30 September.
Jag har fått en lapp av Evelina med massor av telenummer på som jag ska ringa imorgon. Evelina ger mig lite läxor då och då så att jag ska ha något att sysselsätta mig med om dagarna. Det var till exempel hon som tvingade mig att baka kakan.
Som Cecilia alldeles nyss skrek att luktade bränt, vilket den verkligen gjorde också. I mitt rum luktade den asgott, men i köket luktar det bränt gummi. Typ. Så nu står den där och svalnar i väntan på att jag ska skära bort allt som blivit bränt. Fuck. Jag skyller på de konstiga kakformarna som min mamma antagligen köpt på Rusta eftersom jag fick dem i julklapp ett år. Nu luktar jag också bränt. Kanske dags att lägga konditor-drömmarna på hyllan?
Hello Saferide - 2008
30 September.
Idag är det DEN STORA GASBYTARDAGEN! Det betyder inte att alla Göteborgare träffas och byter gas med varandra. Det betyder att vi får ny gas i spisen. Hurra! Kanske. Jag vet inte. Men gasbytarkillarna har redan varit här och bytt gasen i alla fall, så egentligen skulle man kunna säga att den stora gasbytardagen redan är över. Ungefär som julafton är över när julklapparna är öppnade. Men jag vill inte acceptera att den stora gasbytardagen är över redan 20 över 11, så jag tänker gå runt och vara lycklig över denna dagen ända tills ikväll.
Annars vill jag mest jobba. Det är tråkigt att vara hemma. Ge mig mera jobb! Fast egentligen har jag ju massa skolarbete att göra, så det är ju inte direkt som att jag är sysslolös. Och blir jag alltför sysslolös så har jag lite presenter att införskaffa till min kära make. Jaja. Han är inte min man. Det var ett himla tjat. Kan man inte få drömma lite? Pernilla Lindroos, ja, det låter bra det. Skolarbete var det ja. Undrar just vad jag ska göra den här veckan? Det kanske jag borde ha kollat upp redan igår. Nåja. Jag jobbar bäst under stress. Leker vi.
Nu ska jag faktiskt äta lite. Sen ska jag ta itu med skolarbetet. Och gå till Willys innan rushen börjar. Igår var det kö från kassorna (nähä?!) bort till läsken. Det är ungefär genom halva affären för er som inte har varit där. Jag skulle bara ha lite majs så jag gick hem istället. I ösregnet. Nu har hösten kommit till Göteborg, varsågoda att införskaffa paraply och regnkläder. Det kommer att behövas. Indeed. Jag har blåmärken i handflatan efter min vurpa inne på Sticky Fingers i lördags. Det är annorlunda.
The Ting Tings - That's Not My Name
29 September.
I fredags kom de i alla fall. Ellen blev kär i Göteborg efter bara 5 minuter och Clara ville mest åka spårvagn. Det hann vi dock inte med på fredagen då det mest var stress och stress och till sist en låååååång kö till Liseberg. Som vi till sist smet förbi och tog oss in. Jag såg inte så mycket av Håkan, alltså själva Håkan Hellström som person. Jag och Jolin stod där i publikhavet och hörde alla låtarna, men inte såg man mycket av Håkan inte. Jag bröt inte ihop under Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen gånger däremot var det underbart häftig känsla när hela publiken exploderade under Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg och roligt att han spelade några gamla godingar från första skivan, även om han då istället valt bort Hurricane Gilbert och Brännö Serenad som jag saknade en del.
Brännö fick vi dock se mer av på lördagen istället då vi gav oss av ut i Skärgården. Nu ska vi flytta till Brännö allihopa. Både jag, Ellen, Clara, Evelina och Sophie. I varsin liten villa och så kan vi ta hand om varandras barn varsin kväll om man ska ut och roa sig på Brännö Wärdshus. På Brännö Wärdshus blev vi bästisar med konditorn och sen blev det inte dans på Brännö brygga. Däremot fyndade Sophie böcker och sen satt vi och diskuterade lekar vi lekt i barndomen och vilken slags mat vi skulle äta när vi kom tillbaka till stan.
