Best

Vandraren.

Idag har vi ätit världens bästa snabbmat. Thaimat. Det är lätt världens enklaste snabbmat. Kanske på delad första plats med pasta carbonara. Men thaimat känns ju lite nyttigare. Så därför kan den få vara bäst.


Se bara till att alltid ha röd eller grön currypaste hemma så löser sig resten. Mest för att allt annat i grytan också är sånt man har hemma. Koka ris. Finhacka en vitlöksklyfta. Strimla lövbiff. (Eller kyckling, fläskkött eller quorn.) Fräs på det. Tillsätt wokgrönsaker. Häll över en burk kokosmjölk. Smaksätt med så mycket currypaste du vill ha. Riv över lite citron-/limeskal om det finns hemma. Smaka av med lite sambal oelek och ingefära. Så var det färdigt. På en kvart. Vi äter aldrig thaimat ute längre, för det är så lätt att göra precis lika gott hemma.

Igår var jag, mamma, pappa och barnen i Slottsskogen. Det gick från ösregn till att klarna upp precis när vi kom fram, så det blev en riktigt trevlig tur där bland pingviner och älgar. Dessutom bjöds det ju på gratis glass där, så det kan man ju inte klaga på. Lite grann såhär såg det ut:




Efter vi hade varit i Slottsskogen gick vi ner till hamnen och spanade på båtar. Sen åkte vi till Mölndal för att äta. Märta tjatade hela vägen om att hon skulle till någon svart gris. Jag fattade ingenting. Ingen annan heller.
"Ja men, den där kolgrisen?" Säger hon sen. Vi skulle äta på Kolgrillsrestaurangen i Mölndal. Svarta grisen = kolgrisen = kolgrillen. Inte så lätt när man hör fel. Galet god mat hade de där i alla fall, med gigantiska portioner. Sen när jag och Jimmy blir rika så ska vi äta där jämt. Eller åtminstone ibland.

Idag har det jobbats och nu ska det duschas och sovas. Synd för mig att varmvattnet är slut. Jag vill ju liksom duscha nu! Nu nu nu! Så jag får gå och sova sen. Vad gör man förresten på midsommar i Göteborg? Jag har ångest.

Gayngs - Faded High

Ja, och dansa.

Häromdagen när jag kom hem från jobbet hade jag fått ett paket på posten. Paketet var från Knorr och innehöll 3 flaskor av deras nya fonder. De klassiska kalvfond och (Balles favorit) kycklingfond, och dessutom en ny smak: Brynt lök. Den sistnämnda stod jag för några veckor sen och spanade på i en mataffär, men av någon anledning fick den stå kvar på hyllan. Nu står det istället ett exemplar i mitt skafferi.


(bild lånad från knorr. det fattar ni kanske. mina bilder blir sällan sådär snygga.)

De nya fonderna är framställda utan smakförstärkare, konstgjorda färgämnen, konserveringsmedel och innehåller dessutom mindre salt. Igår åt vi limefilé och då testade jag att använda den nya kalvfonden i såsen. Och trots att den inte innehåller smakförstärkare smakade den mycket mer än den som jag brukar använda, och färgen på såsen blev mycket starkare än den brukar bli. Så jag hade egentligen bara behövt använda hälften så mycket fond som jag brukar använda. Tummen upp för det Knorr! De andra fonderna har jag inte hunnit använda ännu, men det ska nog bli av snart.

Nu har jag nyss kommit hem från campingstugan där ma, pa och kidsen bor den här veckan. Där har jag ätit köttfärssås och spaghetti och lagt pussel med Märta. Plus lärt mina föräldrar allt om kungahuset. De har ju liksom inte ens förstått att Victoria varit ihop med två olika Daniel. Min mamma var mest upprörd över att David Batra är gift med en moderat. Men roligast var nog när Pippen kom inspringandes gråtande efter att ha varit i lekparken.

Jag: "Nämen, är du ledsen? Varför då?"
Pippen (snyftandes): "De är dumma mot mig!"
Jag: "Va? Du som är världens gulligaste?!"
Pippen: "JAAA!"

Fruktansvärt ödmjuk den där killen. Undrar vem han ärvt det av? Hmm...

