Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag är frånvarande på grund av flytt. Vet ej hur länge frånvaron kommer att pågå då vi inte bara ska flytta ur våran gamla lägenhet och in i den nya utan också tömma den nya på saker som vi inte har någonstans att göra av då vi fortfarande inte har fått någon nyckel till förrådet. Inte okej fastighetsskötaren, INTE OKEJ! Så just nu trängs våra möbler med Andreas möbler och kommer så att göra tills någon gång nästa vecka då vi förhoppningsvis får en nyckel.

Själv undrar jag mest hur tusan jag ska överleva utan ett skafferi. Jag älskar ju skafferi. Bara ordet är ju roligt, skafferi. Nåja. Vi får väl utnyttja Jimmys personalrabatt på IKEA och försöka lösa det. Nej. Nu ljög jag för den går ut i övermorgon så det hinns ju faktiskt inte alls med. Nu ska jag faktiskt säga rakt ut vad jag känner om att flytta. Inga sköna omskrivningar och inga försök att låtsas vara mogen. Såhär tycker jag om att flytta: Fuck you bajssnopp!

Ja. Det var skönt att få vara lite barn där ett tag. Så snart jag fått ordning i mitt nya kök ska jag bli en tant igen. Jag älskar tanter. Idag har jag träffat 2 underbara tanter. Tant 1 var den 92-åriga tanten som kommer in på mitt jobb varje dag och har stenkoll på hela kvarteret, så bjuder hon på plommon och jordgubbar och pratar om ditten och datten. Tant 2 var en tant som för 2 år sen fått en stroke och blivit förlamad i hela kroppen, tappat talförmågan och glömt bort hur man läste. Nu går hon, pratar, läser och är hur pigg och kry som helst. På ren envishet. Jag längtar tills jag blir tant. Och tills jag har ett hem som verkligen är mitt och jag ALDRIG behöver flytta igen.

Idag är ingen bra dag. Det känner jag i hela kroppen. Idag är det bara massa måsten och ingenting man vill. Så jag går mest runt och surar. Tycker att ingenting är roligt och drar mig för att göra allting.

Igår var en bättre dag. Speciellt på kvällen då Jolin bjöd på massor av olika sorters paj och sedan satt vi på hennes "takterass" på en filt, lyssnade på Håkan Hellström och tittade på utsikten.



Det är ingen dålig utsikt hon har. Det är tyvärr en dålig kamera jag har som absolut inte gör utsikten rättvisa. Fin utsikt, goda vänner, bra musik och en filt. Det kan nog vara världens bästa kombination. Massor av måsten och ingenting man vill är världens sämsta kombination. Så jag tar nog hellre igår än idag. Eller låter idag förvandlas tills imorgon.

Aidan Moffat & The Best Ofs - Atheist's Lament

I helgen vankas det ju flytt, det här med att bo i andrahand är ett himlans spektakel faktiskt. Nu ska vi såklart bo i andrahand igen, antagligen kommer vi att bo i olika andrahandslägenheter i typ 10 år framåt. Den här lägenheten vi ska flytta till kommer vi att få bo i tills juni 2010. Sen är det dags att flytta igen. Jag försöker få Jimmy att förstå att det här ska bli vårat nästa hem då:



Det är en stuga på 50 kvm som ligger på Styrsö härute i skärgården utanför Göteborg. Den är vinterbonad, har ett fullt utrustat kök och en hyra på 4500 i månaden. Hittills går det inte så bra att få Jimmy att förstå charmen med en stuga i skärgården. Jimmy bara: "Men det kommer ju ta flera timmar att ta sig till skolan! Och hur ska vi komma hem från krogen?" Pfff. Vem tusan behöver krogen när man bor på Styrsö? Fatta att ha en ledig dag och bara kunna gå fem minuter till stranden. Tänk att kunna gå långpromenader utan att behöva stanna var femte minut för en bil eller spårvagn. Tänk att ha en egen liten trädgård att sitta i. Vi kan ha krog i trädgården ju! Här finns bara möjligheter. Ja. Alltså tills vintern kommer och Jimmy ska resa bort och jag sitter ensam i en skitläskig liten stuga i skärgården och det stormar omkring mig. Men det är ju ett senare problem. Nu bara: STUGA! SKÄRGÅRD! TRÄDGÅRD! HAV! GE MIG!

