Perfekta Prinsessan Pernilla

Det står en spjälsäng och ett skötbord i vårat sovrum och det har varit den varmaste sommaren på över 200 år, samtidigt som min mage har vuxit sig större och större och mina fötter har inte fått plats i mina vanliga skor sedan midsommarveckan. Fast det är inte riktigt sant för i måndags regnade det var och var inte mer än 17 grader och då gick de ner till sin vanliga storlek igen. Men idag visar termometern +31 och fötterna är återigen bakpotatisar.

 

Ofelia är uppe hos mina föräldrar och jag räknar ut att min familj under sommaren allt som allt kört ca 300 mil för att underlätta för oss i vardagen. (Och för att de tycker om Ofelia också får man väl anta.) 300 mil. Och om inte bebisen kommer ut inom de närmsta dagarna kommer de inom någon vecka få köra 100 mil till. Jag har lite panik över var Ofelia ska vara när det är dags att åka till förlossningen och den eviga "var ska vi bo egentligen?"-frågan poppar upp allt oftare. Är det inte meningen att man ska ha lite mer koll på livet när man är 33? Ska det liksom inte vara... Färdigt då? Villan och bilen och jobbet och allt sånt ska vara fixat och man ska åka till Cypern eller Grekland på semester varje sommar och allt ska bara rulla på? 

 

29'e juni gör jag min sista jobbdag på... Evigheter. Jag drömmer fortfarande stressiga drömmar om att jag är på jobbet. Första veckan på semestern tar Jimmy körkort, vi badar i havet, åker till Varberg, går på Liseberg, min bror kommer ner och hälsar på och för att hämta Ofelia. När de åker upp till Sågmyra åker jag och Jimmy ner till Blekinge och går på Martina och Kims bröllop. Det är tokvarmt och trots eviga timmar av tittande på Skam och Vinterstudion inser jag att mina kunskaper i norska är ytterst begränsade. (Jo, alltså jag vet att de inte pratar norska i Blekinge, det är alltså brudgummen på bröllopet som är norsk och hela hans släkt.)

 

Sedan åker vi också upp till Sågmyra. Vi gör inte mycket alls. Badar och badar och badar. Jag har glömt hur rent och friskt vattnet i Årbosjön känns. Ofelia simmar ut till mitten av sjön och är totalt orädd. Från bergen runt sjön ser man rök från skogsbränder och brandbilar fyller på sina vattentankar nere vid Leksandsbron. 

 

Vi åker vidare till Stockholm, under de dagarna vi är där uppmäts de varmaste temperaturerna där sedan de började mäta någon gång på 1800-talet. Det är 34 grader en dag och vi går mellan 20 - 25 tusen steg om dagen. Det gör vi alltid när vi är på semester, men det brukar inte vara så varmt och jag brukar inte vara gravid i vecka 35. "Vad allt är vackert här, mycket finare än i Sverige!"  Säger Ofelia när vi går runt vid slottet. När vi förklarar att vi är i Sverige säger hon att hon menar att det är finare än i Göteborg och vi hotar med att göra henne arvslös. 

 

Sen åker vi hem. Jimmy börjar jobba igen och jag och Ofelia badar, går på museum, bibliotek, picknick. Jag får slut på inspiration och ork och mina föräldrar erbjuder sig att komma ner och hämta Ofelia så hon kan få vara med dem ett tag. Så kommer de ner någon dag och sedan åker de iväg igen. Plötsligt har jag all tid i världen att vila och slappna av och fixa inför bebis. Jag inser att jag blivit en sån där människa som jag aldrig varit, en sån som inte kan slappna av. Jag går ut och går långa promenader, dammsuger, städar ur skåp, byter gardiner, tvättar sängkläder, handlar och fixar knappt alls inför bebis. Önskar att det gick att anställa en baby planner, som en wedding planner fast den fixar med alla bebisgrejer istället. Jag undrar om det är något fel på mig som inte tycker att allt sånt här bebisrelaterat är sååå mysigt och roligt och Jimmy påminner mig om att jag inte tyckte det när jag väntade Ofelia heller. Alla är väl inte preg- och momzillas helt enkelt.

 

Det är några veckor kvar av sommaren. Den har varit varm och evighetslång. Folk grinar om grillförbud. Vi grillar aldrig, sjukt omständigt sätt att laga mat på? "Hoppas det aldrig tar slut!" Säger folk om vädret. Nä. Det är ju så vackert med det gula torkade gräset och att marken redan är täckt av torkade löv fastän det är början av augusti och inte oktober. På fredag kommer Ofelia hem igen. Innan dess ska vi ha hunnit se färdigt Sopranos. Det är ungefär så långt det går att planera vardagen just nu.

 

Har jag ätit något gott på sistone? Jo. Vi var på Björk & Bambu i lördags. Rekommenderar det varmt. Annars har jag mest ätit vattenmelon hela sommaren. Och druckit fanta. 

 

Jag läste någonstans att något av det douchigaste man kan skriva tydligen är "förlåt att jag inte uppdaterat bloggen på länge" och man vill ju inte vara någon Douchy McDouche så det tänker jag absolut inte skriva. Och klaga på värmen får man inte heller göra så nu vet jag inte alls vad jag skriva överhuvudtaget. Hejdå!

 

Nä. Jag tänkte att vi tar en liten snabbgenomgång över vad jag haft för mig för matrelaterat de senaste månaderna:

 

I början av april hade vi MBT hemma hos mig med temat Gult & Fräscht. Jag bjöd på Tårta Med Kokosmousse och Lemon Curd-grädde. Vad det bjöds på mer minns jag inte alls, men det var en hel del citrongrejer. Och en massa skratt och konstiga diskussioner som vanligt.

 

Nä. Jag har inte varit i Skottland. Eller jo, det har jag visst men det var 12 år sen. Fast jag frös rätt mycket då. Svalt minns jag inte. Jag minns att jag och Martina skulle vara "ekonomiska" en dag så vi gick in på £1-store och köpte varsin 10-pack chokladbars och skulle leva på under en dag. Jag har inte ätit en Twix sedan dess kan jag säga.

