Perfekta Prinsessan Pernilla

Idag blev det rödbetssallad till middag. Fast inte sån som man har till köttbullarna. Utan en sallad med ugnsbakade rödbetor. Och lite annat smått och gott. Såhär såg det ut:

Fast jag skippade brödet och blev mätt ändå. Och vi använde inte en hel burk créme fraiche. Hittade receptet hos Arla från början men kände att... Såhär vill jag inte alls göra. Så blev det ganska mycket ett helt annat recept. Men lika fint för det. Säkert ännu finare, kan jag tänka mig.

Nu har jag nyss tagit ur en nötkaka ur ugnen. Men den kan vi prata mer om imorgon. Nu måste jag sova. Det var inte så roligt när klockan ringde klockan sex i morse idag heller. Imorgon börjar jag tack och lov inte förrän 11. Men så jobbar jag till 19 istället. Det är väl kanske inte heller så kul. Jag vill ju se cortégen! Men men. Den brukar ju hålla på ett tag. Så jag hinner säkert med båda två. Nu sova. Imorgon: Nötkaka. Promise.

Sam Amidon - 1842

(jag gillar sam. sam är en fin kille. head over heels är nog bäst. kanske. jag vet inte. men jag gillar dig, sam. det ska du veta.)

För att ta igen två arbetslösa dagar har jag idag jobbat dubbelt. Kvart över fem var jag uppe i morse. Det borde vara olagligt att behöva gå upp innan klockan sex på morgonen. Ingen människa fungerar ju ändå som den ska vid den tiden. Sen åkte jag och jobbade som dagisfröken fram tills klockan halv två. Då åkte jag och jobbade som cafébiträde istället. Lika bra att köra på liksom. När man ändå är vaken.

Nu är jag nog inte vaken så länge till. Och för att förvirra mig själv ännu mer lagade jag soppa till middag. Det blev en sån där riktigt enkel soppa som är färdig på en kvart.

Nu är jag mätt i magen på köttfärsbiffar, fetaostkräm och zucchinipasta. Riktigt fint det. Så nu ska jag gå till Evelina och efter en promenad ska vi se på Desperate Housewives och sånt. Jag har lovat Evelina att göra mitt bästa för att inte komma gråtandes med dåliga nyheter. Jag grät visserligen redan när jag lovade Evelina detta. Men det berodde nog mest på att jag stod och rev lök samtidigt. Riva lök är överskattat. Det var första och sista gången jag rev lök i mitt liv. Bara så att ni vet. Nu ska jag ge mig av.

The Triffids - Open For You

Nej. Inget jobb idag heller. Men idag vände jag på ångesten och fortsatte vårstäda lite i livet istället. Så jag sa upp mig från jobbet. Det funkar ju inte att jobba för 40 kronor timmen och behöva säga nej till massa jobb där man får 3 gånger så mycket. Jag slutar ju visserligen inte idag, men om 2 veckor sådär när vi lyckats skola in någon ny. Det känns fruktansvärt himla bra. Så bra att jag knappt tänker på att lönen som jag fick idag redan är nästan helt slut. Jag ska bara fylla på mitt busskort också, sen är den helt slut. Det är så jävla kul att ha 10 000 kronor att betala i hyror i månaden. Så lägger vi till lite elräkningar och sånt på det också. Jag rekommenderar det varmt till alla arbetslösa och studenter.

Nu till någonting roligare. Eller åtminstone sötare. Jag vill ha en hushållsvåg. Men inte en sån där ful digital modern sak. Jag vill ha en analog sak. Den skulle kunna se ut ungefär såhär:

Eller faktiskt precis sådär. För det skulle passa så ypperligt i mitt kök. Synd för mig att jag inte har minsta lilla aning om var den där vågen kommer ifrån. Men om någon som läser detta vet var man kan få tag i en sån så tycker jag att ni kan berätta det för mig. Nu ska jag återgå till Rollercoaster Tycoon 3 Soaked! Som jag fick av Jimmy i söndags. Skitkul tycker jag som älskar allt vad späckhuggare och delfiner och vattendjur heter. Han är bra fin den där Jimmy. Trots att han är tvättmissbrukare. Men det kan vi ta en annan gång. Just nu är han mest fin.

