Länge leve vi.
Lägesrapport: Jag är i Sågmyra. Och jag lever. Vistelsen började väl lite sisådär med att Ofelia fick dubbelsidig öroninflammation, och sedan fick jag en riktig mansförkylning (som fortfarande inte gått över helt) men vi är åtminstone på banan igen. Jag har styrt upp en matsedel och tvingar i mina föräldrar annan mat än kött och potatis. Någon som sitter inne på nåt bra tips på hur man får föräldrar att våga testa ny mat? Jag har testat allt, låtit dem vara med och plocka varorna i affären, de har fått hjälpa till att laga maten, jag har försökt presentera den på ett roligt sätt, mutat dem med efterätter om de åtminstone smakar... Men nej, helt hopplöst.
Annars så har vi gått promenader och träffat hönor. "Vuv vuv vuv" sa Ofelia. Stadsungar. Vi har lite att jobba på där alltså. Men hon har åtminstone kommit över sin rädsla för gräs och löv, så det är ju åtminstone ett steg på vägen. Kanske att hon börjar bli lite för avslappnad med lantlivet för häromdagen satte hon sig ner mitt på "stora vägen" (den som är asfalterad och har målade vägstreck i mitten) när hon tyckte att hon inte orkade gå längre.
Och så finns det snö! Fläckvis. Jag hade glömt bort att snö existerar så vi hade minsann bara vårkläder nerpackade, men det har ju gått bra ändå. Ofelia har fått göra sin första snölykta (hrm, kanske fick hon lite hjälp) och tycker det är liiite jobbigt att snö är kallt och vått. Jag har försökt upplysa henne om vantens existens men hon vill inte riktigt lyssna på det örat. Nej, det beror inte på öroninflammationen, för hon har aldrig velat höra på det örat.
Min Storebror har haft frivecka och hängt här med oss mest hela tiden. Och bakat en jävla massa kladdkakor av olika slag varje dag. Här bakar han en dumle-kladdkaka samtidigt som våran brorsdotter Elsa berättar om en gång när hon åt bajs på förskolan. Ja, vad ska man säga... Tur att Ofelia inte ska gå på förskolan i Falu Kommun?
Vi har gjort det där som man alltid gör i Sågmyra också. Slösat alldeles för mycket pengar på barnkläder på Calimero, bjudit in oss själva på 30-årskalas, ätit snickerskaka med Jocke och hatat livet i allmänhet och högstadiet i synnerhet, fikat med Kalix, Clara och Ello på Vi3 och kommit fram till att det är konstigt att vara full på tisdagar och att vi verkligen inte förstår oss på hur ungdomen idag klär sig (här kan det även ha förekommit hyttande med nävar och påtagning av stödstrumpor...) och idag har vi jagat katter hos familjen Olsson/Stålberg.
Imorgon kommer Jimmy upp (så får vi se om det får slut på en viss liten frökens konstanta upprepning av orden "pappa kovvä?" (pappa kommer)) och så ska vi fira påsk och min pappas 60-årsdag. Jag har tvingat min familj att vi ska äta lammstek på långfredagen, det ska bli spännande då jag aldrig gjort en lammstek förr. Men jag har ju en van hand med lammkött, det lär ju räcka en bit på vägen. Höööhöö.
Går tillbaka för att finna den plats där jag senast fick vila ut.
Jaha, här kommer jag och är sist på bollen som vanligt då. En sån där årskrönika ska man visst göra och jag är ju som jag är så jag gör min nu när ni andra gått vidare i livet, men man spar ju det bästa till sist! Hur fasiken man nu gör en årskrönika på sitt livs sämsta bloggår, men jag ska minsann ge det ett försök!
Januari: Januari 2013 var inte riktigt som januari 2014, på den tiden fanns det nämligen någonting som hette minusgrader och vinter. Ja, det var tider det. Snön lyste som vanligt med sin frånvaro här på västkusten men kyligt var det allt. Jag minns att jag och Ofelia traskade iväg till BVC en morgon när det var -17 grader. Brrr. Här på bloggen var det den thailändska linssoppan på bilden ovanför som lockade flest klick och det kan man ju förstå, är det kallt så ska man äta god, varm, kryddig soppa.
Februari: I februari tröttnade jag på livet utan snö, tog barnet under armen och rymde upp till Sågmyra där vi stannade nästan hela månaden. Där fanns massor av vit härlig snö och det gillar man ju. Jag och Jocke blev återigen bedrövade över att det inte fanns någon Snickerskaka på Lager157 så vi tog saken i egna händer och bakade egna. Och så fyllde jag 28 år, det firade jag med att åka hem till Sandra på husesyn och bli bjuden på tårta.