 

Nu var det varken Skottland, Twix eller mina dumdristiga idéer som 20-åring vi skulle prata om. Jag tänkte vi skulle ta och se hur det går med Restaurangburken egentligen. En årlig uppdatering. För er som inte vet vad jag pratar om nu så tar vi en snabbgenomgång. 

 

Vad är Restaurangburken?
Restaurangburken är en burk (nähä?!) som jag för ungefär två år sen la 20 lappar med namn på olika restauranger i. Det är restauranger vi vill testa, restauranger vi gillar, hamburgerhak, pizzaställen, michelinkrogar och ja... En salig blandning helt enkelt. Sedan har planen helt enkelt varit att vi drar en lapp ur burken när vi ska ut och äta och så går vi helt enkelt dit restaurangburken för oss.

 

Tanken är egentligen att vi ska komma ut och äta en gång i månaden, det går väl sisådär skulle jag vilja säga. Vissa restauranger vill man har barnvakt när man ska äta på, och ibland lyckas man dra 3 michelinkrogar på raken och då kan också ekonomin dra lite i handbromsen. Så nä, vi har inte varit på 12 restauranger sedan jag senast skrev om den. Vi har varit på fyra. 

 

 

Jag förstår mig inte riktigt på tiden det här året. Den går helt fruktansvärt långsamt samtidigt som den susar förbi. HUR går det ihop? Och borde det inte vara vår såhär års förresten? Ska det verkligen vara minusgrader nuförtiden? Igår kom möblerna till uteserveringen på jobbet och att den ska ställas upp nästa helg känns helt orimligt. 

 

Well. Eftersom jag inte har haft vett och etikett nog att ge ifrån mig något livstecken här på flera månader så tänkte jag helt berätta om sex stycken matrelaterade roliga saker jag varit med om sen sist. Bilderna är importerade från instagram så vänta er inga priser för bästa fotografi:

Här är jag på andra sidan det nya året. Jag har varit i Sågmyra och haft massa saker för mig, men nu är jag hemma och tänker säga tack och ajdö till 2017 riktigt ordentligt med en liten årskrönika. Luta er tillbaka och njut nu kompisar, det är ni värda!

 

Nä. Absolut ingenting. Jodå. Jag var på Sågmyraveckan i Visby! Första gången jag var på Gotland. Jag blev en belieber. Sen vet jag inte, testade väl massa nya maträtter och sånt men det skriver jag ju för fasen varje år. 

 

Hade jag några? Jag minns inte ens. Så nä, antagligen inte. 

 

Det känns som vi kan strunta i den här frågan i typ 10 år framåt för att folk ploppar ju ur sig ungar överallt nuförtiden. Så: JA!

 

Näpp. Tack och lov inte.

 

Tyskland. Hade en jättefin spontantripp till Berlin. Vi körde konceptet: bestämma var tredje sak. Så vi varvade hipster-ölhak med museum, restauranger och lekplatser. Alla nöjda och glada. Nu tycker Ofelia att vi ska flytta dit.

 

Söndag utan söndagsångest? Är det möjligt? Ja. Om man är ledig på måndagen så går det alldeles utmärkt. Det är som jag nämnt tidigare mitt bästa tips mot söndagsångest: skaffa ett jobb där du jobbar söndagar. Då kan du ha ångest konstant istället. Hoho. Nu blir det söndagslista!

 

Det får nog våra hyresvärdar stå för som fixade stoppet i avloppet som gjorde så att vi hade vatten i hela skåpet under diskhon i fredagskväll. Matmässigt? Jaha. Jag gjorde den alltid lika goda Rödbetsrisotton Med Chèvre och Sparris i torsdags. Den är fin den. Men roligast var det nog i tisdags på jobbet när jag gjorde champinjonsoppa som fyra (4!) olika lunchgäster kom fram och sa att var den godaste svampsoppa de någonsin ätit. Då var jag en riktig liten mallgroda resten av dagen vill jag lova!

 

 

I fredags åt vi en lasagne med hasselnötskräm och champinjoner, i lördags var jag pillig och gjorde färska vårrullar fyllda med krispig tofu, risnudlar, salladslök, böngroddar och morot. Till det hade vi en jordnötsdip. Och idag är det söndag och jag har jobbat hela dagen och hade ungefär 0 energi till att laga middag, så det blev julskinkssmörgås på vörtbröd.

 

En kladdkaka med körsbär blev det till Jimmy och hans arbetskamrater. Själv var jag otrogen mot mitt och Ofelias stammisfredagsfika-café och gick istället till pizzerian bredvid jobbet eftersom vi på mitt jobb numera är bästis med pizzabagarna där. (Vilket alltså betyder gratis pizza. Yay!)

 

Puh. 2 kalas på 2 dagar är lite utmattande. Men vi överlevde! I lördags var det släktkalas och det såg ut lite grann på det här viset: 

 

Jag hade kapitulerat och insett att jag inte har all tid i världen och tog därför med tårtor hem från jobbet. Mina föräldrar hade med sig Gösta ner från Sågmyra så Ofelia var i extas och vi har knappt sett skymten av henne. Detta beror dock inte enbart på att hon gömt sig bakom en gigantisk ballong utan även för att hon sovit med dem på hotellet i 3 nätter. Annars blir man ju lite full i skratt när hon springer runt i prickig klänning, rött diadem med rosett i håret och ett halsband med en skridsko och en hockeyklubba på. Svårt att neka till att hon är min unge ibland. 

 

Idag var det dags för barnkalas. Vi hade bjudit in hela Ofelias förskoleavdelning (för hur tusan gör man när man bara väljer ut ett fåtal barn?) men det blev tack och lov bara 12 barn som kom. Det räckte nog för det var fullt hus och barn i alla rum och högt och lågt. Men Ofelia hade roligt och det var det som var huvudsaken.

 

I helgen hade jag tänkt bjuda Jimmy på middag på Thörnströms Kök och en hotellnatt, men livet blir ju inte alltid som man planerar. Ibland blir det precis tvärsom och man får ställa in alla planer man haft och istället sitta hemma, men samtidigt känna att det är just precis det enda man vill göra just då. Jag har inte riktigt kunna bestämma mig för om jag vill skriva det här blogginlägget eller inte, men i slutänden kom jag fram till att det är ju det jag gör; jag skriver. 