Madness - Release Me | Close Escape | Solid Gone (Medley)

Idag har vi ångestmåndag! Yiihoo. Det blir så när jag inte får jobba och hinner tänka på alla pengar jag inte tjänar. Så börjar man tänka på allt man måste köpa men inte har råd med. Sen får man ännu mer ångest. Sen går man till fruktaffären i Mölndal och köper söta turkiska citroner och så äter man bort ångesten. Ungefär. Eller så har man blivit så van med att vända på varenda krona så man tänker att det klarar vi. Jag är hellre fattig och lycklig i Göteborg än rik och självmordsbenägen i Falun. Cash is not king. Happiness is king!

Jag ska faktiskt bjuda på både mat och personlighet i min blogg. Så nu blir det söndagsmiddagen. Återigen ett recept från Allt Om Mat. Inte så dum tidning det inte.

Så var det måndag igen. Efter en riktigt bra helg. I fredags var jag ju hos Jolin och åt god mat och hade fredagsmys. Vi fick laxpaj, fisksoppa och ostbricka. Det räcker med att ge mig vad som helst med fisk nuförtiden så blir jag överlycklig eftersom jag aldrig får äta det hemma. Så det satt riktigt bra i magen. Faktum är att jag fortfarande var proppmätt när jag vaknade i lördags och fortsatte att vara det ända tills lördageftermiddag. Annars försökte jag och Evelina mest utpressa Jolin till att bjuda oss på en resa till Franska Rivieran i sommar. Men haken som vi har på Jolin var tydligen inte tillräcklig så hon får åka ensam. Till Martins sommarstuga. Det är nog ungefär samma sak. Typ. Nästan. Kanske.

I lördags kom Balle hit och hälsade på. Det är så roligt när Jimmys kompisar kommer hit och de verkligen umgås.

Eller ja. De sitter åtminstone i samma rum när de kollar Facebook. Det är ju alltid något. Och Balle vill ha en mindre laptop än Jimmy. HAN VILL DET! På riktigt. Precis som jag VILL vara i Sverige hela sommaren. Jo, men jag vill ju det. Även om jag hade haft råd att åka utomlands så skulle jag ju inte göra det. Nej nej. Jag vill ju vara i Sverige. Precis som Balle vill ha en liten dator. Just det.

 

Vi åt mat också faktiskt. Jag har inte glömt att det är en matblogg det här. Vi mumsade en portergryta som jag gjort som långkok förut men som nu gjordes med fläskfilé istället och därför gick snäppet snabbare.

 

 

Portergryta med fläskfilé och kokt potatis

För 4 portioner

 

ca 500 gr fläskfilé
1 purjolök
200 gr kantareller
ca 2,5 dl porter
1 tsk soja
1 tsk kalvfond
timjan
2,5 dl matlagningsgrädde
3 msk svart vinbärsgelé

 

Putsa köttet och skär det i skivor.
Strimla purjolöken.
Fräs på köttet i en djup stekpanna.
Tillsätt purjolök och svamp och låt det fräsa med en stund.
Häll över porter. Låt koka ihop i några minuter.
Tillsätt soja, fond, matlagningsgrädde och gelé.
Låt koka i ca 5 minuter. Smaka av med timjan.
Servera med kokt potatis, lite grönt och svart vinbärsgelé.

 

Inte dumt alls. Snarare precis tvärsom. Hur gott som helst. På kvällen blev det förfest och sedan bar det av till Berså. Jag och Evelina har tjatat om Berså sen vi stod där utanför och väntade på vagnen hem mitt i natten för två veckor sen och de bara spelade bra musik. Därför fick vi lov att tycka att allting de spelade var bra den här gången. De spelade ju faktiskt This Is The Way med E-Type så det var ju bara bra. Dessutom fick jag höra att jag såg ut som en prostituerad från Litauen när vi kom ut från Berså, så det var ju en komplett kväll. Haha.