Robert Wyatt - Shipbuilding

Häng med mig.

I onsdags var det helt galet synd om Jimmy för att vi inte hade några kakor hemma. Helst ville han ha kladdkaka, men jag var mer på småkake-humör. Att jag ofta blir trött på sådant som alla andra tycker om är ju ingen nyhet. När det kommer till matbloggsvärlden kan jag ibland känna att... Ser jag ett till recept på macaroons så dör jag. En dag för inte så längesen hade alla matbloggar jag läser utom två gjort macaroons. Jag skojar inte. Är macaroons matbloggarnas lackleggings? (Eller vad det nu är som är inne i sommar, jag kör mest med mina prickiga klänningar och färgglada kjolar så jag har liksom ingen koll på sånt.) Hursomhelst så gjorde jag istället en svensk version av macaroons, vanlig hederlig mördeg kommer man långt med ska ni veta!

Dubbla mördegskakor med chokladkräm


ca 25 st

 

200 gr smör
½ dl strösocker
1 dl potatismjöl
3½ dl vetemjöl

 

Kräm:
75 gr smör
1 1/4 dl florsocker
3/4 msk vaniljsocker
1½ msk kakao
1 äggula

 

Sätt ugnen på 175 grader.
Rör samman smör och socker.
Blanda i potatismjöl och vetemjöl.
Kavla ut till en platta, ett par millimeter tjock.
Ta ut runda kakor med kakmått.
Lägg dem på pappersbeklädd plåt.
Grädda kakorna tills de är guldgula, ca 14 minuter.
Låt dem svalna.
Rör samman smör och florsocker till chokladkrämen.
Sikta ner vaniljsocker och kakao.
Tillsätt äggulan under omrörning.
Lägg samman kakorna med krämen emellan.

 

Den finfina prinsessgodis-skålen har jag fått av Clara. Jag gissar på att kakorna var till belåtenhet för de är nämligen redan slut. Detta innebär ju att jag måste baka nya kakor imorgon. Inte mig emot, jag gillar ju att baka kakor. Imorgon kommer dessutom min mamma och pappa ner hit, för vi har ju inte träffats sen i tisdags. Höhö. Med sig i bagaget har de dessutom Pippen, Märta och Alva. Tur för oss att de har hyrt en stuga på en camping en bit bort. Några timmar om dagen i deras sällskap räcker nog...

 

Idag har det mest varit fredagsmys. Jag och Jimmy har hängt i en park och ätit ananas. Läs: Jag tvingade Jimmy att gå bort från sin dator i några timmar och få lite frisk luft. Jimmy satt mest och tjurade. Hmpf. Är det någon som borde vara tjurig är det ju jag. Inte nog med att killen förra veckan förstörde en av mina favoritklänningar i tvätten (Dialogen gick typ såhär. "Jimmy, läser du inte tvättråden?" "Inte på sånt som ligger i tvättkorgen." Vad läser han tvättråd på? Främmande farbröders kostymer på stan? Bebiskläder på Lindex? Det var ju inte en klänning från Gina Tricot eller H&M heller. Det var en sån där 800-kronors sak som jag beställt från USA.) igår natt vid halv fyra på morgonen ligger han och pussar på mig så att jag vaknar och då säger han: "Kan du inte sova?" Ehm. Jo. Det kunde jag faktiskt. Hämnden blir ljuv i natt, då ska jag nämligen tvätta Jimmys splitternya skor som står nere i hallen. Mouwahahaha.

 

Nu ska jag sluta. Jag måste se finalen av Wild Kidz, jag har inte hunnit se den ännu. Ja. Jag vet, det börjar bli lite mycket nu. Ungdomsböcker, Markoolio och Wild Kidz. Jag skyller på att jag är arbetsskadad...

 

The Sadies - Another Year Again


Låt oss gå och surfa.

Sedär ja. Då var semestern över. Det var den visserligen redan igår morse när klockan ringde vid halv sex, men bloggen fick ha ledigt en dag till. Men nu blir det ingen mer semester för idag fick jag sommarjobb. Eller, jag fick mitt vikariat förlängt till v.28 och sedan jobb på ett annat ställe vecka 30 + 31. Tänk så det kan bli. Färdigsemestrat liksom. Gå upp halv sex varje dag nästan hela sommaren. Det blir fint det i augusti!