Ja, dra på trissor. Nu blir det mat. Vi äter ju faktiskt mat varje dag, men fram tills flytten jobbar vi på att tömma frysen så det blir ingenting spektakulärt direkt. Åååh, jag längtar som en galning tills nästa vecka när vi är inflyttade och klara och jag kan köpa "ny" mat och pilla med mina veckomatsedlar och inte längre bor i ett halvt nedpackat hem. Då kommer jag istället att bo i ett halv uppackat hem! Yay.

Idag blev det god mat av sånt som hittades i frys och skafferi, lite texmex-inspirerat blev det med köttfärs i tacotubs:




Det var nog det godaste jag ätit på ett tag. Förutom apelsinkransen igår då förstås. Nu är jag sugen på en kopp te, så det får nog bli en sån. Sen ska vi väl fortsätta att fylla kartonger med allt vi äger och har. Imorgon är enda dagen på hela veckan som både jag och Jimmy är lediga så då ska vi försöka hinna med det mesta. Puuuuuuh.

Idag tog jag tag i fredagsfikat. Så det blev söndagsfika istället. Söndagsfika är också bra. Speciellt när söndagsfikat blir så enormt att det kommer att räcka i säkert en månad. Eller ja, åtminstone en vecka. Jag vet inte vad jag fått tag i för superjäst, men jäste gjorde det i alla fall. Och jäste och jäste. Jag återgick till vetebröd den här veckan, mest för att det är så skönt att gräva ner händerna i en vetedeg. Mmmm. Okej. Just det ja. Apelsinkrans:



Det framgår nog inte på bilden hur sjukt stor den här kransen blev i ugnen sen. Den är monstruös. Jag kommer då verkligen inte att behöva baka igen innan vi flyttar, och kanske inte på ytterliggare 3 veckor. Haha. Det blev en tårtbit över när jag skulle lägga ihop kransen också så den fick bli en bulle. Inte heller hur gigantisk bullen är framkommer av bilden. Den är nästan som en Hagabulle för tusan. Och vet ni inte vad en Hagabulle är så tänk såhär: Jävligt stor bulle.



Nu ska jag dricka te och försöka få Balle att förstå att man tjänar jävligt mycket pengar på att inte äta ute varje dag. Balle vill inte förstå det för han är mitt uppe i ett avsnitt av The Cougar (say what?) så jag får inte störa honom. Det är nog bättre att jag fokuserar på mitt te och mitt söndagsfika ändå.

Idag fick jag med mig en sån här hem från jobbet. Jag fick med mig en prinsessbakelse också men såna tycker jag inte om så den fick Jimmy. Den här Napoleonbakelsen ville jag ha själv. Men helt ärligt alltså, vad var Napoleon för en tjockis egentligen? När jag ätit halva bakelsen var jag så mätt att jag ville kräkas. Det är ju bara grädde i hela bakelsen för tusan. Jag var inte ens sugen på chips efteråt! Napoleon kan inte ha varit spinkig han inte om han åt såna här var och varannan dag. Fast han kanske också bara åt halva och gav resten till sin käresta. Det gjorde jag. Jag är snäll jag. Det är inte alla som smäller i sin sambo flera bakelser om dagen. Det är jag och Napoleon. Det bådar gott inför framtiden det; Kejsarinna är ju inte en titel man tackar nej till direkt.

Såhär tänkte jag mig dagen när jag vaknade i morse: "Åh fredag. Jag ska plugga tenta, baka lite fredagsfika, chilla lite..." Ja. Ni fattar själva. Såhär säger Jimmy helt plötsligt: "Jag ska putsa fönstren, du får slänga de här två krukväxterna och tvätta ur krukorna!" Jaha. Okej. Ja, men slänga blommor är ju inte så ansträngande. Oftast är ju blomman i en plastkruka i den riktiga krukan och det är bara att slänga. HA! Trodde jag ja.

Det säger ju sig självt att herr von Lindroos inte har traditionella runda FUNKTIONELLA blomkrukor. Nej nej. Han har såklart fyrkantiga, avlånga, 3 meter djupa jävla krukor. Där växterna är planterade i direkt i krukan och rötterna har etsat sig fast som berget. Vi försökte med att dra ur växterna, men det enda som hände var att stjälkarna gick av. Sen spolade jag vatten i krukorna för att lösa upp jorden och på så sätt få ur växterna. Mmm. Jo tjena. Jag ger mig fan på att de där växterna gått upp på natten någon gång och klistrat fast sina rötter i krukorna. Till sist turades vi om med att hugga ur rötterna med en skruvmejsel alternativt dra upp rötterna med våld. En och en halv timme senare var det jord och vatten i hela köket pch jag stod med illröda armar och kliade mig som en galning. Men krukorna var tomma och växterna på tryggt avstånd i sopnedkastet.

