Perfekta Prinsessan Pernilla

Innan lunchen idag på dagis var vi och lekte vid en bäck, där barnen samlade grodyngel bland annat.
Jag: "Kom nu Märta, vi ska gå och äta mat!"
Märta: "Jag har inte tid, jag måste fånga en abborre först!"
Jag: "Men vi kan gå tillbaka hit imorgon så kan du fånga en abborre då!"
Märta: "Jag har inte tid imorgon, jag ska till dagis då!"
Jag: "Du är på dagis..?"
Märta: "... Jaha."

Märta: "Jag hör inte hemma här..."
Jag: "Va?"
Märta: "På dagis. Jag hör inte hemma på dagis, jag trivs inte här!"
Linnea: "Trivs du hemma hos Pernilla?"
Märta: "Jaa! Där får man kakor!"

Undrar varför alla barn har den bilden av mig? Det är samma sak med Pippen. Så fort han ser mig säger han: "Fika?" Och så fort vi går utanför dörren börjar han dra i mig mot grinden och säger: "Köpa godis!" Fast det roliga med Pippen är dock att han inte ens är särskilt förtjust i godis. Han tycker om att lägga det i godispåsen, men sen äter han aldrig upp det. Oftast bjuder han bara bort allting. Kiwi däremot. Det är han galen i.

Nu har jag ätit lasagne och vitlöksbröd så nu är jag nöjd. Dessutom har jag lyssnat igenom alla Håkans skivor med öppet fönster. Det är sommar det. Störa grannarna med Håkan Hellström. Nu ska jag borsta tänderna och sen sova lite. Skälla på mig själv lite för att jag är så dum att jag tror att det räcker med att vara kära i varandra. Gud så naivt. Fortfarande en hopplös romantiker.

Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg

Nu har jag bestämt mig för att sluta stressa och istället för att fokusera på allt jag inte hinner med tänka på allt jag gör under en dag istället. Idag har jag till exempel jobbat 8½ timme, promenerat 1 timme och tvättat. Det är bra gjort det. Min rygg gör fortfarande rätt så ont, men jag knarkar voltaren och vägrar bära barn på jobbet. Att jag sedan fick lov att bära på Elias som är typ störst av alla är ju en annan historia. Whipped, whipped, whipped.

Annars är jag hungrig som en gnu och vill ha lasagne. Det har jag velat sen i söndags när bakfyllan började släppa. Lasagne, en god sallad och vitlöksbröd. Mmm... Donuts. Och som vanligt när solen skiner och det börjar vankas vår så får jag Englands-längtan. Någon som är sugen på en lång-weekend till London och kanske någon dag i Brighton? Isåfall vet ni var jag finns. Cheers.

Jack Johnson - Better Together

Bättre åtminstone. Magen gör fortfarande ont men i ryggen har det släppt. Eller bedövats av Voltaren och Ipren. Jag ska sova bort det sista så orkar jag jobba imorgon. "Du borde ta tag i ditt liv!" Säger min mamma och det säger en hel del om hur lite hon vet vad jag gör. Och hur lite hon vet om hur det faktiskt är i samhället idag. Med ta tag i sitt liv menar min mamma; Skaffa körkort och ett jobb. Hon tror att det bara är att gå in varsomhelst och säga att man vill ha jobb där så praktiskt taget kastar folk arbetsmöjligheter på en. Jag bet ihop och svalde alla sarkastiska svar och orkade inte säga någonting alls om allting som jag faktiskt gör. Att jag faktiskt tar tag i mitt liv. Att det är det enda jag gjort de senaste 2 åren. Tänk vad roligt det skulle vara med en mamma som sa: "Du borde passa på att njuta av ditt liv!"

Kvällen har annars bestått av lite lägenhetsbestyr med Evelina och Jolin. Det känns skönt åtminstone, att vi faktiskt har en lägenhet som är våran om vi vill ha den. Vi får väl se. Jag och Evelina väntar förstås fortfarande på våran fina fyra på avenyn med jacuzzi, inglasad balkong, diskmaskin, tvättmaskin och golvvärme. Jag vill flytta nu. Bye bye Falun och knappt åka hem över jul. Nopp. För jag ska TRIVAS SÅ BRA I MIN LÄGENHET att jag aldrig går utanför dörren. Sådeså.