Sen for vi hemåt igen, åt massa god kinamat och gjorde oss sedan i ordning för att gå ut. Drack groggar, lekte lekar och försökte få Clara att göra sig i ordning. Clara var mest i chock över att man inte behövde gå ut redan vid elva utan kunde förfesta till ett. Ja, otaliga äro de gånger jag fick förklara för henne att vi inte skulle på Harry's. Vi hamnade till sist på Sticky Fingers som inte alls såg ut som jag minns det då vi kom in högst upp istället för på mellanvåningen där jag är van att gå in. Jag stod faktiskt och fuldansade med någon kille ett bra tag där, han tyckte nog mest jag var jobbig som gjorde allt för att få honom att tycka att jag var dum i huvudet. När han efter ett tag sa: "Jag har hört att du har varit i Karlstad och spelat luftgitarr!" Blev jag dock rädd och sprang därifrån. Vad vet han om det? Jag känner mig förföljd. Det var bättre på mellangolvet att tokdansa till The Strokes, The Killers, Foo Fighters, Håkan och massa annat bra. Plötsligt var det dags att gå hem fastän det kändes som att vi nyss kommit dit, varför är det så? Man skulle ju kunna dansa i ett dygn där om de inte stängde för man märker inte att tiden går.
Söndag var bakisdag med lite shopping och bakispizza. Jag har en ny favorithobby i att gå igenom alla pizzor på menyn, jag börjar från 1 och ska arbeta mig igenom allihopa. I går testade jag Al Funghi. Gottigott. Något annat som är gott är Marabou Premium Lemon & Ginger. Mmmm. Fy fasiken vilken godbit. På kvällen försvann Ellen och kom inte hem förrän i morse medan jag och Clara stannade hemma och såg på Andra Avenyn. Och nu har tjejerna åkt hem till Falun igen (stackarna), medan jag tvättar. Ellen ska flytta till Göteborg nu. Mycket förståeligt.
Nu ska jag upp till tvättstugan en sväng och sen ska jag och Evelina ut på äventyr. Ikväll får jag ringa Jimmy. Jag får inte ringa Jimmy när jag umgås med mina vänner för han tycker att jag ska umgås med dem då. Jag är inte riktigt van vid att ha en pojkvän som låter mig gå vart jag vill och klä mig hur jag vill ännu, så jag är alltid nära att ringa honom mitt i natten för att försäkra honom om att jag inte ligger med någon annan. Shit, vad folk kan förstöra en. Men inte Jimmy, han är mer en fixare och jag saknar honom så att det gör ont i magen. Det är väl fredag snart?
Glasvegas - Geraldine
26 September.
Fuck. Engelskaprovet idag. Det hade jag lyckats glömma helt. Jaja. Jag får väl försöka mig på det nu då, i värsta fall får jag väl skicka in det på måndagkväll. Önskar mig lycka till.
Önska mig även lycka till när det gäller att inte köpa nåt idag på stan trots att jag fått lön idag och allt. Måste spara. Måste spara. Inte köpa onödiga saker. Men en halsduk är väl inte onödig? Och inte ett par fingervantar heller. Det behöver jag faktiskt. Och en vinterjacka. Och ett par finbyxor. Och en röd kofta. Uhm. Nej. Nej. Nej. Det enda jag behöver köpa på stan är alkohol. Det är ju livsviktigt!
Håkan Hellström - För En Lång Lång Tid
25 September.
Idag har jag och Evelina har promenerat till Slottskogen. Det är inte det lättaste upptäckte vi. Men till sist hittade vi rätt. En dag som denna bör spenderas i Slottskogen. Solsken och solsken och ännu mera solsken. Jag svettades nästan ihjäl. När vi väl kom fram till Slottskogen och satt och hade det trevligt på en brygga var vi båda för hungriga för att njuta av det ändå. Nästa gång blir det picknick där på bryggan. Baguetter och Coca-Cola. Huvudfödan these days.