Mars: I mars var vi tillbaka i Mölndal igen, jag tog mig i kragen och började gå på Öppna Förskolan och skaffade mig några trevliga mamma- och bebisvänner. Dessutom hade jag önskemiddag för Jolin och Evelina som helt och hållet fick bestämma vad jag skulle laga till dem. Till efterrätt beställde de den alltid lika finfina myntamarinerade melonsalladen som kan vara den efterrätt jag lagat flest gånger här i livet. Och så släppte Håkan första singeln från sin nya skiva och det blev början på ett jädra bra Håkan-år.
April: I april var det fortfarande mest kallt och inte alls vårigt, men jag peppade mig med den här helt fantastiska HCHF-rätten. Pasta med Camembert-sås. Det var hos Mårtenssons jag hittade den. Och senare i april hittade jag även Mårtenssons en fredagkväll hemma hos Russinet då det vankades gigantisk bloggträff för matbloggare från hela Sverige. Vi minglade, åt god mat, njöt av magdans, gick på matvandring runt i Göteborg och hade helt enkelt ett par strålande fina dagar tillsammans.
Maj: I maj var det dags för ett av mina favoritmoment i vardagen: Jimmys fikavecka! Det var visserligen inte den enda gången det hände under året, men just fikat jag gjorde i maj blev jag väldigt nöjd med. En riktigt härlig ambrosiakaka med vaniljkrämsfyllning fick han bland annat med sig och när den var slut hade hans kollegor sagt åt honom att gå hem och säga åt mig att göra en ny. Jag försöker få dem på Jimmys jobb att anställa mig som fredagsfikafixare, men det är tydligen inte "ett riktigt jobb". Hmpf. Alla arbetsplatser behöver väl en fredagsfikafixare?!
Juni: Juni inleddes finfint med en fantastisk Håkan-konsert på Slottsskogsvallen (repris i sommar, yay!). Sedan vankades midsommar så då rymde vi upp till Sågmyra igen, jag har ju liksom svurit på att mitt barn aldrig ska behöva fira midsommar utanför dalarna. När vi firat midsommar i några dagar så skickade vi hem Jimmy medan jag och Ofelia stannade kvar i några veckor till och hade mest långa lata dagar utomhus då vi inte gjorde mycket alls förutom att leka, bada och umgås.
Juli: I juli åkte vi tillbaka hem till Göteborg igen för då fick Jimmy semester. Jag hade lyckats tjata till mig en vecka i Gränna där vi gjorde sånt som man gör i Gränna. Åt polkagrisar, promenerade, badade i Vättern, åkte över till Visingsö, åt pizza i Gränna-hamnen och sånt där. Och hemma åt vi sötpotatisfalafel som hela familjen gav tummen upp. Har ni inte testat det ännu så gör det! Så gott!
Augusti: I augusti vägrade sommaren ta slut och det gjorde inte särskilt mycket alls, några fler dopp i poolen, ännu mer varma sommarkvällar och många fler goda tårtor. Här är Oscar II's Tårta som jag helst åt tillsammans med jordgubbar medan solen gick ner utanför fönstret och bejbinen sov så gott i sin säng.
September: I september började jag tröttna på det här med sociala medier riktigt rejält (som ni har märkt så håller det fortfarande i sig en del), men något jag inte tröttnade på var att gå på mumsiga bloggträffar. På en av våra träffar konstaterade vi kort och gott att Nutella Är En Ost, vilket innebär att det är helt okej att ta med sig Nutellafyllda Kanelmuffins på en bloggträffa med tema Ost.
Oktober: I oktober fyllde otroligt nog Ofelia 1 år, det är kanske inte så otroligt eftersom hon föddes i oktober 2012, det som var mer otroligt var hur fort hennes första år gick. Vi firade på hemmaplan med en gigantisk kakbuffé och hela tjocka släkten. Någon helg efteråt åkte jag upp till Karlstad för att jobba en helg på Tidens Melodi. Jag var nöjd för att jag fick baka kakor iklädd klänning. Vilket drömjobb!
November: I november var det helt dött här. Inte ett ljud hördes. Jag och Ofelia åkte upp till Sågmyra och var där hela månaden och jag tyckte att det fanns massor av saker som var roligare att göra än att blogga. I slutet av oktober hade vi en bloggträff med Skördetema, då tog jag med mig denna Kanel- och Sötpotatislimpa som var fantastiskt god och som jag borde baka igen, snarast.