Nu blir det duschen och sen sängen. Och snart är det fredag. Snartsnartsnart.

Mollys Gusher - Indestructible

Jag ska sluta blogga och använda min författartalang till någonting vettigt istället. Verkligen ta tag i min roman. På riktigt. Inte sitta och vräka ur mig massa onödigt nonsens på en blogg som ändå ingen läser. Och så ska jag bli nykterist. Det var åtminstone planen när jag vaknade i morse. Nu är planen mer att jag inte ska dricka så mycket. På valborg ska jag dricka. Och på Peace&Love. Men sen får det nog vara bra.

Jag åkte till Falköping i fredags, fastän det inte var tänkt så. Men mina snälla arbetskamrater tyckte synd om mig och lät mig sluta tidigare för att jag skulle få åka till Jimmy. Såhär många av mina kompisar har hört av sig till mig i helgen och frågat om vi ska hitta på någonting eftersom alla trodde att jag skulle vara hemma: Ehm. Ingen. Nej. Jag är inte heller förvånad. Jag är ganska van. Jag låtsas att det är för att alla mina kompisar tror att jag är med några andra av mina kompisar eftersom jag har så mycket kompisar. Höhö. Inte ens jag själv tror på det längre.

Nåja. Igår var jag i alla fall jättefull. I Tiahôlm. Tidaholm alltså. Hihi, tänk vad roligt det skulle vara om Tida på dagis gifter sig med någon som heter Holm. Hoho. Jag satte i mig en massa vodka och tyckte inte alls själv att jag var full. Sen att jag ramlade runt på golvet och inte fick på mig skorna är en annan historia. Och att jag fick lov att titta med ett öga i taget för att inte se dubbelt. Plus att jag gjorde mig ovän med halva förfesten genom att skrika ut mitt hat gentemot Maja i The Sounds, och The Sounds överhuvudtaget. Sen ramlade jag in hemma hos min svärmor och sa att jag är minsann inte ett full dugg! När jag sedan mitt i natten skulle gå och dricka vatten, hittade jag inte dörren utan stod och tryckte på någonting som jag trodde var dörren men som inte gick att öppna. När Jimmy tände lampan visade det sig att jag stod och tryckte mig mot en helfigursspegel. Full? Jag? Nejdå.

Kanske är det då förståeligt att Jimmy där på förfesten sa att vi skulle minsann inte alls gå till Parken utan gå hem och sova. Fastän jag försökte övertala honom att jag inte alls var så full. "Nej, Pernilla, vi ska gå hem nu!" Sa Jimmy bestämt. Någonstans där blev jag livrädd för jag är van vid att varje gång jag råkar bli lite för full så slutar det med skrik, bråk och tårar. Jag är van vid att när jag är full få höra alla möjliga okvädesord om hur äcklig jag är och att jag borde dra åt helvete. Så jag började såklart störtgrina och stackars Jimmy förstår ingenting. Jag hatar att han ska behöva stå ut med mina issues över det är puckot till ex jag har. Så när jag istället för att få bannor och skit får kramar och omtänksamhet börjar jag gråta ännu mer. Ska det behöva vara så illa att man börjar gråta av förvåning när någon är snäll mot en? Jag är fortfarande så ovan med att det kan vara såhär bra att jag måste stanna upp ibland och inse att... Ja, det är faktiskt på riktigt.

Idag har jag däremot mått mindre bra. Och Jimmy har bara skrattat åt mig där jag gått och tyckt synd om mig själv. Jag ska i alla fall bli nykterist. Åtminstone 3 helger i månaden. Fastän det är Klubb Phone Me på fredag och Jimmy, Freddie och Snutte-Patte kommer upp och det brukar vara de enda gångerna det är roligt att gå ut i Falun. Ut ska jag förstås. Men nykter ska jag vara. Och så ska jag sluta blogga. Och börja äta efter GI-metoden. Okej. Det sista var lögn. Det mellersta kan bli sanning, jag vet inte riktigt. Det enda jag vet är att jag ska duscha nu.

