Perfekta Prinsessan Pernilla

Nu kan det inte vara långt till doomsday. Någonting är VÄLDIGT, VÄLDIGT fel. Här följer ett utdrag ur ett telefonsamtal mellan mig och min mamma.

Jag: "Har ni 500 kronor jag kan få låna?"
Mamma: "Vänta jag ska höra med chefen... Mats, har du 500 kronor att sätta in på Pernillas konto?"

Det här är inte normalt. För det första så ska hon absolut inte svara sådär utan hon ska säga: "Du får väl gå till soc!" och för det andra så har hon inte kallat mig Pernilla sen jag var... Ja, någonsin tror jag. Kanske när jag döptes. Sen dess har jag hetat Prillan. Prillan hit och Prillan dit hur mycket jag än skriker: "JAG HETER PERNILLA!" Någonting är helt sjukt fel.

Antagligen tänker mina föräldrar fly landet och aldrig mer komma tillbaka så det här var det sista jag någonsin hörde från dem. Nåja. Jag blev i alla fall 500 kronor rikare. Jag får njuta av det så länge det varar. Alternativt så ringde jag fel och det var inte alls min mamma jag pratade med... Det är nog mer troligt.