Jag skrev ju sist att jag bakat en Strawberry Banana Cream Pie till våran picknick och Malin ville att jag skulle skriva ut receptet, och jag är ju inte snål på det viset så det ska jag göra. Den här pajen bjöd Jennie och Tora på när vi var på pajkalas på Råda Säteri så receptet kommer ifrån dem från början. Jag tycker egentligen inte ens om banan, men den här pajen är så himla somrig och fräsch så det funkar liksom. Ursäkta bilden, fulkameran som sagt.

Strawberry Banana Cream Pie

Pajskal:
150 gr mjukt smör
3 dl vetemjöl
3/4 dl socker
1 nypa salt

Fyllning:
5 dl vaniljkräm
3 dl vispgrädde
1 burk kondenserad mjölk
3 bananer
ca 500 gr färska jordgubbar

Börja med att koka burken med kondenserad mjölk i 3 timmar.
Lägg hela burken i en kastrull och koka den.
Se till att hela burken alltid är täckt med vatten.
Efter 3 timmar har du sjukt god kolasås. Låt den svalna.
Knåda ihop ingredienserna till en smidig deg.
Tryck ut i en pajform och grädda i 175 grader i 20 minuter. Låt pajskalet svalna.
Vispa grädden fluffig och rör ner den kalla kolasåsen.
Bred ut vaniljkrämen över pajskalet.
Skiva bananer och lägg över.
Täck bananerna med kolagrädden.
Skiva jordgubbarna och lägg dem fint på toppen.

Lätt som en plätt och galet gott. Mina vänner på picknicken tog i alla fall om flera gånger, så det ser jag som ett högt betyg. En perfekt sommarpaj helt enkelt.

Min sista semesterdag i Sågmyra tillbringade jag med Jocke. Vi gjorde samma sak som vi alltid gör. Åt snickerskaka på Lager157, och diskuterade att alla människor skaffar barn. Jocke blev mest upprörd över att Markoolio ska ha barn, så upprörd att han inte ens reagerade på att jag kan allting om Markoolio. Förräns efter ett tag. Så när vi kom hem till mina föräldrar igen, efter att Jocke träffat två av sina gamla klasskamrater och fick skämmas rejält då han bara kom ihåg vad den ena av dem heter, fick jag lov att visa det fina inramade fotot jag har på mig och Markoolio. Jag har en svag känsla av att den här Markoolio-grejen inte är normal, speciellt som jag är över 8 år. Men vad tusan. Jag gillar Markoolio!

Ikväll har jag och Evelina lekt att vi är 14 år och hängt utanför festivalområdet till West Coast Riot. Vi ville ju se Flogging Molly, men hörde dem bara. Planen var att hänga på staketet i hopp om att Howlin' Pelle skulle komma förbi och se rätt in i mina stora blåa ögon och tänka: "Det är ju hon, kvinnan i mitt liv!" För att sedan hångla upp mig lite lätt. Howlin' Pelle är mitt frikort, så jag får hångla med honom. Men blev inte riktigt så. Istället fick vi se Bad Religion. Inte riktigt min tekopp. Så vi gick och satte oss på ett café istället.

Nu ska jag sova. Semestern är som sagt över. För både mig och bloggen.

Robyn - Don't Fucking Tell Me What To Do

Spegel.

Jag passar på att ha lite bloggsemester nu när jag ändå är på annan semester. Eller semester och semester, var jag än går så är det ändå barn överallt så det är väl inte så stor skillnad på att vara här eller att jobba. Bloggsemestern beror nog mer på föräldrarnas sega datorer och att jag har fulkameran med mig så alla bilder bara blir fula ändå.

I fredags var vi i alla fall på diverse studentkalas i ösregnet och då såg det ut ungefär såhär:

   

Hm. Jag hade visst inte tagit så många bilder ändå. Dessutom blev det så stressigt när jag skulle göra det sista på studenttårtorna så jag hann inte fota dem heller. Så kan det gå när tiden flyger iväg.