 

Jag känner att min blogg blivit så opersonlig på sistone. Så O-Pernillig. Det är bara mat och mat och jag är ju faktiskt annat än mat också. Men det är så svårt att skriva vad man känner och tänker och vad som händer när man vet att det sitter människor där ute som bestämt sig för att allt man skriver handlar om dem, av ren illvilja.  Så det blir liksom som en spärr i huvudet som gör att jag inte kan skriva någonting roligt alls, även om jag vill. Det mest tragiska är att det har blivit likadant mot vissa människor som jag känt i halva mitt liv. Jag vill inte berätta någonting om mitt liv för dem för jag har tappat förtroendet för dem. Jag vet inte. Det kanske blir så när man får höra massa strunt och hittepå om ens pojkvän från såna som ska vara ens vänner. Även om det inte är dem som hittat på historierna så blir man tillräckligt ledsen bara av att veta att de tror på dem.

 

Så. Nu har jag varit tillräckligt personlig så det räcker för den här veckan tror jag. Jag tvingar mig själv till att vara det nu för att få tillbaka glöden. Efter att jag fått tillbaka glöden ska jag bli rolig igen också. Jag lovar.

 

Doves - Friday's Dust

Skyndar mig att bjuda på gårdagens soppa innan jag ska iväg. Det blev dragonsoppa. Eftersom dragonkyckling är bland det godaste som finns så borde ju dragonsoppa också vara himla gott tänkte jag. Receptet hittade jag i Allt Om Mat.

Jag vet att det ser sådär gott ut. Men det var gott. Och dagen efter var den ännu godare. Jimmys kommentarer var: "Uääh, vad är det för nåt? Uäääh, det luktar skitäckligt! Mmm. Vad gott!" Det som var gott var brödet. Ja. Det är alltid lika härligt när människor uppskattar det man gör. Som att ta hem överblivet bröd från jobbet. Det uppskattas och det är ju härligt!

Nu ska jag åka hem till Jolin för lite middag och fredagsmys. Ja, det blir mest mys för jag ska upp klockan 7 imorgon bitti och jobba. Men middag och mys sitter aldrig fel. Jag har helsvart på mig (förutom små små ljusblå prickar på klänningen) och känner mig som världens tråkigaste människa. Hur står ni ut ni helsvartklädda människor? Svara mig!

Plain White T's - Welcome To Mystery

Den här veckan har varit väldigt intensiv måste jag nog säga. Så då gör man ju det man kan för att varva ner. När jag vill slappna av och sluta stressa, eller sluta tänka så bakar jag. Det fungerar alltid. Promenader fungerar också, men är inte lika intressanta att blogga om. Idag har jag bakat muffins. Som blev pyttesmå fastän det inte var meningen. Men jag är ju som sagt väldigt förtjust i miniatyrsaker så det gjorde ju inte så mycket.

Min glasyr hade nog inte dött av att vara lite tjockare. Men då vet jag ju det tills nästa gång. Gott var det i alla fall. Trots lite för rinnig glasyr. Dessutom kan man titta på dem och tänka att snart är sommaren här.

Nu ska jag duscha. Bara så att ni vet. Utifall att ni undrade. När duschar Pernilla egentligen? Ja. Nu till exempel. Lite som när man ser på amerikanska serier och undrar... När fan jobbar de egentligen? Man vet ju vad alla jobbar med, men när jobbar de? Det undrar man. Eller jag i alla fall. Jag undrar det. Men det kanske är mig det är fel på.

Metro Station - Where's My Angel

(för det är fint att soundtracket till Alice I Underlandet finns på spotify. och så kommer jag på att jag inte ens märkte att det var någon musik i filmen. var det verkligen musik i filmen?)