 

Ska vi börja från början? Där i mitten av augusti, när en sticka visar ett plus och man börjar drömma och fantisera om ett nytt litet liv. Har vi plats? Nu måste vi ju ta körkort! Matsalen använder vi ju knappt, går lätt att spika upp en vägg där. Kanske sätta upp den där liggande väggpanelen i vardagsrummet som jag pratat så mycket om. Det är en pojke. Det sa jag med Ofelia också. Det är klart det är en pojke. Det är därför jag inte kräks nånting. Vi bråkade lite om namn. Jimmy hade som vanligt bara fåniga förslag som Svalbard, Ulf och Engelbrekt. Jag åkte till Gotland och mina bästisar gav den smeknamnet "Mandeln" för så liten var den i magen då. Min mamma började fnissa som bara den när jag sa att den var beräknad 21'a april, för det är min pappas födelsedag. 

 

Och så är man plötsligt i vecka 10 och börjar blöda. Först lite grann. Det är ingen fara. Det är normalt. Avvakta lite och se vad som händer. Morgonen efter blöder det inte längre lite grann. Morgonen efter känner du dig som du är med i blodscenen i The Shining, sitter i badrummet i över en timme och bara hoppas att Ofelia inte ska behöva gå på toaletten för det ser ut som du försöker städa upp efter ett styckmord därinne. Lyckas hämta telefonen och ringa 1177. De svarar som alltid med sitt alvedon-tips. "Man blöder när man får missfall, det är inget konstigt, ta en alvedon och försök smälta det!" Jag tänker att det är skillnad på att blöda och att blöda. Sms'ar Jimmy att han måste komma hem och när han ringer upp kan jag knappt prata för jag bara gråter. Tänker på alla praktiska saker som måste ordnas. Ringa jobbet. Klä på Ofelia. Få Ofelia till förskolan. 

 

Sen kommer Jimmy hem och vi försöker ordna allting. Frågar grannarna om de kan skjutsa till sjukhuset, ta hand om Ofelia när vi är där. Måste ringa jobbet. Ofelia står bredvid mig och pratar, pratar, pratar om nåt och sen bara snurrar allting, jag faller ihop på våran telefonbänk och Jimmy börjar ropa till grannarna att de måste ringa en ambulans. Det tar inte många minuter innan det står ambulanspersonal i våran hall och jag tänker att de är så unga. Det hinner jag tänka många gånger under helgen. Att läkare/sjuksköterskor/personal är så unga. Ofelia pratar, pratar, pratar fortfarande. Hämtar sin doktorsväska och ska hjälpa till. Jag tänker att det är skönt att hon bara tycker det är spännande, att hon inte blir rädd. Och att jag måste ringa jobbet.

 

Ligger i ambulansen och hör dem prata om att jag är en "Patient Röd" och jag säger bara att jag måste ringa jobbet, jag börjar ju om en halvtimme. Tjejen som sitter med mig säger att det får vi ordna sen, nu kommer de köra in mig i ett rum med rätt mycket folk så att jag är beredd på det. Jag tror att hon menar ett väntrum, men det visar sig vara ett trauma-rum. Massor av olika sorters läkare med munskydd sätter fast alla möjliga apparater och grejer på mig, presenterar sig och berättar vad de gör. "Var är Jimmy?" "Har nån ringt mitt jobb?" "Har någon ringt förskolan?" "Vad håller alla på med? Är det nån mer patient härinne som varit med i nån bilolycka eller nåt?" Tänker jag. Så ligger man där, någon läkare försöker vara positiv och säga att vi vet ju inte säkert om det är ett missfall. Fast det vet man ju. Såklart man vet.

 

Så lugnar alla ner sig. Försvinner en efter en. Jag rullas ut och vidare någon annanstans. Jimmy kommer ut från ett rum och ser ut som han brukar göra efter en helg på den där ölmässan i Köpenhamn. "Har du ringt mitt jobb? Har du ringt förskolan?" Frågar jag det första jag gör. Det har han. Så blir jag undersökt och får göra ultraljud. Det finns inget foster. Det har jag redan förstått. Nu vill jag bara vila. Åka hem. Vara ifred. 

 

Det får jag inte. Jag får stanna kvar på sjukhuset och inte äta utifall att jag måste opereras. Får tabletter som ska driva ut alla rester ur mig. Om tabletterna inte hjälper måste jag skrapas. Så jag får inte äta. Det är det enda jag säger när de frågar hur jag mår: "Jag är hungrig..." Hungrig. Hungrig. På kvällen vid 22-tiden får jag två skivor vitt formbröd med öst på. Ni vet, sån där skivad ost som är mer plast än ost. Jag och min bror brukar kalla det öst. Det är helt fantastiskt gott. Vid midnatt måste jag börja fasta igen så de där två brödskivorna är det enda jag äter på 36 timmar. 

 

De tar blodprover på mig hela tiden. Varannan, var tredje timme, hela natten. Jag sms'ar och chattar med kompisar. Så många hör av sig och berättar att de varit med om samma sak, inte en eller två av mina vänner, över en handfull av vänner och bekanta. Det är så vanligt och ändå pratas det knappt om alls. Alla sörjer för sig själva, i tysthet. Det gör mig ännu mer ledsen.

 

På lördag förmiddag ska jag få träffa läkaren, men han får ett akutfall på ett annat sjukhus och måste åka iväg. "Du får fortsätta svälta!" Skojar en sjuksköterska med mig. Flera av dem påpekar att det är bra att jag orkar skoja mitt i allt. Jag förstår inte hur folk inte orkar skoja när sådana här saker händer. Till sist kommer läkaren tillbaka, jag blir undersökt igen och allt ser bra ut. Jag får äta och jag ska få åka hem. Ofelia och Jimmy är där. Jag äter två portioner sjukhus-kalops och en portion Ekströms chokladpudding med pulvrig konsistens. 