Får jag bestämma så packas krukorna ner längst ner i en kartong som försvinner i flytten. Eller så använder vi dem till att ha påskris i, eller någon annan slags dekoration som INTE behöver jord eller har rötter. Egentligen är det ju väldigt snygga krukor. Men deras personlighet har fått all deras skönhet att försvinna. En dag kanske vi kan försonas igen. Men den dagen känns väldigt, väldigt långt borta. Väldigt, väldigt, väldigt långt borta.

Nu kan det inte vara långt till doomsday. Någonting är VÄLDIGT, VÄLDIGT fel. Här följer ett utdrag ur ett telefonsamtal mellan mig och min mamma.

Jag: "Har ni 500 kronor jag kan få låna?"
Mamma: "Vänta jag ska höra med chefen... Mats, har du 500 kronor att sätta in på Pernillas konto?"

Det här är inte normalt. För det första så ska hon absolut inte svara sådär utan hon ska säga: "Du får väl gå till soc!" och för det andra så har hon inte kallat mig Pernilla sen jag var... Ja, någonsin tror jag. Kanske när jag döptes. Sen dess har jag hetat Prillan. Prillan hit och Prillan dit hur mycket jag än skriker: "JAG HETER PERNILLA!" Någonting är helt sjukt fel.

Antagligen tänker mina föräldrar fly landet och aldrig mer komma tillbaka så det här var det sista jag någonsin hörde från dem. Nåja. Jag blev i alla fall 500 kronor rikare. Jag får njuta av det så länge det varar. Alternativt så ringde jag fel och det var inte alls min mamma jag pratade med... Det är nog mer troligt.

Nej. Restdagar är inte roliga alls. Vi har restdagar hela tiden nu för att tömma frysen innan det är dags att flytta. Hittills har jag under veckan ätit TexMex-soppa, Rotfruktslasagne, Hamburgare med klyftpotatis och Matvetesallad. Imorgon tänker jag laga riktig mat. Jag orkar inte ha det såhär. Jag fattar inte varför jag har så himla svårt för uppvärmd mat men det är verkligen inte gott, hur gott det än var när man lagade det. Konstigt det där. Och antagligen bara en fix idé.

Annars har jag idag varit hos doktorn och sen skrev på kontraktet för nya lägenheten. Så från och med söndag är den våran. Men vi flyttar inte förrän nästa helg. Och innan dess ska det flyttpackas, flyttpackas och flyttpackas. Hujedamej. Tur att jag tillfrisknat från förkylningen i alla fall. Nu känns det som en sån där kväll då man borde hitta på någonting eftersom solen skiner och både jag och Jimmy jobbar i helgen så vi borde göra nåt roligt idag istället. Men det är lite svårt då alla är upptagna, sjuka eller bortresta plus att vi inte har några pengar så det måste vara nåt gratis också. Nej. Nu blev jag deprimerad för jag kollade mitt bankkonto. Jag ska nog sluta med sånt. Eller skaffa såna där curlingföräldrar. Det verkar schysst som fan det där med curlingföräldrar. Var hittar man dem?!

Av alla bilder som togs under Göteborgskalaset så tycker jag bäst om den här. Jag älskar hur Martina är glad och fin medans jag mest ser ut som flickan i Exorcisten. Jag vet inte riktigt hur jag fick till den där skräckfilms-looken. Jag tror den är medfödd för jag har ända sen barnsben fått höra att jag liknar Wednesday i Familjen Addams, och andra skräckfilmsbarn. Jag tror faktiskt att Martina ska vara glad att hon fortfarande lever. Ni ser ju själva att ondskan tagit min själ i besittning. Det är bara "Redrum, redrum" för hela slanten.

Nu när jag ändå är ond så måste jag bara spy ur mig hur mycket jag vill kräkas på alla som skriver "gumman" & "vännen" i varenda jävla mening. "Hej gumman!" "Hur är det vännen min?" "Puss gumman!" Åh. Jag hatar verkligen tjejiga tjejer. Skriver du så där till mig så är du inte min vän. Och jag är tamejfan ingen gumma, jag är ett skräckfilmsbarn!