Förövrigt tror jag inte att Jimmy har förstått det där med födelsedagar. För här går han och köper biljetter till Magnus Betnér åt oss när det väl är jag som borde ge honom något idag? Men men. Jag ska inte klaga. Man kan inte klaga så mycket på Jimmy. Han är mest snäll hela tiden och skämmer bort mig ganska mycket. Det är nog för att jag ska baka tårtor till hans kalas. Då skämmer ju jag bort honom. Oj, så bra vi är på att skämma bort varandra.
Nu är jag sötsugen. Men det struntar jag i. Ja! Det gör jag. Imorgon kommer Ellen och Clara. Och Jenny, Sophie och Ida och hälsar på Evelina. Huset fullt. Därför har vi städat fint idag. Jag dammsög. Det du mamma! Nej, min mamma läser inte min blogg. Lite smoothie kan jag nog dricka ändå. Det räknas väl inte som sötsak? Jag lyssnar på rap. Fan, jag är så jävla cool. Värsta gangzta.
Flo Rida feat. Birdman - Priceless
25 September.
23 September.
Igår var det måndag, måndag är karaokekväll om ni inte visste det. Det visste inte jag heller förrän igår visserligen. Jag visste att det var så när vi bodde i Brighton, men inte att det även var så i Göteborg. Jag och Evelina sjöng topp-i-topp och missade ungefär halva sången. Inte skrev vi "Kom igen Benno!" eller "Nu kör vi surfar'n!" som man tydligen skulle göra heller. Nästa gång ska vi nog sjunga en låt som vi kan istället. Och så ska jag ha en klänning på mig som inte är för stor, men hellre det än att den är för liten förstås som den borde vara. Annars var det ju mest trevligt att Andreas var fascinerad över att han såg folks finnar och porer nu när han skaffat glasögon. Ah. Dessa gamla människor. Tur att jag och Evelina är unga och inte behöver tänka på sånt ännu.
Idag ska vi bjuda Jolin på middag. Stackars Jolin. Höhö. Nejdå. Jag är ju för bövelen kockbiträde, det är väl klart att jag kan laga mat! Om inte annat så kan nog Evelina. Jag skojar bara. Vi kan laga mat. Vi har bara glömt att köpa en av huvudingredienserna. Men det löser sig snart. Nu måste jag börja ringa Falu Lasarett igen. Ta en promenad i solskenet borde jag göra också så att jag inte försoffas helt.
Håkan Hellström - Uppsnärjd I Det Blå
22 September.
Ja. Jag ska avslöja nu då. Fast det är inte alls så spännande som Hogie hoppas på. Och det är inte alls så spännade som Des trodde när hon skickade ett sms där det stod: "Är du med barn?" Sen var det ingen mer som var nyfiken på vad jag hade att avslöja. Snacka om att jag är poppis. Really!
Nåja. Det jag inte riktigt ville avslöja i torsdagskväll var att jag skulle på arbetsintervju på fredagmorgon. Utifall att det skulle gå dåligt. Arbetsintervjun gick ut på att min chef, Monica, frågade mig om jag kunde jobba direkt. Jag sa ja. Och sen stod jag helt plötsligt iförd kockoutfit och hackade potatis. Så numera arbetar jag som kockbiträde. Det innebär att jag gör allt som inte kocken hinner (läs: vill) göra. Eftersom jag är rätt fond of att laga mat så tycker jag att det är helt okej att hacka grönsaker, göra garnityrer, såser, vinegretter och bre smörgåsar. Mina fötter är däremot inte riktigt lika förtjusta i mitt nya jobb. Men jag tröstar dem med att nu har vi råd att köpa dem nya skor.
Idag har jag stekt fläsk i 3 timmar. Jag luktar stekos. Jag stinker stekos. Jag kom innanför dörren och Evelina sa att det luktar hamburgerhak. Så mycket luktar jag. Jag vill aldrig mer se en fläskbit i hela mitt liv. Jag var inte ens speciellt förtjust i fläsk innan ens, men efter idag kommer jag att drömma mardrömmar om fläsk. Mitt hår hänger i flottiga testar. Jag kunde dra flott från kinderna på mig själv när jag stekt färdigt. Huuuuu.