 

Svärfar med fru kommer och hämtar oss på sjukhuset. Jag har redan betalat för hotellnatten och får inga pengar tillbaka så vi skriver över hotellrummet på dem. Jag vill bara vara hemma. Natta Ofelia. Äta chips. Se på serier. Alla frågar hur jag mår. Och jag vet inte. Jag vet fortfarande inte. Jag tar en promenad i skogen. Jag tänker att nu får jag ju äta brieost igen. Jimmy skojar om att vi kan ställa in moscato d'astin i kylen. En kompis skriver och frågar hur hon någonsin ska våga bli gravid igen och jag svarar att det är väl som med kärleken, precis när det har tagit slut med någon tänker man att man aldrig ska utsätta sig för det igen, men sen går det tag och man tänker att: "Ja okej då, jag testar väl då, det kan ju gå bra den här gången..."

 

Imorgon är det måndag och vardag igen. I torsdags var jag gravid och idag är jag inte det. 

 

Det är söndag i september. Jag känner mig som den här mamman varje morgon. Speciellt när klockan är åtta på morgonen och Ofelia tycker det är en bra tidpunkt att komma in och spela lite trumma för mig. Ja. Jag vet. Det var jag som köpte trumman. Men jag tänkte kanske att hon kunde använda den lite på eftermiddagarna, eller de helger jag jobbar. 

 

Nåja. Nog om det. Vi tar en söndagslista istället. För när jag väl kommit upp ur sängen och fått i mig lite frukost och en kopp te så brukar jag faktiskt bli ganska snäll igen. Jo. Det är säkert. Äh. Söndagslista. Om mat och grejer såklart. Nu kör vi.

 

Vad åt du senast? 

Såna där Special K-flingor med röda bär i mjölk, fröknäcke med ost och en kopp te. Måste äta nåt mer typ nu.

 

Fiskpinnar, potatismos, citron och kall dillsås. Kanske älskar fiskpinnar lite för mycket för att det ska räknas som sunt. Dock äter jag det bara 1-2 ggr om året så det kanske är därför jag blir så lyrisk när jag tänker på det.

 

Det är ju ingen stad men: Sicilien. Fy fasen vad god mat de har där. Blir på riktigt så sjukt provocerad av LCHF'are som åker till Italien och gnäller över att det inte finns någon god mat där. Nä. Tycker du inte om god mat så kanske du inte behöver åka till världens bästa matland heller.

 

Alkohol? Jag har lånat den här listan av Sandra Beijer, vi lever inte riktigt samma liv hon och jag. Men det var väl i somras när Julia bjöd på kambodjansk afton, vem hade kunnat ana att de super så mycket i Kambodja?

 

Det som de flesta har hemma antar jag; pasta, ris, linser, krossade tomater, vitlök, päron, jordgubbe, saltlakrits, etc.

 

Kikärtsbiffar med halloumi & sötpotatis och till det blir det nog klyftpotatis och nån dip för det är jag sugen på.

 

Pannkaksmat. Plättar, pannkakor, våfflor och sånt där jävla skit. Det är inte mat, det är efterrätt!!

 

Oj. Nåt med choklad får det bli. Nån god chokladmousse kanske, med nåt gott krisp som gärna också får vara lite salt och nån frisk/syrlig bärkompott eller så till. Mmm. Nu blev jag sugen på att ha efterätt idag...

 

Det som serverades. Var absolut inte en av de där tjejerna som satt och petade i maten eller åt filmjölk till lunch. Ge mig mat för fan!

 

Chips. Alltid chips. Tyvärr tar de ju alltid bort mina favoritsmaker så just nu har jag ingen favorit men bästa smaken som någonsin funnits är ju sourcream & cheese. Äckligaste chipssmaken är sourcream & onion eller grill. Dessa göra sig icke besvär.

 

Ingen aning? Har nog ingenting knäppt i kylen just nu. Kan ju ligga nån Pingu eller så där ibland för att pingviner vill ha det kallt men just nu är det nog ingenting knäppt där.

 

Just nu är den ganska tom för vi veckohandlar alltid på söndagar, men där finns nog vitlök, gurka, sallad, champinjoner, palsternacka, morot och rödbetor just nu.

 

Edamer, mozzarella, parmesan och taleggio just för tillfället.

 

Utomlands! Älskar att gå i supermarkets utomlands och köpa massa konstiga grejer som inte finns i Sverige. Annars är ju Ica Focus i Göteborg en himla trevlig mataffär. 

 

Pannkaka. Nä. Är väldigt glad över att jag inte är allergisk mot någonting faktiskt.

 

Vem får äta från din tallrik?
Ingen! Ingen rör min mat. Nädå. Vill man smaka så får man smaka. Älskar människor som vågar testa ny mat och vågar smaka saker. Har sjukt svårt för människor som inte gillar mat. Ni är läskiga.

 

Så. Det var den söndagslistan det. Nu ska vi gå till Universeum och titta på hajar och lemurer. Härrå!

 

 

 

Det är söndag och jag ska strax gå till jobbet och titta på mammor som blir uppvaktade med goda tårtor, lyxfrukost och finpraliner på Mors Dag. Men jag är INTE bitter. Nä, sånt ligger ju faktiskt inte för mig. Verkligen inte, hrm hrm.

 

Det var ett tag sen vi hördes så jag tänkte att vi tar en lite söndagslista för att komma på banan igen. Sist jag hade söndagslista längtade jag förresten till den tiden på året när jag inte förstår hur folk kan bo någon annanstans än här. Den är här nu. Det är fint! Blommor! Sol! Hav! Uteserveringar! Trevliga människor! 

 

Hallå, är det mig du väntat på? Nä. Det var väl det jag trodde. Men nu är jag här ändå. Jag tänkte vi skulle prata lite om Restaurangburken och hur det går med den. Eller #restaurangburken om man vill följa den på instagram. Nej, vi börjar från början tycker jag. Det här blev väl lite väl snurrigt.