Titta vilka fina blommor jag fick igår på mitt nya jobb! Eller fick och fick. Och nya jobb och nya jobb. Jag hoppade ju in som serveringspersonal för Eventmakarna igår när de anordnade invigningsfesten för ABB's nya lokaler. När festen var slut fanns det jättemånga blomsterarrangemang kvar som legat på borden som skulle slängas. Så vi tog med oss varsin hem. Så ja, egentligen var det kanske inte så fint som jag ville framställa det först. Men jag låtsas att jag fick dem av chefen för att jag gjorde ett sånt extremt bra jobb.

Nu ska jag äta frullebulle innan det är dags att gå till jobbet. Jag har lyxat till det och köpte K-Special Strawberry när vi storhandlade i måndags. Det gör liksom genast frukosten lite roligare. Ute skiner solen och brorsan är utskriven från sjukhuset. Så det är liksom mest bra. Jag ska nog rensa ur min kompisgarderob på kappor som bara vänder sig efter vinden också, så blir det helt bra. Jag är för gammal för att behålla gammalt skräp bara för att det kanske blir modernt igen.

Two Door Cinema Club - What You Know

Min mamma ringde när jag hunnit gå ungefär halvvägs för att möta Evelina. Det är min Storebror som är "chauffören". Min Storbror som jag pratade med i över en timme ungefär 20 minuter innan han körde av vägen. För min Storebror är liksom bäst. Det brukar jag säga annars också faktiskt. Plötsligt betyder det där med att ha rätt kläder som servitris ingenting. Jag har gråtit och gråtit och är fruktansvärt glad att jag inte såg den där bilden innan mamma och pappa ringde och berättade att han klarat sig bra. Efter att ha suttit fastklämd i ungefär 2 timmar verkar han ha klarat sig undan med att bara vara rejält blåslagen. Tur det. Tur det. Jag är fortfarande skakig och måste fortfarande gråta lite. Men han lever. Och fy fabian vad glad jag är över det.

Nej. Nu ljuger jag igen. Auberginen är död och bor i min mage faktiskt. Jag styckade den alldeles på egen hand. Sen stoppade jag in den i ugnen och åt den till middag. Titta bara:

Inte dumt alls. Förbaskat mycket mat blir det. En halv aubergine är inte lite det. Just nu har jag mest panik för att jag ska jobba som servitris imorgon och behöver ett par svarta byxor och en vit skjorta. Det är ont om byxor överlag i min garderob, och svarta plagg ska du leta fruktansvärt noga för att hitta. Liksom enfärgade vita plagg. Enfärgade plagg överlag är sällsynt. Det är vid såna här tillfällen man skulle ha haft en tråkig och opersonlig klädstil. En sån där person som har "basplagg". Jag bara: "basplagg? vad är det? är det såna som basister har på sig? har basister kläder på sig? que?!" Ehm. Kidding. Nu ska jag ta en promenad med Evelina. Det blir fint det.

David Bowie - Changes

(det kanske är det som behövs i min garderob. changes. eller i servitrisbranschen. changes. ja!)

Eller korvmåndag. Så skulle det här blogginlägget också kunna heta. Korvmåndag. Det är nämligen det enda jag sysslat med idag känns det som. Korv och korv. Korv på jobbet, korv hemma. Det är bara för att jag skulle laga korv med mos på jobbet, men så fanns det varken potatisar eller pulvermos på jobbet så då blev jag sugen på mos. Därför fick det bli korv med mos hemma också. Ni får ursäkta bildkvalitén. Kameran ville bara fokusera på en sak i taget och inte både korv och mos som jag ville.

Därför blev det ugnsstekt kycklingkorv med potatismos. Nu kände jag att recept var överflödigt. Det är ju som vanlig falukorv i ugn proppad med paprika och lök med lite senap och riven ost ovanpå fast med kycklingkorv istället. Kycklingkorv. Vad de hittar på. Vad kommer härnäst? Laxbacon? Fläskpinnar? Köttfärsfilé?