Thank you for listening, over and out.

Fast den är från igår, men då glömde jag bort den.

Theo, 2 år, efter maten: "Tack tack!"
Axel, 3 år: "Han pratar som en människa!"
Jag: "Han är en människa..."
Axel: "Ja... En VÄLDIGT liten människa..."

Jag kanske borde döpa om den här bloggen till dagisbloggen.se. Istället för Konsumbloggen. You know.

Björk - It's Oh So Quiet

Ah. Ledig dag. Ledig dag och solen skiner. Jag hade världens drömläge när jag vaknade i morse. Jag började dagen med en 45 minuters joggisch. Den var mindre bra. Jag är fortfarande alldeles förkyld för att jogga. Och har så varit i 3 månader, det känns lite surt. Snoret rann som ur en vattenkran och halsen gjorde ont som ett brutet ben. Jag ska nog hålla mig till promenader i några dagar till så att inte förkylningen kommer tillbaka med full kraft igen.

Sen for jag in till staden för att möta Ceebs och Sandylicious. Så stötte jag ihop med Hanna av en slump och så hängde vi runt i solen. En sån där dag som jag längtat efter. En sån där dag på en bänk i solskenet med varsin glass i handen. Fast jag hade ingen glass. Jag köpte en baguette senare istället. Och en sjukt god chokladgodis. Mjau. Sandy hade kjol, fast det var kjolfria dagen. Hanna har fått en passion för färgglada skor, därför hade hon idag ett par bruna. Och Ceebs har fått åldersdiabetes och är törstig hela tiden. Så det var vår i luften helt enkelt. Vi ska ha picknickar. Och grillfester. Och mysiga kvällar på Rådhusgården. Rådhusgården är det enda trevliga utestället som finns i Falun. Där är det alltid trevlig stämning.

När jag kom hem blev jag våldgästad av Märta och Alva. Storebror var hemma och hälsade på så det blev ett himla liv. Han har aldrig träffat dem förut men Märta hade redan efter en halvtimme bestämt sig för att hon ska flytta hem till Storebror och sova i hans säng. Så bakade vi vaniljbullar. Märta åt degen och Alva kladdade med den. Själv fick jag ha hand om att ha i ingredienserna och försöka se till så att det inte var mjöl över hela köket. Det blev det dock ändå. Bullarna blev åtminstone väldigt goda. Även fast Märta bara åt vaniljkrämen i sina bullar. Lediga dagar finns nog inte i min värld så länge jag har de där som grannar. Tur att de är söta åtminstone.

Nu har jag körkortsångest. Nu ska jag sluta ha körkortsångest. Blä. Jag hatar att köra bil. Alla som säger att det blir roligare när man börjar köra på körskolan ljuger. Alla som säger att halkbanan är skitrolig ljuger. Varför ljuger alla som mycket om körkorts-grejer? Kan de inte bara vara ärliga? "Att köra bil är jävligt tråkigt men det är ett nödvändigt ont med körkort!" Så slipper man ens tro att det ska bli roligt. För det är inte roligt. Inte någonstans. Sådeså. Dyrt är det också. Jävla horerier.

Sovdags nu kanske så jag orkar jobba imorgon. Ska tydligen få äran att vara på den jobbiga avdelningen. Woohoo. Tur att det är fredag åtminstone, då är många barn lediga. Från och med idag ska jag sluta använda foundation. Spännande va? Jag som precis hade börjat också. Men nu slutar jag igen. Smink är inte min grej.

The Pipettes - ABC

Idag har jag hållt i världens minsta bebis. En 7 veckor gammal liten, liten en. För tidigt född var han också, vilket såklart gjorde honom ännu mindre. Huvudet var ungefär som min knytnäve. Jag har aldrig sett nåt så litet förut, jag var i chock! Jag som brukar tycka att 1-åringarna på dagis är små, men de är ju jättar i jämförelse med den där lilla smörbyttan. Hur kan man vara så liten? Snacka om att man som mamma måste vara konstant orolig.

