Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag hade sett fram emot min första lediga helg på länge den här veckan, och så blev det som det alltid blir när man sett fram emot något och jag måste jobba imorgon trots allt. Jag som ville ha en riktigt skön sovmorgon. Men icke. Nåja. Jag lever i alla fall. Och är inte riktigt lika bitter längre. Halva september har ju nästan gått så jag är bara hälften så bitter Typ.

I onsdags lagade jag canneloni. Där kan vi snacka trotsig pasta. Pasta ska ju följa två regler; 1. Det ska gå fort. 2; Det ska vara enkelt. Det gick verkligen inte fort och det var inte lätt alls. Är det verkligen meningen att man ska koka den innan man fyller den? Det går ju inte alls att fylla dem då? Ja. Det var första gången jag försökte, så jag antar att jag behöver lite mer träning. Gott blev det i alla fall. Såhär gjorde jag:

Det var gott och lite lagom starkt. Inte ens anti-vegetarianen Jimmy hade någonting att klaga på.

Idag i mataffären hittade vi någonting spännande som såg ut såhär:

Chips med smak av bearnaisessås. Det är ju helt ultimat. Chips. Bearnaise. Och jag äter dem JUST NU! Vill ni veta en till sak: Det är tamejfan gott. Jag gillar dem. Bra. Jag har längtat efter en ny chipssort som jag verkligen gillar. Mmm. Nu ska jag återgå till att äta chips och titta på Idol. Ha en bra fredag!

Nu är åtminstone köket såpass ordningställt att det går att laga mat där så jag är glad. Sen att vardagsrummet fortfarande ser ut som ett bombnedslag behöver vi ju inte prata om. Balle var faktiskt här igår kväll så han och Jimmy bar iväg med Andreas säng och teve, så nu är det i alla fall inte överbelarmat här längre. Men nu var det mat vi skulle prata om. Couscous är våran nya snabbmat härhemma, och jag har ju till och med börjat tycka att det är riktigt gott. Så igår blev det couscous för hela slanten.

Jag trodde jag skulle få höra både: "Vadå, blir det inget kött till?!" Och: "Åååh nej, inte couscous!" Men det enda som kom var ett pyttelitet muttrande om ruccola. Jag borde ha låtit Jimmy börjat skolan för längesen om det är såhär det ska låta i fortsättningen. Ja, Jimmy är alltså fortfarande min pojkvän. Inte min 7-åriga son. Han är faktiskt inte 7 år alls. Även jag har mina gränser.

För några månader sedan bjöd Evelina på finfin middag hemma hos sig, då fick vi chipsgratäng till huvudrätt. När jag skrev om detta så var det en del som tyckte att jag skulle skriva ut receptet här, men då jag varken hade recept eller bild på chipsgratängen just då så blev det inget. Nu har jag lyckats tjata till mig receptet av Evelina och i söndags gjorde jag chipsgratänge här hemma. Chips i mat, det är ju genialiskt. Och så gott också:




Man behöver såklart inte ha grill&pepper-chips, man kan helt enkelt ta sin favoritsort med chips. Och quornbitarna kan enkelt bytas ut mot kycklingfilé eller fläskfilé om man så vill. Dessutom kan man som Jimmy sitta och peta ur alla kantareller och lägga dem på sin sambos tallrik om man inte tycker om kantareller. Jag känner att jag måste börja bli lite hårdare på "ät och håll käften"-fronten och därför hade jag i kantareller fastän Jimmy inte tycker om svamp. Mouwahahaha. Ja. Jag börjar förvandlas till min mamma. Jag antar att det är oundvikligt.

Nu har jag tröttnat på att vara sjuk. Det känns som att det enda jag gör är att snyta mig och svettas ungefär. Jag känner mig för pigg för att bara ligga ner men så fort jag försöker anstränga mig lite så blir jag helt yr och svettig. Så jag antar att jag har feber också. Men feber är bra, då håller kroppen på och bekämpa sjukdomen. Synd bara att man ska behöva vara så varm och yr. Nu ska jag tvinga in mig själv i duschen, kanske skrubba bort lite baciller. Krya på mig!

