29 September.
Plötsligt är mitt golv rent igen och lägenheten ganska tom igen och allt känns sådär precis som vanligt igen. Clara och Ellen åkte hem för någon timme sen och det känns som att helgen gick alldeles för fort. Att allting vi gjorde bara skyndade förbi. Att jag kanske skulle vilja höra Claras gnällande på allting i några timmar till, och Ellens kärleksförklaringar till Göteborg några fler gånger.
I fredags kom de i alla fall. Ellen blev kär i Göteborg efter bara 5 minuter och Clara ville mest åka spårvagn. Det hann vi dock inte med på fredagen då det mest var stress och stress och till sist en låååååång kö till Liseberg. Som vi till sist smet förbi och tog oss in. Jag såg inte så mycket av Håkan, alltså själva Håkan Hellström som person. Jag och Jolin stod där i publikhavet och hörde alla låtarna, men inte såg man mycket av Håkan inte. Jag bröt inte ihop under Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen gånger däremot var det underbart häftig känsla när hela publiken exploderade under Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg och roligt att han spelade några gamla godingar från första skivan, även om han då istället valt bort Hurricane Gilbert och Brännö Serenad som jag saknade en del.
Brännö fick vi dock se mer av på lördagen istället då vi gav oss av ut i Skärgården. Nu ska vi flytta till Brännö allihopa. Både jag, Ellen, Clara, Evelina och Sophie. I varsin liten villa och så kan vi ta hand om varandras barn varsin kväll om man ska ut och roa sig på Brännö Wärdshus. På Brännö Wärdshus blev vi bästisar med konditorn och sen blev det inte dans på Brännö brygga. Däremot fyndade Sophie böcker och sen satt vi och diskuterade lekar vi lekt i barndomen och vilken slags mat vi skulle äta när vi kom tillbaka till stan.
Sen for vi hemåt igen, åt massa god kinamat och gjorde oss sedan i ordning för att gå ut. Drack groggar, lekte lekar och försökte få Clara att göra sig i ordning. Clara var mest i chock över att man inte behövde gå ut redan vid elva utan kunde förfesta till ett. Ja, otaliga äro de gånger jag fick förklara för henne att vi inte skulle på Harry's. Vi hamnade till sist på Sticky Fingers som inte alls såg ut som jag minns det då vi kom in högst upp istället för på mellanvåningen där jag är van att gå in. Jag stod faktiskt och fuldansade med någon kille ett bra tag där, han tyckte nog mest jag var jobbig som gjorde allt för att få honom att tycka att jag var dum i huvudet. När han efter ett tag sa: "Jag har hört att du har varit i Karlstad och spelat luftgitarr!" Blev jag dock rädd och sprang därifrån. Vad vet han om det? Jag känner mig förföljd. Det var bättre på mellangolvet att tokdansa till The Strokes, The Killers, Foo Fighters, Håkan och massa annat bra. Plötsligt var det dags att gå hem fastän det kändes som att vi nyss kommit dit, varför är det så? Man skulle ju kunna dansa i ett dygn där om de inte stängde för man märker inte att tiden går.
Söndag var bakisdag med lite shopping och bakispizza. Jag har en ny favorithobby i att gå igenom alla pizzor på menyn, jag börjar från 1 och ska arbeta mig igenom allihopa. I går testade jag Al Funghi. Gottigott. Något annat som är gott är Marabou Premium Lemon & Ginger. Mmmm. Fy fasiken vilken godbit. På kvällen försvann Ellen och kom inte hem förrän i morse medan jag och Clara stannade hemma och såg på Andra Avenyn. Och nu har tjejerna åkt hem till Falun igen (stackarna), medan jag tvättar. Ellen ska flytta till Göteborg nu. Mycket förståeligt.
Nu ska jag upp till tvättstugan en sväng och sen ska jag och Evelina ut på äventyr. Ikväll får jag ringa Jimmy. Jag får inte ringa Jimmy när jag umgås med mina vänner för han tycker att jag ska umgås med dem då. Jag är inte riktigt van vid att ha en pojkvän som låter mig gå vart jag vill och klä mig hur jag vill ännu, så jag är alltid nära att ringa honom mitt i natten för att försäkra honom om att jag inte ligger med någon annan. Shit, vad folk kan förstöra en. Men inte Jimmy, han är mer en fixare och jag saknar honom så att det gör ont i magen. Det är väl fredag snart?
