Perfekta Prinsessan Pernilla

I fredags tvingade jag med mig Jimmy till Liseberg för att titta på Joel Alme. Det gjorde jag bannemej väldigt rätt i om jag får säga det själv. För Liseberg var väldigt folktomt och Joel spelade på Taubescenen vilket gjorde att man för en gångs skull kunde se artisten som man var där för att se. Jag är ju lite kär i Joel Alme, det gör inte så mycket att han inte stormtrivs med att stå på en scen utan tvärsom verkar ganska nervös. Det är liksom han röst och den finstämda musiken som gör det. Det är sådär så när jag lyssnar på en låt gör det så ont så det känns som att hjärtat är på väg att brista och jag får lov att påminna mig själv om att jag inte är 17 år och olyckligt kär i nåt pucko. Så låter Joel Alme, som något du vill lyssna på när det är riktigt höstruskigt ute och du vill dricka te och ha tända ljus överallt. Som något du vill lyssna på den här sommaren alltså.

Joel Alme - Lucky Eyes

(för det är min favoritlåt av Joel Alme just för tillfället.)

Nu har jag packat färdigt väskan. Nästan. Och adventspyntat en hel del. Eller ja, jag insåg att vi inte har så mycket julpynt. Kanske för att jag varje år har sönder någonting. Men inte år inte! I år var det Jimmy som välte omkull en liten porslinstomte så dennes luva gick i tusen bitar. Jimmy gjorde då som alla riktiga män och dunkade näven i väggen. Så nu har han blodiga knogar och går, också som alla riktiga män, och gnäller om hur ont i handen han har. Hmpf. Det gör ju knappast lika ont i hans näve som det gör i mitt finger.

Nu ska jag sova. Men för att ni inte ska dö av uttråkning under helgen när jag är bortrest så lägger jag ut ett fint klipp från Robins i lördags. Jag skrattade så jag grät när jag såg detta. Så titta, även om ni inte gillar Håkans musik så kan ni titta, för här pratar han nämligen bara. Jag tror jag ska sätta mina framtida barn i samma föräldrakooperativ som Håkan har sina barn på, de verkar ha en sund syn på uppfostran. "Det är slut... Pengarna är slut!" Jag skrattar lika mycket varje gång.

 

Om ni vill se hela intervjun så finns den att beskåda här. Ha en fin första advent nu hörrni. Det är möjligt att det finns Internet och datorer i Norge också, men man vet aldrig, så det är bäst att förtidsönska er en fin advent.

Supertramp - You Win, I Lose

Sådär. Nu har jag beskrivit hela min helg med en enda bild. Finbesök av Clara. God restaurangmat på Chateau Beirut, rekommenderas varmt! Och så Håkan Hellström på Scandinavium i lördags förstås. Åh. Så fint. Jag till och med grät en liten skvätt. Fast å andra sidan gråter jag alltid en skvätt när han spelar Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger för det är en av de finaste låtarna någonsin. Fint också att vi inte ens märkte när Håkan kom in på scenen.
- Är det Håkan där i svart?
- Neej, brukar inte han ha finare kläder?
- Jaaa... Det kanske är Alf Robertson...
- Han är död.
Hur skulle jag kunna veta det? Jag vet att Michael Jackson är död. Räcker det inte så? Och jo. Det var Håkan i svart. Jag tycker det gulligaste med Håkan är att han står kvar på scenen när konserten är slut, lamporna är tända och alla är på väg ut och vinkar till alla. Som en liten farmor eller en dagisfröken. Fint. Nu ska jag ta en promenad i höstsolen.


Håkan Hellström - Brännö Serenad

(för att det var den enda som fattades för att det skulle bli ultimat.)

Det är ju trots allt fredag. Så då måste jag ju bjuda lite på fredagspepp, även om jag själv är jäkligt trött. Det här är en av mina favoriter just nu, om några veckor när jag insett att varenda liten fjortis i världen gillar denna låten och reklamradiokanalerna spelat sönder den (vilket ju visserligen inte jag märker av då jag undviker reklamradio lika mycket som jag undviker tjejtidningar) kommer jag nog att ångra det här uttalandet. Men just nu. Nu gillar jag den här låten som tusan, och videon är skitsnygg också:

Enda nackdelen är väl att den är så svårt att sjunga med till. Jag bara: "Nanananana, fuck and a fuck fuck you..." Stackars Jimmy. Eller nej fan. Inte stackars Jimmy. Det kan han gott ha.

 

Cee Lo Green - Fuck You

(den är inte så hemsk som den låter på titeln. det är en fin bit. jag lovar.)

Igår åt vi matvete-otto. Man kan ju inte säga risotto med matvete, för det är ju inte ett endaste dugg risotto i. Matvete kokat i buljong blandat med champinjoner, röd paprika, kassler och purjolök som jag stekt lite. Idag är jag mest trött och trött och har inte ätit någonting som är värt att nämna.