I lördags bakade jag en Strawberry-Banana Cream Pie till vårat lilla knytkalas. Sen begav jag mig av till Ceebs där även Kalix, Ello och Clara befann sig och så hade vi inne-picknick i källaren. Vi åt tills vi sprack och sen lekte vi Hela Havet Stormar. Nej. Det gjorde vi inte, det var bara jag som hade sjuka fantasier som vanligt.

   
  

Picknickgänget!
Clara, Ceebs, jag, Kalix och Ello.

Sen mitt i natten åkte jag bil hem med Jen som spontant tagit tåget till Falun från Uppsala och varit på bio.
Roligt att man kan träffas sådär över en biltur. Haha. Vi cruisade förbi Sågmyraparken där det var rockabilly-fest. Men vi vågade oss inte in. Nästa gång Jenny, nästa gång!

Igår lekte jag med Maddyn som tvingade mig att gå in i Herrgården och titta då jag inte varit in där sen de renoverat. Eller snarare inte varit där sen vi hade våran finklänning- & kostymfest där för 4 år sedan. Det var liiiite finare nu. Och väldigt mycket trevligare. Ja, fram tills att Maddyn erkände att det var hon som tänt eld på stället. Då började folk titta lite konstigt på oss så vi fick lov att gå därifrån.

Nu ska jag ta en promenad. Eremit som jag är så älskar jag att promenera runt här på skogsvägarna och inte behöva möta någon eller bekymra mig om bilar och spårvagnar. Bara jag och min mp3-spelare. Sweet.

Steve Mason - The World Has Changed


Du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu.

Nu är jag på plats i Sågmyra. Hittills har jag redan hunnit med massor av bra saker. Som att äta lax, leka med Storebror, baka studenttårtor till Ankans studentkalas och bli våldgästad av Märta och Alva. Kort sagt så är allt som vanligt alltså. Till den grad att Storebror sitter och låter som en bil när han elvispar för att han tror att det ska gå fortare då... Och att jag springer runt inne i affärer och dansar och sjunger med handen som mikrofon.

Men en av de finaste sakerna idag var nog att jag nyss gick ner till biblioteket och hittade den här boken:

Jag har velat läsa den sedan jag läste om den första gången i Lisa Bjärbos blogg. Det är alltså Lisa som har skrivit boken, och hon har dessutom en fruktansvärt rolig blogg. Jag är lite av en sucker för ungdomsböcker, speciellt ungdomsböcker med titlar lånade från texter av Säkert! Det kan ju inte bli annat än bra. Jag känner mycket mer igen mig i ungdomsböcker än i chic-lit. Jag förstår mig mer på gymnasietjejer med förkärlek till popkillar och olyckligt kära bästa kompisar än 35-åriga karriärskvinnor i New York som shoppar skor och byter killar lika ofta som de... Shoppar skor. Det är nog därför jag inte gillar Sex & The City, jag kan inte känna igen mig i dem för fem öre.

Så nu ska jag krypa ner i sängen och läsa boken. Det ska bli fint det. Imorgon blir det studentkalas x 2, jag lovar att ta kort på tårtorna och bju' på recept, och sen ska jag leka med Maddyn. Vi ska bada. Bara för att vi kan.

Det här är de goda nyheterna.

Det slutade regna igår. Kalas tyckte jag. Timos förtjänst tyckte Timo. Jag, Evelina och Elin vägrade applådera Timos gitarrist för han verkar ha lite väl mycket hybris. Men Timo var finfin som vanligt. Publiken sjöng "Är du vaken Lars?" och Timo blev glad. Timo spelade Creep och tanterna blev glada. Så i slutänden var vi alla glada.



Nu ska jag packa det sista inför resan upp till Sågmyra imorgon. Det har gått rätt bra att packa ändå, jag som avskyr att packa. Men idag har det gått bra. Jag har visserligen inte kommit till skor och diadem ännu. Det är där det brukar spåra ur. Helt ärligt så är nog det som spårat ur mest inköpslistan till tårtbakandet jag ska fixa med imorgon. Jag blev tårtansvarig till en av mina kusiners studentkalas nämligen, så det är vad jag ska roa mig med imorgon kväll. Inte så dumt torsdagsnöje det heller.