Nu ska jag sova. Ja. Faktiskt. När klockan ringer kvart i sex på morgonen så orkar man inte så mycket mer. Den kommer att ringa kvart i sex imorgon bitti igen. Nåja. Det kommer att kännas bra i slutet av maj när lönen kommer. Det tröstar visserligen sådär på morgonkvisten, om jag ska vara ärlig...

Plan B - What You Gonna Do

Jag har tidigare sagt att canneloni är en jäkla massa jobb som inte alls är värt det. Det var när jag var dum nog att göra som det står på förpackningen och koka canneloni-rören innan jag fyller dem. Det ska man såklart inte göra. Helst ska man ju ha färska lasagneplattor, men har man redan färdiga rör så ska man inte koka dem innan man fyller dem. Då går det nämligen inte alls att fylla dem. Idag har jag gjort canneloni fyllda med spenat, champinjoner och mozzarella. Såhär gör man:

Nu vet inte jag om det beror på att Jimmy är förkyld och inte känner någon smak men han sa att det var gott. Vilket är väldigt konstigt med tanke på att han varken tycker om champinjoner eller spenat. Själv är jag inte ett dugg förkyld och tyckte att det var hur gott som helst.

Vi hittade en nyhet på chipshyllan på Hemköp idag:

De smakade... Precis som man tänker sig att de ska smaka faktiskt. Som paprika-chips som finns utomlands ungefär, fast lite mildare. Jag ger dem 3,5 av 5. Minus för att de är oräfflade och inte går att dippa. Och jag fick utslag på kinderna såklart. Tänk om det faktiskt är CHIPS som ger mig utslag? Då säger jag upp mig tror jag. Ett liv utan chips är ju inte ett liv.

Vi har haft besök av Jimmys mamma och lillasyster i helgen. Alla var ungefär lika trötta så efter några timmar på stan slutade det med tacos och popcorn framför Wild Kidz. Jag gillar Wild Kidz. De säger roliga saker som: "Jag känner mig liksom lite stolt när jag får visa min bunker för Måns Zelmerlöw." Jag skulle gärna visa min bunker för... Eric Saade till exempel. Han kan få lära mig dansen till Manboy i våran dusch. Hör av dig bara Eric så fixar vi det. Anytime, anytime.

Nu ska jag se sista avsnitt av Greek för den här säsongen. Jag har skjutit upp det hur länge som helst för livet blir liksom lite tråkigare utan Greek. Men nu har ju de helt nya avsnitten av Glee kommit, så nu känner jag att jag klarar av det. Sen blir det sova. Klockan ringer 5.45 imorgon och sen bär det av till Partille igen.

MGMT - Congratulations

Behöver ni fler (vilket ni ju såklart inte gör) så går ni in på youtube och söker på Timo Räisänen. Eller på spotify. Eller köper någon av hans skivor. Då får man ungefär 10 000 anledningar till till att älska honom. Men det behöver ni såklart inte. Ni har ju redan förstått att man ska älska Timo Räisänen. Annars skulle ni ju inte vara här. Eller hur?

Här kommer en liten kortis om våran fredagsmiddag som är väl värd att testa då den är både god och enkel att tillaga.

Igår var det torsdag och då åt vi soppa. För det måste man. Jag blev ju alldeles dagvill förra veckan när vi inte åt någon soppa. Jag väntade och väntade på att det skulle bli fredag och så hade fredagen redan varit men jag förstod inte det eftersom vi inte åt soppa dagen innan. Typ. Nästan. Inte riktigt. Men ungefär. Så nu var det åter till ordningen med hjälp av lite misosoppa med nudlar i.

Ta inte för mycket soja. Det gjorde jag. Det blev en aning salt. Visserligen var det ätbart, men en aning salt. Snäll som jag var igår så lät jag inte Jimmy börja äta heller förrän jag fotat färdigt med motiveringen: "Din portion är mycket mer fotogenisk än min!" Nåja. Han är nog van vid det här laget.