December: I december började det julstökas och mumsas som vanligt i alla hem och stugor. Och bloggar. Vi hade bloggträff med jultema såklart och jag hade med mig dessa, det är inte pizzabullar, det är Saffransbullar Med Vit Choklad och Mandelmassa Med Toscaglasyr. Här har jag gått hela livet och trott att jag inte gillar saffransbullar för det bara är torrt och tråkigt. Icke! Det finns fantastiskt goda saffransbullar. Här har ni beviset.
2014? Mitt nyårtslöfte är att jag ska köpa bättre kött och rösta fram en ny regering. Det sistnämnda kanske jag inte lyckas med helt på egen hand, men det första ska jag nog klara av. Mindre titt på prislapp, mer tittande på kvalitet och ursprung. Eftersom vi inte äter så fruktansvärt mycket kött så kan vi gott äta bra kött när vi väl gör det. Hellre det än att slöäta falukorv och färdiga köttbullar bara för att man måste äta kött. Det måste man inte. Inte varje dag i alla fall. Och så måste jag klippa håret och skaffa mig ett jobb. Men det kan gott vänta några månader. Åtminstone jobbdelen, min lugg däremot börjar bli i bråkigaste laget.
Och så kanske, kanske ska jag blogga lite mer. Men jag lovar ingenting. Tack för 2013 kompisar!
(för det var den enda låten som inte var en Håkan-låt som lyckades leta sig in på min topp 10 över mest lyssnade låtar på spotify. men å andra sidan så finns det en rad i låten som går såhär: "som Håkan sa: Jag hatar att jag älskar dig" så jag vet inte. antingen lyssnar jag på håkan eller på låtar där någon sjunger om vad håkan sjunger. känns helt friskt.)
TYST! Jag ser på teve!
Är ni nu mätta och glada av skinka och lax
och står julkänslan nu äntligen på max?
Kanske äter du bara köttbullar och korv gjord på prins
eller så tycker du att revbensspjäll är det bästa som finns
Ta det försiktigt med din lilla nubbe
Ta det försiktigt med din lilla nubbe
ingen vill bli ihågkommen som släktens fyllegubbe
Själv befinner jag mig på annan ort
och skickar därför detta digitala julkort
hoppas ni ligger framför granen och jäser
och en riktigt GOD JUL till alla som är här och läser!
10 000 ensamma människor.
Jaha, nu blev det sådär att det gick några veckor igen. Fast det tar sig ju, denna gången gick det ju bara två veckor. Nästa gång blir det kanske bara en, sen bara några dagar och så sitter jag snart där och bloggar varje dag igen. Man vet aldrig. Det KAN faktiskt hända!
Vad har hänt sen sist då? Jo, den lilla bejbinen har fyllt ett år. Helt galet. Dagen efter sin ettårsdag bestämde hon sig dessutom för att börja försöka sig på det här med att gå på egen hand, utan någon hand eller lära-gå-vagn att hålla i. Och i helgen kom alla mormorar och morfarar, farmorar, farfarar, fastrar och sambosar hit på 1-årskalas. Då såg det ut såhär:
Den fina möbelgruppen har Ofelias morfar snickrat åt henne i 1-årspresent och tavlan med Ofelias favoriter "Small Potatoes" har hennes faster målat. Själv har jag ju alltid sagt att det bästa med att ha barn måste vara att få baka en helt sjukt massa kakor till deras kalas, så det gjorde jag också. Det bjöds på butterkaka, drömtårta, citron- & blåbärsmuffins, chokladdoppade ingefärakakor, non stop-cookies, chokladbiskvier och tårtan var en sockerkaksbotten täckt med lemon curd-grädde och färska bär. Om ni känner att ni vill ha recept på något av grejerna så kan ni vill bara hojta till i kommentarsfältet så löser vi det.
Annars laddar jag mest för helgen. Då ska jag nämligen åka till Karlstad. Där ska jag jobba på Tidens Melodi. Jag har blivit tillsagd att ha klänning på mig. Jag ska alltså jobba en hel helg med att baka kakor, iklädd klänning! Hur fint kan det bli? Jaja, det är klart att det även ingår andra grejer i arbetsuppgifterna, men jag väljer att fokusera på kakbakandet och klänningsbärandet. Så, om ni bor i Karlstad med omnejd eller bara råkar ha vägarna förbi, kom in och köp fika som jag bakat. Det är en order!
Den här utvecklingen har inte förändrat mig.
Ett ösregn med bilder från Gränna. Vi har mest strosat runt, ätit enorma mängder glass, badat i den kalla Vättern, åkt över till Visingsö och funderat på varför ingen uppfunnit ett doftljus eller en parfym med doft av polkagrisbageri. Det vore något det. Om Jimmy blev lika kär i Gränna som jag är? Mjä. Det var för dåligt ölutbud tydligen. Varför det nu ska spela någon roll när han ändå brygger sin egen öl? Stöl. Vi möttes halvvägs och bestämde oss för en sommarstuga. Så nu ska vi bara vinna några miljoner så vi har råd med en. Och börja spela på någonting så vi kan vinna. Men nu är vi hemma och tvättar och packar om, för imorgon bär det av till Halmstad i några dagar. Vila hinner man göra efter semestern.