Ja. Det blir mycket pastasallad. Men det är ju snabbt, smidigt och lätt. Samt ett bra sätt att tömma kylskåpet på grönsaker som bör användas så snart som möjligt. Dessutom kan man ju variera det i all oändlighet. Såhär såg dagens pastasallad ut:




Lätt som en plätt. Jag är nog inte så förtjust i rosmarin, inte som ensam krydda i alla fall insåg jag idag. Men om man bortser från det så var det gott. Nästa gång kryddar jag nog med timjan istället. Nu ska jag återgå till min tekopp och Hajen 3. Vilken kanonrulle, vilka specialeffekter, vilken nyskapande handling! Hur svårt ska det egentligen vara att hitta en 10 meter lång haj inne i en lagun? Den frågan är ju mer fascinerande än just det faktum att det finns en sån stor vithaj från första början.

Lily Allen - I Could Say

Den som kan gissa vad vi åt igår bara genom att titta på bilden vinner en uppblåsbar brödrost i valfri färg. Nej. Det kommer ni liksom inte att kunna göra. Så jag gör som vanligt och skriver under vad det är för nåt, okej?!




Gott att äta som det är, eller kanske som tillbehör till något kött. Nu packar jag och fixar inför kvällens tågresa upp till Dalarna. Jag ska på bröllop och Jimmy ska stanna hemma och jobba. Det blir en snabbvisit bara för jag åker hem igen på måndagmorgon. Det känns som att det räcker med två dagar. Undrar om Storebror vill vara min date på bröllopet? Jag lyckades i alla fall knåpa ihop en fin outfit trots att jag inte hade råd att köpa någon ny fin klänning. En kjol får nu istället göra jobbet som klänning. Ja, man får faktiskt göra så. Fint blev det också. Nu ska jag fruncha, sen ska jag fortsätta packa.

The Feeling - Fill My Little World

Hu, vad hungrig jag var tidigare idag. Hungrig och bitter som fan. Det där hör lite ihop ibland, jag är inte alls snäll när jag är hungrig så bitterheten kom nog på grund av hungern. Så jag begav mig av till Willys och handlade lite. På vägen hem fick jag en ny kompis. Han var kanske 65-70 år och vi pratade om att veckohandla och andra viktiga saker. Äldre människor älskar mig. Jag tror att de känner av min inre tant. När jag kom hem från Willys var jag glad igen, det var nog tack vare min nya kompis. Så jag tog tag i matlagningen och fixade ihop detta:




Oh. Det var alldeles lagom starkt och gott och krämigt. Det är så konstigt med mig, jag kan så mycket. Jag kan nästan allting. Utom slalom förstås... Det har jag ett 2 decimeter långt ärr på höger knä som bevis för. Haha.

Samtidigt Som - Bankar I Mitt Bröst

Idag har vi ätit quorngryta. Det var göttans. Såhär såg den ut:




Fast vi hade ingen sallad så det blev bara gurka. Och självklart var det Jimmy som hävde ur sig kommentaren: "Quorn? På en jävla lördag!" Fast det sa han för några dagar sen när han frågade vad vi skulle äta i helgen. Idag åt han bara snällt och tyckte att det var gott. Jag ger honom bara quorn för att ge igen för att han ätit upp allt frukostbröd i morse. Mouwahahaha.

Idag har vi varit på stan i regnvädret och sett på Ice Age 3. Nu gör vi ingenting. Jag tjatar om att det är Ondskan på teve ikväll. Danny är ju med! Och Skitenhielm. Det känns som att jag har sett Ondskan några gånger i livet redan. Nåja. Vi har chips. Det är det viktigaste. Det skulle vara roligt att ha såna där... Vad heter det? Pengar ja! Så man kunde göra någonting roligt. Nåja. Roligt får vänta några år. Tills dess har vi ju chipsen som sagt.

Efter att ha läst om krämiga pastasallader både här (Birrans matblogg) och där (Hallon&Blåbär) så blev även jag inspirerad och gjorde min egen version av det i måndags. Måndag är en bra dag att rensa kylskåpet på diverse smått och gott som blivit kvar sen föregående vecka eftersom vi alltid brukar veckohandla på måndagar. Yes, vi är pensionärer. Veckohandla, det kan vara veckans höjdpunkt faktiskt. Men nu var det ju min krämiga pastsallad som jag skulle visa:




Ja. Vi hade inte så roliga grönsaker hemma. Hade vi haft fler grönsaker så hade de också åkt ner i salladen. Men det här blev inte heller så dumt. Den där osten piggade verkligen upp. Krämigt är ju alltid godast.