Nåja. Det är trevligt i alla fall. Trevliga arbetskamrater och mat är ju alltid gott. Nu ska jag se på eftermiddagsteve, sen ska jag duscha för vi ska ut och leka med Frida och Andreas sen. Jag tycker att det vore bättre om Evelina satte sig på McDonalds i några timmar istället för att jag ska behöva duscha. Då luktar vi lika mycket flott båda två. Mmmm.
Gang Of Four - We Live As We Dream, Alone
18 September.
Aj fan. Nu skriver jag om hur jag mår igen. Det får man inte heller göra. Bäst att sätta sig i hörnet, gnaga på min underarm och hålla tyst. Tur att jag ska dricka vin och äta ost och kex med Eve och Cissi alldeles strax. Håkan Hellström har blivit pappa. Jag har blivit på dåligt humör. Men inte därför. Varför kan jag inte säga heller. Det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet. Jag funderar på att kasta någonting i väggen. Så arg är jag. Och lite gråtfärdig. Men jag är sån, jag gråter när jag är arg. Nu ska jag vara glad igen. Don't stop me now. Som Freddie skulle ha sagt.
The Metros - Robin Hood
18 September.
Wow! Äntligen svar på Sahlgrenska. De berättade för mig att jag måste ringa kvinnokliniken på Falu Lasarett. Så nu sitter jag i telefonkö till Falu Lasarett istället för Sahlgrenska. Ja, jag säger då det. Ombyte förnöjer. Tanten på den här telefonsvararen pratar dalmål. Det var längesen jag hörde dalmål. Nu ljög jag. Jag hör ju dalmål varannan dag när min mamma ringer och skäller på mig för att jag inte har något jobb, inte har något körkort och mest arg är hon nog för att jag ska vara så jävla obstinat att jag inte skaffar mig en etta i Falun. Ja, jag borde skämmas som går emot strömmen på detta viset. Jag saknar Märta lite. Vi är bra på att vara tvärsom.
Nåja. Det måste fortsätta ringas till Falu Lasarett. Och pluggas lite glosor. HA! HA! HA! Plugga engelska glosor? Jag? Skulle inte tro det. Har jag inte gjort det på 23 år innan så tänker jag fanimej inte börja nu. Idag ska jag äta potatismos!
Noah And The Whale - Do What You Do
17 September.
Idag var Jehovas Vittnen här och hälsade på. Jag tycker att Jehovas Vittnen är fascinerande. Oerhört fascinerande. Om jag skulle starta en sekt så skulle jag ju åtminstone försöka få den att verka rolig/trevlig/vänlig. Men inte Jehovas, de går rakt på saken. Slutet är nära, alla utom Jehovas Vittnen kommer att hamna i helvetet. Det är skrämseltaktik när den är som bäst. Jag tycker om att fråga Jehovas Vittnen om det här med Syndernas Förlåtelse, men Jehovas Vittnen tror inte riktigt på den "Goda Guden". Alla kommer att hamna i helvetet, utom de.
Av Jehovas Vittnen brukar man få två trevliga tidskrifter. Den ena heter Vakna! Den andra heter Vakttornet. Båda handlar om att slutet är nära. Alltid. I det här numret av Vakna! fanns det en liten lista som man kunde titta på för att se om slutet var nära för en själv som människa, om man fallit för alldeles för många frestelser. Om man var en slav under dem, så att säga. Här är sakerna som kan vara ett tecken på att du börjar närma dig slutet:
Någon erbjuder dig en cigarett.
Någon lärare övertalar dig, i all välmening, att studera vidare på en högre nivå på ett universitet.
Du lägger ut en sida om dig själv på Internet.
Du går på en fest där du vet att det kommer att finnas alkohol, och kanske till och med droger.
Du tittar på en omoralisk film som innehåller våld.
Jag har hängt upp listan på vårat kylskåp. Nog för att JAG är lite farozonen själv, men tänk på stackars Cecilia då som studerar på ett sånt där universitet. Hon måste frälsas. Nu ska vi sluta titta på omoraliska Idol och börja bli lite mer rättfärdiga istället. Jorden är faktiskt på väg att gå under. Och Gud räddar endast de goda. Just det. Den här bloggen kommer nog att läggas ner också. Slutet är som sagt nära.