 

Det är söndag. Det är mulet. Min inspiration och ork befinner sig på hemlig ort alternativt har tagit livet av sig pga snöbrist. Men snart, snart är det mars/april och då kommer vi att ha knoppande träd och ljusa kvällar och jag kommer återigen att börja undra hur folk kan vilja bo någon annanstans än just här. Det är samma sak varje år, oktober - mars undrar jag varför i helvete vi bor här överhuvudtaget och hur man ska stå ut med regn, blåst och +2 hela vintern. April - september bara: "Knoppar! Blommor! Sol! Hav! Uteserveringar! Trevliga människor! HUR KAN FOLK BO NÅGON ANNANSTANS ÄN I GÖTEBORG?!" Snart, snart är vi där. Tills dess: Söndagslista!

 

Att jag fick ihop en 3-rättersmiddag till Jolin och Evelina i lördags fastän jag hade världens kaosdag på jobbet först och helst bara hade velat lägga mig ner och andas i en fyrkant när jag kom hem. Och så gjorde jag potatispannkaka i ugn i måndags. Det är mest en bedrift för att jag känner en stark avsky gentemot pannkakor.

 

I fredags var jag och Ofelia ensamma hemma för Jimmy var på hockey, så då mumsade vi på burritos fyllda med ris, svarta bönor, cashewnötter, paprika och jordgubbar. Till det hade vi nachos och gräddfil. I lördags hade jag ju som sagt Jolin och Evelina här på middag, till förrätt bjöd jag på ugnsbakad vitlök med soltorkad tomat-smör (oväntat gott!), sen blev det pizza och till efterrätt slängde jag ihop en snabb hallonglass som serverades med vispgrädde, honungsmelon och smultronmaränger. Idag ska vi äta Laksa, en soppa med nudlar, linser och tofu.

 

Små gulliga italienska pistagekakor med citronsmak som serverades med mascarponekräm med citronsmak fick Jimmy ta med sig till jobbet och bjuda sina kollegor på. På mitt jobb delade jag och en kollega på en kraschad napoleonbakelse, hehe.

 

Njäe, det har nog gått bra med det mesta. Skulle bjuda Jolin och Evelina på en pizza bianca med mascarpone, chevre och päron men så råkade jag titta bort i några minuter och då passade Ofelia på att äta upp alla päronskivorna... Och så gjorde jag falafel i tisdags som blev rätt så torr, men det var ju inget katastrofalt direkt. Jag är ju så himla duktig av mig liksom. Hoho.

 

Ja tack, har du nåt? Jag vet inte. Jag är som sagt inne i en rätt deppig period nu, dels pga lite tråkiga saker som hänt men också för att jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Känns som att det inte spelar någon roll hur mycket jag sover, har ändå konstant sömnbrist och huvudvärk. Plus är konstant jädra vresig och tjurig mot mina nära och kära och tycker att allt är tråkigt. Hm ja, som ni ser, fruktansvärt rolig tjej just nu! Men annars kan jag tipsa om att åka på museum, det brukar vara en lagom jobbig söndagssyssla och de flesta museum har ju nuförtiden något slags barnrum där man kan låta dem härja fritt. Ehrm, någorlunda fritt åtminstone.

 

Nu kom Ofelia och Jimmy hem från lekplatsen så nu ska jag gå och vara lite sur och vresig mot dem istället. Thank you for listening, over and out.

 

Sådärja, då var vi tillbaka efter jul- och nyårsuppehållet (som om det var planerat, hoho) och redo att ge oss an ett nytt år. Jaaa, jag vet att över halva januari redan gått, men jag har aldrig påstått mig vara den som leder utvecklingen. Jag är lite mer... Spara det bästa till sist. Så, här kommer en liten sammanfattning av mitt 2016. Som ni har längtat!

Gjorde du något 2016 som du aldrig har gjort förut?
Lagade säkert en massa nya maträtter, testade att baka massa nya grejer. Men det viktigaste för mig personligen var nog att jag stod upp för mig själv när det hände orättvisor, att jag som är konflikträdd som en gnu satte mig i ett möte med chefen och personalchefen på mitt förra jobb och sa precis vad jag tyckte och tänkte. Att vi på arbetsplatsen sedan gick samman och snackade med facket och att det faktiskt gav resultat! Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Mmm, socialism <3
Och så tröttnade jag på Håkan Hellström. Helt sjukt, men sant. Sorry Håkan, vi hade 16 fina år tillsammans men nu är det över för mig.

Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt nyårslöfte var att vara snäll mot mig själv, och det har jag väl försökt att vara så gott det går. Hade också som nyårslöfte att sluta äta på kedjor, och då menar jag inte bara BK, Max och McDonalds-typen av kedjor (har ju knappt ätit på såna ställen på 10 år ändå) utan även såna som Espresso House, Waynes, Pinchos, Vapiano och såna där ställen. Det har gått fint, eftersom jag knappt åt på sina ställen innan heller. 

Fick någon du känner barn?
Nu fick jag änna lov att tänka efter lite, men jo. Det kom bebisar 2016 också.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, inte mig personligen, men människor som står mig väldigt nära förlorade såna som stod dem väldigt nära så nog fanns döden närvarande.

 

Sverige och Nederländerna. Hade en superfin weekend i Amsterdam och det gick verkligen över förväntan att resa med Ofelia, så jädra glad i den ungen och att hon oftast är så himla lättsam. Det behövs inga jävla Lollo & Bernie-hotell, allt man behöver är lite braj och tålamod.

 

Är det något du saknade 2016 som du vill ha 2017?
Lite trygghet i livet skulle ju vara fint, fast jobb till exempel! 

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Har nog inga direkta datum så direkt, när vi hade inbrott fastän jag och Ofelia var hemma och mina föräldrar sedan kom precis samtidigt som hela polisstyrkan som kom utrusande och ropade: "SÄKRA DEN MANNEN!" mot min pappa var ju såhär i efterhand sjukt komiskt.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att jag tog studenten och slapp praktikplatsen from hell! Att ha en inkomst igen, så himla fint.

Vilket var ditt största misstag?
Att jag tackade nej till mitt drömjobb och istället hamnade på ett riktigt mardrömsjobb. Har ju tack och lov slutat där nu och har ett nytt jobb där jag trivs superbra, men det kommer nog ändå att gnaga ett bra tag till att jag tackade nej till det där. Note to self: lyssna mer på magkänslan och mindre på jobbhetsarna.

