Perfekta Prinsessan Pernilla

Här har ni utsikten från vårat köksfönster en dag som denna. Om ni ignorerar det faktum att grannhuset snart kommer ha enorma fuktskador eftersom en tegelpanna halkat ner så kan ni istället skymta Eriksbergs-kranen. På andra sidan om den, tvärsöver Göta Älv alltså, bor Jolin. Jäkligt nära i fågelavstånd. Tar bara 4 minuter med Älvsnabben också. Väldigt praktiskt kan man tycka.

Idag ska jag hem till Jolin på middag. 19.30. Ungefär då som Älvsnabben slutat gå. Så jag måste åka runt hela stan för att komma hem till henne. 40 minuter tar det. Uppvuxen på landet som jag är så är jag ju van vid att sitta 1 timme på bussen för att komma in till "stan" eller vad tusan ni vill kalla det. Falun alltså. Så det är inte det som är det största problemet. Min största skräck idag är att jag ska ta Buss 64 hoppa av på en hållplats, sen GÅ till en annan hållplats för att hitta min spårvagn. Vadå GÅ?! Gå? Jag har aldrig ens varit i den delen av stan som jag ska gå runt i. Det här är alldeles för farligt för mig.

Jag kommer att gå vilse. Enligt Evelina borde jag åka redan nu utifall att för de tänker då inte vänta på mig om jag går vilse. Inte heller tänker de spara maten, utan äta upp och sen anordna skallgångskedja. Jag måste alltså ta med matsäck också. Så. Packa matsäck och sätta mig på bussen. Det är väl det jag får göra helt enkelt. Om jag nu mot all förmodan lyckas hitta rätt och kommer hem till Jolin så lovar jag att återkomma med bilder från hennes middagsbjudning. Om inte så är det jag som går runt i Sandarna i polkagrisrandigkjol, med förvirrad blick och ser väldigt hungrig ut.