Om jag bara kunde förstå vad som är så fel med att studera vidare? Eller att ha en sida om sig själv på Internet? Tycker Gud inte om välutbildade människor? Och är vi narcissistiska stackars bloggare dömda att förevigt brinna i helvetet? Kanske är Jehova helt enkelt Moderat och tycker att endast rika män ska få läsa vidare vid universitetet, och att Internet inte alls ska få vara ett fritt forum?
Vampire Weekend - Mansard Roof
17 September.
Nu ska jag fortsätta med mitt tal om William Wallace och hur hela Braveheart är en fet jävla lögn. Idag satt jag i telefonkö till Sahlgrenska i 30 minuter. Sen tog pengarna slut på min mobil. När jag blir rik ska jag fylla på den igen. När jag blir rik ska jag ändra min hårfärg från missfärgad med utväxt till... En riktig färg utan utväxt. När jag blir rik ska jag köpa mig ett par vantar för nu börjar det till och med bli kallt i Göteborg. När jag blir rik alltså. Någon som vill köpa en trumpet?
Någon som inte är en konstig gubbe från Karlstad alltså. Det finns en konstig gubbe i Karlstad som kanske vill köpa den. Varannan mening han säger är att han bor i Karlstad. Han är jazzmusiker. Han bor i Karlstad. Har jag varit i Karlstad? Vad gjorde jag i Karlstad? Tycker jag att det är fint i Karlstad? Han bor i Karlstad. Hans bror bor i Hälsingland. Men han är född i Karlstad. Brorsan alltså. Och han också. Jazzmusikern. Han är känd på Gröna Lund. Men han bor i Karlstad. Det gör han. Det kommer jag aldrig att glömma.
Talet var det ja. Thank you for listening, over and out.
Metallica - All Nightmare Long
16 September.
Nu skriver jag bara för att slippa tänka på att jag verkligen borde sätta igång med det där talet. Malin hade en bra idé om vad jag skulle skriva om som jag ska kika lite närmare på. Eller skriva om. Tala om heter det kanske, men först ska det ju skrivas. Nu fördriver jag mest tiden i väntan på Idol. Tid som borde fördrivas med att skriva ett tal. Okej. Nu ska jag ta tag i mitt liv. Igen. Det gör jag varje morgon. Sen framåt 11.30 när RR börjar så brukar det gå åt skogen igen. Men hon lagar ju så fantastisk mat! Det är nog för att hon är Sicilianare.
Josh Rouse - Love Vibration
16 September.
Nu ska jag fortsätta att försöka ringa till Sahlgrenska. Det är helt otroligt, nu har jag ringt en gång i kvarten sen 10.30 och det tutar bara upptaget hela tiden. Nej. Inte hela tiden. Ibland kommer det en röst som säger att de inte kan ta emot mitt samtal just nu faktiskt. Svara nu så jag får gå ut och gå lite! Jag blir galen härinne i lägenheten. Nej. Det där menar jag såklart inte. Jag trivs ju sååå braaaa i min lägenhet.
Goldfrapp - Caravan Girl
15 September.
I lördags var jag och Jimmy på inflyttningsfest. Där var det populärt att jag var från Dalarna. Mindre populärt att jag slog Mattias på Singstar ungefär 3000 miljoner gånger. Jag var glad för då slapp jag sova under köksbordet som jag brukar få lov att göra när jag sjunger annars då Jimmy tycker att jag sjunger som en kratta. Det var åtminstone vad vi sa till alla på festen. Jag kände ingen där, varken när jag kom eller gick. När vi skulle gå och någon frågade varför tyckte jag däremot att det var jättesmart att svara: "Jag vet inte, det var nåt om att Jimmy ville ha sin snopp i min mun..." Sen gick vi. Och Jimmy blir nog aldrig mer bjuden på fest dit igen. Mouwahahaha.