Vilket var ditt bästa inköp?
Köpe och köpe... Får man säga Amsterdam-resan?

Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, mat och nödvändigheter till Ofelia. Som vanligt alltså. I kategorin onödigheter svarar jag: chips & dip.

Vad gjorde dig riktigt glad?
God mat. Chips & dip. Ofelias stolligheter. Tanken på att jag aldrig mer behöver gå till stället där jag gick som lärling. Blir på riktigt fortfarande glad när jag tänker på det.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä, inte så det räknas.

Maurice Williams & The Zodiacs - Stay
Ryan Adams - Shake It Off
Toto - Africa (nej, den tänker jag fan inte länka till.)

Mådde du bättre eller sämre under 2016 än vad du gjorde 2015?
BÄTTRE!!

 

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Städa kanske. Hoho.

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Slita röven av mig på ett skitjobb hela sommaren.

 

Hur var din julafton?
Lugn och harmonisk. Vi var hemma i Mölndal med mina föräldrar och båda (!!) mina bröder och svärfar med tillhörande fru, det var fint. Jag fick till och med julklappar!! 

Blev du kär?
Fortsatte väl vara kär i Jimmy, han är ju så himla kärvänlig liksom.

Vilket program har varit det bästa på tv?
Oj oj oj. Vi har knarkat så jädra mycket serier i år. Stranger Things, The Night Of, 11.22.63 (var kanske inte jättebra egentligen men jag är ju så svag för 60-talet och James Franco var ju så göllig) och just nu är vi inne på sista säsongen av The Wire och guuu' va' bra den är då. Känner så jävla mycket för Bodie, alltså på ett moderligt/systerligt sätt. Vill bara ta hand om honom, han är som en liten ensam hundvalp. Ja. Det var väl det. Serr? Kødder jag? Jaaa. Skam också såklart. 

 

Hatar du någon som du inte hatade förut?
Ja.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Här hade jag tydligen skrivit förra året att jag skulle bli bättre på att läsa 2016. Nej. Det gick väl sådär. Får väl svara Carola-boken jag fick av mina föräldrar i julklapp då. Hmpf.

Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Vasas Flora & Fauna, Whitney.

Vilken var årets bästa film?
Har ju som sagt mest sett på serier, men... Youth (2015) och The Straight Story (1999) är väl de bästa jag sett. Andra bra var: De Gröna Slaktarna, Room, Havets Sång, Boy A ochThe Descendants.

 

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag var i Sågmyra! Det var snö och sol! Så hade jag bjudit in nästan alla mina favoritmänniskor på födelsedagsfika och det var så himla fint för nästan alla jag bjöd ville komma och så var plötsligt mina föräldrars hus fullt med alla barndomsvänner med partners och barn och alla verkade tyckte det var så kul att se varandra trots att de kanske inte alls varit bästisar under våra ungdomsår och det var så jädra fint! Borde göra om det varje födelsedag.

Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Det där mardrömsjobbet hade ju en bra grej och det var kollegorna. Alla ni som var korta i tonen, hade dålig attityd, spred dålig stämning, var negativa, inte visade tillräckligt med GLÄDJE och ENGAGEMANG och bara lunkade omkring. Fy fan vad glad jag är att ni finns, förlåt för att jag frågade alldeles för mycket.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Arbetskläder. Heeeheee. På hemmafronten var det mest fina klänningar som vanligt.

Vad fick dig att må bra?
God mat. Chips & dip. Att ha råd att klippa håret, gå ut och äta ibland, köpa lite nya kläder när alla gamla gått sönder, inte behöva oroa sönder sig över ekonomin.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Blev ju lite nykär i Howlin' Pelle under musikhjälpen. 

 

Vem saknade du?
Min familje uppe i dalarna såklart som alltid. Och mina vänner som bor långt borta. Vi lyckades inte få till våran årliga tjejhelg i november så de senaste månaderna har jag saknat Jenny, Desirée och Johanna så sjukt mycket också. Pratar typ med mig själv med dem i huvudet hela tiden. (Ja. Jag är knäpp.)

Vilken var din bästa månad?
Februari. April. September. 

Vilka var de bästa restaurangerna du åt på?
The Barn.

Familjen (som alltid).
Balthazars Keuken i Amsterdam.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Vet inte. Önskar mig lite trygghet i livet som sagt, men annars så... Vet ej. Hoppas att alla i hela världen slutar vara så jävla dumma i huvudet. Lägg ner det där med rasismen och fascismen nu, det är så jävla 40-tal. 

 

Puh. Den här veckan alltså. Det har varit högt, lågt och hit och dit mest hela tiden. Veckan började finfint med att jag vann en soffa! En blå uppblåsbar soffa som det står OLW på *emojin som skrattar så den gråter*. Sen hade vi inbrott samtidigt som jag och Ofelia var hemma, så vi fick sitta inlåsta i vår lägenhet och vänta på att polisen skulle komma och det var mest kaos och kalabalik. I lördags fick vi en 4-åring i familjen så då vankades det kalas där födelsedagsbarnet var genomförkyld och febrig och det är hon fortfarande. Det är lite mycket nu alltså, men men... Som det står på kidsens underarmstatueringar: "This too shall pass"

 

Jag har stulit en lista från Charlotta, så tills jag får ordning på mina tankar och mitt liv så får ni hålla till godo med den.

 

Att jag överhuvudtaget lyckades ordna fika till Ofelias kalas får jag väl själv säga att jag är nöjd med. Så blev ju faktiskt choklad- och blåbärstårtan som hon önskat sig både riktigt god och helt okej fin också.

Hej!
Vad har ni gjort i helgen? Själv har jag varit i Amsterdam. Det var kul! Och fint och varmt och gullig och brajigt och allt annat ni redan läst om den staden på andra ställen alternativt upplevt själva om ni varit där. 

Jaha. Har ni semester era jävlar? Det har inte jag. Men jag har haft. En hel vecka, som tog slut innan jag ens hann hem från jobbet känns det som. Men det blir väl så när man har roligt.