Idag när jag låg i sängen och var allmänt förkyld så säger Jimmy: "Kan inte du baka bullar idag?" Han är så gullig och omtänksam. Det var nog mest för att han ville styrka sin teori om att han tappar håret om han inte äter tillräckligt med bullar. Några bullar bakade jag inte, däremot orkade jag mig på att baka några baguetter. Det var sådär lagom jobbigt med arbete och så fick man ju vila emellanåt när de skulle jäsa. Så här blev resultatet:




Ja. Det var faktiskt inte svårt alls. Sen kanske baguetterna inte blev de snyggaste i världen, men det får man ju öva sig till. Jag smaksatte mina med några nypor torkad timjan och rosmarin också för att göra dem lite roligare. Med tanke på att 2 av baguetterna redan blivit uppätna så tror jag de fick godkänt. Han som jag bor med som inte äter bröd åt 1½ på en gång. Så jag antar att de där bullarna kan vänta ett tag till, man kan ju faktiskt baka annat också.

Nu ska jag dricka en kopp te till och fortsätta snyta mig. Jag tror febern har lagt sig nu åtminstone för jag kan faktiskt både stå och gå utan att svettas ihjäl. Tji fick du din näthatare som hoppas att jag har svininfluensa!

Bad Religion - Grains Of Wrath

För några månader sedan bjöd Evelina på finfin middag hemma hos sig, då fick vi chipsgratäng till huvudrätt. När jag skrev om detta så var det en del som tyckte att jag skulle skriva ut receptet här, men då jag varken hade recept eller bild på chipsgratängen just då så blev det inget. Nu har jag lyckats tjata till mig receptet av Evelina och i söndags gjorde jag chipsgratänge här hemma. Chips i mat, det är ju genialiskt. Och så gott också:




Man behöver såklart inte ha grill&pepper-chips, man kan helt enkelt ta sin favoritsort med chips. Och quornbitarna kan enkelt bytas ut mot kycklingfilé eller fläskfilé om man så vill. Dessutom kan man som Jimmy sitta och peta ur alla kantareller och lägga dem på sin sambos tallrik om man inte tycker om kantareller. Jag känner att jag måste börja bli lite hårdare på "ät och håll käften"-fronten och därför hade jag i kantareller fastän Jimmy inte tycker om svamp. Mouwahahaha. Ja. Jag börjar förvandlas till min mamma. Jag antar att det är oundvikligt.

Nu har jag tröttnat på att vara sjuk. Det känns som att det enda jag gör är att snyta mig och svettas ungefär. Jag känner mig för pigg för att bara ligga ner men så fort jag försöker anstränga mig lite så blir jag helt yr och svettig. Så jag antar att jag har feber också. Men feber är bra, då håller kroppen på och bekämpa sjukdomen. Synd bara att man ska behöva vara så varm och yr. Nu ska jag tvinga in mig själv i duschen, kanske skrubba bort lite baciller. Krya på mig!

Under alla festliga dagar vi har haft så har vi faktiskt ätit mat också. En dag blev det tacos, sen blev det såklart nån bakis-pizza och bakis-Burger King och en dag gjorde vi en Chicken Red Curry-paj. Jag är ju som bekant tokig i paj medan Jimmy inte tycker om det särskilt mycket alls. Martina var mest imponerad över att jag kunde göra pajdeg tror jag. Men eftersom Jimmy tycker väldigt mycket om Thai Red Curry så fick den här pajen godkänt i alla fall:



Ibland frågar folk mig var jag hittar alla recpet och inspiration till sånt som jag lagar. Jag brukar titta i tidningar och läsa i bloggar, svarar jag då. Och nu har det kommit en jättebra ny sida där man lätt kan hitta massa bra matbloggar och se de senast upplagda recepten. Titta in här: www.matbloggar.com och inspireras.

Nu är det tydligen dags att börja flyttpacka enligt Jimmy. Enligt mig är det dags att ligga i soffan, snörvla och gnälla lite. Men men, Jimmy har nog rätt. Det är faktiskt mindre än 2 veckor kvar så det är väl dags. Hur snörvlig jag än må vara.

Jag är i allra högsta grad levande. Men eftersom Martina har varit här och vi har varit på Kulturkalaset så har det inte blivit så mycket tid vid datorn. Vi har festat, sett Betnér och Robin Paulsson, Hello Saferide och befunnit oss på diverse utställen. Jag är nog för gammal för 3-dagars för nu är jag trött och förkyld som bara den. Nåja. Eftersom jag är för trött för att skriva och en bild säger mer än tusen ord så visar jag de senaste tre dagarna i bilder istället:



