Annars händer det inte så mycket. Jag är fruktansvärt trött hela tiden och vet inte alls varför. Jimmy har börjat jobba på IKEA. Och såklart ska han jobba den helgen som vi ska på bröllop. Så nu ska vi inte på bröllop. Men jag ska. Det är ju trots allt min kusin som ska gifta sig. Och jag har ju bara 20 stycken så man får väl passa på när det bjuds, höhö. Dessutom fyller Pippen år dagen efter och Elsa tidigare under veckan så jag måste ju upp och fira dem också. Det blir dock inte några 11 dagar den här gången för det orkar jag inte med, det blir 2 dagar bara. Någon måtta får det väl vara!

Nu ska jag dricka te. Och den där äckliga mongo-bonden är på teve också. Huuu. Jag ryser. "Nu kastar vi stenen som representerar våran åldersskillnad i vattnet." Skjut mig. Skjut mig bara. Hm. En kopp te var det ja.

Rolling Stones - Mixed Emotion

Enligt Jimmy kan jag inte kalla maten som jag lagade till middag idag för pytt-i-panna, då den aldrig ens varit i en panna. Det struntar jag totalt i, radikal som jag är, och kallar det för pytt-i-panna ändå.




Idag har jag jobbat, sen blev det en tur till IKEA med Jimmy och svärfar. Där införskaffades det nya stolsdynor (rosa med vita prickar såklart), en frityrkorg, glasskopa, en skål att använda till vattenbad och lite annat smått och gott. De nya stolsdynorna sitter finfint på stolarna som Jimmy och hans pappa målat vita som vi ska ha till vårat vita köksbord. Och matchar finfint med de rosa prickiga kökshanddukarna, de rosa prickiga tekopparna, de rosa ljusen och allt annat som är rosa och vitt i mitt lilla kök. Stackars Jimmy argumenterar inte ens emot längre. Kort koppel. Höhö.

Nu ska jag äta vattenmelon och titta på Kvarteret Skatan. Sen kommer jag nog att somna som en liten bebis, förhoppningsvis svalt och skönt då Jimmys pappa tog med sig en fläkt hit också som vi kan ha i sovrummet. Nu står den där instängd och fläktar för fullt. Götta.

The Rolling Stones - The Last Time

Idag har jag galet ont i ena benet efter gårdagens klättrande på klippor. Eller vad det nu kan tänkas bero på. Jag är ju lite nojig över mitt opererade knä så antagligen beror det på att jag spänner det benet mer än det andra när jag ska göra någonting lite mer ansträngande med benen. Ganska löjligt med tanke på att det är över 13 år sen jag opererade det, men ganska logisk med tanke på att det fortfarande gör asont att stå/gå på knä eller att slå i just det knäet.

Idag har vi äntligen varit och fyllt på kylskåpet igen också, och sen passade jag på att tvinga i Jimmy lite vegetariskt:




Jag och Jimmy ska bli nyttiga nu, åtminstone på vardagar. Vi började i går morse, och Jimmy klarade sig bra tills igår kväll. Då fick han lov att äta plommonpaj och vaniljglass för att inte pajen skulle bli förstörd. Idag fick han lov att äta upp det sista av pajen och glassen. Men plommon är ju frukt så det räknas inte som onyttigt och han äter ju inte chips eller dricker läsk. Så han är minsann nyttig! Nåja, jag får nog vara glad så länge det inte finns chips här hemma. För chips åker direkt ner i min lilla mage. Nu ska jag titta på finalen av Hell's Kitchen.

The Pretenders - Middle Of The Road

Här är våran fredagsmiddag:




Annars har jag tvingat Jimmy att se på Seven, av okänd anledning som jag inte ens vet själv. Och nu sitter vi mest och hänger. Fredagsmys vid varsin dator kallar vi det. Oerhört romantiskt. Jag är mest nöjd över att det är fredag vilket innebär sovmorgon imorgon. Sovmorgon! Sommarlov! Yay!