Du gör sönder mig, jag måste gå.
Förra helgen tog vi vårat pick och pack och åkte till mina föräldrars sommarstuga utanför Svärdsjö. Där hade "mitt" sovrum förvandlats till ett förråd, lite upprörande. Bara för att jag inte haft vägarna förbi på 4 år så kan man ju inte bete sig hursomhelst... Efter några timmars bärande, slängande och städande var det beboeligt igen och resten av tiden gjorde jag ungefär samma saker som i Sågmyra. Ingenting alltså. Jag har blivit väldigt bra på det där med att göra ingenting måste jag säga. Jag har dessutom börjat prata så mycket dalmål så jag misstänker att Ofelia inte förstår vad jag säger och så har jag börjat springa fram till fönstren så fort en bil stannar till här utanför för att titta vem det är. Men annars mår jag bra. Idag ska jag gå till Godis-Britta och köpa riktigt mycket fredagsgotte. Det blir dagens stora äventyr!
En stormig måndag.
Så var midsommarveckan över, Jimmy har åkt hem och jag och Ofelia stannar i Sågmyra några veckor till. Vi har haft fullt upp med majstångsresningar (en välte nästan!), fikande, god mat, promenader, fotbollsspelande, ölprovning, femkamp, silltårta, grill, gamla godingar och nya bekantskaper. Och nu går vi mot mörkare tider igen... Hoho. Förlåt, jag kunde inte låta bli. Vi får hoppas på sommar i några veckor till i alla fall innan det är dags att börja stoppa julkorven, lägga in julsillen och stöpa ljus. Själv har jag mest tänkt sitta i mina föräldrars trädgård med näsan i en bok och kanske umgås med någon emellanåt innan jag beger mig nedåt i landet igen.
Säger du såna saker enbart för att provocera?
Ni som inte var med på den där bloggträffen förra helgen tror kanske att det gick så vilt till så jag liksom försvann från jordens yta. Och ni som var med kanske tror att ni lyckats skrämma bort mig från bloggosfären för alltid. Då kan jag berätta att alla hade fel. Så lätt blir ni inte av med mig! Jag tänkte bara låtsas att jag har ett liv en stund, det gick inte alls särskilt bra så nu är jag tillbaka igen. Och nu tänkte jag visa upp den där fina bloggträffen ur min synvinkel, för ni har ju liksom inte alls redan läst om den 3289483348 gånger redan. Eftersom jag nuförtiden är alldeles för lat för att ta med mig den stora finkameran ut så får ni hålla till godo med instagrambilder:
Vi inledde på fredagskvällen med att mingla lite hemma hos Kim för att sedan promenera ner till Chateau Beirut och mumsa på deras meze-meny. Det var inte det enda vi fick avnjuta, vi fick mousserande vin med kanellikör och lite magdans också. En del fick lite mer magdans än andra och kommer kanske aldrig mer att våga åka tillbaka till Göteborg igen, själv satte jag mig längst inne i hörnet mot väggen för att vara på den säkra sidan.
Lördagförmiddag var det dags för matvandring med Njutningsfrämjandet. Nej, Remsan är inte pytteliten, det var killen från Njutningsfrämjandet som hade väldigt långa ben. Här står vi utanför Bräutigamshuset och lär oss både det ena och det andra. Det här med att turista i sin egen stad, det är inte så dumt. Speciellt inte när man inte är född i staden utan faktiskt "bara" bott här i snart 5 år. Jag lärde mig en hel del.
Till exempel lärde jag mig att det är helt okej att stå och dricka porter på en bro mitt i stan klockan 11 på en lördag. Det hade visserligen någon av farbröderna här nere i parken kunnat lära mig också, men de hade nog inte vetat lika mycket om Carnegie & Co som våran guide från Njutningsfrämjandet.
Vi fick gå in på Flickorna Kanolds Chokladcafé också och smaka deras ljuvliga praliner. Och pilla och titta och fotografera allting. Ibland kändes det lite som att vi var en förskolegrupp som var ute på studiebesök när våran stackars guide skulle försöka hålla reda på oss allihopa. Hursomhelst så ska jag absolut gå och testa deras chokladfrukost någon gång och köpa massor av goda finpraliner.