Värt att nämna däremot är att Säkert! har släppt en ny fin skiva som man kan lyssna på på Spotify. Om man klickar här. Har ni inte upptäckt Säkert! ännu så är det dags nu. För Annika Norlin är helt fantastisk och att missa det, ja det är lite som att missa den där allra finaste sommardagen. Och det vill ni väl inte?

Säkert! - Isarna

Himmel och plättar vad jag längtar tills den 13'e oktober. Fy fabian vad jag längtar tills den 6'e november. Det var mest det jag ville säga. För när det gäller Håkan Hellström kommer jag nog aldrig att bli äldre än 15 och det känns himla fint ändå. För den 15-åriga Pernilla var så en sån härligt naiv romantiker och jag saknar det lite. Tur då att Håkan finns och tar fram det där igen. Tack för danserna. Tack för tårarna på kinderna. Tack för stjärnorna på himlarna.

Håkan Hellström - River Upp En Vacker Dröm

Det slutade regna igår. Kalas tyckte jag. Timos förtjänst tyckte Timo. Jag, Evelina och Elin vägrade applådera Timos gitarrist för han verkar ha lite väl mycket hybris. Men Timo var finfin som vanligt. Publiken sjöng "Är du vaken Lars?" och Timo blev glad. Timo spelade Creep och tanterna blev glada. Så i slutänden var vi alla glada.


Nu ska jag packa det sista inför resan upp till Sågmyra imorgon. Det har gått rätt bra att packa ändå, jag som avskyr att packa. Men idag har det gått bra. Jag har visserligen inte kommit till skor och diadem ännu. Det är där det brukar spåra ur. Helt ärligt så är nog det som spårat ur mest inköpslistan till tårtbakandet jag ska fixa med imorgon. Jag blev tårtansvarig till en av mina kusiners studentkalas nämligen, så det är vad jag ska roa mig med imorgon kväll. Inte så dumt torsdagsnöje det heller.

Nu ska jag packa färdigt. Kanske byta låtar på mp3-spelaren. Det kan behövas när man ska åka tåg i sex timmar, speciellt om man är som jag och inte kan läsa på tåg. Vi hörs imorgon från ett, förhoppningsvis, soligt Dalarna.

Scissor Sisters - I Don't Feel Like Dancin'

Här är en av mina favoritlåtar just nu:

Den passar fint en regnig dag som denna. Här kommer den som Spotify-link också, om ni känner att ni vill lyssna en gång till. Fan, jag är så givmild. Det måste vara min socialistiska uppfostran som gör det.

Wakey!Wakey! - Dance So Good

Behöver ni fler (vilket ni ju såklart inte gör) så går ni in på youtube och söker på Timo Räisänen. Eller på spotify. Eller köper någon av hans skivor. Då får man ungefär 10 000 anledningar till till att älska honom. Men det behöver ni såklart inte. Ni har ju redan förstått att man ska älska Timo Räisänen. Annars skulle ni ju inte vara här. Eller hur?

Det finns ju faktiskt anledningar till att vara glad också. Som när man till sist äntligen lyckas höra vilka som gjort den där finfina låten på radion och det visar sig vara She & Him med alltid lika snygga Zooey Deschanel som har gjort den. Men inte nog med det, för det finns en toppklass musikvideo till också. En sockersöt historia samtidigt som den är en parodi. Det är inte alla som får ihop det. Men She & Him lyckas.



Det var längesen jag var kär i en musikvideo. Typ på Voxpop-tiden. Men det här känns bra. Spana bara in Zooeys helt underbara klänning som dyker upp ungefär 2 minuter in i videon. Fan. Vad snygg hon är. Fan. Vad bra det är. Jag vill klippa lugg och dansa runt i skolkorridorer. Älskar't.

She & Him - In The Sun

Såhär hade vi det igår. Haha. Nej. Jag skojar bara. Det är bara en rolig bit. Av Loke, som vi var och tittade på igår. Så det passar sig ju fint.

Kvällen började med pizza hos Evelina. Sen åkte vi till Dubbelgöken, kände oss missanpassade, drack billigt vin och tittade på underhållning. Matilda var jättebra. Sen var det en tjej som var lite för svår för mig så då ägnade jag mig mer åt vinet och salta pinnarna. Loke och Olivia avslutade kvällen och de var jättebra som vanligt. När vi skulle gå därifrån var jag av någon anledning på väg ut med galgen som min jackade hade hängt på. Sen träffade vi en kille som skulle ha 13 barn. 5 med Evelina, 3 med Olivia och 2 med mig. Hur han fick det till 13 vet jag inte riktigt. Och varför ville han ha minst barn med mig? Alltid samma otur.

Sen åkte vi tillbaka till Evelina och drack cider och så kom Jimmy, Robban och Rickard dit också. Jag och Evelina hamnade till sist på Sticky Fingers och där vi dansade loss på både mittengolvet och top floor. Konstigt. Jag brukar aldrig vara där högst upp annars, men men. Ibland måste man testa något nytt. Jag tror inte vi var på Sticky särskilt länge, vi gick hem innan de stängde i alla fall.