Förresten fick jag världens finaste scrapbook som Martina skickat till mig från USA idag. Fylld med bilder från alla våra konstiga upptåg och resor vi gjort under de senaste åren. Speciellt en sida med bara bilder på mig och Evelina när vi äter där det står: "ÄT OCH DRICK EVE OCH NILLAN!" uppskattade jag verkligen. Det är ju gulligt att Martina har en sån fin bild av oss i sitt huvud. Hrm hrm. Dessutom tror jag att hon med hjälp av photoshop klippt in massa cider i handen på bilderna på mig, för jag kan då verkligen inte tro att jag druckit sådär många cider i mina dagar. Icke! Jag tror icke det finns några såna bilder på mig, det räcker ju med att jag har varit där... Osv.

Nu ska jag dricka bubbelvatten. Blubbäh!

Mando Diao - Nothing Without You

(för att det är det bästa mando diao gjort på flera år. i like. jag tror fanimej den är bättre än Lady.)

Jag borde nog egentligen varit japan. Jag tycker nämligen att allting som är mini-versioner av saker är det gulligaste som finns. I Brighton var det bästa jag visste mini-pringles och mini-doughnuts (lägg märke till min brittiska stavning!), i Sverige har små versioner av saker inte slagit igenom lika stort ännu men jag tror att det kommer. I Japan finns tydligen allting i mini-versioner.

I födelsedagspresent fick jag en hålformsplåt av mina föräldrar. I en sån kan man göra mini-bebis-sockerkakor. Eller ja, det behöver ju inte vara sockerkaka. Men det ser ut som mini-bebis-sockerkakor. Så det gjorde jag till efterrätt idag. Fast det var ju absolut inte sockerkakor i mini-hålformarna. Det var Hasselnöts- och chokladkakor.

Sjukt gott. Och jäkligt mäktigt. Så det räcker gott och väl med en portion. Eller ja, en halv faktiskt. Chokladkolasåsen var lite sådär farligt god. Och så var det ju så gulligt med de små minikakorna också. Gullegullegullegulle. Konstigt att man vill äta sånt som är gulligt egentligen.

Annars har idag varit en riktigt upp-och-ner-dag. Vi skippar det som var neråt och fokuserar på det som var uppåt. Som att de ringde från Eventmakarna och vill att jag ska jobba för dem på nästa vecka på något event och om det går bra så får jag antagligen jobba för dem fler gånger. Så vi får hoppas att det går bra. Nu ska jag duscha och sen är det väl sovdags. Hur nu det ska gå efter den här sockerkicken här ovanför.

Cookies N' Beans - Now It's Too Late

I tisdags nördade vi husmanskost. Riktigt rejält. Man blir himla mätt av husmanskost. Men jag antar att det är det som är meningen med det. Det kan vara gräddsåsen som gör det. Det hörs ju på namnet. Gräddsås. Ja, inte går man då hungrig av något sådant inte. Nu börjar det!

Det verkar som om måndag är det nya lördag. Det grundar jag på att jag i måndags rapporterade på min facebook-status vad jag ätit för någonting. Och det visade sig att väldigt många fler i bekantskapskretsen ätit något liknande. Fläskfilé. Eller klyftpotatis. Och kantarellsås också fanns där också. Själv åt jag lövbiff till min klyftpotatis, och lövbiffen var i en gryta. Som vi skulle ha ätit i lördags, men då blev jag ju bjortbjuden till Evelina så då fick det bli måndagsmiddag istället. Det är bra det. Måndagar borde alltid vara lördagar.

Lövbiffsgryta med klyftpotatis

För 2 pers

ca 300 gr lövbiff
1 purjolök
½ röd paprika
2 dl créme fraiche
2 vitlöksklyftor
grovmalen svartpeppar
salt

Strimla lövbiffen.
Strimla paprikan och purjolöken.
Bryn i en stekpanna.
Häll över créme fraiche.
Pressa ner vitlöken.
Smaka av med svartpeppar och salt.
Var inte rädda för att peppra på.
Servera med klyftpotatis och en sallad.