John Martyn - Keep On

Det roligaste med att ha Balle på besök är att han är så lättimponerad. Förra helgen var det kycklingfond som imponerade på honom och som han tjatade om resten av helgen. I fredags när det var dags att laga middag fick han för första gången i livet se en aubergine. Jag har aldrig sett någon bli så lycklig över en aubergine. Var köper man dem? Vad kommer de ifrån? Hur växer de? Vad smakar det? Och så iväg till datorn för att googla på aubergine, som han förresten inte kunde uttala förrän efter tionde försöket. Vad hade vi aubergine till då? Jo, Fredagens Middag:






Jag tyckte det var gott, Jimmy saknade kött och Balle var mest nöjd över att han varit med och lagat en maträtt. Som kanske till och med var nyttig. Någon annan dag kanske jag berättar om hur fascinerad Balle blev när han fick höra att jag inte fick gå på McDonalds som barn utan gick på McDonalds första gången som 13-åring. Som att det är så himla konstigt. Mina barn ska inte heller få gå på McDonalds, och det beror kanske inte på att de förstör miljön och är ett multinationellt företag som var anledningen till att inte mina föräldrar tog med mig dit, utan snarare att McDonalds har förbaskat äcklig mat.

Nu ska jag titta på Supernatural, det har jag inte gjort sen jag bodde i Brighton. Undrar om jag har missat mycket under de senaste 3 åren?

Florence Valentin - 8 & 5

Lite senare idag ska jag berätta om den eminenta middagen jag var bjuden på igår. Men först kommer Måndagens Middag:





Jag brukar ju verkligen inte vara förtjust i couscous när vi gör den hemma, men det här var verkligen hur gott som helst. Jag skulle kunna äta det varje dag hela sommaren. Nästan. Helt galet gott. Och sen jag fick tipset om att röra ner en klick smör i couscousen så det blir mycket krämigare så blir det NÄSTAN som på restaurang. Sen att grillad halloumi kan vara bland det godaste som finns gjorde ju inte maträtten sämre.

Nu ska jag städa lite i det här lilla kyffet, och så måste jag gå och hämta lite kurslitteratur. Dessutom ska jag skicka iväg Jimmy på äventyr. Jag har strykt hans skjorta och allt. Det är så konstig med mig, jag kan så mycket...

The Creation - Painter Man

Man tycker ju att om någon ska envisas med att spela musik så högt att det hörs i hela huset så borde den ju åtminstone spela musik som den slipper skämmas över. Det tycker inte våran granne. Han tycker tydligen att man ska ta de sämsta låtarna som finns och spela på hög volym. Inte ens så att det är ironiskt, utan bara pinsamt. Fast det är ju inte det värsta, det värsta är att låtarna han spelar sätter sig på hjärnan så att man kommer på sig själv med att gå och tralla på dem sen.

Igår pratade vi om maträtter som är lika goda att värma på som de är på själva tillagningsdagen, en sådan rätt åt vi i tisdags. Den var till och med ännu godare när jag åt den som lunchlåda på jobbet dagen efter än vad den var kvällen innan. Sån mat är bra och borde finnas mer av. Här är i alla fall receptet på gratängen vi åt i tisdags:






Det var det det. Och gott var det också. Och självklart kan man byta ut quornfärs mot köttfärs om man vill det. Nu måste jag lägga mig ner och ha en liten hjärtattack. Och läsa Jane Eyre, det är inget dåligt lördagsnöje det. Sämre kan man ju ha det.

Radiohead - Punchdrunk Lovesick Singalong

Jag känner mig hängig och trött, halsen gör fortfarande ont också. Gnäll, gnäll. Förra veckan hade ju Jimmy magsjuka och nu har Evelina också fått det, så det vore ju mirakulöst om jag lyckas undvika det. Illa mår jag visserligen inte, jag känner mig mest på förkylningsstadiet. Jag är nog immun mot magsjuka efter alla år med en mamma som är dagmamma och mina egna år som dagisfröken.

Jag bjuder på Måndagens Middag istället:





Svårare än så behöver det egentligen inte vara. Nu var det meningen att vi skulle städa köket vilket är det enda rummet som inte blivit städat ännu men det är inte lätt att hitta någon lust nu när man är helt slut i hela kroppen. Och mätt är jag också. Nåja. Lite hockey först så kanske städlusten kommer sen. Sooovaaa. Viilaaa. Nuuu. Viiiill.