Idag mår jag faktiskt helt okej, förutom att jag hade enorm hjärtklappning så fort jag rörde mig i morse. Men nu så. Onaturligt bra med tanke på att jag drack både vin, öl och cider igår. Öl. Stöl. Herregud. Jag tycker ju inte ens om öl. Fast igår var det till och med lite gott. Jag kanske börjar bli vuxen? Eller man. Nu ska jag dricka te och hänga i soffan. Det får man när man har söndagsinfluensa. Det måste ju vara farligare än svininfluensan. Jag känner då betydligt fler som har söndagsinfluensa en gång i veckan än vad jag känner folk som har/har haft svininfluensa. Smittsamt!

Tutankamon - Three Of Us

 

Jag kan liksom inte för mitt liv förstå hur jag kan ha haft Little Jackies album liggandes skräpande i flera månader utan att lyssna på det. Shit, vad jag har missat grejer! Jag har till exempel missat den här låten här ovanför. Det känns hemskt. Och det är ju ändå bara en av låtarna jag missat, det är ju massa fler också. Vi måste verkligen göra någonting åt det här med jämställdheten av musikspelande i vårat hem. När jag inte ens har lyssnat på flera skivor jag har men däremot lärt mig massa Mustasch, Danko Jones och andra skrikande arga gubbars texter utantill. Då är det liksom inte riktigt rätt. Men nu bor jag och min dator i köket och lyssnar ikapp oss. Gör det ni också.

Little Jackie - I Liked You Better Before

Det här tycker jag är en jättefin bit. Tyvärr kunde jag inte hitta den med bättre kvalitet än såhär så det får helt enkelt duga så. Det är en fin bit ändå. Jag tänker lite på Jimmy när jag hör den. Fast säg det inte till någon. Vi håller nämligen hårt på våran stenhårda image. Man vill ju inte vara det där snuttegullegulliga-paret som alla vill kräkas över liksom. Så vi säger helt enkelt att jag tycker att det är en fin bit.

Florence Valentin - Jag Är Hellre Blind Än Ser Mitt Liv Utan Dig

Det här är min favoritlåt just nu. Lite gammal är den kanske, men inte så att det stör. Inte mig i alla fall.



Det tog ett tag innan jag kom på vad den hette, för jag var helt säker på att hon sjöng: "I'm going mad." Och inte: "I'm crying blood." Men till sist kom jag till insikt. Nu tittar vi på Knowing. Den har spårat ur. Så jag hamnade här. Sen är det sovdags.

VV Brown - Crying Blood

Hittade den här fina fina biten hos Kom igen, Linda! som i sin tur hittat den på youtube förstås. En inte alls dålig version utan snarare precis tvärsom. Och det var alldeles för längesen vi hade lite musik här. Så idag, Music Maestro:



Så. Nu kan vi alla sova gott inatt. Varsågoda.

Håkan Hellström - Jag Vet Inte Vem Jag Är, Men Jag Vet Att Jag Är Din

Jag hade egentligen ingenting mer att komma med än att Jenny Wilson är en fantastiskt förtjusande kvinna. Det tog mig några år, och några lyssningar på hennes Hardships! för att inse det. Men nu är jag med på banan. Jag är med dig nu Jenny. Och jag är förbannat dålig på att lyssna på musik these days. Det är lite sorgligt. Jag får bättra mig där. Nu har jag kidnappat Jimmys lurar så nu jävlar.

Jenny Wilson - Like A Fading Rainbow

Det här får mitt pophjärta att slå några extra slag. Och så saknar jag Ellen när jag hör det, för det får mig att tänka på att stå på somrig festival med Ello & Clara och tokdansa i leriga converse. Så jag fick lov att skriva till Ellen och tipsa henne om det här lilla bandet och hon verkar nöjd. Att Jimmy tycker det är dåligt gör det i mina ögon bara ännu bättre. Nu vill jag bara att de ska spela på Pustervik eller Sticky eller på någon annan liten klubb här i stan igen. Ja, något av det bästa med att bo i Göteborg är att det finns så mycket musik att se live och att det inte alls är svårt att få någon med sig att titta. Läs; Evelina och Jolin är inte alls svårflirtade när det kommer till livespelningar.

Samtidigt Som - Constant In Motion
Samtidigt Som - Bankar I Mitt Bröst

Nu är det Melodifestival. Martin Stenmark och Charlotte Perelli fjantar runt med någon fågel. Och jag känner mig konstigt oengagerad i jämförelse med andra år. Jimmy verkar nästan mer intresserad än mig. Eller ja, Jimmy har åtminstone tittat i 2 minuter. Jag har bara lyssnat hittills. Jag vill gå på The Hives. På tal om musik sådär. Tyvärr känner jag ingen som gillar The Hives lika mycket som jag gör. Jag kanske kan gå ensam. Jag och Pelle är ju lite polare sådär. Nu tycker jag att ni ska lyssna på den här fina biten och tänka över det här en gång till, okej?!


Just det. Think about it. Inte dumt, inte dumt. Nu ska jag titta på Melodifestivalen på riktigt. Nu ska någon sjunga. Tick tock. Vadå, tick tock?

Howlin' Pelle & The Domestic Bumblebees - A Little More For Little You