Denna dagen, ett liv.

Jag ska sluta blogga och använda min författartalang till någonting vettigt istället. Verkligen ta tag i min roman. På riktigt. Inte sitta och vräka ur mig massa onödigt nonsens på en blogg som ändå ingen läser. Och så ska jag bli nykterist. Det var åtminstone planen när jag vaknade i morse. Nu är planen mer att jag inte ska dricka så mycket. På valborg ska jag dricka. Och på Peace&Love. Men sen får det nog vara bra.

Jag åkte till Falköping i fredags, fastän det inte var tänkt så. Men mina snälla arbetskamrater tyckte synd om mig och lät mig sluta tidigare för att jag skulle få åka till Jimmy. Såhär många av mina kompisar har hört av sig till mig i helgen och frågat om vi ska hitta på någonting eftersom alla trodde att jag skulle vara hemma: Ehm. Ingen. Nej. Jag är inte heller förvånad. Jag är ganska van. Jag låtsas att det är för att alla mina kompisar tror att jag är med några andra av mina kompisar eftersom jag har så mycket kompisar. Höhö. Inte ens jag själv tror på det längre.

Nåja. Igår var jag i alla fall jättefull. I Tiahôlm. Tidaholm alltså. Hihi, tänk vad roligt det skulle vara om Tida på dagis gifter sig med någon som heter Holm. Hoho. Jag satte i mig en massa vodka och tyckte inte alls själv att jag var full. Sen att jag ramlade runt på golvet och inte fick på mig skorna är en annan historia. Och att jag fick lov att titta med ett öga i taget för att inte se dubbelt. Plus att jag gjorde mig ovän med halva förfesten genom att skrika ut mitt hat gentemot Maja i The Sounds, och The Sounds överhuvudtaget. Sen ramlade jag in hemma hos min svärmor och sa att jag är minsann inte ett full dugg! När jag sedan mitt i natten skulle gå och dricka vatten, hittade jag inte dörren utan stod och tryckte på någonting som jag trodde var dörren men som inte gick att öppna. När Jimmy tände lampan visade det sig att jag stod och tryckte mig mot en helfigursspegel. Full? Jag? Nejdå.

Kanske är det då förståeligt att Jimmy där på förfesten sa att vi skulle minsann inte alls gå till Parken utan gå hem och sova. Fastän jag försökte övertala honom att jag inte alls var så full. "Nej, Pernilla, vi ska gå hem nu!" Sa Jimmy bestämt. Någonstans där blev jag livrädd för jag är van vid att varje gång jag råkar bli lite för full så slutar det med skrik, bråk och tårar. Jag är van vid att när jag är full få höra alla möjliga okvädesord om hur äcklig jag är och att jag borde dra åt helvete. Så jag började såklart störtgrina och stackars Jimmy förstår ingenting. Jag hatar att han ska behöva stå ut med mina issues över det är puckot till ex jag har. Så när jag istället för att få bannor och skit får kramar och omtänksamhet börjar jag gråta ännu mer. Ska det behöva vara så illa att man börjar gråta av förvåning när någon är snäll mot en? Jag är fortfarande så ovan med att det kan vara såhär bra att jag måste stanna upp ibland och inse att... Ja, det är faktiskt på riktigt.

Idag har jag däremot mått mindre bra. Och Jimmy har bara skrattat åt mig där jag gått och tyckt synd om mig själv. Jag ska i alla fall bli nykterist. Åtminstone 3 helger i månaden. Fastän det är Klubb Phone Me på fredag och Jimmy, Freddie och Snutte-Patte kommer upp och det brukar vara de enda gångerna det är roligt att gå ut i Falun. Ut ska jag förstås. Men nykter ska jag vara. Och så ska jag sluta blogga. Och börja äta efter GI-metoden. Okej. Det sista var lögn. Det mellersta kan bli sanning, jag vet inte riktigt. Det enda jag vet är att jag ska duscha nu.

Thank you for listening, over and out.

Kommentarer
Postat av: Saturnine

Tsss, min kvinnliga intuition sa att du inte skulle vara hemma så jag flirtade lös med Barret istället ;D *flinar* Alltså Bosse! Hur kunde jag veta det? VA? Du promenerar i min hjärna!

Glad sol på dig ;D

2008-04-21 @ 14:15:04
URL: http://saturnine.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0