Vi avslutade matvandringen uppe vid Skansen Kronan där vi fick smaka fisksoppa, surdegsbröd och gigantiska kanelbullar. Och så fick vi titta på utsikten över stan också, och passa på att vila lite efter den långa vägen upp. Sedan traskade de flesta av oss mätta och glada, men törstiga, ner till Linnéterassen och njöt av något kallt att dricka i solen. Sedan var min del av matbloggsträffandet slut, men de andra fortsatte att äta gott och umgås resten av helgen också.
Nu kanske ni känner att ni inte alls läst om den här bloggträffen 100 gånger redan utan vill läsa ännu mer, då kan ni kika in hos alla de andra som var med också:
Tack för en finfin träff allihopa. Det får vi göra om snarast!
Nu är jag inte alls lika konstig som jag var när jag var yngre.
Vad jag tycker om påskpynt vet ni väl redan vid det här laget. Jag älskar't! Alla färgglada små prickiga ägg, ulliga små kycklingar och fina påskliljor. Hur fint som helst! Hela påsken är ju hur fin som helst. Det finns folk som inte förstår det. Som lite föraktfullt fnyser: "Man gör ju ingenting på påsken..." Som att det vore någonting dåligt? Det är ju bara bra! Du är ledig några extra dagar, men du slipper stressa runt och köpa saker till folk som de egentligen inte vill ha. Det är dessutom ingen som kräver av dig att du ska gå uppklädd till tusen på någon fest och hålla dig vaken till tolvslaget eller stå ute och grilla i ösregn i somriga kläder fastän det bara är +5 grader. Det enda du måste göra är att äta massor av godis. BÄSTA högtiden. Vi ska åka till Tidaholm imorgon eftermiddag och stanna där i några dagar och leta påskägg. Det blir fint det. Omfamna påsken mina vänner. Och ät massor av godis. Det ska jag göra!
Det gör ont när jag pratar, det gör ont när jag andas.
Lite grann såhär har det sett ut de senaste veckorna i Sågmyra. Nu är vi hemma i Mölndal igen, jag vet inte riktigt vart de där 18 dagarna tog vägen. Vi har åtminstone hunnit med en hel del, förutom att baka snickerskaka så har vi gått massor av promenader, lärt mina föräldrar att hemgjorda hamburgare är mycket godare än köpta skosulor, ätit tårta hos Sandra och Per och spanat in deras nya hus, varit avundsjuk på alla som har hus överlag, fikat och hejat på Calle i VM hemma hos Yoshi tillsammans med Jen och Des, köpt väldigt mycket lakritsdumle hos Godis-Britta och massor av andra saker.
Men nu är vi hemma igen. Här hemma hade vi fått ett nytt vitrinskåp och jag fick gigantiska Jelly Bean-skålar av Jimmy i födelsedagspresent för han tyckte att jag måste äta mina chips med stil. Tack för alla födelsedagsgrattis förresten.
Nu ska jag äta valnötsbröd med mjuk getost på. Mmm. Dessutom har jag tagit steget in i 2010-talet och skaffat Instagram. ChibiDibiDoo heter jag där om ni är nyfikna på vad jag gör om dagarna. (Och det är ni ju uppenbarligen eftersom ni är härinne och läser.)
Och jag var 18 år, 18 år för 10 år sen.
Hurra hurra hurra hurra! Idag är det min födelsedag. Hittills är det ganska skralt med uppvaktning, presenter och gratulationer men klockan är ju bara barnet. Till skillnad mot mig, som verkligen inte är någon ungdom längre. Bah, 18 år för 10 år sen. Det känns ju som att det var igår som jag låg där på köksgolvet och hade 18-årskris. 28-årskris verkar det som att jag ska hoppa över, det känns ju bra. Jag tror att bebis är en bra medicin mot ålderskriser. Trots att bebis är jätteförkyld och håller oss båda vakna hela nätterna med hosta. Men men, det gör inget. Det är ju min födelsedag idag! Och så börjar ju Skid-VM också, sicken bra födelsedagspresent. Nu ska jag baka en tårta! Nej, det ska jag inte. Jag ska dricka en kopp te. Någon måtta får det allt vara.
Hej, mitt vinterland!
Se så mycket snö det kommit i Mölndal i natt! Nej, nu ljuger jag igen. Uppmärksamma läsare ser ju att det står Sågmyra på skylten. Vi åkte upp igår kväll och här finns det snö minsann! Jimmy testar skidspåren och jag och Ofelia har varit på låååång vinterpromenad och det bästa av allt; man slipper slita upp henne ur vagnen när hon sover som bäst när man kommer hem utan man kan låta henne ligga kvar och sova så gott på verandan. Sweet! Älskar att det är vinter när det är vinter. Så vi stannar kvar här i några veckor och åker hem igen när vi vill ha vår i slutet av februari. Men oroa er inte, jag kommer nog baka och laga mat här också. Annars finns det ju förhoppningsvis en och annan snickerskaka att blogga om. Nu ska jag fortsätta njuta av massor, massor med snö och att det faktiskt är behagligt att vara utomhus fastän det är -9 grader. Bebisost finns det också! Kan det bli bättre?