Idag har vi lämnat av Martina vid tågstationen för hon skulle tillbaka hem till Blekinge i några dagar innan hon åker iväg till USA för att plugga på universitetet där i ett år. Hon får då aldrig nog av att flänga runt bland massa engelsktalande länder och plugga hon. Innan hon gick på tåget besökte vi en internationell marknad som de hade vid Brunnsparken med massor av saker och mat från världens alla hörn. Det här var mitt favoritstånd:

Idag mår jag mycket bättre än igår. Det var nog bara en släng av vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv illamående. Inte för att jag vet mer idag vad jag ska göra med mitt liv än vad jag visste igår men idag orkar jag inte tänka på det. Nu orkar jag knappt tänka alls för jag är så trött. Istället får ni se vad vi åt för pasta idag. Receptet hittade jag från början hos arla och sen gjorde jag om det lite och så blev det såhär:



Idag har Göteborgs Kulturkalas börjat så det händer massor av saker över hela stan och det bästa av allt: Det är gratis. Så idag har jag och Evelina varit och titta på Veronica Maggio och Laleh. Veronica Maggio var jättebra men Laleh var sådär. Hon har varit bättre andra gånger jag sett henne. Fast det kan också bero på att vi stod väldigt långt ifrån scenen och den där jädrans Poseidon var ivägen med sin himla fisk så man inte såg någonting.

Imorgon kommer Martina hit och hälsar på och Jolin kommer tillbaka efter sina sommareskapader. Så då blir det fest och Johan Palm, Hello Saferide och Samtidigt Som. Tyvärr spelar alla 3 samtidigt, så vi får väl se vad det blir. Jag tippar på Hello Saferide. Helt okej med mig, för Annika Norlin är faktiskt helt fantastisk. Både på svenska och engelska. Nu ska jag sova lite. Jag sitter nästan med tandpetare mellan ögonlocken för att orka hålla ögonen öppna. Nästan. Godnatt.

Hej alla ni som sponsrar alla modebloggare därute! Jag behöver ett sånt här:



Helst ett i lila och ett i svart. Men gärna ett i rött också om ni nu vill ha extra mycket reklam alltså. Nej. Just ja. Jag har för dålig karaktär för att vara modebloggare (läs: jag har ett BMI över 18) så jag är matbloggare istället. Mat är ju roligare än kläder. Men ett litet skärp kan man ju alltid behöva ändå. Man vill ju inte tappa sina få kläder man har liksom. Folk tittar så konstigt på en i mataffären då... Ett skärp alltså. Det vore på sin plats.

Jag avslutade ju mitt förra blogginlägg med att börja må illa. Det gör jag fortfarande. Plus halsont och pendling mellan jättevarm och fryskall. Jimmy tvingar i mig ipren och jag gnäller mest. Varför jag ens sitter upp överhuvudtaget just nu kan man ju fundera på. Skönast är det att ligga ner och andas in djupt och länge. Då försvinner illamåendet i ungefär... 3 sekunder. Jag tvingade Jimmy att steka korv och koka risoni också. Man måste ju ha någonting att spy upp. Nu ska jag återgå till soffläge.

Igår blev det lite snabb och enkel mat när vi väl fick komma hem igen efter att mäklaren slängt ut oss då det var dags för visning på lägenheten igen. Hela stället känns lite dekadent nuförtiden tycker jag. Eller så är det bara att jag tröttnat eftersom vi ändå måste flytta om 3 veckor. Det är väldigt lite "kul" och väldigt mycket "måste" inom den närmsta tiden. Nåja. Maten var det ja. Det blev en snabb lövbiffswok som såg ut såhär:




Så lätt var det. Nu ska vi till Systembolaget och så måste jag till posten och fixa med massa paket eftersom jag håller på att sälja ungefär allt jag äger och har på tradera för att få det att gå runt. Det går inte runt ändå. Det är knappt en halvcirkel. Konstigt att ingen vill betala monstruösa summor för mina dyrbara exklusiva avlagda gamla H&M-paltor. Det må jag säga. Det borde ju ändå ligga lite värde i att jag har haft dem på mig? Jag som är SÅ GULLIG!

Blä. Nu mår jag illa.

Jag har försvunnit in i Rollercoaster Tycoon 3 så jag är inte riktigt närvarande i den riktiga världen känner jag. Om nu bloggosfären räknas till den riktiga världen. Och under dagtid är det ju strålande sol så då är jag frånvarande med en god bok och stora glas coca-cola på balkongen. Äter gör vi förstås ändå, här är våran lördagsmiddag:




Ja. Svårare än så var det inte. Men gott ändå. Nu ska jag försöka sova men grannen har fest så det bara visslar om det så vi får se hur det går. Jag måste diska också. Det är lägenhetsvisning imorgon igen. Suck. Man tycker ju att mäklaren borde diska, det är ju han som inte sköter sitt jobb eftersom lägenheten aldrig blir såld.