Glasvegas - Geraldine
I fredags kom de i alla fall. Ellen blev kär i Göteborg efter bara 5 minuter och Clara ville mest åka spårvagn. Det hann vi dock inte med på fredagen då det mest var stress och stress och till sist en låååååång kö till Liseberg. Som vi till sist smet förbi och tog oss in. Jag såg inte så mycket av Håkan, alltså själva Håkan Hellström som person. Jag och Jolin stod där i publikhavet och hörde alla låtarna, men inte såg man mycket av Håkan inte. Jag bröt inte ihop under Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen gånger däremot var det underbart häftig känsla när hela publiken exploderade under Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg och roligt att han spelade några gamla godingar från första skivan, även om han då istället valt bort Hurricane Gilbert och Brännö Serenad som jag saknade en del.
Brännö fick vi dock se mer av på lördagen istället då vi gav oss av ut i Skärgården. Nu ska vi flytta till Brännö allihopa. Både jag, Ellen, Clara, Evelina och Sophie. I varsin liten villa och så kan vi ta hand om varandras barn varsin kväll om man ska ut och roa sig på Brännö Wärdshus. På Brännö Wärdshus blev vi bästisar med konditorn och sen blev det inte dans på Brännö brygga. Däremot fyndade Sophie böcker och sen satt vi och diskuterade lekar vi lekt i barndomen och vilken slags mat vi skulle äta när vi kom tillbaka till stan.
Sen for vi hemåt igen, åt massa god kinamat och gjorde oss sedan i ordning för att gå ut. Drack groggar, lekte lekar och försökte få Clara att göra sig i ordning. Clara var mest i chock över att man inte behövde gå ut redan vid elva utan kunde förfesta till ett. Ja, otaliga äro de gånger jag fick förklara för henne att vi inte skulle på Harry's. Vi hamnade till sist på Sticky Fingers som inte alls såg ut som jag minns det då vi kom in högst upp istället för på mellanvåningen där jag är van att gå in. Jag stod faktiskt och fuldansade med någon kille ett bra tag där, han tyckte nog mest jag var jobbig som gjorde allt för att få honom att tycka att jag var dum i huvudet. När han efter ett tag sa: "Jag har hört att du har varit i Karlstad och spelat luftgitarr!" Blev jag dock rädd och sprang därifrån. Vad vet han om det? Jag känner mig förföljd. Det var bättre på mellangolvet att tokdansa till The Strokes, The Killers, Foo Fighters, Håkan och massa annat bra. Plötsligt var det dags att gå hem fastän det kändes som att vi nyss kommit dit, varför är det så? Man skulle ju kunna dansa i ett dygn där om de inte stängde för man märker inte att tiden går.
Söndag var bakisdag med lite shopping och bakispizza. Jag har en ny favorithobby i att gå igenom alla pizzor på menyn, jag börjar från 1 och ska arbeta mig igenom allihopa. I går testade jag Al Funghi. Gottigott. Något annat som är gott är Marabou Premium Lemon & Ginger. Mmmm. Fy fasiken vilken godbit. På kvällen försvann Ellen och kom inte hem förrän i morse medan jag och Clara stannade hemma och såg på Andra Avenyn. Och nu har tjejerna åkt hem till Falun igen (stackarna), medan jag tvättar. Ellen ska flytta till Göteborg nu. Mycket förståeligt.
Nu ska jag upp till tvättstugan en sväng och sen ska jag och Evelina ut på äventyr. Ikväll får jag ringa Jimmy. Jag får inte ringa Jimmy när jag umgås med mina vänner för han tycker att jag ska umgås med dem då. Jag är inte riktigt van vid att ha en pojkvän som låter mig gå vart jag vill och klä mig hur jag vill ännu, så jag är alltid nära att ringa honom mitt i natten för att försäkra honom om att jag inte ligger med någon annan. Shit, vad folk kan förstöra en. Men inte Jimmy, han är mer en fixare och jag saknar honom så att det gör ont i magen. Det är väl fredag snart?
Glasvegas - Geraldine
Kommentarer
Trackback