 

Jag och Ofelia satte oss på tåget upp till Sågmyra så fort jag slutat jobba förra fredagen. Eller ja, tåget går ju bara till Falun. Den här gången gick det bara till Borlänge då det kostade 800 att åka till Falun och 400 att åka till Borlänge (fruktansvärt dyra de där sista två milen tydligen). 

 

Hej kompisar! Hej Micke! (Micke är min handledare i bageriet och internet-stalker.) Jag tänkte ge mig på att skriva en liten årskrönika. 2015 var visserligen ett av de värsta åren i mitt liv, men jag tänkte ändå försöka summera det. Någonting minnesvärt borde ju rimligtvis ha hänt.  Så en liten årskrönika i intervju-format coming up:

 

 

Gjorde du något 2015 som du aldrig har gjort förut?
Vaknade mitt i natten med hjärtklappning? Fick panikattacker och kunde absolut inte sluta gråta? Räknas sånt? Nähä, vara positiv var det ja... Jag åt benmärg! Från ko alltså. Inte mänsklig. 

Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt nyårslöfte var ju att vara mer tacksam över det jag har, och det gick väl... Sådär. 

Fick någon du känner barn?

Herregud ja, folk gör ju inget annat än att ploppa ur sig ungar these days.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Sverige.

Är det något du saknade 2015 som du vill ha 2016?
En inkomst. Människovärde. Ett matsalsbord. Medmänsklighet i världen.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Alltså... Nej. Jag vet inte. Min födelsedag var ju minnesvärd på många sätt.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att året tog slut? Nej men... Att vi äntligen fick flytta en trappa ner.

Vilket var ditt största misstag?
Jag vet inte, det känns som att det som gjort så att året varit mindre bra är sånt som jag inte riktigt kunnat påverka fastän att jag försökt... 

Vilket var ditt bästa inköp?
Färg och tapeter till nya lägenheten. Speciellt matsals-tapeten alltså, den är bra fin den.

Vad spenderade du mest pengar på?
Nödvändigheter till Ofelia. Och sen tömde jag mitt sparkonto på julklappar till folk vars julklappar det inte borde vara jag som betalar, och det är ju väldigt nobelt och fint av mig men det vore tamejfan skönt att ha ett par vinterskor där det inte är hål genom hela sulan. Klippt håret har jag inte gjort på ett år heller, det är också en sak jag längtar efter. 

Vad gjorde dig riktigt glad?
Ingenting alls, och det är väl liksom det som varit problemet hela detta året. Har försökt tänka på den där jävla "Do more of what makes you happy"-grejen men så blir det bara helt blankt i huvudet för jag vet inte riktigt vad som gör mig glad... 

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nä, inte så det räknas.

Mådde du bättre eller sämre under 2015 än vad du gjort tidigare år?
Sämre.

 

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Mjä, känns som att det inte funnits så mycket tid eller pengar till att göra annat än det man måste.  Men att vara i Sågmyra önskar jag att jag hade lagt mer tid på, en vecka på hela året lugnar fan inte ner min själ.

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Vabba.

Hur var din julafton?
Norénsk. 

Blev du kär?
Men yes, Tim Riggins <3

Vilket program har varit det bästa på tv?
Jag upptäckte ju Friday Night Lights såhär 10 år senare. Och Sherlock! Black Mirror också!

 

Hatar du någon som du inte hatade förut?
Ja.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Eh... Superglada Magiska Skogen. Nej, jag vet inte. Har tyvärr inte haft vare sig ork eller lust till att läsa särskilt mycket. Tänker att det ska bli ändring på det i år. 

Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Niklas Lind. Viktor Olsson. Daniel Norgren. Holly Miranda.

Vilken var årets bästa film?
Alltså, vi är ju ganska dåliga på att se på nya filmer så de filmer jag tyckt bäst om som vi sett, fastän de inte alls är från 2015, är : Good Bye, Lenin (2003), The Squid and the whale (2005), 12 angry men (1957) och Stuart - A Life Backwards (2007). Återkommer med bästa filmer från 2015 år 2025 alltså.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Fyllde 30! Började superbra med blomsterbud, presenter, uppvaktning och på kvällen blev det restaurangbesök och sen hamnade vi på akuten med Ofelia som fick Henoch Schönleins, det var mindre kul.

Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Eeeh, nej?

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Arbetskläder. Heeeheee. På hemmafronten var det mest fina klänningar som vanligt.

Vad fick dig att må bra?
Vardagsflykt. Den där helgen i Örebro som jag fick i 30-årspresent av Jenny, Des och Yoshi var sjukt fin. Alla matbloggsträffar med fantastisk mat och människor. 3-rättersmiddagarna som jag, Evelina och Jolin lyckats hålla vid liv i alla dessa år. Sånt behövdes extra mycket det här året.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Timpa Riggins ju. 

 

Vem saknade du?
Mamma! Helt värdelöst att bo ca 60 mil från sin mamma när man mår som en säck potatis.

Vilken var din bästa månad?
Januari, februari, mars och juli. 

Vilka var de bästa restaurangerna du åt på?
En har ju inte ätit ihjäl sig på uteställen direkt pga det ekonomiska läget men:
Bhoga besökte jag och Jimmy i februari och det var galet gott. Speciellt rödbetsdrinken!
Folk  bjöd Charlotta ut mig på i födelsedagspresent och det var också finfint.

Familjen går ju inte att låta bli att nämna.

Ågatan 3  i Örebro var också en helt fantastisk matupplevelse.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag hoppas och tror verkligen att det kommer att bli bättre. På fredag till exempel är jag färdigutbildad bagare/konditor, bara en sån sak! Och så hoppas jag att det blir bättre i hela världen, att vi bygger längre bord istället för murar och att folk slutar vara så himla... Förjävliga. Mer snällhet vill jag ha! 