Igår när Jimmy låg och sov och jag var rastlös så bakade jag lite tårta. Jag är inne i en tårtperiod just nu. Och vem är det som har bestämt att man bara får äta tårta vid festliga tillfällen? Säkert någon tråkmåns med massa konstiga regler. Så istället kan man ju göra en vanlig fredag festlig genom att baka en tårta. Så igår bakade jag denna:



Om man tittar här bredvid i min kategori Tårtor så kan man också hitta Citrontårtan som jag hade på mitt tårtkalas när jag fyllde år och en Limetårta. Så kommer nu alltså en apelsintårta. Jag tror jag har snöat in på tårtor med citrusfrukter. Vi får väl se om det blir en mandarintårta härnäst eller om jag vågar vidga mina vyer. Apelsinkrämen i den här tårtan var riktigt, riktigt god som fyllning i alla fall. Jag gillar när det inte är för sött.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa lite med ett stort glas cola. Sen när Jimmy har vaknat så ska vi bege oss ut på äventyr. Ända till Stigbergstorget. Ja. Jag vet. Helt galet. Living la vida loca. Eller vad det nu var Ricky Martin sa.

Håkan Hellström - Flyg Du Lilla Fjäril

Häromdagen sprang jag och Jimmy runt halva stan eftersom han läst att Fanta Lemon ska komma tillbaka till Sverige och börja säljas vecka 32. Till sist hittade vi 50 cl flaskor med Fanta Lemon på Coop Aveny. Så nu är Jimmy lycklig. Ännu lyckligare blev han nog igår på Willys då den fanns på 1,5 litersflaskor. Men jag förstår honom faktiskt, jag vet inte riktigt när de tog bort Fanta Citron som den hette när vi var små. Men den är väldigt, väldigt god. Speciellt nu när det är så sjukt varmt. Jag vill bara ta Jimmys flaska ur kylskåpet, fylla upp ett glas med is och sen hälla över massor av läskande Fanta.

Snäll flickvän som jag är så låter jag bli. Jag dricker Virgin Screwdrivers istället. Ja, apelsinjuice alltså. Fast inte är det lika gott som Fanta Lemon. Mmm. Fanta Lemon. Ibland undrar man ju varför de tar bort saker från marknad överhuvudtaget. Det är som när de tog bort Calippo Cola i några somrar. Hur tänkte de då? Och hur tänkte de när de tog bort Fanta Citron? Bara för att några år senare ta tillbaka det igen. Undrar om vi kan tjata tillbaka Bugg också? Citron/Lakrits-bugg. Nu ska jag återgå till balkongen. Jag leker utomlands. Det skulle gå bättre med Fanta Lemon.

Noah And The Whale - Second Lover

Igår var vi på femkamp på Liseberg. Det var väldigt kul, jag hade aldrig gjort det förut och blev positivt överraskad. Ett billigt nöje dessutom. Ja, om man bortser från vätskekontrollerna då. Och vätskekontrollerna får man ju inte slarva med, då kan kroppen torka ut. Vi hann tyvärr bara med 3 av 6 vätskekontroller så vi måste komma tillbaka och ta resten en annan gång.


Här är Sanna, Evelina och Malin på vätskekontroll #1. Där bestämdes det vilka grenar som det skulle tävlas i. Det tog sin lilla tid, men till sist lyckades vi rösta fram fem favoriter.


En av dem som vi röstade fram var "Bananbåten." Det visade sig att jag är en hejare på att lasta bananer på båtar, och jag vann! Woohoo. Ja, ni ser ju själva vilken talang jag verkar ha.


Här är jag på vätskekontroll #2. Det är viktigt att fylla på med vätska. Därför drack jag både öl och cider. Nej. Det gjorde jag faktiskt inte. Jag dricker ju inte öl, jag höll mig till min fina lilla cider.


Tommy vann en groda när vi spelade nåt golfspel. Grodan drack kanske lite för mycket för vid vätskekontroll #3 däckade han nämligen. Vid vätskekontroll #3 korades också Sanna som vinnare. Typiskt nog så låg jag på förstaplats inför sista grenen men var sämst på den så jag slutade på delad fjärde plats tillsammans med Jimmy.