I natt drömde jag dessutom att jag var gravid. Bebisen skulle komma alldeles snart och jag hade precis upptäckt det. Jag fick världens panik för Jimmy vill ju inte ha barn på många år. Sen tänkte jag ett steg längre och insåg att om bebisen kommer vilken dag som helst så är det nog inte ens Jimmys bebis utan... Ja. Någon annans. Då fick jag ännu mer panik. Sen vaknade jag och fick lov att känna efter om jag inte var gravid på riktigt. Det är jag inte. Tror jag.

Det är bara för att jag träffade Yoshis mamma igår som det blev så mycket graviditets-tänk. Ja, det är ju alltså Yoshi som ska ha bebis. Inte hennes mamma. Men eftersom Yoshi bor i Norge så får jag prata med hennes mamma om Yoshis graviditet istället. Jag har nog inte riktigt fattat ännu att Yoshis graviditet kommer att leda till en bebis. Är vi vuxna nu alltså? Det är vi nog. Med Yoshis bebis och Maddyns bröllop så får jag nog helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att vi faktiskt är vuxna. Jag vill också ha bebis och bröllop. (But don't tell Jimpan.)

Mando Diao - Amsterdam

Jag väntar på Jocke för idag ska vi se på Sunes Sommar. Aladdin-citaten börjar ta slut så vi måste se en ny film nu. Annars är jag mest trött i fötterna och glad för att solen skiner. Hoppas den fortsätter med det imorgon också. Jag går på Ipren och KanJang och vill inte ens veta hur jag skulle må om jag inte var fullproppad med sånt.

Förövrigt har jag blivit erbjuden två jobb idag. Ett i Falun och ett i Leksand. Jag sa ja till det i Falun och har nu bestämt mig för att flytta in i en pytteliten etta som jag ska betala 10 000 i månaden för och så ska jag leva för att gå på Harry's på juldagen och börja lyssna på Timbaland och Justin Timberlake.  Nu ljög jag. Nähä? Joho. Det gjorde jag faktiskt. Jag sa nej till båda jobben. Men om någon känner för att bli dagisfröken i Tällberg eller städa trapphus i Falun så finns det åtminstone lediga tjänster.

Dodgy - Staying Out For The Summer

Väääldigt trötta fötter. Väääldigt trött Pernilla. 9 - 18 idag och barnen var i sitt esse. Jag var i mitt o-esse. Kände mest att "nu vet jag åtminstone vad jag INTE ska jobba med." Det har jag visserligen vetat ett tag. Men vissa dagar blir man extra påmind. 3 dagar kvar till helg. Bara 24 arbetstimmar. Undrar om mina fötter kommer att klara av det?

Igår när jag satt på bussen hem från Falun skrev jag ett sms till Jimmy och frågade varför han inte hört av sig och undrat vart jag varit hela kvällen. Jag kunde ju faktiskt ha blivit våldtagen och mördad och så har han inte ens en aning om vart jag är. Klockan var faktiskt närmare elva vid det här laget. Jag fick svaret: "Jag tänkte bara att du antagligen bakade en kaka eller lekte med Märta." Är det allt jag gör? Bakar kakor och leker med Märta? Ja. Tamejfan. Det är nog faktiskt sant.

Förra veckan var Märta jättearg när hon inte fick gå till dagis för att hon hade feber. Anledningen till att det var så viktigt att gå till dagis var att hon ville se mig i min röda tunika med svarta knappar. Dessutom har hon gått runt och berättat för alla att man inte får ha vitt, svart eller rött på sig på bröllop. Och så letar hon febrilt efter en klänning som hon ska ha på sig när hon blir bjuden på bröllop när hon blir stor. Jag undrar vem det är som lurar i henne alla dumheter? *vissel vissel*

Nu ska jag dricka te och titta på Andra Avenyn. Min hals gör ont igen. Måste vara någon klamydia-smitta från Jenny eller Desireé. Hoho. Glömde jag att berätta att vi hade trekant till efterätt igår?

