Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont, forsätt.
Nu tänkte jag sluta vara hemlighetsfull och gå på massa möten hit och dit (okej, jag har bara varit på 4 möten, men det var väldigt givande 4 möten!). Ni som följer mig på instagram (perfektaprinsessanpernilla heter jag där om ni inte visste det) vet ju redan vad det gäller, men alla har ju faktiskt inte instagram så jag måste ju berätta det här också. Det är nämligen såhär att den 20 oktober börjar jag som KONDITORLÄRLING!
Woohoo! Jag kommer att få kliva upp runt klockan 4 varje morgon, och ha 0 kronor i inkomst under lärlingsåret men ändå är jag så fruktansvärt glad och tacksam över detta. Tänk att få gå upp varje morgon och baka hela jävla dagen, det är inte dumt alls det. När jag var som deppigast över hur de behandlade mig på mitt förra jobb och att jag skulle få gå därifrån istället för att få den fasta tjänsten som chefen lovat innan någon var gullig nog att berätta för honom om min graviditet så sa Kim såhär: "Det betyder ju bara att något bättre väntar på dig, så måste det vara!" Och så var det tamejtusan. Nu alltså: Sjukt glad! Firar med att baka hela dagarna på hemmaplan inför helgens kalas. Ja, för imorgon har vi tydligen en 2-åring härhemma. Det är ju inte heller klokt.
Nu är din korta stund, det liv du väntat på.
Som jag tidigare nämnt så är jag numera ständig fredagsfikafixare på Jimmys jobb. Det är en himla bra titel tycker jag. Ständig fredagsfikafixare. Ska jag nog skriva på mitt visitkort. Hittills har jag inte utsatt dem för några alltför konstiga receptutsvävningar, man vill ju linda dem runt lillfingret först. Och vill man linda någon runt sitt lillfinger så är det ju vetebröd man ska fjäska med, det vet ju alla. Även såhär i glutenskräckens tid så är det ju få svenskar som tackar nej till en kanelbulle. Nu var det inte kanelbullar jag gjorde till Jimmys arbetskamrater förra veckan utan gifflar. Det är tacksamt för det ser komplicerat ut men är hur lätt som helst. Ett lätt sätt att imponera på folk helt enkelt.
Gifflar med apelsinmarmeladsfyllning
24 st
50 gr jäst
1 dl ljummen mjölk, 37°
1 ägg
½ tsk salt
2 msk strösocker
100 gr smör
8 dl vetemjöl
Fyllning:
100 gr riven mandelmassa
1 dl apelsinmarmelad
Garnering:
Smält smör
Strösocker
Smula ner jästen i en bunke.
Lös upp den med mjölken.
Tillsätt ägg, salt och socker.
Finfördela smöret med händerna i 6 dl av mjölet.
Blanda ner i degvätskan och arbeta snabbt ihop till en deg med resten av mjölet.
Blanda ihop fyllningen till gifflarna.
Dela degen i 3 delar.
Kavla ut till runda kakor.
Sporra ut 8 st trekanter på varje degbit.
Klicka ut fyllning på den bredaste delen av trekanterna.
Rulla ihop till gifflar, börja vid den breda delen och rulla inåt. Lägg på bakpappersklädda plåtar.
Låt gifflarna jäsa i ca 30 minuter.
Grädda på 225 grader i ca 8-10 minuter.
Låt gifflarna svalna.
Pensla med smält smör och doppa dem i strösocker.
Det bästa med gifflar är ju att du kan fylla dem med lite vad du vill. Din favoritsylt, vaniljkräm, kanel, nutella osv. osv. Eller varför inte med svampstuvning, nån färskost eller ost och skinka och servera dem till soppa eller ha som ett mumsigt mellanmål? Goda grejer alltså. Allt som är doppat i socker på det här viset är ju livsfarligt.
Annars då? Jo, det är det vanliga. Busy, busy, busy doin' nothing at all. Skoja bara. Jag ska snart på möte. Det är viktigt det här med att gå på många möten som bloggare har jag förstått. Så nu går jag på möten mest hela tiden. Och så fick vi te- och kaffeförrådet påfyllt av svärmor i helgen så jag står också onaturligt ofta och sniffar i det skåpet för det luktar liksom café därinne. Och lite polkagriskokeri. Alla vet ju att polkagriskokeri är världens bästa doft. Tack och hej.
