Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag tycker det är roligt att man ofta hör om artister som fick underkänt i musik och stjärnkockar som fick underkänt i hemkunskap, det säger ju en hel del om hur urbota fånigt det här med betyg är överhuvudtaget och att det faktiskt inte säger ett skit om vad du kan och inte kan. Själv fick jag ett VG i hemkunskap med förklaringen att jag skulle fått MVG om jag inte varit så busig, och såhär i efterhand kanske jag borde ha ifrågasatt varför inte Peter och Johan som var dem som jag oftast busade med inte fick höra samma sak. Betyg alltså. Vilket trams!

Men annars gillade jag ju hemkunskap, man slapp sitta still och så fick man äta saker. Inte dumt alls. Ett av recepten som vi fick lära oss på hemkunskapen har fått hänga med i många, många år nu, och det receptet är nog en av de främsta anledningarna till att jag tycker att matpaj är något av de bästa som finns. I fredags bestämde jag mig för att introducera det för Jimmy, och nu tänker jag dela med mig av det till er också. Himla tur för er att jag skrivit ner det och nu tänker föra det vidare till er i skrift, för hemkunskapsfröken Ulla pratade så fruktansvärt grovt bjursmål (som i sin tur är en extremvariant av dalmål) så hade ni frågat henne om receptet hade ni inte förstått ett ord.

Igår åt vi kyckling- & nudelsoppa till middag och äter man soppa så måste man ju ha ett gott bröd till. Jag är ju en sån där som är väldigt duktig på att säga att jag minsann ska börja baka mitt bröd själv istället för att köpa, och sedan inte göra som jag själv säger. Det gäller inte bara brödbakande utan allting som jag säger till mig själv att göra, det är ju vare sig vettigt eller särskilt smart att vara så tvångsrebellisk att man inte ens kan lyssna på sig själv, men sån är jag liksom. Men nu har jag ju en väldig massa tid över, så igår gjorde jag faktiskt som jag sa och såg till att vi fick äta gott och färskt bröd till soppan.

Så. Nu kan jag gå och klappa mig själv på huvudet i ett års tid ungefär för att jag var så duktig och bakade bröd. Och samtidigt som jag klappar mig på huvudet så kan jag äta en god smörgås också. Vilken win-win! Nu ska jag städa skafferiet. Jag känner mig lite som Pölsa i Smala Sussie när han på frågan om han jobbar nåt svarar: "Jobbar? Nej fan, det hinner jag inte!"

Reptar - Natural Bridge

(nu skäms jag lite för jag har lyssnat på Reptar tokmycket i flera månader nu och jag tycker att de är så jävla bra, så jag förstår inte att jag inte tipsat om dem tidigare. Reptar alltså. lyssna! "sebastian" och "houseboat babies" är kanske de bästa låtarna, men alla är bra!)

Jag tänkte att jag skulle ta och berätta vad jag bjöd på för gott under våran matbloggsträff. Vi brukar inte bestämma att den eller den ska ta med det eller det utan man får ta med sig det som man vill, vare sig det är salt eller sött, matigt eller godis. Fast ibland brukar vi försöka ha nåt litet tema att gå efter och den här gången blev temat Sensommar. Så det var mycket bär och grönsaker som det bjöds på.

Själv gjorde jag en frozen cheesecake, jag är ju inte alls förtjust i bakade cheesecakes, förstår faktiskt inte alls vad som är så gott med sådana. Men frysta cheesecakes, det är ju nästan som glasstårta och det kan man ju faktiskt inte ogilla! Det blev en med vit choklad och lime i och för att passa in på sensommartemat så gick jag till fruktaffären och plockade lite polska blåbär att ha ovanpå också.

Gott! Och mäktigt. Frysta cheesecakes alltså, det går minsann att äta det. De där ugnsbakade varianterna kan ju gå och göra nåt helt annat, nån helt annanstans. Nu har jag visserligen aldrig testat ugnsbakade cheesecakes med chokladsmak, är det någonting värt att testa tycker ni? Jag gillar ju maffiga chokladkakor... Ah, så mycket att baka, så lite tid. Ehm. Ja. Okej, jag har ganska mycket tid nuförtiden, men någon måste ju äta upp allt som man bakar också. Nu ska jag gå och kramas med en deg som står på jäsning i köket!