Lily Allen - Alfie

Just nu känner jag mig som en sån. Det är 3 stycken av den ordinarie personalen på dagis som är sjuka, och en som är på semester. Och det finns EN vikarie på det där stället. Den vikarien råkar vara jag. Man kan inte tro att jag är vikarie eftersom jag är där oftare än de flesta ordinarie, men jag råkar faktiskt vara det. Den galna vikarien som på fritiden har sjukt mycket saker att ta tid i. Saker som måste göras dagtid. Saker som inte hinns med för att det måste arbetas hela tiden. Jag är rätt så mycket uppe i varv just nu.

Kvällen har i alla fall tillbringats hemma hos Des. Hon bjöd på råttor. Eller hundbajs. Eller så var det någon bosnisk maträtt som faktiskt var jättegod även fast råttorna/bajskorvarna såg lite läskiga ut. Och även fastän Jen inte kan vakta pitabröd. Haha. Nåja. Huvudsaken är att det blev gott, och det blev det! Jenny drack urin som hon hämtat ur Desireés kateter. Desireé har mandelkubb i frysen, kan man bli mer pensionär än så? Jag tänker inte åka på Way Out West om inte Jen åker på Hultsfred. På tal om pensionärer och mandelkubb? Nej. Men det var ungefär sådär samtalsämnen skiftade under kvällen.

Vi har dessutom en story att sälja till Aftonbladet eller Expressen;

Desireés mamma har gått i samma klass som han som mördade Engla. Och Desireés mamma (och resten av familjen) bor just nu i ett hus som innan dem ägdes av Englas moster. Undrar just hur många kopplingar kvällspressen kan binda ihop av den storyn? Den är faktiskt till och med helt och hållet sann. Jag ser framför mig hur Expressen lägger upp en fetingbild på deras hus och en förfärad familj framför.

När middagen var över och det var dags att gå ner på stan hade någon saggat på Jennys cykelsadel. Eller möjligtvis så var det bara spott. Det spelar ingen roll, det roliga var ju att Desireé tyckte det var så äckligt att hon började kvälja sig och nästan kräktes. Vilket fick mig att bre på ännu mer och berätta om hur äcklig loskan var, samtidigt som Jen desperat försökte hitta löv att torka av sadeln med. Löv? I april? Lycka till Jenny! Till sist slängde hon cykeln i gräset och drog runt den lite. Själv stod jag mest och asgarvade så att jag fick ont i magen. Finns det något roligare än när Desireé börjar kräkas? Nej. Jag menar det.

Nu borde jag sova. Men jag är så uppstressad så jag kan inte. Jag skulle behöva en Jimmy som tog ner mig på jorden lite grann. Och en jäääävligt lång sovmorgon. Men det kan jag ju bara drömma om. Både det ena och det andra. Förresten var jag på cellprovskontroll idag igen, och det gjorde inte ont den här gången heller. Nu är det bara att hoppas att jag slipper komma tillbaka ännu en gång för då är det fanimej cancer på G. Inge kul.

Imogen Heap - Halleluja

(för jag grät lite idag när marissa dog. igen.)

Jag borde ha varit i Göteborg igår. Känner jag när jag läser Kom Igen Linda!'s blogg och när jag läser recensionen på aftonbladet.se. Men jag tröstar mig med min Peace&Love-biljett och möjligtvis Hultsfred. Man kan inte vara överallt samtidigt. Helgen var fin ändå. Alldeles för kort förstås, men fin. Bra, toppen, underbar, fantastisk. Hell yeah.

