Perfekta Prinsessan Pernilla

Mat, Musik, Prickar & Sötsaker.

Det gör ont när jag pratar, det gör ont när jag andas.

 

 

Lite grann såhär har det sett ut de senaste veckorna i Sågmyra. Nu är vi hemma i Mölndal igen, jag vet inte riktigt vart de där 18 dagarna tog vägen. Vi har åtminstone hunnit med en hel del, förutom att baka snickerskaka så har vi gått massor av promenader, lärt mina föräldrar att hemgjorda hamburgare är mycket godare än köpta skosulor, ätit tårta hos Sandra och Per och spanat in deras nya hus, varit avundsjuk på alla som har hus överlag, fikat och hejat på Calle i VM hemma hos Yoshi tillsammans med Jen och Des, köpt väldigt mycket lakritsdumle hos Godis-Britta och massor av andra saker.

 

Men nu är vi hemma igen. Här hemma hade vi fått ett nytt vitrinskåp och jag fick gigantiska Jelly Bean-skålar av Jimmy i födelsedagspresent för han tyckte att jag måste äta mina chips med stil. Tack för alla födelsedagsgrattis förresten.

 

Nu ska jag äta valnötsbröd med mjuk getost på. Mmm. Dessutom har jag tagit steget in i 2010-talet och skaffat Instagram. ChibiDibiDoo heter jag där om ni är nyfikna på vad jag gör om dagarna. (Och det är ni ju uppenbarligen eftersom ni är härinne och läser.)

 

Shout Out Louds - Glasgow

 

Vilken härlig sista bild!

Ja, ibland gör det ont att leva.. (i synnerhet om man är krasslig som jag varit) ;)

Vilken härlig bild där i slutet!

Söt bebis ni har (nästan sötare än min kaffemaskin...)!
Chips överlag är väl ändå classy - eller?

Nä tid är verkligen en lyx om man kan få lite över.
Ja jag önskar att vi oxå kunde ställa vagnen ute, hus is the shiiiit. Men slog mig ner på balkongen med lilleman i sin liggdel efter att vi varit ute och gott så han sov två timmar till. Och en annan njöt av solen för det var 18 grader på balkongen och helt vindstilla, trots att det egentligen var -2 grader ute. Hehe..

Ja, det tycker jag att du ska börja med. Har vart på babyrytmiken två gånger nu och vår kille uppskattar det och slocknar efteråt så det heter duga.

Vilket underbart leende ungen din bjuder på, det kan ju göra den suraste på gott humör!
Känns som det bara är vi kvar som inte tar det steget, vi envisas med att hålla oss kvar någonstans vid 90-talet:)

Kramar

Hrmmm... ja det var ju vi som råkade bli lite anonyma där ja...

Sötkorv! Härligt att du hänger med i svängen. Annars är det ju jag som brukar ligga lite efter...;)