 

Alltså. Peppra verkligen. Annars smakar det inte särskilt mycket alls. Nu ska jag ta en solskenspromenad till jobbet. Hoppas vi fått fram uteserveringen. Då ska jag glassa i solen hela dagen. Yaay!

 

Tobias Fröberg - I Wanna Hurt Like That

(hade inte tobias fröberg en jättefin låt som man lyssnade på för några år sen? vad hette den? jag tänker någonting med cold. men sen minns jag inte mer. fast det här är också en fin bit förstås. jag vill bara veta vad den andra hette ändå. av nostalgiska skäl.)

 

Jag ligger lite efter på middagsfronten så trots att det är tisdag idag så tänker jag faktiskt visa vad vi åt i fredags. Något sånt där som inte kan gå fel ni vet. Som till exempel pesto eller paj. Och om man slår ihop det och gör en pestopaj så blir det ju bara rätt. Jag har gjort en annan sorts pestopaj förut, men jag får nog säga att den här var snäppet vassare.

Den där lilla biten blev min lunch i lördags. Ni må tro att det var synd om Jimmy när det blev vegetariskt och paj dessutom på en fredag. Enligt Jimmy hade vi ätit vegetariskt hela veckan redan. Då vi åt kyckling med linssallad på tisdagen, då tar tydligen linserna ut köttet i kycklingen och det blir vegetariskt. I onsdags åt vi couscoussallad med korv, så då tog couscousen ut korven. I torsdags åt vi ju den persiska köttfärsröran, men eftersom den innehöll kikärter så tog de ut köttfärsen. Hm. Ja. Jag vet inte riktigt. Jag har en känsla av att jag och Jimmy inte riktigt har samma uppfattning om vad vegetariskt är för något.

Igår gick jag och saknade en balkong. Då mötte jag våran hyresvärd och hon berättade att hon ställt ut möbler i trädgården till mig och Jimmy utifall att vi ville sitta där och sola lite. Sweet! Jag förstår inte hur vi lyckas hitta såna bra människor att ha som hyresvärdar jämt. Det måste vara en talang. Kan man söka till Talang2010 på den talangen tro? Inte för att jag bryr mig så mycket om talang, jag vill bara träffa Markoolio.

Nu har jag gått upp 05.30 två dagar i rad. Det kan omöjligt vara bra, varken fysiskt eller psykiskt. Idag har jag dessutom improviserat ihop kycklinggratäng till 60 pers. Det var spännande och ja, det gick bra. Nu ska jag dricka 3 liter vatten sen ska jag gå och möta Jimmy så ska vi gå och handla. Jag vill ha glass!

Familjen - Det Snurrar I Min Skalle

Den här veckan har vi varit soppfria. Eller inte jag, men Jimmy. Jag fick ju soppa som förrätt igår hos Evelina. Men det är en annan historia. Här hemma har vi däremot inte ätit soppa. Hör och häpna! Istället var jag lite härligt, trevligt, wild n' crazy och lagade persiskt i torsdags. Jag vet inte om det var så persiskt egentligen, för jag är inte så insatt i persisk mat som jag borde vara. Men receptet sa att det var persiskt, så jag håller väl med då.

Jag antar att det är kanelen som är det persiska. Gott var det i alla fall. Och väldigt mättande. Så vi har mat för ett helt kompani i matlådor i frysen nu. Det är bra det. En full frys är alltid bra. Såvida det inte är ett tv-program med Stefan & Krister. Då är full frys väldigt mycket mindre bra.

Idag mår jag illa, men det är tyvärr självförvållat så ingen tycker synd om mig för det. Evelina bjöd på 3-rätters igår kväll, sen hamnade vi på Guldheden på förfest och till sist på Nefertiti för lite dansdansdans. Fast det blev inte så mycket dansdansdans för jag kände inte igen någon musik alls. Sen lyckades jag tappa min sko och ramla över ett buskage så jag har fina rivsår på knäna. Så det kan gå när inte ballerinaskorna sitter på. Nu ska jag sätta igång med söndagslångkoket.