I fredags ingentinglade vi. Hämtade Jimmy på tågstationen, käkade kina-mat, tittade på hockey på teve. Gjorde ingenting vettigt alls helt enkelt. Ibland är det liksom det allra bästa. I lördags var det kakbak för hela slanten inför Hannas 24-årskalas. Hanna är i alla fall inte 25! Det var viktigt igår tydligen. Haha. Kakor fanns det däremot gott om när vi kom fram. Ante (a.k.a Böte & Zante) provsmakade alla kakorna. Robster och hans kompis, som jag har för mig att hette Calle, spelade gitarr och Fyllefyran hade re-union. The Four Four. Four Får Lammkött. Anna var överlycklig över att få låna Jimmy i rökpauserna och min kaka var tydligen för fin för att äta upp.

Sen försvann alla i väg till andra fester, hemåt eller till Syrrah. Själv ringde jag Johnen som kom och hämtade oss. Anna var överlycklig så länge hon trodde att Johnen var 81'a. Vilken besvikelse när hon sen insåg att han är 88'a. Jimmy hade mest roligt åt att jag har en fin jacka. Jag gav igen genom att vara mig själv. Jag förstår inte varför han hatar mig så mycket när jag rabblar dagisramsor, kan varenda replik i Eva&Adam, sjunger med till Lena Ph och tokdregglar över Howlin' Pelle? Jag och min pappa mobbade Jimmy för att han är Moderat. Jag mobbar Jimmy för att han har märkesvantar. För det är ju också viktigt! Det går ju inte att ha ett par vanliga vantar inte, det måste ju vara ett pyttelitet Nike-märke på dem. Phö.

Idag är det söndag fastän det nyss var fredag. Jag hatar söndagar. Skjutsa Jimmy till tåget och puss och hej. Nu ses vi inte förrän i maj. Maj? Det känns ju som evigheters evigheter dit. Nåja, det får bli snål-helg nästa helg, sen är det inflyttningsfest hos Oskar i Borlänge och sen Festivalborg i Örebro. Sen är det faktiskt maj!

Nu ska jag spela gitarr tror jag. Blev så sugen när de spelade på festen igår, fastän jag inte vågade spela själv. Men hur kul är det att spela efter att Robban har spelat som kan spela på gehör och plinkar på som en jävla guru? Det är ju som att be Anja Pärson om att få tävla mot henne i slalom. Vem fan är så dum?

Håkan Hellström - En Vän Med En Bil

( för nu är det väl ändå sommar snart? )

Imorgon kommer Jimmy. Det blev bestämt ganska alldeles nyss. Nu är jag lite gladare igen, om än fortfarande mycket trött. Men imorgon kommer Jimmy. Han är alltid till obesvär och ibland måste jag gråta lite för att han är så snäll så jag inte törs tro det. Nej, förlåt. Nu har jag blivit sådär som jag lovade mig själv att aldrig bli. Kär? Nej. Men tjatig om det. Jag ber om ursäkt. Inte för att jag är kär, utan för att jag tjatar om hur bra Jimmy är. Fast han är ju så bra. Det kan liksom inte hjälpas. Nu ska jag aldrig mer tjata om det igen. Jag lovar.

The Ordinary Boys - I Luv U

Jag: "Vad ska du göra när du kommer hem?"
Love, 3 år: "Arbeta!"
Jag: "Jaha, vad ska du arbeta med då?"
Love: "Jag ska hjälpa pappa med att arbeta!"
Jag: "Hjälper du aldrig mamma att arbeta?"
Love: "Men det är ju bara pappor som arbetar!"
Jag: "Arbetar inte mammor då?"
Love: "Nej, mammor bara föder barn, de har inga riktiga arbeten..."
Hm. Det är nog ett tag kvar till den där jämställdheten trots allt.

Kiddo #1: "Här är dockans snopp!"
Jag: "Mmm..."
Kiddo #1: "Var är hans snippa då?"
Jag: "Det är ju en pojke, han har ingen snippa, han har en snopp!"
Kiddo #2: "Pernilla, vet du? Vi har smakat på dockans snopp förut..."
Kiddo #3: "Va? Har ni? Får jag också prova?"
Kan de liksom inte bara vänta några år med sånt där? Åtminstone 10 - 15 år. Snälla.