Ikväll ska jag och Evelina ha tacokväll och myspys framför teven. Sånt tycker vi är trevligt. Speciellt teve-delen. Och tacodelen. Mmmm. Jag vill äta nu. Synd bara att vi själva måste laga maten också. Nåja. Tacos är gott. Jag ska få guacamole. Så jag är glad. Nu ska jag gå och titta om det finns någon ledig tvätt-tid till mig imorgon.
Scars On Broadway - Enemy
11 September.
Idag träffade vi till exempel Albin som vi inte har träffat sen vi bodde i Brighton. Vi stod och skvallrade ett tag om alla Loxdaliens och det verkar som att allihopa bor i Göteborg. Det vet vi genom att vi har koll på Facebook, vi pratar inte med varandra på riktigt. Det är bara löjligt. Albin ska ta med oss på pubrunda i Göteborg, det ska bli spännande.
Nu ska jag göra mig i ordning så vi inte missar spårvagnen. Jo, Clara. Spårvagnarna går överallt, inte bara fram och tillbaka mest för syns skull. De fungerar liksom som bussarna gör därhemma. Clara är gullig måste jag säga. Göra mig i ordning ja. Vi vill ju inte komma försent till finmiddagen!
Ps. Jimmy, jag har köpt lemon curd nu.
Amy Macdonald - A Wish For Something More
11 September.
Vart jag än tittar nuförtiden så ser jag den här killen. Och det ska erkännas att jag (men berätta inte för Jimmy) har blivit lite kär. Det kan vara hans brittiska dialekt, eller att han är så snyggknäpp att han får Johnny Depp och Ola Salo att framstå som blygsamma försiktiga average joes. Det kan också vara det att han är så sjukt rolig och galen, men mest troligt är väl att det är en blandning av alltihopa. Så. Ja. Jag är kär i Russell Brand. Men berätta inte för Jimmy. Please.
10 September.
10 September.
Frukost först såklart. Mitt intag av onyttigheter de senaste dagarna har nog chockat min kropp rejält då jag levt så duktigt sen i maj. Men nu har det frossats i coca-cola, chips & dip, Ben&Jerry's, lösgodis, delicatobollar, naturgodis och massor av matm förstås. Jag har även lyckats hinna med att se Caspian, Prins av Narnia som vi såklart mest satt och gjorde ner. Wanted fick mig mest att undra om Angelina Jolie aldrig tröttnat på att spela sexig kriminell och hur världens alla karlar skulle reagera om hon plötsligt bestämmer sig för att spela soccermum i en romantisk komedi. Wall-E har jag sett också, han var söt som ett wienerbröd och då och då måste jag ropa: "EEEVAAAA" lite för mig själv. Men nu har jag åtminstone sett på lite filmer, det händer sällan nuförtiden då jag tycker att de flesta filmer verkar så värdelösa redan i förtexterna att jag hellre går och sorterar mina tesorter i bokstavsordning.
Mot frukosten. Mot ryggsäcken. Mot tågstationen. Mot Göteborg. Mot Johanneberg. Stackars Evelina kommer att bli livrädd när hon ser mig alldeles röd om nosen och blek om kinderna.
8 September.
Jag har ingen lust att sitta på ett tåg hem idag. Att vara hemma, fine. Men att sitta på tåget hemåt med ett huvud som är stoppat med bly är ingen höjdare. Jag måste hem och ta hand om mina blommor. Och min Evelina. Hon behöver nog också duschas och stoppas full med näring. Haha. Plus att jag måste se över mina engelska-uppgifter, det kan jag inte göra på Jimmys dator för han har inga program så jag kan öppna filerna. Eller så är det jag som inte fattar hur man gör för Jimmy har nog en mycket bättre dator än den jag har. Jävla förkylning. I KILL YOU!
Nu måste jag gå till affären och affära mig. Jag vill mest lägga mig i sängen och sänga mig. Eller i soffan och soffa mig med min Ben&Jerry's. Men till affären blir det, sen plugga lite till, sen packa väskan och sen fara hemåt. Ibumetin, ja tack.