Världen sedd från ovan.
Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Nej, gud vilket händelselöst år det var. Eller ja, jag var ju gravid och födde barn för första gången. Det var ju lite annorlunda förstås.
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte jag hade nåt nyårslöfte... Om jag hade ett så har jag ju uppenbarligen glömt det och har nog inte hållt det.
Fick någon du känner barn?
Nej, gud vilket händelselöst år det var. Eller ja, jag var ju gravid och födde barn för första gången. Det var ju lite annorlunda förstås.
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte jag hade nåt nyårslöfte... Om jag hade ett så har jag ju uppenbarligen glömt det och har nog inte hållt det.
Fick någon du känner barn?
Jimmy fick barn, honom känner jag lite grann.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!
Vilka länder besökte du?
Danmark och Ungern.
Är det något du saknade 2012 som du vill ha 2013?
Här har jag ju alltid skrivit en bebis, ett hus och ett café. Så nu får jag väl skriva ett hus och ett café då.
Vilket datum kommer du alltid att minnas?
11 februari när den där lilla stickan visade ett plus. 29 februari när vi förlovade oss. Och 8 oktober var väl också en ganska minnesvärd dag.
Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
När Mirre vann Robinson. Eh. Nej. Den där lilla pluttiga bebisen förstås.
Vilket var ditt största misstag?
Oj... Ehm, kanske att jag avslöjade att jag var gravid på jobbet så pass tidigt som jag gjorde. Men jag kunde ju å andra sidan inte gå runt och påstå att jag var magsjuk i 10 veckor heller...
Vilket var ditt bästa inköp?
Har jag ens köpt nåt? Den där matberedaren är ju väldigt bra förstås... Fast den köpte ju Jimmy. Nu är det tredje året i rad som jag skriver nåt som Jimmy köpt som bästa inköp. Hoho.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat. Hyra. Spårvagnskort. Och matlagningsgrejer säkert...
Vad gjorde dig riktigt glad?
När Mirre vann Robinson. Nej. Men alltså, det känns som att jag svarar på repeat här...
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nopp. Bara tjock.
Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2012?
Of Monsters And Men - Lakehouse
Mådde du bättre eller sämre under 2012 än vad du gjort tidigare år?
Om man bortser från det konstanta kräkandet några månader där i våras så har jag mått mycket bättre.
Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Kanske att jag skulle tjatat lite mer på facket där i våras när saker och ting blev som det blev på jobbet, inte så mycket för att jag ville ha kvar jobbet som jag enligt lag skulle ha haft, utan mer för att visa chefen att det inte är okej att bete sig mot sina anställda så som han gjorde mot mig... Men å andra sidan hade jag ju fullt upp med att inte kräkas konstant så jag orkade liksom inte riktigt.
Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Att kräkas. Och att pendla. Det i kombination var himla otrevligt faktiskt.
Hur var din julafton?
Den var fin, vi var ju hemma hos oss i Mölndal för första gången med mina föräldrar, min Storebror, Jimmys mamma och lillasyster.
Blev du kär?
Det var jag ju redan innan. Fast så blev jag ju kär i Ofelia också förstås.
Vilket program har varit det bästa på tv?
Hart Of Dixie. Top Chef - Just Desserts. Och så har jag ju äntligen upptäckt Mad Men.
Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej, vet du vad. Här hatas ingenting. Skulle jag aldrig göra.
Vilken var den bästa boken du läst under året?
Minns inte ens vad jag läst för böcker under året, men jag har ju läst en del. Minns inte alls vad bara, så det var kanske ingenting som var jättebra...
Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Reptar blev jag väldigt förtjust i... Sen var det säkert nåt mer också som jag inte minns.
Vilken var årets bästa film?
Moonrise Kingdom! Och En Oväntad Vänskap, fast den är ju från 2011 egentligen.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag jobbade. Och kände av det härliga illamåendet för första gången minns jag.
Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Ofelia Lindroos är en himla fin liten människa som jag träffat.
Hur skulle du beskriva din klädstil?
Prickig som vanligt. Och Sjömansklänningar såklart.
Vad fick dig att må bra?
Jimmy. Och att baka kakor. God mat. Roliga människor. Fin musik.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Loui Eriksson var jag ju väldigt kär i där i våras ett tag.
