Stan har feber ikväll, och strålkastarljusen bländar mig.
Nu har jag berättat för min mamma att jag har fått jobb. Stackars mamma. Det bästa hon vet är ju att berätta för mig hur dum jag är som flyttade till Göteborg när man kan bo i underbara Falun där ALLA har jobb och det är sååå billigt att bo. Det sista kan vara ungefär världens största lögn, de flesta av mina kompisar betalar mycket mer för sina lägenheter i Falun än vad de skulle fått betala i Göteborg (med tanke på städernas storlek så är det helt sjukt konstigt), men det vill inte mina föräldrar veta av. Och jag vill ju som sagt inte göra min mamma ledsen eller sysslolös, så det är bättre att låta henne leva i ovisshet om sådant som jobb och boende. Så har hon någonting att skälla på mig för varje gång hon ringer. Undrar varför min pappa aldrig ringer mig? Han kanske har slut på argument i Falun Vs. Göteborg diskussionen.
Nu var det inte det jag egentligen hade på hjärtat. Utan det var Tisdagens Middag:
Jag var mest lycklig över att jag lyckades reda en sås, det har aldrig varit min starka sida. Oftast brukar jag blanda i massor med mjöl och mjöl och mjöl eftersom jag inte har vett nog att ha tålamod till att vänta på att såsen tjocknar. Annars var det starkt och gott och jag är ju egentligen ingen lasagneperson, men om man är det och dessutom inte ryggar tillbaka bara för att det är vegetariskt så tycker jag absolut att man ska testa denna. Stark mat är ju alltid gott.
Nu sitter jag med Jimmys hörlurar och lyssnar på Mando Diaos nya album. Det är oväntat bra faktiskt, jag har varit lite trött på Mando Diao de senaste åren. Deras första album är ju hur bra som helst, men sen kändes det bara som att allt lät likadant i några år och albumen var lite halvdana. Men på Give Me Fire finns det faktiskt några godbitar, som är nästan i klass med Lady, Motown Blood och Sheepdog. High Heels till exempel, en riktigt fin bit. När jag gick på gymnasiet gjorde jag en egen Mando Diao t-shirt, jag skrev Mando Diao på framsidan och sen ville jag av någon anledning ha med namnet på deras album också. Så jag skrev Bring 'Em In längst ner på ryggslutet på t-shirten. HUR tänkte jag där? Det var populärt i korridorerna i alla fall. Smart Pernilla. Smart.
Mando Diao - Come On, Come On
Nu var det inte det jag egentligen hade på hjärtat. Utan det var Tisdagens Middag:
4-6 portioner
ca 12 lasagneplattor'
1 gul lök
ca 150 gr rotselleri
2 morötter
ca 150 gr jordärtskocka
1 palsternacka
2 st vitlöksklyftor
1 röd chilifrukt
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
salt
peppar
ostsås:
4 dl vatten
2 dl matlagningsgrädde
3 msk majsstärkelse
2 dl riven ost
salt
ca 12 lasagneplattor'
1 gul lök
ca 150 gr rotselleri
2 morötter
ca 150 gr jordärtskocka
1 palsternacka
2 st vitlöksklyftor
1 röd chilifrukt
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
salt
peppar
ostsås:
4 dl vatten
2 dl matlagningsgrädde
3 msk majsstärkelse
2 dl riven ost
salt
Hacka löken och fräs den. Skala och riv rotfrukterna.
Blanda ner med löken och stek det också. Kärna ur och finhacka chilifrukten och ha i den.
Blanda ner pressad vitlök, krossade tomater, tomatpuré och krydda med salt och peppar.
Låt puttra under lock i ca 15 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda ihop vatten, grädde och majsstärkelse och
låt detta koka under omrörning i några minuter tills såsen tjocknar.
Ha sedan i den rivna osten och blanda ihop till en krämig sås.
Smaka av med salt och peppar. Varva lasagneplattor, rotfruktsröran och ostsås.
Avsluta med ett lager ostsås. Grädda i ugnen ca 30 minuter.
Blanda ner med löken och stek det också. Kärna ur och finhacka chilifrukten och ha i den.
Blanda ner pressad vitlök, krossade tomater, tomatpuré och krydda med salt och peppar.
Låt puttra under lock i ca 15 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda ihop vatten, grädde och majsstärkelse och
låt detta koka under omrörning i några minuter tills såsen tjocknar.
Ha sedan i den rivna osten och blanda ihop till en krämig sås.
Smaka av med salt och peppar. Varva lasagneplattor, rotfruktsröran och ostsås.
Avsluta med ett lager ostsås. Grädda i ugnen ca 30 minuter.
Jag var mest lycklig över att jag lyckades reda en sås, det har aldrig varit min starka sida. Oftast brukar jag blanda i massor med mjöl och mjöl och mjöl eftersom jag inte har vett nog att ha tålamod till att vänta på att såsen tjocknar. Annars var det starkt och gott och jag är ju egentligen ingen lasagneperson, men om man är det och dessutom inte ryggar tillbaka bara för att det är vegetariskt så tycker jag absolut att man ska testa denna. Stark mat är ju alltid gott.
Nu sitter jag med Jimmys hörlurar och lyssnar på Mando Diaos nya album. Det är oväntat bra faktiskt, jag har varit lite trött på Mando Diao de senaste åren. Deras första album är ju hur bra som helst, men sen kändes det bara som att allt lät likadant i några år och albumen var lite halvdana. Men på Give Me Fire finns det faktiskt några godbitar, som är nästan i klass med Lady, Motown Blood och Sheepdog. High Heels till exempel, en riktigt fin bit. När jag gick på gymnasiet gjorde jag en egen Mando Diao t-shirt, jag skrev Mando Diao på framsidan och sen ville jag av någon anledning ha med namnet på deras album också. Så jag skrev Bring 'Em In längst ner på ryggslutet på t-shirten. HUR tänkte jag där? Det var populärt i korridorerna i alla fall. Smart Pernilla. Smart.
Mando Diao - Come On, Come On
Kommentarer
Trackback