... And You Will Know Us By The Trail Of Death - Halcyon Days

Oh, en sån produktiv dag jag haft. Upp och hoppa klockan sex i morse, jobba till klockan ett, sedan gå och storhandla, komma hem, baka en kardemummakrans, laga middag och sen till Evelina för den traditionella tevetittardagen. Det sistnämnda var mest produktivt, hoho. Förutom det har jag mest varit en tantmagnet som vanligt. Vad är det med mig och tanter? Ser jag ut som en tant, är det därför de gillar mig? Eller är det min oerhört oskyldiga utstrålning som gör det? Troligtvis är det att jag luktar vetebröd som gör att de älskar mig...

Nu har min kamera fått flytta hem igen också, den trivdes säkerligen bra hos Evelina men det är ju ändå här den hör hemma. Så nu kanske det blir lite mer ordning på det här med maten. Vi har ju inte ätit sen i fredags nu eftersom jag inte kunnat ta kort på maten. Jimmy ligger här bredvid och krampar av hungerkänslor. Men ni får se vad jag åt i torsdags nu åtminstone. Lyllo er. Torsdagens Middag:





Nu ska jag nog dricka en kopp te innan jag kryper till sängs. Imorgon är jag heeelt ledig. Förutom att jag har cirka 300 sidor att läsa tills på torsdag alltså. Men jag ska inte till skolan och inte till jobbet. Och så jobbigt är det ju inte att läsa. Jag kan faktiskt till och med våga mig på att säga att jag är rätt så bra på det. Jag ska nog tvinga ut Jimmy på en promenad också, han börjar bli lite rund om magen. Mmm. Projicering när den är som bäst.

The Move - Omnibus

Det är helt GALET vad mycket vi ska läsa under det här momentet i skolan. Jag kommer att stå med näsan i en bok för jämnan den närmsta månaden. Vilket jag tror att kunderna på konditoriet kommer att finna en aning otrevligt, men vad gör man inte?! Det är hårt att vara en arbetande studerande kvinna. Hrm, hrm.

Eftersom min kamera bor hemma hos Evelina tills imorgon (den behövde miljöombyte) så bjuder jag på en Dagens Middag sen förra veckan, nämligen sen i onsdags. Då var det sån där våffeldag, men eftersom jag avskyr våfflor så struntade vi totalt i det här hemma och åt istället det här:



För 2 Personer

½ aubergine (eller 1 hel om den är liten)
1 st röd chilifrukt
1 gul lök
2 tomater
spiskummin
gurkmeja
koriander
chilipulver
ca 2 dl vatten
saft från 1 pressad citron


Pasta Hjul har vi hemma för att jag för någon månad sen fick för mig att jag var oerhört sugen på det. Varför jag var det vet jag inte riktigt, det är ju inte direkt så att den smakar annorlunda än någon annan pasta. Men men. Nu måste jag läsa lite lyrik från barocken. Tydligen skulle man ha läst massor redan tills idag, och jag som gått och trott att jag haft helt ledigt i helgen. Tji fick jag! Lite lyrik, och sen ska jag nog slå på stort och baka en kardemummakrans. Kanske. Snart dödar jag vår granne, de har fan borrat varenda dag sen vi flyttade in. Inge kuuul!

Joe Bonamassa - Stop!

Vårat internet har börjat lägga av lite då och då som det själv vill, det är ganska irriterande. Comhem är väl sådär föga intresserade av att hjälpa till tror jag, med tanke på Jimmys frustration då det händer. Då får man slita med honom ut på en solskenspromenad så han blir glad igen, det har jag gjort idag. I två timmar traskade vi runt i Göteborg och mådde bra. Nja, okej då. Den sista halvtimmen var vi mest hungriga och trötta och jag har av någon anledning fortfarande inte ätit något sen vi kom in. Jag fick frispel och började städa istället. Nu ska jag dock baka en sockerkaka för att förbereda efterrätten vi ska bjuda på imorgon. Och er bjuder jag på Gårdagens Middag:




Vi åt det tillsammans med en galet god ciabatta med soltorkade tomater i som jag fick med mig hem från jobbet. Nu har jag fått order hemifrån att ta med mig sånt bröd hem varje dag. Synd då bara att det är månadens bröd och slutar tillverkas om 11 dagar. Undrar hur jag ska kunna berätta det för Jimmy utan att han tar fram elpistolen? Nåja. Vi får se hur det går med det. Fortsättning följer så att säga. Nu ska jag baka sockerkaka som sagt.