 

 

Så var semestern slut igen, jag har till och med hunnit jobba en vecka och sommaren tyckte plötsligt det var dags att komma på besök. Vi körde på sån där modern "hemester" i år, först en vecka "hemma" i Sågmyra och sen tre veckor hemma i Mölndal. Men vi har en väldigt fin anledning till att inte ha semestrat upp alla våra pengar. En anledning på 110 kvm med ett vardagsrum med öppen spis, ett kök som är ett kök med diskmaskin och en balkong på ca 20 kvm. Så vi är ganska nöjda ändå. Men det får vi prata mer om i oktober när det blir dags.

 

Nu tänkte jag prata lite mer om en bok som jag har lovprisat hejvilt på instagram under hela året. Vi äter ju mycket vegetariskt, och när jag pratar med vänner och bekanta om det så tycker de ofta att det låter så besvärligt. Vad ska man äta då? "Barn gillar ju inte grönsaker" låter det ofta, vilket måste vara världens största lögn? Just sallad gillar kanske inte jättemånga barn, men de flesta barn tycker ju om morot, gurka, majs, broccoli, paprika. Tror mer det är vuxna som inte vågar ge barn grönsaker. Så. Åter till boken. Mera Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo.

 

Jag har inte fått en tung kittel över mig och krossats till döds, eller bränt ihjäl mig i ugnen, fryst ihjäl i frysen, fått astma av mjöldamm eller ätit ihjäl mig på wienerbröd (fast just det är nog mest troligt). Inte heller jag jag dött av sömnbrist eller hjärnan imploderat av att lära sig massa nya saker hela tiden. 

 

 

Jag lever! Även fast det just nu mest känns ungefär såhär:
-Vad jobbar du med?

-Jag jobbar med VAB... Och ibland är jag konditorlärling.
Herregud, vad den lilla korven har varit sjuk på sistone. Idag är vi hemma med magsjuka. Den bröt ut i fredagskväll vid 21-tiden, det var extra roligt eftersom Jimmy var bortrest. Så Ofelia kräktes halva natten och jag tvättade hela natten. Kul! 

 

Men hallå, det skiter väl vi i. Tänker ni nu. Vi vill veta hur du har det på din lärlingsplats. Ja. Det vet jag väl. Så jag tar väl och svarar på de frågor som brukar komma upp helt enkelt.

 

Hur går det?
Det går bra. Hade säkert gått ännu bättre om jag var där ibland. Höhö. Nejdå. Men det går bra tycker jag! Jag trivs väldigt bra med gänget jag jobbar med, jag försöker hänga med i tempot och jag tycker att jag börjar få bättre koll på grejerna för var dag som går. Sen är det väl klart att jag har såna där dagar ibland då det känns som att jag kan absolut ingenting och bara är i vägen, men då gäller det ju att påminna sig själv om att jag faktiskt är lärling och är där för att lära mig.

 

Är det som du hade tänkt dig?
Ja. Och nej. Det är roligt, det hade jag tänkt mig. Det sjungs väldigt mycket hela tiden, det hade jag tänkt mig. Eftersom jag alltid sjunger själv hemma när jag bakar, så då borde det ju sjungas en del. Men det är väldigt mycket tyngre än jag tänkt mig. Tunga plåtar, tunga kittlar, tunga stick, tunga boxar, tunga påsar med mjöl och socker. Mycket tunga lyft helt enkelt. Men det är väl bra för då blir jag tuff och stark. Hrm...

 

Hur orkar du gå upp så tidigt på morgonen?
Welll... Bara för att jag står och går betyder ju inte det att jag är vaken... Nejdå. Jag har kommit fram till att det inte är så himla jobbigt, det spelar ju egentligen ingen roll om klockan ringer klockan 03 eller 07, det är ju alltid jobbigt när klockan ringer. Det jobbiga är ju eftermiddagarna när man ska vara tålmodig och glad mamma och rolig sambo fast man helst bara vill krypa ner i sängen och göra ingenting. 

 

Ja. Just nu är det det ialla fall. Sen vet väl inte jag hur jag känner om 20 år, då kanske jag hellre hoppar framför ett tåg än gör en till prinsesstårta. Men just nu känns det absolut som att jag kan göra detta resten av mitt liv. Gärna mot betalning då förstås...

 

Så. Det var väl det som det brukar frågas om oftast. Annars har jag inget liv överhuvudtaget. Fast det hade jag visserligen inte förut heller så det var väl inget nytt. Nej. Jag menar det. Snart är det jul. I julklapp önskar jag mig en bra kavel, ett doppgaller, en riktigt bra tårtkniv, Roy Fares senaste bok och en inkomst. Fast jag har ju å andra sidan redan fått tågbiljetter i julklapp av mina föräldrar så vi kan åka upp till Sågmyra över jul. Det ska bli fint. Hoppas det finns snö! Annars kräver jag en ursäkt! Det ska man tydligen göra nuförtiden, kräva ursäkter för allting hela tiden. Be om ursäkt!

 

 

Nu tänkte jag sluta vara hemlighetsfull och gå på massa möten hit och dit (okej, jag har bara varit på 4 möten, men det var väldigt givande 4 möten!). Ni som följer mig på instagram (perfektaprinsessanpernilla heter jag där om ni inte visste det) vet ju redan vad det gäller, men alla har ju faktiskt inte instagram så jag måste ju berätta det här också. Det är nämligen såhär att den 20 oktober börjar jag som KONDITORLÄRLING!

 

Woohoo! Jag kommer att få kliva upp runt klockan 4 varje morgon, och ha 0 kronor i inkomst under lärlingsåret men ändå är jag så fruktansvärt glad och tacksam över detta. Tänk att få gå upp varje morgon och baka hela jävla dagen, det är inte dumt alls det. När jag var som deppigast över hur de behandlade mig på mitt förra jobb och att jag skulle få gå därifrån istället för att få den fasta tjänsten som chefen lovat innan någon var gullig nog att berätta för honom om min graviditet så sa Kim såhär: "Det betyder ju bara att något bättre väntar på dig, så måste det vara!" Och så var det tamejtusan. Nu alltså: Sjukt glad! Firar med att baka hela dagarna på hemmaplan inför helgens kalas. Ja, för imorgon har vi tydligen en 2-åring härhemma. Det är ju inte heller klokt.