5 September.
Vidare så funderar jag på om jag har någon konstig sjukdom. Jag har haft väldigt ont i huvudet 2 kvällar i rad, och jag som alltid brukar frysa när jag sover har nu svettats som en gnu. För att inte tala om massa kliande utslag över hela kroppen. Vad kan det vara? Röda Hund? Svinkoppor? Vattkoppor? Jag har visserligen redan haft vattkoppor, men jag hade typ bara 3 stycken och jag har hört att allt fler får det två gånger i livet nuförtiden. Hur ser vattkoppor ut? Känns de som små myggbett?
Nu ska jag duscha och äta frukost. Inte samtidigt. Först duscha och använda MASSOR av herr von Lindroos 250 kronors balsam, då blir han glad på mig. Och tänk vad ännu gladare han ska bli om han kommer hem och jag inte är färdig ännu. Okej, duschen. Uh. Vad det kliar!
3 September.
Jag och Evelina har varit på IKEA idag. Det var bra gjort eftersom vi båda är miljonärer. Jag köpte, förutom tårtfatet, lite förvaringsboxar, blommor och en kavel. Plus mat förstås. Ikea-mat. Mmm. Jag och Evelina skulle gå till Ikea, det var ett lagom projekt tänkte vi eftersom det bara är 7 kilometer dit. Fick jag för mig av någon anledning. I verkligheten är det 12 kilometer. Bilväg. Gångväg är det säkert ännu längre. När vi hade gått i två timmar och en tant berättade för oss att det fortfarande var långt kvar till Ikea så tog vi bussen de sista kilometrarna.
Nu är man lagom mör. Ikväll börjar Idol 2008. Jag ska inte följa Idol i år. Låtsas jag. Jag vet inte riktigt vem det är jag försöker lura? Nu vill jag ha något sött.
2 September.
Jag: "Men kan du inte ta ett kort och skicka på mailen istället då?"
Mamma: "Men, ser man färger på mail då?"
Ja. Det är inte lätt med all ny teknik. Jag berättade för henne att det till och med finns färg-teve nuförtiden. Och ett slags tempererat skåp som man kan lägga mat i så att den inte blir förstörd på en gång.
På tal om att bli förstörd på en gång; Jag köpte en miniros förra veckan och den är redan halvdöd. Varför kan inte jag hålla levande saker vid liv? Det här börjar bli löjligt. Vad gör jag för fel? Jag måste ringa min tant Desireé och fråga hur man återupplivar halvdöda blommor. Min enda idé hittills har varit att flytta den från det soliga fönstret till den skuggiga bokhyllan. Den ser precis lika död ut nu som den gjorde när jag flyttade på den.
The Cure - Close To Me
2 September.
Brainpool - In A Box
2 September.
Fast egentligen vill jag skriva något om hur jag knappt har sovit på hela natten och att jag inte förstår varför jag ibland är så fruktansvärt elak. Och då menar jag verkligen elak. Sådär som jag vet att jag kan vara och därför oftast går undan när jag bråkar med någon. Igår gjorde jag inte det. Då var jag sådär elak. Riktigt elak. Jag vet inte var all den där elakheten kommer ifrån och jag vill verkligen inte veta av den. Nu har jag mest ont i magen och känner mig dum. Alla ni som är såna där som kommer på i efterhand vad ni skulle ha svarat när någon sa någonting och önskar att ni hade kommit på det med en gång, ni vet inte hur bra ni har det. För en elak comeback är inte alltid något att eftersträva.
Jag måste köpa tvättmedel. Som sagt.
Lasse Lindh - En Idiot Som Jag
1 September.
The Feeling - Sewn
1 September.
Eller inte, med tanke på att regnet plötsligt börjat ösa ner. Det har varit apvarmt hela dagen med strålande sol, men nu regnar det katter och hundar. Ooooh. Vi är sugna på Sunday Roast Dinner, både jag och Evelina. Någon som vet vart man kan köpa Yorkshire Pudding i Sverige? Sunday Roast Dinner. Gimme!
Nej. Nu måste ju ändå bakpotatisen vara färdig. Jag tyer inte mer.
Nirvana - Half The Man I Used To Be