Vem saknade du?
Jag tycker att min familj och de flesta av mina vänner bor alldeles för mycket i Dalarna med omnejd.
Vilken var din bästa månad?
Februari och Oktober.
Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Det vetefan. Jag får väl säga städningen som vanligt då, men det blir nog liksom aldrig bättre...
Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Ja, det är ju svårt för mig att säga... Det kanske kommer att vara sommar på sommaren och vinter på vintern? Det skulle vara himla trevligt tycker jag.
GOTT NYTT ÅR!
Det där är farligt.
Så kom och gick julen med en väldig fart och jag borde väl egentligen säga God Fortsättning, men något hjärta med det budskapet hade jag inte här hemma. Så nu säger jag God Jul ändå, i efterskott. Vi har skickat hem alla släktingar och skickat iväg Jimmy till jobbet och nu går jag mest runt här och undrar var i hela friden man ska få plats med alla julklappar. Det där vi sa om att inte köpa så många julklappar till Ofelia var det ingen som lyssnade på, men det är väl så det ska vara. Det där med att köpa många julklappar till Pernilla var det inte heller någon som lyssnade på, tur att dem jag fick var så fina då. För jag har minsann fått flera nya bakböcker, tokvassa knivar, en baksten och annat smått och gott så nu kan jag fortsätta med det här matbloggandet ett tag till. Det var då för väl. God Fortsättning hörrni!
(ja. prodigy. vilken mysig julig stämning.)
Lucia, hon kommer med ljuset varje år, en stjärnglans alltid följer tätt i hennes spår.
Idag är det lucia och man måste lägga upp en bild på sitt barn i lussekläder på facebook, annars kommer socialen och tar barnen ifrån en. Tyvärr har mitt barn inga lussekläder, men hon har ett litet luciatåg i porslin så jag lägger väl upp en bild på det istället. Något annat lussefirande har jag inte fått uppleva, men det gör inte så mycket. Jag har fått bära runt på en småsjuk liten bebis istället som snörvlar och är hostig, och så har jag gjort julfint med hyacinther och skänkt bort Jimmys cykel till musikhjälpen. Okej, det sista var hittepå och bara något jag hotade honom med för att han inte gör som jag säger och inte förstår att man måste vara snälla såhär strax innan jul. Fast sen var han snäll i alla fall, så det var väl en himla tur att jag inte gav bort hans cykel då. Nu ska jag ta itu med veckans soppa!
Att döda en känsla.
Den här lilla krumeluren blir två månader idag. Eller lilla och lilla, nu väger hon ju faktiskt 4,2 kilo och är 53 cm lång så hon är ju inte så himla jätteliten längre. Hon har firat med att börja skratta ordentligt och vi har firat med apelsin- och pepparkakstårta. Men den återkommer jag med en annan dag, man vill ju inte överdosera på sötsaker liksom. Tihihi, som kungligheterna säger.
Det verkar som att hon tror att alla löv är fjärilar.
Jimmy: "Ska jag köpa med mig något från Maxi på vägen hem?"
Jag: "Blöjor och något gott..."
Jimmy: "Okej, nåt speciellt gott?"
Jag: "Pepsi, Sprite, delicatobollar, dubbla chokladflarn, marianne-godis, dillchips med fresh island-dip, vickningschips med ranchdip, nötmix, kexchoklad, ostbågar och viol- & saltlakritspolkastång är det som jag är sugen på just nu..."
Jimmy: "Ojdå..."
Jag: "Men du behöver ju inte köpa allt det..."
Jag: "Blöjor och något gott..."
Jimmy: "Okej, nåt speciellt gott?"
Jag: "Pepsi, Sprite, delicatobollar, dubbla chokladflarn, marianne-godis, dillchips med fresh island-dip, vickningschips med ranchdip, nötmix, kexchoklad, ostbågar och viol- & saltlakritspolkastång är det som jag är sugen på just nu..."
Jimmy: "Ojdå..."
Jag: "Men du behöver ju inte köpa allt det..."
Sen kommer Jimmy hem med två kassa fullproppade med detta.
Jag: "Köpte du ALLT?!"
Jimmy: "Neeeej! De hade inga viol- & saltlakritspolkagrisar... Och hon i kassan tittade jättekonstigt på mig när jag lastade upp allt detta och paket blöjor..."
Jimmy: "Neeeej! De hade inga viol- & saltlakritspolkagrisar... Och hon i kassan tittade jättekonstigt på mig när jag lastade upp allt detta och paket blöjor..."
Really?! Hon ringde säkert soc sen också som följde efter Jimmy hem och nu bara står utanför våran dörr och bara väntar på att någon ska gå ut så de kan störta in och ta bebis ifrån oss.