Nu ska jag packa färdigt. Kanske byta låtar på mp3-spelaren. Det kan behövas när man ska åka tåg i sex timmar, speciellt om man är som jag och inte kan läsa på tåg. Vi hörs imorgon från ett, förhoppningsvis, soligt Dalarna.

Scissor Sisters - I Don't Feel Like Dancin'

Inte så smart att skjuta sin bästa vän.

Här är våran fattigmansmiddag vi åt idag. Nej. Nu skojar jag bara. Vi rensar kylen lite den här veckan eftersom både jag och Jimmy ska resa bort över helgen, därför fick det idag bli lite plockmat. Godsakerna som låg i goodiebagen från Ridderheims kom väl till pass. Med lite grönsaker och en omelett. Exotisch. Det betyder bra på tyska.

Nu sitter jag mest och väntar på att det ska sluta regna. Det SKA sluta regna. Jag ska nämligen iväg och titta på Timo Räisänen på Liseberg, och då kan det ju inte regna. Jag är lite dåligt inlyssnad på Timos senaste skiva känner jag, men jag är väldigt väl inlyssnad på resten av hans skivor så det måste ju jämna ut sig. Fin tisdagkväll. Pepp. Pepp. Och sluta regna!

Ida Redig - Alone

Tomrummet.

Som jag nämnde i lördags så skulle vi ju åka och hänga i solen i Slottsskogen under kvällen. Det var jättekul förutom att jag glömde min jacka hemma så jag frös nästan ihjäl framåt kvällen. Eller glömde och glömde, det var faktiskt Jimmys fel. Han sa att jag inte behövde någon jacka för det var så varmt ute. Jimmy borde tänka på att vi inte alls har samma uppfattning om vad som är varmt och inte... Jag är väldigt frusen av mig.

Vi mötte upp Frida, Evelina och Jolin i alla fall. På bilden sitter Jimmy och försöker värma sig i min lilla pyttekofta då jag beslagtog hans tjocka varma kofta. Annars var det mest fint för att alla hade tagit med sig varsin chipspåse. Så vi satt där med ett berg av chips, rosévin, öl och lite vindruvor också. Efter att ha blivit plågade med Jimmys hårdrock ett bra tag erkänner Jolin att hon har med sig högtalare och mp3-spelare. Vad är det för stil att undanhålla sådan viktig information?


När vi var på väg från Slottsskogen till Andra Långgatan träffade vi på en kille med en rullande jukebox. Ungefär, åtminstone en rullande högtalare där han satt i sin Iphone så man kunde önska vilken låt som helst från Spotifty. Vi önskade Brainpool och sen dansade vi hela vägen från Linnéplatsen till Järntorget. En sån där rullande jukebox skulle man ha, den killen har nog aldrig fått så många nya kompisar under en enda kväll i hela sitt liv...

Väl framme vid Andra Långgatan hamnade vi på en pub med ett alldeles för långt och krångligt namn för att jag ska komma ihåg det. Därinne åt vi upp chipsen som fanns kvar och tittade på konstiga tavlor på väggarna. Klockan två började vi försöka ta oss hemåt...

Men utanför Sejdeln stod Loke och hans band Räfven och spelade folkmusik på gatan så vi fick lov att stanna kvar en liten stund till och lyssna på dem. Det var ett värdigt avslut på en trevlig kväll tycker jag.

Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig. Jag var uppe halv sex i morse och har kanske sovit... En halvtimme? Jag drömde bara mardrömmar så fort jag började somna in så jag fick inte så mycket sömn. Jag ska upp halv sex imorgon bitti igen så jag hoppas att jag somnar på ren utmattning. Sen måste jag ju vara pigg imorgon kväll också så jag orkar med. Orkar med vad? Feeaaaar nooo daaarkneeess promised chiiild. Ledtråd.

Christmas Island - Twenty Nine

Pulsen.