Efter femkampen gick vi till Vasastan (utestället alltså) och fyllde på med ännu mer cider. Som tur var så åkte jag och Jimmy hem när de stängde vid ett. Tur eftersom de ringde från jobbet vid kvart i nio i morse och hade en kris så jag var tvungen att springa dit för att öppna vid nio. Hu. Nåja. Det är väl bra att man får jobba lite. Jag ska nog börja gå ut lite oftare så kanske jag får jobba mera...

Nu städar vi inför att mäklaren ska komma hit och ha lägenhetsvisning lite senare i eftermiddag. Det är alldeles för varmt och soligt för att vara inne och städa ju! Men men. Vi är faktiskt snart färdiga. Sen blir det pizza på Peperoni. Fy fabian vad gott! Pizza i solen. Men först umgås med dammsugaren. Puh.

Och just nu är min mage helt sjukt glad. Åååh. Så god mat vi åt nyss. Jag gillar god mat. Det här är en sån här rätt som ni faktiskt bara måste testa. Imorgon, i helgen eller kanske redan idag. Jag gillar't. Här är den:




Mmm. Vad gott! Idag har vi mest varit ute och gått i det fina vädret. Man får ju passa på när solen skiner och det är äntligen är varmt och skönt igen. Ikväll ska vi passa på ännu mer och ha femkamp på Liseberg. Så just nu stresstvättar vi för att hinna med allt. Femkamp. Undrar om det innehåller bollar? Jag är livrädd för bollar. Nej. Tillbaka till tvättstugan. Sen kanske man ska ta på sig någonting lite mer elegant än ett urtvättat linne och trasiga leggings. Kanske. Åh. Sol. Åh. Liseberg. Åh. Göteborg. Att folk vill bo någon annanstans, det är för mig ett mysterium. TVÄTTSTUGAN!

Ja. Det blir mycket pastasallad. Men det är ju snabbt, smidigt och lätt. Samt ett bra sätt att tömma kylskåpet på grönsaker som bör användas så snart som möjligt. Dessutom kan man ju variera det i all oändlighet. Såhär såg dagens pastasallad ut:




Lätt som en plätt. Jag är nog inte så förtjust i rosmarin, inte som ensam krydda i alla fall insåg jag idag. Men om man bortser från det så var det gott. Nästa gång kryddar jag nog med timjan istället. Nu ska jag återgå till min tekopp och Hajen 3. Vilken kanonrulle, vilka specialeffekter, vilken nyskapande handling! Hur svårt ska det egentligen vara att hitta en 10 meter lång haj inne i en lagun? Den frågan är ju mer fascinerande än just det faktum att det finns en sån stor vithaj från första början.

Lily Allen - I Could Say

Förut har jag alltid tänkt på hur svårt det måste vara att uppfostra sina barn. Hur man får dem att vara snälla och omtänksamma och allt sånt där. Men nu har jag kommit på en sak som måste vara ännu svårare, och det måste ju vara att få sina barn att tro på sig själva. Att ge dem självförtroende och självkänsla. Att få dem att förstå att de duger som de är. Att få dem att våga vara sig själva. Det måste ju vara hundra gånger svårare än att uppfostra dem till att vara snälla och omtänksamma. Hur tusan gör man det?

Jag började tänka på det när jag satt och läste en Veckorevyn (för första gången på x antal år) och skrek till Jimmy: "Våra barn ska fan aldrig få läsa Veckorevyn och såna tidningar!" Varpå han såklart undrade varför. Fast jag menade ju inte riktigt så, våra barn ska väl få läsa vilken tidning de vill när de köper den för sina egna pengar. Men inte förrän de förstår att allt som står i såna tidningar som VR, Cosmopolitan, SOLO och liknande är skitsnack.

För det enda som står är hur man blir snyggare, hur man blir smalare, hur man blir rikare, hur man blir bättre i sängen, hur man sminkar sig bättre, vad man ska och absolut inte ska ha på sig, man kan liksom alltid bli bättre. Man duger aldrig som man är. Och jag vill att mina barn ska veta att de duger som de är. Att de redan är finast i världen, att de inte ska ha ett BMI på 17, att man inte behöver köpa nya kläder och strö pengar omkring sig, att de ska ha sex på sina egna villkor, att de ska klä sig som de själva vill. Jag vill helt enkelt att de ska ha skinn på näsan, stå på sig och tycka om sig själva. Men hur fan får man sina barn att förstå det i dagens samhälle?

