Perfekta Prinsessan Pernilla

Jaha. Det här med fredagspastan ja. Vi lyckades i alla fall med det fyra fredagar i rad. Igår bytte jag däremot ut fredagpastan mot fredagspaj. Det får man göra ibland, paj är ju också fina grejer. Speciellt den här fina pajen som vi åt igår. Den är inte bara fin att titta på, den smakar väldigt bra också.

 

Det finns många anledningar till att gilla Ungern. Till exempel hur rent det är på gatorna i Budapest, eller att deras offentliga toaletter är renare än toaletter jag varit på i hemma hos vissa människor. Man kan gilla deras billiga och enkla biljettsystem på tågen, och att hela landet är väldigt billigt överlag. Man kan gilla att det finns Tesco och KFC, Magnum Chocolate och Pepsi Twist. Man kan gilla utsikten över Balatonsjön och de gulliga små Mojitokioskerna som står uppställda lite här och där.

 

Men framförallt så kan man gilla hur de uppfann ett bröd, som man sedan friterar för att därefter pensla med smör, och sedan öser på gräddfil och ost på. Hur bakfull måste man vara för att ens komma på den idén? Själv var jag inte ett dugg bakfull när jag gjorde langós till middag förrförra lördagen, men fruktansvärt nöjd med mig själv efteråt.

 

Det är inte klokt vad det är kallt ute. Och det spelar ingen roll om forskarna kommit fram till att -10 är lika kallt var man än är, -10 i Göteborg är sju miljoner gånger kallare än -10 i Sågmyra. Tur att det finns SM i längdskidor att titta på, och tur att jag faktiskt egentligen inte behöver gå ut om dagarna om jag inte vill. För er som inte gillar att titta på längdskidor men ändå inte känner för att gå ut så bjuder jag på ett finfint filmtips!

 

Hej! Jag lever! Knappt. I fredags packade jag väskan och bebis och Jimmy och så övningsåkte vi tåg till Tidaholm. Det kändes som en lagom lång förstasträcka. Förutom att tågdörrarna var alldeles för smala så det inte gick att få på barnvagnen, så vi fick lov att skruva isär hela den medan konduktören fick ta hand om Ofelia. Yes. Det var vi som var paret som fick tåget att bli försenat, jag kände mig lite som ett löv på spåret.

 

Sen stannade vi i Tidaholm hela helgen så Ofelia fick träffa farmor, faster, gammelmoster och gammelkusin och gammelmormor och en hel massa gamla människor. Höhö. Och så blev hon fruktansvärt bortskämd och buren på och gosad med exakt hela tiden. Ja, ni förstår ju hur roligt jag har haft det igår och idag när jag varit ensam med henne och hon vant sig med att bli konstant buren på. Nej, inte alls faktiskt. Och som att inte det vore nog så har posten tappat bort mitt paket med chips. HUR TUSAN KAN MAN TAPPA BORT NÅT SÅNT?! Fruktansvärt upprörande.

 

För att lugna själ, rygg och öron och lindra chipsbristen i magen så kan man äta soppa. Det värmer alltid gott i magen. Den här godingen sörplade vi i oss igår.

 

Idag är det dagen före fredag och man kan näääästan känna lukten av helg. Eftersom fredag i år innebär fredagspasta så tänkte jag dessutom vara snäll och bjuda er på ett fredagspasta-recept så att ni kan förbereda er lite inför morgondagen. Ja, jag vet att jag är alldeles för omtänksam. Det är bara sån jag är, jag finns där för er. Den här fredagspastan är superenkel att göra (om man nu inte vill vara superduktig och göra tortellinin själv) och dessutom vegetarisk.

 

Efter förra veckans crème brûlée-katastrof (eller katastrof är väl att ta i, incident säger vi) så kände jag för att baka någonting som inte går att misslyckas med, och som är så jädra gott så det uppväger hela incidenten. Jag skulle vilja säga att jag lyckades väldigt bra med det. Men sen å andra sidan, vad kan bli fel med en kaka som innehåller 600 gram choklad och 375 gram smör? Nej. Jag menar det. Här får ni en riktigt jädra god, glutenfri, snabbgjord, makalös kaka.

 

Ni vet när man får en sån där briljant idé som ändå är så löjligt enkel så att man inte förstår varför man inte tänkt på det tidigare? Så var det för mig i veckan. Jag har varit näst intill kräkfärdig varje gång efter jag varit på Hemköp här i Mölndal de senaste veckorna för kunderna är sega, personalen är ännu segare och allt är bara så jävla segt. Så kom jag på att det ligger ju faktiskt ett Willys 50 meter bortanför Hemköp, så jag kan ju handla där i stället. Sjukt bra idé! Har inte varit så nöjd med mig själv sen jag var 16 och insåg att bara mådde dåligt efter varje gång jag läst Veckorevyn och så slutade jag läsa "tjejtidningar" och plötsligt kände jag inte alls att jag måste gå ner i vikt/köpa nya kläder/bli bättre i sängen/sminka mig si & så. Och nu alltså: Handla på Willys i Mölndal och du slipper vara på dåligt humör resten av dagen efter du handlat.

 

Men bäst av allt, på Willys hittade jag dessa nyheter i chipshyllan:

 

Fy fabian vad skönt det är att inte ha några töliga nyårslöften om att inte äta godis, äta hälsosammare och träna mer som man ändå inte håller och som i slutänden bara ger en dåligt samvete för att man inte håller det. Tror jag, jag har aldrig haft något sådant nyårslöfte men jag kan tänka mig att det är så. Nej, här fortsätter vi med att äta varierat, promenera hit och dit och en och annan kvällskaka för att man blir snäll av det. Det har ju funkat finfint tidigare år så varför ändra på ett vinnande koncept?

 

Det här med att äta varierat ja, här går jag och jublar över hur skönt det är att äntligen slippa all julmat. Och vad är det första jag gör? Köttbullar. Ja. Sån är jag. Men nu var det ju inte julköttbullar, nu var det ju köttbullar i vitvinssås och det är ju en helt annan sak. Det vet ju alla.

 

Eftersom vi glömde bort att äta nyårsdesserten på nyårsafton så fick vi äta den på nyårsdagen istället. Och dagen efter det, och igår och jag tänker faktiskt äta av den idag också. Så bra kan man ha det om man gör massor av dessert till bara två personer. Och det gör man ju, speciellt när det är så god dessert som detta är. Sjukt gott, nästan sådär så att jag vill ligga med mig själv igen. Eller åtminstone ligga med Emma Hamberg och Anette Rosvall eftersom receptet från början kommer från deras bok "Kärleksmums".

Nu har jag äntligen återhämtat mig från vårat vilda nyårsfirande. Puh, det tog några dagar. Så blir det när man är ute och rumlar som aldrig förr. Nej, nu sitter jag här och ljuger igen. Vi var faktiskt hemma bara jag, Jimmy och Ofelia och klädde oss fina, åt god mat och vissa vägrade gå och lägga sig. Den där jävla Jimmy. Hrm.

 

Jag nämnde ju att jag skulle dra en biff, och med det menar jag alltså att jag skulle göra Pulled Beef. Den smorde jag in med en marinad som jag såg på Jamie Olivers julprogram, en marinad som var så stark så vi gick runt här hemma och nös, hostade och kliade oss i ögonen medans maten stod i ugnen. Men det var det värt, för när maten väl var färdig fem timmare senare så var det så gott, så gott!