Eftersom regnet bara öser ner utanför fönstret så känns det som att det kan vara läge att visa hur fint det var i lördags då jag var på Råda Säteri där det hade anordnats amerikansk pajbuffé tillsammans med Spot & Tell och pajerna var bakade av jätteduktiga Tora (bakdags) och Jennie (kalasgott).


Allén upp till Råda Säteri.


Råda Säteri.


Kaffestugan där pajbuffén serverades.








Den understa var min favorit. Oooey Gooey-pie. Yammi!

Efter att vi mumsat på goda pajer tills att vi nästan rullade fram och blodsockret hade en peak som den inte ens varit i närheten av sen barndomens tårtkalas var vi några stycken som gick in i själva huvudbyggnaden och sedan till trädgården bakom och såg oss omkring. Det var så himla fint, jag skulle kunna flytta in direkt.













En helt perfekt start på dagen var det. Tack igen till Råda Säteri, Jennie, Tora och Spot&Tell som anordnade hela kalaset. Det gör jag gärna om igen. Vad sägs om nästa lördag? :)

Det var min lördagdag det. Sen blev det en ganska galen kväll också. Men det tar vi en annan gång. Jag är nog lite som en kalv, jag behöver komma ut på landet och få ta av mig barfota och springa av mig lite emellanåt utan att behöva vara rädd för att bli överkörd av en spårvagn. Tur att jag ska upp till Sågmyra på torsdag. Och med det här menar jag alltså inte att jag tror att kalvar har skor och tar av sig barfota emellanåt. Jag menar mer att jag inte är så förtjust i att bo inne i en stad under sommaren.

Papercuts - The Machine Will Tell Us So

Bleknande kärlek.

Igår var det fredag och vi mumsade på risotto, fläskfile och rödvinssås.
Sen tittade vi på Youth In Revolt och jag var kär i Michael Cera som vanligt. Fantastiskt, vad fantastisk han är.

Idag är det lördag och vi har nyss ätit potatisgratäng och kotletter i senapssås.
Jag tycker nog fortfarande att jag gör den godaste potatisgratängen i världen.
Lite blygsamt sådär. Jag har ju alltid varit lite blygsam av mig.

Tidigare idag har jag varit och ätit finfin amerikansk pajbuffé på Råda Säteri. Det var helt fantastiskt och precis vad jag behövde, komma ut på landet och äta gott och njuta av livet. Men jag skriver mer om det imorgon och visar bilder på hur himla fint det var och vilka fantastiska pajer vi fick smaka på. Nu ska jag byta om och sen ska jag och Jimmy möta upp lite löst folk i Slottsskogen där vi ska sitta i gräset och ha det allmänt bra. Bättre än såhär kan en lördag faktiskt inte bli. Solen skiner, glada miner!

(jag har gula leggings, inte konstig hud.)


Steget - Vad Ska Jag Göra


(åååh. så helt fantastiskt fin låt. jag får lite ont i hjärtat varje gång jag hör den.)


Allt jag vill ha.

När ens lön fortfarande är på vift (7 kronor på kontot, wiiee!) och det mest är tidiga mornar på schemat, plus att någon kapar ens facebook och blogg och byter lösenord på dem och man får gå the walk of shame när man är och handlar för att man inte har tillräckligt med pengar på kontot för att betala det man ska köpa... Då är livet sådär kul faktiskt. Men tidiga mornar betyder ju åtminstone jobb, så det är positivt. Dessutom piggade jag upp med lite lyxigare mat sådär mitt i veckan idag, det behövde jag.


Fylld kycklingfilé med ugnsbakade rotsaker och ädelost med whiskey-sås

För 2 pers

2 kycklingfiléer
2 st skivor lufttorkad skinka
färsk basilika

4 potatisar
2 morötter
2 palsternackor

Sås:
ca 25 gr smör
1 msk vetemjöl
2 dl mjölk
½ dl ädelost med whiskey-mjukost

Sätt ugnen på 200 grader.
Skala och dela rotsakerna i klyftor och stavar.
Lägg dem i en ugnsform.
Ringla över lite olja och kryddor och stoppa in dem i ugnen.
Skär ett snitt i kycklingfilén.
Fyll snittet med skinka och hackad färsk basilika.
Stek kycklingen på varje sida så att den får lite färg.
Lägg över i en ugnsform och stoppa i ugnen 25 minuter.
Smält smöret till såsen. Vispa ner en matsked mjöl.
Häll ner mjölken och ädelosten.
Låt såsen nästan koka upp under omrörning.
Rör om till såsen tjockat på sig ordentligt.
Servera kycklingen med rotsakerna, ädelostsåsen och en god sallad.