At The Drive-In - This Night Has Opened My Eyes

Igår kväll när jag gick och la mig så trodde jag att jag aldrig skulle bli hungrig igen i hela mitt liv, hela magen var fullproppad med så mycket gott (och en bebis) så det var svårt att tänka sig att det någonsin skulle gå att få ner något där igen. Michael hade nämligen bjudit hem till matbloggsträff igår kväll, och vi åt och drack, och vi drack och åt och så gjorde vi såhär:

På matbloggsträffar när någon säger: "Ska vi äta då?" så går det inte till som på vanliga kalas att folk tar tag i varsin tallrik och börjar äta. Nej, när någon säger så på en matbloggsträff så tar alla fram sina kameror. Sen tar vi massor av kort i ungefär en halvtimme och SEN får man börja äta. Kanske. Om man har tur.

Vi var 13 stycken som samlades igår och alla hade tagit med sig någonting gott att äta, och jag insåg nu att jag bara tog kort på dessertdelen av buffén. Men det fanns också linssallad, rödbetspaj med chevré, fyllda champinjoner, rödbetspiroger, minipajer med halloumi och oliver, svamp- & potatisfrittata, grönkålspaj, hemgjort knäckebröd och på sötsaksavdelningen fanns det krusbärskaka, zucchinikaka, bountybollar, hjortron- & mascarponepaj, blondies och nu har jag säkert glömt någonting för det fanns så himla mycket gott att sätta i sig. Det fanns också hemgjord flädersaft, rabarber- & jordgubbssaft och bubble-tea med äppelsmak. Jag lovar att fylla på med länkar till alla godsaker så fort mina kära vänner lagt upp recepten på sina bloggar. (No pressure! Hoho.)

Men, satt jag bara där och tog för mig av de andras godsaker utan att ta med mig någonting själv? Nej. Det gjorde jag såklart inte, jag bjöd också på en sötsyrlig liten dessert. Men den återkommer jag med lite senare. Nu ska jag få i mig lite lunch och sen ska jag gå till MVC och mäta magen, jag tippar på att den är större än sist efter gårdagens kalasande!

The Stone Roses - I Am The Ressurection

Det är väl ingen som bor i Göteborg som har missat att det har varit Kulturkalas i massor av dagar. Jag har nästan lyckats missa det själv faktiskt, hej på mig! Men det var inte så mycket jag ville se ändå, den enda jag velat se var Marit Bergman men vid den tidpunkten jag upptäckte att hon skulle spela så hade hon redan gjort det så det var ju struntsamma. Ett besök på den Internationella Matmarknaden hann jag däremot med förstås och för en gångs skull var det alldeles lagom mycket folk så jag inte fick lust att meja ner alla med en AK5'a.

Där stod jag som vanligt och tittade fascinerat på all engelsk konfekt som jag aldrig köper ändå. Men i år hade jag faktiskt svärmor med mig, så då köpte vi faktiskt några. Och med vi menar jag att hon fick betala 72 kronor för 3 st bitar fudge, ja jäklar ja. Men sen å andra sidan delade vi varje bit i 5 delar, eftersom vi var 5 stycken som skulle dela (smart va?!), och orkade ändå inte äta upp dem utan hälften var fortfarande kvar i morse. Så det kanske finns en anledning till att priset ligger där det ligger. Det blev en Strawberry Fudge, en Key Lime Pie-fudge och en Baileys Cocos. Min favorit blev den med Baileys, den smakade kokosboll och kokosboll är aldrig fel. Så nu har jag testat det också, nästa år ska jag nog slå till på de gigantiska italienska chokladkakorna. Nomnomnom.

Nu vankas det middag här hemma för nu har vi faktiskt börjat bli hungriga igen efter fudge-provningen igår, det trodde jag minsann knappt att jag någonsin skulle bli igen när det begav sig...

The Kinks - Shangri-La

Idag har vi ätit Daal med naanbröd till middag. Av någon anledning äter vi det mycket mer sällan än vi borde. Det är liksom gott, går jättesnabbt att göra och är löjligt billigt. Den enda nackdelen idag var väl att det kanske inte riktigt är väder för mustiga indiska grytor, fast å andra sidan är det nog bra mycket varmare i Indien än vad det är här och där äter de ju mustiga indiska grytor varje dag.

Dagar som dessa är det verkligen inte särskilt jobbigt att inte ha något jobb att gå till, att ligga i solen, läsa bok och lyssna på musik och varva det med några dopp i poolen är ju liksom också en helt okej sysselsättning. Man får passa på nu när sommaren äntligen bestämt sig för att titta förbi och hälsa på i några dagar, känner jag den rätt så blir det nog ett ganska kort besök och då får man ju göra det bästa av de få dagar man får tillsammans. Nu blir det dock en kopp te och en tobleroneskorpa eller två innan det är dags för sängen, för även om det är väldigt trevligt med såna här varma dagar så blir man också väldigt, väldigt trött av dem.