Och så vill jag att de ska våga saker. De ska våga chansa. Flytta långt bort, plugga utomlands, jobba utomlands, backpacka runt halva jorden och samtidigt veta att hemma alltid finns kvar för dem när de behöver det. Jag vill att de ska uppleva saker. Inte känna sig tvungna till det, men absolut ha modet att göra det om de känner för det. Det kanske hänger ihop med det här med att känna att man duger. Att våga chansa och våga uppleva saker, att veta att man klarar sig på egen hand och inte behöver stötta sig mot andra människor hela tiden. Men ändå inte vara rädda för att be om hjälp när de verkligen behöver det.

Det måste vara världens svåraste jobb. Att få sina barn att bli självständiga, självsäkra, modiga, snälla, omtänksamma människor. Undrar just hur mina föräldrar gjorde med mig? Jag är ju faktiskt allt det där. Mer eller mindre av vissa saker kanske. Haha.  Och nej, jag är inte gravid. Jag bara funderar på såna saker, så att jag är beredd den dagen det väl händer. Beredd att göra allt för att mina barn ska veta att de duger. Att de är bäst. Precis som alla andra.

Löften ska man ju hålla. Så här kommer lite utlovade bröllopsbilder. Själv lyckades jag undvika kameran hela kvällen. Kanske för att jag stod bakom den.



Som bröllopsmarsch spelade de här två herrarna Gärdebylåten på gitarr.


























Vi avslutar med bröllopsvalsen. Då var klockan allaredan runt halv ett och strax efteråt åkte vi hem, men jag har en känsla av att festen fortsatte ett bra tag till faktiskt för de gäster som var kvar verkade då inte vara på väg någonstans. Roligt var det. Och nu tjatar jag lite extra på Jimmy om det här med bröllop i några dagar. Jag tror att han redan kommit på att det inte var så kul att ha mig hemma. Mouwahahaha.

Nu har jag nyss kommit hem från min kusins bröllop. Bilder får ni se när jag kommit hemhem för den här ångmaskinen till dator orkar jag inte hålla på med sånt på. Men roligt har det varit. Mycket sång och skratt och dans. Till middag fick vi helstekt gris med en sjukt god potatissallad och ännu godare svampsås. Det var utomhusbröllop och för första gången på x antal veckor så regnade det inte en droppe på hela dagen, där kan man snacka om tur. Jag har druckit rabarbersnaps, och sen var jag nöjd. Och min kusins barn var ringbärare och de var så söta med sina kostymer och de där kuddarna som ringarna låg på. Men ja, bilder kommer som liksom förklarar allt bättre.

Nu vill jag också gifta mig. Jag är verkligen en sucker för bröllop. Jag har ju planerat mitt bröllop sen jag var typ 7 år. Jimmy behöver inte bekymra sig över någonting annat än att dyka upp in princip. Och att fria förstås, jag ska ha ett riktigt jävla frieri. Nu snackar jag inte 300 röda rosor och en varmluftsballong, men jag menar att jag inte vill att vi ska bestämma att vi förlovar oss och sedan gifta oss 10 år senare. Jag vill bli friad till, få en ring och sen gifta mig inom 1 (kanske möjligtvis 2) år. Ibland när jag är full får jag för mig att jag inte alls vill ha det så, då brukar jag tjata på Jimmy om att vi ska förlova oss NU NU NU. Men Jimmy säger bestämt: "Nej, för du vill inte ha det så, du vill bli friad till och gifta dig inom ett år." Och så blir jag sur på Jimmy i ungefär en kvart tills jag kommer ihåg att det ju faktiskt är jag som har sagt det till Jimmy och att han bara är jäkligt gullig som kommer ihåg det.

Ja. Sån är jag. Hopplös romantiker. Och ett vinterbröllop ska jag ha. Så det kommer ju inte att bli i Göteborg direkt eftersom det ska vara snö inblandat. Det får väl bli i Falun med efterfest på Harry's så kanske några av mina kompisar dyker upp. På efterfesten åtminstone. Under vigseln måste de väl förfesta. Höhö. Just kidding. Det kommer inte att bli i Falun. Det ska vara på något fint ställe. Med snö. Vi måste liksom gifta oss skitsnart innan växthuseffekten slår till ordentligt. Så. Hjälp mig att tjata på Jimmy nu. Han har liksom slutat lyssna på mig när jag spärrar upp ögonen och blinkar frenetiskt och säger: "Jiiiimmyyy, ska vi gifta oss snart?" Konstigt tycker jag. För jag säger det bara några gånger om dagen faktiskt. Kanske 10 ungefär. Inte alls ofta.

(Jag saknar Jimmy lite. Det märks kanske.)