Viktor, 5 år: "När jag blir stor ska jag bli hockeyspelare, då kommer Leksand att vinna!"
Jag: "Ja, det vore ju på tiden att Leksand vann..."
Maja, 4 år: "Leksand vinner jämt för de är bäst!"
Linnea, 6 år: "Mora är bättre än Leksand! Visst då?"
Jag: "Ja, de vinner då mer i alla fall..."
Viktor & Maja: "NÄHÄ! LEKSAND ÄR BÄST!"
Axel, 3 år: "Jag ska bli en RÖD hockeyspelare när jag blir stor..."
Viktor (tillika Axels storebror): "Det kan du ju inte bli, Mora är röda! Du ska bli en blå!"
Är det så konstigt att man är som man är när de börjar redan i den åldern?

Cat Power - Satisfaction

Undrar om jag håller på att bli sjuk igen? Det gör liksom ont i hela kroppen och lusten att göra någonting alls ligger längst nere i byrålådan. Jag är helt gråtfärdig. Om någon säger en enda fel sak till mig ikväll så kommer jag att bryta ihop och gråta i 45 timmar. Ungefär som nyss när min käre far sa att vi ska äta pannkaka. Det finns två saker jag verkligen inte äter. Det första är skaldjur och det andra är pannkakor/våfflor/plättar. Jag får kväljningar av pannkakor, det är så jävla vidrigt. Uuuh. Då fällde jag några tårar faktiskt. Stackars lilla mig. Egentligen är det inte synd om mig, det är mer för att förklara hur jävla illa det är. Jag börjar gråta för att vi ska äta pannkaka. Hey, det är ju helt normalt. Inte alls ett tecken på att man kanske borde ta 3 års semester. Nu ska jag gå och gråta ut i min säng.

The Ark - Tell Me This Night Is Over

Klockan är kvart i nio och jag funderar på att gå och sova. Är dock lite piggare nu. Dels för att jag hävde i mig massor av Coca-Cola (det är ju faktiskt lill-lördag!) och dels för att Storebror kom hem och hälsade på. Vi spionerade på våran granne när han fixade till sin husvagn. "Husvagnen, Special Edition, Comments by Pernilla & Conny." Det är nog en film som många skulle vilja se.

Idag glömde vi av ett barn på dagis. Det var rätt så lyckat för han fick ingen mat. Hoho. Jo, det fick han såklart sen när vi upptäckte att vi glömt av honom, ungefär en halvtimme efter att alla andra ätit upp. Hm. Undrar om det kanske är för stora barngrupper och för lite personal inom de kommunala förskolorna nuförtiden? Tur då att Moderaterna sänker skatterna så att det får lov att göras mer och mer besparingar. Undrar om Fredrik Reinfeldt skulle orka jobba en vecka med 34 barn springandes omkring sig? Vi skulle kunna byta lite. Jag skulle kunna åka till Riksgränsen och bo på klimathotell så kan Reinfeldt stå och vagga 4 barn på en gång, utomhus i snöstorm då det inte finns plats för barnen att sova inomhus, samtidigt som det står 5 barn och knackar på fönsterrutan för att de behöver hjälp med att kissa/tvätta sig/ta ner någonting som står högt upp.

Ibland blir jag lite bitter. Jag ber om ursäkt. Det är Alliansens fel. Sådeså.

Timo Räisänen - Mr Saturday

Jag är fortfarande i väggen. Känner mig som en urkramad trasa. Undrar när jag var såhär trött senast? Det känns som att jag inte har ork till någonting. Hela dagen har jag mest suttit ner och varit smått irriterad hela tiden. Vilket känns så dumt för det är ju självklart barnen det går ut över. Dessutom har snön vräkt ner hela dagen idag också, förutom i ungefär en kvart då det haglade istället. Är inte våren ljuvlig? Nu ska jag bara äta mat och sen ligga i min säng och se på film resten av kvällen. Det är till och med tungt att lyfta på fingrarna för att skriva. Suck.

Guns N' Roses - Paradise City