Men alltså. Amningscravings. Hundra gånger värre än gravidcravings. Kanske för att jag inte hade några gravidcravings. Nu däremot. Jag vill ha typ ALLT. Hela tiden. Nomnomnomnomnom. Och så är det fascinerande att någon som är så liten och sover så mycket kan ta så mycket plats och tid. Så tills vi får ordning på rutiner och vardag så blir det väl lite sisådär med bloggandet. Det är lite sisådär med allting faktiskt, men det är väl så det ska vara. Idag kommer mina föräldrar ner och hälsar på över helgen och jag ska försöka att inte somna med huvudet i soppskålen. Det blir nog ganska lätt då jag inte tänkt bjuda på någon soppa.
(för det är en sån himla bra pepp-låt. pepp! pepp! så orkar man vara vaken i några timmar till.)
Hoppla, hoppla!
Ja, att ta två Alvedon och gå och sova funkar väl sådär bra när någon bestämde sig för att det var väldigt bråttom att komma ut. I måndags morse 8.17 var det klart och jag hade visat Jimmy och sjukhuspersonalen att jag kan väldigt många fula ord. Förutom det gick allt bra och vi mår bra allihopa, men är kvar på bb så bebis får tjocka på sig lite. Så, säg hej till Ofelia hör ni!
Det finns saker som du jagar efter och saker som jagar dig.
Fredagkväll och på facebook har barnfamiljerna tävling i vilka som myser mest och resten i vem som kan tagga flest kompisar i vilken fredagsaktivitet de nu ägnar sig åt. Själv äter jag zoo-klubba, dricker pepsi och sitter faktiskt inte och stirrar på pappersbollarna som hänger i taket i vårat sovrum, det var bara det att de är lite mer estetiskt tilltalande än Criminal Minds som jag egentligen tittar på.
Ja, jag är ensam hemma förresten. Jimmy är på AW och frågade till och med om lov innan. Jag svarade att jag väl ringer om det är bebis på G så får han sitta och vara full på förlossningen. "Ja, det måste jag nog vara ändå om jag ska klara av den pärsen!" Säger han då. Om HAN ska klara av den pärsen?! Det är väl ändå mig det kommer att vara jobbigt för, eller har jag missat någonting i evolutionen?
Bebis är fortfarande pluttig dessutom, så jag får åka och göra CTG, gå på UL och mäta magen 3 ggr i veckan tills den behagar att komma ut. Så nu har jag nåt att göra de flesta av veckans dagar, och så slipper vi köpa en badbalja för bebis kan bada i en tekopp. Men den mår bra och är pigg. 26 rörelser/timmen är det ungefär där i magen tydligen, inte underligt att man vaknar x antal gånger varje natt. Och nej, jag skojar om det där med tekoppen. Så liten är den faktiskt inte. Eller så stora tekoppar har jag faktiskt inte, beroende på hur man ser på saken.
Annars så har jag knappt gjort någonting alls på hela dagen, jag gick till Ica Maxi och handlade mig lite fredagsgott. När jag stod i kassakön så ställde det sig två poliser bakom mig och jag stod och skickade önsketankar till alla jag känner att de skulle ringa mig just då, bara för att det hade varit så himla roligt att svara i telefonen, titta lite nervöst på poliserna och sedan viska högt i telefonen: "Jag kan inte prata om det just nu, jag står lite dåligt till!" Men ingen ville ringa. Det var just typiskt, aldrig får man ha riktigt roligt.
Hjärndöd till följd av uttråkning.
Nej. Vet ni vad. Ni kan gräma er hur mycket ni vill över att det är höst och att det snart blir vinter. Själv hittade jag helt galet goda satsumas idag på fruktaffären och DET får man bannemej inte tag i under sommartider. Det enda som grämer mig är att jag inte vågade köpa så många för jag var inte säker på att de var goda ännu, men det var de! Så nu ångrar jag ju att jag inte köpte typ... 5 kilo. Men fruktaffären (och förhoppningsvisen frukten) finns ju kvar imorgon också. Och få nu inte för er att ni ska åka till Mölndal och köpa alla mina satsumas, då blir jag jättearg på er och ni får aldrig komma på mitt kalas!
Annars så är det oktober nu och den här månaden ska jag tydligen ha en bebis. Knasligt. Idag fick vi se den i 3D när vi var på UL och den såg ut som Jimmy. Så nu kan han minsann inte skylla ifrån sig längre! Jag hävdar däremot fortfarande att den inte är min. Röra på sig frivilligt och inte vilja vara med på bild? Inte direkt de 2 sakerna jag är mest känd för...
