Perfekta Prinsessan Pernilla

Såhär tänkte jag mig dagen när jag vaknade i morse: "Åh fredag. Jag ska plugga tenta, baka lite fredagsfika, chilla lite..." Ja. Ni fattar själva. Såhär säger Jimmy helt plötsligt: "Jag ska putsa fönstren, du får slänga de här två krukväxterna och tvätta ur krukorna!" Jaha. Okej. Ja, men slänga blommor är ju inte så ansträngande. Oftast är ju blomman i en plastkruka i den riktiga krukan och det är bara att slänga. HA! Trodde jag ja.

Det säger ju sig självt att herr von Lindroos inte har traditionella runda FUNKTIONELLA blomkrukor. Nej nej. Han har såklart fyrkantiga, avlånga, 3 meter djupa jävla krukor. Där växterna är planterade i direkt i krukan och rötterna har etsat sig fast som berget. Vi försökte med att dra ur växterna, men det enda som hände var att stjälkarna gick av. Sen spolade jag vatten i krukorna för att lösa upp jorden och på så sätt få ur växterna. Mmm. Jo tjena. Jag ger mig fan på att de där växterna gått upp på natten någon gång och klistrat fast sina rötter i krukorna. Till sist turades vi om med att hugga ur rötterna med en skruvmejsel alternativt dra upp rötterna med våld. En och en halv timme senare var det jord och vatten i hela köket pch jag stod med illröda armar och kliade mig som en galning. Men krukorna var tomma och växterna på tryggt avstånd i sopnedkastet.

Får jag bestämma så packas krukorna ner längst ner i en kartong som försvinner i flytten. Eller så använder vi dem till att ha påskris i, eller någon annan slags dekoration som INTE behöver jord eller har rötter. Egentligen är det ju väldigt snygga krukor. Men deras personlighet har fått all deras skönhet att försvinna. En dag kanske vi kan försonas igen. Men den dagen känns väldigt, väldigt långt borta. Väldigt, väldigt, väldigt långt borta.