Jag använde pata negra-skinka som jag fick med i goodiebagen från Ridderheims. Inte dumt alls det. Receptet hittade jag på tasteline från början och sen byggde jag om det lite grann. Varken jag eller Jimmy är några större fans av ädelost så såsen var väl kanske inte den godaste sås jag ätit. Men den var absolut inte äcklig. Jag är bara inte tillräckligt vuxen för att tycka om sån sås ännu.

Idag har jag träffat den elakaste människan någonsin tror jag. Ibland tycker jag att alla föräldrar som har barn på dagis (förlåt, föööörskoooola) borde få vara med där en dag och hoppa in som personal så kanske de håller käften sen och inser att man faktiskt inte kan passa just deras barn exakt hela tiden. Gnälla om lite snor under en näsa. Fy fabian. Barn ska vara skitiga, snoriga och smutsiga. Det är liksom deras jobb. Mitt jobb är att ta hand om 10 stycken 1-åringar varav vissa knappt kan gå, ett jävligt roligt jobb men också ganska stressigt. Och om man vill ha någon som bara passar ens eget barn så att det aldrig är minsta lilla snorigt så kanske man ska skaffa en nanny eller stanna hemma med sitt barn och tvätta det 24 timmar om dygnet istället. Så sa jag inte förstås, fast det kanske jag borde ha gjort. De flesta föräldrar är ju helt fantastiska och har jättestor förståelse, men så finns det vissa... Suck.

Nu ska jag sova. Imorgon ringer klockan 05.30 igen. Men det är rätt okej, för man får ju sluta redan klockan två. Dessutom är det ju galet mycket trevligare med helg när man har jobbat under veckan. Fredagskänslan infinner sig inte riktigt om man varit ledig alla dagar innan...

LCD Soundsystem - Home


Kan inte släppa henne nu.

Nu har jag nyss kommit hem från en fin liten tapasafton som anordnades av Spot & Tell tillsammans med Ridderheims, det var Ridderheims som presenterade sitt nya tapassortiment.

Kvällen började med lite introduktion om de olika tapasrätterna, 20 stycken olika fick vi provsmaka.


Det var allt från soltorkade tomater, till oliver, kyckling, chorizogryta och räkor i olika såser.


Små inlagda sardiner, tror jag att det var, de såg väldigt mysko ut men smakade mest vinäger.



Såhär såg min tallrik med det första tapaslasset, det blev betydligt fler kan jag berätta.




Det här var min absoluta favorit, en het salsasås med riven ost som man äter varm och doppar bröd i.
Helt galet god var den, kan tänka mig att leva på den hela sommaren faktiskt.


Det var ett himla trevligt sällskap också, bland mina bordsgrannars fanns bland annat Kalasgott-Jennie, Kaffekokar-Katja och Tina.

 


Man fick en goodiebag med sig hem också!

 

Fast vi hade så trevligt att vi inte riktigt ville gå hem när alla tapas var uppätna, så vi gick vidare och tog en öl någon annanstans. Eller ja, jag tog ju faktiskt ingen öl. Min lön lyser fortfarande med sin frånvaro så jag fick skippa den biten och bara njuta av det trevliga sällskapet istället. Men det var inte helt fel det heller.


Hela kvällen kändes faktiskt helt rätt. Så tack till Spot & Tell och Ridderheims. I mina ögon har tapas en stor chans att konkurrera med tacos som fredagmys, tacos smakar mest tacos och med tapas kan ju alla få välja sin egen favorit. Jag tyckte till och med om en av räksorterna, och jag är inget fan av skaldjur överhuvudtaget. Så det är minsann inget dåligt betyg det!

 

Justin Currie - Baby, You Survived


RSS 2.0