Samtidigt Som - Denna Sida Mot Fienden

( ja, men det är vår nu och Samtidigt Som är mitt nya sommarkänsla-band. så jag måste liksom. )

Nu har jag berättat för min mamma att jag har fått jobb. Stackars mamma. Det bästa hon vet är ju att berätta för mig hur dum jag är som flyttade till Göteborg när man kan bo i underbara Falun där ALLA har jobb och det är sååå billigt att bo. Det sista kan vara ungefär världens största lögn, de flesta av mina kompisar betalar mycket mer för sina lägenheter i Falun än vad de skulle fått betala i Göteborg (med tanke på städernas storlek så är det helt sjukt konstigt), men det vill inte mina föräldrar veta av. Och jag vill ju som sagt inte göra min mamma ledsen eller sysslolös, så det är bättre att låta henne leva i ovisshet om sådant som jobb och boende. Så har hon någonting att skälla på mig för varje gång hon ringer. Undrar varför min pappa aldrig ringer mig? Han kanske har slut på argument i Falun Vs. Göteborg diskussionen.

Nu var det inte det jag egentligen hade på hjärtat. Utan det var Tisdagens Middag:





Jag var mest lycklig över att jag lyckades reda en sås, det har aldrig varit min starka sida. Oftast brukar jag blanda i massor med mjöl och mjöl och mjöl eftersom jag inte har vett nog att ha tålamod till att vänta på att såsen tjocknar. Annars var det starkt och gott och jag är ju egentligen ingen lasagneperson, men om man är det och dessutom inte ryggar tillbaka bara för att det är vegetariskt så tycker jag absolut att man ska testa denna. Stark mat är ju alltid gott.

Nu sitter jag med Jimmys hörlurar och lyssnar på Mando Diaos nya album. Det är oväntat bra faktiskt, jag har varit lite trött på Mando Diao de senaste åren. Deras första album är ju hur bra som helst, men sen kändes det bara som att allt lät likadant i några år och albumen var lite halvdana. Men på Give Me Fire finns det faktiskt några godbitar, som är nästan i klass med Lady, Motown Blood och Sheepdog. High Heels till exempel, en riktigt fin bit. När jag gick på gymnasiet gjorde jag en egen Mando Diao t-shirt, jag skrev Mando Diao på framsidan och sen ville jag av någon anledning ha med namnet på deras album också. Så jag skrev Bring 'Em In längst ner på ryggslutet på t-shirten. HUR tänkte jag där? Det var populärt i korridorerna i alla fall. Smart Pernilla. Smart.

Mando Diao - Come On, Come On

Nu ska jag ta igen lite här. Och inte så lite heller. Vi börjar med Torsdagens Middag:





Ja. Jag vet. Torsdag är ju soppdag, men vi hoppade över det förra veckan. Faktum är att en av sötpotatisarna hade hunnit mögla (på fyra dagar, är det normalt?) i skafferiet så Jimmy åt köttbullar istället. Gissa om han gick runt och beklagade sig resten av kvällen över sin middag? Och han gillar varken bakad potatis eller champinjoner, så han hade nog klagat exakt lika mycket om han ätit samma sak som mig. Jag tror mest att han gillar att få låta lite.

Annars då? Jo, jag har fått jobb på ett konditori så jag är nöjd och glad. OM JAG ÄR! Jag börjar med upplärningen på onsdag eftermiddag, sen ska jag jobba några eftermiddagar i veckan och vissa lördagar. Det är ett gulligt rosa litet konditori där jag ska stå och vara gullig och rosa bland alla chokladbiskvier. Stackars mina föräldrar, nu kommer de ha ännu färre anledningar att berätta för mig hur dum jag är som flyttade från helvetet på jorden. Jag har inte berättat det för dem ännu visserligen, man vill ju inte plåga dem i onödan liksom.

Nu har jag grisont i magen, som vanlig känns det som, så jag ska lägga mig på soffan och dricka lite Ramlösa Mango och läsa Shakespeare. Jag återkommer med lite flera middagar senare.

A Band Called Quinn - Fluff Girl