Serena-Maneesh - Honeyjinx

Igår kväll var jag i bakartagen igen. Mitt motto är att man alltid ska ha något sött hemma. Ja, förutom mig själv alltså. Jag är ju alltid söt, men jag menar någonting sött som man kan äta på också. Så igår blev det muffins med sommarsmak. Rabarber och jordgubbar. För nu är det ju faktiskt sommar snart. Igår tog jag min första klänningspromenad till jobbet. Alltså, jag fick lov att ta av mig vårjackan och öronmuffar, vantar och halsduk och gå i bara klänning till jobbet för det var så varmt i solen. Idag var det lite kallare igen, men ändå. Årets första klänningspromenad! Det är värt att fira med muffins.



Nu ska jag återgå till teven och McLovin'. Nej. Jag vet inte heller varför jag tittar på Superbad på teve när vi har den på dvd. Men det fanns liksom inte så mycket annat att välja på. Dessutom är jag kär i Michael Cera. Fy fabian, vilken kille!

Quasi - It's Raining

(den är så mycket Brighton som det kan bli nästan för mig. jag hade enorm musikabstinens och fick låna cd-skivor av Jolin för att stilla mitt begär. på en av dem fanns den här godbiten som jag hade på repeat. det var fint det. )

Nu var det visserligen 3 dagar sen vi återvände till Göteborg efter påskfirandet i Dalarna. Men jag har ju inte bloggat sen dess så därför kommer nu våran påsk i bilder. Några bilder åtminstone. Vissa har jag helt fräckt stulit från Sandylicious för jag har ingen skam i kroppen och extremt stora problem med mig själv.


Elsa målar påskägg (med lite hjälp av mamma)


Pippen målar också påskägg


Men tröttnar rätt fort och börjar leka älg istället.


Påskpynt. Som varit med om en hel del.


Mina brorsbarn har ärvt sin fasters konstnärliga talang...


Elsa är lika fascinerad av traktorer som sin storebror.


Påskbord


Lax och prinskorv är viktigast


Janssons Frestelse och Skinkfrestelse


På kvällen hamnade vi på fest hos Sandylicious. Ni ser ju hur lycklig jag var.


Sandra tog en gitarrlektion mitt i allt


Dansar och sjunger till Kvällens låt.


På påskdagen tog jag en fika med Des & Jen. Här är Desireés pimpade smörgås.


Vi kom fram till att Jenny alltid borde gå runt med en tulpan bredvid sig.

Sedan var jag hemma hos Ceebs, Böte och lilla Willekillen också. Då kom vi fram till att Nyman är svaret på alla våra bekymmer. Det har jag alltid misstänkt. William satt mest och tittade på mig som om jag vore ett djur på Zoo. Det får man om man är världens sötaste 5-månaders bebis.

Ja. Det var min påsk det. På ett ungefär. Nu ska jag nog rymma ut till tv-rummet. Det är hockey här så jag törs inte vara i närheten av Jimmy. Man vet aldrig vad man kan få i huvudet.

Sarah Blasko - Always Worth It

Nu går det att se hur man bakar och pysslar ihop de söta små fågelbo-kakorna. Om ni vill veta så kan ni klicka här. Vill ni inte veta så kan ni titta där ändå, bara för att jag är så himla gullig att titta på.

Nu är vi framme i Dalarna. Vi har ätit påskbord med min familj och ikväll blir det fest hos Sandylicious. Får man festa på långfredagen? Är det normalt? Nåja. Jag måste ju dricka upp min Breezer Mango någon gång. Annars är det mesta som vanligt. Förutom att min brorsdotter inte är blyg för mig. Och inte var det minsta lilla blyg för Jimmy. Hon såg väl direkt vilken barnkär typ han är. Haha.

Glad påsk på er!