H. Hawkline - You Say You Love Me

Woop, Woop! Ja, det här var kanske till och med nästan ett seriöst woop, woop. Hur seriös man nu kan vara när man använder ett sånt uttryck. Men det var ett glatt utrop åtminstone, som kommer sig av att jag varit ensam hemma idag. Det är första gången på över en månads tid som jag har varit helt ensam, och om man känner mig så vet man att det där med att få vara för mig själv emellanåt är jävligt nödvändigt. Alltså var det himla skönt att få vara ensam i några timmar, och sen lagom tills jag tröttnat på det så kom Jimmy hem från jobbet. Inte dumt alls det.

Vad gör man då när man är ensam hemma en dag? Ja, man kan roa sig med att kliva upp 7.30 och tvätta bebiskläder ungefär hela dagen. Vi fick ju 3 kartonger med barnkläder från mina brorsbarn så vi kommer knappt behöva köpa ett plagg under det första året känns det som, det är verkligen kläder överallt.

Men man kan ju inte bara sitta och glo in i tvättmaskinen en hel dag så jag bakade lite också. Riktiga mjuksega godingar till småkakor som absolut inte går att bara ta en av, jag har gjort dem förut fast en gång med nötter i och en gång med kardemumma i men den här gången bestämde jag mig för att göra en chokladvariant:

Vet ni vad? Ibland äter jag mat också. Ganska ofta faktiskt. Ibland flera gånger om dagen, det blir liksom bara inte av att jag bloggar om det. Och det tycker vissa att är väldigt roligt för de tycker att det är tråkigt när jag bloggar om mat, men jag gillar ju mat väldigt mycket så det tycker inte jag. Nu blir det lite matblogg alltså, det står ju trots allt i headern att det är en matblogg så då är det väl bäst att hålla sig till det. Den här varianten av Flygande Jacob åt vi för några veckor sen innan jag rymde till Sågmyra.

Igår var jag och tittade på den här fina utsikten. Jag är fortfarande i Dalarna alltså, som synes på de idylliska bilderna. Höhö. Det var vid Åsledens Toppstuga utanför Leksand, här skulle jag kunna ha bröllopsfest om jag skulle gifta mig på sommaren. Men nu ska jag ju gifta mig på vintern, och då kanske man inte ska utsätta sina gäster för att försöka ta sig 5 kilometer högt upp på ett berg i vinterväglag. Nackdelen med att åka runt i Leksandstrakten och titta är att man börjar sucka tungt och undra varför man bor där man bor när man kan bo sååå fiiiiint. Men då åker man till Falun en stund så börjar man förstå direkt varför man bor där man bor.



Idag har jag och Jocke varit på Sågmyraturné och varit in i varenda affär i byn. Ja, det är ju ganska fort avklarat tänker ni, men det finns faktiskt en del. Vi var på Sågmyra Museum och var kulturella också. Sen hände det hemska, ofattbara som jag knappt orkar skriva om... Men det ska ju vara bra att skriva av sig så nu gör jag det ändå. När vi skulle fika på Lager157 så hade de ingen snickerskaka! "Det här är värre än den dagen när min mamma dog!" Skrek Jocke och fick en aning konstiga blickar av cafépersonalen. Men ni ser ju själva hur deprimerad han blev. Kladdkaka med grädde? Vad är det i jämförelse med en snickerskaka? Som att få gå och titta på Sean Banan när man blivit lovad en Håkan Hellström-konsert.



Vi piggade upp oss med att gå och testa partyhattar och titta på tomtar, påskharar och kräftskive-pynt på Trend & Tradition. Vem blir inte glad av en hatt med glittriga spöken på liksom? Sen gick vi till Godis-Britta och där finns det minsann Lakrits-dumle på lösvikt! Nu försöker jag få min mamma att förstå att hon ska gå till Godis-Britta och köpa det och skicka ner till mig en gång i veckan... Hon är sådär lagom pigg på det.

Nu har jag dock börjat bli lite mätt på Sågmyra-livet så jag har börjat fundera på att dra mig hemåt igen. Mest för att jag är lite rädd att Jimmy håller på att svälta ihjäl och för att min allergi mot bortskämda barn börjar bli lite väl svår. Det är ju helt fascinerande att någon som får exakt som den vill precis hela tiden ändå kan gnälla, skrika, gråta och skälla över allting konstant. Om jag hade fått som jag vill jämt så hade jag ju liksom varit glad. Nu ska jag ta en promenad och posta lite brev och vila mina öron. 

The Temper Trap - Everybody Leaves In The End